Jag vill dö. Jag är inte självmordsbenägen. Jag vill bara dö

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vi alla har någonsin känt att vi inte är bra nog. Vissa skyller denna känsla på idealet som finns i samhället medan andra skyller de på det stressande betygsystemet som samhällets ungdomar får leva med. Jag har aldrig riktigt brytt mig, om hur jag ser ut eller om vad jag gör. Jag gillar den egenskapen hos mig. Men det jag precis har insett och som alltid har varit inne i mig är känslan av att inte räcka till.

Jag är den i klassrummet som sitter tyst, helst i ett hörn långt bak och tittar ut genom fönstret. Det är något som jag alltid har gjort och det är det mina mentorer har pratat om under utvecklingssamtalet. De ville och fortfarande vill att jag ska räcka upp handen och genom det bli mer aktiv på lektionerna. Men problemet är att jag inte vet vad jag skulle säga, för oftast har jag inte en aning om vad läraren har snackat om på grund av dagdrömmar. Istället för att säga till mentorn eller till andra anhöriga om mina dagdrömmar har jag byggt upp en vägg och ljugit om mitt problem. Den här lögnen har fyllts på och fortfarande är igång än idag.

Det var dagen då vi fick våra första betyg som jag började tänka på min prestation på lektionerna och prov. Det var dagen då jag började må psykiskt dåligt över mig själv, dagen då jag kände att jag inte var bra nog. Enda sen den dagen har jag alltid ljugit om mina betyg, mina provresultat, mitt pluggande och jag har bara känt mig värdelösare efter varje gång. Jag ljög för att jag ville inte att utomstående skulle tycka att jag var lat för att jag inte kämpade, för kämpade gjorde jag. Jag har suttit i timmar framför skoluppgifter som ska göras, men ändå inte gjort dem, för att i mitt huvud har jag tusen andra tankar.

Jag har trott att alla människor, alla mina klasskompisar var likadana som mig. Att alla hade samma dåliga koncentrationsförmåga och lika svårt för att plugga. Så därför började jag skämmas över mig själv när jag inte presterade på samma nivå som mina jämngamla klasskompisar.

Jag har haft en konstant ångest över skolan sen jag insåg att alla andra var så mycket bättre än mig. Och den ångesten har jag än idag.

Likes

Comments

Jag har en crush. En crush på en kille med ett rykte, ett dåligt rykte. Ryktet säger att han bara vill ha en tjej för hennes utseende och hans tidigare beteende stödjer detta påstående. Jag vet att han har smygfotat tjejer och att han sitter under trappan för att förhoppningsvis få en syn på hur det ser ut under tjejernas kjolar. Men när jag kollar honom djupt in i ögonen försvinner allt tvivel. Han får mig att smälta gång på gång på gång. Men hur vet jag att han gillar mig och inte bara mitt utseende?

Varför jag skriver detta på den här bloggen och inte tar upp problemet med någon nära vän är för att jag skäms. Jag skäms över att gilla en kille som Honom.

Jag har haft någonting för denna kille väldigt länge då hans utseende attraherar mig väldigt mycket. Men tankarna började en sen eftermiddag när jag skulle gå hem från skolan med några av mina kompisar. Vi skulle bara passera hallen när vi hörde ett skratt. Detta skratt tillhörde en tjej som blev kittlad av Honom. När jag steg in i hallen sa jag genast "nämen oj", för att bekräfta deras flörtande och direkt efter orden lämnade min mun slutade han. Han frös till is medan han tittade på mig generat, som om han hade blivit påkommen med att göra någonting dåligt. Händelsen fick mig att tänka till en stund och fråga mig själv om Han gillade mig men tanken flög snabbt förbi då jag påminde mig själv att det bara var jag som över resonerade handlingen.

Men det hela började under en gruppuppgift vi hade i stan tillsammans med årskullen. Vi två blev inte indelade i samma grupp men han bytte till min grupp precis innan övningen var slut. Vi åt därefter lunch tillsammans med en annan kille från min grupp och det pågick lite flört mellan oss. Efter det gick vi tillbaka till samlingsplatsen och jag och han hade fortfarande flörtiga konversationer emellan oss. Senare på kvällen var vi och badade tillsammans med en stor mängd andra personer. 

Någon dag efteråt började han skriva med mig frågandes vad jag gjorde och efter det flöt konversationen på. Jag adderade honom på snapchat och därefter började han skicka snaps flitligt till mig inkluderat flörtiga emojis. Han har frågat om jag vill träffa honom flera gånger men bara under tidpunkter när jag har varit upptagen. Jag vill verkligen träffa honom men det känns som att han inte tror det.

Mina bekymmer är att jag har en oro att han bara skriver och vill träffa mig för att han vill ha min kropp. Jag vet att jag har en bra röv och det vet jag att han gillar. Han började även skriva med mig efteråt han hade sätt mig i badkläder. Varför jag oroar mig är för att han har ett rykte, det där dåliga ryktet som säger att han bara vill ha en tjej för hennes utseende. 

Likes

Comments

​Jag skapar denna blogg idag för att utveckla och förbättra min skriftliga förmåga. De framtida inläggen kommer att handla om de personliga äventyren jag utsätts för i min vardag. Jag kommer skriva om personliga upplevelser så därför väljer jag att vara anonym.

Likes

Comments