Hejhej

Allt jag skulle göra var att gå hem ensam. Det börjar med att jag klev av bussen. Klockan var då runt 01.00. Ser ingen annan på gatan förutom mörkret och en person som går efter mig som jag tycker börjar bli obehagligt. Jag tar då upp mobilen för att ringa en av mina föräldrar. Hen svarar surt att de sover och på pekar att jag är en egoist för jag ringer så sent. Jag frågar då bara om vi skulle kunna prata lite för jag e lite rädd. Jag tycker det känns tryggt att prata med någon när jag är påväg hem. När jag har frågat lite saker vill hen lägga på och gör det. Själv går jag i mörkret och gråter. Gråter för att hen inte bryr sig om jag skulle blivit angripen av någon person, vill hellre ha sin sömn. Vadå, betyder jag så lite? Bryr hen sig inte om mig? Jag är ju dess barn, ska man inte skydda sitt barn från att de ska fara illa?

Har nu gråtit under en lång stund. Om inte min förälder bryr sig om mig vem fan gör det då? Har hört att den som satt en till världen älskar en mer än någon annan. Om det stämmer är det inte många som älskar mig. Vad gör jag för nytta här då?

Likes

Comments

Hej! Som ni ser har jag har valt att skapa en blogg som inte liknar alla andra, jag kommer inte berätta vem jag är. Jag vill bara dela med mig av saker som hänt och händer i mitt liv utan att någon behöver veta vem jag är. De saker jag kommer skriva om kan vara både negativa och positiva. Det finns mycket som kan göra mig otroligt ledsen men det finns även saker som kan få mig att dra mungiporna enda upp till öronen. Vad gör er ledsna? Glada? Kan vi kanske hjälpas åt och få varandra att skapa mer lycka än sorg?

kram

Likes

Comments