Header

På internationella kvinnodagen la jag ut en av dessa bilder på instagram (fridabells, följ!) där jag gjorde mig själv till min Woman Crush Wednesday. Jag tror att det behövs ibland, jag behöver liksom peppa mig själv. Speciellt nu på sistone när jag haft gaaalet mycket i skolan och samtidigt försökt ta körkort(!). Jag skrev teorin i onsdags och körde upp idag så nuuuu ÄNTLIGEN har jag körkort! Usch så nervös jag var, haha.. värsta jag gjort typ.

Imorgon väntar språkprov och på söndag åker vi till Estland! Tuff period nu, men överlever!

Puussssss

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Well well well... Gissa vem som har fyllt hela 18 år? Jaaaag! Jag var sjuk hela helgen plus måndag och tisdagen (aka valentine's day), men lyckades släpa iväg mig själv till skolan på min födelsedag. Jag hade dock bara lektioner till lunch då min eftermiddagslektion var inställd, så det passade utmärkt när jag inte mådde prima. Mormor och morfar svängde förbi på kvällen och bjöd på pizza och semlor = bra comeback efter magsjuka hos mig och mina småsyskon.

Till helgen var jag iallafall på topp igen och gled runt hela nätterna med mina amigos, snacka om glada päron där hemma haha... Men igår blev det en tur till Kvicksund med tjejgänget för middag och mys. Baba hämtade på kvällen så lyckades komma hem också. Mama och baba har precis fyllt år de också, så släkten svängde förbi igen (de var här förra lördagen också för att fira lilla mig). Är på väg till en kompis nu, och imorgon väntar plugg! Körkortsteorin ligger framför mig nu när vi fått sportlov så att jag kan ta det där jäkla körkortet någon gång också. Har iallafall bokat in halkan..

Puss hej vi hörs

Likes

Comments

Ångesten kryper i kroppen, hela jag darrar av för mycket energi som inte har någonstans att ta vägen och fyra timmar sömn per natt är mer än nog. Jag går upp klockan fem för att träna på morgonen, så att kan jag plugga efter skolan. I fem timmar.

Jag mår inte bra.

Soluppgångarna fångar inte längre min uppmärksamhet. Jag skrattar inte åt de där skämten som jag annars hade tyckt var roliga. Samtidigt som sminket kletas på mitt ansikte, fastnar även en mask. Ett fejkat leende och en pratglad mun.

Jag mår inte bra.

Det började egentligen redan i september. Jag hade gått i skolan i två-tre veckor och hade redan behövt söka vård för min stress. Medicinen hjälpte och veckan jag var i Frankrike behövdes ingen medicin, men jag var så borta och ledsen. Familjen jag bodde hos måste ha trott att jag avskydde dem.

Jag mår inte bra.

Jag lyckades komma tillbaka. Efter Frankrikeresan fick min planering justeras. Träningen var tvungen att hamna på schemat igen, utan den mår jag ännu sämre. Jag klarade av all stress fram till jullovet och tillät mig själv att andas.

Jag mår inte bra.

Två veckor in i vårterminen kraschar jag. Ingen förstår och ingen märker något. Prov, inlämningar och uppspelningar. Jag blir arg på mig själv då fingrarna inte rör sig tillräckligt snabbt över tangentbordet. Jag har inte tillräckligt med tid.

Jag mår inte bra.

Vad gör man då? Jag hade liksom inte tid att vila och återhämta mig när jag kraschade igen, så det fick hänga kvar några veckor. Det var ett dumt val. För är det värt att må dåligt för att få bra betyg? Är det värt att stressa ihjäl sig för att få toppbetygen? För alltså...

Jag mår inte bra.

Detta inlägg har legat som ett utkast i ett par veckor, och jag mår inte längre lika dåligt. Det går liksom i vågor beroende på hur mycket kaos det är i skolan och med musiken. När jag blir för stressad får jag i princip alla symtom på ADHD. Jag kan inte riktigt kontrollera min kropp, jag kan göra något och min hjärna fattar liksom inte varför, men det går typ inte att sluta?? Det får mig att hamna i någon slags depression. Jag tycker att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa. Det finns överallt och även hos de man aldrig trodde hade det. Jag tycker att det är viktigt att berätta sin historia då det idag är för mycket tabu kring det. Det är okej att må dåligt. Berätta för någon hur du faktiskt mår. Sök vård. Det är inte värt att må dåligt, vilken anledning man än kan tänkas hitta på.

Likes

Comments

I fredags kom de franska utbytesstudenterna hit! Hon som jag bodde hos i Frankrike och en till tjej bodde hos oss denna vecka, så vi hämtade upp dem vid skolan förra fredagkvällen. På lördagen drog vi ut i riktigt svensk anda för att åka skridskor på isen, vilket iallafall jag tyckte var skitkul haha.. Vi åkte borta vid Björnöbadet där det var bottenfruset vid stranden och rätt okej is. Det var ett gäng som badade isvakt (vilket var helt fascinerande enligt utbytesstudenterna haha..) och en snubbe var i i typ tre och en halv minut??? Hur var han inte en isglass när han kom upp typ.

På söndagen drog vi ut till Kungsbyn tillsammans med klassen. Det var iskallt och vi frös rövarna av oss, men shit vad kul vi hade. Något överdriven glädje av att se lamor kanske, men de var skitcoola. Ovan ser ni mina baes aka Marre, Moa och Hanna, de är bäst. Som ni kanske ser var vädret sämst och vi har på riktigt inte sett solen på över en vecka nu. Snacka om D-vitaminbrist.
Efter djurparken drog de flesta till Erikslund, åt på IKEA och rensade varenda butik i ett par timmar.

Annars har min vecka varit ganska normal med lektioner och sånt. Det har däremot varit väldigt långa dagar med aktiviteter med skolan, typ Prison Island (älska) och smörgårdsbordsmiddag aka julbord. Jag har varit sjukt trött och hade till och med konsert med kören i torsdags (?!). Kändes som att jag sov igenom allt, väck mig mitt i natten och jag kör alla stämmor utantill liksom. Har tydligen haft armen sådär ^ och tungan ute på varje spegelselfie jag tagit denna vecka också, intressant osv. Måste byta pose.

Likes

Comments

Lång dag idag!
Tränade i morse och drog sedan till farmor som fyllde år. Hann knappt hem innan jag fick rusa till bussen för att hinna med mitt tåg till Stockholm. Några utav mina fina konfirmander var med på Sjung Gospel konserten, så vi var ett gäng som gick för att kolla!

Det var så sjuuuukt bra! Älska gospel!

Är på väg hem nu och taggar inför en pluggdag imorgon, deadline snart..

Likes

Comments

På höstterminen jobbade vi med debattartiklar i skolan, men någon slags inriktning på näthat. Jag skrev då denna text, och då det är sant och ett ämne som enligt mig är väldigt viktigt tyckte jag att jag kunde publicera den här. Om någon blir offended (kan inte det svenska ordet wow) så ber jag om ursäkt, men detta är ändå mina åsikter och allt är någorlunda sant (kanske lite överdrivet på vissa ställen hehe). Det är meningen att texten ska skapa reaktioner, det är just det jag är ute efter. Sorry också för att detta är på gränsen till manshat på vissa ställen. Love u boys. <333


Nej, kära man – jag vill inte se ditt könsorgan. Nej, kära man – jag blir inte en hora för att jag inte svarade när du skickade en bild på ditt könsorgan. Nej, kära man – du ska inte alls våldta och misshandla mig för att jag bad dig att sluta skriva till mig.

Som kvinna blir jag dagligen kränkt. Nästan alltid genom sexuella trakasserier. Varje dag läser jag kommentarer om hur min ”feta röv ska slås knallröd medan den blir knullad hårt” eller hur jag ska kvävas på någons kuk av diverse män i olika åldrar. Varje dag får jag bilder på exempelvis Snapchat på någon killes könsorgan, något som jag inte bett om att få.

Bakom mig i detta, alltså att få dessa bilder, står miljontals andra kvinnor. Nyligen kom konstutställningen ”I didn’t ask for this; a lifetime of dickpics” av Whitney Bell ut.[1] Bara det visar att jag inte är ensam med att få kukbilder och sexuella trakasserier av män. Det är alltså en utställning med massor av bilder på det manliga könsorganet. Det är screenshots som kvinnor tagit av bilder de inte bett om att få.

”Men söta, lilla feministhora, ta bara bort dessa killar då. Blockera. Anmäl.” säger någon kanske då. Jo tack, det hade jag gärna gjort. Men grejen är den att vissa killar är så pass desperata att de då lyckas få kontakt med mig på något annat sätt och frågar varför jag blev arg när jag fick se deras – jag citerar – ”tjocka, feta kuk som alla brudar bara drömmer om att få”. Om jag då svarar att jag helt enkelt inte ville se och bara blev äcklad av bilden, kommer frågan om jag är lesbisk. Svarar jag ja, får jag istället frågan om jag inte skulle vilja ha trekant med honom och en annan tjej. Svarar jag nej, blir jag kallad hora och feministjävel och allt däremellan. Men vet du vad? Jag säger som Whitney Bell: ”Jag älskar en bra kuk. Jag älskar bara inte trakasserier.”[2]. Men med hårda tag och hårdare lagar, kan detta faktiskt minska.

I Friends nätrapport 2016 rapporterades det att en tredjedel av tjejer i åldrarna 13-16 år har blivit utsatta för sexuella trakasserier på nätet under det senaste året.[3] Då det inte görs liknande undersökningar i äldre åldrar är det väldigt svårt att veta hur många som faktiskt blir utsatta. Men om man frågar i en vanlig klass på gymnasiet där många är aktiva på sociala medier kommer antagligen ett flertal säga ja på att de har blivit utsatta för sexuella trakasserier på nätet, men antagligen har ingen av dem anmält det. Detta kan ändras och detta borde ändras – med hårda tag och hårdare lagar.

Att bli utsatt för sexuella trakasserier påverkar en person på ett väldigt personligt sätt. Det kan leda till bland annat depressioner och kvinnor som skäms över sina kroppar. Och det, mina vänner, påverkar inte bara individen, utan hela samhället. Det är inte många som klarar av att arbeta eller att gå till skolan när en är deprimerad. Det krävs sjukskrivning och i många fall även sjukvård och terapi. Detta är inte bara dyrt för individen, utan också för företagen och samhället.

Idag är lagen kring nätbrott allmänt väldigt luddig. Nätbrott kan gå under lagen om ärekränkningar, där det står att den som kränker en annan kan straffas.[4] Men det finns ett litet problem: Anmälningar om nätbrott går sällan någonvart. Att då stoppa detta, – att stoppa männen – med hårda tag och hårdare lagar mot nätbrott och specifikt sexuella trakasserier på nätet, kommer inte att äventyra vår älskade yttrandefrihet som många tror. Det är olagligt med blottning om någon blir kränkt, därför borde blottning på nätet också ses som något som kan uppfattas kränkande och därmed också olagligt. Sexuella trakasserier i verkligheten är också ett brott, varför ses det då inte som ett lika allvarligt brott när det är på nätet? Trakasseri som trakasseri – att få ord ”kastade efter sig” på stan är på samma nivå som att få det skrivet till sig.

På samma sätt som jag är rädd för att ensam gå hem från bussen klockan tre en lördagsnatt är jag rädd för att öppna meddelanden från främlingar på Facebook, Instagram och andra sociala medier. Jag är rädd för att bli sexuellt trakasserad av män som till slut blir så arga av att jag inte svarar, att de hotar med våldtäkt mot mig eller min familj. Att leva i frihet från hot och våld är en mänsklig rättighet.[5] Varför får vi diskriminerade kvinnor inte denna?

Dessa män som trakasserar kvinnor på detta sätt kan endast stoppas genom hårdare och tydligare lagar, då vi måste kunna kräva ansvar för de mycket grova kränkningar som kvinnor utsätts för varje dag. Detta kan förstöra människors liv. Jag vill inte att mina framtida döttrar ska behöva stå ut med trakasserier som ingen kan göra något åt. Så stoppa trakasserierna. Stoppa männen, med hårda tag och hårdare lagar.


[1] Dazed: I didn’t ask for this: A lifetime of dick pics

[2] a.a.

[3] Friends Nätrapport 2016

[4] Riksdagen: Brottsbalk

[5] Mänskliga rättigheter: FN:s allmänna förklaring

Likes

Comments