Header

Har spenderat den här helgen i Stockholm på hotell och hängt framförallt med min syster Mickis och hennes son Mathis. Det har varit en lugn helg men massor av bra snack och mys. Fick träffa min andra syster Beccy och hennes dotter Merida en snabbis idag innan jag åkte hem, hon har tyvärr jobbat hela helgen.
Förutom att det har varit en otroligt lugn och välbehövlig helg så känner jag att jag äntligen har ett sammanhang, jag är inte rotlös längre, jag vet vart jag vill vara. Och det är nära de här fenomenala kvinnorna och deras barn. Det finns ingen som känner mig som de gör och för första gången på länge kände jag mig så otroligt trygg där. Mitt hjärta spricker verkligen av kärlek till dem, hela bunten.
Sitter på bussen tillbaka till Karlskoga och verkligheten, ångesten skriker verkligen åt mig men jag hoppas att det blir bättre om ett par dagar. Det får aldrig aldrig aldrig gå såhär lång tid innan jag åker till Stockholm igen.

Bilderna får beskriva den här myshelgen. Jag hoppas allt är bra med er.

Over nout

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 49 Readers

Likes

Comments

tankar & funderingar


Har ni också haft kontakt med vården och känt er helt blåsta efter ni varit där?
Som jag nämnt tidigare och som de flesta vet så har jag haft ständiga problem med psykvården, men den här gången har det med det "vanliga" vården att göra. Kommunikationen mellan olika instanser är så fruktansvärt dålig, iallafall i mitt fall. Jag skulle egentligen få göra min abort idag, vilket jag varit glad över då jag mått extremt dåligt både fysiskt och psykiskt de senaste veckorna, detta har helt enkelt bara orsakat problem för mig. Sagt och gjort, åker till kvinnomottagningen där jag hade en tid, men i och med brist i kommunikationen mellan UMO och lasarettet så får jag ändå lov att vänta till nästa vecka. Idag fick jag göra ett vaginalt ultraljud där det konstaterades det jag redan visste, att jag är gravid i vecka 7. När jag gör aborten nästa vecka kommer jag vara i vecka 8 och det stör mig så himla mycket. Anledningen till detta var att kvinnomottagningen inte uppfattat att jag ville göra aborten inne på sjukhuset och inte hemma, vilket jag sa väldigt noga till barnmorskan jag träffade på UMO för ungefär 3 veckor sen. Vilket jag trodde kvinnomottagningen hade uppfattat. Men icke. Så nu väntar en till vecka med detta helvete innan jag får detta gjort. Jag känner mig så blåst och så maktlös, det är ju bara att gilla läget även om detta ställer till det otroligt mycket för mig. Verkligheten fortsätter ju medan mitt liv lite står på paus. Jag försöker så gott jag kan att klara av livet med allt från skola till umgänge, men jag är så fruktansvärt trött nu. Både i kroppen och i hjärnan.
Jag kände bara att jag behövde skriva av mig då det här verkligen har satt ännu fler käppar i livshjulet för mig. Tack för mig.

Over n' out



Likes

Comments

tankar & funderingar

Hej på er!
Jag hoppas verkligen att ni mår bättre än vad jag har gjort den här veckan. Jag har legat i feber och med livets dunderförkylning sen i tisdags ungefär med allt vad det innebär. Halsont, hosta, snuva, ont i kroppen osv. Så man kan ju inte direkt säga att orken har varit på min sida. Det värsta är väl att jag får sån extrem ångest när jag inte kan gå i skolan som vanligt då jag vill vara delaktig men den här veckan har det verkligen inte funkat.

En till otroligt jobbig grej som hänt i mitt liv som jag egentligen är livrädd för att gå ut med på det här sättet är att jag har plussat på ett graviditetstest. Jag är alltså gravid och en abort är bokad. Och jag är fan livrädd ska ni veta, och jag skäms. Men jag måste få skriva av mig om det här även om jag är orolig för att folk ska döma mig och börja snacka skit. Jag får försöka lita på att de jag har i min närhet är vuxna, mogna människor som är klara med att prata skit. För jag är klar med det och jag är klar med att bli snackas om. Det är det här som hänt och just nu har jag gjort allt jag kan åt det. Jag är fullt medveten om att det inte är ett dugg synd om mig men jag hoppas att det här kan ge en viss förståelse för att jag inte är på topp just nu och varför jag kan verka tjurig och grinig. För bakom allt det där yttre är jag så jävla rädd och slåss mot hormoner och tankar om allt som händer just nu.
Så, nu har jag fått den bomben släppt!

Jag känner mig lite friskare nu så imorgon ska jag iallafall ta mig iväg till skolan och det ska bli så sköööönt tro det eller ej, för jag saknar mina klassisar jättemycket.
Nu har jag fått skriva av mig lite och nu ska jag slappa i soffan tills det är dags att sova.

Over n' out

Likes

Comments

allt bra som livet ger

Hej guys!
Jag har flyttat igen, för ungefär fjärde gången på tre år. Det är sjukt jobbigt att flytta men nu är det sista gången innan jag slutar skolan, tack och lov för det! Jag hann iallafall fixa allt med flytten innan skolan börjar imorgon vilket känns otroligt skönt. Jag tänkte mest kika in och visa lite bilder från mitt nya boende, jag är så himla trött så tänkte bara käka nån macka och kolla serie innan jag ska sova så jag är utvilad till skolan imorgon.


Fick hem lite av pappas grejer som stått hos Schiölds så jag fixade en liten pappa-hörna i mitt vardagsrum, klart han ska vara med överallt älskade gubba.

Can we take a moment för mitt sovrum? Det är såååå mysigt och jag är verkligen supernöjd med det!

Försökte fixa något slags sminkbordsliknande, det blev helt okej ändå. Inte 100% nöjd men det duger ett tag!

Nu ska jag ta en macka sen bara softa tills det är dags att sova. Jag flyttade in igår och nu är allt uppackat så man kan ju säga att jag varit ganska effektiv de här två dagarna. Hoppas ni haft en bra helg!

Over n' out

Likes

Comments

tankar & funderingar

Hallå där!
Sitter här i mitt flyttkaos till lägenhet, ännu en gång. Det känns som att jag aldrig någonsin kan slappna av på ett och samma ställe. Sen 2013 har jag inte bott på samma ställe i ett år ens och den här gången blir det säkert inte heller så. Egentligen vill jag inte flytta från den här lägenheten men ibland kan man inte styra vad som händer i livet och nu måste det bli så. Jag får iallafall stanna på det nya stället tills jag slutar skolan och då har jag planerat att lämna Karlskoga iallafall, så det är väl lika bra.
Tanken slog mig iallafall att jag saknar känslan av att ha ett hem, eller snarare att känna mig trygg i mitt hem. Den sköna känslan av att få komma hem och verkligen känna sig bekväm till 100%. När jag tänker på det har jag inte känt den känslan sen jag bodde hos pappa, där var det verkligen 100% trygghet. Oavsett hur våran situation var, att han var sjuk, att vi knappt hade pengar, att jag mådde dåligt ibland, att det sprang assistenter och annan personal där. Det var alltid ett hem och det var alltid ett ställe jag ville tillbaka till. Att få vakna till kaffedoften och säga godmorgon till pappa varje morgon, att alltid veta att han skulle backa upp mig. Att det inte spelade någon roll vilket skick jag var i när jag kom hem för det var ändå hemma. Jag saknar det och jag längtar till den dagen jag får känna den känslan igen. Nu är jag så otroligt trött på otryggheten och är så trött på att aldrig få stadga mig och få bo in mig på ett ställe. Det tar fan på krafterna att flytta mer eller mindre en gång per år, man hinner aldrig få den här riktiga hemmakänslan någonstans.

Dagen idag har iallafall gått ut på att packa alla mina tillhörigheter och nu är det bara småskit kvar. De där mellansakerna som man inte kan packa ner men det är bara irriterande när de ligger framme. Och maten då såklart, som jag tänkte packa imorgon. På lördag går flyttlasset sen ska jag försöka bo in mig så gott det går innan skolan börjar på måndag. Jag är jättetaggad på att börja skolan igen men jag misstänker att nästa vecka kommer bli tuff eftersom jag vill packa upp allt så fort som möjligt och samtidigt hänga med i skolan från start. Men det löser sig! Det gör det alltid.
Nu ska jag bädda ner mig framför serie innan jag ska sova vilket blir ganska tidigt eftersom jag ska till psykiatrin imorgon också, de kan lika gärna ge mig ett stamgästkort där. Ta hand om er!

Over n' out

Likes

Comments

Hej på er!
Den dåliga uppdateringen den senaste tiden beror på att jag har varit i Västervik och nu har jag med mig sällskap hem till Karlskoga, så jag har inte riktigt haft tid hehe. Men nu så!
Jag hoppas ni har haft en bra sommar, det har iallafall jag haft mestadels av tiden och på måndag börjar skolan igen (vilket jag faktiskt ser fram emot). Och vad, mina damer och herrar, passar inte bättre för en sminkälskare som ska börja skolan igen än lite nytt till sminklådan? Så tänkte jag med och la en beställning i lördags som jag fick hämta ut idag!
Den här gången blev det hela fyra paletter från Makeup Revolution London, en ögonskuggspalett, en highlightpalett, ett browkit och en strobe and light palett. Jag gillar verkligen det här märket, det är rätt billigt men produkterna håller måttet med råge ändå! Unnade mig även en ny mascara, en concealer och en primer, såna saker får man liksom aldrig för många av iallafall.


Det var egentligen bara det här jag hade att säga, även om det kanske känns oväsentligt och tråkigt för vissa. Men jag känner att jag även vill skriva om såna här "vardagliga" saker också.
Nu ska jag återgå till mitt sällskap som ligger och väntar i soffan!
Ta hand om er :)

Over n' out

Likes

Comments

Hej på er!
Tänkte för omväxlingens skull lägga upp ett helt vanligt blogginlägg. Eller vanligt och vanligt, men ett inlägg som inte har nåt budskap förutom att förmedla the cutenesslevel på min fina katt. Han har räddat mitt liv så många gånger och ibland kan jag bara titta på honom och tänka "fan, kattskrälle vad jag tycker om dig". Han är min absoluta bästa vän och the number one man i mitt liv. (Bilderna är helt oredigerade då jag precis la in dem från kameran och orkar inte göra nåt med dem).


Over n' out

Likes

Comments

Som ni säkert listat ut vid det här laget har jag valt att rikta in den här bloggen ganska ordentligt på psykisk ohälsa, framför allt mot unga. Det finns två anledningar till detta som egentligen hänger ihop ganska bra. Jag lider av det själv och har gjort så länge jag kan minnas och nu vill jag sprida budskapet. Jag vill informera, inspirera, få mina läsare att glömma bort tabun som ligger som ett kedjetäcke över det här ämnet. Det är 2017 och det får vara slut med det nu, jag är så himla trött på att vara tyst. Och jag önskar att fler hänger på mig och spränger bort allt som fått oss att vara tysta alldeles för länge. För vi är sjuka, som vilken sjukdom som helst, bara att för oss syns det inte. Talesättet "det som inte syns finns inte" kan slänga sig i väggen för vi har också ont, vi måste också ha någon typ av behandling och vi måste också ha styrkan till att bli friska.
Det kanske känns tjatigt att jag skriver om detta igen men jag tycker det är så otroligt viktigt.

Jag har äntligen en bättre period i mitt liv och jag tänker ta vara på det till varje pris, men samtidigt hälsa på mörkret som en gammal väl när det drar in igen, för det kommer det att göra. Skulle jag för en sekund tro något annat skulle jag vara så himla naiv.
Njut för att du är du och av de sista sommardagarna vi har här i lilla landet lagom, det ska jag försöka göra.


Over n' out

  • 200 Readers

Likes

Comments

tankar & funderingar

Tänk att man faktiskt kan känna den här lättnaden och lyckan när man precis fått höra att man är sjuk, att jag med största sannolikhet kommer få äta mediciner hela livet. Tänk att man känner sig så lättad över att bara ha ett pappersark där det står svart på vitt hur man är, hur man mår. Ett papper som är underskrivet av en läkare.

Förra veckan fick jag en diagnos, jag har någonting som kallas emotionellt personlighetssyndrom vilket är en mild grad av borderline. Helt ärligt blev jag faktiskt inte ens chockad utan jag tyckte faktiskt det mest kände skönt. För nu behöver jag aldrig bli misstrodd mer, nu behöver jag aldrig mer slåss med psykiatrin, nu kommer jag få rätt terapi och nu kommer jag få rätt medicin. För det är otroligt tufft att gå och vara sjuk och man vet att det är någonting "fel" på en men man vet inte vad, så man vet helt enkelt inte vad man ska göra åt saken. Och det vet definitivt inte omgivningen heller isåfall.
Jag tänker på hur lång tid det här har tagit, hur mycket smärta jag fått genomlida innan detta uppmärksammades. Jag tänker på ungdomarna jag sen ska jobba med när jag gått ut skolan. Hur många av dem får kämpa sig igenom varenda dag och känna sig så otroligt annorlunda än sina klasskompisar. Hur de blir missförstådda i skolan, hur de skäms, hur de funderar varje kväll vad det är som är fel. Det är skamligt att det tar såhär lång tid, det är bisarrt hur mycket man får kämpa för sina egna rättigheter och det är sjukt hur en enda papperslapp kan förändra allt i det här samhället och hur den där papperslappen förändrar sättet man ser på sig själv. Det måste förändras. Det måste finnas mer resurser för missförstådda människor som jag. Det skulle bespara så många människor så mycket smärta.

Jag vägrar skämmas längre, jag tänker skrika ut det här till hela Sverige, till hela världen. Man är så jävla bra precis som man är, man får aldrig glömma bort det. Ibland behöver man bara en knuff i rätt riktning.
Det här är början på ett nytt kapitel.

Over n' out

Likes

Comments

tankar & funderingar

Jag sitter på tåget just i detta nu och det här är en av mina thinking spots. Duschen tar det priset alla dagar i veckan men att åka tåg är inte långt efter.
Har ni någon gång lagt märke till hur vi människor beter sig egentligen? Nu kan jag bara referera till oss svenskar eftersom jag har växt upp här och har knappt varit utomlands. Men har ni tänkt på hur vi alltid gör som vi alltid har gjort? Som att vi har ett chip i hjärnan som är programmerat in i minsta detalj som har med sociala situationer att göra. Hur vi tränger oss fram för att hinna få en sittplats på bussen eller tåget och nästintill skiter fullständigt i vem som är framför oss eller ännu mindre vem som står bakom. Det viktiga är att till vilket pris som helst få en sittplats på det där förbannade tåget. Och jag klandrar ingen för jag är precis likadan, jag gjorde det för 10 minuter sen.
Även att det faktiskt finns ett ord som vi använder oss av som betyder att gå mot strömmen och vara sig själv, jag pratar om "normbrytare". Jag hatar det där jävla ordet och jag hatar den där jävla normen. Jag tycker verkligen att normen bara har förstört för människan och gjort oss osäkra på våran egen existens. Eller snarare vad som är meningen med att vi existerar. Låter man för lite är man en ensamvarg och osäker, men låter man för mycket är man irriterande och garanterat osäker också. Men är det konstigt att vi människor blir osäkra när det finns någon slags mall på hur vi ska bete oss och är man bara en halv centimeter utanför den där mallen så är vårat beteende inte okej? Klart vi blir osäkra, klart vi inte vet hur vi ska bete oss i olika sammanhang, klart vi tvivlar på våran plats.
Jag har nog alltid tillhört den där kategorin som kallas normbrytare, för jag är tjej och jag har alltid låtit lite för mycket, sagt vad jag känner för och stridit för mina rättigheter. Men jag är ganska nöjd med att vara normbrytare, om vi nu måste stoppa in mig i ett fack. Annars är jag rätt nöjd med att bara vara Fredrika.

Det var alltså några utav mina tankar här ifrån tåget!
Jag hoppas ni får en bra helg mina fina läsare :)


Over n' out

Likes

Comments