Hej alla brudar och snubbar! I vilken ålder ni än månne vara. Glad att du är här :)

Vetni, jag har gjort en upptäckt. Vi alla går igenom svårigheter, sårbarheter och så vidare. Vi får inte jobbet vi vill ha, någon gör slut med oss, vi känner att vi inte vet vad vi vill, vi blir sjuka, vi känner vi inte har hunnit med lika mycket som ”alla andra” (haha en klassiker), vi har ingen lägenhet, inget jobb osv, osv. Det finns såklart massor med olika svårigheter.

Och jag kom på en sak, som i alla fall ofta stämmer in på mig,
Att det värsta med svårigheter…
Det är inte svårigheten i sig, utan det är SKAMMEN runtomkring det. Det är sjukt tufft om man inte har en lägenhet, inte har ett jobb osv. Men, vi klarar oss alltid ur svårigheter. Vi människor är byggda för det. Så saker och ting, kommer klara ut sig. Du kommer läka och växa, du kommer hitta ett jobb tillslut, en lägenhet, och så vidare. Hur lång tid det tar, vet jag inte, men det är faktiskt okej att saker tar tid.

Men… ofta kan det värsta med svårigheter och problem vara SKAMMEN över att ha dem! Skammen över att inte veta vad tusan man håller på med, skammen över att inte ha ett jobb, inte ha en pojkvän/flickvän, lida av psykisk ohälsa, inte klara av vissa saker och så vidare. Ja, du fattar säkert grejen.


För visst är det väl så, att SKAM kanske är den värsta, värsta, värsta känslan som håller oss nere som mest. Tänk om det inte fanns någon skam? Då skulle vi inte behöva skämmas över något! Vad skönt va :) Och då skulle det inte vara något konstigt alls att vara arbetslös ibland, eller att vara singel tills man är 40, eller att vara sjuk fastän man är ung. Då skulle folk titta på en och säga;

”Gud vad tråkigt om saker inte går som du vill just nu, det måste vara tufft, men vet du, det är okej, alla går igenom saker och huvudsaken är att du kommer ur det en dag så att du får må bra. Vilket jag vet du kommer göra, för allting ordnar tillslut upp sig.”

Tänk om vi alla kunde säga saker som så till varandra? Hur LÄTT hade det inte varit att komma UR svårigheter när folk har den inställningen till varandra? Åh, jag längtar efter ett sånt samhälle så mycket att jag bubblar ihjäl på insidan (haha). Jag är en hopplös drömmare ;)

MEN... verkligheten ser inte riktigt ut så. Samhället, människor och även oss själva är väldigt dömande. We can’t help it, that’s how we are raised. Och de människor som är mer ödmjuka av sig, ja, det är ofta människor som själva har gått igenom tuffa svårigheter och FÖRSTÅR innebörden av dem.

Därför är jag väldigt tacksam över mina tuffa svårigheter, för jag vet att jag blev en så mycket mer ödmjuk och förstående person. Jag ser människor och samhället på ett helt annat sätt. Thank God for hard times, dem gjorde mig till en bättre person, helt klart.


Men, tillbaka till ämnet då – SKAM. Vad är skam? Skam är rädsla över att andra människor ska tycka något nedvärderande om oss. På grund av något vi gör, hur vi ser ut, eller något vi är. Att det är något grundläggande fel på oss för att vi är där vi är i livet.

Det handlar om en tro om att ”vad andra tycker om mig är sant”.
Vi lägger så mycket vikt i andras händer. Vi lägger vårt värde som människor i andras händer och säger ”Här har du mitt värde som människa, vad tycker DU om det?”. Och det är HÄR det blir så himla farligt…

För andra människor, kan BARA tycka om dig LIKA MYCKET som dem tycker om sig själva… Micdrop baby ;)

Jag säger det igen.

Andra människor kan BARA se det fina i dig, som dem kan se i sig själva. Det vill säga, människor som inte gillar sig själv/accepterar sig själv/älskar sig själv, kan inte göra det med dig. Dem kan låtsas, men det kommer inte vara på riktigt. Det håller bara ett tag, eller så länge du håller dig i en liten låda (det vill säga gör dig mindre än dem).

Du kanske har varit med om detta. Med vissa personer har du varit helt underbar, och dem gillar dig ändå inte. Det spelar ingen roll vad du än gör, dem gillar dig inte. Och andra människor älskar och accepterar dig precis som du är! Så vi har egentligen ingen kontroll på hur folk kommer tycka om oss. Vilket är skitläskigt, eller hur. Men det är bara så.

Det är ungefär samma som att acceptera att "ja, jag måste borsta tänderna annars får jag hål i dem...". Det är ju skittråkigt men vad ska man göra?


Men vi vill ju att alla ska värdera oss som något väldigt bra och positivt, eller hur? Det är väl idealet, om alla skulle älska och acceptera en. Den viljan får väldigt, väldigt många av oss att hamna i ett hamsterhjul av att läsa av hur omgivningen vill ha oss för att passa in. För att undvika skam och rädsla. Vi gör oss mindre än vad vi är, vi gör oss annorlunda än vad vi är och så vidare. Jättekonstigt, jätte ansträngande för vår energi, jätte helt fel, för vi är ju alla okej precis som vi är. Med alla våra konstigheter och brister, begåvningar, drömmar och med vår glädje.

Så vilka personlighetsdrag, viljor, önskningar, drömmar eller intressen har du som du tror är icke accepterbara? :)

Så länge dem inte skadar någon, och du blir glad av dem så....

...vill jag bara att du ska veta att dem...

ÄR FUCKING AWESOME!!!!

Eller hur! ;) Visst är du med mig. Jag hoppas du sitter och ler där hemma nu framför datorn ;) Go be you honey, because you are interesting, gorgeous and one hell of a kind.

Puss

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vi föddes som små barn, och vi levde. Vi sprang, skrattade, utforskade, var nyfikna på allting och alla. Tittade på världen med stora ögon. Frågade om allt och ville lära oss mer, mer, mer. Jag lovar att vi som liten drattade omkull på ändan ca 1000000000 gånger innan vi lärde oss gå (ingen vetenskaplig fakta, bara min överdrivna siffra, men du fattar). Vi drattade omkull ungefär 100000 gånger till innan vi lärde oss springa. Men vi ställde oss bara upp, glada, och fortsatte tills vi kunde. Och sen sprang vi.

Sen händer det liksom något. När, hur, var vet jag inte. Men när vi blir lite äldre så får vi lära oss något annat av samhället. Att det är något löjligt att vara busig och nyfiken. Att drömma ska man inte göra, det är ju bara på låtsas. Du ska vara realistisk och rätta dig i ledet. Livet är något allvarligt och om du tar dig igenom det så ska du vara nöjd. Livet blir helt plötsligt....ganska så tråkigt. Och det börjar handla om att överleva, och inte leva.

Det finns så mycket normer och regler att förhålla sig till, men det slog mig igår att det är upp till en själv att skapa sitt eget liv. Och vet du, det får handla om precis vad DU vill :) Det är helt fritt, det kan handla om att bo ute på landsbygden och sköta om får. Det kan handla om att resa, eller att jobba med människor, att skapa en familj, bli musiker. Ja, det kan handla om lika många saker som det finns människor.

Det är suuuuper läskigt att sluta lyssna på alla andra och börja göra sin egen grej. För det är vad vi fått lära oss, att alla andra vet bäst vad som är bäst i vårt liv, men inte vi själva. Är inte det en ganska konstig teori? Det tycker i varje fall jag :)

Gör din egen grej och tro på dig själv så kommer allt bli superbra. För alla kommer dö, men inte alla kommer leva.

Puss och kram / Sara

Likes

Comments

Åh 😍😍 Bästa insikten tack vare Marc & Angel (ett par som jobbar med personlig utveckling och skickar ut gratis mail med inspiration).

Det här är det bästa jag hört på länge - Vi jämför vår insida med andras utsida.

Tänk på det. Vad visar du av din utsida? Vilka bilder lägger du ut på dig? Vad vill du förmedla med dem? Visar du allt av dig själv online? T.o.m när du ligger och gråter över något eller ser förjävlig ut? Nej.
Det är mänskligt att vilja visa upp det positiva eftersom vi vill att folk ska se positivt på oss. Vi vill inte att folk ska döma oss och därför väljer vi noggrant vad andra ska få se.

Grejen är att alla gör det. Vi visar kanske 20-50% av oss själva och gömmer resten.
Sen när vi är ensamma med våra 100 % av oss själva (inklusive alla problem o svårigheter) så tror vi att alla andra har "figured it out". För det är vad vi tolkar utifrån dem 20-50 % vi får se av andra människor. För det är vad andra människor vill förmedla utåt - att vi har allt under kontroll och allt är bra.

Och det är vad alla förmedlar utåt, mest troligt inklusive du med 😉 Men jag tror ganska hårt på att väldigt många inte har någon koll på vad som är upp och ner många gånger. Det är mänskligt att ha svårigheter, mindre bra sidor, olika problem, att göra fel, att såra någon, att inte veta vad man vill eller vars man ska ibland, eller hur något ska lösa sig. Jag tror det är mega-mänskligt faktiskt!

Men varför bryr vi oss om vad andra tror?

Jo, för vi vill inte bli dömda, varken av andra eller sig själv för den delen. Min egen erfarenhet är att vi människor kan vara helt skoningslösa - främst mot oss själva.
"Det där borde jag ha fattat", "det där borde jag ha klarat", "är jag dum eller", "jag borde ha kommit mycket längre" osv osv. Känner du igen dig?

Jag VET att mååånga har såna här tankar och det är därför jag vågar vädra dem. Annars hade jag nog inte vågat - av rädsla att bli dömd.

Så, om du har mycket negativa tankar om dig själv och jämför dig med andra - vet med dig om att du är LÅNGT ifrån ensam ❤ Lååååååångt långt lååååångt (kan aldrig skriva hur mycket långt nog😂). I all evighet långt mindre ensam än vad du tror ☺

Puss och kram

Likes

Comments

Hej! ☺
Många undrar över om det här med mat. Kan det verkligen påverka oss så mycket? Att äta ekologiskt tex, vad ska det vara bra för? Så jag tänkte ge en kort liten beskrivning över hur kroppen fungerar ☺ I hope u like it!

Nå. När du äter (låt oss säga en banan) så hamnar bananen i magen. I magen så bryts den ner och näringsämnen från bananen skickas genom magsäcken, ut i blodomloppet som sedan förs till dina celler. Näring som ej tas om hand i magsäcken tas om hand i tunntarmen. Cellen behöver näring, vatten och syre för att producera ENERGI. Alltså, desto mer näring, vatten och syre du får i dig = desto mer energi kan dina celler producera.

Desto mera energi din kropp kan producera - desto friskare, gladare och piggare kropp ☺

Så! Ja, mat är näring, och näring gör våra celler glada och friska ☺

Och det här med ekologisk mat - det är egentligen en stämpel på att det är giftfri mat. Desto mer gifter vi får i oss, desto mer behöver kroppen lägga energi på att eliminera gifterna och få ut dem ur kroppen. Exempelvis behöver levern jobba hårdare och det blir mindre energi kvar till att vara glad och pigg.

Kram/Sara

Likes

Comments

Hej! ☺ Nu har jag varit dålig på att skriva men nuså ska jag försöka få fart på det igen 😊 det är ju så roligt när det väl blir av!

Nåja. Tänkte skriva om vår nya folksjukdom - utmattning och utbrändhet. Det är så himla spännande tycker jag att den sjukdomen dominerar så starkt just nu och vad det säger om vårt sätt att leva.

Jag har själv varit sjukskriven för utmattning. Och för er som inte varit med om detta kan jag beskriva det som att vara en överkokt mosad tomat, känslomässigt, psykiskt och fysiskt. Du orkar i princip ingenting. Jag kunde läsa en rad i en bok och direkt efteråt glömma vad jag just läst, Jag visste inte ens vad boken handlade om. Otroligt obehagligt. Så det är en väldigt utsatt sjukdom eftersom folk inte har så mycket förståelse för den. Ofta syns det inte på utsidan. Tänkte spränga några myter om sjukdomen och även ge min syn på varför det blir som det blir. Hoppas du hittar något matnyttigt ☺

En myt är att det är svaga personer som går igenom en utmattning när det faktiskt ofta är tvärtom. Det är väldigt starka och drivna personer som hamnar där. Det krävs mycket ambition och driv för att kunna förstöra sin kropp så mycket trots alla varningssignaler.

En annan myt är att det bara är att vila bort den. Tyvärr behövs det att man tar en ordentlig blick på sitt liv, och låta saker ta tid.

En tredje myt är att det har något med personen att göra; tex att hon/han/hen inte är nog psykiskt stark osv. Men det stämmer inte. Det finns ett talesätt som säger "om det är en person i ett samhälle som har ett problem - då är det ett individuellt problem. Om det är flera personer som har samma problem - då är det ett samhälleligt problem."
Utmattning, psykisk ohälsa, utbrändhet ÄR ett samhälleligt problem. Punkt slut.

Och det vill jag komma till nu; varför blir det så här? Här kommer några av mina teorier:

1. ​Vår kultur
Vår kultur är otroligt inriktad på att "du är ensam" och "ensam är stark". Du är alltså ensam med dina problem och du ska helst inte söka hjälp hos andra om du har problem, du ska klara dig helt själv. Det ligger en status i det. Det här är inte alls naturligt för oss människor eftersom vi är i grunden beroende av varandra och behöver kärlek och stöd för att kunna leva ett glädjefyllt liv. Det här "ensamma" livet är alltså stressigt för oss och skapar en känsla av ensamhet.

2. ​Vad vi GÖR och hur vi MÅR ​förväxlas med vem vi ÄR​Vilket inte stämmer 

Låt oss säga att jag jobbar som bilmekaniker och är glad. Hur uppfattas jag då av andra? Och hur ser jag på mig själv?

Låt oss sedan säga att jag är arbetslös och känner mig deprimerad. Hur uppfattas jag då av andra och hur ser jag på mig själv?

Låt oss säga att jag ena månaden har jobb och är glad, och den andra månaden är jag arbetslös och deprimerad. Har det förändrat vem jag ÄR?

Nej, jag ÄR fortfarande samma person MEN vår kultur har lärt oss tvärtom. Det här är väldigt stressigt för oss eftersom vi hela tiden måste "göra rätt" och "må på rätt sätt" för att bli definierade som en "bra" människa. Och det slutar med ett hamsterhjul där vi ständigt jagar att göra rätt eller bete sig på rätt sätt för att vara en okej människa.

3. ​Alla känslor är inte accepterade i vår kultur
Hur skulle du må om du började gråta mitt på stan? Det skulle vara skämmigt eller hur? Varför då? Jo, det ligger en skam i att vara ledsen.
I Sverige är det inte accepterat att uttrycka känslor så starkt, som att vara arg, ledsen eller extremt glad. Det anses vara "okontrollerat", eller som att du är "svag" eller "för känslosam". Du får bara vara lagomt glad och trevlig - Men inte så mycket annat. Det här skapar en otrolig stress för oss människor - för vi har alla känslor i oss. Känslor är inte den vi är, Känslor är kroppens sätt att prata med dig.

Till exempel - om du är ångestfylld så säger din kropp till dig "stopp, du behöver titta på något inom dig, du har en massa undertryckta  rädslor".

Om du känner dig upprymd och glad så säger din kropp till dig "det här är bra för dig, fortsätt så". (Såklart ska inte detta förväxlas med destruktiva beteenden)

Så, våra känslor är INTE den vi ÄR. Det är vår kropps sätt att kommunicera med oss. Känner du dig deprimerad - vet med dig att du inte ÄR en deprimerande människa. Du är i ett tillstånd PÅ GRUND AV flera orsaker. Det finns flera olika typer av depressioner. Det kan tex bero på att du har känslor inom dig som du inte orkar känna, och då "stänger kroppen av". Vilket är helt okej 💚 Helt okej att inte orka. Men vet med dig att det absolut INTE definierar vem du innerst inne är.

Det är vanligt att sjuka personer säger att "jag känner inte igen mig själv". Nej, sjukdomar lägger sig som ett lock över hela din personlighet. Och det kan vara lätt att glömma bort vem man verkligen är.

Det är tufft att inte veta vem man är under en sjukdom 💚 men det går att hitta igen för det finns alltid där och försvinner aldrig ☺ så du kan va lugn i båten när det gäller ditt inre.

Vad gillar du att göra? Vilka människor intresserar dig? Vad får dig att le? Vilka färger gillar du? Om allt verkligen var möjligt, vad skulle du vilja då för dig själv? Vill du leva ett lugnt liv ute i skogen, eller ett kreativt liv i en livlig stad? Att drömma lite kan göra att man hittar tillbaka till sig själv och vem man verkligen är.

Du ÄR inte din sjukdom. Din sjukdom är ett symtom.

4. ​Undantryckta känslor och upplevelser
Man kan ha upplevt trauman som barn eller vuxen. Man kan ha en sorg som aldrig fått komma till uttryck (gråt och skrik). Man kanske inte fått kärleken eller tryggheten man behövde. Det här tar djupt på en persons självuppfattning och kan leda till att ständigt jaga bekräftelse från andra, som sin chef eller från kollegor.

Nå, nu har jag tagit upp några av mina teorier. Jag skulle såklart kunna skriva en hel bok om det här 😂 eftersom jag tror vår kultur är den perfekta grogrunden för utmattning, utbrändhet och depression. Jag är iaf så glad för alla modiga och starka personer som går igenom det här för att faktiskt inse att "det är något som inte stämmer, vi behöver börja säga nej till vissa saker".

Sara för 1 år sen hade slagit ihjäl mig själv om jag hörde mig säga detta att "bli utmattad är det bästa som hänt mig, för jag bröt ihop allt som inte stämde överens, och byggde upp ett nytt liv som är sååååååå mycket bättre." 😂😂😂😂

Såna här tillstånd är inte att leka med, its tough as fuck! Och du som är där nu, Jag tänker på dig och herregud, du gör det så bra du anar inte 💚💚💚 Önskar dig verkligen allt gott och att det kommer bli bättre snart 💖 Ta så mycket professionell hjälp som möjligt. Jag rekommenderar yoga, meditation, alternativ medicin (Ayurveda hjälpte mig), psykolog, vara ute i skogen. Prata med goda lyssnare i din närhet. Ta små, små pyttesteg.

Kram å puss/Sara 🌹

Likes

Comments

Hej alla där ute!

Städa, tvätta, vara bra på jobbet, ha sociala kontakter och aktiviteter, ta hand om dem runtomkring sig, träna, yoga, meditera, läsa en bok som man tycker om....

Någon mer som känner igen sig i svårigheterna runt livspusslet? Få ihop alla bitarna som man vill hinna med, och samtidigt njuta av livet? Är det möjligt?

Nu är inte jag mamma, så jag ska verkligen passa mig för vad jag säger! Vet att det är att ligga på en helt annan liga, och då blir jag extremt imponerad av alla mammor och pappor där ute! Jag är en singel tjej - och ändå upplever jag svårigheterna med att få ihop alla bitar. Allt cred till er.

Så hur gör man? När man vill så mycket men tiden räcker inte till. Frustrerande, eller hur.

Släpper och tar beslut som får en att må bra. Att jaga perfektion är att springa runt i ett hamsterhjul. Att ha ett perfekt hem, perfekt jobb, perfekta relationer, perfekta intressen som fungerar perfekt... känner ni stressen och pressen?

Kanske behöver du inte ha ett gymkort och ett yogakort? Välj ett av dem som känns roligast. ​
Kanske behöver du inte gå på alla events, välj bara dem som känns riktigt riktigt roligt.
​Kanske behöver du inte läsa alla böcker, eller hinna göra alla roliga saker samtidigt - gör det som känns roligast just nu! Så får dem andra roliga sakerna ligga och vänta tills du är klar :)
Kanske behöver du inte träffa allt och alla, utan träffa dem/den som du dras mot mest just nu.
Kanske behöver det inte gå perfekt till på jobbet, utan det räcker till att du är där och gör det du kan.

Att göra livet så enkelt för sig själv som möjligt tror jag verkligen på. Just nu är det så mycket som snurrar i vårt kära samhälle. Det är mycket input, stress och röra. Men det kanske inte behöver vara så himla mycket, det kanske kan få vara enkelt och väldigt operfekt?

Ett stökigt hem kanske betyder att du hellre prioriterar att gå utanför dörren, eller ligga i soffan en hel kväll och bara pusta ut? Helt okej! Så länge du mår bra av det.

Att hantera livspusslet är en enorm fråga! Så det finns såklart så mycket mer att filura runtomkring detta :) Vad tror du? kom gärna med dina insikter och synpunkter under kommentarer!

Önskar en trevlig torsdag.

Likes

Comments

Vad tycker du är roligt just nu? Att stanna hemma, kura in dig med filt och te, läsa en spännande bok? Eller gå ut och skaka loss järnet på ett dansgolv? Spendera tid utomhus i skogen, eller rita med musik? Och sen finns det ju verkligen massor med andra saker man kan tycka är roligt.

Huvudsaken är - vad tycker DU är roligt? Inte dina kompisar, inte din partner, inte din förälder, vad är roligt för DIG? ☺ Det behöver inte vara samma saker som för folk i din omgivning.

Varför är det så viktigt då? Jo, för när vi gör saker som är roligt så blir vi glada och får energi och det är den kanske bästa medicinen. Och är det inte det livet är till för, är det inte vad alla människor egentligen vill - vara glada?

Något roligt kan vara både passivt och aktivt. Något passivt kan till exempel vara att sitta ensam och njuta av en utsikt. Något aktivt kan vara att träffa en god vän.

Hoppas du har en fin helg och får några sköna solstrålar på dig 🌞

Likes

Comments

Hej kära du 😊
Sårbarhet - vad är det för dig?
För mig är det att känna sig liten, ensam, hopplös, svag och att man bara vill gråta och gräva ner huvudet under täcket.

Men det är inte okej att känna så. För om du känner så - då har du misslyckats med något (slå några extra slag på sig själv vetja när man ändå är där 😂😂 haha!)

Men vet ni vad jag tror. Jag tror det är mänskligt och helt naturligt. Och jag tror inte alls det har något att göra med hur man är "som person". Jag tror det har med omständigheter, känslor, krav, otrygghet, rädslor och en massa annat att göra. Vissa personer har till exempel en högre känslighet, andra möter fler krav från andra, en tredje grupp har otrygga relationer osv osv. Vi människor är så himla komplexa så vi går inte att "räkna ut".

Haha det är så lustigt att vi tror det 😂 antingen så är du "lyckad" eller "misslyckad". Antingen så är du "svag" eller "stark". 1+1=2. Funkar jättebra i matematik som är enkel och rak men vi människor är inte riktigt så. Vi böjer oss, har en massa olika sidor, har historia, har komplexa relationer osv!

Att vi ens lyckas stå upp kan te sig som ett mirakel för mig! Vi är helt otroliga maskiner där den ena inte är den andra lik.

Så om du ligger ner, "misslyckad", "sårbar", och "svag". Så ska du veta att det inte definierar dig som din underbara person. Du är i en situation som är krävande, som pushar och utmanar dig. Som får dig att ramla och dratta på ändan. Det är helt i sin ordning.

Tänk om vi människor kunde skrika ut att livet suger faktiskt ibland, och det är helt okej. Vetni, då tror jag det inte skulle vara lika jobbigt att ramla och att ställa sig upp igen.

Likes

Comments

Pratade med två vänner igår om att man hela tiden går och väntar på DEN DAGEN - Den dagen då man kommer va fulländad och perfekt. Då man inte kommer behöva förbättra något mer på sig själv och DÅ kommer man börja leva och vara nöjd.

Hahaha det låter så lustigt svart på vitt men det är ju verkligen så 😂😂

En kompis hade läst en bra bok och citerade från den: "Ingen är okej, vi har aldrig varit okej och vi kommer aldrig att vara helt okej heller, och det ÄR OKEJ".

Vi pratade om att alla har fula, äckliga sidor som vi skäms över. Men att det är helt normalt. Vi är operfekta hela bunten och det är en ganska skön känsla att acceptera ☺ Ingen är verkligen perfekt, punkt. Men vi är underbara och bra ändå 😊

Och det är väl det som är lite charmigt med oss också, spännande och utmanande. Hade vi varit perfekta så skulle väl livet va rätt så tråkigt.

Kram o Puss 😙❤🌷🌞

Likes

Comments