View tracker

När allting har tystnat och du äntligen har förstått. När hela din plan för framtiden rasar och du inser det du borde insett flera år sen. När tröttheten alltid finns där och när smärtan tar över. När det inte finns någon glädje och nedstämdheten är din vardag. När du inser att det är din tur att ta hand om dig själv istället för alla andra. När det är din tur att stanna upp och bara prioritera dig före allting annat. När det är din tur att ta hand om dig själv, det är nu

Hej alla finisar. Förlåt för min frånvaro, det är rätt mycket som är jobbigt nu.. eller snarare att ens klara vardagen är jobbigt. Har flera inlägg på rad som jag ska publicera när jag fått orken till det. Men nu ska jag göra det jag längtat efter i flera år, och det är att jag ska prioritera mig och min hälsa före allt annat. Jag ska bli bra nu.
När jag orkar ska ni få följa med på min resa, jag lovar. Jag vill inte vara tyst och jag vill dela med mig av mina upplevelser och hjälpa er som lider av psykisk ohälsa. Ni är aldrig ensamma, glöm aldrig det.
Kram så länge!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Julbrunch med min finaste Martina

Likes

Comments

View tracker

18/11 7:11

Imorse så snurrade allting, jag mådde så illa och de kändes som allting runt omkring mig snurrade. Jag är inte redo tänkte jag säkert flera gånger innan jag bestämde mig för att köra på ändå. Att trotsa kroppen och min psykiska ohälsa yttligare en gång. Dumt.
Min psykiska ohälsa har under dom senaste veckorna gått från bara psykiskt till att ta ut sig fysiskt.
Jag har skrivit innan om att jag tappar väldigt mycket hår, och då är de extremt mycket. Jag har tappat mer än 50% av mitt hår under ett år. Då menar jag inte att jag har tappat fläckvis utan mitt hår har gått från fylligt, tjockt och livligt till tunt och livlöst.
Jag går med ständig ångest. Vilket resulterar att jag har ständig smärta i min mage och mitt bröst. Innan har den varit hanterbar men nu är den hemsk. Jag har svidande smärta hela tiden.
Jag tar inte djupa andetag längre, för så fort jag andas djupt så kommer ännu mer svidande smärta. Jag är alltid trött, kvittar hur länge jag sover för jag är alltid trött och vill alltid ligga kvar hemma och inte göra någonting.
Jag har nog inte haft en tanke på att min kropp säger ifrån. Den ger ju mig klara tecken om att den inte orkar mer. Och det är faktiskt dags för mig att börja lyssna nu. För det funkar inte längre.
Jag vet att jag skrivit att jag alltid försöker pressa mig och inte låta ångesten hindra mig osv. Men är det verkligen bra att göra det när det är såhär?
Jag måste verkligen börja tänka på vad jag ska göra. Är det verkligen bra för mig att jag åker till Norge i fyra månader om min kropp behöver vila och mitt psyke behöver hjälp.

Jag sitter på flyget nu till Norge, ska dit och provjobba.
Öppet sinne och massa + som min pappa brukar säga till mig.
Jag åker hit nu för att få intryck och testa. Försöker tänka positivt och se det som en erfarenhet.
Jag kommer vara så mycket starkare när jag kommer hem söndag kväll. Det är en sak som är säker.

Likes

Comments

När jag lyssnar på låtar så lyssnar jag mer på texterna än på själva musiken. Jag lyssnar ofta och relaterar.
Dom senaste dagarna har väl inte varit dom bästa, känns som jag tagit steg bakåt igen. Jag har inte velat vara ute bland folk, visa mig någonstans eller ta bilder speciellt inte på mig själv.
Jag är inne i en period jag brukar få ibland eller om jag ska vara ärlig så rätt så ofta. En period då min dåliga självkänsla tar över hela mig. Jag känner mig ful och vill helst inte synas alls. Jag vill inte sätta på mig något annat än mjukis eller fixa mig. Jag klankar ner på mitt utseende och min personlighet. Jag trycker ner mig själv i mina egna tankar och gör min självkänsla ännu sämre. Jag är min egna mobbare i dessa perioder och det vet jag om själv. Jag försöker prata av mig till mina nära och kära och få dom banka in det i mitt huvud att det bara BARA är jag som känner dessa tankarna om mig själv och ingen annan.

Nåväl, tänkte tipsa er om tre låtar som får mig att se på mig själv lite mer positivt och som ger mig styrka. Egoboost låtar deluxe helt enkelt. Lyssna och lär! Min favorit är den sista av Emeli Sandé, den har jag lyssnat på sen flera år tillbaka och helt enkelt skrikit ut. Den låten är verkligen min låt. Det var den låten som fick mig att inse att jag och min drivkraft inte skulle hålla käften längre utan vi skulle börja skrika ut allt och vara stolta.

"You've got the words to change a nation but you're biting your tongue, you've spent a life time stuck in silence afraid you'll say something wrong. If no one ever hears it how we gonna learn your song?

I wanna sing, I wanna shout, I wanna scream 'til the words dry out. So put it in all of the papers,
I'm not afraid. They can read all about it "




Likes

Comments

Känner mig rätt nere just nu. Egentligen är jag nere i ett stort nedstämt trääääsk där varje dag är dyster typ. Men allt med Norge börjar bli mer verklighet nu och det har fått min hjärna att börja tänka. Nästa helg ska jag åka dit för första gången och jag har kanske inte riktigt vågat tänka på det för än nu. Jag har inte vågat eller haft ork att ens tänka på det. Min seperationsångest och rädsla är stor.
Men börjar ändå känna mig mer och mer taggad på att åka för fyra månader är inte så länge att vara iväg om jag tänker efter. Sen har ju snön kommit hit och jag tycker det är så mysigt med snö så det får mig att längta efter ännu mer snö i Norge.


Aja har massa positiva saker att se framemot i helgen! Jag ska till Carro i Växjö och vi ska ut, ska bli kul har inte varit ute eller druckit alkhol sen i augusti.
Sen på söndag är det farsdag och då ska vi träffas alla i släkten så det blir mysigt.


Likes

Comments

Alla bilder från weheartit

Likes

Comments

Jag somnar med min ångest, och jag vaknar upp med den. Att vakna av med känslan av obehag, tryck och ont i magen. Och behöva gå och lägga sig med den, att behöva gråta sig till sömns.

Ingen energi och ingen livsglädje.
Att tveka på livets mening, att tycka allting är hopplöst, och att inte ha lust att göra någonting alls. Att bara vilja sova, lägga sig i sängen och gråta.
Men man tvingar sig iväg och man bara sitter helt tyst. Alla runt omkring dig pratar, men du hör inte. Du försöker lyssna men du hör ingeting. En strävan om att vara i nuet men samtidigt försvinner man alltid bort.
Att vilja gråta och att vilja skrika ut allting, men samtidigt inte vilja säga ett ljud.
Vad är meningen egentligen, med allting?
Att ständigt vara trött. Att ständigt vilja gömma sig.
Idag är en bra dag, idag ska jag känna mig snygg och framförallt känna mig nöjd med mig själv. Men för att sen gå hem för att man inte känner sig snygg nog och värdelös.
Att tappa allt sitt hår pga psykisk ohälsa och stress, att magen ständigt gör ont, att inte kunna ta ett djupt andetag utan smärta. 
​Att känna sig otillräcklig, att känna att man har för lite tid för att hinna med allting och sen känna att man slösar bort varje dag i sängen.

Att varje dag försöka vara positiv men att allting alltid slutar negativt.



Likes

Comments

Jag har ju bestämt mig för att jag ska flytta för att jobba i Norge ett tag. Jag ska upp i ett fjäll och jobba på ett hotell som ligger 2-3h väster om Oslo. Ska dit nu i November och provjobba så om allt går som det är planerat så kommer jag flytta några dagar efter julafton och stanna till påskveckan. Kommer jobba i reception och resturang.

Sommaren efter jag tog studenten så började jag kolla på många jobb som skulle ta mig härifrån. Jag ville vara au pair i USA, flytta till Dubai och massa annat. Men så blev jag tipsad om detta jobbet och jag sökte det direkt. (Jag fick det inte då för alkohollagen är på 20år i Norge. Men i år så sökte jag igen och fick det!)

Jag har alltid varit en tjej som älskar att vara hemma. Jag var den tjejen när vi var små som aldrig kunde sova över, vilket jag skämdes för väldigt mycket. Jag tyckte till och med det var jobbigt att sova hos mormor&morfar eller farmor&farfar. Varför det har blivit så vet jag inte ens. Jag får ofta en obehaglig känsla i kroppen när jag ska hemifrån, alltid när jag åker iväg på semester eller bara för en weekend någonstans. Jag tror det handlar om att jag vet att livet är oerhört skört och det finns en chans till att mista sina nära och kära närsom och då vill man ju vara nära.

Som jag skrev för någon dag sen så är jag ändå villig och driven till att pusha min ångest och jag vet det enda sättet att komma ifrån seperationsångesten är att trotsa den. Jag ska kunna känna jag kan åka vart som helst och framförallt kunna vara själv och klara mig.Sen är det ju väldigt onödigt att jag får min sepereationsångest för om det nu händer något med mina nära och kära så är det inget jag kan påverka.

Jag har ändå märkt att separationsångesten är den som tar mest på mig. Den har fått mig att inte göra saker, missa roliga resor tidigare och framförallt förlorat vänskaper. Men nu ska jag inte låta den länge.
Nu taggar vi till Norge!



Likes

Comments