Efter ett låångt möte med soc idag, tvivlar jag på min föräldra förmåga.

Äldsta blir 18 i januari. Grov adhd. Fick frågan om vad jag ansåg om att hon skulle få gå på krogen. Enl lag får hon de sa jag. Men jag skulle inte tillåta henne en krogrunda som hon själv vill. Men en krog en drink kan jag tänka mej. Efter det ville soc inte att hon skulle få komma hem på sin födelsedag alls.

Jag blir så tveksam till allt.
Det känns även som att hon vill ta mitt minsta barn oxå. Hon bor varannan vecka hos familj. De förbereder flytt.
Hon fick de att låta som att de va hos mej hon mådde dåligt. För att syskonen är placerad. Men jag talade om att alla hennes funderingar är kring familjens flytt och vad som kommer hända med henne. Hur hon kommer få plats å  att hon ska bo.

Jag blir bara : Va? Är de nån mening att jag ens försöker? Vad är de jag kämpar för? Ska jag bara lägga mej platt å ge upp.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Att ta sig ur sin egen lilla gömma är jobbigt. De tar tid… Varje dag kämpar jag med att ta mej ut sängen, att göra saker. Ta mej utanför dörren, utanför gården. Idag är de andra dagen jag går med min dotter till skolan. Det gick bättre idag än vad de gjorde igår.

Känslomässigt.
Ingen ser vad man kämpar med på insidan. Ingen vet, för man orkar inte prata om det. Man vågar inte, vill inte. Man känner sig sårbar om man öppnar sig för andra och talar om hur de är.

Man får alltid höra,
-Ja men så är de för mej oxå.
-Så är jag oxå.

Man får hela tiden höra att alla andra oxå är så, att alla andra gör precis lika som en själv..

Alla vet precis vad man går igenom, så man tycker inte det är någon mening med att man kontaktar doktor eller vården alls. För alla har de precis som jag. Så jag är inte annorlunda eller konstig..

Sen träffar man en människa som VERKLIGEN har de precis lika, eller iaf mer lika än vad alla andra har de.. För den människan har det varje dag, alla dagar om året, år efter år…

Då förstår man att ALLA andra har de så ibland och man börjar förstå att de är nog inte så hälsosamt det man håller på med…

Men med de samhälle vi lever i och i den ort jag lever i är de ingen mening att ta kontakt med vården. Jag är inte tillräckligt sjuk för att få den hjälp jag skulle behöva.

Så jag kämpar vidare. År efter år.

Det här gäller inte bara den psykiska ohälsa många av oss lever med varje dag, utan även de dålda smärtor och krämpor vi bär inom oss som inte syns på utsidan.

Vi är många som lever med ett inre handikapp, som inte får den hjälp vi egentligen behöver.


Likes

Comments

​Misstro är något jag är så sjukt less på.

Soc kärringen misstror mej hela tiden. Visst jag har inte samarbetat vid två tillfällen. Då jag avsa mej samarbetet med familjehemmet och då jag talade om att jag tränade min 8 åring på att gå till toaletten vissa tider och göra knipövningar, för att hon läker. Vilket hennes stora syster oxå gjorde i den åldern. Efter det talade de om att de ifrågasätter min föräldraförmåga.

När jag går till Doktorn för att jag har ont eller problem med något, känner jag mej misstrodd. De svarar hela tiden Du är ju friskt som en nötkärna. Efter att de tagit blodprover. Men ändå har jag ont… De tog mej en månad att boka tid för att jag ramlat ut för trappen på jobbet. Men de var bara för att min mamma sa att de var dax, eftersom jag fortfarande var svullen och hade ont.


Idag fick jag samtal från min mamma, som pratat med min dotter. Dottern har ringt mormor för att berätta att hon skulle på någon utbildning i morgon, för att få börja med körkortet. Jag blir irriterad (vilket jag redan var pga lägre antidepressiva, för att kunna sluta med dom)

ringer upp stället där min dotter bor, för att ifrågasätta varför ingen ringt mej, då de ska kosta pengar och vad det var för utbildning. Killen jag pratade med kollade upp vad de gällde och återkom till mej. Jag ifrågasatte varför de då hade misstrott Dottern då hon talat om för personalen att hon redan gått utbildningen!! Vilket jag naturligtvis inte fick något svar på. Han jag pratade med var ju inte ansvarig.

Börjar bli irriterad IGEN på hemmets personal och deras bemötande. De har redan dömt mej och bestämt sig för hur de ska behandla mej.

När folk inte kan bilda sig en egen uppfattning utan går på vad andra säger, då förlorar de min respekt.


Likes

Comments

​Socialkärringen

Har funderat en hel del på hennes beteende sista tiden..

Hon förnekar saker hon sagt och gjort.. Så jag kom att tänka på att hon har tidigare jämfört sitt liv med vårt. Tex, hon har själv inga syskon så hon har svårt att relatera till syskonbråk. Och att man skulle kunna utesluta ett syskon, eller klippa banden till en släkting är för henne otänkbart.

Vilket får mej att tänka på då hon berättade att hon absoult inte tycker om alkohol.

Jag tycker mycket om vin och öl. Men de innebär inte att jag dricker det ofta. Om än alls. Jag har ofta och en längre tid haft vin och annan alkohol hemma, men de har stått i månader och ibland t.om år innan jag druckit det..

Jag tycker det är gott tex att ta ett glas vin till mat eller i sällskap och smutta på.

Så eftersom “förken perfekt” i tidigare fall dömt mej utifrån sig själv, så har hon säkert fått för sig att jag dricker alkohol väldigt ofta. Och med tanke på hur och vilken syn E har på alkohol, så tror hon säkert att det är något som tas lättvindigt här hemma.

T.om folk på byn, som vet vem jag är.. vet att jag dricker väldigt sällan. Om ens alls.

Hur kan en sån människa få sitta och Styra och bestämma över andra människor?!

Tur att jag ska ha möte på fredag. För nu får de bannemej vara slut på dom här dumheterna!


Likes

Comments



Att vara arbetslös är inte min grej. De första dagarna går bra. Då har jag alltid en massa projekt jag planerat sedan tidigare att jag ska göra. Jag är aktiv och social

Men sen går dagarna och jag blir en innesittare. Tar mej inte någonstans. Att gå på affären är jobbigt. För då måste jag möta människor. Det känns som om varenda en granskar mej, att de vet att jag bara sitter hemma, att jag har samma kläder som igår, att jag inte duschade igår eller att jag spydde strax innan jag for för jag var så nervös. Det känns som om de kan se igenom mej. Känns som om de kan se de jag befarar mest i mitt liv..

För varje dag som går blir de bara värre och värre. Jag grottar ner mej i någon serie eller plöjer genom film efter film, timmar går och jag får ingenting gjort. Vänder på dygnet men försöker så gott jag kan hålla på några rutiner, vilka kommer fallera en efter en...


Likes

Comments

​Jag läser bok för min 8 åriga dotter på kvällarna, sedan  en tid tillbaka. Jag hittade en bok, som mellan dottern fått i julklapp eller födelsedagspresent för många år sedan. Antikvariat Blå Spegeln. Både jag och L blev förtjusta  boken och ville läsa fortsättningen. Så hon lånade bok nr 2 på skolbiblioteket. Nu har vi bara två kapitel kvar i Den 13:e Gästen som boken heter. Det är så spännande så jag vill egentligen fortsätta läsa när hon somnat. 

Men i vilket fall, så i boken kommer de fram till att de finns typ av utomjordingar som är här på jorden för att återställa eller ställa till med en nollning så vi människor lär oss en läxa om att hushålla med jordens resurser. Vilket fick mej att fundera en del. För de ligger väldigt mycket sanning i de som står där. Att de rika bara köper nytt och överkonsumerar hela tiden, medan de fattiga länderna hushåller med de resurser jorden har att erbjuda..

Jag tycker de är bra att de blivit poppis med Loppis och återbruk. För de konsumeras på tok för mycket. Det blir billigare för alla om vi lär oss att återanvända, hitta nya användningsområden för prylar och ger bort, säljer vidare de vi inte behöver längre.

Den enes skrot den andres guld. 

Mer återvinning. Jag hoppas bara de blir större och att de kommer mer tex byggåtervinningar, 


Peace

 

Likes

Comments

Vår handläggare, CF har alltid talat om för mej vad jag inte får prata med mina barn om.

Tex i måndags när jag var på ett uppföljningsmöte med E, där psykologen gick igenom sin utredning ang Eś diagnos. Den var väl ungefär samma bara de att nu när E käkar medicin så får hon inga utbrott, och därför har hon ändrat diagnosen till ADD med svag inlärningsförmåga.
Det jag tyckte var bra med att CF var med, var att hon fick höra att man inte kan ställa lika höga krav på E som på icke diagnos barn.

Sen när vi satt och skulle diskutera något annat, så sa CF att om du tycker illa om mej, får du göra de, men diskutera inte det med E.

Grejen är den att det är E som berättat för mej vad CF sagt i telefon när de haft möte och E ringde för att berätta för mej hur dåligt hon mådde efter det mötet.
Vilket hon har fullkomligt rätt till. Jag är hennes mamma. Sen att jag bekräftar hennes känsla över vad hon känner för denna människa. Har jag full rätt till att göra.

De jag sedan gör är att tala om för mitt barn att vi ska försöka se de positiva i allt negativt.
Dock blev de även lite som så att efter de haft telefon mötet, så blev jag förtvivlad och arg. För E berättat att CF sagt att E inte kommer få åka hem över huvudtaget till Mej. I jul kommer hon inte ens få sova här hemma. Jag talade då om att jag har inte ens börjat bråka än och att jag ska dra in en advokat...

Tyvärr så reagerar E väldigt starkt utanför vårt samtal vilket jag inte kan styra.


Likes

Comments

Fick veta att mina arbetskompisar inte tycker att jag gör ett bra jobb. Jag glömmer ofta saker, har ingen framförhållning och är inte tillräckligt snabb.
Chefen frågade om de va för att jag är glömsk eller om de är för att jag är ointresserad.
Jag är så satans glömsk så jag skäms. En del av de är att det är så olika från morgon till morgon vad jag ska fixa oxå som ställer till det.
Jag talade om att tyvärr finns de inget någon kan göra åt mitt minne så.de känns som om de är lika bra att jag låter någon annan få jobbet.
Jag har trivts jätte bra, fram tills i tisdags.
Då fick jag skit för att kylan på salladsbaren inte va på.
Jag stänger aldrig av den.

Nä just nu känns de inte alls roligt. Det där är inget ställe för mej

Likes

Comments

Två av mina barn fick Lvu i Augusti tror jag de va. Äldsta fick flytta till ett HVB hem och mellersta till en fosterfamilj.
Det bestämdes att de skulle vara begränsad kontakt. Så vi fick prata en timme i veckan. Jag fick väljaren tid som passade, men jag valde en tid utifrån då jag trodde barnen skulle vara vaken å alerta.  Men i efterhand har de blivit struligt med dessa tider, då jag jobbar varannan lördag.
Det har hänt flera gånger att jg haft svårt att prata med barnen dessa dagar och den här helgen blev mellersta arg och ledsen för att jag inte kunde svara.
Hon ringde då till mormor och grät. Tyckte att jobbet va viktigare än henne. De slutade med att hon inte vill ha någon kontakt.
Mitt hjärta brast.  Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Mitt älskade barn. Mitt kött och blod vill inte ha kontakt.
Jag går sönder.

Likes

Comments

Idag var soc hit.

De blir så att alla 3 blir placerad. Och jag kommer få de jätte svårt ekonomiskt. Kommer inte få några pengar över. Kommer inte kunna spara något. Kommer inte ha råd med bensin. Kommer inte ha råd med mat eller träning eller nå.
Tur jag ska ta bort Ali. Men får nog ta bort alla djur.. Sluta äta och hoppas på att jag inte får nå jobb i stan utan här i nrheten. Vet inte mer vad jag ska göra för att minska kostnaderna. lika bra att säga upp netflix och cmore oxå. internet är avslutat redan. Men får gå igenom de bättre i morgon. Alla onödiga kostnader ska bort. Får nog ställa av bilen oxå, de är ju 120kr i försäkring och kanske 1000kr i bensin. Vad mer kan jag ändra på... ja min medicin får jag sluta med. äta de jag har å sen så blir de inge mer.. alla kostnader jag kan få bort ska bort. Ja nog om de nu, får ta tag i det i morgon. Men de är nog lika bra att jag kollar efter nå annat boende oxå.. fast blir de så mycket billigare? ska va en etta då... Men ja.. vi får väl se vad de blir. Suck.. vet fan inte längre.. orkar inte.:: Kommer bli skyldig 15000 till FK. bara för att jag får ut barnbidraget och allt sånt den här månaden och de är för kommande månad. och då kommer barnen att vara placerad.

Likes

Comments