Header

Tittar tillbaka på min blogg då och då och känner mig stolt över hur bra det har gått. Nu har jag inte skrivit på ett bra tag och det finns flera skäl till varför jag inte gjort det. Framförallt så har jag känt att det finns roligare saker, om jag ska va ärlig. Jag har gjort så mycket jag kan de sista dagarna på sommarlovet och kom nyligen hem från Gotland där jag var på klassresa.

Detta sommarlovet har varit det bästa någonsin och mycket tack vare min blogg. Jag är så glad över att jag skaffade bloggen och lyckades beröra så många med mina texter. Det har varit så jävla kul att skriva inlägg och verkligen känna att jag alltid kan nå ut till folk, vad det än gäller. Att hjälpa andra är vad jag brinner för och många berättade för mig att de tyckte jag hjälpte de med det jag skrev och det gör mig obeskrivligt glad.

Nu vet jag inte ifall jag kommer att fortsätta blogga men det är skönt att veta att Förlydia iallafall finns här om jag skulle vilja skriva av mig. Ta hand om er!
/L

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej kära ni! Min oaktiva period här på bloggen beror på att jag har chillat på mitt land och i Göteborg. Det har varit hur mysigt som helst, speciellt i Göteborg som är min favoritstad. Nu gick jag in här eftersom att det är någonting jag funderat lite över som jag känner att jag gärna vill skriva om. Detta hände i Gbg häromdagen...

Jag och min brorsa har aldrig varit lika varandra överhuvudtaget utseendemässigt och vi får alltid höra hur olika vi ser ut när vi träffar nya människor. Han är vit i hyn och blond och jag är lite mörkare i hyn och har mörkbrunt hår. Och det skiljer två år mellan oss. Så när vi är ute på stan tillsammans så är det inte konstigt att folk tar för givet att vi är ett par och inte syskon. Någonting jag lagt märke till när jag går bredvid min bror ute bland folk på stan, och särskilt märkte i Göteborg när vi gick bara vi två inne på bland annat NK, var hur annorlunda jag blev bemött. När jag går själv eller med mina kompisar på stan så får jag blickar från medelåldersmän, jag känner mig konstant utstirrad och när jag passerar killgäng kan jag få höra tjoande kommentarer om mitt utseende bakom min rygg. Jag ser inte "vackrare" ut än någon annan, det är inte därför jag får busvisslingar, jag är bara en helt vanlig tonårstjej och det är såhär vardagen brukar se ut för mig. Jag och många av mina vänner kan inte gå ut utan att bli sedda som ett jäkla objekt-(som jag har tagit upp ett antal gånger här på bloggen).

Det jag försöker säga är att när jag gick på stan i Göteborg med min bror, som folk antog var min pojkvän, så blev jag inte behandlad som ett objekt! Istället såg killar som gick förbi åt ett annat håll när de passerade och jag kände mig som en människa. Detta är egentligen ingenting konstigt, alla trodde att jag inte var "tillgänglig" och därför såg de bort. Men för mig var det rätt fashinerande. Jätteskönt att slippa alla äckliga blickar jag alltid vill slippa, verkligen skönt. Men-varför kan jag inte alltid bli behandlad som när jag till synes var "otillgänglig"? Ska jag behöva ha en kille bredvid mig för att slippa busvisslingarna? Jag vill såklart bli bemött med respekt varje gång jag är ute, även själv!

Likes

Comments

JESSIE PAEGE

Jessie är en amerikansk YouTuber, som gör helt SJUKT bra videos. Man ser verkligen hur mycket tid hon lägger ner på filmning och redigering. Men framförallt så tar hon upp såsåså viktiga ämnen. Bland annat ångest, självförtroende, relationer till andra och sig själv. Hennes personlighet är helt underbar och hon är sig själv till 110% framför kameran. Hennes stil är originell och speglar hennes sjukt charmiga personlighet. Hon har nyligen laddat upp några Back To School videos, som är väldigt hjälpsamma och relaterbara. Hon har alltid varit blyg i skolan, precis som jag, så hennes videos där hon ger tips på hur man kan få bättre självkänsla i skolan är jag väldigt tacksam för. Jessie Paege är en stor förebild och inspiration för mig.

SASCHA RICKARDSSON

Hennes youtubekanal heter Sascha numera, förut hette den Sash. Hon är en tjej som säger exakt vad hon tycker och tänker. Hon är svensk men hennes videos är på engelska, vilket jag älskar. Hennes storytimes om olika sjuka händelser hon har varit med om är sjukt roliga. Men hennes sätt att uttrycka sig på är egentligen det som jag tycker är mest underhållande. Hennes "Get ready with me"-videos är mina absoluta favoriter. I fyrtiofem minuter sitter hon och sminkar sig (vilket hon gör som en gud), samtidigt som hon babblar om allt mellan himmel och jord.

WILMA LINDELL NILSSON

Förut var Wilma en ganska anspråkslös tjej som mest gjorde sminkvideos och videos tillsammans med sin dåvarande kille. Men efter att de för några månader sen gjorde slut, så har Wilma blommat ut otroligt mycket. Hon har tagit upp detta i en video och berättat hur mycket hon tycker att hon har utvecklats och fått bättre självkänsla. Och det märks verkligen i hennes videos! Wilma har, precis som jag och många andra unga tjejer, fullkomligt fått nog av dessa vidriga män som aldrig lär sig att det är respektlöst att objektifiera oss. Wilma säger ifrån och det är vi ska reagera! Inte bara låssas som att ingenting hänt och på så sätt låta män fortsätta behandla oss illa.

Likes

Comments

Jag kämpar för att alla omkring mig ska må bra och känna sig värdefulla. Jag försöker att alltid le mot de jag möter på gatan och är trevlig mot alla. För jag vill att alla ska ha en bra dag. Men ibland så får jag ingenting tillbaka. Ofta kan jag inte ens se folk i ögonen och le mot de på stan, eftersom jag får blickar på mig helahelahelatiden som bara stirrar på mig och min kropp i ett sexuellt syfte. Vuxna män slickar sig om munnen när de ser mig. Släpp blicken från mina tonårsbröst och vänd dig till kvinnan bredvid dig som du gift dig med! Tjejer är inga vandrande omslag till en porrtidning, som män bara nonchalant kan se på uppifrån och ner. Vi lever och vi kan säga ifrån. Det är inte smickrande överhuvudtaget att bli sedd som ett objekt. Aldrig. Jag försöker vara alla till lags och vill att vårt samhälle ska vara bra för alla.

Fan, det känns bara hopplöst ibland. Jag blir så arg på att det finns SÅ många människor som inte tar detta på allvar överhuvudtaget. Det finns mycket annat som är viktigt också, jag vet. Kriser, sjukdomar, svält och en massa annat som också är ett rent helvete här på jorden! Men det betyder inte att detta inte betyder någonting, bara för att det kanske är ett litet problem i jämförelse med annat.

Spela roll vad andra anser är viktigast egentligen. JAG kan då lätt lägga ner hela min framtid och all min kraft på det här ämnet. Allas rättigheter. Och feminism. Satan vad många gånger om dagen jag blir kallad olika saker. Feminazi. PK. Oftast de orden. Jag vet att jag är en politiskt korrekt feminist. Jag står för jämställdhet mellan kön. Vill inte att det ska ägnas mer ära, beundran, lön eller makt åt något av könen, ifall de andra inte får precis lika mycket. Att det ska vara så himla mycket begärt.

Likes

Comments

Befinner mig på semester i Danmark, därav sämre uppdatering än vanligt på bloggen. Kul att så många nya kommit hit! Jag kom in på bloggen nu eftersom det hänt någonting som jag verkligen måste dela med mig av.

Jag och min kusin är här tillsammans. Vi var ute på stan i det lilla området vi bor i, i fredagskväll och bara gick runt. Då kom två killar i vår ålder gående bakom oss. De följde efter oss när vi gick in på en mataffär och väntade även på oss när vi kom ut. Då ropade de att vi skulle komma till de. Vi tänkte att det kunde va kul med några kompisar här och de såg bra ut. Så vi gick fram och hälsade. De va danska så vi fick prata halvdålig engelska med varandra, vilket gjorde stämningen ganska stel. Vi tog varandras snap och sen gick vi en lång promenad på stranden med killarna och hängde sen resten av kvällen på en bänk och pratade med de tills det blev natt. Pratade om helt vanliga saker. Om våra familjer, skolan osv. Dock frågade en av de mig en del saker som hintade om att han va intresserad av mig, vi kan kalla honom "G". Men jag såg de bara som vänner. De ville gärna ses på stranden dagen efter. På kvällen fick jag en massa flirtiga snaps med hjärtan och grejer från "G". Dock förstod jag nog inte riktigt hur intresserad och på vilket sätt. Inte än.

Så igår hängde vi på stranden hela förmiddagen med de. Det va sjukt stel stämning. Vi pratade inte alls mycket i början. Spelade fotboll och badade, köpte glass... Stelt helatiden. Tillslut började "G" att ställa en massa frågor, bara till mig. Om jag hade haft en pojkvän, vilket jag haft. Han ville veta om jag haft sex med den killen och undrade massa annat om vårt förhållande också. Det va inte jätteintima frågor, men ganska och jag började snabbt inse att han nog va intresserad av mer än att bara va vänner.

Mindre än en timme efter att vi sagt hejdå till de, de skulle åka hem till Köpenhamn där de bodde och vi gick till vårt hus. Då snapade "G" mig och fråga vem jag tyckte va snyggast av honom och hans kompis, att han tyckte jag va snyggast osv. Han frågade om jag va oskuld och om jag skulle vilja ha sex med honom. Han skrev att han kunde komma tillbaka dagen efter så att vi kunde ha det. Jag skrev ungefär följande till svar, sammanfattningsvis:

"Du tycker alltså att man kan ha sex när man har känt varandra i en dag? Efter EN dag. Jag är inte en korkad tjej som man bara knullar och sen är allt över. Du är en fuckboy."

Han försökte försvara sig och kom med sin jävla teori "du är snygg, jag är snygg, så varför inte?"

VARFÖR INTE? För att vi inte klickar över huvud taget? För att vi hängt på stranden hela dagen och det va skitstel stämning. Och framförallt så har vi har ingenting gemensamt. Och så ska vi ha sex efter att ha pratat om typ skolmaten och nationalväxten i Danmark. Bara för utseendets skull. Inga känslor över huvud taget.

Jag borde inte klandra mig själv men jag kunde inte låta bli när detta hände. Hur kunde jag inte fatta vad som hända tidigare? Hur kunde jag tro att de va annorlunda? Jag har fått det bevisat för mig en gång till-killar är bara ute efter en enda sak när det gäller mig och det är sex.

Fan vilken tur att jag vet att jag är värd mer än så.

Tack för att ni tog er tid att läsa. Älskar er mina följare<3

Likes

Comments

Jag har märkt att jag har varit genuint gladare nu på sistone. Har fått höra att jag verkar gladare från andra också. Jag är vanligtvis väldigt negativ och kritisk. Alltså väldigt. Men inte nu!? Det kan bero på att det är sommar och jag behöver inte bry mig om det jag hatar mest av allt-skolan. Men det är några saker som jag har lagt märke till att jag blir extra glad av och de sakerna ska jag såklart dela med mig av. Varsågoda!

LÄGG UNDAN MOBILEN. Mina vänner och familj uppskattar nog inte detta lika mycket som jag, eftersom det kan hända att jag inte svarar på sms på ett bra tag. Men jag mår bra av att lägga ifrån mig mobilen. Det jag syftar mest på här är sociala medier. Ta bort de sociala medier som bara får dig på dåligt humör. Gör det bara! Instagram var det definitivt den app som distraherade mig mest, innan jag fixade så att jag har mitt instakonto inaktiverat sen en månad tillbaka. Och det har hjälp mig att må SÅ mycket bättre. Nu behöver jag inte se alla andras liv som kan verka så perfekta. För mig så är det mest bilder och snapstories från de jag känner som kan svida mest, man ser någons story och bah "är hon med henne och inte med mig?" eller "där ligger de på stranden medan jag sitter här ensam" Men det är faktiskt ingen som tvingar dig att se de där bilderna. Så låt de bara vara!

TA INTE SAKER FÖR PERSONLIGT. Jag tog allt personligt förut. Verkligen allt. Jag praoade på dagis i våras och blev typ sårad när någon unge sa att min tröja var ful. På den nivån var det. Nu tar jag inte åt mig det minsta om någon säger något oschysst. För att låta skit folk säger bara rinna av en, krävs ganska mycket självförtroende. Man måste tro på sig själv. Jag om någon vet att självförtroende inte är något man bara skaffar sådär. Men mitt bästa tips som kan hjälpa dig en bra bit på vägen, är att hitta någon som du ser upp till och agera som den personen hade gjort. Noora i Skam är min förebild. Hon visar att man ska stå upp för sig själv, så då gör jag det.

GÖR DET DU GILLAR Om du t ex tränar varje dag för att få större röv eller liknande, men du inte ens gillar att träna egentligen. Varför gör du det då? Gör något du tycker är kul istället för att gå till gymmet och göra det du hatar varje dag. Spela basket, lyssna på musik, baka eller skriv om du tycker att det är kul. Ät på donken om du tycker det är godare än sallad. Köp den där tröjan du velat ha så länge. Treat yourself!

Likes

Comments

Jag har skrivit en text här längre ner på min blogg, som handlade om att inte göra sig fin för andras skull. Det är definitivt det inlägget som jag är mest nöjd med. Alla texter jag skriver här är ärliga till hundra procent. Men just den texten kom verkligen från djupet av mitt hjärta. För det var någonting jag gått runt och tänkt på jättemycket, att när jag klär upp mig till skolan eller för att gå ut på stan, så gjorde jag det bara för att andra skulle se mig och det var inte ens viktigt vad jag tyckte om min tajta kjol eller sminkning, bara vad andra tyckte spelade roll.

"Varför ska man tänka på någon annan än sig själv?" sjunger Veronica Maggio en av sina låtar. Det undrar jag med. Självklart så är det viktigt att hjälpa andra och inte vara självisk. Det jag menar är ju specifikt om det exempelvis är någon som tar din tid. Någon person som får dig att på något sätt må dåligt eller känna dig otillräcklig. Som du bara lever med, står ut med. Om denna någon t ex är en som du gillar, men som inte gillar dig tillbaks eller om det är någon som sviker dig gång på gång. Och där hasar du runt i din sorg, härdar ut, gråter varje natt och mår dåligt pågrund av denna arma människa.. TÄNK PÅ DIG SJÄLV. Det viktigaste är att DU mår bra. Den där personen som får dig att känna dig svag, hen kan dra åt helvete! Visa det för den personen då också (nej, du ska inte gå fram och slå hen). Utan förklara lugnt och sansat vad den där människan får dig att se ut som och känna dig som och tala sist men inte minst om att du förtjänar så mycket mer.

Eventuellt så kan du bara lämna denna någon och låssas som om hen inte fanns. Personen kan gott undra var du tog vägen. Och ja, du kan gå vidare. Bara du bestämmer dig så går det. Tro mig. Det är pinsamt hur många gånger jag gråtit över en speciell snubbe, som inte förtjänade det över huvud taget. Herregud alltså. Låt inte en annan människa manipulera dig, detta är väldigt viktigt! Du ska bara vara dig själv och se till att du mår bra. Ta hand om dig!

Likes

Comments

Topp - Monki

Byxor - Monki

Ryggsäck - Accent

Bjuder idag på en outfit inspirerad av Noora. Men eftersom att min blogg inte är en modeblogg, så känner jag mig tvungen att skriva några rader. Satt let ´s be honest här. Jag vet inte vad som händer men jag har från ingenstans förlorat min motivation att skriva.

Vet som sagt inte vad som har orsakat detta, kanske att jag alltid strävar efter något ännu bättre. När det gäller något jag är bra på så vill jag upp mot toppen, annars så kan jag lika gärna skita i det. Överdriver litegrann nu. Men. Jag är kritisk mot det mesta och ibland även mig själv. Jag vill så mycket med min blogg. Och det är som att så fort jag känner att det går litelite sämre, så blir jag helt destruktiv och vill inte längre.

Okej, det är väl lite situationen just nu. Jag älskar att få kommentarer och är så tacksam för allt fint ni skriver. Ni är söta ni. Vi får hoppas att jag vaknar till och kan skriva någon bra text snart igen, för att skriva är något jag verkligen brinner för här i livet.

Det var allt tror jag. Hoppas att alla hittills har haft världens bästa sommar!

/Lydia

Likes

Comments

Fick igår reda på att min bror har testat alkohol. Han fyller 17 imorgon. Jag förlorade all respekt för honom den sekund jag såg i ögonen på honom att han ljög, när han svarade nej på min fråga om han druckit någon gång. Han har alltså druckit som sextonåring.

Och jag känner en del som är ännu yngre som har druckit. Det får mig att undra vafan det är som händer? Min bror är en av de personer jag känner som är snäll rakt igenom och han har alltid varit så smart. Dock lyssnar han mycket på andra, vilket är korkat. Han har alltid fallit för grupptryck angående kläder, vad man kan göra och inte kan göra. Tvärt emot mig som alltid har gått min egen väg. Jag har försökt pusha honom att alltid göra som han själv vill och inte påverkas av andras åsikter så mycket. Men uppenbarligen så har han inte lyssnat på mig. Alls. Han har gjort som alla andra, igen. Nu angående något allvarligare än klädstil.

Jag tror inte folk fattar hur farligt alkohol är. Det skadar hjärnan. Får inte det folk att backa det minsta? Nej, uppenbarligen inte eftersom ungdomar som precis fyllt 18 dricker sig asfulla och sprutar öl över sig på studentflak. Och föräldrar ser på och tänker att det är okej eftersom de är 18 och då är det ju lagligt att dricka. Men det är så jävla farligt. Det är inte förrän man är 25 som hjärnan är färdigutvecklad. Ja, det märks ju klart och tydligt på vissa.

Shit va jag är upprörd. Fatta vad min bror kan råka ut för med alkohol i sig? Han som lyssnar på vad andra säger? Varför är det "coolt" att dricka? VARFÖR? Det är farligt. Det är inte coolt att råka illa ut.

Likes

Comments

När jag var elva hade jag en typ av ätstörning. Jag åt i princip ingenting på en dag, under ungefär sex månaders tid. Jag gick på Adolf Fredriks musikklasser, där alla är väldigt duktiga på att sjunga. Även jag var det, annars hade jag inte ens kommit in på den skolan. Men jag såg mig som sämst av alla. Det var någonting jag bara hade fått för mig. Alla sjöng bättre än mig, så kändes det och det hade jag på hjärnan jämt och ständigt. Så jag slutade sjunga. Jag stod tyst på sånglektionerna och såg ointresserad ut. Varför skulle jag sjunga om jag ändå var sämst?

Plötsligt fick elvaåriga jag för mig att jag skulle bli vegetarian. Där såg jag väl min chans att vara lite "cool" och annorlunda. Och bra på någonting! Alla andra sjöng ju som änglar i mina öron, då ville jag vara den duktiga, som inte åt kött. Alla i hela klassen fick reda på att jag var vegetarian, jag skröt ganska mycket om det. Jag kände mig cool som fick vara i centrum och jag sa ofta saker som att alla som åt kött var dumma i huvet och var mördare. Fast grejen var den att jag själv åt kött, men bara hemma. Inte ens mina närmaste vänner visste om det, det var min hemlighet. I skolan åt jag till en början den vegetariska maten, men tillslut åt jag ingenting. Det var ju inte gott med vegetariskt. Och jag kunde inte gå tillbaka till kött, eftersom jag sagt till alla att de va mördare som åt kött. Jag var ganska fucked.

Hemma åt jag inte kött heller tillslut, jag hade sagt att alla andra var mördare osv så många gånger att jag började lyssna på det själv. Jag gillade inte grönsaker, bönor och sånt heller. Så jag levde i princip på bara knäckebröd och godis.

Jag tog mig ur mina problem med att äta när jag slutade på den skolan. De upphörde helt och hållet i och med det. Men efter min tid på den skolan var mitt självförtroende som bortblåst. Jag tyckte att jag var sämst på allt och trodde att alla tyckte jag var dålig. Först nu de senaste två åren har jag börjat älska min kropp och den jag är, mer och mer för varje dag. Jag har blivit mycket smartare, äldre och starkare och förstår hur bra jag är, att jag duger precis som jag är. Jag älskar mig själv på alla sätt och vis idag, det är inget jag skäms över att säga till folk. Och jag äter eftersom att jag förtjänar att äta och jag förtjänar att må bra. Det gör vi alla.

Ulrikke Flach har på senaste tiden varit lite av en förebild för mig. En person som påminner mig om att jag inte är den enda som har haft problem med att äta. Hon har haft anorexia, men nu är hon frisk och visar på sin Instagram att man ska älska sin kropp och vara den man är. Bästa, finaste Ulrikke!

Likes

Comments