Header

It's a match! Jag har sagt JA till min blivande värdfamilj. Allt har gått så fort. Efter skypemötet med deras au pair bestämde jag och min värdmamma ett möte där jag skulle få träffa barnen. De va lite blyga och ville inte prata så mycket. Jag fick i alla fall ställa lite frågor till M och veta lite om E. J ville inte vara med och prata särskilt mycket. Efter samtalet ringde min värdmamma upp mig igen och vi pratade om lite saker vi båda glömt fråga. Sedan kom frågan: "Hur känner du nu?". Jag sa som jag kände, att jag känner att det är en match och gärna vill åka dit. Svaret jag fick på det kunde inte vara bättre. Hon sa att hon hade pratat med många innan, men med mig klicka hon direkt. "I'm so excited" var också något jag fick höra.

Den 14 Augusti åker alltså lilla jag till NY för en kurs i hur man blir en perfekt au pair. Den 18 Augusti kommer jag sedan att komma till min värdfamilj som bor ca 20 min utanför San Francisco! Detta är ganska svårt att ta in, men jag kunde inte vara gladare!

Likes

Comments

Jag berättade ju sist om mina tvivel på att åka. Nu är jag rädd att inte kunna åka. Den planerade skypedaten med pappan gick jättebra. Jag antog att han tyckte om mig då han tyckte att jag skulle prata med deras nuvarande au pair. Under samtalets gång fick jag även se deras kök, som jag såklart skulle känna mig hemma i eftersom det var ett IKEA kök. Det kändes verkligen som att vi förstod varandra och han uppskattade mina frågor samtidigt som han tyckte att jag hade vettiga svar på hans.
En skypedate med deras au pair har också hunnit ske. Det var en fantastisk möjlighet och hjälpte mig mycket! Jag fick se rummet jag skulle kunna bo i ett år, och fick svar på både viktiga och ganska dumma frågor.
Efter att ha pratat med henne mejlade jag mamman igen. Hon vill att jag helst ska åka i Juni. Tyvärr jobbar jag till mitten av Juli vilket gör att detta inte går. Jag har i alla fall sagt att jag kan åka två veckor innan det att jag tänkt för att kompromissa. Det verkar som om att de vill matcha med mig, och jag vill verkligen det också, men det är ett litet problem som måste lösas först. Jag ska prata med barnen snart vilket jag är sjukt taggad på!!

Allt har gått riktigt fort, nya möten hela tiden, så nu hoppas jag på att allt löser sig. Att jag kan jobba och sedan åka, det vore en dröm!

Likes

Comments

Tre matcher senare och jag har varit osäker på om jag ens vill åka. Anledningen till att jag ville åka från första början var för att jag inte visste vad jag skulle göra här. Ingen linje jag ville plugga och inga personer som höll mig kvar. På ett år har det ändrats drastiskt. Nu finns det mer än en linje jag vill plugga och många personer som skulle kunna hålla mig kvar. Men speciellt en såklart.
För mindre än en vecka sen efter ett jobbigt samtal med min bästa vän om att jag inte vill åka går jag in och kollar min mejl. En match från San Francisco, CA har hittat till min inbox. Klockan är två på natten och jag läser deras profil snabbare än någonsin, och inser sen att de har mejlat mig och vill ha en skypedate. Jag svarar ja och detta gjorde mig grymt taggad på att åka igen. Skypedaten med mamman i familjen hade jag i onsdags och var super verkligen. Jag skulle lätt kunna säga ja direkt. Vi pratade i en halvtimme och det hela slutade med att hon vill att jag ska prata med pappan. Detta ska då ske imorgon.

Ska bli kul att se vart detta leder, jag hoppas på att detta är den rätta matchen!!

Likes

Comments

Nu har det gått några veckor sedan min första match. Onlinemötet var okej, men inte som jag trodde riktigt. Jag fick i alla fall med mig lite bra idéer. Efter det har jag fått tre matcher till.

Den första strax utanför New York. Det var precis innan de skulle iväg på semester så vi har inte hunnit skypea. Ska höra av mig till dom och höra om de ville prata. De har lite äldre barn, vilket jag inte tänkt mig, men trots det kändes det bra när jag läste profilen.
Den andra familjen är min drömfamilj! Små söta barn. Två tvillingpojkar och en yngre dotter. Tennisbanor nära och jättesnälla föräldrar. Jag har skypeat med mamman och fick då även möta pappan och deras ettåriga hund. Det kändes perfekt samtidigt som mamman lät lite misstänksam enligt mig. Vi skulle prata igen om några veckor, men ska skicka iväg lite frågor nu i veckan.
Tredje familjen finns det inte så mycket att säga om. En familj i Texas som jag läste profilen på och kände nej. Det var alldeles för stora barn. Ett barn var endast ett år yngre än mig, vilket kändes fel.
​Filmen är fortfarande inte gjord men det kanske jag fixar på måndag, jag får se!

Likes

Comments

För några dagar sedan skickade jag in min ansökan. De två bilderna som behövdes fixade jag och sen var allt klart. Det jag har kvar nu är videon, men trots det är jag redan utvald för den tidiga matchningen.
Igår fick jag min första match. Det var en familj från NJ med tre barn. Jag var osäker på åldrarna på barnen, eftersom jag tänkt mig lite yngre barn. Dessa var 13, 10 och 9. Mitt jobb hade då endast varit att skjutsa och hjälpa till med läxor. Visst är det ett viktigt jobb, men inget för mig. Dom har därför släppt mig, och jag kommer fortsätta mitt letande. Det som var bra med familjen var att äldsta barnet spelade tennis och yngsta dansade. Men stället de bodde på kändes lite för litet för min smak. Och som jag sa tidigare stämmde inte åldrarna.
På onsdag har jag mitt onlinemöte där jag kommer få mer hjälp om hur man gör för att hitta den perfekta familjen. Jag är taggad, och hoppas det hjälper mig med nästa match jag får!

Likes

Comments

Den 24 november 2016 tog lilla jag körkort! Jag klarade tydligen en säkerhetskontroll ingen klarat korrekt på tre år och fick mycket väl godkänt. Dagen efter körde jag till skolan och vilken frihet. Gick snabbt, enkelt och helt underbart. Jag skrev även samma dag in i min ansökan att jag tagit mitt körkort vilket innebär att två bilder till och en referens så kan den skickas in. Jag kan alltså börja matcha kanske redan denna vecka.
Nu börjar det på riktigt och jag är sjukt taggad!

Likes

Comments

Jag klarade teoriprovet!.. Trot eller ej svek mina mattekunskaper mig inte denna gång heller och min teori stämde.
Hela dagen var jag nervös. Jag hade svårt att kommunicera med folk, och jag hade ont i magen från det ögonblick jag slog upp ögonen. Mattelektionen var det enda som fick mig att tänka på annat. Att sitta i sin lilla bubbla, med musik i öronen, och räkna matte som man faktist förstår är inte det dummaste här i världen. Jag åt ingen frukost, men fick i mig lite potatis och purjolöks- soppa, samt lite äppelpaj innan jag gick till provet. Inte bästa dieten men tydligen ett vinnande koncept.
På vägen dit sprang jag på Linnéa vilket var precis det jag behövde. En kram och det bästa pepptalket. När jag väl kom fram fotades jag för körkortet, och sedan började väntan. Twitter var då min bästa vän.
Provet tyckte jag var svårt, det var inte likt något jag tidigare gjort. Taktiken var att gå igenom och svara på alla frågor. Flagga de jag var osäker på, för att sedan gå igenom alla frågor två gånger till tills det att tiden var slut.
Lyckan när man trycker på resultatknappen och det står att man har klarat det. Ordet GODKÄNT har aldrig låtit bättre. Kunde inte förstå det, och kan inte nu heller. Jag är i alla fall väldigt lättat, men förvånas mest över stödet jag fått för endast en liten sak som denna.
Detta innebär alltså att halva körkortet är avklarat, och att det inte är långt kvar tills jag äntligen kan skicka in min ansökan och påbörja min resa till att bli au pair!






Likes

Comments

Nu är det så att jag har teoriprov om två dagar, och jag är konstant nervös. Uppkörningen lurar också den runt hörnet...
Det jag är mest rädd för dock är just teorin. Jag har pluggat mycket, men man kan alltid plugga lite till känns det som. Rätt som det är dyker det upp en ny fråga som man aldrig sett, och inser att om detta kan hända nu, kan det ju hända på provet!
Jag försöker se positivt på det hela och inse att oddsen för att jag skulle misslyckas är ganska små. Jag har endast fått underkänt på ett prov i mitt liv, och om man tänker det procentuellt med alla prov jag någonsin haft, är chansen minimal. Jag litar alltså i detta fall på mina matematiska kunskaper om sannolikhet inför mitt körteoriprov... ja någon måste ju vara den första.
På fredag är det även SACO-mässan. Jag ska ju inte plugga nästa år, då jag ska vara Au Pair, men tanken är att jag ska plugga när jag kommer tillbaka och då vill jag ha ett humm om vad som finns att välja på. Just nu ligger riktningen åt designhållet på något vis. Sen om det är inom textilier eller produkter är oklart. Att jobba med marknadsföring vore även kul, då jag gillar både design och sociala medier.

Likes

Comments

Jag har nu två referenser, och det som behövs är minst tre. "The application video" har jag börjat tänka på, och har lite idéer. Det är svårt att få den personlig samtidigt som det inte ska vara stelt, men det ska nog gå.
Nu är det endast 231 dagar kvar till studenten, och jag är sjukt taggad!! Har kollat studentmössor, men inte beställt någon än. Vet dock hur den ska se ut...
Jag blir bara mer och mer redo att lämna för varje dag, och nu är det inte långt kvar!

Likes

Comments

Nu är 82% klart på min ansökan. Teoriprov och uppkörning bokad. Ja det börjar verkligen närma sig nu. Tänk att om ett år är jag Au Pair någonstans i USA och tar hand om barn på dagarna, antagligen shoppat för många par skor, och lever en dröm som jag idag bara kan drömma om. Nervositeten växer varje dag! Dels för att jag är rädd att inte klara uppkörningen och teoriprovet. Men också rädslan för att inte åka. Att bli kvar här. Det får inte hända.
Jag vill ut och resa och visa alla vad jag klarar av och vad jag kan göra.

Likes

Comments