Header

TW: VIKT, VIKTNEDGÅNG, OPERATION

I söndags fick jag en kallelse, via sms, till Kirurgimottagningen pÄ MÀlarsjukhuset.
LivrÀdd tÀnkte jag att "nu har det hittats nÄgot pÄ röntgen!".
Stressade dit varpÄ tiden blev Àndrad till dagen efter - i receptionen. Dagen dÀrpÄ stressade jag dit igen för att jag ville veta vad i hela vÀrlden de ville operera.

Mitt namn ropas upp utav tvÄ kirurger, en manlig och en kvinnlig, som berÀttar för mig att besöket gÀller min ansökan till Bröstcentrum jag gjort 1,5Är tidigare.
Det gÀllde alltsÄ min förfrÄgan om bröstförminskning.
Är detta sant? Snabbt tĂ€nkte jag för mig sjĂ€lv att jag som vanligt kommer behöva lĂ€mna vĂ„rdlokaler besviken men lika snabbt konstaterade de bĂ„da kirurgerna att mitt fall var solklart - sjĂ€lvklart skulle jag fĂ„ en Landstingsfinansierad bröstreduktion!

Det fanns bara en hÄllhake. Min vikt.
Jag ogillar samtalsÀmnen som rör vikt, dieter o.dyl. Jag vet hur det triggar andra med Àtstörningsproblematik och jag vet hur snabbt vikt sÀtter griller i huvudet pÄ mÀnniskor.
Mitt BMI skymtades frĂ„n kirurgens datorskĂ€rm "ÖVERVIKT" och jag blev uppriktigt ganska nedstĂ€md av det. Jag vantrivs inte med den vikt jag har - men BMI Ă€r BMI. Och riktlinjer Ă€r riktlinjer.
Jag kompromissade mig frÄn viktnedgÄng pÄ 10-12kg till 6-7kg pÄ 3 mÄnader, annars ingen operation.

Kirurgen sa sen "Ja, nu Àr det bara att sluta med att vad Coca Cola och lÀsk heter!" varpÄ jag förklarade att jag inte dricker lÀsk - alls.
Kirurgen kontrade dÄ med "Men dÄ fÄr du se till att fÄ i dig mer grönsaker, helt enkelt!" varpÄ jag viskade fram att jag Àr vegetarian. Han synade dÄ mig uppifrÄn och ned och tillade "Ja, du Àr lÄng med lÄnga ben och stor byst. Det Àr du verkligen! Men tror du att du kan Ästadkomma detta pÄ 3 mÄnader?".
Jag tÀnkte och svarade snabbt "Jag mÄste ju! Detta mÄste göras!".

SÄ hur triggande detta med vikten Àn Àr sÄ mÄste det hÀr bli gjort. Jag kan inte lÀngre subluxera axlar, domna i hela armarna och fÄ belastningsutlöst nackspÀrr deluxe pga. min byst. Jag kan inte lÀngre lÀgga 700-1000kr per bh för att 75I Àr sÄ stort och ovanligt. Jag har nog med bekymmer vad det gÀller min kropp, min bindvÀvsdefekt.

Kontentan: Äterkoppling om 3 mÄnader med operationsförberedelser om jag Ästadkommit mÄlvikten. SÄ, fucking heja mig! Detta ska ske!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag har sedan i början av Juni varit i kontakt med VÄrdcentralen för att boka in ett lÀkarbesök till hösten gÀllande bassÀngtrÀning pÄ recept, medicinering och annat.
Varenda gÄng jag ringt bollas jag antingen över till Specialistcenter med motiveringen att "de skrev ut medicinen och dÀrför bör det följas upp dÀr", trots att Specialistcenter skickat brev till mig med texten "kontakten avslutad" pÄ, samt att de ocksÄ inte Àr bemannade igen förens v.32.
Och sÄ Àr min lÀkare pÄ VC pÄ semester och Äterkommer v.32.

DÀrför bestÀmde jag mig idag för att ringa igen, dvs. vara ute i god tid, och boka ett besök till nÀsta vecka dÄ han ska vara tillbaka. Receptionisten ger mig svaret att hans schema för nÀsta vecka inte Àr fÀrdigt och tillgÀngligt Ànnu och att jag fÄr Äterkomma nÀsta vecka.
DÄ hör jag mig för om jag dÄ i stÀllet kan fÄ komma till en annan lÀkare dÄ det hÀr Àrendet börjar bli rÀtt brÄdskande. Hon svarar dÄ att de helst vill att jag gÄr till en och samma lÀkare samt tidigaste besökstiden till annan lÀkare Àr 10e september.
TIONDE SEPTEMBER?! Yes. Varken förr eller senare.
Hon tillÀgger sedan att om jag i stÀllet försöker nÄ min nuvarande lÀkare nÀsta vecka sÄ snabbt jag kan, sÄ KANSKE jag har en chans att fÄ en tid innan 10/9.

Hur fan Àr detta ens möjligt? RÀkna med att jag ringer pÄ era akuttider klockan sju imorgon bitti!

Jag orkar inte ha sÄ ont, sÄ att jag som förra veckan ligger konstant i 3-4 dagar och knappt kan ta mig till toaletten pga smÀrtan. Jag orkar inte ha sÄ ont att jag ska klappa ihop innanför dörren varje kvÀll efter jobbet pga smÀrtan. Jag orkar inte ha sÄ hÀr pass ont för att vÀnta pÄ att kanske fÄ en lÀkartid.
Och jag orkar definitivt inte höra hur min sjukfrÄnvaro sÀtter andra i klistret.
För jag vet, jag vet, jag vet, jag vet. Och det ger mig Ängest att veta - men Ànnu mer Ängest att ocksÄ höra.

Likes

Comments

I helgen bestÀmde jag mig, för en gÄngs skull, att ta hand om mig och bara ta det lugnt. Jag lÄg hemma fredag och lördag, sÄg film, tog lÄngsamma kortpromenader och hÀlsade pÄ mina förÀldrar ute i sommarstugan.

SÄg till att sova med ortoser sÄ att jag kunde vakna upp utvilad och med en lÀgre smÀrtnivÄ. Tog varma duschar och försökte tÀnka pÄ hur jag rörde mig.

I söndags bokade mamma och jag biljetter till att i höst gÄ pÄ teater med gÀnget frÄn SmÄstadsliv - som vi ser fram mycket emot! Det blev klart att min katt kommer och bor hos mig under de dagar mina förÀldrar Àr ivÀg till Varberg pÄ konsert. KÀndes som att allt gick i lagom takt med mycket att se fram emot.

Men sÄ igÄr kvÀll, efter avslutad lÄngtur, började kroppens varningslampa lysa blodrött. Jag var tvungen vÀnta in nattpersonalen för att meddela dessa att jag inte skulle komma ta mig upp, som idag, till 07-passet.

Jag cyklade stakigt hem, slet som ett djur för att komma upp för trapporna och kastade mig i sÀngen. DÄ kom smÀllen.

Mina ben sa vÀnligen, men bestÀmt, nej. Musklerna sa "inte en chans att du ska nÄgonstans efter att du lagt dig ner". SÄ hÀr i sÀngen blev jag liggandes fram till DHL ringde pÄ dörren vid 11:00. SlÀpade mig till dörren, tog emot ett paket, slÀpade mig tillbaka till sÀngen och stÀllde paketet bredvid mig pÄ golvet.

Fotleder, vadmuskler, lÄrmuskler, höftlederna, bÀckenet, lÀndryggen. Det kÀnns som de brinner.

Det svider, krampar och smÀrtar nÄgot frukstansvÀrt sÄ fort jag försöker stÀlla mig upp. Det kÀnns som varenda kota i nedre delen av ryggen ligger fel - som en dÄligt oljad cykelkedja.

SÄ, hÀr blir jag vÀl liggande tills jag och kroppen kommit överens igen och jag kÀnner mig lite utvilad..

*Övre bilden: Repost frĂ„n @mindfulmigraine

*Nedre bilden: Privat

Likes

Comments

Ni kanske minns inlÀgget jag gjorde gÀllande vad jag vÀljer att Àta?

Som om inte det var nog sÄ har yttligare val jag gör börjat provocera andra. Nu pratar vi provokation i den mening att folk kÀnner nÄgot slags behov av att lÄta mig veta hur och varför dom inte tycker om dessa val.

Vi börjar med smink, detta vrÄlprovocerande fenomen..

Antingen har jag för mycket smink, vilket absolut inte "tjejer ska ha" dĂ„ folk gillar "naturliga tjejer". Jag kan verkligen inte mer Ă€n skratta hĂ€r. Kommer jag sedan med motfrĂ„gan "vad Ă€r mycket dĂ„?" sĂ„ kommer nog mest sĂ„dant ut en del (oftast snubbar), överlag kan namnet pĂ„: "Öh.. Foundation? Mascara?". Om ni bara visste hur mĂ„nga produkter en vanlig everyday makeup, för vissa, bestĂ„r av. Vi pratar allt ifrĂ„n 2-20st - och du ser förmodligen inte skillnaden mellan de tvĂ„ Ă€ndĂ„.

Eller sÄ Àr det dessa haglande kommentarer om hur sjuk, konstig, sliten och annorlunda jag ser ut utan smink. Det komiska i detta Àr att det oftast Àr frÄn samma personer som gillar det naturliga, osminkade. Funny, huh?

Ja, jag har tunna och glesa ögonbryn. Ja, jag har ljusa och korta ögonfransar utan mascara. Ja, jag fÄr solfrÀknar som jag gÀrna förstÀrker med smink. Ja, jag har KP som jag tÀcker med foundation. Men framför allt - NEJ, du behöver inte berÀtta för mig, för jag vet. Och pÄ vilket sÀtt tror du att dina kommentarer kommer att förÀndra mitt utseende eller göra mig till en gladare person?

TÀnk dig noga för innan du kastar ivÀg sÄdana ord till nÄgon (mig) som sover dÄligt, lever med kronisk smÀrta och gör allt för att kÀnna sig pigg, arbetsför och frÀsch.

Vi fortsÀtter med frisyr, ett annat provocerande Àmne..

Sedan jag berÀttade att jag funderade pÄ att klippa lugg igen har kommentarerna haglat igen. De som tror sig veta bÀst om vad jag passar i. De som tycker sig ha rÀtten att berÀtta för mig vad jag Àr snyggast i.

Tror ni pÄ fullaste allvar att jag Àndrar, förstÀrker eller förbÀttrar mitt utseende för er skull? Nu finns det sÀkert mÄnga som gör sÄ, men jag Àr inte en av dom. TvÀrtemot kan den dÀr provokatören i mig fÄ frispel och skrika "Tycker du lugg Àr fult ska du fan fÄ se pÄ lugg, din jÀvla hycklare!".

Men framför allt sÄ gör jag det för att Jag trivs i det, tycker att Jag passar i det och för att Jag kÀnner mig riktigt fin i det. Inget annat.

"Men hey, kan inte den dÀr bruden ta kritik eller?"

Jo, det kan hon absolut! Men nÀr det gÀller kritik med öppet taskig underton Àr jag intresserad utav det. Jag har varken frÄgat eller bollat idén med dig men ÀndÄ fÄr jag dina Äsikter om det.

Mitt hjÀrta Àr inte gjort utav sten och det du sÀger till mig rinner inte alltid av. NÀr en fÄtt höra vissa saker tillrÀckligt mÄnga gÄnger, i tillrÀckligt mÄnga Är sÄ sÀtter hjÀrnan automatiskt igÄng att ifrÄgasÀtta sig sjÀlv och valen en gör. Och det Àr verkligen inte nÄgot jag vill.

Kan sÄ vara att jag inte har vÀrldens bÀsta sjÀlvförtroende men misstolka inte min integritet för att inte kunna ta kritik, vad du Àn gör! Kommentarer sÄrar mer Àn du tror, sÄ hÄll dina elaka tankar och Äsikter för dig sjÀlv om du inte kan ta att jag försvarar mig sjÀlv nÀr du attackerar med dina ord.

Likes

Comments

01:38
Klockan Àr sÄ kallat mitt i natten nÀr jag snickrar ihop detta blogginlÀgg. Dels i frustration över smÀrtan men ocksÄ pga formulÀren frÄn Akademiska Sjukhuset, inför Ärsuppföljningen efter smÀrtrehabiliteringsprogrammet jag gick förra Äret.
Inför start gjordes detsamma. Vi pratar inte om ett enda litet papper utan ett kompendie pÄ en 10-12 sidor.

De frÄgar mig, i formulÀret, om min smÀrtupplevelse efter programmets slut. De frÄgar mig om min aktivitetsnivÄ, tjÀnstgöringsgrad, psykiska och fysiska mÄende, smÀrtfaktorer osv.
Det som stör mig allra mest, för att vara helt Àrlig, Àr att det aldrig finns en ruta dÀr jag kan fylla i att smÀrtan Àr den utlösande grÄtfaktorn. Antingen sÄ mÄr jag psykiskt dÄligt pga smÀrtan eller fysiskt. Men sÀllan kan jag fÄ berÀtta att jag upplever mitt psykiska mÄende stabilt men att jag ibland dippar nÀr jag hamnar i en försÀmringsperiod. TillfÀlligt.

Jag dippar inte för att jag tappar hoppet, livsgnistan. Utan för att jag, som mÄnga andra med mig, reagerar pÄ smÀrta med tÄrar. Ibland med tÄrar, ibland med aggressivitet, ibland med fullstÀndig apati.

Men för det mesta tÄrar. TÄrar för att det gör sÄ obegripligt ont. TÄrar för att jag vÀller över av kÀnslor, kÀnslor om att varken jag eller nÄgon inom vÄrden verkar hitta hÄllbar lindring nÀr det Àr som allra sÀmst.

Aggressiviteten yttrar sig nÀstan bara nÀr jag Àr ensam. Efter lÀkarbesök med "lilla gumman"-kommentarer, hÀvdandet att jag fortfarande efter Ätskilliga Är av försÀmringsperioder nekas vid behovssmÀrtlindring. Jag skriker, kastar saker, smÀller i dörrar, drar upp musiken pÄ absolut högsta volym.

Apatin Àr den som ofta mina lÀkare ser. Jag sitter dÀr som förstelnad med blicken sÀnkt och vÄgar inte stÄ upp för mig sjÀlv. Jag varken vÄgar eller orkar. Jag vill inte bli bemött av nekande blickar, oförstÄende blickar. I stÀllet nickar jag och instÀmmer "jaja" och gÄr sedan dÀr ifrÄn. I journalen stÄr sedan att jag uppvisat en uppgivenhet, en hÄglöshet.

Det har gÄtt en dag sedan jag kommit tillbaks till jobbet efter semestern och det ger mig Ängest av bara tanken pÄ att den startade sÄhÀr. Med sÄdan smÀrta. Jag övervÀgde kryckorna nÀr jag kom innanför dörren. KlÀderna, vÀskan och skorna fick som singla ned pÄ golvet dÀr jag stod innan jag svalde tvÄ Norgesic och sedan hasade mig in i en kokhet dusch. Fick inte ens pÄ mig korsetten direkt efter. Den gör ont mot huden.
Nu hoppas vi att det lÀttar en aning - och snabbt! Heja, heja!


Likes

Comments

DÄ har röntgensvaren kommit, alldeles precis nyss faktiskt.

Och vem som helst hade hoppat jĂ€mfota över ett svar likt det jag fick. Men jag blir ledsen, inte för att jag vill att det ska vara nĂ„got fel. Utan för att fĂ„ tillbaka ett svar som sĂ€ger att allt Ă€r normalt Ă€r som att spĂ€ pĂ„ osynligheten för mig Ă€nnu mer. Återigen Ă€r ingenting fel och Ă„terigen kan jag inte bli hjĂ€lpt mer. Men smĂ€rtan, som ocksĂ„ eskalerat, kvarstĂ„r.

Jag vill kunna sÀga "ha, dÀr ser ni! jag hittade inte pÄ!" och slippa fÄ den dÀr pÄklistrade medömkande blicken om att "ja, EDS Àr ju tyvÀrr ingenting att göra nÄgot Ät".

Men det Àr det! Bara för att jag har rÄkat födas med en bindvÀvsdefekt Àr det vÀl inte förutbestÀmt att jag ska fÄ sÀmre livskvalité, eller? Jag kan inte klÀ mig i hur mycket ortoser som helst, anvÀnda kryckor och vara stilla jÀmt. Jag kan heller inte proppas full med starka morfinpreparat och leva ett dimmigt, avdomnat liv. Men nÄgonstans mitt emellan mÄste jag kunna fÄ vara. Jag mÄste kunna fÄ vara relativt smÀrtfri, fÄ dÀmpa smÀrttoppar och plÄstra det som plÄstras kan. Det mÄste jag vÀl fÄ kunna?

En sak jag verkligen skulle vilja komma igÄng med Àr trÀning. TrÀning gör gott och jag vet att det gör mig gott. Inte för vikt eller utseendets skull, för det struntar jag i, men för kroppens skull. Jag Àr dock inte sÄ sjÀlvdestruktiv att jag drar igÄng med trÀning i en försÀmringsperiod, som oftast varar alltför lÀnge. Jag vill kunna fÄ en liten port in bara..

Kortisonet jag fick skulle hjÀlpa till att dÀmpa just smÀrttoppar och jag hade hoppats sÄ himla mycket, som jag tyvÀrr alltid gör. Lite placeboeffekt hade till och med kunnat fungera. Men i stÀllet kÀnner jag ingen effekt alls av denna dos.

IgÄr var jag pÄ Picnic i Parken, ett parkevent anordnat hÀr i Eskilstuna. Jag Àlskar att sitta i en park, dricka en öl i goda vÀnner sÀllskap och lyssna pÄ livemusik solskenet. Just dÀr och dÄ Àr allt riktigt behagligt! Men idag, efter att ha suttit rÀtt ned pÄ marken i för mÄnga timmar, Àr bÀcken och lÀndrygg riktigt upprörda.

SÄ nu blir det in i duschen, torka frustrationstÄrar, lappa ihop kroppsdelar med ortoser och bÀlten och sedan ta mig ned till stan för att möta upp en fin vÀn jag sett alldeles för lite av pÄ sista tiden. Och kaffe, kaffe blir det nog kopiösa mÀngder av idag.. Kaffe och Norgesic.

.


Likes

Comments

Äntligen! Efter nĂ€stan 2 mĂ„naders vĂ€ntan trillade den ned genom brevinkastet, som jag har lĂ€ngtat.

The Ordinary har alltsÄ slÀppt 2st typer av foundation - en serum och en coverage. Jag valde coverage, denna gÄng. The Ordinary Colors - Coverage Foundation .


Den kommer, för det första, i 21st nyanser vilket Àr hur bra som helst. Dessutom i undertonerna Neutral, Yellow undertone, Pink undertone och med antingen silver- eller gold highlights för att kunna passa sÄ mÄnga som möjligt.

Jag bokstavligen drog en lÀttnandens suck nÀr jag insÄg att de hade en Fair Neutral. Efter sÄ mÄnga Är av sökande har jag hittat en ljus foundation som varken Àr för gul eller för rosa.

CLAIMS:

Semi-matte

Fungera med de flesta primers, dÀr ibland deras egna (extra vÀl)

SPF 15

Naturlig finish & non-creasing

Longwearing

TEXTUR:

Den Àr semi-matte, precis som den utger sig för, och behöver inte sÀttas med puder pÄ en torr till normal hud. En flytande foundation som Àr ovanligt rinnig för att vara matt och high coverage, dÄ de flesta sÄdana brukar vara tjockare och mer trögflytande. Jag tror att den med fördel kan blandas ut med en bra olja eller krÀm för att minska tÀckningen, vilket jag ska pröva i framtiden. Samt bestÀlla serumvarianten!

FÄRGMATCHNING:

AlltsÄ, wow! Jag chansade pÄ N1.1 och gissa om den var helt rÀtt? Den Àr verkligen exakt min hudton. Folk har i alla Är sagt att jag Àr "sÄÄ varmpigmenterad" pga min ögonfÀrg. Men icke, hörni, jag Àr neutral!

APPLICERING:

Du behöver verkligen lite utav denna för att fÄ ett jÀmnt, vÀl tÀckande resultat. Konsistensen kan lura dig, sÄ testa dig fram! Den gÄr helt klart att bygga upp till högre tÀckning, men för mig som torris lÄter jag bli. Dels för att jag inte gillar full tÀckning, men ocksÄ för att undvika att det ser kakigt ut. Att mixa den med en klick hudkrÀm förÀndrade inte heller resultatet mÀrkbart mer Àn att den blev just mindre tÀckande - big yay.

FINISH:

Jag Àr just nu i riskzonen för att vara lite för torr för denna foundation pga. min KP-behandling med Salicylsyra och Retinol, sÄ det torra syns igenom. Men det gör mina frÀknar likasÄ, sÄ den Àr absolut inte för tÀckande. Den kÀnns precis som min egen hud vid applicering och fungerade vÀl ihop med High-Spreadability Primern.

HÅLLBARHET:

Denna foundation sitter dÀr den ska hela dagen! KÀnns inte som att det rör pÄ sig mer Àn vad som orsakas av att jag kliar mig kring nÀsan, torkar mig om munnen - the usual, ni vet. Den krÀver, i mitt tycke, inte direkt nÄn touch up heller vilket Àr skönt. TÀnker mig att ni med oljigare hud kanske kommer att vilja anvÀnda blotting paper eller lite puder i t-zonen dock.

PRIS:

Den kostar ca. 67kr och Àr nog den billigaste foundation, av god kvalité, som jag nÄgonsin testat. Dessutom bÄde cruelty free och vegansk. SÄ priset Àr ju egentligen löjligt bra!

TV: Endast primer och foundation. TH: Primer, foundation, concealer och bryn.

Inköpt: victoriahealth.com

Bilder: samtliga bilder pÄ mig Àr utan filter i dagsljus.

Likes

Comments

IgÄr stod det röntgen och IKEA pÄ schemat. Ni som följer mig pÄ instagram sÄg nog delar av det som inhandlades. Har lÀnge klurat pÄ hur jag vill ha sovrummet och poff! sÄ hittade jag ett skrivbord som passade perfekt. Vad tycks?
Jag Àr sÄ löjligt nöjd, verkligen.

Röntgen var ju som röntgen Àr mest. PÄ med landstingskoftan, upp pÄ britsen, pÄ med lurarna och plankan pÄ magen och skjuts in i ugnen! En kÀnner sig lite som en limpa bröd..
Skillnaden denna gÄngen, dÄ det var via Unilabs, var att det var mer löpande band-teknik i bÄde utförandet och bemötandet. Som om jag skulle veta redan innan hur allt skulle gÄ till. NÄvÀl, hoppas plÄtarna Àr fÀrdiga inom kort!

Fika pÄ HÀlla med mor och far innan vi for hemÄt och lÀste instruktionsmanualer och svor - som vanligt. Men det Àr ju halva grejen med IKEA-prylar, eller hur?

Idag bÀr det av till en nÀra vÀns sommarstuga för en Ärlig stugfest med tillhörande femkamp och grillning.
Nu Àr nog allting rekat och fÀrdigt för gÀster!
Förra Äret vann Team Kullersta - dvs. mitt lag. SÄ i Är kan vi vÀl hoppas att Team TÀrby Àr bÀttre förlorare Àn sist, blink blink.

BÀcken och lÀndrygg brÄkar fortfarande nÄgot förjÀkligt, trots Kortison. SÄ dessa dagar Àr det bara att kriga sig fram. För jag vÀgrar lÄta smÀrtan förstöra de fina tillfÀllena i livet. DÀremot kanske jag borde avsÀtta nÀsta vecka för lite lugnare tempo och ÄterhÀmtning, eller vad tror ni?

Trevlig helg pÄ er allesammans!

Likes

Comments

Juni Ă€r en mĂ„nad dĂ„ det mesta normalt sett tar slut i hĂ„r-, hud- och makeupvĂ€g. Är det sĂ„ för er ocksĂ„?

DÀrför blev det en rejÀl pÄfyllning i badrumsskÄpet denna gÄngen som ni ska fÄ se nedan. Men vill först passa pÄ att berÀtta att nu allt i hud-, hÄr- och makeupvÀg hemma hos mig Àr cruelty free och/eller veganskt! Det kÀnns sÄ galet bra!

PÄfyllnaden denna gÄngen bestod i:

Urtekram Rose Shower Gel 500ml

Det fick lov att bli Rose dÄ Nordic Birch var slutsÄlt och doften Àr precis lika diskret som den dessutom. Passade ocksÄ pÄ att lÄna pumpen frÄn förra duschkrÀmen, nu nÀr den tagit slut, för att sÀtta pÄ den nya. Pump Àr alltid att föredra!

Urtekram Coconut Hand Cream 250ml

HandkrÀm Àr nÄgot som jag nÀstintill Àter, nÀdÄ.. Men det gÄr Ät nÄgot vÀldans. Denna doftade dock inte alls sÄ mycket kokos som jag trodde den skulle göra, men det kanske Àr lika bra dÄ det Àr en sÄdan doft som har en tendens att ta över om den Àr för syntetisk. Trots detta gör den verkligen sitt jobb; dryg, Äterfuktande och sjunker snabbt in i huden.

Urtekram No Perfume Body Lotion 250ml

Inga konstigheter hÀr egentligen, jag tog skvÀtten frÄn Nordic Birch och pytsade i denna - tadaaa!

Urtekram Rose Schampoo 250ml

Likadant hÀr, det fick bli Rose. Jag gillar hur Urtekrams schampon inte tynger ned mitt hÄr och i stÀllet gör det sÄdÀr tjockt som jag faktiskt bÄde har och vill ha.

Hurraw Green Tea Lip Balm

VĂ€ck med Lypsyl, Försvarets Hudsalva och allt vad de nu heter. Jag tycker om att ha ett uppskruvbart och ett i burk, sĂ„ detta blev kandidaten för det uppskruvbara. Är en sĂ„dan person som tenderar Ă€lska det mesta som har doft av Green Tea, likasĂ„ detta!

Har ni nÄgra must haves i ert badrumsskÄp?

*Samtliga produkter inköpta frÄn Apota.se


Likes

Comments

Ni Àr mÄnga som haft lite frÄgor gÀllande hur det gick pÄ Specialistcenter. Och jag har helt glömt av att besvara era frÄgor.. SÄ, det tÀnkte jag att jag kunde göra nu.

Först och frÀmst lÄg hela deras verksamhet och svajade lite i torsdags pga. teknikproblem. SÄ, lÀkaren kom inte Ät min journal. Alls. Men jag berÀttade efter bÀsta förmÄga vad som stod pÄ. Att bÀckenregionen Àr det som orsakar allra mest problem i min kropp just nu och att det emellan Ät blir sÄ pass dÄligt att det Àr svÄrt att gÄ, jobba och göra vanliga simpla sysslor i hemmet.

Efter det var det dags för de vĂ€lkĂ€nda hypermobilitetstesten. Gör si, gör sĂ„. Kan jag sĂ€tta handflatorna i golvet? Hur lĂ„ngt kommer jag bakĂ„t? Hur pass mobil Ă€r jag i höfterna osv. Ni som vet vad jag pratar om kan nog, precis som jag, ordningsföljden utantill. Det trycktes pĂ„ punkter och jag försökte kvĂ€va illskriken. För det gör SÅ JÄVLA ONT.

Sen kom frÄgan; "Hur vet du att det Àr SI-lederna?" Wow, tÀnkte jag. Ja, lÀkare och sjukgymnast har ju sagt sÄ? (Àr det hÀr fel svar...). "Men du Àr ju inte röntgad, Moa, hur ska de dÄ kunna pÄstÄ nÄgot sÄdant?". StÀlld. Jag som brukar vara min egen lÀkare, from time to time, kunde ju inte annat Àn skaka pÄ huvudet, rycka pÄ axlarna. "Jag skickar en röntgenremiss. En rÀtt omfattande röntgen pÄ lÀndrygg och bÀcken, som du kommer att fÄ göra i antingen VÀsterÄs eller Stockholm."

Okej, sa jag och önskade VĂ€sterĂ„s. Sedan var det dags att redogöra för medecinering. VarpĂ„ följdfrĂ„gan kom; "Va, varför Ă€ter du Arcoxia? Tycker du att det hjĂ€lper?". Ja, jo.. Den hĂ„ller de synliga inflammationerna i schakt, sa jag. "Men i övrigt gör de inte sĂ€rskilt mycket, oavsett dos kan jag tro?". NĂ€, nĂ€.. SĂ„ Ă€r det nog, sa jag. "Jag tror inte att det finns nĂ„gon större chans att bli vĂ€ck de dĂ€r inflammationerna pĂ„ vanlig, traditionell vĂ€g, ser du." Gulp, nĂ€hĂ€.. ÅtervĂ€ndsgrĂ€nd, tĂ€nkte jag. Vad menar du? "Jag menar att jag vill sĂ€tta dig pĂ„ kortison, sĂ„ lĂ€nge. SĂ€rskilt i dina försĂ€mringsperioder."

Det snurrade ju rÀtt rejÀlt i huvudet. Kortision, nÀÀ. Tunnar inte det ut bindvÀven, luckrar upp den? Kommer jag bli en livs levande vattenballong? Vi med Ehlers-Danlos Syndrom ska vÀl ÀndÄ inte? Sist gjorde injektionerna ju inte ett dugg, ingen som helst förbÀttring?

LÀkaren förklarade för mig att Kortison, Prednisolon för min del, inte har sÄdana effekter pÄ bindvÀven nÀr de Àr i korta behandlingsperioder med sÄ lÄg dos. Helt ofarligt. Och chansen att jag skulle bli en livs levande vattenballong var inte heller sÀrskilt stor, med den dosen.

Efter han fÄtt röntgensvar kan han ta beslut om huruvida han kan gÄ in med en smÀrtblockad eller ej. SÀger svaren nada sÄ blir det alltsÄ Kortison att ta till, eventuellt i högre dos, vid behov. Och att en smÀrtblockad skulle lyckas kan de inte heller garantera till 100%.

SÄ nu ÄterstÄr vÀntan pÄ röntgen, dÀrefter pÄ svar och dÀrefter pÄ uppföljning. Och för nÀrvarande Àr jag nÀstan beredd pÄ att sjÀlv sÄga lite i bÀckenet pga rejÀl försÀmringsperiod. Hua. HÄll tummarna för mig!

Likes

Comments