View tracker

Alla har en strävan. En strävan att ta sig någonstans i livet, en strävan efter framgång, igen kännande, lugn. En strävan efter att kunna uttrycka sig. Vissa gör det genom musik, skrift...och andra gör det genom konst. Konst. Vad fan är det.. ALLA kan skapa konst. Om jag kan, kan du. I konst finns det inga regler, inga gränser ingenting som säger rätt eller fel. Ingenting som stoppar dig. Så vad säger det om mig? är jag ostoppbar? har jag gränser? varför spyr jag ut mina känslor och tankar på papper? för att det känns förjävla bra. Därför. För att det inte finns någon press. Det finns ingenting, ingenting som kan tvinga dig göra någonting. Det är en ren befrielse. Min strävan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Såg nyss klart en dokumentär om mänskliga rättigheter och jag blir smått äcklad.

Mänskliga rättigheter. MÄNSKLIGA rättigheter.

Sist jag kollade så är man inte mindre människa för att man blir förälskad i och tänder på könet som råkar vara det samma som mitt. Sist jag kollade så är man inte mindre människa för att man känner sig obekväm med könet man föds med och bestämmer sig för att fixa problemet och kanske faktiskt få må bra över sig själv. Och sist jag kollade så är man inte mindre människa för att du är kristen, jude, muslim, tillhör islam eller skulle ligga hemlös på gatan. Sist jag kollade är vi alla människor. Människor som alla ska ha samma rättigheter för om jag minns rätt så heter det MÄNSKLIGA rättigheter och inte, hetero rättigheter, norm rättigheter, rikas rättigheter, rättigheter inom nationen eller "jagärbättreänallaandraförjagärsommanskavara rättigheter".

Att det finns de som anser sig bättre och mer värda än andra, de som anser sig vara mer människa än andra och kan med att kämpa för att människor ska mista sina rättigheter... fy fan, det äcklar mig.

Likes

Comments

View tracker

Hur kommer det sig att motivationen är så sjukt svår att hitta inom sig själv?Fruktansvärt att den bara kommer och går, bestämmer sina egna tider och har ingen respekt för oss. Motivationen, vart är du när jag behöver dig? Motivations expressen , lika otajmad som västtrafik.

I know it's my problem, men kom igen..oförskämt är vad det är, prise the woffle lord och viljestyrkan. För skulle jag vara lat? Pfft, HA! skulle inte tro det du.. hehe

Likes

Comments

Varje dag dyker jag in i en värld som inte är vår, varje dag omringar jag mig om människor jag kommer att älska men som inte är där när jag stänger sidorna och omfamnar verkligheten.. Inte för att jag omfamnar den precis. Vår värld är ingenting jag nöjer mig med. Jag vill ha mer. Jag vill ha mer äventyr, mer kärlek, mer excitement. Jag vill ha mer. Varje dag gömmer jag mig i olika världar som innefattar mer än kärleken till materiella ting och strävan efter makt. Och varje dag måste jag lägga mina känslor och viljor åt sidan för att smälta in i verkligheten som är vår. Varje dag

Likes

Comments

Att röra henne är omöjligt.

Han känner dragningskraften starkare än någonsin, men att röra henne är omöjligt. Hennes vackra gröna ögon vilar med en intensiv blick på hans djupa mörkblå. Så nära men ändå så långt borta

Fruktansvärt långt borta

Alla elektroner i hans kropp dras mot henne. Så nära.

Långsamt lyfter hon handen mot hans ansikte men stannar upp innan hennes hand möter hans kind. Hon måste sett hans förtvivlan för hon tittar sårat bort och hennes hand faller hjälplöst tillbaka längs hennes sida. Han känner sitt hjärta gå i tusen bitar.

Att röra henne var omöjligt.

Likes

Comments

Donuts alltså.. Inte för att jag brukar äta det meeeen låt mig ta mig friheten att säga oh My Holy wofflelord! Utan dessa underbara skapelser hade man inte tagit sig igenom dagen helskinnad.. Bara tanken på de söta små sakerna ger en ny styrka, ett ljus i den mörka tunneln. Jo sen är det ju inte helt enkelt att bestämma dig för vilken liten sötnos man ska välja. Den med chockad? Eller kanske den med det rosa kladdijladdet... Nej usch , ingen av dom är ju igentligen så fruktansvärt goda.. Kanske lika bra att skita i det helt.. Bli nyttig och köpa en banan.. Ja så får det nog bli. Perfekt.

Och yeeees heeeeelt ointressant och den enda som vinner på att du läser detta är jag Hehehe
EVIL MOHAHA

  • 207 readers

Likes

Comments

Jag sitter och studerar andra människor. Människor som håller handen, människor som ler, som skrattar, som bråkar som leker och jag känner en överväldigande känsla av ovetskap. Alla människor dömer.. det går inte förneka, jag är en jäkel på det, men varför låta dömandet och fördomar hindra en från att lära känna alla dessa människor? 

Jag sätter mig på bussen och den är nästintill tom. Självklart sätter jag mig innerst på en utav två tomma dubbelsäten. Jag sneglar över axeln på tjejen som sitter snett bakom mig, hon ser intressant ut. Håret uppsatt i en slarvig tofs och en sliten bok i handen. Hmm, tror jag har läst den boken förut.. javisst ja! Himlen börjar här. En utav de bättre svenska böckerna jag läst. Undrar vad hon tycker om den. 

Min hållplats kommer och jag hoppar av. En sista blick på tjejen med boken genom fönstret. Varför sa jag inte hej? Varför satte jag mig inte bredvid henne? Jag var ju intresserad av hennes bokval  och funderade på hur gammal hon var. Men nej. Jag vågar inte bryta mönstret och jag kan ha förlorat chansen till en nyvunnen vän. 

Likes

Comments

Mitt huvud snurrar lite si sådär mycket. Varför ska normer och andra människors förväntningar behöva prägla mitt liv? Jag lever för mig, det är i alla fall det jag vill intala mig själv. Mina val, mina handlingar och mina tankar ska väl ändå utgå från mig och inte från de människor i min omgivning. Det är galet hur präglat dagens samhälle är av media och normer och det oändliga "strävandet" efter perfektion och ett ouppnåeligt mål som istället för att hjälpa oss komplettera och förbättra, bryter ner oss och får oss att ifrågasätta. Att ifrågasätta behöver ju självklart inte vara någonting dåligt, jag gör det själv, varje dag flera gånger om dagen. Men att ifrågasätta oss själv och om man är bra nog, DET är hemskt, så fruktansvärt att vi ska behöva leva efter dessa normer och förväntningar. Nu är det ju självklart inte så att man måste ta till sig och bry sig om vad andra förväntar sig av dig, eller bry sig om vad folk tycker. Men vare sig man vill det eller inte så är det oundvikligt. Alla bryr sig. Jag bryr mig. Jag vill kunna bry mig utan att börja tvivla på mig själv. Jag vill inte behöva sitta och "pepptalka" mina vänner för att de inte känner sig tillräckliga. Jag vill inte ha ouppnåeliga normer och förutsättningar. Jag vill kunna bry mig utan att faktiskt präglas av det på minsta möjliga negativa sätt. 

Likes

Comments



Detta ska bli intressant.. men att blogga är ju något man måste göra nån gång i livet så antar att det är lika bra att sätta igång nu, herrejisses. Lycka till till mig.


Likes

Comments