Mest anknyter man mål med just sport, och att i detta sammanhang helt enkelt att ta sig i mål. Jag har själv i min ungdom bedrivit sporten orientering, där då målet också hägrade för oss deltagare. En ensam sport där tillförliten beror på en själv, omdömet att ta rätt väg och på detta sätt ta sig runt en bana i skog och mark på kortast möjliga tid. Orienteringen i själv var en utsatt sport där man om man inte var nog så försiktig kunde drabbas av svåra sjukdomar, orienteringssjukan eller orienterings gulsot. Då blundade man för detta nu en viktig detalj i just utförandet.

I det dagliga livet kolliderar man ofta med just i många fall frågan om att komma i mål, vad man än utsätter sig för eller åtar sig blir det en kamp in på mållinjen. Mållinjen är en justerbar dragning som oftast måste revideras och tids linjen för målgången måste flyttas fram. Det känns märkligt att man skriver detta för vad är mera viktigt i det dagliga än att må bra och ha hälsa, kan man sätta ett mål på detta också?

Vårt senaste barnbarn, 7 månader gammal har också ett mål, eller kanske inte? Hjälp för detta kommer nog från nära och kära, när röster om barnets uppväxttid ofta förknippas med ett mått eller en tid, den lille har nog svårt att på egen hand sätta sådana gränser där hans egna förmåga är av vikt. Varje dag passeras en mållinje, varje steg är just en uppoffring av det lilla extra, varje uppoffring tas om hand för att därifrån komma vidare, tänk vad många mållinjer denna lilla grabb skall passera. För hans del är det naturligt, det kommer av sig själv bemöts också förstås med glädje över hans förmåga att utvecklas, men alla förväntar sig mer, pojken bryr sig inte om detta utan har sin lunk i människans naturliga utveckling.

Vid äldre åldrar räcker inte detta för de flesta, längderna skall vara längre, höjderna skall vara högre och tiderna skall vara mindre, då höjs adrenalinet så att det svämmar över, då höjs man till skyarna och många ska arbeta därefter, det är det som är och känns viktigt. Alla de som inte räcker till, var hamnar dom? Trots att man lyckats kämpa till sig ett normalt liv räcker det inte, trots att man känner ett välbehag utifrån sin egen förmåga, kan man bli ifrågasatt, livet är hårt nog, att man sedan skall behöva bli en elit kan för många vara en omöjlig uppgift trots att man passerat sitt livs målsnöre.

Nu i de skälvande sista timmarna på 2017 kanske målsnöret för många inte passerats, utan det sitter där framme och väntar. Att man nu 2018 sätter nya krav med nya mål är kanske bara en bortförklaring till misslyckandet under 2017, men jag lovar Er, att vad Ni gjort är för Er helt acceptabelt, här behövs inga ytterligare mål sättas, där målsnöret sitter för långt fram. Njut av vad Ni gjort, var stolta över Er prestation så här långt och förläng inte sträckan till målsnöret mera, Ni är i mål, Hurra hurra hurra.

Gott Nytt År

Vi i Rogslösa



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Allmänt

Tiden bara drar iväg, man har hunnit att till och med bli pensionär. Likt Vi i Rogslösa som nu bott och verkat här i ett halvår har den lille "sparven" vuxit på sig och blivit en litet gossebarn, ett gossebarn som jag brukar säga är en "linslus", han gör sig väl på bild men även som en 6-månaders kille visar vart skåpet ska stå och vad som ska göras för hans tillfredsställelse. Sverker lever väl med fantastiska föräldrar, i vad jag tror en god omgivning av mor och farföräldrar, lite skryt sitter fint.

För våran del i vår framtid har det gott bra, tidsschemat har väl spruckit något, men resultatet blir så bra att man bortser från detta. Vi har en framtid framför oss så skynda långsamt är nog bra. Kylan har tagit ett grepp om oss, frosten gör att bilåkande har fått en ny planering, skrapa rutan är ett måste innan avfärd, likaså är försiktighet ett måste, trallar, stenläggningar, vägbanor har inte samma fäste som för 1 månad sedan, schemat har fått en till kolumn, varsamhet.

Likt varsamhet i trafik och vid promenader, så är det ett ledord i vår strävan att bygga / renovera upp vår framtid i Rogslösa. Detaljerad planering följs av noggrann inmätning och fastsättning av skivor, lister och målningsarbeten, vid några tillfällen har Vi misslyckats något så ett omtag har varit behövligt. Resultatet är för oss, resultatet är "home maid" och resultatet blir ombonat, med värme och karaktär. Vi ska veta att huset kräver sin respekt för sin ålder, är också pensionär.

Vi lever centralt i Rogslösa, en samlingspunkt för alla de som på sitt sätt vill visa sin respekt och hängivenhet till de sina, med att sätta en blomma, tända ett ljus och stilla minnas den tid då deras nära och kära levde och med omsorg tänkte på oss, kyrkan och dess kyrkogård i Rogslösa har ett ständigt besök av människor som vill minnas och hedra. Vi brukar säga att, vi har många grannar, en välordnad trädgård med blommor och ljus samt ett respekterat lugn både vardag som helg, tillgivenheten för sina avlidna nära och kära är påtaglig när man bor granne med Rogslösa kyrka.

Vi i vår framtid i Roglösa är inte ett liv på rosor, det finns stunder då mera påtagliga saker gör att man blir fundersam, syftet är ju likt vårt hus att det ska bli bättre, det gäller att hålla ut. Arbete på distans och sjukhusvistelser ger också spår i tidsschemat. Det gäller att sakta ner, inte bara för halkan utan för livet, respekten och livet för varandra, fånga sådant som är viktigt för stunden men även för framtiden, låta det får ta tid, för i slutändan är det något man ser fram emot och längtar till, en sladd hit och dit saktar ner tempot men som sagt skynda långsamt acceptera omständigheterna och lev för varandra.

Önskar alla ett skönt vinterhalvår.

Bert-Ove

Likes

Comments

Hej igen.

Vårt arbete på vår framtid i Rogslösa går framåt, kombinationen huset och arbetet i Stockholm sliter naturligtvis. Främst de resor fram och tillbaka, äter upp tiden för vårt drömprojekt. Detta faktum var oss kända då Vi gick in i drömprojektet, när ändå ögonblicken står framför oss känns det negativt att resa mot Stockholm och positivt att vända åter, och att få ta tag i vår bostad i Rogslösa. Ett liv med negativa och positiva upplevelser eller ögonblick är och förblir en erfarenhet där Vi lär oss att hantera oss själva men även de relationer till människor Vi umgås med som mest. En sak är säker, tiden kan Vi inte hantera. Visarna på uret går oförtröttligt vidare utan att stanna upp och reflektera eller vila.

Är man över 60 år behövs reflektioner, pausar där kropp och själ får sig en andhämtning och tid för att välja om det blev bra eller måste Vi fundera i ett nytt vägval. Ögonblicken är många, varje tapetvård, penseldrag, skåpmontage eller den obligatoriska städningen därefter tas in som ett framsteg, även om man misslyckats lite. Ljuset för oss är att Vi ser möjligheten inom en snar framtid att möblera upp vardagsrum och sovrum, lämna livet i husbilen (som ändå är helt OK) och börja leva mer civiliserat. Får Vi sedan igång köket så blir möjligheten till matlagningen etc en milstolpe som Vi egentligen arbetar emot, det är tur att årstiden gynnar matlagning under bar himmel, grill, murika och rök får gå varma i Rogslösa.

Att planera har Vi upptäckt, är riskabelt, det tar den tid det tar och oväntade överraskningar får hanteras därefter. Igår 2017-05-11, tog vår planering ett glädjeskutt, Vi blev ett barnbarn rikare, vårt 6:te. Ett SMS, en bild och en hälsning om att allt var bra med de 3, gjorde att ögonblick av glädje, stolthet och en tanke om livet och dess mening fyllde oss och arbetet fick vila.. En son som skall bära detta släktträds "stamgren" vidare i framtiden, ett ögonblick av undran om hur länge Vi får följa denna pojke i hans framtid, likt Vi har fått följa de andra 5 i deras uppväxt och framtid.

Men det är bara att konstatera, ögonblicken kommer att bli flera, oavsett om det är negativt eller positivt, öppna ögonen så att Vi inte missar något. Bert-Ove.

Likes

Comments

Allmänt

I 11 år har Vi bott i Uppsala, på 2 olika adresser, men nu är detta ett färdigskrivet kapitel. Igår den 2 /4 gick flyttlasset till Rogslösa, där Vi nu sätter all tro, all framtid och förhoppning, det oundvikliga har skett Vi har flyttat till Östergötland. Man missbedömer ibland en hel del, en stor täckt lastbil rullade in på Stenhuggarvägen igår, och det såg lovande ut, mot slutet blev Vi tvungna att stuva mera, flak utrymmet hade tagit slut.

En stor älskad skara, barn, barnbarn och grannar gav de extra handtagen för att lasta, det är en fröjd att ta del av deras välvilja att hjälpa till, det är med ett varmt inre man ser och förstår att deras tankar är hos oss och därför spiller de några timmar en Lördag för att stå till vårt förfogande, en innerlig glädje för detta.

Det var ingen skillnad idag då allt nu skulle in i vår nya bostad, folk strömmade till med samma entusiasm för att efter tydliga besked bära och trava in, ja det blev så eftersom rum inte var klara för en möblering, en viss lagringstid krävs för det mesta. Det märks att kroppen inte följer huvudet, det märks att man har en kropp och man kommer att somna relativ lugnt och stilla, Tack för insatserna, Ni är fantastiska.

Framtiden kommer att speglas av det oundvikliga en längre tid, huset står där men skall få vår prägel, det var liksom det som var meningen. Inte bara närheten till vår yngsta dotter utan en framtidstro på att Vi ska klara av det, mitt bland arbete på distans, nya barnbarn samt ett återuppvaknade på landet där det sociala nätet och behoven inte väntar utanför entrén utan nu måste man resa,

Trots den enorma anspänningen som nu varit i några veckor inför flytten, trots att de gamla musklerna fått arbeta igen, med mindre smärtor, så är detta det oundvikliga, Vi har flyttat, våren är på ingående och allt kan bara bli bättre, dag för dag.

Vi hörs Bert-ove

Likes

Comments

Igår var det Lång-Fredag. Påsken är en av de helger som man i kyrkan ser fram emot, inledningsvis bryts man ner på grund av den förlust vår tro fick genomgå på grund av Jesus korsfästelse, den lidelse som han tog i stället för oss människor. Vi vet också vad som händer efter 3 dygn, uppstånden igen ifrån det döda. Vi i Roglösa gick i Kyrkan igår, mörkt, tungt och med en tydlig känsla av allvaret just den dagen. Men det är fint på något sätt, man innesluts i händelsen, man känner av allvaret och medvetenheten över vad som hände, men också uppskattningen över att det ordnar sig. Även ett litet ljus uppskattas och värderas högt och bör då också tas emot därefter.

Det är många stunder som känns Lång-Fredag för mig här i vår framtid i Roglösa, det är mest tiden som övertar min tanke, tiden som tyvärr oförtröttligt går vidare i precis samma takt hela tiden, utan att tänka på mig som känner en viss tidsbrist.. Igår, en dag med snöblandat regn blåst och mörker, i skrivande stund någon minusgrad och en sol i uppgång för att förgylla oss med en härlig dag, alla dagar är härliga, man skapar själv förutsättningarna. Det är detta ljus som för för mig mot drömhuset och framtiden. Det är även Liselotte och alla de i vår omgivning som ger så kallad sol-energi i att skapa och utveckla Rogslösa 203, det är alltid en uppståndelse.

När man bor granne med Kyrkan i Rogslösa kommer man på sig själv, finns det väsen och skall man undvika oväsen. Jag tror inte att oväsen i måttlig mängd stör något eller några inom kyrkans murar, eller utanför för den sakens skull, ej heller finns det väsen som stör oss, Vi som bor så nära. Oväsen och väsen handhar man med respekt för varandra, Vi har i alla fall inte tagit parti för något när Vi bestämde oss för att köpa och skapa vår framtid, next the door to Roglösa Church. Vi har en Uppsalaresa framför oss idag och det känns tufft att ta den resan nu, bort från allt "oväsen" och bort från alla "väsen", nästa gång Vi kommer till Rogslösa lämnar Vi Uppsala för gått, tillbaka till "oväsendet" och hem till alla "väsen"

Ha alltid respekt för varandra, se ljuset som ett energitillskott och skynda långsamt., Bert-Ove

Likes

Comments

Allmänt

Vänner har Vi alla på olika sätt, och på olika sätt värdesätter Vi våra vänner. Livets vän för mig, är och förblir Liselotte.

I ett skede i livet då beslut skall fattas, beslut som av olika anledningar också skall ställas i ett förhållande till ens livs-cykel, ork och förmåga då finns hon vid min sida. Ibland har hon förmågan att bara lita på mig, ställer upp när tron sviker i mig eller då extra energi behövs för att fullfölja. I allt detta finns alla andra runt henne, lika ihågkomna och med samma entusiasm arbetar och tänker hon på dem. I nuet då vårt val är och förblir Rogslösa, vår framtid, bryr hon sig speciellt mycket och visar ytterligare styrka genom sin inställning till situationen och alla runt henne, oavsett läget i en bild belyses hon som en för oss alla.

Andra vänner är de som godhjärtat bara finns, alla de händer fullföljer något som Vi på annat sätt behövt göra själv, all tanke, handling och medverkan är värd mycket i vår framtidstro till vårt liv i Rogslösa. Vår medvetenhet är att detta, är ett projekt som kräver enormt mycket energi och handlingskraft, ändå startade Vi det för Vi vet att resultatet är vårt mål. En hantverkare sa till mig, "jag gillar inte ett stressprojekt" ett sann mening som är A och O, för oss känns detta också viktigt och det skall också skötas därefter.

Björn Skifs har gjort en film "Drömkåken" ett projekt som de såg som sin dröm, mycket gick fel under arbetet, men målet blev något som förband deras framtid, fel går det för oss också där tidsplanen måste justeras och tanken få ta en annan väg. Tid har Vi i nuet gått om, Vi vågar inte ifrågasätta det oundvikliga, just nu är Vi enade om att lyckas.

Jag tackar alla för deras insats, smått som stort, Bert-Ove.

Likes

Comments

Godmorgon.

Det må vara 1 April, alltså dagen då skämt är ett måste för många och skall nyttjas till varje pris. För oss är det allvar Vi har anlänt vårt drömhus i Rogslösa, vi har väntat färdigt och är klara med allt som hör till mellan säljare och köpare, detta är allvar inget aprilskämt. Kl är 5,30, utanför husbilen är det fortfarande mörkt, 4 grader varmt, i en seg dimma som förhoppningsvis skall lösas upp under dagen. I ett sådant här läge får man inte fastna i problemen utan hela tiden se möjligheterna i nästa steg. och handling. Övertygad om att dagen ger oss solsken på något sätt.

Man besitter inga stora meriter i att renovera hus, ska sanningen fram så tar man det med yttre ro, trots "skämtdagen" finns där ett allvar med hur omfattande det kan bli för oss.. Varje möjlighet skall värderas och omsättas i en faktisk handling. Vi har inga ritningar, vi har bara goda rådgivare som skall få ha plats i vårt handlande, men mest finns våra egna tankar som nu ska få gälla. Goda råd är dyra sägs det, våra egna råd kan också bli dyra, som med allt annat finns där en gräns men framför allt ska det bli homemaide. Ivern att få gå loss med kofot och såg är nu påtaglig, man känner sig som ett barn som för första gången äntrar sig upp på en nyuppställd studsmatta och där ska få visa, "titta vad jag kan". Alla för ivriga beslut kan gå illa, alla för vågade hopp kanske inte landar rätt, det är inte för någon annan Vi ej heller uppträder utan det är Vi som nu står i centrum, Vi ska klara detta utan några missöden.

Låt all hjälp få landa hos oss, låt varje hjälpande hand nå oss, och låt alla tankar få ett värde.

Vi hörs från vårt drömhus, Roglösa 203, B-O

Likes

Comments

Allmänt

I det militära strax före 70-talets inträdande var det populärt med måttband som man klippte för var dag, en personlig mätning på hur många dagar det var kvar till muck, nu gäller samma sak inte muck utan flytt. Huset i Uppsala är nu sålt, och om 3 1/2 dygn sker vår första allvarliga resa mot Rogslösa, mot framtiden i Rogslösa.

Man kan fundera vad som drar så kraftigt till denna plats, förutom nära och kära som nya grannar, (3 km) så är det också en utmaning att få ta tag i ett projekt som detta, drömmen, drömhuset. Att på äldre dagar, där 2 äldre människor ska hugga tag i ett hus och förvandla det som sitt eget, både invändigt och utvändigt. Planerna är naturligtvis stora, men visst finns begränsningar, ork och tid. Rogslösa i sig själv ligger fint där ute på den Östgötska slätten inte långt från Vättern, en av de större sjöar Vi har i Sverige. Glittret från vattnet ser Vi från huset, ingen sjötomt men ändå. Vi längtar till lugnet, inget ljud av uppstressade bilmotorer, mindre jäktande människor som springer om varandra och stadsliv som nu känns fullbordat, här vill Vi ha ett liv fullt av sköna promenader på intilliggande Omberg, sköna baddagar i kristallklart vatten och ett närvaro till en byggd som håller samman kämpande för sin existens och tillhörighet i det sociala nätverket.

Som sagt drygt 3 dygn, Vi har väntat i 4 månader, men tiden går och nu är det dags. I bloggen kommer att finnas meningar, skildringar och upptäckter på det som händer oss i vår framtid, glädje eller nedstämdhet spelar ingen roll man kan alltid skriva av sig.

Följ oss BO och LL

Likes

Comments