View tracker

Julbord med min fantastiska släkt och min älskade man.🌸

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det finns så mycket gott man kan göra med frukt. Jag har fått en dille på päron just nu och har testat att bl.a. steka päron med kanel. Super gott! Päronen blir mjuka och varma, passar perfekt till vaniljkvargen.
Idag testade jag att koka päron med citron och kanel. Det blev också super gott. Päronet sög åt sig det syrliga från citronen vilket var väldigt gott till den söta smaken på vaniljkvargen.

Ingredienser:
2 st Päron
1 st Citron
Kanel
Vatten
Vaniljkvarg

Gör såhär:
• Skala och skär päronen i bitar.
• Lägg päron bitarna i en liten kastrull.
• Riv skalet på citronen och häll över päronen. Skär citronen på mitten och kläm ur saften över päronen.
• Krydda med kanel.
• Häll i vatten och låt koka upp. Sänk sedan värmen så päronen får sjuda i några minuter.
• Ta upp en bit päron och smaka av, om du är nöjd med smaken och konsistensen häller du av vätskan från päronen. Häll sedan päronen över kvargen.

Likes

Comments

View tracker

Idag bakade jag hälsoscones eller som jag kallar det grahams-frallor till frukost. Får passa på att lyxa till det med en härlig frukost lediga dagar.
Här kommer receptet:

Ingredienser:
4 st Äggvitor
1 dl Filmjölk
1 1/2 msk Olivolja
3 dl Vetemjöl
1 dl Grahamsmjöl
2 krm Salt
1 tsk Bakpulver
1 1/2 dl Rivenost

Gör såhär:
• Sätt ugnen på 225 grader.
• Vispa ihop äggvitor, filmjölk och olja i en bunke.
• Blanda noga i vetemjöl, grahamsmjöl, salt och bakpulver till en kletig smet.
• Häll i 2/3 av osten och rör runt.
• Klicka ut 4 st deg-klickar på bakplåtspapper.
• Strö över resten av osten på frallorna.
• Sätt in plåten i mitten av ugnen i ca 12-15 min.

Istället för ost kan du även välja torkad frukt eller nötter för lite nyttigare alternativ. Jag valde ost för att jag va sugen på det. Hoppas det smakar!

Likes

Comments

Anledningen till att du måste älska dig själv är för att det är omöjligt att känna sig lycklig om du inte kan älska dig själv. När man inte tycker om sig själv lägger man hinder i vägen för all den kärlek och allt det goda livet har att ge. Det är svårt att känna sig lycklig om man hela tiden hatar sig själv. För lycka kommer inifrån, inte utifrån! Så älska dig själv, du är unik och duger precis som du är!

Det är svårt att älska sig själv, men vi måste bara göra det för att kunna leva livet fullt ut. Lär dig att acceptera HELA dig!🌸

Likes

Comments

Det snurrar massa tankar kring mitt val att avsluta kontakten med centrum för ätstörningar (CFÄ). Jag förstår vad detta kommer innebära och jag förstår att det kommer krävas en hel del styrka från min sida att kunna bryta den onda cirkeln jag lever i just nu.
De vill ju helst att jag slutar helt med träning och att jag inte får välja så kallade "light" produkter som jag oftast väljer när jag handlar. För mig är detta så små saker som inte förstör min vardag så jag känner att jag kan leva med de tvångstankarna jag har. Även om det inte är normalt att känna så inför mat som jag gör ser jag ändå inte att det påverkar vardagen tillräckligt mycket för att behöva läggas in just nu. Som det ser ut idag har jag orken att jobba, jag orkar träna och jag orkar vara den glada Frida som jag vanligtvis är.
Men som sagt förstår jag syftet med att bryta helt för tillfället. Allt handlar ju om att vänja av sig och få ångesten att plana ut.
Jag tänker hur som helst ta dagen som den kommer och försöka glömma lite att jag har problem så kanske problemet försvinner av sig själv. Förhoppningsvis klarar jag det och om inte så vet jag att CFÄ finns kvar och då finns det ingen annan utväg än akut inläggning.🌸

Likes

Comments

Idag stod jag inför ett svårt val. I torsdags fick jag reda på att jag hade två alternativ, det ena var att bli inlagd och få all hjälp jag behöver dygnet runt och det andra valet var att avsluta kontakten jag har med CFÄ.
Jag var från början med på läkarens tankar kring inläggning och det kändes ändå som det enda rätta för att snabbare kunna bryta detta onda mönster som jag inte klarar bryta på egen hand.
Nu har dagarna gått och jag har funderat mycket fram och tillbaka och kommit fram till att jag för tillfället inte ser mig själv så "sjuk" i min ätstörning som min kurator och läkare gör och gjorde därför valet mycket enkelt. Att avsluta kontakten. Det känns lite orättvist att behöva välja mellan inläggning eller avslut, samtidigt som jag förstår meningen med att ställa mig inför detta. Det va min chans att ta emot den hjälpen de kunde erbjuda och jag tog inte chansen utan fortsatte i mitt mönster. Jag ser inte min sjukdom som något värre problem i vardagen just nu och då är det väldigt svårt för mig att ändra på något. Och det var just därför jag fick det hårt mot hårt. En sista chans och ett sista erbjudande.
Hur som helst är kontakten för tillfället avslutad och jag hoppas inte att jag kommer behöva komma tillbaka. Jag hoppas jag klarar mig ur de här tvångstankarna, stressen och ångesten som ibland flyger över mig. Jag längtar efter ett liv av enbart välmående och lycka. Jag kommer komma dit någon gång, jag vet det!🌸

Likes

Comments

På läkarbesöket igår fick jag två alternativ.
Det första alternativet var att avsluta hela behandlingen och kontakten jag har med centrum för ätstörningar. Anledningen till det är att de inte ser att jag är tillräckligt motiverad till att göra det som krävs för att bli helt frisk på egen hand. Det funkar inte att vi ses 1-2 ggr i veckan och dom säger till mig vad jag får göra och inte göra när jag kommer hem eftersom jag ändå inte lyssnar på det dom säger utan fortsätter i mina ätstörningstankar. Vilket jag håller med om då jag själv påpekat att jag inte klarar ändra på vissa saker då det ger mig fruktansvärd ångest som jag inte klarar stå ut med.

Det andra alternativet jag fick var att bli inlagd. Det kom som en käftsmäll när han sa det. Då jag känner att jag hela tiden förstör för mig själv och skjuter upp hela processen. Det va tänkt att jag skulle bli inlagd redan i juli då jag hade som mest problem, jag hade fått en plats på avdelningen men jag vände mer eller mindre direkt jag kom dit. Det kändes som ett fängelse, att få ett eget rum och äta maten som de bestämmer och inte kunna gå ut och röra på sig. Jag skulle ju börja klättra på väggarna av ångest och uttråkning. Men efter lång diskussion så förstår jag vad han menar. Som sagt har jag alldeles för svårt att "klara mig själv". Jag vågar liksom inte stå ut med ångesten utan hittar alltid på lösningar till att slippa den som t.ex använda träning som kompensation till att äta. Jag hatar att erkänna det då jag innerst inne älskar att träna men just nu är inte träningen bra för mig och jag vet det, men jag kan inget göra. Jag har inte styrkan..
Rädslan att förlora allt som betyder något för mig finns där hela tiden. Jag är rädd att mista jobbet. Jag är rädd att min sambo ska tröttna på mitt eviga misslyckande och jag är rädd för att bli lämnad ensam i det här.
Jag mår bra just nu. Jag skrattar och har kul. Jag orkar jobba och jag kan äta vad som helst när andra är i närheten. Det är när jag är ensam som jag inte klarar att välja kolhydrater till maten utan väljer hellre att ta något kalori fattigt. Jag vill komma över det här tänkandet, jag vill kunna äta och träna när jag har lust med det utan att ha ett sjukligt syfte med det.
Jag vill bli frisk och fri men det är så mycket svårare än vad jag hade anat.
På tisdag ska valet göras så jag har endel att gå igenom med mina nära. Jag vill inte bli inlagd men jag vill heller inte leva som jag gör idag. Något måste göras.🌸

Likes

Comments

Ja, jag har faktiskt förändrats. Jag tänker inte på samma sätt som jag gjorde innan sjukdomen och jag har helt andra värderingar. Jag ser inte personer på samma sätt heller som jag gjorde innan. Det är lätt att döma människor utifrån det man ser med ögonen men om man kollar djupare så har alla en bakgrund. Det är bakgrunden som bygger upp vilka vi är idag. Hur saker och ting har påverkat oss på olika sätt varesig det är positivt eller negativt.
Jag tror att alla bär på någon slags tyngd mer eller mindre och det gäller att bearbeta sånt som tynger oss så mycket att det påverkar vardagen.
När jag blev sjuk var det första i hela behandlingen att börja prata om det med en psykolog. Min första tanke var: "jag är inte psykiskt sjuk så varför måste jag prata med en psykolog?" Och jag tyckte det va fruktansvärt jobbigt inför varje möte med psykolog. Men det handlar inte om att en psykisk sjukdom måste vara något negativt eller hemskt. Jag är inte helt frisk i mitt tänkande så ja jag har ett sjukt tänkande som jag behöver hjälp med. Att prata med en person som är utbildad just för att hjälpa människor i olika situationer är jätte bra och det hjälper. Alla har vi som sagt något som tynger oss vare sig det är ett sjukt tänkande eller osämja hemma, problem med barnen o.s.v. Det finns alltid hjälp och det kan aldrig bli sämre utav att prata om sina problem.🌸

Likes

Comments

Likes

Comments

Ibland känns det lättare att bara vara tyst. Sätta på sig masken och lossas som ingenting. Kan nog vara bekvämast för de i min omgivning iallafall, men det tär desto mer på mig själv. Dock kan det kännas ibland som att allt ändå blir mitt fel om jag skulle ifrågasätta någonting jag inte är nöjd med. Även om jag vet att jag inte gjort något fel eller sagt något fel så slutar det alltid med att jag får dåligt samvete och ångrar att jag ens öppnade munnen. Tänk att det ska va så svårt att hantera tankar och känslor.🌸

Likes

Comments