View tracker

Folk säger att det skulle vara skönt att inga känslor ha. Jag har nu lyckats att stänga mina helt och hållet. Eller inte helt avstängt kanske.
Men jag kan kontrollera dom. Inom är det som små kanaler. Låt oss föreställa oss ett papper, där man målat små trådar till vissa personer i mitt liv.
Jag kan nu bestämma när dem ska fyllas. Och med vilken känsla. Det är som att fejka det jag känner. Men ändå måste så jag inte där helt, än. Tyvärr är det en känsla jag ej riktigt kunnat begränsa. Min lust och längtan till den eviga sömnen. Fundersam ligger jag i soffan och spekulerar i detta. Är det en känsla eller är det en tanke?

Jag har ingen glädje kvar i mig. Jag har ingen ork kvar. Och sorg? Den är borta sen långt tillbaka. Mina vänner kommer och går. Men jag bryr mig inte, jag kan inte känna den där känslan av saknad.
Folk runt mig berättar om saker de gjort, sett och upplevt. Jag kan inte bry mig. Det är så sjukt ointressant. Deras berättelser är som en enda röra i min hjärna. Pratar dom kommer ilskan då jag bara vill höra tystnad.

Att min bästa vän nyligen berättat han ska flytta utomlands, rörde mig inte. Han däremot va jätte orolig att berätta det för han trodde båda skulle bryta ihop. Jag ryckte i axlarna och sa – okej, då vet jag. Och knallade vidare.
Att gå på gatorna som ett skal är något jag länge velat prova. Något jag trodde skulle ta år och dagar att få till. Men när jag väl bestämde mig tog det endast några få dagar.
Vet inte hur jag längre ska se på saker, mina vänner har reagerat. De har sett vad jag blivit. Någonstans i mig är där en påfrestande känsla. Känner pressen på mina axlar för av ser hur dem kämpar att få mig tillbaka.

Mitt liv har spelats i revy allt för många gånger. Mina dagar går på repeat, vakna, äta, tv, äta och slutligen sova. Jag vill åter hitta mina känslor, men hur?
Att radera dom krävde inte mycket. Men att hitta dom verkar som en evig kamp.
Fick jag bestämma över mitt liv. Och hur det skulle gå i framtiden. Skulle detta inte behöva skrivas.
Jag kommer göra ett försök till innan jag ger upp en annan kamp i mitt liv. Kampen kommer vara förgäves, men det måste göras. Efter det är jag då redo att finna frid.

Mvh, jag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 6 readers

Likes

Comments

View tracker


Okej. ”Jimmy” har det lite svårt i livet just nu. Han är 17 år och vet inte riktigt vad han vill. Han hade en kompis som bad han börja en viss linje i skolan för annars skulle han bli ensam, han gjorde som kompisen sa. Men efter en viss tid på den linjen så svek denna kompisen ”Jimmy”, gång på gång. Han blev argare och argare. Samtidigt som han blev ledsen, kanske till och med deprimerad. Det blev jobbigare och jobbigare för han. Det enda han ville var att alla skulle må bra. Men medans han försökte så fan där en person som svek han, han fann sin tröst i mörkret. Det var det enda som han trivdes med. Där visste ”Jimmy” att ingen kunde skada honom, han kunde liksom vara sig själv utan att folk ska döma honom. Varje dag han går i skolan ser han den så kallade kompisen som svikit han gång på gång, denna kompisen gör sig löjlig för att få folk att skratta. Det han inte inser är att ”Jimmy” bara mår sämre pga det. Varje jul sedan ”Jimmy” kom hem från sin fader i stockholm, så har han haft det väldigt svårt. Speciellt juletid är svårt för "Jimmy". Då alla hans vänner önskat det dom vill ha. Medans "Jimmy" kanske fick, en tårta eller liknande. Han började få mer djupare tankar om jul. Lch mer förståelse om hur jul ska firas. Det va en jul, då han fick en bok. Det va den bästa julklapp han fått av sin far.
Varje gång julen kommer, faller "Jimmy" in i dåliga vanor. Då pratar vi inte om långa nätter och massa tårar, utan självmordstankar. Han har aldrig känt sig älskad som han ser andra bli älskade. Han har varit en ensam individ hela livet. ”Jimmy” klarar inte att se sin mamma i ögonen och lova henne att han ska sköta skolan. För varje skoldag är värre än helvetet. Han önskar att han kunde vara normal. Han skulle kunna offra allt han äger och har för att få vara normal en dag. När han kommer hem varje dag, så går han direkt upp till sitt rum och stänger allt ute. Han kopplar sig in i drömmarnas värld och kör sitt liv i en annan värld. Vissa dagar kan han till och med ta hjälp av andra saker så han försvinner ur denna värld en stund.
Denna ”Jimmy” träffar sen ett år tillbaka en gammal kompis som heter "Fredrik". "Fredrik" är den kompisen han litar mest på för tillfället. Han bor där till och från och dom har blivit som bröder. ”Jimmy” säger även att dom har haft sina bråk. men säger även att det stärker deras band.
En kväll, ungefär i januari. Är ”Jimmy” hos "Fredrik" och dom har ett lan. Dom går in på en sida som heter Chatroulette. Dom gjorde det pga att dom hade tråkigt. Då träffar dom en tjej. Som heter "Kerstin". ”Jimmy” och "Kerstin" har haft kontakt näst intill varje dag. Han vet att hon inte kommer svika honom. Han litar på henne, hon betyder mycket för honom även fast dom aldrig mötts. Det är snart ett år sen exakt då dom började skriva.
”Jimmy” kom ifrån stockholm då han började tvåan (lågstadiet). Ett par år gick. Nu går han i ettan (gymnasiet), han har märkt att han sticker ut från mängden. Han kommer på saker från ingenstans, saker han gått igenom. Dem kommer via drömmar, via musik och bilder. Han kopplar ihop saker som har med hans barndom att göra. Han säger att han inte minns något av den. Han kämpar för att få fram något. Han minns endast hans fars ilska. Vi kan ju även ta med hans far medans vi är på dem spåren. Redan som 6-åring fick han hjälpa sin far hem från olika barer. En dag så gjorde inte ”Jimmy” sin läxa, hans far blev genast rosenrasande, ”Jimmy” blev livrädd och sprang genast in på sitt rum och låste in sig. Hans far slår dörren sönder och samman. För att komma åt låset och låsa upp, mer kommer inte ”Jimmy” på. Han har via en dröm kunnat utreda att hans far gjort vissa saker mot honom som han inte vill nämna här. ”Jimmy” har gjort saker som han inte är stolt över. Han har sagt saker som han inte heller är så stolt över idag. Men folk gör misstag, och dom som accepterar det är som man ska ta tillvara på. Det är just det ”Jimmy” har gjort.
Varje dag han vaknar, börjar en kamp. Om han ska fortsätta eller bara ge upp allt. Han vet inte riktigt hur han ska orka med allt.
Dagens samhälle är så krävande, man ska vara på ett speciellt sätt för att bli accepterad, man ska klä sig på ett speciellt sätt. Varför kan inte alla bara vara som dom vill utan att folk ska komma med sina kommenatarer?
”Jimmy” tänker väldigt ofta på männskligheten. Många skrattar åt han då han utger sig att vara smart, att han är en tänkare. Men han har rätt. Om man bara ger han en chans att lyssna på vad han har att säga, så märker man att det stämmer. Han kanske inte är den smartaste på lektioner och så vidare. Men han är smart, han sticker ut. För det han har att säga skulle få väldigt många att börja fundera skulle jag tro. Men han får aldrig riktigt den chansen.

Han tänker ofta på döden. Han säger ofta till sig själv
i am ready for the reaper. I will not deny him, i will accept him and follow him if he knocks on my shoulder and says it's my turn”.

”Jimmy” är en bra kille, det jag märkt av det han berättat så tycker jag att han verkar vara en pålitligt person, en väldigt omstänksam och snäll. Han vill ingen illa. Men som hans vardag ser ut så verkar många vilja ha ner han. Folk försöker bryta ner han genom att svika och sprida rykten samt prata skit om han. Men till slut når ”Jimmy” till den punkt då han inte orkar mer. Den dagen vill nog ingen att den ska komma. Det kommer inte sluta bra för dom som vill han någe illa. Det kommer inte sluta bra för ”Jimmy" själv.
Han miste sin bästa vän för inte så länge sen. Han säger att han minns exakta klockslaget, hans minns exakt vad som hände i det rummet. Han minns det som sas som om det vore igår. Den dagen miste han sin morfar. Han hade precis lärt känna sin morfar eller hur jag ska uttrycka mig. Deras band hade blivit starkt. Dom var med varandra varje dag. Dom var ute och fiskade, plockade bär, körde hem ved med traktorn ja, dom två gjorde allt tillsammans. Hans morfar hade även kvar barnasinnet in i det sista. Den dagen då hans morfar dog. Dog även ”Jimmy”, fast han dog inte på det viset. Utan hans hjärta dog. Den som sedan väcker upp det till liv. Kommer betyda oerhört mycket för ”Jimmy” berättar han.

  • 13 readers

Likes

Comments

View tracker

Ännu en tanke. Denna är dock mörk måste jag bara varna om. Så ni är medvetna.
Har du självmordstankar, ska du ej läsa denna text. Om du så gör det
Finns här några nummer för hjälp
Självmordslinjen: 90101
Jourhavande präst: 112
Eller hjälplinjens jourtelefon: 1177

Jag ligger i denna stund i min säng, lyssnar på Alex och Sigges gamla podd, nummer 190 om jag minns rätt
Klockan är 00:54 och jag bara gnider mig fram och tillbaka. Tankarna ger sig inte, oavsett vad så försvinner dom inte. Har provat promenad, dusch, serie, musik i princip allt.
Sen slog det mig, tankarna tog mig tillbaka så jag liksom såg på mig själv. Ovanifrån som tredje part. Jag såg mig själv ligga där, sen kom en tidslinje fram.
Jag är misslyckad.
Jag har ingen lyckad uppväxt. Den sket sig från tidig ålder och jag har en ganska bråkig lista.
Jag har inte någon skolgång. Det jag har är inget att hänga i en julgran. Utan skolgång hur ska jag då få arbete?
Jag har inget arbete. Vilket resulterar i att jag inte kommer få lön. Så jag kommer inte kunna uppleva det ni vanligt folk upplever.

Jag har en flickvän. Jag är på så sätt lyckligt lottad. Men det känns som om jag tröttnar ut henne och att hon snart kommer lämna mig. Pga just dessa problem. Jag är cool med det mesta, men det är när jag är ensam, då hjärnan sköter jobbet.
Den tar över och pusslar ihop saker med helt irrelevanta ting så jag blir rädd. Och tar upp det, gäng på gång.
Vet inte ens hur jag ska försöka få henne att förstå. Men hoppas innerligt, att det inte är det avgörande av vårt förhållande.

Jag tänkte också tanken om man kan ringa ens nära och kära, och be om tillåtelse att ta en väg ut. Därav denna text.
Att inte kunna leva som er, att bara sitta här och begravas i sina tankar och låta tankarna förstora all mina små problem. Göra dom från små ärtor till att sedan slå ut som en vattenmelon?
När den väl slagit ut, är lusten till vägen ut enorm.
Det är så lätt, en snara, ett steg, finns många alternativ. Och att göra det skulle lindra massor.

Mvh

Likes

Comments

Ett mord, det är inte avancerad. Att döda nån är inte svårt. Det är för vissa något helt naturligt, men för andra ren vilja.
Vissa känner aldrig av något av det, men alla har vi tänkt tanken.
Att bli sviken från ett tidigt stadie, är en rot av massa hat. Ett hat kan lättast sluta i att känns frid.
Det jag känner skulle ge mig frid. Är att döda det som svek mig.
Men resultatet kan endast bli konsekvent. Man kommer inte undan bara sådär.
Att sitta och älska någon, men att inse att man inte har några känslor. Vad är det? Hur går det ihop?
Jag vet att jag inte kan klara mig utan denna person. Men ändå känner jag mig kapabel till att göra slut med en helt annan. Allt hat som finns, i mig. Får mig att tänka, hur kan där finnas minsta kärlek?
Livet kan bara på toppen, ibland är det som jag svävar på moln men från ingenstans, ett litet sms kan vara förödande
Från att sväva på moln till att leta efter gravplats.

Ber hemskt mycket om ursäkt, då denna text är väldigt osammanhängande men som sagt. Det är mina tankar och här ska de skrivas ut,

Mvh

Likes

Comments

Detta är ju som ni ser mitt första inlägg. Tänkte försöka mig på ämnet: kärlek.
Ämnet i sig är enormt, men är det verkligen det? Det är ju egentligen bara en känsla. Folk, även jag, tycker kärlek är svårt. Men det behöver det ju inte vara.
Tror allt sitter i oss, hur vi agerar och vad vi gör. Att vara kär ska inte vara svårt, två personer som gillar varann kommer slutligen älska varann. Vad är det svåra i det mån tro.
Man hör att folk är otrogna mot andra och så vidare, men tror inte det är så konstigt faktiskt. Jag har tänkt en massa, jag tror otrohet uppstår när den ena parten är missnöjd med den andra.
Även om du vet, att du litar på din partner och din partner litar på dig. Kan otrohet uppstå, för att antingen du eller din partner är missnöjd med något hos dig.
PRATA om nått är fel.

Men detta var kärlek, kärlek är en form av känsla. När kärlek uppstår finner vi glädje och värme. Vi finner även tillit och trygghet.
Men i detta, kommer det finnas bekymmer. Som man måste prata om. Känner du dig minsta osäker så måste ni tala om det. Håll inget för dig själv.
Ni vill väl att det ska funka?
Möt upp halvvägs, har själv haft och har även bekymmer med mitt nuvarande förhållande. Men vi pratar iaf och försöker finna en lösning. Kan ni inte prata om det, kommer det inte ske en förändring. Och ni är tillbaka på ruta ett.

Känner ni att ni litar på varandra, uppskattar varandra och är kära.
VISA DET
Finns många anledningar till att ni ska det
1. Det är attraktivt
2. Det är ju ni två? Ingen annan väl
3. Om ni är kära, varför dölja det för andra?
Ska inte direkt göra en lista, men ni förstår min poäng hoppas jag.

Kärlek, är inte svårt. Kärlek blir vad du gör det till. Vill di ha det svårt så gör du det svårt. Vill di ha lätt så ja...
Och framförallt, dölj inget. Får du en fråga, svara på den. Finns inget som din partner inte bör veta, litar han/hon på dig så varför ska du då dölja nått för den?

En slutsats av detta, bli kär, fall i trans, visa varann och framförallt. Uppskatta varenda minut ni har med varann.
Kom ihåg att kommunikation är väldigt viktigt, oavsett vad det än handlar om. Allt från din partners strumpor, till partners agerande i sängen. Kan ni inte prata om det, eller lösa det som är problemet. Gå vidare, släpp den du har och fortsätt leta.
Tills du finner någon du känner att du kan prata om allt med, som inte hindrar dig från det. Och där kommunikationen är fungerande.

Mvh

Likes

Comments