Ebba är ett sånt där barn som älskar mat. Hon har ätit alla sorters ersättning, tagit flaska lika bra som bröstet och ser med stora ögon på oss när vi äter. Hon har fått smaka en hel del sedan 4 månader och allt glider ner lätt som en plätt. Allt förutom banan...
Ebba, hur kan man inte gilla banan????

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 87 Readers

Likes

Comments

Babysim får 10 poäng av mig och Ebba. Vi tycker till och med att det är så kul att vi idag skall åka till ett "vanligt" badhus och ta med oss på Fredrik 🏊🏼

  • 101 Readers

Likes

Comments

Livet är underbart och att vara mamma är obeskrivligt. Det där om att man tycker sina barn är det finaste som finns kan jag bekräfta...Ebba är 100 poäng sötnos 👶🏻

  • 111 Readers

Likes

Comments

Time flies och igår blev ebbis 8 veckor. Tiden bara rusar iväg och min bebis växer och blir större för var dag. Inte bara på vikt och längd, hon börjar också bli en liten person vilket är så coolt.
Från att bara egentligen ha skrikit vid behov av mat/sömn osv.. Till att "prata" och säga ifrån om hon är missnöjd eller bara uttråkad. Det är mer och mer vaken tid då man verkligen får jobba för att underhålla henne.. Hon är en nyfiken liten krabat som inte gärna ligger still utan vill gå runt o se saker.

Nu ler hon mot mig och Fredrik mest hela tiden vilket är helt fantastiskt. Senaste veckan har hon även börjat "leka" lite smått och upptäckt bland annat mobilen vi har över hennes säng. Big scoooore för det då hon lätt kan underhålla sig med den i någon timme = extra sömn för mig! :)

Det är också kul att se så mycket hennes utseende har förändrats sedan hon föddes. Från svart hår till snart "blont". Ögonen ser ut att bli blå och inte bruna som vi först trodde, och hon är en rund liten klump på snart strax under 6 kilo. Food is awsome enligt Ebba!;)

Idag skall vi på en mammaträff. Vi skall skaffa kompisar ja o Ebba. Önska oss lycka till;)


  • 268 Readers

Likes

Comments

Igår hade vi kalas här hemma. Fredrik fyllde 31, och Ebba firade 4 veckor. 
Tiden går så fort och jag kan inte förstå att hon redan vart med oss 4 hela veckor. Samtidigt känns det som hon alltid vart här, konstigt det där!

Hittills har allt gått väldigt bra. Ebba har en mage som krånglar ganska mycket och leder till en hel del grymtande/kvidande/knorrande och hemsk magknip, men jag har fått ett tåligt barn som knappt skriker något alls.. Trots att hon har ont. (Hoppas det håller i sig).
Att man sover lite som nybakad mamma har inte stört mig så mycket än. jag tycker jag kan hantera den bristande sömnen helt ok :) Fredrik, som sover mycket mer om nätterna, är mer trött än mig ;) (tack amningshormon som stänger av tröttheten)

I veckan skall vi testa att ta bussen hem till mina föräldrar. Hoppas hoppas det går vägen och att lillen inte tänker skrika sig igenom 3 timmars bussfärd. då vet jag i alla fall en mamma som kommer svettas!!!

I natt vaknade vi kl 02 av att magen krånglade så idag är vi lite trötta. Jag försöker underhålla lillen i vippestolen så jag kan få i mig lite frukost.. Något som brukar fungera ca 15 minuter. Sedan får man byta "aktivitet". Jag njuter av all tid med Ebba men skall inte sticka under stol med att jag också ser fram emot när vi landat lite mer och fått oss rutiner. Då blir det lättare att ta sig ut och vara lite mer social. Jag ser också fram emot den dagen magen slutar besvara henne och vi kan gå en hel dag/natt utan magont och tröst. Det är en gåta varför hon får ont och mina teorier har handlat både om att hon är känslig för mjölk, men också att jag har extremt mycket bröstmjölk vilket gör att det rinner på för fort och hon sväljer massa luft. Time Will tell :)

  • 480 Readers

Likes

Comments

Jag älskar att höra om andras förlossningar. Det är så sjukt fascinerande hur olika upplevelser vi alla har. Därför, och för att jag själv skall minnas, vill jag dela med mig av min.

Hela min graviditet har varit väldigt bra. Såklart har jag haft mer eller mindre bra veckor men over all så skall jag absolut vara nöjd över hur väl min kropp mottagit graviditeten.
Mitt bf var satt den 12/4 (min födelsedag) men jag har alltid haft en känsla av att hon kommer titta ut tidigare än så. Varför vet jag egentligen inte och alla jag sagt det till har skrattat åt mig och typ sagt att vänta du, du kommer som förstföderska gå över tiden.

Under min graviditet hade jag knappt en förverk, inte en endaste ond sammandragning och ja, jag mådde som sagt ganska mycket som "vanligt". Men, den 19/3 hade jag precis ätit frukost när jag tyckte att det "rann till" i byxorna. När jag gick på toa var det massa vitt slem blandat med blod. Jag ringde då förlossningen som ville att jag skulle komma in för att se så det inte var vattnet som gått. Väl där visade det sig att det troligtvis var slemproppen som gått. Jag tyckte det var lite spännande att det hända något ut över det vanliga, men fick även läst att slemproppen kan gå flera veckor före en förlossning. Efter det kände jag inget mer och dagarna gick. Jag gick på mammaledighet den 22/3 och funderade över vad jag skulle fördriva mina lediga veckor före födseln med.

Men så blev det lördag och den 25/3. Vi var hos ett vännepar till oss på middag den kvällen och ju mer klockan blev desto märkligare kände jag mig i kroppen. Inget ont, inga förverkar eller något annat direkt gravidrelaterat.. Men jag kände mig bara lite annorlunda. När kl var strax efter 23 ville jag åka hem så det gjorde vi. Väl hemma stensomnade min sambo medan jag inte helt kunde slappna av. Jag hade lite extra ont i blygbenet där jag sedan några veckor tillbaka känt av lite foglossning, så jag tänkte mest att den blivit mer intensiv under kvällen. När kl närmade sig 00:15 kände jag plötsligt att jag behövde gå på toa för att göra nummer två. Men, inget kom utan jag kände bara lite press neråt. Fem min senare var det dags igen, och denna gången kunde jag åtminstone gå på toa. När jag var färdig och skulle gå till sängen igen var det som att trycka på en knapp. Helt plötsligt fick jag sån sjuk press nedåt baken (ni som fött barn vet vad jag pratar om). Jag satte mig på toa igen men insåg snart att detta var något annat. Jag gick in och väckte Fredrik och bad honom klocka mina "värkar" (som bara var nedåt press som kom och gick), och precis när vi satt igång med det sa det klick, och det forsade ut vatten. I Samma veva börjar det pressa mer och mer nedåt och jag får knappt luft. Samtidigt känns det som jag skall spy, och även fast jag aldrig fött barn tidigare förstod jag att hon var på väg. Alltså inte som i att någon startfas av förlossningen börjat, utan hon var på väg som i på väg att födas hemma i vår säng. Efter ett snabbt samtal till förlossningen där de sa åt oss att skynda oss in satt vi i en taxi. Att vi bor fem minuter från sjukhuset tackar jag Gud för.

Från och med taxiresan och fram tills hon var ute minns jag knappt. Jag minns att de lägger mig på en säng, tar av mig alla kläder och konstaterar att jag är 10 cm öppen och att barnet är på väg ut. Jag minns också att barnmorskan sa till mig att hålla emot snarare än att pressa vilket inte är så lätt när det känns som man skall trycka ut en melon!
Men, jag klarade det och 02:28 den 26/3 var Ebba hos oss, 10 minuter efter vi kommit till sjukhuset och 2 timmar efter första toabesöket hemma.
Världens snabbaste förlossning.

Ut kom världens finaste Ebba ❤️

  • 773 Readers

Likes

Comments

Ja det stämmer. I v 37 + 3 bestämde sig vår prinsessa för att titta ut. Från första värken tills hon var ute gick det inte ens 3 timmar så ja, det var en ganska stressig förlossning. Skall skriva ett långt inlägg om själva förlossningen i ett separat inlägg. Men först kommer några bilder på vad vi, tycker är det finaste vi sett. Ebba 💕

På söndag är hon redan tre veckor, lilla skatten

  • 577 Readers

Likes

Comments

Long time no see


Ja nu var det ett tag sen, och det har väl egentligen hänt lite sedan sist. Veckorna går fortfarande alldeles för fort och jag kan inte helt greppa att det kan vara dags idag, imorgon... Eller om tre veckor :)

Så, vad har hänt i denna "lilla" gravidkropp sedan sist. Vi har som sagt kommit in i v 38 (37+2 idag) och det märks i kroppen att vi börjar närma oss bebis. Förra lördagen vaknade jag upp och skulle gå på toa då det helt plötsligt blev blött i trosorna. När jag gick på toa för att kolla vad som hände möttes jag av massa vitt slem blandat med blod. Liten chock men jag försökte ändå hålla huvudet kallt, tog mig en dusch och avvaktade nån timme. På vad vet jag egentligen inte... Men hur som helst så fortsatte flytningarna vara ganska kraftiga, och med en del rosa inslag. (Detaljer detaljer). Så, timmen senare ringde jag förlossningen mest för att se om detta var normalt eller inte. Var helt säker på att de skulle tala om för mig att detta kan ske sent i graviditeten och att det inte var någon fara, men istället ber de mig komma in så fort som möjligt för att se så det inte är vattnet som gått! Gah. Jag började grina i telefon, bra reaktion;) men jag var inte alls beredd på att höra det där och det blev så verkligt allting, att nu kan det ske any second 😬
Efter massa tester kom de fram till att det var slemproppen som gått, och att förlossningen kan starta när som helst (eller om 4 veckor). Spännande!!

Sedan dess har jag känt mig ganska som vanligt i kroppen, förutom att jag drabbats av foglossning från helvetet. Det sa pang och en morgon vaknar jag upp och har ONT. Hos BM igår sa hon att det också kan vara ett tecken på att saker är på gång, men jag lever på som vanligt och tänker att det är några veckor kvar.. Mest för att tiden går så långsamt annars!:)
Vikten igår landade på 62,4 och vi har snart plussat 10 kilo. Inte så viktigt men ändå kul för mig att kunna gå tillbaka hit och läsa längre fram när man mest troligt glömt mycket av graviditeten :) annars såg allt bra ut och lillen (som nu kanske också fått ett namn) har det bra i magen ❤️

Idag får vi också nycklarna till vår nya (totalrenoverade) lägenhet. Bara en månad försenad! Såååå glada är vi för det och bara vi kommit i ordning i den så kan hon få komma ut. Inte före helst!;)

Jag är mammaledig från och med i tisdags, något som också känns sjukt konstigt. "Ses om ett år" sa jag och lämnade kontoret efter att ha städat bort de flesta av mina saker så min vikarie fick den plats hon behövde! Skönt känns det även om dagarna är lite sega (för en rastlös själ). Min nästa kompis som fick barn i november sa dock till mig att njuta, för att detta förmodligen är sista rastlösheten på några år, true that!

Jag ikke gravid ☺️

  • 730 Readers

Likes

Comments

Förra helgen var jag hemma en sväng hos mina föräldrar. Som vanligt bland det bästa jag vet att bara få komma hem och bli ompysslad.
Vi hann med både Soffhäng, massa mat och shopping i Göteborg. Nu tror jag att jag börjar närma mig "färdig" över nödvändiga saker man behöver som nybakad morsa!:)

Det slog mig att det var sista gången jag var hemma bara som andrea. Nästa gång vi åker hem är vi tre, och jag är mamma. Oh my! Spännande!

Det slog mig också att det är MINDRE än en månad kvar av min graviditet. Tänk!
Vi gick in i vecka 37 i tisdags och jag minns när jag var i v 20 och tänkte att det var såååå långt kvar tills v 37, och att de som befann sig där typ var klara. Nu är jag där själv och det gick så fort!

Jag gör även min sista vecka på jobbet. Sedan är det hejdå kollegor och hej bebis och blöjor ett bra tag framöver. Mys!!!

I övrigt mår jag toppen. Såklart är min energi lite sisådär och jag är inne i en tröttfas igen. Jag har svårt att dra ner på tempot och flänger runt från jobb till fika till shopping osv. Men, märker ganska snabbt att jag inte orkar allt längre då jag somnar innan 21 varje kväll ;)

Hepp, jobbet kallar!:)

​Jag och bästa mamma

  • 785 Readers

Likes

Comments