Den 9e juni tog jag studenten! Jag hade en superbra dag och inget jag kommer glömma bort den närmaste tiden. Jag gick ut gymnasiet med fullständiga betyg vilket är ännu ett krav för att få åka som Au Pair. Det var inga problem, men ändå en lättnad. Igår var jag på ambassaden och skaffade mig mitt visum. Det blev en väldigt liten intervju med ca tre frågor och sedan var det klart. Jag åkte sedan vidare till Cultural Cares kontor och lämnade in alla mina papper. Detta följdes sedan upp med världens mysigaste dag i huvudstaden!

Allt detta innebär att jag är redo för avfärd. Jag ska bara göra klart onlinekurserna och sen är allt fixat. På min student hade min världfamilj skickat mig ett fint meddelande vilket visar på att de verkligen bryr sig, och mer kunde jag inte önska mig.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Den 14 augusti åker jag till NY för en vecka på training school, och det är bara 92 dagar kvar!! Biljetterna fick jag nu i veckan, vilket var lite läskigt måste jag erkänna. Jag kommer att flyga via London och sedan vidare till NY. Jag har pratat mer med min värdmamma den senaste månaden. Hon har berätta hur mycket hon ser fram emot att träffa mig, och det det gör att jag känner mig lugn inför flytten. Jag har även haft fullt upp med att fixa med alla papper. Jag har fixat mitt visum, och bokat tid hos ambassaden. Jag har även gjort en PPD, vilket är en del av hälsokontrollen. 
Det är heller inte långt kvar tills det att skolan slutar... närmare exakt 25 dagar. Jag har redan avslutat mer än hälften av kurserna jag läser, men har dock de svåraste och mest tidskrävande kvar. Jag ser så oerhört mycket fram emot sommaren och studenten. Inte bara för att skolan slutar, utan också för att jag har möjligheten att göra precis det jag vill. Alla de möjligheterna ska jag ta vara på, och jag börjar det livet med att jobba på drömjobbet jag velat haft sen jag var 8 år för att sedan leva ut det sista sommarlovet till fullo. 

Likes

Comments

Idag är det 143 dagar tills det att min resa börjar. Tankarna flyger hit och dit, men jag blir mer säker på mitt beslut för varje dag som går. För en vecka sedan var jag nämligen och besökte Malmö Högskola. Jag insåg då att jag inte vet ännu vad jag vill plugga och att resa bort ett år känns som det bästa just nu för att kunna göra det valet.
​Igår var jag och hämtade ut mitt nya pass. Detta innebär att jag kan fylla i mitt visum redan nu om jag skulle vilja. Förutom visumet har jag polisregisterutdrag att fixa samt att göra en hälsokontroll. Avgiften är redan betald! Jag ringde lite samtal angående hälsokontroll, men har ännu inte hittat någonstans som jag kan göra den.
​Hur som helst är jag riktigt taggad på att åka, och skulle helst göra det NU!, men jag ska göra det bästa av de kvarvarande dagarna i Sverige först. Jag har till exempel 3 konserter inplanerade de kommande månaderna, en resa till Karlshamn( skulle inte förvåna mig om det blev fler), Studenten,massor av jobb, KM och mycket mer. Detta kommer bli en bra vår!

Jag har inte pratat med min värdfamilj på länge, men även det ska jag göra snart!

Likes

Comments

It's a match! Jag har sagt JA till min blivande värdfamilj. Allt har gått så fort. Efter skypemötet med deras au pair bestämde jag och min värdmamma ett möte där jag skulle få träffa barnen. De va lite blyga och ville inte prata så mycket. Jag fick i alla fall ställa lite frågor till M och veta lite om E. J ville inte vara med och prata särskilt mycket. Efter samtalet ringde min värdmamma upp mig igen och vi pratade om lite saker vi båda glömt fråga. Sedan kom frågan: "Hur känner du nu?". Jag sa som jag kände, att jag känner att det är en match och gärna vill åka dit. Svaret jag fick på det kunde inte vara bättre. Hon sa att hon hade pratat med många innan, men med mig klicka hon direkt. "I'm so excited" var också något jag fick höra.

Den 14 Augusti åker alltså lilla jag till NY för en kurs i hur man blir en perfekt au pair. Den 18 Augusti kommer jag sedan att komma till min värdfamilj som bor ca 20 min utanför San Francisco! Detta är ganska svårt att ta in, men jag kunde inte vara gladare!

Likes

Comments

Jag berättade ju sist om mina tvivel på att åka. Nu är jag rädd att inte kunna åka. Den planerade skypedaten med pappan gick jättebra. Jag antog att han tyckte om mig då han tyckte att jag skulle prata med deras nuvarande au pair. Under samtalets gång fick jag även se deras kök, som jag såklart skulle känna mig hemma i eftersom det var ett IKEA kök. Det kändes verkligen som att vi förstod varandra och han uppskattade mina frågor samtidigt som han tyckte att jag hade vettiga svar på hans.
En skypedate med deras au pair har också hunnit ske. Det var en fantastisk möjlighet och hjälpte mig mycket! Jag fick se rummet jag skulle kunna bo i ett år, och fick svar på både viktiga och ganska dumma frågor.
Efter att ha pratat med henne mejlade jag mamman igen. Hon vill att jag helst ska åka i Juni. Tyvärr jobbar jag till mitten av Juli vilket gör att detta inte går. Jag har i alla fall sagt att jag kan åka två veckor innan det att jag tänkt för att kompromissa. Det verkar som om att de vill matcha med mig, och jag vill verkligen det också, men det är ett litet problem som måste lösas först. Jag ska prata med barnen snart vilket jag är sjukt taggad på!!

Allt har gått riktigt fort, nya möten hela tiden, så nu hoppas jag på att allt löser sig. Att jag kan jobba och sedan åka, det vore en dröm!

Likes

Comments

Tre matcher senare och jag har varit osäker på om jag ens vill åka. Anledningen till att jag ville åka från första början var för att jag inte visste vad jag skulle göra här. Ingen linje jag ville plugga och inga personer som höll mig kvar. På ett år har det ändrats drastiskt. Nu finns det mer än en linje jag vill plugga och många personer som skulle kunna hålla mig kvar. Men speciellt en såklart.
För mindre än en vecka sen efter ett jobbigt samtal med min bästa vän om att jag inte vill åka går jag in och kollar min mejl. En match från San Francisco, CA har hittat till min inbox. Klockan är två på natten och jag läser deras profil snabbare än någonsin, och inser sen att de har mejlat mig och vill ha en skypedate. Jag svarar ja och detta gjorde mig grymt taggad på att åka igen. Skypedaten med mamman i familjen hade jag i onsdags och var super verkligen. Jag skulle lätt kunna säga ja direkt. Vi pratade i en halvtimme och det hela slutade med att hon vill att jag ska prata med pappan. Detta ska då ske imorgon.

Ska bli kul att se vart detta leder, jag hoppas på att detta är den rätta matchen!!

Likes

Comments

Nu har det gått några veckor sedan min första match. Onlinemötet var okej, men inte som jag trodde riktigt. Jag fick i alla fall med mig lite bra idéer. Efter det har jag fått tre matcher till.

Den första strax utanför New York. Det var precis innan de skulle iväg på semester så vi har inte hunnit skypea. Ska höra av mig till dom och höra om de ville prata. De har lite äldre barn, vilket jag inte tänkt mig, men trots det kändes det bra när jag läste profilen.
Den andra familjen är min drömfamilj! Små söta barn. Två tvillingpojkar och en yngre dotter. Tennisbanor nära och jättesnälla föräldrar. Jag har skypeat med mamman och fick då även möta pappan och deras ettåriga hund. Det kändes perfekt samtidigt som mamman lät lite misstänksam enligt mig. Vi skulle prata igen om några veckor, men ska skicka iväg lite frågor nu i veckan.
Tredje familjen finns det inte så mycket att säga om. En familj i Texas som jag läste profilen på och kände nej. Det var alldeles för stora barn. Ett barn var endast ett år yngre än mig, vilket kändes fel.
​Filmen är fortfarande inte gjord men det kanske jag fixar på måndag, jag får se!

Likes

Comments

För några dagar sedan skickade jag in min ansökan. De två bilderna som behövdes fixade jag och sen var allt klart. Det jag har kvar nu är videon, men trots det är jag redan utvald för den tidiga matchningen.
Igår fick jag min första match. Det var en familj från NJ med tre barn. Jag var osäker på åldrarna på barnen, eftersom jag tänkt mig lite yngre barn. Dessa var 13, 10 och 9. Mitt jobb hade då endast varit att skjutsa och hjälpa till med läxor. Visst är det ett viktigt jobb, men inget för mig. Dom har därför släppt mig, och jag kommer fortsätta mitt letande. Det som var bra med familjen var att äldsta barnet spelade tennis och yngsta dansade. Men stället de bodde på kändes lite för litet för min smak. Och som jag sa tidigare stämmde inte åldrarna.
På onsdag har jag mitt onlinemöte där jag kommer få mer hjälp om hur man gör för att hitta den perfekta familjen. Jag är taggad, och hoppas det hjälper mig med nästa match jag får!

Likes

Comments

Den 24 november 2016 tog lilla jag körkort! Jag klarade tydligen en säkerhetskontroll ingen klarat korrekt på tre år och fick mycket väl godkänt. Dagen efter körde jag till skolan och vilken frihet. Gick snabbt, enkelt och helt underbart. Jag skrev även samma dag in i min ansökan att jag tagit mitt körkort vilket innebär att två bilder till och en referens så kan den skickas in. Jag kan alltså börja matcha kanske redan denna vecka.
Nu börjar det på riktigt och jag är sjukt taggad!

Likes

Comments

Jag klarade teoriprovet!.. Trot eller ej svek mina mattekunskaper mig inte denna gång heller och min teori stämde.
Hela dagen var jag nervös. Jag hade svårt att kommunicera med folk, och jag hade ont i magen från det ögonblick jag slog upp ögonen. Mattelektionen var det enda som fick mig att tänka på annat. Att sitta i sin lilla bubbla, med musik i öronen, och räkna matte som man faktist förstår är inte det dummaste här i världen. Jag åt ingen frukost, men fick i mig lite potatis och purjolöks- soppa, samt lite äppelpaj innan jag gick till provet. Inte bästa dieten men tydligen ett vinnande koncept.
På vägen dit sprang jag på Linnéa vilket var precis det jag behövde. En kram och det bästa pepptalket. När jag väl kom fram fotades jag för körkortet, och sedan började väntan. Twitter var då min bästa vän.
Provet tyckte jag var svårt, det var inte likt något jag tidigare gjort. Taktiken var att gå igenom och svara på alla frågor. Flagga de jag var osäker på, för att sedan gå igenom alla frågor två gånger till tills det att tiden var slut.
Lyckan när man trycker på resultatknappen och det står att man har klarat det. Ordet GODKÄNT har aldrig låtit bättre. Kunde inte förstå det, och kan inte nu heller. Jag är i alla fall väldigt lättat, men förvånas mest över stödet jag fått för endast en liten sak som denna.
Detta innebär alltså att halva körkortet är avklarat, och att det inte är långt kvar tills jag äntligen kan skicka in min ansökan och påbörja min resa till att bli au pair!






Likes

Comments