Header

För mig är det viktigt att skriva av mig när jag mår som sämst. Jag behöver kunna titta tillbaka på det för att inse att jag inte klarar av hur mycket stress som helst och faktiskt behöver pausa ibland.


Jag sover. Jag sover mer än 18 timmar per dygn och ändå är det inte tillräckligt. Jag orkar ingenting. Jag orkar knappt fixa frukost till mig själv och en promenad på en halvtimme kräver att jag sover två timmar efteråt. Jag har ont överallt; i huvudet, magen, benen, ryggen, armarna. Jag lyfter ett glas med båda händerna för att jag inte orkar tyngden med bara en hand.

För tre veckor sedan föll jag ihop och bara grät för att jag var helt slut av alla konserter, prov och uppsatser. Men jag tänkte att yes, det är bara två veckor kaos och sedan är det bara lugna grejer kvar. Jag lyssnade inte på min kropp och fortsatte i samma tempo som förut. Så nu ligger jag här och spenderade 23 timmar av gårdagens dygn i min säng och orkade ingenting. Idag lyckades jag iallafall hålla mig vaken lite längre och satt upp lite mer, men duschen jag nyss tog på 20 minuter gjorde att jag blev helt slut och jag hamnade i en gråtande hög i sängen. Varje gång det slår mig, hur idiotiskt jag behandlat mig själv, börjar jag gråta och det hugger till i sidan för varje inandning av att jag legat ner för mycket.

Jag vet inte vad lösningen är. Jag försöker vila ut det, men det känns inte som att det hjälper. Jag känner mig helt utmattad och har haft lätt feber den senaste veckan. Det är varmt och kallt på samma gång och min puls är hög hela tiden, vad jag än gör. Ibland känns det som att jag inte kan andas och jag hoppas på ett mirakel tills imorgon så att jag orkar med att fira två av mina bästa vänner som tar studenten. Texten blir så osammanhängande då jag inte klarar av att koncentrera mig så länge. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Min ork är slut. 


Frida Johnsson, 8 juni 2017

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Länge sen jag skrev något här. Jag har haft fullt upp sen jag kom hem från Estland, pluggat och övat dagarna långa. Men nu så är äntligen alla nationella prov över och jag har bara två prov kvar för terminen! Cred till mig som överlevde ännu ett år på Rudbeck.

Värmen har ju hunnit komma till oss (äntligen) så det har blivit en del långa promenader och läsning i utesoffan. Så galet mysigt, måste ha en balkong eller något när jag flyttar hemifrån haha..

Detta är ifrån i onsdags då det var dags för avslutningskonsert för musiklinjen. Lyckades med att inte spela fel??? Wiho. Åkte till E-tuna sen, har blivit en hel del häng där på sistone så tåget är numera min bästa vän. Kom precis hem därifrån faktiskt, tog bilen igår och var hemma till lunch idag. Lyckades däremot hamna i bilkö vid bron så blev lite sen men men, krockade inte iallafall. Alltid något.

Det har varit matmarknad också här i Vässan. Typ skitmysigt med alla olika rätter som möts. Var bara där en snabbis o köpte med typ te, makarons och kola hehe. Igår var vi även ute i Strömsholm i värmen och mös galet på en brygga, så skönt. O förra helgen var det konsert med kören, vi kör igen på en utomhusscen under Världens Fest på lördag. Koooom.

O eftersom det blivit varmare har också min älskade gröna trenchcoat (ish) fått komma fram. Älskar dennnnn. Köpt förra året på Gina. Ska försöka få en klipptid nu, puss hej.

  • VARDAG

Likes

Comments

I slutet av mars åkte jag till Estland med några kompisar genom skolan. Vi skriver en uppsats just nu om historiebruk (hur man använder historia i olika syften) och åkte till Estland för att jämföra det vi såg där med Sverige. Vi befann oss mest i Gamla Stan vilket var helt sjukt vackert! Så otroligt hur man kunnat bevara så mycket som de gjort.
Slänger ihop ett gäng härligt oredigerade bilder på lite allt möjligt här nedanför. Vi hade superkul och det var verkligen intressant att få åka dit i det syftet som vi gjorde. Man såg liksom staden ur ett annat perspektiv än det vanliga turist-perspektivet.

Likes

Comments

På internationella kvinnodagen la jag ut en av dessa bilder på instagram (fridabells, följ!) där jag gjorde mig själv till min Woman Crush Wednesday. Jag tror att det behövs ibland, jag behöver liksom peppa mig själv. Speciellt nu på sistone när jag haft gaaalet mycket i skolan och samtidigt försökt ta körkort(!). Jag skrev teorin i onsdags och körde upp idag så nuuuu ÄNTLIGEN har jag körkort! Usch så nervös jag var, haha.. värsta jag gjort typ.

Imorgon väntar språkprov och på söndag åker vi till Estland! Tuff period nu, men överlever!

Puussssss

Likes

Comments

Well well well... Gissa vem som har fyllt hela 18 år? Jaaaag! Jag var sjuk hela helgen plus måndag och tisdagen (aka valentine's day), men lyckades släpa iväg mig själv till skolan på min födelsedag. Jag hade dock bara lektioner till lunch då min eftermiddagslektion var inställd, så det passade utmärkt när jag inte mådde prima. Mormor och morfar svängde förbi på kvällen och bjöd på pizza och semlor = bra comeback efter magsjuka hos mig och mina småsyskon.

Till helgen var jag iallafall på topp igen och gled runt hela nätterna med mina amigos, snacka om glada päron där hemma haha... Men igår blev det en tur till Kvicksund med tjejgänget för middag och mys. Baba hämtade på kvällen så lyckades komma hem också. Mama och baba har precis fyllt år de också, så släkten svängde förbi igen (de var här förra lördagen också för att fira lilla mig). Är på väg till en kompis nu, och imorgon väntar plugg! Körkortsteorin ligger framför mig nu när vi fått sportlov så att jag kan ta det där jäkla körkortet någon gång också. Har iallafall bokat in halkan..

Puss hej vi hörs

Likes

Comments

Ångesten kryper i kroppen, hela jag darrar av för mycket energi som inte har någonstans att ta vägen och fyra timmar sömn per natt är mer än nog. Jag går upp klockan fem för att träna på morgonen, så att kan jag plugga efter skolan. I fem timmar.

Jag mår inte bra.

Soluppgångarna fångar inte längre min uppmärksamhet. Jag skrattar inte åt de där skämten som jag annars hade tyckt var roliga. Samtidigt som sminket kletas på mitt ansikte, fastnar även en mask. Ett fejkat leende och en pratglad mun.

Jag mår inte bra.

Det började egentligen redan i september. Jag hade gått i skolan i två-tre veckor och hade redan behövt söka vård för min stress. Medicinen hjälpte och veckan jag var i Frankrike behövdes ingen medicin, men jag var så borta och ledsen. Familjen jag bodde hos måste ha trott att jag avskydde dem.

Jag mår inte bra.

Jag lyckades komma tillbaka. Efter Frankrikeresan fick min planering justeras. Träningen var tvungen att hamna på schemat igen, utan den mår jag ännu sämre. Jag klarade av all stress fram till jullovet och tillät mig själv att andas.

Jag mår inte bra.

Två veckor in i vårterminen kraschar jag. Ingen förstår och ingen märker något. Prov, inlämningar och uppspelningar. Jag blir arg på mig själv då fingrarna inte rör sig tillräckligt snabbt över tangentbordet. Jag har inte tillräckligt med tid.

Jag mår inte bra.

Vad gör man då? Jag hade liksom inte tid att vila och återhämta mig när jag kraschade igen, så det fick hänga kvar några veckor. Det var ett dumt val. För är det värt att må dåligt för att få bra betyg? Är det värt att stressa ihjäl sig för att få toppbetygen? För alltså...

Jag mår inte bra.

Detta inlägg har legat som ett utkast i ett par veckor, och jag mår inte längre lika dåligt. Det går liksom i vågor beroende på hur mycket kaos det är i skolan och med musiken. När jag blir för stressad får jag i princip alla symtom på ADHD. Jag kan inte riktigt kontrollera min kropp, jag kan göra något och min hjärna fattar liksom inte varför, men det går typ inte att sluta?? Det får mig att hamna i någon slags depression. Jag tycker att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa. Det finns överallt och även hos de man aldrig trodde hade det. Jag tycker att det är viktigt att berätta sin historia då det idag är för mycket tabu kring det. Det är okej att må dåligt. Berätta för någon hur du faktiskt mår. Sök vård. Det är inte värt att må dåligt, vilken anledning man än kan tänkas hitta på.

Likes

Comments