Om en vecka står jag där med min studentmössa på. Om en vecka är det min tur. OM EN VECKA!? Jag är både rädd men också så redo. Jag vill inget annat än att börja leva livet, livet som inte kretsar kring skola och plugg. Missförstå mig rätt, självklart kommer jag plugga efter studenten, men inte direkt. När jag väl kommer plugga igen kommer det vara på mina villkor. Nog om plugg.

Sen sist har det hänt en del. Sis och min älskade lilla loppa har åkt hem och vidare till seminstation för betäckning, nästa år kommer hon bli mamma till en mini loppa.

Hem åkte loppan och till sis kom istället en ny förmåga. "Made to do it" aka "Madde", ett sto som är sex år. Madde har snart varit hos oss i tre veckor och har redan växt i våra ögon. I morgon gör hon sin andra start sen hon kom till oss. Den första gjorde hon på NHS och var nolla på hinder. Hon är en stjärna, men med attityd. Det är väl det som också gör henne till den hon är och vi gillar hennes som hon är.


Jag har också hunnit dansa norra Europas tredje största bal, Linköpings abiturient bal. Jag vet inte vart jag ska börja. Det var så obeskrivligt kul. Att ha tränat varje Söndag i tre månader var verkligen värt för att få uppleva den dagen. Allt var helt fantastiskt! verkligen! Vi hade strålande sol hela dagen vilket gjorde allt ännu lite bättre.

Baldagen började hos min frisör Annelie som även är vår granne. Hon är så otroligt duktig och jag kunde inte ha blivit mer nöjd än var jag var med håret tack vare henne. Hon gjorde mig till en prinsessa!

Jag kan verkligen inte förklara med ord hur kul det faktiskt var. Hela dagen var magisk och jag är så glad att jag fick uppleva den med alla min vänner. Hela studentvåren har varit helt underbar och nu börjar den äntligen leda mot sitt slut. Jag är så redo och det ska bli så kul.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

För i morgon börjar skolan igen. Så mycket ångest men samtidigt så mycket lättnad. Jag har haft mitt sista (!!!) påsklov, någonsin. Hur sjukt? Tiden går så fort nu och snart står jag där på studentflaket med alla mina underbara klassisar. Det pirrar i magen av att bara tänka på det. Studentdagen har alltid var något avlägset och något som varit så långt borta men nu är dagen inte långt borta längre. Snart är det 50 dagar kvar.

Simon och jag joggade på banan idag i sällskap av Gustav som red HK, två barn, en monsterhund och katten Simba. Aldrig är man ensam på gården hahah. Men Simon var, trotts att delar av vårt, en aningens högljudda sällskap fin. Det känns bra, han är fin i kroppen och fräsch. Gillar att han är 19 år på pappret men 7 år i sinnet och kroppen. Han är bäst helt enkelt.

Likes

Comments

Har varit på en långpromenad med Walter, nu följer jag livesändningarna från gårdagens händelser i Stockholm. Det är läskigt när det händer så nära. Svenskarna har (nog) alltid varit medvetna om att Sverige inte skulle bli benådat från terrorismen. Frågan var inte om det skulle hända utan när. Det hände så nära hemma denna gången. Innan har vi i Sverige på avstånd från allt hemskt kunnat ta del av allt som hänt i världen. Vi har levt i hoppet om att vi är skyddade här, här i lilla Sverige,lilla landet lagom. Men igår hände det som inte fick hända hos oss. Det är läskigt när det sker så nära. Så nära hemma. Mitt hjärta blöder för alla som indirekt/direkt blev drabbade av händelserna igår. alla mina tankar är med er. Samtidigt som jag vill tacka hela Sveriges poliskår för era insatser igår. I allt det hemska var det så fint att poliskåren,vakter,väktare,sjukvård,politiker,repotrar och civila var så enade igår. Tack för allt ni gjorde igår för Sverige, vårt enade Sverige. Det var häftigt i allt det hemska att se hur vi som befolkning hjälpte varandra. Det är hemskt och ofattbart. Men vi måste vara starka. Att ge efter för rädslan är precis vad terroristerna vill.

Som Stefan Löfven sa under sin presskonferens i natt tillägnat de som drabbades på något sätt igår, "Hela Sverige är med er". Vi är ett enat folk som tillsammans kommer ta oss igenom detta. 4 människor dog i attacken igår, 9 personer vårdas fortfarande på sjukhus. Mina tankar till er. Tillsammans är vi starka.


"Terrorister. Ni kan inte kuva oss. Ni kan inte styra våra liv. Ni kan inte vinna"

Likes

Comments

I morse firade vi påsklov och 70 dagar till studenten. Nu sörjer vi händelserna i Stockholm. Allt är så läskigt. Alla tankar till alla som indirekt/direkt är drabbade av händelserna. Vad är det som händer med världen?

Likes

Comments

Idag vaknade jag glad. Har en bra vecka att se framemot med studiedag idag och hel ledig på onsdag. Har alltså bara tre " riktiga dagar" i skolan denna vecka. Hur skönt!?

Jag gick upp vid halv 7. klädde på mig och gjorde frukost till Walle. Fortfarande lyckligt ovetande om att det är SNÖ ute. Klädde på mig vårjackan och sneakers i tron om att det skulle vara lika bra väder som det var igår. Sätter på Walle kopplet och hinner inte utanför dörren innan walle vänder och går in igen (han hatar snö och regn). Jag tittar ut och märker att det snöar. ÄRLIGT TALAT (!!!??) det är liksom April om en vecka ( !!! ) Blir så arg och provocerad av det här vädret. Jag har verkligen blivit beroende av bra väder och sol, blir liksom deppig av det här vädret. Men det är ju liksom inte så mycket att göra åt (tyvärr).

Nog om vädret. Idag ska jag försöka utnyttja studiedagen så gott det går och få lite plugg gjort. Har religion seminarium nästa vecka som jag måste förbereda, en bok (som förövrigt är skit dålig) att läsa till engelskan och lite andra saker. I eftermiddag ska båda hästarna joggas, Simon som tävlade i lördags och Dakota som tävlade igår.

Likes

Comments

igår var pappa, jag iväg på årets första start med Simon. Såhär en dag efter är jag inte lika ledsen längre och kan istället se allt bra som också var igår. Men just då var jag mest besviken.

Simon var efter dusch, fix och en promenad hemma helt exalterad över att bli lastad för att lämna gården. Älskar det. Att han oavsett vad, alltid är lika glad för att bli lastad och åka iväg. Säga vad man vill om huruvida hästar är smarta eller inte, men att veta att det vankas träning eller tävling när de lastas in i trailern, det vet dem! (alla fall Simon) i alla fall. Väl framme på tävlingsplatsen som denna gång var Sissi Lilljas anläggning i Gottlösa som främst jag men också Simon känner oss oerhört "hemma" och bekväma på. Vi var framme på plats i god tid, vilket pappa och jag alltid är (vi hatar att komma försent båda två, "hellre en timme tidig än fem minuter sen" är lite vad pappa och jag lever efter) men i och med det hade vi tid att i lugn och ro göra i ordning mig och Simon för start. Jag brukar också, under tiden jag gör i ordning mig gå igenom programmet en sista gång i huvudet, visualisera min ritt på banan innan start är en grej som gör att jag kan fokusera lite bättre när jag väl är på framridningen. Då kan jag lägga fullt fokus på ridningen och inte tänka på något annat förens jag är på banan och fått startsignal. 

Simon var ovanligt lugn igår för att inte ha varit ifrån gården på ett tag. Men lugn på ett bra sätt. Jag gick med honom runt på anläggningen innan jag gick in med han på framridningen där jag gick ytligare ett par varv innan jag satt upp. Gillar att skritta fram för hand, oavsett vilken häst det gäller. Det gör både mig och hästen varma i kroppen. Jag travade och galopperade fram i lite lägre,längre form till en början innan jag satte mig ner och plockade upp formen lite. Jag är och har aldrig varit en person som sitter länge och nöter på framridningen, gillar att "göra det jag ska" på framridningen, klappa på halsen och gå in med en bra känsla på banan. På ponny hade jag lätt för att bli nervös, aldrig riktigt bli nöjd på framridningen och trötta ut både mig och ponnyn jag satt på. Men det är något jag börjat växa ifrån. 

När jag kände mig färdig på framridningen lät jag Simon pusta ett par varv under tiden jag satte på mig kavajen. Jag tog ett par ord med Monica, min tränare och gick sedan ner med pappa till banan. Simon är alltid spänd och spooky mellan framridningen och tävlingsbanan. Det är något som inte går att påverka, man får klappa lite på halsen och le åt att han fortfarande älskar och tycker det är roligt att visa upp sig. 

Inne på banan igår började jag galoppera i höger varv direkt, först på volten vid A kortsidan sen en volt i mitten och till sist en volt vid domare C, efter det gör jag ett par övergångar till skritt, en halt vid C där jag lät Simon titta på domarn, som alltid är det läskigaste på banan. tittade åt läktarn där Monica stod vilket gjorde mig lugn och trygg och sen var det fullt fokus. Jag fortsatte galoppera i höger varv innan jag fick startsignal. Allt kändes super. Jag får startsignal, gör en sista halt innan jag fattar höger galopp för att rida upp och hälsa på domarn. fortfarande känns allt bra. Halten blir inte rak men jag tar ett djupt andetag hälsar och rider fram i trav, gör första 10 m volten, mellantrav snett i genom, fångar upp. Rider nog genom hörnet. Vänder upp vid A för att göra första skänkelvikningen som blir bra för att vara i vårt sämre varv. Kommer ut på spåret igen och hinner inte till hörnet innan Simon blir rädd för något, gör hans berömda tvärvändning och trampar sig själv. Jag vänder tillbaka och ber han gå framåt. Han står emot ett tag innan han tillslut travar fram igen. MEN. hoppandes på tre ben. Han har alltså förmodligen slagit sig själv när han gjorde sin (läs inte så smidiga) vändning. SUCK. Lite rädd för hur illa Simon slagit sig och ledsen över hela situationen, ledde jag ut min häst från banan. Mötte Monica utanför, besviken såklart. Vi gick till framridningen och sprang med Simon, han var inte halt !? lättad såklart men också besviken. Allt kändes så bra, Allt stämde men sen så hände det där. S.U.C.K.

Men det fanns inte så mycket att göra. Igår var jag för besviken för att inse att mycket faktiskt var bra. Att det sen inte gick som jag ville på banan är en sak. Nu är det två veckor kvar till nästa start. Jag ska träna med samma upplägg och tänk fram tills dess som jag gjorde fram tills igår. Uppenbarligen var det ett bra upplägg för oss. 

Likes

Comments

Måndag:

Lösgörande jogging, mycket övergångar.

Tisdag:

Trimma rakriktning och övergångar. Alltid innan för spåret, mycket skritt-trav/skritt galopp övergångar.

Onsdag:

Antigen promenad ute eller lätt jogging på lina

Torsdag:

Upphöjda bommar. Först fyra bommar med lite längre mellanrum, sen fyra bommar med normalt mellanrum och sist fyra bommar med tajt mellanrum. Mellan dessa tre "bomserier" brukar jag stega ca fem meter. Då hinner jag träna på att rida fram eller ta tillbaka mellan bommarna.

Fredag:

jogging på gräsfältet

Lördag:

vila (promenad 20 min)

Söndag:

hoppa studs

Likes

Comments

Sitter i soffan och gäspar i kapp med resten av familjen. Idag har det verkligen varit en lång dag och vi har varit i gång och gjort saker hela dagen. Jag öppnade på jobbet idag vid 06 precis som jag gjorde igår. Men ack så trött jag var i morse när klockan ringde 05:00 för andra dagen i rad. Jag är egentligen ganska morgonpigg men när klockan ringer 5.på.morgonen.en.Söndag!! går det inte annat än att vara trött. Men bara jag kommer ur sängen brukar jag vakna till ganska fort. Det har överlag varit väldigt lugnt på jobbet i helgen. inte allt för mycket boende gäster på hotellet och heller inte många utomstående gäster, vilket var skönt! Jag slutade vid 12 och hann precis innanför dörren för att sedan vända och åka till stallet med sis. Jag trimmade Simon på gräsfältet nedanför stallet. Vi tränar mot att bli ännu bättre i MSV programmen, med lite mer precision,nogrannhet och teknik kommer vi snart få till alla rörelser och skolor som vi vill. Jag gillar att trimma utomhus, helst inte på banan eller i ridhuset utan istället på fältet eller liknande. Förutom att Simon tycker det är roligare att vara ute är det också bra träning för mig att inte sitta mellan väggarna i ridhuset eller inom staketet på banan. Ute på fältet tvingas jag till att ha hästen mellan hand och skänken,inramad för att kunna rida rakt. Att rida rakt kan vara nog svårt inomhus eller på banan så att va utomhus där jag tvingas till att rakrikta min häst. Simon var i vilket fall väldigt fint, vi längtar tills tävlingarna drar igång nu!!

​Eftersom att vi åkte direkt till stallet när jag kom hem från jobbet hann jag inte med att få något plugg gjort då. Så nu, när jag är som tröttast ska jag plåga mig med lite sociologi och religionsprov. Har ett soc seminarium i morgon,  ett religionsprov på torsdag och en salskriving i filosofin på fredag. En rätt så fullspäckad vecka men ändå rätt så lugn ändå. Jag är efter lite schema-ändringar HELT LEDIG PÅ ONSDAGAR (!!!) Förstår ni hur skönt!? Detta kommer göra att jag har en hel dag att göra vad jag behöver på, som det ser ut nu kommer det bli mycket plugg på onsdagar. Men framöver kanske jag får tid för annat då. Men bara att jag faktiskt har en dag i veckan när jag är helt ledig från skolan gör mig så glad och lugn. 

Likes

Comments

Jag är lite arg på mig själv för att jag de senaste veckorna rent ut sagt varit ur kass på att planera mitt liv. PLANERING är och har alltid varit A och O för mig för att jag ska hinna med allt i livet. Men de här senaste veckorna har varit allt annat än planering..

Sen skolan drog igång igen efter jullovet har jag haft fullspäckat schema med prov,inlämningar,tal och allt annat hemskt som har med skolan att göra. I och med att jag går mitt sista år på gymnasiet (131 dagar kvar!!!) är jag just nu uppe i att skriva gymnasiearbetet tillsammans med min kompis Amanda. För er som inte vet är gymnasiearbetet eller GA en slut examinerande rapport som vi skriver under hela sista året i skolan. Jag och Amanda skriver om Hederskultur och Hedersrelaterat våld, ett så fruktansvärt hemskt men samtidigt väldigt,väldigt viktigt och intressant ämne. Vi har skrattat,gråtit och varit osams under arbetets gång men snart,vädligt snart är vi i mål för om bara två veckor är det dax för inlämning. Efter det hoppas jag kunna bli lite av en människa igen.. haha!

Förutom allt plugg har ju student året rätt så mycket andra saker att ge. Fester, skivor, kick-offs och mycket mer. Förutom att jag tar studenten i år ska jag också dansa bal med en av mina bästa killkompisar. Längtar till allt som har med bal och studenten att göra!!

Hästarna är i fullgång i träning inför tävlingssäsongen 2017. Jag gör dock inte min första tävlingsstart förens andra helgen i Mars. Vilket innebär att jag ungefär har en månad kvar med träning, träning och återigen träning.

Och nu till saken. För att hinna med och planera. Skolan,hästar,jobb, vänner och allt annat måste jag börja planera lite. De senaste veckorna har jag inte haft någon koll på inlämningar i skolan, tider på jobbet eller mitt liv överhuvdtaget. Jag har suttit allt för många sena kvällar och tidiga morgnar med plugg som jag lagt på tok för lite tid på. Det är oftast skolan som blir lidande när jag får för mycket saker att göra. Mycket för att stallet och hästarna är roligare och i mina ögon viktigare, men hur jobbigt och tråkigt skolan än må vara i perioder får inte mina studier bli lidande för att jag prioriterar hästar och jobb före skolan. Jag måste på något sätt komma tillbaka i balansen jag hade mellan allting gör. Jag måste bli bättre på att prioritera tid för plugg. Men det är SÅ svårt när jag har så mycket annat roligare att göra istället för att plugga.

Missförstå mig rätt. Att ha så många bollar i luften som jag har är ett aktivt val jag gjort själv. Ingen tvingar mig till att vara i stallet 5 på morgonen innan skolan och till 10 på kvällen efter skolan. Ingen tvingar mig till att träna och tävla. Hästarna är något som jag själv vill hålla på med. Det är något som funnits i mitt liv sen så länge jag kan minnas och det är något jag verkligen älskar att hålla på med. Jag jobbar mycket för att kunna delvis finansera hästlivet då det är en dyr sport. Men detta är något jag vill. Inget jag är tvingad till eller egentligen behöver göra men jag har själv valt detta. Ridning är ingen sport. Det är ingen livsstil. Det går liksom inte att komma undan. Men tills jag tagit studenten får inte skolan bort prioriteras för timmarna i stallet.

När jag planerar mina dagar brukar det se ut såhär:

Söndag 5/2:

06-12 jobb på scandic

12-15 PLUGGA

15-18 stallet

efter stallet brukar jag tillåta mig själva att ta det lugnt ett tag innan jag tillslut försöker få lite mer plugg gjort. Det gäller att utnyttja alla dygnets minuter så gott det går och i mitt fall hade jag verkligen behövt fler än vad jag har nu!


Likes

Comments

Min älskade, älskade Sofia. Min bästa vän, andra halva och min stora idol i livet. Jag hatar att sakna henne varje dag. Jag hatar att inte kunna krama henne varje gång vi ses och jag hatar att inte kunna ringa henne när jag än behöver. Sofia är Au pair i USA, Virginia sen ett par månader tillbaka. Sen ett par månader tillbaka är vi alltså ett halvt jordklot och 6 timmars tidskillnad isär. När jag vaknar går hon och lägger sig, när jag är i skolan jobbar hon och när jag sover är hon ledig. Vi pratar ändå på något sätt varje dag. Men det är ändå jobbigt att inte ha varandra så nära som vi innan alltid haft. Sofia är personen jag skrattat,gråtitt och delat mina värsta och bästa stunder med. Hon är personen jag ringer till först när jag behöver någon att prata med. hon är den bästa personen. Hon är min person. Hur jobbigt det än är att ha henne ett halvt jordklot ifrån mig har jag också lärt mig att uppskatta vår vänskap mer. Att sakna är jobbigt, men att sakna kanske också är bra?

Idag är en sån dag jag saknar Sofia extra mycket. En dålig dag. Men alla dagar kan inte vara bra. Dåliga dagar ger bra dagar. Precis som dålig träningar lägger grunden för det bättre träningarna. Allt jobbigt ger något bra. Men en dag som denna är det svårt att se hur allt det dåliga någonsin skulle kunna ge något bra. 

Idag är en sån dag där jag gråter över minsta lilla. Det känns som att jag hållit inne så mycket under en så lång tid och idag är en sån dag där bägaren med allt jobbigt rann över. Jag satt förut och pratade med mamma. Jag var arg över skolan, mitt prov jag fick ett C på som jag ville få ett A på. Jag var arg på mig själv över att Simon slagit sig i hagen och fått ett sår på benet som jag hade kunnat motverka om jag satt på honom skydd. Idag är en sån dag där jag är ledsen och arg över allting på en och samma gång. Man behöver såna dagar. Dem är jobbiga. Fruktansvärt jobbiga. Men även de värsta dagarna ger något bra. Redan nu börjar det kännas bättre. Nu när jag fått skrika och gråta ur mig allt jag var arg och ledsen över. Ibland är det så himla skönt. Att bara få gråta tills det inte känns som att man har några tårar kvar. Man känner sig tusen kilo lättare efter det. 

Likes

Comments