Lake Taupō är nordöns största sjöodjur väldigt poppis för många turistattraktioner så som speedboat, kajak och båtturer mm. vilket också syndes när vi var inne i staden Taupo.

Är vi anlände åkte vi först och tillade på Huka falls, Nya Zeelands mest populära vattenfall. Det är egentligen mer än ränna/fors i en bit av floden där vattnet frostar väldigt snabbt emellan två nivåskillnader. Det var rätt häftigt att se kraften i vattenmassorna och hur blått och klart vattnet var, men annars var det inte så mycket mer. Vi bockade av det från listan och åkte till kvällens camping.

Vi hade valt ut en som låg utanför Taupo och inte skulle vara en dyr holiday park som alla andra. När vi kom fram möttes vi av några getter i en hage, tre lamor, ett får, några påfåglar och 100+ hönor och kycklingar. De hade verkligen djur överallt och av alla sorter (även hund, katt och kaniner). Vi var inte missnöjda då vi gillar (vilket nog är en underdrift när det gäller Klara) djur. Så fort vi checkat in gick vi för att hälsa på kaninerna vilka även hade kaninungar, min svaghet. De var hur söta som helst och jag ville bara ta med en och gömma i fickan.

Dock kan ju skenet bedra lite gran. När vi tittade lite närmare kunde vi se att getterna var väldigt magra och hade klövar som växte fel. En av kaninerna hade ett otäckt sår under rumpan och de hade bara gallergolv att hoppa på. Fåret gick runt och flämtade väldigt så man kan undra vad som var fel med det. Men det är svårt att säga när vi bara bodde där en natt och man ska inte döma någon för hårt.

Vår största prio var att tvätta men då de bara hade tvättmaskin fick det räcka med en blåtvätt (vilket blev en annan historia att få torr). Vi fick även tvättats oss själva i gratis varmduschar - där man dock fick välja mellan bra tryck eller varmt vatten.

När vi är på betalcampingar försöker vi alltid använda deras kök för att spara på gas och vatten, men också för att det går så mycket smidigare. Detta köket var och spakt utrustat och vi fick hämta det mesta från vår campervan. Dessutom var hela stället lite halvt fräscht så vi fick väl inte riktigt vad vi betala för men det fick duga för en natt.

Dan därpå åkte vi till Taupos flygplats så Klara bestämt sig för att hoppa fallskärm. Hon verkade ganska cool med det och jag var rätt nöjd med att stå på marken och bara kunna titta på.

Klaras beskrivning av hoppet: fantastiskt! Tydligen var det inte alls läskigt utan bara kul. Jag blev nästan lite sugen på att göra det själv men jag har andra saker jag hellre vill lägga mina pengar på.

Efter hoppet tog vi en sväng in i Taupo men stannade inte så länge. Även om staden låg fint vid vattnet och kändes den väldigt turistig med reklam överallt. Istället åt vi lunch vid en utsiktsplats där man kunde se ut över sjön och i fjärran Mt... Det var sedan dit vi åkte och nu befinner vi oss i en by som heter National park. I morgon ska vi försöka ta oss igenom den två mil långa Tongariro alpine crossing där man vandrar över ett berg och förbi vulkanen som är känd som Mt Doom i sagan om ringen. Vi får se om vi överlever det!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dan efter Hobbiton hade vi bokat en tur på Walitom caves - lysmaskgrottor - en an mina andra höjdpunkter på Nordön.

Innan vi åkte till grottorna åkte vi till ett väldigt fint vattenfall. Vi har kört på lite rakare vägar nu ett tag och var naiva nog att glömma räkna med lite större marginal. För såklart var vägarna kringelikrokiga och vi började undra om vi behövde vända om. När vi kom fram visade det sig att det bara tog 5 min att gå till vattenfallet. Tur ändå att vi inte vände om för detta var vad vi fick se:

Vi trodde att vi skulle få åka runt med båt inne i grottorna men först fick vi en guidad tur inne i grottsystemet det var väldigt intressant och vi fick lära oss både om hur grottorna formas och mer om lysmaskarna. Vår guide var väldigt bra och rolig.

När vi kom till en del av grottan som kallades för katedralen frågade han om någon ville pröva akustiken. När inte gjorde det så började han själv sjunga. Vi blev så överraskade för han var verkligen riktigt duktig och alla i grottan tystnade för att lyssna.

Sedan var det äntligen dags för lysmaskarna. Vi var tvungna att vara tysta och det var helt nedsläckt i grottan där floden rann. Båtarna drogs fram för hand via rep som var uppspända över vattnet. Hela taket var helt fyllt med lysmaskar. Det var verkligen som en stjärnhimmel. Väldigt vackert och coolt men jag vet inte om de slår vår egen promenad vi gjort några kvällar innan. Den upplevelsen var något helt annat när man fick utforska allt själv för första gången.

Vi fick inte ta några bilder i grottan men här är en bild på båten vi åkte i.

Efter grottorna satte vi oss vid en gratis wi-fi zone där vi unnade oss en tallrik pommes och stannade nästan två timmar.

Vi hade fått höra om ett så kallat Kiwihouse. En fågelpark där de bland annat kläckte och placerade ut kiwibirds i det vilda. Få vi gärna ville se levande kiwis men inte på zoo utan ett ställe där de togs hand om ordentligt bestämde vi oss för att åka dit nästa dag då klockan var ganska mycket.

Natten spenderades på samma free camping som kvällen innan. Ett ställe mitt ute i ingenstans med en liten flod som flöt förbi precis nedanför campingvanen och höga berg som omgav alltihop. Som mycket annat här på Nya Zeeland var det väldigt fint.

Vi träffade ett trevligt tyskt par som reste världen runt under ett år och en tysk kille som cycklande runt själv här på NZ. Allt cred till honom.

Dagen därpå begav vi oss till The kiwihouse. Vi tittade först på lite andra Nya Zeeländska fåglar innan det var dags att se kiwierna matas. Kiwiburarna var inne i nästan helt svarta rum, då kiwierna är nattdjur. Först var det svårt att se den men sen fick vi se kiwin springa där inne. Man tänker att kiwin ska vara liten och kanske lite klumpig men de är ganska stora och springer så snabbt (vilket set väldigt roligt ut!). Denna, som hette Tasman, var dem största sorten och dessutom en hona (vilka är större) och ungefär lika stor som en basketboll + huvud, ben och den ca 2 dm långa näbben.

Tasman var ganska aggressiv och ville försvara sitt revir när skötare kom in och skulle ge henne mat. De har väldigt vattna klot och använder benen till att sparkas med. Skötaren var därför tvungen att ha på sig extra tjocka byxor medan hon var inne i buren.

Vi fick en massa bra info och även se två kiwis till utav en mindre stort.

Man fick inte ta kort på kiwisarna och det hade nog ändå inte blivit något bra kort i mörkret. Jag har dock bild på den här Nya Zeeländska duvan som fanns i en bur man kunde gå in i. Den var typ dubbel så stor som en vanlig duva och väldigt närgången. Det var den som närmade sig oss och inte tvärt om. Den andra bilden är tagen en minut innan den försökte flyga upp och sätta sig på mitt huvud.

​Nu rattar vi vidare emot Taupo som så passande ligger vid sjön Taupo.

Likes

Comments

Klarblå himmel och gröna kullar med får så långt ögat kunde nå. Så såg miljön ut när vi anlände till HOBBITON MOVIE SET.

Vi startade vår tur från the Shire's rest och därifrån fick man åka en kort busstur in på ägorna. I bussen spelade de en kort film med Peter Jackson och bonde som äger marken som Hobbiton ligger på. Dessutom fick vi se lite klipp från filmerna och komma i rätt stämning musik. När vi klivit ur bussen och gick igenom gången där Gandalf kommer körande i första filmen, och unge Bildbo springer ut igenom i första Hobbitfilmen var det första jag sa: oh my god!

Det var så himla fint med massa blommor och gröna kullar (mycket grönare än överallt annars då det är torka) och väder var ju som sagt perfekt. Allting låg mer ihoptryckt än jag tänkt mig. Det blev verkligen som en liten by.

Alla hobbithål var så söta och personliga. Vissa hade fiske och fiskesaker, andra hade färger och penslar och vissa hur mycket blommor som helst. De var även i olika storlekar för att man skulle få rätt perspektiv i filmen. Är man en hobbit ska hålen vara rätt storlek för en vanlig människa, men är man en trollkarl ska de vara små så att en människa ser stor ut. Alltihop var dessutom så himla välgjort och det var trädgårdsmästare som höll på att greja medan vi var där.

Tyvärr fick man inte gå runt själv som man ville utan vi hade en guide med oss och gick i en grupp. Guiden var dock väldigt bra och rolig och vi fick veta en massa kul trivial om filmerna. Visste ni tillexempel att trädet över the bags end är fake? Det är ett stålträd men handmålade löv som är påklistrade var och ett för sig. Men när scenografen fick se trädet för första gången tyckte han att det var fel färg på löven så de fick ta ned alla igen, måla om dem och göra om allt igen. Vilket jädra jobb!

Vi fick gå en liten tur och stanna vid vissa hål och ta kort. Det var så mysigt och fint och jag ville bara krypa in i ett hål och stanna där tills alla gått.

Sakta men säkert tog vi oss upp till Bags end där alla så klart skulle ta kort. Bilbo hade verkligen det bästa hålet i hela Hobbiton för man kunde se hela byn och kullarna runt om. En utsikt jag inte hade haft något emot.

Sedan gick vi vidare ned till ängen och partyträdet. Världens kanske mest fotograferade träd. Utan det hade Hobbiton legat på sex andra farmer men när the location scouts såg det här trädet visst de att de hade hittat rätt.

Dagen sista Hobbithål som vi fick se på nära håll tillhör en av mina favoritkaraktärer från LOTR. Någon som kan se vem som bor här?

(Om du inte vet kan du se vilken POP vinyl figur jag köpte.)

Efter att ha gått en bit genom en liten skog kom vi fram till en sjö och The green dragon. Där fick man smaka ginger beer och sedan bara sitta och känna in stämningen till glad musik.

Jag vet att jag har skrivit det hur många gånger som helst men det var verkligen så fint och det kändes nästan lite ledsamt att behöva åka därifrån. Jag hade gärna stannat längre (eller varför inte flyttat dit?).

Som tur var tog vi en sväng i sovenirbutiken och jag köpte min lilla figur och dessutom The fellowship of the ring med, var jag tycker, ett väldigt vackert omslag.

Är så nöjd med den här dagen. Kan leva på det ett tag.

Likes

Comments

(Detta är fortsättning på förra inlägget. Om du inte redan läst det föreslår jag att du gör det först.)

Efter att ha lämnat Cathedral cove bakom som styrde vi bilen söder ut igen. Vi stannade en kort stund på en av Nya Zeeland största surfstränder och även för att "storhandla". Eftersom att vi har väldigt trötta av att ha gått upp tidigt och gått i solen ville vi bara komma fram och ta en tidig kväll. Siktet var inställt på en gratiscamping, men när vi kom dit var den verkligen bara en parkering is kogerna och helt tom. Dessutom fanns det en skyllt som påstod att det inte var tillåtet med non self contained vehicles (vilket betyder att man inte tar hand om sitt eget diskvatten och trollet utan att det rinner ut under bilen) vilket vi är. Vi gick för att fråga skogvaktaren (så amerikanskt!) och tydligen stämde det. De hade vänligen ingen möjlighet att städa på grund av vattenbristen. Detta var inte toppenkul då vi var trötta och det inte fanns någon annan camping supernära.

Jag hittade en billig för 60 kr/person som vi bestämde oss för och när vi kom dit möttes vi av en vacker fors/vattenfall. Och själva campingen var något helt annat. Det var en stor park (är väl bästa sättet att beskriva det på) med massa gröna träd, kullar och frigående får. Dessutom fanns det tre olika campingplatser att välja på. När vi hittat den finaste, med utsikt över en liten sjö och gröna kullar med får, packade vi ut våra campingstolar och fixade i ordning tacos (vår to-gorätt) och satt och åt det medan fåren betade runt omkring oss.

Måste understryka hur fantastiskt fint det var och för det billiga priset. Vi var så glada att vi inte kunde stanna på den första campingen.

Vi spelade lite kort i vårt penthouse och när det började mörkna begav vi oss till ett vattenfall i närheten då vi fått rekommenderat att det gick att se glow worms där. Först gick vi en bit i mörkret i skogen men sen fick jag syn på en liten ljusgrön prick som såg ut precis som en lampa. Det visade sig vara en glow worm och runt hörnet fanns några till. Ju längre vi gick desto mer såg vi i skogen och längs bäcken intill stigen. När vi kom fram till vattenfallet löst det massa små lampor överallt och på vägen tillbaka blev det ännu mer då det blivit mörkar.

Det var så himla fantastisk att gå där i skogen och är svårt att beskriva. Det var som att se massa stjärnor i konstiga konstellationer överallt runt omkring oss. Vi gick runt där inslagen bland stjärnorna och bara försökte ta in allt det vackra. Det fanns en vägg där det lyste hundratals maskar och såg verkligen ut som en galax.

Rätt nöjda gick vi tillbaka till campervanen för att borsta tänderna och titta på stjärnorna - fast dessa satt på himlen.

Det gick ju såklart inte att ta kort så det är svårt att visa hur det verkligen såg ut. Men här har ni kort på några, så tänk er dem fast lite starkare gånger några tusen.

Morgonen därpå blev sovmorgon och sen lång frukost i våra campingstolar. När vi packat ihop allt åkte vi och tog en snabb promenad till vattenfallet vi varit vid kvällen innan för att kunna fota det i solljus. Sedan åkte vi vidare till forsen vi sett när vi körde in på campingen och fota lite där också. Vi har lite sugna på att bada där också men eftersom att vi hade något annat planerat för dagen hade vi inte tid. Det hade blivit dags att bocka av det som stått högst upp på min bucket list...

Likes

Comments

Nya Zeelands vackra natur fortsätter att ta oss i storm och vi lär oss mer och mer om campinglivet varje dag. Vi blir åtminstone mer effektiva. När vi ska köra någonstans räknar vi alltid med en timma extra. (Måste även säga att de är så himla måna om sade drivning. Överallt finns det skyltar om att sakta ned, ha bilbälte och ta en paus om man är trött. Så himla omtänksamma! Precis som kiwierna.)

Vi ser så många varierande miljöer, gröna kullar, dinosaurieskogar, fina kuststräckor och några få barrskogar. Överallt finns det får, kor och hästar, men vi har även sett en del kalkoner (vilda?) och lamor.

Nu har vi äntligen fått solen med oss. När vi lämnade vår free camping lördag morgon kunde vi skymta blå himmel och det hela slutade med en hel dag med bad och sol. Målet för dagen var nämligen Cathedral cove, grottan som är känd ur andra Narniafilmen).

Väl framme väntade en ca 2 km lång vandring som först gick väldigt mycket ned, sen upp och sen ned igen. Fint var det liksom allt annat här men ändå inget mot vad vi fick se när vi kom fram. Två stränder, och emellan dem grottan, med ljusblått vatten och omgivet av höga klippväggar. Det var svårt för hjärnan att ta in att det var verkligt när man tittade genom grottöppningen och kunde se den stora "stenön" på andra sidan.

Efter att ha tagit våra obligatoriska turistkort la vi oss för att sola, men först ett dopp i havet. Jag hade inte tänkt att doppa mig men fick ge upp den planen när en stor våg kastade omkull mig, haha.

Resten av tiden förflöt med solning, kortspel och några promenader runt stränderna. Det var så himla vackert och kändes nästan som att vara i Narnia. Speciellt eftersom att musiken spelades upp i mitt huvud.

När vi kände oss klara var det bara att traska hela vägen tillbaka i solen. Vi unnade oss en lite dyrare holiday park som låg mitt ute på landet med väldigt trevliga ägare. Mat och dusch stod rätt högt på vår lista och det var så skönt att kunna använda riktiga, bra faciliteter. Vi var rätt trötta efter en dag i solen men kom ändå inte i säng för en rätt sent. Det gjorde dock ingen för vi fick uppleva världens stjärnhimmel. Jag har aldrig sett Vintergatan förut men här kunde man verkligen se bältet av stjärnor. Så fint!

Nästa morgon hade vi satt klockan på halv sex för att kunna åka tillbaka och se Cathedral cove utan några turister. Planen lyckades rätt bra. Det var vi och ett fåtal mer personer där. Vi fick våra bilder på en helt tom grotta och sedan satt vi på en öde strand och åt frukt. Det var så fantastisk och helt klart värt att gå upp så tidigt (är ingen morgonmänniska vilket jag tror mina nära och kära kan intyga).


Resten av dagen, eller snarare kvällens campingplats är en historia för sig, så det får ett helt eget inlägg.

Likes

Comments

Det är inte alltid guld och gröna skogar när man reser. I och med att vi lämnade Auckland kornglade en hel del.

Först skaffade jag ett resesimkort för att jag jag ska kunna få data här nere. Men när jag satte i sim-kortet så visade det sig att min mobil var låst till min vanliga operatör. För att låsa upp detta var man tvungen att gå till en butik i Sverige och det kunde ta upp till två veckor att fixa... Nu är problemet som tur var äntligen löst (tack vare assistans från hemmaplan) och fr.o.m. igår kan jag äntligen surfa utan wi-fi.

Problem nummer två uppstod när jag inte kom in på min bank och kunde överföra pengar till mitt kort för att betala husbilen. Även detta löstes via mina hemmasupportrarna. Tack mamma och pappa.

Allt kändes toppen när vi skulle hämta ut campervanen - tills vi skulle betala och det visade sig att mitt kort var låst för att betala mer än en viss summa varje dag. Så där satt vi en stund innan jag lyckade föra över pengar till Klara (som inte hade någon gräns) som betalade åt mig.

Gissa om det kändes skönt att sätta sig i bilen och äntligen vara på väg. En positiv sak var att vi fick en gratis uppdatering på bilen, the penthouse - en takbox som man vevar upp så att det blir ett litet rum/en dubbelsäng. Toppen för oss som behöver extra förvaringsutrymme.

De senaste dagarna har vi kört runt i vad som känns som the Shire. Överallt är massa kullar, gröna skogar och massa betesdjur. Vi har lärt oss att det tar mycket längre tid än vad gpsen säger att det ska ta då alla vägar är kurviga och man nästan aldrig kan köra i hastigheten som vägskyltarna visar.

Annars så är det förvånansvärt lätt att köra på vänster sida. Jag var lite nervös första gången men det känns så himla naturligt då ratten är på andra sidan och alla andra gör det. I början var svängar lite kluriga för man blev förvirrad på vilken sida man skulle lägga sig. Men nu efter några dagar tänker vi knappt på det. Det ända vi fortfarande kan göra fel på i lite stressiga situationer är att vi sätter på vindrutetorkare istället för blinkers då de spakarna har bytt plats.

Första kvällen stanna vi på en gratis camping/parkering med toa i en liten semesterort vid havet. Det var en superfin kväll och morgon, jättebra för oss att öva in att laga mat och bädda. För dan efter kom molen och när vi kört hela vägen upp till Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste punkt-ish, så var det så dimmigt att vi knappt hitta ut till fyren och inte kunde se något av utsikten vilket var lite tråkigt.

Vi stannade den natten på en väldigt mysig camping i en liten vik, precis vid stranden. Tyvärr fick vi inte se så mycket av den för vi ägna hela kvällen åt att laga mat och diska och morgonen därpå började regnet. Vi fick då lära oss att klättra runt i bilen för att bädda, byta om, flytta tunga resväskor och göra frukost. Vi lämnade bara bilen för att gå på toa.

Sen dess har det inte slutat att regna och i natt har det blåst full storm. Vi har för det mesta sprungit mellan bilen och tak från regnet, och klättrat runt inne i bilen för att slippa gå ut. På gratiscampingen vi står nu, mellan Auckland och Coromandel kan man se spår av stormen; ett halvt träd blåst ned över en byggnad och det ligger massa grenar överallt. Som tur var bodde campa vi under natten på en potatisfarm. Det låter konstigt och ja, det var det. Lokalen där man åt och laga mat var proppad med massa konstiga saker, men det var väldigt fräscht i köket och ägaren, Ernie, och hans fru var så söta. Vi fick till och med duscha i deras hus eftersom att den andra duschen var trasig.

Idag har vi spenderat halva dagen i samhället nära farmen för att göra lite praktiska saker så som använda bibliotekets wi-fi, handla mat och andra nödvändiga saker som en kabel så att vi kan koppla mobilen till stereon. Jag har dessutom investerat i ett par stövlar. Resten av dagen har vi tillbringat på vägen och vi kom faktiskt hela vägen vi planerat trots att vi inte åkte för än efter kl 14.

Igår stannade vi dessutom vid Waipoua forest, där Nya Zeelands största träd växer. Och bilden gör det verkligen ingen rättvisa. Man kände verkligen "wow" när man kom dit. Vi passade även på att ta en promenad i skogen (på speciella gångvägar, det var väldigt noga att man inte fick lämna dem och man var tvungen att tvätta av skorna innan man gick. De värnar verkligen om sin miljö här). Såklart började det ju ösa ned så fort vi börja gå. Men skogen var ändå himla mäktigt med de gigantiska träden. Det gick inte att ta kort i regnet men det hade ändå inte gått att fånga på bild. Som mycket annat måste det upplevas.

​Nu styr vi bilen emot Coromandel och grottan som är med i andra Narniafilmen. Det ska bli bättre väder i helgen och regnet ska sluta så vi håller tummarna och hoppas på det.

Likes

Comments

Got nytt år på er där hemma!

Har mycket att berätt om trots att vi inte gjort så mycket de senaste dagarna.

Auckland är en storstad men det finns inte så överdrivet mycket att göra. Vi bor superbra, på ett lugnt och fräscht hostel precis vid main street, 5-10 minuter från alla affärer och ytterligare 10 min till hamnen. Vi valde att ta ett eget tvåbäddsrum vilket känns väldigt skönt då vi kan breda ut oss och inte behöver oroa oss för att störa andra. Rummet är dessutom rätt stort. Ända minus är att det blir så kvaft även fast man har öppet fönstren och det är världens uppförsbacke sista bite till hostellet när man kommer inne från stan.

För övrigt känns Auckland ganska backigt. Igår tog vi en promenad till Mount Eden, en fin kulle med nästan 360 graders utsikt över Auckland. Vägen dit var backig och det var så varmt. Man känner verkligen att solen är starktare än hemma pga. tunnare ozonlager och lite föroreningar. (Bräde mig lite i ansiktet första dagen trots att jag hade 50 solskyddsfaktor så nu har jag köpt en nya zeeländsk solkräm som ska vara mer anpassad efter uv'n här.) Jag klarade knappt av att gå i solen och dessutom uppförsbacke. Men upp kom vi till slut (det ska bli väldigt intressant när vi ska vandra Tongario crossing vilket tar 8 timmar i bergen...).

Så nu har jag alltså bestigit min första Nya Zeeländska kulle. Jag tycker att bilderna kan tala om hur utsikten var.

På kvällen tog vi färjan över till Devonport där vi hade bokat bor på en resturang. Tyvärr bestämde sig min jetlag att komma preci när vi lämna hotestellet och jag var så trött när vi gick runt i Devonport och var nära att somna på restaurangen. Som tur var blev det bättre när vi, en timma innan tolvslaget, begav oss upp på kullen Mt. Victors för att titta på fyrverkerierna. Väl uppe satt vi med massa annat folk och hade jättefin utsikt över Auckland citiys skyline. Fyrverkerierna var dock en liten besvikelse. Det var bara lite runt om i horisonten samt Skytower som sköt massa i fem minuter. Men det var rätt mysigt ändå.

Idag tog vi en lång sovmorgon och var inte ute på stan för än vid två. Det känns inte som om Auckland har så mycket mer att bjuda på då vi har sett Storgatan och hamnen. Men tur var väl det för idag har det hellregnat från och till. Vi har verkligen fått känna på Nya Zeelands omväxlande väder.

Vi har planerat lite inför all praktiskt i morgon då vi hämtar campervanen och även hur vi ska lägga upp resan på nordön. Tyvärr ska det regna hela veckan men vi försöker vara optimistiska.

Hoppas ni får en bra start på 2018!

Ja jag ser ut som en äkta turist här med min NZ keps. Men jag gillar den.

Likes

Comments

De senaste tre (? Jag har inte ens koll på tiden längre) dagarna har varit rena bergodalbanan. Men det är väl lika bra att ta det från början.

Dan före dan, torsdag, var så nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Bara jag tänker tillbaka på det känner jag av nervositeten. Hela tagen spenderades mer eller mindre åt att packa (förutom min klipptid kl 8 på morgonen). 26 kg senare var det mesta förberett och de sista detaljerna tog jag fredag förmiddag.

Från och med igår(?) vill jag säga, men jag har inte koll på vart ett dygn slutar och nästa börjar med alla tidzoner. Men från och med kl 16 torsdag eftermiddag tills idag halv sju på morgonen för mig och kvällen för er, har jag suttit på ett flygplan. Alltså över 24 timmar med mellanlandningar... och på dessa flyg har jag fått två middagar och frukostar. Mitt dygn är alltså kaos.

Första tanken när jag kom på planet i Köpenhamn var lyx! Trots att det var ekonomiklass var sätena hyfsat breda, jag hade fönsterplats längst bak och ingen bredvid mig. Och min bästa vän: tv-skärmen i stolen framför. Något jag aldrig haft förut så därför är det mesta jag tillbringat resan med att kolla på film och sova.

Efter ca 10 timmar med tre filmer och bara några timmars sömn landade jag i Shanghai. Inte världens roligaste flygplats kan jag säga. Nästan helt öde trots att det var mitt på dan för dem och annars ganska dämpat. Transfern tog nästan en hel timme då man var tvungen att först stå i kö (där bara en enda person satt och jobbade) för att sedan vänta lite till, följa med och gå igenom en värmekamera, gå tillbaka, igenom securety och sedan slutiligen till gaten. Min plan att få någon riktig mat försvan rätt snabbt då det knappt fanns några restauranger, och ännu mindre någon som passar en typisk svensk som mig. Som tur var fick vi gå på planet ganska direkt.

Nästa 11 h flyg var med Air New Zealand, och ja, jag brev lite besviken för att de inte hade sin hobbit-inspirerade säkerhetsfilm, men de hade i varje fall en roligare - som var inspelad på olika platser i Nya Zeeland - än den vanliga. Personalen var även hur trevlig som helst så jag kan verkligen rekommendera detta bolag.

Det enda som varit minus är maten. Då jag är både allergisk och kräsen går det inte så bra ihop och jag har mer eller mindre levt på bröd, frukt och sallad sedan i torsdags.

Jag somnade nog inte till mer än en gång på vägen men försökte ändå sova enligt Nya Zeelands tidzon så just nu, klockan 10 på morgonen här, är jag ändå hyfsat med.

Transfern på Aucklands flygplats var väl lite bättre men man kan ändå säga att vi är bortskämda inom EU. Papper ska fyllas i, pass ska stämplas för visum, absolut ingen frukt eller mejeriprodukter får komma in i landet. Har du med dig vandringskängor? De packar vi upp och tvättar av. Men egentligen var det inga problem och allt gick väldigt smidigt.

Så nu sitter jag här på vårt vandrarhem. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Mitt första intryck är att det är himla grönt och fint. Bara vägen från flygplatsen var full av kullar växter och små mysiga hus.

Intryck nummer två, det är väldigt kvaft överallt inomhus. Hade väntat mug lite frisk luft när jag steg av planen men det var bara varit kvalmigt på flygplats, i taxi och nu på vandrarhemmet. Sen så är det ju även 10 grader varmare än hemma. Idag ska det blir 24 grader!

Tyvärr får vi inte rummet för än vid två och Klara kommer inte med planet från Wellington (hon har pluggat där sen i november) för än vid 12, så jag har fyra timmar att göra mig av med. Just nu skulle det sitta så bra med en säg och en dusch men ska försöka ta en powernap här på soffan (betvivlar dock att det går för jag kan inte ta powernaps) och äta något. Sen får vi se vad som händer. Vill gärna hinna upptäcka stan och bestiga min första Nya Zeeländska kulle innan vi får campervanen på tisdag. (En dålig nyhet: det ska regna ca varje dag fr.o.m. Att vi får vanen. Perfekt eftersom allt vi har planerat att göra det närmaste är utomhus. Vi får se hur detta går.)


Detta blev ett himla långt inlägg men räkna inte med att alla kommer vara så. Vet inte hur mycket tillgång till internet vi kommer ha i vanen så vi får se hur detta blir.

Nu börjar äventyret!

Likes

Comments

Kan inte riktigt fatta att det idag är en vecka kvar tills jag ska flyga iväg till andra sidan jorden! Resfeber? Ja! Det känns som om det första fokuset för stunden ligger på julen. Det är ju ändå dan före dan före dan före dopparedagen. Och det är faktiskt skönt att ha det som lite distraktion annars hade jag nog varit ännu mer nervös vid det här laget.

Jag har inte börjat packa än men tänker eventuellt påbörja den processen i morgon. Jag har i varje fall gjort en lisa och då brukar det gå rätt fort när man väl sätter igång.

Annars har jag fixat de mesta sakerna som ska göras inför resan. Jag har köpt allt jag behöver (där inkluderas ett mer eller mindre eget apotek...) förutom en liten förpackning tandkräm, skrivit ut en massa nödvändiga papper, bokat veganmat på flyget och liknande. Men ju närmare det blir dessdå mer kommer jag på som behöver ordnas.

Dessutom har jag bokat flyg till Australien i tio dagar. Kommer att åka på ett surfcamp en bit utanför Sydney några dagar och sedan spendera fem dagar i själva Sydney innan jag åker tillbaka till Auckland.

Vi får se om det blir något mer inlägg innan jag åker, annars blir nästa gång ni hör något från mig när jag väl befinner mig down under.

Ha det så bra tills dess.

Likes

Comments

Long time no see! Vilket egentligen inte spelar någon roll då det antagligen inte är någon som följer bloggen än.

Sen sist har det hänt en del i förberedelserna inför resan. För ca 2 veckor sen träffade jag Klara, min resekompis, för sista gången här i Sverige och nu befinner hon sig i Wellington för att plugga i två månader innan jag kommer.

Jag har fixat en hel del praktiska saker så som påbörjat vaccination (något som egentligen inte skulle behövas enligt alla informationskällor jag tittat på, men min vaccinationscentral tyckte olika...) och skickat iväg ansökan om internationellt körkort, något som är ner eller mindre nödväningt på Nya Zeeland då man måste ha en engelsk översättning på körkortet.

Jag har även köpt lite saker som kommer behövas på resan så som en ny regnjacka, en bra ryggsäck och ett par vandringskängor. Som det kanske hörs är planerna att vi ska vandra en del, något som Klara gör här hemma. Själv är jag inte van att gå några längre turer så jag och mamma har börjat småvandra lite här hemma. Idag prövade jag ryggsäcken med lite lätt packning i och den kändes väldigt skön (den var väl inte packad så tung men ändå). Kängorna börjar också kännas bra nu. I början var det väldigt ovant att gå i dem eftersom att de var så stela och fotleden var mindre rörlig då skaftet på skorna är högre på mina vanliga skor. Men nu börjar de mjukas upp och sitter väldigt skönt på foten.

Det som återstår att inskaffa är en mjuk resväska med hjul och en liten men bra kameran (som jag hoppas på att få i födelsedagspresent eller julklapp). Jag håller också på att kolla på Sydney och ett surfcamp i Australien. Så förberedelserna fortsätter.

Hej för nu!


Likes

Comments