View tracker


Igår slutbesiktigades lägenheten och jag är nu fri från mitt gamla liv. Ett nytt kapitel tar ni vid och jag ska göra allt det där jag drömt om att få göra och jag ska göra det ensam med vänner. Vänder blad och börjar om... Igen. 

Det var ett tag sen man var ensam. Sist jag var ensam och gången innan dess ville jag inget hellre än att hitta en ny att leva med. Men nu är det som det är och jag trivs väldigt bra med att vara singel. Jag behöver det framförallt och har därför sett till att planera det kommande 1,5 året så att jag faktiskt inte ens har tid att träffa någon. Jag har bestämt mig för att lägga all energi på skolan och mig själv, jag ska göra saker som får mig att må bra och sluta göra saker för alla andras skull. Jag ska bli mer spontan och inte alltid behöva staka ut en given väg innan jag ger mig in på något.
Jag mår bra nu och jag tänker fortsätta med det!

All fokus på skola och träning, det är detta året som gäller! Jag lever dag för dag och ångrar ingenting. Jag bör ha gjort alla misstag man kan och upplevt massor av tråkigheter redan i tidig ålder, nu måste det vara min tur att få leva lite. Jag ska ta vara på alla dagar jag får och hitta på så mycket saker som möjligt så att när det är dags att slå sig till rot kan jag göra det med gott samvete. Jag har inte längre bråttom att skaffa familj, jag ska se till att satsa lite på mig själv ett tag framöver istället, det behöver jag!

Blicka framåt!




Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är inte alltid lätt att vara superman, att klara allt med ett leende på läpparna och försöka ge sken av att allt är bra trots alla motgångar. Det går bra ett tag tills den dagen då någon eller något utlöser ett sjuhelsikes utbrott. Det är då allting brister och man måste inse själv att man inte alltid måste vara stark. Man måste tillåta sig själv att vara ledsen eller nere, man måste inte alltid hjälpa alla andra eller finnas till bara för att alla andra ska ha det bra. Det är dit jag kommit nu.

Efter uppbrottet med min sambo och en pågående separation har jag försökt få mig själv att tro att allt skulle vara bra och att detta var ett lätt beslut. Även om det var mitt beslut betyder inte det att det är lättare för mig. Men jag har försökt förtränga allt det jobbiga med situationen och bara kört på. Alltid ett leende och alltid försökt få alla att ha det bra men glömt bort mig själv. Nu slår det tillbaka, och hårt.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör mig deprimerad men allt har bara varit för mycket dessa veckorna. För tillfället orkar jag inte med någonting men jag hoppas att ett par dagar i ensamhet fixar till det. Jag orkar ingenting och ligger bara och sover på soffan med tvn som mitt enda sällskap.
Tjejerna från skolan var här igår och piggade upp mig, det känns så skönt att ha dem som alltid stöttar och finns där.
De är guld värda!

Wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost

Likes

Comments

View tracker

Jag kan inte andas, jag får inte luft. Jag är en idiot.
Trycket över bröstet blir mer påtagligt och det kommer antagligen aldrig att släppa. Ska man behöva leva med ständig ångest? 

Hur kan det komma sig att en del människor bara kan njuta utav livet och glida runt och ha det bra hela tiden, när vissa alltid måste kämpa och aldrig får känna av den där lugna, sköna känslan av frihet och lycka? 
Ska man aldrig bara kunna släppa kontrollen, bara lite grann, och kunna njuta av livet utan att man ska må dåligt efteråt? 

Jag har kämpat i över tre år med skulder, jobb, läsa in kurser och att bygga upp ett sparkapital för att kunna plugga vidare, något jag innan bara kunnat drömma om. Jag kämpade så hårt för att nå dit och för att kunna bevisa för mig själv att jag också kan. Till vilken jävla nytta?!
Jag har nu gått ett år på universitet och allt har raserats på bara några få månader. När man bara släpper efter lite och tror att man efter så mycket slit kan unna sig att leva lite så ska livet ge en rejäl käftsmäll och en ångest jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva en gång till. 

Nu lever jag på lånade pengar och har inte råd med någonting. Jag får leva som en snyltare och leva på min sambo. 
Jag har också kommit fram till att jag inte har råd att gå andra året just nu. Som det ser ut nu så kommer jag att ta ett studieuppehåll och jobba några år till för att komma ifatt med mig själv. Allt är mitt eget fel och jag får skylla mig själv för att jag sänkte garden och trodde att livet skulle ge mig lite medvind. Det var mitt misstag och det kommer aldrig upprepas igen. En del människor måste helt enkelt bara kämpa hela sitt liv och aldrig kunna unna sig att leva.

 

Man kommer till en punkt där man börjar fundera på om man bara ska strunta i allt och bara leva för dagen, när man är trött på att bry sig. Eller ska man ta tag i saken och börja om på nytt och börja färden upp för branten som inte har något slut? Jag är så trött på detta livet. Jag är så trött på att behöva kämpa. Jag är så trött på att höra "du är så stark" eller "det löser sig". NEJ, jag är inte stark och det löser sig inte! Jag kommer alltid att få leva med detta, frågan är bara hur länge man orkar? 

Likes

Comments

Nu är det dags att ta till lite andra metoder för att få de där sista kilona att försvinna. Testar något nytt idag enligt MåBra som tydligen ska vara väldigt effektivt för fettförbränningen. 
 
En kopp grönt te på morgonen och sedan en powerwalk, 7.5 km, 1h 10 min (462 kcal förbränt).
En smoothie när jag kom tillbaka med hallon, blåbär, kiwi och äpplejuice.
Lite gröt nu och en soppa som senare lunch. Behöver också försöka klämma in en sallad eller liknande innan klockan 18 men det verkar bli lite tajt med tiden. 
 
Vitsen med det hela är att få i sig födoämnen som ökar ämnesomsättningen och skruvar upp kroppens förbränning, äta sådant som kräver energi för att förbrännas så att kroppen tvingas ta energi ur fettreserverna. 
Tänkte att jag skulle prova det idag och hoppas på att jag orkar med det imorgon också för att få något effekt av det. Kan bli svårt då jag numera är inne i en sötsugsperiod, jag stoppar i mig några godisbitar var dag, måste verkligen sluta med det. 
 
Ska bli spännande och se om det blir något resultat, har även bytt ut lite pass på gymet mot powerwalk för att få igång fettförbränningen. Har stått stilla på vågen allt för länge och snart är det sommar!

 

Likes

Comments

Ibland stannar man upp, och bara fortsätter för att man inte vill förstå. Ibland stannar man upp en sekund för länge å inser sanningen. Hon kommer inte tillbaka. 6,5 år är för lång tid, en livstid är ännu längre. Hur kan livet vara så orättvist? Jag vill inte behöva leva ett liv där en så stor del av mig fattas. Varför blev det såhär?
  • 49 readers

Likes

Comments

Efter en tids ångest och stress, mår jag äntligen bra igen. Allt har varit kaos, och det har legat ett svart moln över mig och ett tryck över bröstet som jag så väl känner igen. Men efter att ha skrivit tenta igår som faktiskt kändes riktigt bra, så fick jag lite kraft tillbaka och glädjen börjar infinna sig igen i min kropp.
 
Det har varit en jobbig tid nu ett tag, mycket att ta tag i, och lite som egentligen gjorts. Jag vill alltid hinna med så mycket som möjligt och tar alltid vatten över huvudet, och blir därför istället stressad och mår dåligt. Mycket skolarbete har legat bakom stressen, dåliga resultat på de sista tentorna och jag har varit arg på mig själv för min dåliga prestation. Men efter igår så lyftes jag upp och jag kände mig stolt över mig själv igen!
 
Träningen har gått lite sådär, i fem veckor har det varit ganska passivt, men har dock inte gått upp något direkt märkbart hittills. Denna veckan har det kommit igång på allvar igen, när allt med skola och pluggande har släppt. Har inte något direkt viktnedgång den senaste veckan, 4 hg bara. Men det är alltid en början, man får vara glad att det inte gått åt andra hållet. Nu börjar andra delen i resan mot mitt viktmål, och nu ska jag kämpa för att tappa de sista 6 kilona!



  • 78 readers

Likes

Comments

Jag och min kära vän hade en utmaning, 50 träningspass på 50 dagar. 

Efter de första tre veckorna hade jag redan skrapat ihop 38 pass, alltså på bara 21 dagar. Tänkte att detta skulle bli en simpel utmaning. Men... så kom den där influensan! En hel vecka utan träning, och som den träningsnarkoman jag blivit så var jag helt förstörd. Men det var bara att bita ihop och vila så man blev helt frisk, ville inte riskera att bli ännu mer sjuk på grund av att man gick och tränade när man fortfarande var dålig. 
  
Veckan efter var lite bättre, skrapade ihop 9 pass till, och snart var utmaningen i hamn. Men, så skulle svärmor fylla 50 veckan efter det, och vi hade planerat att överraska henne. Så stressat som tusan fick jag ut och powerwalka två kvällar innan resan, och när jag kom hem på söndagkvällen gick jag även då en runda. 
Så, utmaningen blev precis avklarad med nöd och näppe, 50:e dagen är idag, måndag. Första gången jag har hållt i så länge med träning, och det fortsätter! Jag har ett mål med min träning, jag ska ner 6 kg till, och sedan hålla vikten där och kanske till och med forma kroppen lite snyggt. Jag ska hålla denna hälsosamma livsstil för att jag tycker det är roligt! Jag har stått stilla i vikten nu i tre veckor eftersom jag haft alla avbrott, men nu kör vi på för fullt igen!

Likes

Comments

Detta året, 2013, kommer bli det året jag kämpar som mest och kommer utvecklas störst som person och individ. Jag ska jobba med mig själv, att bli en bättre, mer allmänbildad och mer insatt människa i allt jag gör och tar mig an. Jag ska också kämpa för att få den kropp jag alltid velat ha, och jag ska hålla formen därefter. 


Detta året kommer att vara det tuffaste men också mest spännande i mitt liv. 2013 är mitt år, då jag som människa ska se till att utvecklas och bli bäst på det jag gör. Jag ska sätta mig in politiskt, för att kunna vara med i viktiga diskussioner, men också för att veta vad jag ska kämpa för och hur världen fungerar.
 

 I sommar kommer jag att ha tagit mig igenom ett helt år på universitet, och jag ska kämpa var dag för att hänga med och bli bra på det jag gör och ska göra när jag är färdigutbildad. Mitt mål är att förändra världen, därför engagerar jag mig politiskt också, just för att få en förändring. Jag ska bli den nya lansbygdsministern

 

Detta året är året då mitt liv kommer förändras som mest, året då allt blir annorlunda. 
2013, en kämpes år!
  • 55 readers

Likes

Comments

Var hemma hos pappa och farmor i helgen, var fantastiskt roligt, och skönt med en familjehelg. Men när jag kom hem kände jag mig inte riktigt kry dock. Gick och lade mig på kvällen med lite ryggont, och vaknade med feber. 

Jag som skulle köra en stenhård träningsvecka, det känns ju som bortblåst nu. Hade en helg med frosseri, hamburgare, strips, choklad, glass, farmors köttfärslimpa med gräddsås och lite choklad till. Det var ju tänkt att jag skulle sätta fart på trännigen efter en ganska usel vecka. Men inte då, då fick man feber istället, och blev sängliggandes. 

Blev lite mer glass, massa te, ett helt marabouchoklad och en påse bilar under sjuktiden. Mår bättre idag, men vill stanna hemma och ta det lugnt så att man kan komma tillbaka med full kraft imorgon. 

Man får väl se det såhär: jag har kört stenhårt i fem veckor med träning och kost, och jag mår fantastiskt bra. Så nu när jag haft några dagar med sjukdom och frosseri, har jag lurat kroppen att gå tillbaka till det gamla "feta" systemet och den tror nu att den är säker. Fel! Nu ska det köras ännu hårdare, och gå ner ännu mer och forma den lite snyggt. På så sätt har den inte hunnit vänja sig vid bra kost och hård träning, utan gått ner i viloläge igen, och kommer då reagera fint när jag kommer igång igen. 

Ska ut på en liten promenad ikväll för att mjukstarta lite grann, och få lite friskluft. Ska försöka plugga hela dagen också, eftersom det ligger en tenta på måndag som ska klaras galant!

 

Trevlig onsdag!

Likes

Comments

Denna veckan har inte varit en av de bättre angående träningen. Men man får väl ha sådana veckor också. Kan ju vara bra så att kroppen inte vänjer sig vid hård och mycket träning, utan att man lurar kroppen lite att vila.
Har kört ganska bra ändå, ganska många pass, men lite halvt passiv. Räknar inte med några fina resultat sedan förra veckan i alla fall.
Får köra desto bättre nästa vecka, har en lite halvt vilovecka nu kan man väl kalla det då.

En helg hos pappa och familjen blir det nu, god middag och bara allmänt trevligt!


Likes

Comments