Header

Ångesten kryper i kroppen, hela jag darrar av för mycket energi som inte har någonstans att ta vägen och fyra timmar sömn per natt är mer än nog. Jag går upp klockan fem för att träna på morgonen, så att kan jag plugga efter skolan. I fem timmar.

Jag mår inte bra.

Soluppgångarna fångar inte längre min uppmärksamhet. Jag skrattar inte åt de där skämten som jag annars hade tyckt var roliga. Samtidigt som sminket kletas på mitt ansikte, fastnar även en mask. Ett fejkat leende och en pratglad mun.

Jag mår inte bra.

Det började egentligen redan i september. Jag hade gått i skolan i två-tre veckor och hade redan behövt söka vård för min stress. Medicinen hjälpte och veckan jag var i Frankrike behövdes ingen medicin, men jag var så borta och ledsen. Familjen jag bodde hos måste ha trott att jag avskydde dem.

Jag mår inte bra.

Jag lyckades komma tillbaka. Efter Frankrikeresan fick min planering justeras. Träningen var tvungen att hamna på schemat igen, utan den mår jag ännu sämre. Jag klarade av all stress fram till jullovet och tillät mig själv att andas.

Jag mår inte bra.

Två veckor in i vårterminen kraschar jag. Ingen förstår och ingen märker något. Prov, inlämningar och uppspelningar. Jag blir arg på mig själv då fingrarna inte rör sig tillräckligt snabbt över tangentbordet. Jag har inte tillräckligt med tid.

Jag mår inte bra.

Vad gör man då? Jag hade liksom inte tid att vila och återhämta mig när jag kraschade igen, så det fick hänga kvar några veckor. Det var ett dumt val. För är det värt att må dåligt för att få bra betyg? Är det värt att stressa ihjäl sig för att få toppbetygen? För alltså...

Jag mår inte bra.

Detta inlägg har legat som ett utkast i ett par veckor, och jag mår inte längre lika dåligt. Det går liksom i vågor beroende på hur mycket kaos det är i skolan och med musiken. När jag blir för stressad får jag i princip alla symtom på ADHD. Jag kan inte riktigt kontrollera min kropp, jag kan göra något och min hjärna fattar liksom inte varför, men det går typ inte att sluta?? Det får mig att hamna i någon slags depression. Jag tycker att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa. Det finns överallt och även hos de man aldrig trodde hade det. Jag tycker att det är viktigt att berätta sin historia då det idag är för mycket tabu kring det. Det är okej att må dåligt. Berätta för någon hur du faktiskt mår. Sök vård. Det är inte värt att må dåligt, vilken anledning man än kan tänkas hitta på.

Likes

Comments

I fredags kom de franska utbytesstudenterna hit! Hon som jag bodde hos i Frankrike och en till tjej bodde hos oss denna vecka, så vi hämtade upp dem vid skolan förra fredagkvällen. På lördagen drog vi ut i riktigt svensk anda för att åka skridskor på isen, vilket iallafall jag tyckte var skitkul haha.. Vi åkte borta vid Björnöbadet där det var bottenfruset vid stranden och rätt okej is. Det var ett gäng som badade isvakt (vilket var helt fascinerande enligt utbytesstudenterna haha..) och en snubbe var i i typ tre och en halv minut??? Hur var han inte en isglass när han kom upp typ.

På söndagen drog vi ut till Kungsbyn tillsammans med klassen. Det var iskallt och vi frös rövarna av oss, men shit vad kul vi hade. Något överdriven glädje av att se lamor kanske, men de var skitcoola. Ovan ser ni mina baes aka Marre, Moa och Hanna, de är bäst. Som ni kanske ser var vädret sämst och vi har på riktigt inte sett solen på över en vecka nu. Snacka om D-vitaminbrist.
Efter djurparken drog de flesta till Erikslund, åt på IKEA och rensade varenda butik i ett par timmar.

Annars har min vecka varit ganska normal med lektioner och sånt. Det har däremot varit väldigt långa dagar med aktiviteter med skolan, typ Prison Island (älska) och smörgårdsbordsmiddag aka julbord. Jag har varit sjukt trött och hade till och med konsert med kören i torsdags (?!). Kändes som att jag sov igenom allt, väck mig mitt i natten och jag kör alla stämmor utantill liksom. Har tydligen haft armen sådär ^ och tungan ute på varje spegelselfie jag tagit denna vecka också, intressant osv. Måste byta pose.

Likes

Comments

Lång dag idag!
Tränade i morse och drog sedan till farmor som fyllde år. Hann knappt hem innan jag fick rusa till bussen för att hinna med mitt tåg till Stockholm. Några utav mina fina konfirmander var med på Sjung Gospel konserten, så vi var ett gäng som gick för att kolla!

Det var så sjuuuukt bra! Älska gospel!

Är på väg hem nu och taggar inför en pluggdag imorgon, deadline snart..

Likes

Comments

På höstterminen jobbade vi med debattartiklar i skolan, men någon slags inriktning på näthat. Jag skrev då denna text, och då det är sant och ett ämne som enligt mig är väldigt viktigt tyckte jag att jag kunde publicera den här. Om någon blir offended (kan inte det svenska ordet wow) så ber jag om ursäkt, men detta är ändå mina åsikter och allt är någorlunda sant (kanske lite överdrivet på vissa ställen hehe). Det är meningen att texten ska skapa reaktioner, det är just det jag är ute efter. Sorry också för att detta är på gränsen till manshat på vissa ställen. Love u boys. <333


Nej, kära man – jag vill inte se ditt könsorgan. Nej, kära man – jag blir inte en hora för att jag inte svarade när du skickade en bild på ditt könsorgan. Nej, kära man – du ska inte alls våldta och misshandla mig för att jag bad dig att sluta skriva till mig.

Som kvinna blir jag dagligen kränkt. Nästan alltid genom sexuella trakasserier. Varje dag läser jag kommentarer om hur min ”feta röv ska slås knallröd medan den blir knullad hårt” eller hur jag ska kvävas på någons kuk av diverse män i olika åldrar. Varje dag får jag bilder på exempelvis Snapchat på någon killes könsorgan, något som jag inte bett om att få.

Bakom mig i detta, alltså att få dessa bilder, står miljontals andra kvinnor. Nyligen kom konstutställningen ”I didn’t ask for this; a lifetime of dickpics” av Whitney Bell ut.[1] Bara det visar att jag inte är ensam med att få kukbilder och sexuella trakasserier av män. Det är alltså en utställning med massor av bilder på det manliga könsorganet. Det är screenshots som kvinnor tagit av bilder de inte bett om att få.

”Men söta, lilla feministhora, ta bara bort dessa killar då. Blockera. Anmäl.” säger någon kanske då. Jo tack, det hade jag gärna gjort. Men grejen är den att vissa killar är så pass desperata att de då lyckas få kontakt med mig på något annat sätt och frågar varför jag blev arg när jag fick se deras – jag citerar – ”tjocka, feta kuk som alla brudar bara drömmer om att få”. Om jag då svarar att jag helt enkelt inte ville se och bara blev äcklad av bilden, kommer frågan om jag är lesbisk. Svarar jag ja, får jag istället frågan om jag inte skulle vilja ha trekant med honom och en annan tjej. Svarar jag nej, blir jag kallad hora och feministjävel och allt däremellan. Men vet du vad? Jag säger som Whitney Bell: ”Jag älskar en bra kuk. Jag älskar bara inte trakasserier.”[2]. Men med hårda tag och hårdare lagar, kan detta faktiskt minska.

I Friends nätrapport 2016 rapporterades det att en tredjedel av tjejer i åldrarna 13-16 år har blivit utsatta för sexuella trakasserier på nätet under det senaste året.[3] Då det inte görs liknande undersökningar i äldre åldrar är det väldigt svårt att veta hur många som faktiskt blir utsatta. Men om man frågar i en vanlig klass på gymnasiet där många är aktiva på sociala medier kommer antagligen ett flertal säga ja på att de har blivit utsatta för sexuella trakasserier på nätet, men antagligen har ingen av dem anmält det. Detta kan ändras och detta borde ändras – med hårda tag och hårdare lagar.

Att bli utsatt för sexuella trakasserier påverkar en person på ett väldigt personligt sätt. Det kan leda till bland annat depressioner och kvinnor som skäms över sina kroppar. Och det, mina vänner, påverkar inte bara individen, utan hela samhället. Det är inte många som klarar av att arbeta eller att gå till skolan när en är deprimerad. Det krävs sjukskrivning och i många fall även sjukvård och terapi. Detta är inte bara dyrt för individen, utan också för företagen och samhället.

Idag är lagen kring nätbrott allmänt väldigt luddig. Nätbrott kan gå under lagen om ärekränkningar, där det står att den som kränker en annan kan straffas.[4] Men det finns ett litet problem: Anmälningar om nätbrott går sällan någonvart. Att då stoppa detta, – att stoppa männen – med hårda tag och hårdare lagar mot nätbrott och specifikt sexuella trakasserier på nätet, kommer inte att äventyra vår älskade yttrandefrihet som många tror. Det är olagligt med blottning om någon blir kränkt, därför borde blottning på nätet också ses som något som kan uppfattas kränkande och därmed också olagligt. Sexuella trakasserier i verkligheten är också ett brott, varför ses det då inte som ett lika allvarligt brott när det är på nätet? Trakasseri som trakasseri – att få ord ”kastade efter sig” på stan är på samma nivå som att få det skrivet till sig.

På samma sätt som jag är rädd för att ensam gå hem från bussen klockan tre en lördagsnatt är jag rädd för att öppna meddelanden från främlingar på Facebook, Instagram och andra sociala medier. Jag är rädd för att bli sexuellt trakasserad av män som till slut blir så arga av att jag inte svarar, att de hotar med våldtäkt mot mig eller min familj. Att leva i frihet från hot och våld är en mänsklig rättighet.[5] Varför får vi diskriminerade kvinnor inte denna?

Dessa män som trakasserar kvinnor på detta sätt kan endast stoppas genom hårdare och tydligare lagar, då vi måste kunna kräva ansvar för de mycket grova kränkningar som kvinnor utsätts för varje dag. Detta kan förstöra människors liv. Jag vill inte att mina framtida döttrar ska behöva stå ut med trakasserier som ingen kan göra något åt. Så stoppa trakasserierna. Stoppa männen, med hårda tag och hårdare lagar.


[1] Dazed: I didn’t ask for this: A lifetime of dick pics

[2] a.a.

[3] Friends Nätrapport 2016

[4] Riksdagen: Brottsbalk

[5] Mänskliga rättigheter: FN:s allmänna förklaring

Likes

Comments

Nyårslöften är inte min grej. Det funkar liksom inte att lova något sådär för mig, så istället sätter jag mål som jag hoppas kunna nå upp till i år. Let's gooo.

Läsa mer Bibel, utöva min tro mer: Jag hade det riktigt svårt att hinna med allt i höstas och stressen lyckades bli värre och värre, så Bibeln fick stå i bokhyllan i flera månader. Bibeln är så sjukt bra, så jag kände att denna punkt fick stå högst upp på min lista. Jag har även planer på att fasta under fastetiden (40 dagar innan påsk), om jag lyckas övertala mina föräldrar. Det handlar inte om att fasta helt eller bara när det är ljust, utan från vissa saker.

Äta mer vegetariskt: Jag är mycket väl medveten om att detta kommer vara omöjligt att göra hemma (har försökt övertala mina föräldrar ett par gånger, men det är svårt med envisa syskon som tror att kött är lika med det enda goda). Så min plan är att äta mer vegetariskt i skolan och på restaurang och så vidare. Det kommer nog aldrig bli någon full-time vegetarian av mig, men om ett mål om dagen är vegetariskt är jag nöjd!

Ta körkort: Jag fyller ju 18 år om någon månad (ÄNTLIGEN) och övningskör för fullt på både körskola och med mina föräldrar. Jag vill kunna slänga av skylten och slänga ut mina böcker från mitt rum och slippa tänka på det. Det är ju egentligen inte så bråttom, men vill liksom få det överstökat. Jag hoppas på att vara klar till slutet av februari, men då skolan brukar ta över mitt liv lite då och då funkar ju december 2017 som deadline också.

Planera min tid bättre: Som sagt så tog ju stressen över i höstas och jag mådde rätt dåligt i perioder. Min handledare sa till och med att det märktes att jag hade mått dåligt, och det var typ då jag insåg hur jobbig den perioden faktiskt hade varit. Så i år måste jag verkligen planera min tid bättre (började lite smått i november med detta), så att jag orkar med allt och inte hamnar i svackor igen. Min kalender är redan mitt liv, men tror att jag behöver mer exakta tider för allt för att kunna hålla fokus, utan att bli helt galen dock och planera in typ toa-besök...

Skaffa jobb (?): Denna punkt är jag fortfarande lite osäker på. Jag vill definitivt jobba i sommar, men har också funderat på att jobba vissa helger. Bilderna är från tiden jag jobbade på pizzerian, och de har bytt namn och mat, så jag känner inte riktigt att jag vill tillbaka in i matbranschen och tillbaka dit (som de erbjuder då o då) fastän det var riktigt kul. Just nu är planen att försöka hitta ett sommarjobb som jag kan fortsätta på under trean, dock bara på helger och lov, men som sagt så är jag fortfarande lite osäker.

Försöka hitta min kallelse: Jag tror att vi alla är kallade till denna värld för att göra något och i år vill jag försöka lista ut vad jag vill göra med mitt liv i framtiden. Jag går ut tvåan nu till sommaren och redan om några veckor måste jag ha valt vilka kurser jag vill läsa som individuellt val (måste inte då jag redan har poäng där, men får om jag vill). Jag vill ha en så bred utbildning som möjligt, eftersom jag inte vet vad jag vill plugga vidare till, och överväger att lägga till Naturkunskap 2 och Matte 3b till min utbildning. Planen är även att skriva högskoleprovet till hösten och kanske våren nästa år också. Just nu vill jag även plugga vidare direkt efter gymnasiet och bli klar så fort som möjligt, men det blir svårt om jag inte vet vad jag vill. Jag har övervägt att jobba/resa ett år. Eller plugga på folkis. Eller Bibelskola. Men jag vet verkligen inte. Usch, gillar inte sådana här val alltså...

Jag har lyckats bli sjuk också såklart. Skolan drar igång på måndag och jag behöver plugga inför en deadline på fredag, men har legat i sängen hela dagen idag eftersom jag inte vilat någon annan dag och försöker bli frisk nu. Jag är så galet rastlös och sneglar på mina vikter och träningskläder och vill bara träna. Fattar ni hur lång tid det gått nu? Typ innan jul, shit. Men men, har lovat mig själv att bli helt frisk denna gång innan jag tränar igen. Vill ju inte få något värre liksom...
Hoppas att er lördagkväll är lite roligare än min haha.. Godnatt!

Likes

Comments

Alarmet ringde vid 7 i morse... Hade en körlektion inbokad vid halv nio och det har ju kommit galet mycket snö i natt, så vi åkte rätt tidigt då det inte var plogat överallt. Avskyyyr att köra när det precis snöat en halvmeter och man får sladd i varje kurva. Men men, vi överlevde.

Vi ger oss såklart ut i trafiken ännu mer idag, då en tur till Karolinska i Huddinge står på schemat. Vi bjöd in oss själva på lunch hos mostern i Bromma också, så blir en heldag i Stockholm. Jag börjar ladda lite inför skolstarten nu också, har en uppsats som ska in nästa fredag som jag knappt börjat med så har tänkt sitta med den imorgon typ.

Ett inlägg med mina mål för 2017 är på G också! Det kommer nog upp om ett par dagar. Puss hej, vi hörs.

Likes

Comments