Header

Fått tre panikattacker på bara en vecka. Det är ovanligt mycket. Första gången satt jag under en sorts föreläsning när jag kände paniken komma. Hela kroppen domnade bort, kändes som att jag fick ett slag i magen . Min första instinkt vad att ta mig jacka och springa ut därifrån, men jag kom att minnas det jag lärt mig - att stanna kvar. Så jag satt kvar på stolen, mitt i folkmassan, och kände ångesten sköljas över mig och paniken stiga. Det började sticka i hela kroppen, och jag började svettas okontrollerat. Fick även ett nytt symtom jag aldrig upplevt förut. Det började stickas i munnen, ungefär som om jag plötsligt ätit något starkt och hela munnen hettades upp på en sekund. Det stack även i halsen och det gjorde det ännu obehagligare att andas. Jag satt bara som förstenad. Jag hyperventilerar aldrig längre när jag får panikattacker för har märkt att det gör allt ännu värre. Vilken otrolig självkontroll jag har egentligen. Efter alla dessa år vet jag exakt hur min kropp reagerar och jag vet exakt hur jag ska hantera det. För efter några minuter avtog panikkänslorna. Precis som tidsvatten drar sig tillbaka.
Jag är helt säker på att ingen omkring mig märkte nånting, det är nog också tack vare att jag inte behövde prata eller ha ögonkontakt med någon under den stunden, det hade nog varit annorlunda då.

Andra och tredje gången var jag också på en allmän plats men den gånger reagerade kroppen annorlunda. Inte med panikkänslor på direkten, det började med ett fruktansvärt illamående, och känslan av att inte kunna ta mig hem med bussen eftersom jag trodde jag skulle spy vilken sekund som helst - det gav mig panikkänslorna.

Usch, vill hellre dö än att uppleva sånt här. Spelar ingen roll att jag upplevt det 1000 gånger, är fortfarande fruktansvärt.

Likes

Comments

Idag är en sån dag man vill vara ensam, men samtidigt att någon ska hålla om en. Vill berätta allt men samtidigt inget. Vill be honom dra åt helvete, men annan del av mig vill spendera resten mitt liv med honom. Vill ena sekunde flytta och bo ensam, för att i nästa sekund slås av tanken att jag aldrig skulle överleva på egen hand. Vill ge upp, men vill inte ge upp det jag kämpat för, då skulle allt vara bortkastat.

Likes

Comments

Föredrar djur som sällskap just nu. Har blivit extremt sjuk och orkar inte med människor alls. Bet pojkvännen hålla sig på avstånd men gosar med mina husdjur hela dagarna. Och nätter, för kan inte sova på nätterna med täppt näsa och ond hals. Hur lång tid tar det att bli frisk från förkylning? Står seriöst inte ut. Ångesten blir hundra gånger värre.
Jaja, det positiva är att man vet att man kommer bli frisk. Förr eller senare.

Likes

Comments

Jaha, gott nytt år då. Vad har ni för förhoppningar om 2017? Man brukar alltid tro att det nya året ska bli så himla bra, men det blir alltid lika skit som det förra. Därför tänker jag inte ha några förhoppningar. Och inga nyårslöften heller. Jo, det enda löftet jag ska ha är att jag bara ska försöka må så bra som möjligt. Skit i att pressa sig själv till att träna eller förändra sig själv, gör bara det du känner att du må bra av, ta saker som de kommer. Att ha nyårslöften är att direkt sätta press på sig själv. Så dumt.

Hur var er nyår då?
Jag stannade hemma medan pojkvännen drog iväg. Fick såklart följa med men hade verkligen ingen lust alls! Vi åt god middag ihop i alla fall. Satte sedan dricka på kylning och jag kröp ner i soffan och väntade på tolvslaget, i stort sett.
Så fort det blev ett nytt år gick jag och lade mig. Tog några timmar innan jag äntligen kunde somna. Väcks vid 7 när en apfull pojkvän kommer inramlandes . Han var glad och kärleksfull. Visade sig att han var kåt, och jag var för trött. Gav med mig för att få somna om igen. Men när han sen däcka så var jag klarvaken och det fanns ingen chans i världen att jag skulle kunna somna om.

Så såg min nyår ut, haha. Hoppas ni hade det roligare.

Likes

Comments

Min nyår. Ja, hur fan ska jag spendera denna dag? Om jag fick välja så skulle jag bara vilja sova hela dagen, kanske till och med förbi tolvslaget. Jag är bara så trött. Så trött och less. Tänker absolut inte följa på någon fest, tänker absolut inte fira. Jag tänker inte duscha idag. Bara ligga kvar här i sängen. Kommer inte sova bort dagen, det hade jag bara gjort om jag lät min ångest bestämma, men sånt gör jag aldrig längre. Men tänker ligga kvar här i sängen ett tag i alla fall. Vill inte fira något idag. Bara vila.

Likes

Comments


Är redan nästan 26e december så är kanske lite sent att önska en god jul, men bättre sent än aldrig.

Tell me! Hur var eran jul, är ni nöjd med eran jul? Med allt från presenter till sällskap? :)

Likes

Comments

Sitter just nu i centrum och väntar på bussen, med en värmande latte i ena handen och telefonen i andra för att verka upptagen. Träffades nyss på en gammal vän som under ett fejkat leende utbrast "men guuuud..vad länge sen..ehe". Kände falskheten lysa igenom men jag fejkade lika mycket tillbaka och vi gav varandra en lös, halvhjärtad kram. Under den knappa minuten vi hann talas vid slängde hon ur sig alla de där artighetsfrågorna. "Hur är det? Vad gör du nuförtiden?". Jag hann bara svara på frågorna innan hon var borta. Hann inte fråga henne detsamma innan hon upptaget försvann ut ur butiken. Jag vet inte vad som hände med oss, hur vi gick från goda vänner som sov över hos varandra under skoldagarna, till detta..ett fejkat leende när vi råkar springa på varandra. Misstänker att det var i samband när jag började må allt sämre. Då var man väl inge rolig att hänga med längre. I couldn't keep up with the party girl anymore. Men varför måste det vara så fejk? Varför ljuger vi alltid om att allt är så bra när vi möter en gammal bekant. Varför kan vi inte vara ärliga, om vi så är nära eller ej?

Likes

Comments

Det värsta med julstressen för mig är inte maten och klapparna - det är familjen. Vem ska vara hos vem? Vem är bjuden? Vilka av sina släktingar som man inte tycker om ska vara där?
Jag fick yttrade mig inför mamma idag om paniken jag känt nu en längre tid angående hur vi alla ska träffas hemma hos mina föräldrar i jul. Verkligen alla ska komma och alla ska sova över också. Det finns inte ens tillräckligt med sängar! Min flickerum ska lånas ut och i nuläget vet vi inte ens vart jag ska sova. Får panik eftersom att för det första: vi blir många människor på för liten yta. För det andra: jag måste ha nånstans att "gå undan" och vila med jämna mellanrum från alla människor när ångesten blir för påtaglig. Och för det tredje: att inte ens veta om jag får en sovplats stressar ihjäl mig, sömn är viktigt för mig och vill helst kunna stänga om mig när jag ska sova.

Vad var hennes respons tror ni? Hon bad mig att inte komma dit överhuvudtaget. "Är det för jobbigt - kom då inte hit!".
Jag vet att hon inte menar det, men varför ska hon alltid öka min ångest istället för att lugna mig? Min julstress/ångest ökade precis med tio. Julen känns inte rolig längre när man blivit så här gammal..

Likes

Comments

Har försökt skriva så många gånger nu, hur kan det vara så svårt? Känns som jag har tusen känslor. Mest sorg. Men det går inte att sätta ord på det, få ut det. Varför känner jag mig så ledsen hela tiden? Min ursäkt till allt är alltid "jag har ångest" när någon frågar varför jag inte vill umgås eller följa med någonstans. Men sanningen är - jag har inte lust till nånting. Inget känns kul, och inget har känts kul på flera år. Jag vet att det beror på depression men jag vet inte varför jag känner mig sämre även om inte min depression har blivit sämre. Förstår ni vad jag menar? Känns som jag inte kan förklara. Jag tappar all lust, är arg på allt och alla, ändå bedömer läkarna att min ångest och depression är stabil och inte blivit värre. Känns som om jag som person blir sämre, jag blir mer ledsen och arg, hatar mig själv. Känns som att bitar av mig och min personlighet försvinner, som om jag snart består utav ingenting. Blir inget. Ingen. Om folk frågar vem jag är så vet jag inte längre. Jag vet inte om jag är en sprallig eller lugn person, vad jag gillar att göra eller äta. Inget känns ju kul längre. Vet inte vad jag tycker om saker, hur jag skulle beskriva mig själv eftersom min personlighet har dött ut. Jag dör liksom långsamt. Är tom. Därför blir jag tom på ord.

Likes

Comments

Så jag har börjat sova med kedjor. Alltså kedjor insydda i täcket. Låter det som konstigt påhitt? Det är faktiskt en fantastisk uppfinning som kallas "kedjetäcke" och som ger bättre sömn. Jag personligen fick det för min oro och ångest som alltid blir värre nattetid. Har haft sömnproblem så länge jag kan minnas, ändå har jag inte erbjudits kedjetäcke eller liknande hjälpmedel förrän nu. Finns även boll- och fibertäcke, vad jag vet om - men jag blev erbjuden den med kedjor på 10kg.
Måste säga att det inte kändes lika lustigt som jag trodde att det skulle kännas - förutom att det kändes som jag var en brottsling som skulle kedjas fast när jag bäddade på påslakanet på täcket, som dessutom var randigt som typiska fängelsekläder haha. OBS! Det krävs två personer att få på påslakan, det var så tungt!

Men när jag skulle sova kändes det tungt, men inte överdrivet tungt. Kändes ungefär som att jag sov med två täcken, lite tyngre än vanligt bara. Dessutom ligger kedjorna insydda i varsina "fack" eller "längder". De ligger längst med kroppen och kedjorna nuddar inte varandra så de skramlar inte. När du vänder och vrider på dig i sängen formar sig kedjorna efter din kropp, vilket gör det väldigt behagligt. Kedjetäcke ger en känsla av att någon håller om en, ger en trygg tyngd som får kroppen att känna sig lugn.

Läs bilden här nedanför för att se vad kedjetäcke gör :)

Likes

Comments