View tracker

Ytterligare en bra dag där jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Suttit i solen och lyssnat på ett par sommarpratare. Dock ingen som gav några intryck. 

Psykologen ringde och sa att jag skulle få träffa en kollega till honom vid tre tillfällen då han själv har semester. Sedan avslutade han med att säga "men du får inte tycka för bra om honom" innan han gav mig en tid hos honom i augusti. Vad menar han egentligen? Jag förstår inte, förstår inte mer än att jag ska ringa och be om en ny, jag vill verkligen inte gå hos honom. Han är konstig och oprofessionellt. Har berättat för Th och en vän båda sågar samma sak, BYT! 

Ska prova att somna med  sömnträningsprogrammet i kväll igen. Det tar väldigt lång tid av knölande innan jag kommer till ro, men när jag väl gjort det somnar jag ganska fort. 

POSITIVT: Att jag suttit ute i solen och att jag samtidigt gjorde fotvård, skönt. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ph och jag åkte, trots att jag ska vara lugn och dessutom inte köra bil, in till "sora staden" och tittade på lägenheten. Den var mysig med eldningsbar öppenspis och högt i tak MEN med två små rum som skulle bli Ph:s och S:S, var av ett var så litet kortare än två meter och kanske 3,5-4 meter brett. Det funkar inte så jag har mailat och tackat nej, tyvärr. Men det har gått bra idag, Ph och jag stannade till och med kvar i stan och åt en lunch i saluhallen. Så mysigt. Men när vi kom hem vid halv två kraschade jag i soffan och slumrade där till åtta när jag gick upp och gjorde en sallad till middag. 


I kväll ska jag somna till sömnträningsprogrammet som jag provade igår. Det fungerade ok. Tyvärr har jag drömt mycket i natt och haft en dålig sömn, men somnade i alla fall ok. 

Positivt: Att jag trots en för stor utflykt ändå varit relativt lugn i sinnet, inte gråtit och när jag blivit stressad och orolig ändå kunnat behålla lugnet något så när, i alla fall om ni frågar mig, kanske något annat om ni frågar Ph. 

Likes

Comments

View tracker

Idag har det varit en lugn dag. Till största delen har jag legat i sängen eller soffan och vilat. Sov djupt två timmar på em. Jätteskönt. Inte många destruktiva tankar eller inte ens ledsen. 

Fått några goa sms från ett par vänner. Inte svarat i telefon när en av dem ringde, men istället har vi pratat via sms. Fick frågan på Facebook om jag ville komma och äta äppelpaj, istället för en kram. Ååå som jag ville, men vågar inte göra mer än det jag måste, vill inte bli utmattad och stressad så att ilskan kommer. Äppelpaj får vänta. Har oxå försökt mysa lite med Ph som suttit still i soffan, knät gör ont men har kommer snart kunna kasta kryckorna inomhus i alla fall. Sms:at med S i kväll som bor i våra bästa vänners lägenhet när de är på Kreta, skönt för henne att slippa behöva pendla till jobbet. 

I morgon ska Ph och jag titta på en lägenhet i "storstan". Synd att Th och S inte kan vara med. Är orolig för att köra bilen de 10 milen fram och tillbaka. Vet ju att jag inte ska köra. Blev ju stoppad för en månad sedan, av polisen som misstänkte mig för rattfylla då jag körde så illa. Självklart hade jag inte druckit men jag kör verkligen illa nu när jag inte orkar hålla koncentrationen och alla funktioner inte fungerar som de ska. Det är hemskt. 

Jag var inte till psykologen, vill inte träffa honom mer då jag inte känner mig bekväm med honom. Ska ringa honom i morgon och fråga om ny tid och "vikarie" under hans se,Ester. Sedan när remissen är klar tänker jag byta psykolog. Vill ju till "min" psykoterapeut men det får ju vänta för sen remissen kommer ju att dröja till mars 2015 på grund av omorganisation. 

Innan jag somnar ska jag försöka låta bli att spela det sista livet på Candy Crush, det stressar bara min hjärna, istället ska jag lyssna på sömnträning som jag fått på en mp3-fil av en vän. Slappna av innan jag somnar, eller medansvar jag sover. 


Positivt: Att jag generellt haft en lugn dag, att jag känt mig ganska ok för att vara jag. Att jag idag inte kände mig så deprimerad.

Likes

Comments

Jag blir rädd över att jag inte förstår att det är så lite som behövs, så lite som behövs för att jag ska bli arg och gråta. S var hemma och glad, provade nya kläder som hon visade för mig, hon ville oxå prata kost och motion. Klockan var 11 och jag fortfarande i sängen och när det gått en timma  så tyckte jag det var dags för lunch. Kanske behövde vi åka och handla först, men då fick S i så fall följa med som "livvakt". Eller var det bättre att vi åt först, annars skulle det bli sent. Här började nu stressen komma, trött av timmens ansträngningar av att vara en närvarande mamma. Gör i alla fall omelett till oss, blir mer och mer stressad. Säger varsågod till S när första omeletten är klar var på hon svarar, tack men jag gör min själv, vill inte ha allt som du lagt på. Blixtar och dunder slår till och det slutar med att avi båda gråter. S ringer pappa Th och strax efter ringer  jag mannen Th. Vilken cirkus. Innan dess säger S att snälla mamma gå och lägg dig då ordnar jag maten, men icke här är det jag som är mamma och jag tänker inte ta "order" av dottern. Tänk om jag förstod mitt bästa, dottern  verkar förstå bättre än jag. Till sist lugnade det sig men nedstämd utan ork.

Ph var ju på cup och jag ser på Instagram att laget vunnit, kan dock inte se Ph på lagbilden...konstigt. Skickar ett grattis-sms men får inget svar. Efter någon timma ringer telefonen och det är grannen, som berättar att hon är på akuten med Ph som fått en spark med dobbarna mot knät. Hon har inte velat ringa mig men då läkaren säger att det kommer ta många timmar till undrar hon om jag vill att de åker till vårt lasarett i stället. Jag ber henne vara kvar och ringer min mamma då grannen säger att jag inte får/skaköra, vilket är sant. Mamma åker självklart. Ringer Th och berättar, kommer då på att det är bättre att mamma är hemma och spar på sina krafter. Hon behöver vara stöd till min bonuspspappa som fått blodcancer. Ringer min bror istället och självklart kastar sig morbror in till sin systerson, om han så måste stanna över natten. Mamma blir nog lite besviken över att hon inte fick åka. Till midnatt kom sonen hem med en misstänkt korsbandsskada. Återbesök om två veckor och fram till dess kryckor. Skiiit. 

När allt var ordnat med skyddsnätet kring Ph ringde jag en vän, behövde en kram och någon att få gråta hos. Hon kastade sig i bilen och kom. Vet att jag är rik på vänner som bryr sig, jag har bara inte ork just nu att glädjas får nöja mg att gråta. Kramades en stund, grinade en stund och fick några kloka ord. Som till exempel att när S säger åt mig att gå,och lägga mig så är hon klok och förståndig och att jag fortfarande är hennes mamma även om jag tillåter mig att visa att jag är svag. Ska försöka. Undrar om det är det här som psykologen pratar om när han säger att jag ska sätta mig ner i båten och vänta till stormen på världshaven slutat stormat och jag tycker att det är skönt? 

Positivt:  Att jag har vänner som kliver in och tar hand om sonen så att jag inte behöver tänka, även om jag självklart oroar mig. Att jag har en mamma och bror som lika självklart hjälper till. Att jag har en vän som kommer över för att ge mig en kram och kloka ord. Att jag kan känna att jag älskar min familj och mina vänner, även om känslan bara infinner sig för en kort stund.

Vet att jag är rik, rik på vänner som bryr sig, bara svårt att komma ihåg och ta in. 


Likes

Comments

Jag skäms inte och kommer inte att be om ursäkt. Jagmår bra av att vara själv och att min familj inte är hemma. Idag har det varit en sådan dag. Th är ju på tjänsteresa och Ph på cup. S bestämde sig att åka och titta på lillebror när han spelade, innan hon skulle på tjejmiddag. Hon är fantastisk, när pappa inte är hemma och mamma inte har kraft så tar hon ansvaret. Det här betyder att jag fick en dag själv, eller i alla fall en stor del av dagen själv. Oj så skönt och vad bra jag mår av det. Tillsammans med att jag haft snart en vecka utan att jag inte gjort någonting mer än att sovit och vilat och den här dagen så har jag inte gråtit en enda gång idag, undrar när det hände senast? Har inte fått något raseriutbrott, bara blivit lite småarg på S innan hon skulle iväg och titta på brorsan och vi inte hade ätit lunch och det var en röra i kylskåpet, då kom stressen och jag blev jätteirriterad men klarade mig från att bli riktigt arg. Skönt. Har nog haft ett lugn för Ph kom i kväll och kröp ner hos mig under filten i soffan och låg skavfötter med mig en stund och tittade på tv.

Nu ska jag innan jag somnar titta lite i senaste Sköna hem i stället för att leka med paddan och iPhonen, se om jag kan somna bättre då. 

Positivt: Att Ph lade sig skavfötter med mig. Att jag lyckats behålla lugnet stor del av dagen utan allt för mycket stress och ilska. 

Likes

Comments

Varför, varför går jag igång, och det om och om igen? Jag går ju igång på allt! Klockan är inte halv tio än och jag har satt hjärnan på högvarv säkert fem gånger redan. De flesta av gångerna av irritation. Irriterad på S som åter lever om när hon ska till jobbet och väcker mig. För trött för att hysteriskt skrika åt henne att vara tyst. Pratar med Ph som fixat allt med packning och frukost innan han ska iväg på cup, jag hade somnat om efter att blivit väckt, och han får ett sms av tränaren, 15 min innan bestämd tid, att han ska gå till bussen, nu. Det lilla gör att pulsen går upp i 180 och jag blir hel speedad. Varför ska det vara så här? Går ut och hämtar morgontidningen, ringer till Th som är i Riyadh, försöker andas lugnt och slappna av.

I morgontidningen finns det en karta över länet och turistmål att besöka. I norra länsdelen, där jag bor fina bara tre stycken. Kommer att tänka på en kompis vän som bor på en gård utanför stan och som vill öppna en gårdsbutik. Tycker att det skulle vara utmärkt, och då skulle vi få ytterligare ett besöksmål i norr. Bra för turismen och ekonomin. Nu triggas hjärnan igång och jag skriver ett sms om mina tankar. Hur i helsike tänker jag? Jag ska ju inte köra igång hjärnan. Funderar, eller är det så att hjärnan lever sitt eget liv och kör igång mig? Får ett svar och där undrar hon bland annat om det inte snart är dags för en lunch. En lunch? Jag som inte ens finns på mitt jobb eller i ett sammanhang för den delen. Förklarar det för henne och att jag bränt ut mig. Att jag har funktioner inkroppen som inte längre fungerar. Beskriver inte vilka. Hon frågar om vi kan träffas, ta en fika, gå ut och gå, behöver jag prata? Wath? Jag som inte ens pratar med mina närmsta vänner. Min bästa vän har ringt under ett par dagar och jag har stängt av. Hon ringer då i stället Th och S för att få reda på dagens status. Hur ska jag kunna träffa kompis när jag inte ens har ork till vännerna, bästa vännerna och familjen? Kompisen tackar för förtroendet att jag öppnar mig för henne. Förstår inte vad hon menar. Jag har inte öppnat mig mer än talat om att jag är utbränd, vilket jag kan lista ut att hon vet. Stan är liten, men vill hon inte säga att hon vet så är det ok för mig. Här skulle psykologen sagt att hon kanske inte alls vet. Varför tror jag att allt kretsar kring mig och varför sätter jag mig i centrum? Det skulle han frågat mig. Ok ska bara läsa det hon skriver, inget mer. Hon är glad och tacksam för att jag öppnat mig för henne. Jag öppnar mig mer än vad jag gjorde för en månad sedan, men jag arbetar fortfarande med skammen jag känner. Jag öppnar mig genom att berätta att jag jobbar med att inte triggas igång så som jag nu gjorde. Jobbar med att inte finnas i sociala sammanhang. Jobbar med att hitta strategier, som att inte ta emot besök och använda öronproppar. Jag skriver ingenting om hur min kropp fungerar när funktionerna inte fungerar, att jag till exempel upptäcker att jag sitter på toaletten men inte dragit ner mina byxor. Sådant skriver jag inte. Jag väljer vad jag vill öppna upp och till vem. Jag jobbar med att inte ha skam men det är långt kvar.

Positivt: Att jag inte blev arg på Ph när det blev ont om tid när han skulle iväg och att jag, strax efter det, kunde hitta ett lugn, om än för en kort stund.

Likes

Comments

Förra veckan fick jag svar på proverna som den nya läkaren jag fick träffa, efter att jag träffat läkaren som talade om för Th att han aldrig skulle varit med på VC. Den här läkaren skulle anmäla den första läkaren, det var verkligen ett kaosartat besök. Jaja den här läkaren var förskräckt över att ingen tagit prover på mig, vilket nu gjordes ordentligt, säkert tio rör som fylldes. Och som sagt provsvaren kom förra veckan och allt var bra förutom B12, de värdena var låga. Läkaren skrev i brevet att jag skulle söka info om vad det betyder, äta B12-rik kost och så skulle hon ta nya prover på nästa besök. Nu har jag sökt och får svar på vad bristen kan åstadkomma.

Känselstörning

Minnesstörning

Blodbrist

Depression 

Trötthet

Infektion på tunga och i mun

Suck, sökt för Känselstörningar i fötter för ett eller två år sedan, fick förtränga skor som orsak, gick i sommarsandaler och ballerinaskor. Även sökt för Känselstörningar i mina lår så sent som i december. Minnet sviktar mer och mer, tror att jag håller på att bli knäpp. Blodcentralen skickade ett brev för ett pr sedan att jag behövde mitt blod själv då värdena va så låga, de sa, tack men nej tack. Depression, ja just nu är det bara tårar, ilska och ibland även hat det enda jag känner. Trött dygnet runt men kan inte sova med min speedade hjärna. Blåsor och svullen tunga har jag till och från, haft det sedan jag var barn.

Blir mycket fundersam, är det så att jag både är utbränd och i kris, psykologen kallar det för akutkliniken, det tillstånd jag är i och har brist på B12 vilket ger dubbelt upp då symtomen är samma på båda åkommorna? Phu... Jag gråter, men bara för andra eller är det kanske tredje gången idag.

Vad ska jag då äta för att öka B12 i min kropp? Jo, lever, hittade en lista på 100 livsmedel/rätter och på de 20 första platserna var det lever i alla dess former. Kycklinglever, kalvlever, nötlever, grislever... Urk! På platserna 25 och 26 kom ostron och löjrom, tack och lov något jag gillar och självklart med champagne, men det hittade jag inte på listan. Har iaf gjort mig en leverpastejsmörgås, leverpastej kom på 23:e plats.

Positivt: Att Ph är hemma idag och att han cyklade in till stan och köpte lunch, sushi från vår första sushirestaurang, som öppnade igår. Att barnen nu tillsammans lagar laxsoppa med spenat. (Ork till att laga mat finns ju inte.) Att min vän AL i panik tog emot Ph och klippte honom. Han blev så snygg. Oj tre positiva saker idag. Men så har jag också vilat hela dagen, positivt det oxå, och då har jag bättre ork till att inte bli arg och ist tänka positivt.

Likes

Comments

Varje natt använder jag öronproppar för att Th andas, ja just det, han andas och jag störs av varje andetag när jag ska sova. Det är hemskt att vara så auditiv. Men igår hände något, jag stördes av min egen andning. HUR kan det vara möjligt? Detta gjorde att jag förutom allt snurr i skallen också har min andning att jobba med för att kunna sova. I morse lade jag ut en bild och kommentar på Instagram om detta, en bekant tyckte då att jag skulle följa med på Yoga, kundaliniyoga, som ska vara bra för avslappningen. Den börjar om 30 min men jag har bestämt mig för att avvakta lite med yoga. Ja med alla intryck, den här gången skulle jag faktiskt vilja prova, behöver alla hjälp jag kan få. Har provat yoga tidigare men det var fruktansvärt stressande, detta långsamma påfund. Men jag kan med mitt förnuft förstå att det skulle kunna vara bra för mig. Men är rädd att jag inte klarar 1,5 h med alla intryck. Just nu vågar jag inte annat än att vara hemma och bara göra ingenting... Om några veckor kanske.


Positivt: Th åkte i morse eller i natt om man nu så vill, han åker till jobbet 04.20, på tjänsteresa till bland annat Riyadh och ska vara borta i nio dagar. När jag vaknade i morse kom jag ihåg pussen han gav mig. Jag kom ihåg att jag vaknade till. Den pussen ska jag komma ihåg ända till han kommer hem igen nästa torsdag. 

Likes

Comments

Det här blev konstigt. Långa sms till vänner har det inte varit problem att skriva, har till och med fått be om ursäkt för att de blivit så långa. Men att blogga så här blev något nytt. När jag skrivit sms:en vet jag hur personlig jag har kunnat vara beroende på vem som är mottagaren. Men här finns ju ingen mottagare... Här kommer mina ord förbli olästa.

Idag ringde jag en vän, en vän i periferin, C. Att jag ringde C beror på att hon har ett förhållningssätt som jag känner tillit till, jag vet att hon förstår i vilket djupt tillstånd jag befinner mig i, jag har förtroende att blotta mig för henne. Att öppna lite av den pansarplåt jag har som rustning kring mig. Ringde till C för att få råd i hur jag ska göra med min psykologkontakt som jag inte känner förtroende för och som ger mig ett obehag. Igår ringde jag psykologens telefonsvarare, efter att först rådgjort med Th och C, (jag tar inga egna beslut just nu...) för att meddela att jag ville att han skrev remiss till allmän psykiatrin. Han hade dagen innan frågat mig om jag ville gå tillbaka till min psykoterapeut och betala 800 kr/veckan, gå kvar hos honom eller få en remiss till allmän psykiatrin. Psykologen ringde mig när vi var ute med båten och frågade om jag ville ha remissen så att jag fick honom, det skulle gå fortare då eller om jag ville ha den utan namn. Svarade att det inte spelade någon roll, oj vad jag ljög, jag vill ju inte gå kvar hos honom, tror inte han vet hur han ska hjälpa mig. Fick då till svar att det visst spelade roll och om han inte skrev något namn kunde det bli så att jag fick komma till en sjuksköterska eller kurator. Tyckte att det lät jättekonstigt men jag sa inte det. Svarade att jag då ville fortsätta hos honom men inte via VC utan på allmän psykiatrin. C sa att jag absolut skulle sluta hos honom då han känns märklig. Det har varit flera olika uttalanden som han gjort. Han ställer inga frågor utan har mer ett undervisande sätt, hänvisar till rapporter och forskning. Då Th åker på tjänsteresa i morgon och bli borta i nio dagar bestämde vi att jag hår till psykologen på måndag på min vanliga tid och sedan ska psykologen ha semester i fyra veckor. Jag ska då få någon eller ett par andra personer att gå till under tiden. Antingen ber jag om att få fortsätta hos någon av dem eller så ringer jag till receptionen och meddelar att jag vill ha en annan psykolog utifrån min remiss som de fått. Det gör jag under tiden han har semester. Det känns riktigt bra att jag skrivit ner allt då jag har svårt med mitt minne, känner att jag kan gå tillbaka och titta hur jag ska agera.

Positivt: att Th och jag tog båten ut på sjön när Ph ville åka vattenskoter och att jag tillsist kunde lyssna på ljudboken utan att samtidigt läsa tidningen eller leka med iPhonen. Att jag slumrade till gungandes av vågorna.

Likes

Comments