View tracker

Onsdagen den 26:e oktober 2016, var dagen jag fick ett av de sämsta beskeden i hela mitt liv. Mitt knä som strulat i mer än 2 veckor nu sedan Onsdagen den 12:e oktober då vi spelade borta mot Indiana Tech. Det var en regning, komfortabel match där vi redan ifrån början tog tag i taktpinnen och gick emot tre enkla. Men då hände det som inte fick hända, det var 5 minuter kvar av matchen och jag tar det lite för lugnt när jag får bollen. Jag tar emot den och ska bara spela hem den enkelt till min mittback, jag får en liten för lång touch och sträcker mig efter bollen samtidigt som motståndaren tacklar mitt högra ben och lägger sig över det. Jag känner att jag fastnar i konstgräset och vrider till det men jag hoppar iväg ifrån honom för att inte knät ska åka på en allvarlig skada. Jag känner direkt smärta i baksidan knät, i senorna. Men min lagkamrat drar igång spelet och därför kan jag inte ligga kvar, jag spelar klart de sista 5 minuterna haltandes och förhoppningen att allt bara ska vara en smäll.

Efter matchen och dagen efter matchen är knät svullet, ömt och jag har svårt att böja det bakåt för det känns som knät ska fastna. Jag går till vår sjukgymnast här på skolan och får behandling, ström, is, stretch, foamroll etc. Vi båda går på förhoppningen att mitt knä bara fått sig en rejäl smäll och nästa vecka skulle även min familj komma hit på besök. Till en början verkar allt bra, svullnanden går ner, haltandet börjar försvinna och jag försöker vara med på uppvärmningen på dagen innan match träningen på fredagen. Det går inte så bra, jag känner att jag haltar när jag springer snabbare och jag har fortfarande svårt att böja i högra knäleden. Om jag försöker böja benet med hjälp känns det som det fastnar och jag måste sträcka ut knät för att det ska släppa.

Mina föräldrar kom hit på tisdagen den 18:e och vi hade match den 19:e, jag var med på uppvärmningen, det kändes helt okej. Det kändes inte hundra procent, men jag kände iallafall en förbättring. Jag fick hursomhelst sitta på bänken hela matchen med förhoppningen att jag ska vara "fit for fight" på lördag. Torsdagsträningen går bra, jag kan nästan springa med 100% snabbhet, dock springer jag på ett annorlunda sätt haltande. Men det skulle inte stoppa mig ifrån att spela när min familj var här på besök. Jag tränade på fredag och var redo för match på lördagen, jag förväntade mig att få 20-30 minuter men jag fick starta som jag gjort under hela conferencesäsongen. Första 5 minuterna kände jag av det och spelade avvaktande och inte alls bra, men efter det började jag glömma av det och adrenalinet tog bort tanken på knät och jag spelade helt okej med tanke på förutsättningarna. Efter första halvlek och under halvtidsvilan kände jag hur knät blev stelt och ömt av att jag fick sitta still i omklädningsrummet. Jag spelade 5-10 minuter i andra halvlek innan jag började få kramp i högra vaden och högra låret. Jag valde att signalera för byte med hoppet att det bara var kramp efter alla sorters behandlingar under veckan.

Efter matchen gick vi ut och åt med familjen + Ludde, det var deras sista natt här. Jag kände att knät började att bli ömt, och jag började halta igen. Jag antog att det var normalt och hoppades att med lite vila så skulle det bli okej igen. Jag sov hos mina föräldrar i deras hotellrum och hade svårt att sova, då knät var ömt, svullet och gjorde ont. Dagen efter hade vi återhämtningsträning och det kändes inte så bra, när jag cyklade på motionscykeln, jag försökde foamrolla ut det och på måndagen pratar jag med sjukgymnasten som rekommenderade att jag skulle gå till doktorn. Jag går dit, gör röntgen (X-ray) som inte visade något, men han förutspådde att det var menisken men kan också bara vara slagg i knät. Dagen efter under onsdagen gör jag magnetröntgen och på kvällen får jag beskedet som jag inte trodde och som jag inte ville höra. Jag måste opereras pga av menisken och kanske främre korsbandet, vilket dem märker under operationen.

Så vad det verkar som nu så är säsongen över för mig... Och frågan jag ställer mig är varför ska detta hända mig? När allt började gå bra, jag fick starta varje match, jag fick spela varenda minut, vi släppte inte in ett enda mål under alla conference matcher, vi vann med 2-0 över laget som var rankade nummer 1 i hela landet och jag samt laget gick mot en lovande säsong. Men nu får jag inte vara med på resan längre? När allt det roliga ska dra igång, förhoppningsvis vinna conferencen, conference tournament, nationals etc etc. Allt man sett framemot under hela säsongen. All tid man lagt ner på fotbollen. All tid för att hålla sig skadefri. All knäkontroll/förebyggande träning. Allt jag åkte hit för att göra. Allt är bara borta för mig och allt är nattsvart. Men nu finns det bara ett mål i mitt huvud, komma tillbaka starkare, bättre och snabbare än någonsin.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 816 readers

Likes

Comments

View tracker

Nu har det gått mer än en månad här i Lima, Ohio. Tiden bara flyger iväg och jag har även hunnit bli ett år äldre hela 19år, en väldigt konstig känsla att fylla år på andra sidan jordklotet och inte få uppleva ens födelsedag med familjen som man är van att göra. Men men har undanbett mig till alla nära och kära så de behöver inte flyga hit för kalas, även ifall det hade varit ganska nice... hehe.

Vad har hänt denna veckan då?
Jo vad har hänt, drabbades tidigt i veckan på en träning av något konstigt som har återupprepats några gånger under mitt liv som fotbollsspelare och jag vet inte riktigt vad det är. Det brukar komma fram och spöka när jag haft mycket skott-träning eller ansträngt benet mer än vanligt genom tex ökat min träningsdos. Det kom iallafall fram redan under Alabama-resan lite med en känning i höft/rumpa och att jag kände att jag var tight, svag samt kände smärta när jag använde foam-rollen eller massera på området runt vänster höft/rumpa. Iallafall på första träningen efter Alabama efter en långresdag hade vi skott träning och på kanske de sista 10 minuterna av träningen så pendla jag igenom för långt och började känna smärta i hamstring. Direkt kommer tankarna fram nej inte nu, jag kan inte bli skadad nu, har jag sträckt mig, är det en muskelbristning? Man tror alltid på det värsta och detta var helt fel tidpunkt då det är i början i säsongen och om jag verkligen vill ta en fast startplats i laget så är det nu jag ska prestera, jag kan inte missa en massa. Hursomhelst så fick jag hjälp av vår Athletic Trainer med allt ifrån behandling med is, ström, värme, massage, övningar och allt som behövs för att komma i någorlunda form igen. Jag har drabbats av detta innan men då har det bara försvunnit detta höll i sig och det är som en boll i höften/rumpan som får mig att känna mig svag där som att det ska brista varje gång jag ska pendla igenom vid ett skott eller en långpassning att springa och slå korta passningar med liten pendel är inga problem. Konstigt? Ja jag vet oavsett så har jag just nu i skrivande stund, fått väck på den underliga skadan och känner faktiskt av det minimalt. Förhoppningsvis kommer det inte tillbaka och jag behöver inte bekymra mig över att det ska sätta hinder för min utveckling eller mitt fotbollsspelande.

Nu till de sedvanliga matchrapporterna (som kanske bara är jag som uppskattar, då det kan vara roligt att läsa i framtiden...)

UNOH VS Bellevue University 2/9 - 2016
2-1

Gameday!! Hemmadebut, första matchen för vår del emot ett bättre rankat lag än oss Bellevue University (17) en placering bättre än oss. Ett lag som inte hade gått så bra i början utav säsongen men som i vanliga fall brukar vara ett erkänt duktigt lag. Ett lag som inte borde underskattas!!! Jag kände fortfarande av höften/rumpan lite men botade det mesta med lager av liniment samt att försöka värma upp extremt noga, jag började även denna matchen på bänken tyvärr men var ganska säker på att jag skulle bli inbytt så jag försökte vara så förberedd som möjligt. Även under denna matchen blev jag inbytt ungefär efter 35/40 minuter och jag kom in med en stor dos av energi allt kändes helt okej. Jag lyckades kombinera med mina medspelare på vänsterkanten och kom runt till inläggslägen där dock mina inlägg var under all kritik. Vilket jag även fick höra, välförtjänt? Ja!! Jag gillar inte att skylla på att det var "Skadan" som var huvudorsaken till den svaga kvalitén på inläggen men det var faktiskt ett hinder för mig då varje gång jag skulle slå ett inlägg så var jag rädd att pendla igenom. Passningar och allt annat var inga problem, jag hade en fantastisk match sett till kortpassningsspelet och försvar etc men allt ifrån långbollar till inlägg var helt enkelt en katastrof vilket sänkte mitt självförtroende till botten. Hursomhelst är detta något jag lägger stor vikt och fokus på nu och förhoppningsvis kommer det ge en bättre effekt nu när jag mår bättre i höften/rumpan och inläggen har inte varit några problem innan, det har varit en av mina starka sidor med fastesituationer så som hörnor, frisparkar etc... här i USA har det varit under all kritik.

Hursomhelst matchen stod 1-0 till Bellevue när jag gjorde entré på planen, efter deras mål, deras enda läge på hela matchen vill sägas så satte de sitt fokus på full defensiv och lät oss styra spelet samt ta kommandot utav matchen. Vi hade dock svårt att komma till några riktiga farliga lägen då kvalitén på sista tredjedelen var bedrövlig. Hursomhelst så ser andra halvlek ut exakt som efter deras mål jag har verkligen ingen yttermittfältare eller attackerande spelare att tänka på då de spelar med en defensiv fembackslinje, det enda dem har offensiv väg är 2 spelare som de slår långa bollar på som de inte direkt utgör något hot på. Vi byter in en spelare som jag blev otroligt imponerad över, han har varit skadad ett tag och har knappt gjort någon träning men han kommer in och verkligen dominerar matchen han gör först första målet och sedan assisterar fram till andra målet. Efter det stänger vi matchen och vinner välförtjänt med 2-1.


UNOH VS Baker University
1-0

Idag kändes höften/rumpan mycket bättre efter behandling och ha fått
foamrollat ute det mesta av smärtan så kändes jag äntligen fit for fight igen. Jag började även denna matchen på bänken vilket inte förvånade mig då jag inte direkt imponerade på någon förra matchen. Även denna matchen blir jag uppkallad för att bli inbytt efter 35/40 minuter. Denna matchen står och väger lite vi möter ett erkänt duktigt lag rankade 10:a i nationen men som även slog Davenport rankade nummer 5 i nationen under samma dag som vi vann över Bellevue. Detta var alltså på riktigt vårt första riktiga test för att se var vi stod. Jag tycker själv att matchen är otroligt jämn före jag kommer in på plan, vi styr spelet och har kommandot över matchen. Dock så har Baker ett exceptionellt atletiskt lag som jobbar tillsammans och som inte fuskar i defensiven dem utgår ifrån en hög press där de pressar tillsammans för att låta den bollförande spelaren få så lite tid och passningsmöjligheter som möjligt. Vi lyckas spela oss förbi den pressen ett fåtal gånger och skapar på det sättet några halv farliga lägen. Baker får till och med sin mittback utvisad efter ungefär 30 minuter av först ett gult kort och sedan ännu ett gult kort för snack, ett gyllene läge för oss att greppa tag utav matchen. Jag kommer in på plan efter cirka 40 minuter och det tar inte lång tid innan domaren tappar matchen, han slänger upp korten och vi åker även på en utvisning innan halvleken är över. I mina ögon är det en kompensation på att Baker fick en utvisning. Han har tappat matchen.

Hur som helst går vi in för halvtidsvila och vi känner att vi har ett grepp utav matchen och att vi verkligen kan ta hem detta. Vi går ut och spelar 10vs10, vi gör ett drömmål efter ungefär 5 minuter av andra halvlek eller att vi gör ett drömmål är väl att ta i våran Colombianska mittfältare gör ett dröm mål ifrån ungefär 35m drar han upp en kanon i krysset. Efter det händer det som inte bör hända men som alltid händer vi backar ner, ingen vill ha bollen, vi bara rensar den och sätter fokus på defensiven försöker spela av matchen. det blir 40 minuter av defensivt krig ifrån vår sida där de bara pumpar framåt för att få in en kvittering. Det är verkligen inte lätt att klara sig igenom ett sådant här läge, men på något sätt lyckas vi hålla tätt och vi går och vinner matchen med 1-0. Min egen prestation är svår att bedöma i ett sådant här krig, det enda viktiga var att vinna matchen och sen om det gjordes snyggt eller inte det har jag svårt att säga mitt fokus låg på defensiven då vi gjorde mål så tätt inpå jag kom in och vi hamnade i ett oerhört defensivt spelsätt så är det svårt att göra en bedömning. Men 1-0 och inga insläppta borde väl ändå ge ett godkänt betyg. Segertåget har startat.

Mindre och mindre fokus läggs ner på bloggen men jag ska försöka hålla den i liv. Hollatyaboi Freddie.

O.B.S i skrivande stund fyller även min mamma år, därför avslutar jag detta blogginlägg men några ord enbart till henne:

Det känns så konstigt att sitta på andra sidan jordklotet och missa en sådan speciell dag som det är idag, min Mammas 50 årsdag. Det är dagar som dessa som är de svåraste här borta. Medan jag sitter på en helt annan kontinent, flera tusen kilometer ifrån dem och enda kontakten sköts mellan två skärmar, så är alla nära & kära samlade idag för att fira min älskade Mammas 50 årsdag. 

Min mamma som gett mig allt här i livet, min mamma som gjort att jag är här idag, blivit den människa jag är och är en stor anledning till att jag vågat vara den jag är. Nu sitter jag här flera tusentals kilometer ifrån henne för att fokusera på min framtid, min utbildning, min fotboll och på det som komma skall. Istället för att vara hemma med nära och kära för att fira den som har betytt mest gör mig här i livet, för att fira kanske en av de största dagarna i hennes liv, hennes 50 årsdag. Det är konstigt!! Men förlåt Mamma för att jag missar denna speciella dag, men du ska veta att jag älskar dit mest på denna planet och jag önskar dig världens bästa 50 årsdag/kväll samt alla andra dagar framöver!! Njut.

Kram, din son, Fredrik!!!!!



Likes

Comments

View tracker

Onsdagen den 24:e augusti klockan 3 på morgonen skulle vi ta oss med bussen ifrån Lima, Ohio till Columbus International Airport för att därifrån ta oss vidare genom en mellanlandning i Nashville och sen med Vans ifrån Pensacolda, Florida för att tillslut anlända till vår slutdestination Orange Beach, Alabama.

En vecka jag såg framemot väldigt mycket inte bara för att de var säsongspremiär och vu skulle inleda vår säsong med två matcher. En på fredagen mot St. Thomas University och en på söndagen mot Mobile University, utan även för att vi skulle få en vecka med sol, bad, lagsammanhållning etc. 

I detta blogginlägget kommer jag försöka att berätta om hur veckan sett ut och jag tänkte summera dagarna i underrubriker för att göra det enklare att hänga med. Läs & njut.

Onsdagen den 24:e augusti.

Resedagen och den som var segast av alla dagarna, visst att veta att man skulle resa till Orange Beach, AL gjorde att energinivån höjdes med några procent men att få 2-3h sömn för att gå upp klockan 02:00 och åka till flygplatsen är inte hälsosamt. Hur som helst, anlände vi till Orange Beach och vårt hotell som låg precis vid stranden runt 16:00 för att sedan vid 17:30 bege oss ut på en lätt beachrun samt stretch i över 30 graders värmen för att sedan avsluta med ett dopp i havet. Dessutom skedde detta på den finaste, längsta och skönaste stranden jag upplevt i mitt snart 19 åriga liv. Allt detta gjorde för att få borta all seghet efter resan och att göra kroppen så maximalt redo som möjligt för det viktigaste denna veckan, en bra prestation i säsongspremiären. Kvällen avslutades med Paella med RÄKOR, som jag saknat Ekot och på min studentbudget har inte direkt det varit första prio. Efter det var det tillbaka på rummet för att hänga med veckan till ära mina roommates Pickup & Ludde från England och Sverige.

Torsdagen den 25:e augusti.

​Torsdagen började med att gå upp 08:30 för hotell frukostbuffé, finns det något bättre? Efter det drog vi vidare till träningsplanen för att kolla anläggningen där vi skulle träna senare på dagen samt spela våra två matcher under veckan. Träningen genomfördes vid 4 tiden, en kort och intensiv träning på ungefär 1h för att vi inte skulle göra slut på alla krafter i värmen och solen allt för mycket. Vi hängde även en stund vid poolen under dagen, och bara njöt av de tropiska klimatet och att vara på Orange Beach. Senare på kvällen var det gemensam lagmiddag som innehöll inkilning för de nya spelarna, vi hade hört rykten om detta under veckan och efter vi käkat tvingades vi upp en efter en på en stol för att stå där och sjunga en sång för lagkamraterna, coacherna och övriga restauranggäster. Vissa genomförde det bättre än andra och vissa genomförde det sämre... Mitt val föll iallafall på den klassiska dängan "Wannabe" ifrån Spice Girls och jag kanske borde förberett mig mer men äsch slutpratat om det haha... Men men en rolig kväll för vissa, haha nej det är en kul grej som får gemenskapen i laget att stärkas och det kunde varit värre.

Fredagen den 26:e augusti.

​GAMEDAY!!!! Dagen genomfördes som jag alltid brukar genomföra en matchdag, genom att först röra på kroppen lite under morgonen (Jogg, stretch, foamroll). Dagen drog sedan vidare till  att  äta gemensam lagmiddag på en italienskresturang, sedan var det bara att ta sitt ansvar att fylla på med vatten, käk etc innan vi skulle bege oss av till Orange Beach Sport Complex där matchen skulle spelas. 

​UNOH-St.Thomas University 26/8-2016

0-0

​En nervös dag dels för att jag hade ingen aning om jag skulle få starta, om jag skulle få spela. Jag tyckte att mola prestationer hade varit okej jag hade varken varit dålig men jag hade heller inte varit super bra under dessa träningsveckor och träningsmatcher. Men till min glädje så skrev tränarn upp mitt namn på tavlan och jag skulle spela samt starta vår första tävlingsmatch för säsongen samt min första tävlingsmatch inom collegefotbollen. Reglerna är lite annorlundas i USA, dels är det fria byten men man får bara byta på inspark (?!?!?), dessutom spelar man fallande tid alltså klockan tickar ner 45 minuter utan tillägg dessutom om en match blir oavgjord så spelar man 10x2 Golden goal overtime alltså första laget som gör mål vinner men om ingen gör mål under denna tiden blir matchen oavgjord!! Allt detta fick jag uppleva på min första match.

Matchen var mycket framemot tillbaka vi förde spelet i början och de lät oss komma till sista tredjedelen där vi därefter hade stora problem med att komma till några farliga lägen. Motståndarna lyckades dock komma till några farliga lägen på kontringar och misstag av oss. Man märkte att det var lite premiärnerver hos oss alla och vi var desperata över att få göra mål. Vi drabbades dessutom av en straff som vår målvakt dock rädda och höll oss kvar i matchen.

Min match var blandad hade ett par riktigt urusla inlägg och några bättre men det var svårt eftersom de låg så lågt med sitt försvarsspel vilket ledde till att jag & vi fick spela det simpla spelet och var alldeles för okreativa i sista tredjedelen för att komma toll några riktiga farliga lägen. Både vi och motståndarna präglades denna matchen av ett kompakt och bra försvarsspel. Jag spelare första 35 minuterna och kom in med en kvart kvar och spelare sista kvarten samt hela overtimen. Matchen slutade 0-0 och det var väl möjligtvis ett rättvist resultat då vi var oeffektiva. 

Dagen avslutades med kallbad och pizza, vilket var min första pizza i USA. 


Lördagen den 27:e augusti.

Recovery day, vi tog en gemensam lagpromenad på stranden och stretchade samt att vi hade en eftermiddag utav nöje. Majoriteten av laget åkte till ett stort "Arcade-ställe" som hade allt ifrån minigolf, gokart lasertag, arcade och så vidare. Vi njöt bara av att ha en ledig eftermiddag och de flesta av oss samt jag valde att spela minigolf. Helt enkelt en bra dag och en behövlig dag för att få oss att koppla av efter en tuff match och göra oss redo inför morgondagen.

Söndagen den 28:e augusti.

GAMEDAY!!!

UNOH - Mobile University 28/8-2016

3-0

Efter liknande uppladdning som första matchdagen med lite jogging, stretching samt foamroll på hotellet, så bar det ännu en gång iväg till den italienska resturangen för ett pregame meal. Jag åt exakt samma käk, chicken parmesan då jag kände mig pigg under förgående match så ville jag inte ändra på något. Skrockfull? Kanske.

Hur som helst vi anlände som vanligt till Orange Beach Sport Complex en och en halvtimme innan matchstart, jag hade hoppats på att få starta efter en okej insats men fick tyvärr börja matchen på bänken. Det gjorde mig bara ännu mer taggad på att visa att det inte skulle hända igen. Jag blev inbytt efter ca 35 minuter och då har redan den andra engelska inhoppande forwarden gjort 2 mål för oss på si sådär 5 minuter, ett perfekt läge att komma in då vi inte behöver drabbas av panik eller desperation utan kan bara spela vårt spel. Jag kommer in med stor mängd utav energi och vinner ett övertag mot motståndarens winger då jag lyckas bryta bollen ifrån honom två gånger på kort tid. Det gav mig självförtroende och något att bygga vidare på, jag slår inte bort alls mycket pass och har bara ett fåtal fel positioneringar men hittills min bästa collegematch. Men absolut inte perfekt och jag vet att jag kan så mycket bättre men det kommer och det går bättre och bättre dag för dag. (Skenes segersång)

Vi vinner iallafall matchen med 3-0 tillslut och vi kan spela av matchen komfortabelt och kassera in en oavgjord och en seger denna veckan med 0 insläppta, helt okej och något att bygga vidare på. Hoppas allt är bra därhemma. Ciao ciao Freddie.

  • 662 readers

Likes

Comments

Efter att ha överlevt första veckan som jag nu insett var anpassningsveckan då man nästan varje dag drabbades av hemlängtan, man hade jetlag, tiden gick otroligt långsamt, man behövde laga mat varje dag, tvätta, köpa saker som man aldrig köpt förut man började tvivla på att man skulle klara av det? Wow det var en tuff vecka men efter den har man kommit in i det mer och mer och nu flyger dagarna bara förbi och jag har redan varit här i mer än 2 veckor.


Man måste ge det en chans och jag kan erkänna att nästan varje dag den första veckan så ville man åka hem. Man var fortfarande kvar i comfortzonen där man får allt på ett silverfat men efter en vecka så lyckades jag komma ur den och nu känns allt mycket bättre. Man har hittat sitt gäng att hänga med, jag har fått fram en sida hos mig som jag faktiskt inte hade något intresse utav innan jag åkte men som jag nu nästan ser som en av de större höjdpunkterna på dagen alltså matlagning. Vad har mer hänt denna vecka? Vi har lärt engelsmännen i laget den svenska hiten av maskinen "Alla som inte dansar är våldtäktsmän gäller hela kvällen mellan tolv och fem" dem tror vi driver med dem när vi översätter den till " IF you not dance you're a rapistmen" och på riktigt så när man tänker på låtens lyrics så är det en väldigt konstig låt som har slagit så stort bland svenska 90-talister. Vi har fortsatt stött på ett antal profiler här på skolan och det lär vi fortsätta göra då det kryllar av karaktärer härnere som jag skulle behöva en hel bok för att beskriva alla och dess historier/händelser vissa är inte riktigt blogg-rena så vi sparar dem. Men men till det viktigaste som hänt denna vecka mina första matcher för UNOH MSoccer och våra första Scrimmages alltså träningsmatcher.

SCRIMMAGE VS URBANA UNIVERSITY 17/8-2016

UNOH - URBANA
2-0

Onsdagen den 17/8-2016 bar det av emot byn eller mer majsfälten i URBANA där vi skulle möta ett NCAA D2 lag som rankas #16 i landet, ett på pappret ganska bra motstånd och ett bra test för oss som lag. Ingen av oss visste inte riktigt hur det skulle gå då laget består av mer än hälften av nya spelare och vi hade knappt tränat med varandra i en vecka. Jag själv började känna lite nervositet, jag hade ingen aning om hur det var dels så stod det på vårt försäsongspapper att matchen skulle börja 17:30 och vi var fortfarande på resande fot 17:10 men tur som det var så stämde inte matchtiden strikt utan vi kunde ta det lugnt och byta om i omklädningsrummet och efter det få en riktig uppvärmning. Men man var ändå lite orolig hur går allt till här i USA? Men som tur var sköttes allt proffesionellt som innan och det var inte någon hafsig uppvärmning och sen spela.

Aja till matchen vi spelade 3x30 jag och den andra vänsterbacken i laget spelade ungefär lika mycket, jag spelade första halvlek, han andra och sen splitta vi och jag körde första kvarten i sista och han andra. Första halvleken märkte man av dem så kallade premiärnerverna många debuterade, var nervösa och ville visa framfötterna. Men vi jobbade oss in i halvleken och gjorde en hyfsad halvlek och vi dominerade klart spelet medan motståndarna spelade fysiskt och var atletiska men kom inte till några jätte chanser. Då NAIA inte är så strikt som NCAA så består vårt lag av internationella spelare medan motståndarna bestod av flertalet amerikanska spelare vilket gjorde att matchbilden blev att vi trillade boll medan dem mest ville rensa den så långt som möjligt och backa hem. Det står 0-0 efter första halvlek. Vi gör både 1-0 och 2-0 i andra och spelar av tredje. En komfortabel vinst med 2-0 och kanske 70-30 i bollinnehav. Jag gör varken en dålig eller en bra match, jag vet att jag kan så mycket bättre men vill försöka spela enkelt och minimera misstagen. Vilket jag lyckas med hyfsat iallafall i första halvlek då jag har fåtal misstag dock, blir sista halvleken ganska statiskt och jag har lite problem med en snabbytter som lyckas gå förbi 1-2 gånger. Tur som det är är det bara träningsmatch och jag vet exakt vad jag gjorde för misstag och det kommer inte återupprepas det blir lätt att man blir okoncentrerad i det defensiva när man styr en match på det sättet vi gjorde.

Hur som helst en komfortabel vinst där vi får ett bevis på att vi har något bra på gång och att vi har ett flertalet spelare som konkurrerar med varandra och det ska bli intressant att se hur det kommer se ut när en startelva formar sig.

Värt att nämna är också att som bortalag får man ett risigt litet omklädningsrum utan någon temp i duschen och med iskallt vatten. Återstår att se om detta är något som upprepar sig också...





Scrimmage VS Saginaw Valley 21/8-2016

UNOH - Saginaw Valley

2-2

Söndagen den 21/8 - 2016 bar det av mot Michigan och vår andra och sista Scrimmage/träningsmatch inför denna säsong. Väderprognoserna talade för regn och även fast det såg lovande ut under vår 4h bussresa så dök regnet fram lagom till match. Före vi kom hit hade det inte regnat på 3 veckor nu har det regnat varje dag i en vecka. Förmodligen tog jag med det svenska vädret? Nog om det vi mötte ett starkt Saginaw Valley som är ett NCAA D2 lag med 10 tusen elever. Dem är rankade #18 i landet men var betydligt bättre än laget i vår första träningsmatch, de var välorganiserade, fysiska, atletiska och hade ett speltänk även fast långbollar inte kanske det är det roligaste och något jag stödjer men man får ändå ge dem creed för att dem var ruskigt starka på sina långbollar. Dem dubblade på kanterna, dem växellöpte och överbemmanade så att de både kunde vinna första bollen samt erövra andra bollen på sina långbollar.

Jag startade och spelade första halvlek alltså 45 minuter. Gör varken en bra eller dålig match och jag vet att jag kan så mycket bättre men jag försökte minimera misstagen som känns som det viktigaste för mig nu att spela enkelt och moget och med tiden växa in i det. Hade dock mitt första skott på mål, en frispark haha statistiken lyfter 1/1 och ett par farliga hörnor och några riktigt usla måste höja kvalitén där. Vi började iallafall matchen otroligt bra första 25 minuter, vi bygger upp ett vägvinnande spel med bollinnehav och lyckas komma runt både på kanter och i mitten. Dock efter 25 minuter faller vi längre och längre ner vilket leder till att motståndarna får press på oss och lyckas göra mål på en andra boll som de vinner och på ett skott utanför boxen drar in i mål. Dock redan på nästa anfall lyckas vi få straff och göra 1-1 innan halvleken är slut. Andra halvlek ser jag ifrån bänken och vi lyckas göra 2-1 innan dem gör 2-2 med 10 sekunder kvar. En helt okej genomförd match med tanke på att många av de äldre spelarna inte var med idag och att vi möter ett starkt NCAA D2 det känns som konkurrensen är hög och det ska bli intressant att se hur det kommer se ut när säsongen drar igång denna vecka.

Bortamatcher är alltid intressanta man får uppleva andra college, andra platser och hittills av två skolor så var skolan Saginaw Valley skolan med bäst faciliteter. Det är imponerande hur stort och hur mycket pengar de lägger ner på collegeidrott i USA faciliteter som storklubbar i Sverige knappt kan drömma om och detta är bara skolidrott. Får också hylla omklädningsrummen mycket bättre än förra matchen!!



Blev ett långt inlägg ska försöka korta ner dem till nästa gång, hoppas allt är bra där hemma. Ciao Freddie!!

Likes

Comments

Nu är jag här och har befunnit mig här i cirka en vecka. Jag håller fortfarande på att anpassa mig med språket, maten, tidsskillnaden, fotbollen och kanske framförallt värmen. Jag har inte skrivit på en vecka pga att jag själv valde att försöka komma in i allt, lära känna så mycket människor som möjligt, fixa grejer till mitt rum som första prio före att sadla fram ett blogginlägg. Jag vet inte hur aktiv jag kommer vara på denna bloggen men jag ska försöka sadla fram runt 3-4 inlägg i månaden iallafall. Annars kan ni följa antingen mina eller lagets sociala medier där vi är desto mer aktiva.

Instagram:
UNOHMensSoccer
FredrikDMansson

Facebook:
University of Northwestern Ohio Mens Soccer
Fredrik Månsson

Snapchat:
FredrikMnsson

Men hursomhelst så ska jag skriva ett blogginlägg idag som ska handla om lite allt i allo, flygresan, hur vi bor, träningsanläggningen, hur en dag ser ut, vad som har hänt etc. Jag ska dela upp det i underrubriker så det blir lättare att hänga med.

Resan till Lima, Ohio.
Som jag skrivit om innan så var det med lite blandande känslor jag lämnade Sverige och Skene, jag var både nervös, ledsen men samtidigt såg jag framemot erfarenheten och tillväxten som människa detta äventyr skulle ge mig. Jag var kanske ändå mest nervös över att hinna med alla flygbytena då jag först skulle flyga till London från Göteborg och sen därefter ifrån London till Charlotte och Charlotte till Dayton. Hursomhelst så gick det förvånansvärt bra och jag lyckades ta mig till slutdestination... Men det var nära ögat i London, Heathrow, en gigantisk flygplats där jag dels behövde åka buss mellan olika terminaler dessutom behövde jag fixa nya boardingcard samt hitta till min gate och grädden på moset så stod det på tavlan att flyget till Charlotte var cancelled. Men tur som det var stämde inte dessa uppgifter och jag kom med flyget. Jag hade även blivit uppskrämd av inrikesbytet i Charlotte till Dayton då jag läste på ett visst internetforum vid namn Flashback att "Byt aldrig någonsin flyg inrikes i USA om det verkligen inte är nödvändigt". Men det gick bra förutom att man i säkerhetskontrollen skulle inprincip klä av sig naken för att komma in i landet. Sedan 1 timmes flyg till Dayton med en unge som skrek och sparka en i ryggen för att han inte fick sitta på fönsterplats för sin mamma. Därefter vänta på coachen som skulle plocka upp oss för att därefter vänta ytterligare några timmar på en svensklagkamrat som kom med ett annat flyg för att därefter ha en bilresa på ca 1 timme innan vi var framme... Resan tog 26 timmar. Ser inte framemot den resan igen haha.


Hur ser en dag ut? Hur är det? Vad har hänt här?

Det är lite olika dag ifrån dag men för det mesta så har våra dagar varit att vi haft 2 träningspass oftast ett lite tuffare än de andra. Ett pass på morgonen och ett eftermiddag/kväll. Träningspassen i tid varierar men fotbollspassen brukar vara runt 2h så ungefär 3-4h träning per dag som både tar på kroppen mentalt och fysiskt den största anledningen pågrund av värmen. Men jag älskar ju att träna och jag vet att det gör mig både starkare och bättre på min idrott. Träningarna bedrivs ofta i ett högt tempo där man springer till övningarna, inte ska hänga på knäna för då visar man svaghet etc, typiskt amerikanskstil men de har en mening med det också. Varann dag är det fyspass med fystränaren som också bedriver sin träning i ett högt tempo vilket jag tycker om då det verkligen blir träning när man är där och inte massa tid som går i spillo. Just nu är vi 40-50 spelare och truppen ska dras ner till lite under 30 vad jag förstått så fotbollskvalitén har varit lite varierande på träningarna då många vill visa upp sig, och många vill visa vad de kan vilket har lett till att det inte direkt blivit ett lagspel som man är van med i Sverige men det blir bättre dag för dag och jag tror det kan bli riktigt bra då man märker att många besitter stora fotbollskunskaper.

Träningarna har gått helt okej för mig, jag kämpar fortfarande dock att vänja mig vid snitt temperaturen 30 grader, det blir dock bättre och bättre för varje dag om man jämför med första träningen då jag drabbades av solsting eller jag tror det, eftersom jag började frysa och fick gåshud när det var 32 plusgrader och strålande solsken. Men nu efter en veckas träning har man kommit in i det mer och mer och man har lärt sig att andas in den annorlunda luften och klara av den annorlunda värmen jämfört med Sverige.

Allt sköts även väldigt proffesionellt här nere med allt ifrån isbad minst en gång om dagen, invägning efter och innan träning, en fantastisk fotbollsplan, en fullstab med olika tränare etc. Så dagarna ser helt enkelt ut just nu i korthet äta träna sova repetera. Inlägget kommer bli alldeles för långt om jag ska skriva om allt som hänt i detalj så istället avslutar jag med en bild special på hur denna veckan sett ut än så länge och hoppas alla där hemma har det fantastiskt bra. Mycket möjligt att vi syns här på bloggen snart igen. Ciao Freddie.


  • 979 readers

Likes

Comments

Nu har jag haft min första bloggtorka men den var inplanerad, då jag inte hade något intressant att skriva om som handlade om mitt äventyr i USA. Anyways nu sitter jag i en stuga i Borgholm, Öland med la familia och det är bara en vecka kvar tills jag ska flyga över Atlanten och till United states of America.

Vad har hänt sen sist vi sågs?

*VISUMET
Jag har fått hem mitt pass med visumet, vilket gör att jag har certifikat att jag kan resa, leva, spela fotboll och studera i Amerika fram till Juni 2021 om jag vill det.

*BOKAT FLYG
Jag har bokat flygbiljett och datumet är satt till 4:e augusti då flyget går ifrån Göteborg, Landvetter ca 11:00 med två mellanlandningar i London samt Philadelphia innan flyget tar mig till Dayton där jag landar ca 21:00 lokaltid. Därefter kommer någon skolrepresentant att hämta upp mig där jag har ca en timmes bilresa till skolan & campus.

​* ROOMMATES

Under skrivande stund fick jag även reda på mina roommates alltså lagkamrater jag ska bo med. Så som jag förstått så bor man 4 och 4 i varje dorm/lägenhet men mer om det lär jag få reda på när jag är på plats. Jag har iallafall fått namnen på mina roommates, mitt lägenhetsnummer och jag ser framemot att lära känna mina roommates samt att uppleva collegedorms-livet.

*BÖRJAT TRÄNA HÅRDARE EFTER SEMESTERN
Efter ungefär en veckas ledighet, då jag har dragit ner på träningsdosen, vilat upp kroppen och njutit av lite ledighet har jag nu steppat upp och försöker göra mig maximalt redo inför det kommande äventyret. Schemat är strikt och noga planerat med allt ifrån fotbollsteknik, kondition, styrketräning, explosivitet och snabbhet. Det är otroligt viktigt för mig att komma i bra form till USA dels för att jag själv vill göra mig rättvisa och dels för att serien drar igång inte långt efter att jag anlänt.

​Vad kommer att hända nu framöver?

Just nu befinner jag mig som sagt på Öland, men kommer att komma hem till Skene inom kort. Därefter blir det att förbereda inför avresa med allt vad gäller packning, ha koll på biljetter, säga hejdå till alla nära & kära samt försöka förbereda mig själv mentalt. Har inte riktigt fattat att det bara är EN VECKA KVAR!!!! Den riktiga nervositeten borde börja krypa fram snart. Sedan hoppas jag att jag ska kunna göra en sista träning med Skene innan jag drar, hade varit kul & t​räffa grabbarna samt att få en organiserad fotbollsträning så man kommer in i det efter några veckors ledighet ifrån den organiserade fotbollen. 

När jag kommer ner till USA den 4:e augusti är det mer än en månad kvar till att studierna startar (12:e september om jag inte minns fel). Detta betyder att första månaden enligt rykten kommer vara idrottsligtmässigt väldigt krävande med träningar minst 2 gånger om dagen, samt seriestart, matcher och anpassa sig till det amerikanska spelet, språket, maten, tempot etc. Jag ser framemot detta otroligt mycket och tycker det är ett bra upplägg dels för att jag älskar att träna samt att det är skönt att ha en månad på sig att anpassa sig i det amerikanska livet samt språket innan skolan drar igång. 

Nästa inlägg kanske skrivs på andra sidan Atlanten, njut av sommaren vänner. Ciao ciao Freddie. 

  • 1277 readers

Likes

Comments

Sthlm på 24h
Dagen startade hemma i Skene klockan 10:00 då det bar av mot den svenska huvudstaden, Stockholm. Ett Stockholm som jag inprincip aldrig varit i, undantaget var för två årsedan då vi var där med distriktslaget för Cup Byggnads (SM för distriktslag) men då bodde vi på Stockholms baksida Solna samt spelade match på Skytteholm och var inte direkt där för turista. Så efter ca 19 år har jag äntligen fått se Stockholm, som alla pratat så gott om, ifrån sin riktiga sida och wow den svenska huvudstaden gjorde mig verkligen inte besviken. God mat, mycket att se på, bra väder osv. Kan man önska sig något mer?



Vidare till huvudanledningen, varför jag egentligen befann mig i Sthlm? Jo innan man åker och studerar i USA behöver man ett studentvisum, ett så kallat "F-1 Visa" och för att få det måste man åka upp och besöka Amerikanska ambassaden i Sthlm. Jag tänkte försöka sammanfatta den processen så kortfattat som möjligt för er, vi får se hur det går.

Allt började för ungefär 2 veckor sedan jag hade fått tillbaka alla mina dokument som man behöver innan man kan boka tid på ambassaden och påbörja ansökningen för ett visum. Dokumenten det handla om var ett underskrivet I-20 som är det absolut viktigaste dokumentet som man ska ha med sig inprincip överallt under sin USA vistelse, den bekräftar var man ska gå i skola, vad man ska läsa, hur man ska finansiera sin vistelse, personuppgifter etc, helt enkelt ett certifikat att man är godkänd som icke-medborgare att söka visum till  och studera i USA. De andra dokumenten de handlade om var Bankstatement, Scholarship agreement, Visumbild 5x5, pass samt personbevis med alla relationer. Jag fick en tid på ambassaden den 20:e Juni klockan 08:45 och det är just där jag befunnit mig i ett helt decennium idag.

Som sagt jag fick en tid 08:45... Pappa & jag bodde på ett hotell på Östermalm som låg ungefär ca 5 minuter ifrån ambassaden. Jag hade hört talats om de långa köerna och att man skulle vara där i god tid innan så jag anlände till ambassaden lite efter 08:15, 30 minuter tillgodo skulle väl funka, trodde jag... Vi kommer fram till den monumentala byggnaden med stort säkerhetspådrag och helt enkelt oerhört typiskt Amerikanskt. Sedan får jag ställa mig längst bak i kön, en kö med bara 100 personer och en och en kallades man fram till luckan där man först skulle visa passet genom rutan, man skulle sedan snurra runt & visa en sula i taget och dessutom så var man tvungen att ta en klunk av sin flaskavatten för att bevisa att det var vatten. Efter det var man välkommen in där ytterligare en säkerhetskontroll skulle genomföras där det kan jämföras med säkerhetskontrollen på en flygplats. Jag lade mina saker i en låda, lämnade in min telefon, gick sedan genom en båge, tog mina saker och gick ut. 

Klockan var 10:30, efter lite mer än 2 timmars köande började jag se ljuset i tunneln, trodde jag... Jag var nu tvungen att följa den gula linjen och gå till en annan byggnad, där 50 andra satt väntandes?!? Man fick börja med att lämna in alla sina dokument samt passet. Därefter fick man bara vänta på att sitt namn skulle bli uppropat och där satt jag tills hoppet nästan var ute medan klockan tickade lite över klockan tolv innan jag hör "Fredrik Daniel Maansson please go to box number 5". ÄNTLIGEN!!! Där genomfördes en "intervju" där kvinnan i båset frågade helt enkelt vad jag skulle göra i USA? Vart jag skulle? Och hur jag skulle finansiera mina studier? Innan hon sa det jag väntat på under hela dagen "Jag skickar ett mail med de bästa Hamburgare restaurangerna, du kommer inte bli besviken." Eller så sa hon " Your Visa is approved. You will get your visa in your passport sent home in about a week." Jag minns inte riktigt. Anyways jag andades ut, kände mig lättad över att det äntligen var klart och var extremt hungrig.

Nu sitter jag i bilen glad, mätt & påväg mot Göteborg för att äntligen kunna ta semester, andas ut och njuta av ett av somrarnas roligaste event, GOTHIA CUP. Heja Skene!! Ciao från Freddie!!




  • 1237 readers

Likes

Comments

Låt mig presentera mitt nästa steg i livet för er, steget jag tar över Atlanten, in i United States of America för att ta steget ifrån pojke till man.... Nej nej nej detta är en alldeles för stämningsfull inledning, vi börjar om....
Hallå igen, låt mig presentera valet utav college *Trumvirvel*:

UNIVERSITY OF NORTHWESTERN OHIO
University of Northwestern Ohio & UNOH Racers är colleget samt collegesoccer-laget som jag valde att ansluta mig till. UNOH ligger i den lilla staden Lima, Ohio med ca 40000 invånare mest känt för att vara huvudorten i den kända tv-serien Glee. Storstäder så som Columbus (Ca 850 tusen invånare), Detroit (Ca 700 tusen invånare), Cleveland (Ca 400 tusen invånare) och Chicago (Ca 2,7 miljoner invånare) är belägna med Amerikanska mått mätt ganska nära. Lima, Ohio har enligt rykten inte så mycket mer än UNOH att erbjuda utan kallas i folkmun "The boring city". Tur att campuset (Skolområdet) är relativt stort så man slipper besöka den så kallade tråkiga staden. Campuset är 1km² stort sett till yta med flertalet resturanger, ett Indoor Athletic Complex, Dorms, Idrottsfacilteter för de 11 olika idrotterna, Cafeér, Student clubs m.m.


UNOH RACERS

Är namnet på Collegetsidrottslagen och det vill säga även mitt collegesoccerlag. När jag kommer dit så inleder fotbollsprogrammet sitt femte år som officiellt fotbollsprogram i ligan NAIA. De tillhör conferencen WHAC och för att endast ha varit ett program i 4 år har de mäktats med att vinna WHAC Conference , samt tagit sig enda fram till NAIA Nationals Semifinales 2014 där de fick se sig besegrade utav University of Texas at Brownsville.

Det är ett program med toppklass faciliteter, ett program som redan nått höga höjder med idrottslig framgång, ett program som dessutom fortfarande är under utveckling samt ett program där jag har alla möjligheter i världen att ta nästa steg både som människa och som fotbollsspelare. En chans man bara får en gång i livet som jag ska utnyttja samt försöka njuta av till MAX!!

Här får ni lite Youtube länkar på faciliteterna att kolla igenom då rörligabilder säger mer än tusen ord:

https://m.youtube.com/watch?v=8aitHhv50CI

https://m.youtube.com/watch?v=UIThOmb22zI


Mer om colleget lär komma när jag skapat mig en egen bild och när jag äntligen har lyckats ta mig dit!! Njut av de sista av helgen, ciao!!

Mvh Freddie



Likes

Comments

Vi har redan hunnit checka av en hel del på introduktionslistan, varför det blev college i USA, de obligatoriska proven, recruiting videon, starten utav processen samt avslöjanden av top secret händelser under processensgång. Under förra inlägget så avslöjade jag även att nästa ämne skulle bli "Intresse utav college", vilket är helt fel formulerat då dagens ämne istället är "Val utav college" eftersom det formuleras bättre på vad jag ska skriva om. Så poppa popcornen, sätt dig ner bekvämt, och njut utav cirka 5 minuters bloggläsning.

Fakta som förenklar läsningen:
Collegesoccer i USA är uppdelade i tre olika ligor/förbund:

NCAA (National Collegiate Athletic Association) D1-D3
Vilket är det största största förbundet inom collegeidrott i USA. De är det styrande organet för mer än 1200 skolor som är uppdelade i tre olika divisioner. Vilken division en skola tillhör beror på många faktorer och är inte baserat på skolans idrottsliga nivå. En skola väljer faktiskt själv vilken av de tre NCAA divisionerna de vill tillhöra, och med det valet kommer vissa krav som måste uppfyllas, inkluderat antal sporter skolan måste erbjuda, standard på faciliteter, resurser, pengar, antal studenter, med mera.

NAIA (National Association of Intercollegiate Athletics)
Ett förbund som under de senaste årtiondena har fortsatt att växa och sprida sig bland skolorna i USA. I nuläget finns det cirka 250 skolor som tillhör NAIA och satsningen här är precis lika hård som de tre divisionerna inom NCAA. Skillnaden mellan denna "liga" jämfört med till exempel NCAA är att de har egna conferences, ett eget slutspel, samt egna licenskrav för idrottare som söker sig hit. Ofta kan man generellt säga att skolor med mindre antal studenter tillhör NAIA, studiemassan kan variera från 1000-5000 elever.

NJCAA (National Junior Collegiate Athletic Asociation)
En liga som styr och reglerar alla regler inom amerikanska Junior / Community Colleges. De har cirka 1000 medlemsskolor och tillåter en idrottare att tävla för skolan i två år innan ett ”byte” till en annan skola är nödvändig. Detta byte sker då till en skola inom NCAA eller NAIA. Utbildningstiden påverkas inte och din examen får du efter fyra år som vanligt.

"Val utav College"
Det som var kvar innan jag kunde påbörja processen kontakt med college & slutligen val utav college var att göra en student samt idrottsprofil med meriter, längd, vikt, GPA (Betygsnitt) etc som är obligatoriskt att ha med för att skolorna ens skulle vilja visa intresse. Men när allt det var klart och intressen ifrån olika college började komma in, drabbades jag av en WOW-känsla. Jag fick verkligen förståelse över hur stort collegeidrott är i USA och vilka fantasisummor utav pengar de lägger ner på det. Under vissa perioder kunde man få 4-5 mail i veckan ifrån olika college som visade intresse. Olika college ifrån Philadelphia, Texas, Florida, North/South Carolina, Ohio, New York, Virginia, New Jersey för att bara nämna några, till och med ett college ifrån Hawaii hörde av sig.

Detta var något helt nytt för mig och i början var man intresserad utav allt, man researchade på nätet, man pratade med coacher i telefon, ena stunden tänkte man dit ska jag, dit ska jag bara och i andra stunden kom ett ännu bättre college fram och man blev intresserad av det. Jag och min klasskompis som jag skrivit om innan planerade att åka tillsammans, men vi hade även sagt till varandra att om någon får ett väldigt bra erbjudande så skulle han ta det. Jag & han hade även siktet inställt på NCAA div 1 eftersom det är det stora inom collegeidrott, det var det enda vi hade hört talas om, och det var därifrån man såg alla youtube-klipp med de sinnessjuka faciliteterna, publikfesterna, den väldigt höga fotbollsnivå etc. Vi kunde även tänka oss toppen utav NCAA div 2 eller NAIA då vi fick info ifrån företaget vi samarbetade med att många av dessa program håller samma nivå och i vissa fall mycket bättre nivå än många NCAA div 1 lag.

Under tiden som gick insåg jag mer och mer, hur viktigt det verkligen var med hjälpen, rådgivningen man fick ifrån AISS (Företaget som hjälpte oss till USA) då man knappt inte har en aning om hur kvalitén är på vissa skolor så behöver man personer runt om sig som har kunskap utav collegeidrotten. Under denna perioden snackade jag med flertalet olika coacher och majoriteten sa inprincip samma sak, "vi är bäst, vi siktar på vinna nationals, vi har tagit in de bästa U19 spelarna ifrån elitlag i Norden som FC Köpenhamn, Bröndby... Vi har massa landslagsspelare, jag har kontakt med MLS-Coacher etc." Jag gillar Amerikanarnas mentalitet när det gäller att man vågar tro på sig själva och att man även vågar säga det, men vissa coacher försökte verkligen med denna mytpropagandan, och desto sämre deras lag var desto värre var det nästan. De skolorna som såg bättre ut körde i majoritet mer på att förklara varför de var intresserade, de pratade om sitt program, spelfilosofi och ställde ett fåtal frågor därefter återkom de och höll kontakten på ett personligt sätt medan de andra hetsiga coacherna ville ha svar direkt på om man skulle komma och vinna nationals eller inte. Jag föredrog de mer personliga coacherna och jag kom i väldigt bra kontakt med två coacher under denna "college i USA process."

Tillsist var det bara ett beslut som skulle tas det var V.7 och sportlov, jag var bland bergena i Livigno, Italien. Inte världens bästa täckning men det var dags att ta ett beslut. Under denna perioden stod det mellan tre college, ett college i Ohio, ett annat i New York och ett tredje i North Carolina. Jag hade kommit i väldigt bra kontakt med både coachen i North Carolina och i Ohio. Den sista coachen ifrån New York hade jag inte ens pratat med i telefon, utan han hade pratat med AISS och sagt att de var intresserade men ställde krav på poänggräns på SAT, en gräns som jag inte klarade. Det var pågrund av att det colleget rök som ledde till att jag och min polares planer att åka tillsammans rann ut i sanden. Coachen ifrån North Carolina hade kontaktat mig nästan först utav alla och vi hade kontakt enda fram till att jag gjorde mitt val. Ifrån en början var han soccer headcoach på ett college i Virginia och visade intresse över att ta mig dit men han blev under processen värvad till ett college i North Carolina och fortsatte visa intresse men nu var han dock assisterande coach på den nya skolan, det vill säga att han bestämde inte lika mycket. Deras headcoach var i Sverige och skulle komma och kolla en träning men jag insjuknade och tränarn fick förhinder. Jag tror det var ödet som sa att jag skulle till Ohio, vilket jag verkligen inte grämer mig över. Förmodligen de colleget och den coachen som visade mest intresse för mig och som jag verkligen känner att jag har förtroende hos, samt att det känns som ett otroligt bra steg för att ta nästa steg i både min fotbollsutveckling och i min akademiska utbildning men mer om det i nästa inlägg då jag presenterar colleget jag ska gå på.

Inläggen blir bara längre och längre... Ställer frågan ännu en gång, kom ni såhär långt? Jaja vi hörs snart igen då ska jag presentera mitt college för er, det blir även första inlägget med fler bilder än en. Stay tuned!! Ciao

Mvh Freddie









  • 1419 readers

Likes

Comments