Header

Efter förra inlägget blev det bättre. När jag fick sommarlov kunde jag äntligen slappa av och leva. Allt var så bra och jag var lycklig. Han och jag hade allt vi ville ha, och allt var underbart - om han bara fortfarande älskade mig. Jag är inte övertygad att han inte gör det, men det är han, iallafall senare dagarna.

Jag blev sämre när han gjorde slut. Sämre än jag någonsin varit förut.


Jag är kluven, för jag svajar mellan att känna mig okej, som att jag ska klara detta oavsett om jag är med honom eller inte. Sen känner jag också att jag tror det kan bli vi igen, vilket jag innerligt vill. Men en kommer stunder då jag känner mig död.


Det finns många små saker som är annorlunda och som jag tänker på. Exempelvis hur jag inte älskar livet lika mycket att även när jag är okej, bryr jag mig inte om att ha på bilbälte på bussar längre, för jag känner inte att jag bryr mig.


Jag kan ibland se och tänka framåt, på vilken typ av människa (mest kille) jag vill vara med. Utseendemässigt känner jag mig oberoende, även om jag har preferenser (stort vitt leende, lång, relativt snygg osv). Men jag vill vara med någon som uppmuntrar mig till saker, är stolt över mig och bryr sig om mina framgångar. En charmig, trevlig och smart man. Inte en kille, utan en man. En man som är mogen och förnuftig.


Ibland vill jag dö. När jag tänker på hur djup min kärlek var och är för honom vill jag inte leva utan den. Det handlar inte om vad jag kan och inte, utan jag bara vill inte. Jag kände mig också så hemma där. Jag kunde köket ut och in, kunde när som helst ställa mig och fixa mat eller bara te. Jag saknar honom varje sekund. Jag tänker på stunder tillsammans. Jag får hela tiden återblickar; när vi kollade sagan om ringen, när vi lyssnade på min spellista med musik när vi lärde känna varandra. Hur skönt det känns när han håller min hand hela bussresan. Allt är så fint, och jag saknar det,


Jag saknar hur han retades med mig, och hur han tetades och kittlades. Och sex kan jag inte ens tänka på. Jag kände mig så levande när vi hade sex. Jag ville aldrig att det skulle ta slut, och allt jag kände var bara hur fin han är och hur mycket jag älskar honom.


Att vara ensam är inget jag vill nu. Men jag vill att han har det som han vill. Jag vill verkligen bli tillsammans med honom igen, men jag vill också ge mig själv en uppriktig chans att gå vidare. Jag vill att jag är glad, och jag vill att han är glad. Det är allt jag vill nu.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har sån ångest just nu, jag kan knappt tänka. Kan knappt andas, jag mår så dåligt. En sak jag alltid tyckt varit jobbigt med att få ångestattacker är hur jag måste hantera det tyst, jag kan inte gråta eller skrika, måste bara hålla andan och försöka vara tyst.

Just nu hatar jag mig själv. Jag vill skada mig och jag vill dö. Jag vet att det inte alltid är såhär, men när jag får sån här ångest är det nästan omöjligt att hålla sig lugnt och inte göra något dumt.

Jag vill inte ta mitt liv eller så som det är nu, men skulle gärna checkat in på ett sjukhus några månader och ligga drogad så min kropp och mitt sinne kan få lite lugn och ro. Jag är så trött. Så sjukt trött på att jag känner såhär och hur det drabbar de jag älskar mest.

Jag märker också hur jag börjar varje stycke med "jag", vilket mina svenskalärare i grundskolan lärt mig är fel. Antar att jag bara försöker skriva av mig och att jag märker såna misstag tyder väl på att det funkar. Jag vet inte...

Allt är jobbigt och tungt. Jag har en känsla av att jag vill hem, men jag är redan hemma.

Tänkte inte läsa genom det jag skrivit här nu innan jag lägger upp för skulle bara ändra en massa eller till och med ta bort allt.


Vet inte hur jag ska avsluta... Jag hoppas jag blir bättre snart

Likes

Comments

Jag vet inte vad jag gör än, jag bara vet att jag vill skriva en hel del. Jag har heller inte bestämt vad jag egentligen ska skriva om än, men jag känner att detta är en början, och en möjlighet för mig att ha en egen plats jag kan vädra tankar på.

Min tanke är att ingen ska läsa detta, då jag dels skulle tycka att det var otroligt cringe, men också för att jag inte vill ha uppmärksamhet utifrån, så jag håller denna sidan för mig själv. Om någon av någon anledning skull finna sig läsa det här - snälla säg ingenting. Gud jag tycker redan det är pinsamt nog av mig att ha en "blogg".

Detta är egentligen en typ av dagbok för mig själv, och jag tror att om jag mot förmodan skulle få någon läsare finns risken att jag tar bort allt.

Jag tror det var allt just nu, har en hel del saker jag borde göra, typ kemiläxa, matte, jobb osv. Vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här så jag väljer att bara sluta skriva här.

Likes

Comments