View tracker

Nu är vi på väg, bilträff i Jönköping.

Mitt liv hade inte sett ut såhär om du hade varit här. Jag tänker på det alldeles för ofta, alldeles för mycket. Det kanske är meningen, kanske.. Jag vet inte, de enda jag är helt säker på är att inget är desamma, inget. Jag kan inte släppa att jag gav bort dej, skänkte dej till universum, till ett annat liv.

Det går inte en dag då du inte är i mina tankar och inte en minut du inte är i mitt hjärta.

Love mom ♡

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

I love him, more then I ever could have imagine, more then I thought existed. I see so much in him, more then I think he even knows.
It scares me, to love him this much. I've never been in this so deep. It's ten times better then the first love but a hundred times scarier. I don't always know how he feels, what he thinks, but then I guess, maybe I shouldn't. Maybe it's not ment for me to know. Maybe..
I just wish that I could know, why he loves me this much, or how he knows that he will love me thirty years from now, or what I have that all the others didn't? there are so many questions that I would love to have answers to and I hope that day will come, soon.

Likes

Comments

View tracker

Jag tänker mycket på dej de senaste, på hur stor du hade varit. Hur mitt liv hade sett ut, eller ah vårat. Stor del av mej ångrar allt och förstår inte hur jag hade modet, modet att ta beslutet, ta farväl..
En väldigt liten del av mej förstår, näst intill inget av detta förstår jag. Hur vågade jag? Tre veckor tog de, tre veckor med dej nära, tre veckor med vetskapen att du fanns, tre veckor och jag älskade dej mer än jag någonsin älskat någon! De gör fortfarande ont i hela mej, jag gråter fortfarande alldeles för ofta, jag ångrar det fortfarande så de gör ont, så ont att jag vill sätta kniven i magen o träffa dej igen! J-A-G S-A-K-N-A-R D-E-J vill jag bara skrika, för kanske försvinner det onda då, kanske kan jag må bra också, för jag vet, vet att du har de bra. kanske är jag bara egoistisk, men fan jag saknar dej min pojk! Mitt älskade barn! Love Mamma!♡

Likes

Comments

Du skulle varit min nu..
Eller ah, kanske inte direkt min, men jag skulle fått låna dej ett tag.. 
Det blev inte så denna gången, och de ångrar jag inte, visst kommer jag alltid att älskar dej, de är inget tal om det. Att säga att du inte passade mitt liv just då vore fel, för ett litet liv som du kan ändra mycket, mitt beteende, mitt umgänge, mitt liv. Men, du skulle behövt leva utan en pappa, utan en hel familj, jag vet att vi hade varit okej, men den sorgen ville jag inte ge dej. Jag är själv väldigt glad att jag fortfarande har mina föräldrar i ett sunt förhållande och att se dem gör mej glad, kanske finns det hopp för mej med.? 

Min bästa vän fick en dotter med hennes sambo för tre månader sedan och hon är helt underbar, men att träffa dem får mej bara att tänka på dej, på hur vårat lev hade sett ut nu, om du var här.. Jag tror inte att personerna i min omgivning förstår att det fortfarande är tufft för mej, att det inte var en lätt sak som jag ville få dom att tro. Jag blir fortfarande ledsen då och då, för du är ALLTID i mina tankar, ALLTID i mitt hjärta och du kommer ALLTID att vara de. Jag begär inte att folk ska förstå för de går inte, inte om man inte varit igenom samma sak. Men snälla försök se.

Jag försöker att inte bli deprimerad igen, hålla de rent runt om mej, sätta mej ner när det blir för mycket, röra på mej och mycket mer, men framför allt gråta. Man måste gråta och det är inget fel i de, som Tim McGraw sjunger "I don't know why they say no woman no cry, I don't know why they say grown men dom't cry" de spelar ingen roll vilket kön man har eller vilken ålder man är i det är viktigt att gråta, att visa att men inte är okej, att man är ledsen. För de ÄR okej! Låt ingen säga något annat och i mina ögon är det inte heller omanligt!


Likes

Comments

Sju dagar kvar, en vecka sen skulle du varit min, men jag skänkte bort dej, gav dej till universum. Jag kunde inte längre låna dej. Jag skulle inte låta dej ha mej som mamma, de skulle inte slutat väl. Jag älskar dej av hela mitt hjärta, du stal de efter bara 15 veckor. Jag drömmer om dej ibland, om hur de junde blivit om jag varit frisk, om jag inte valt som jag gjorde eller gjort de jag gjorde. Jag kommer alltid sakna dej, älska dej. Du var min lilla pojk och kommer alltid vara de, du äger ett rum i mitt hjärta ingen någonsin kommer kunna ta! Jag älskar dej - Mamma ♡

Likes

Comments

I want sonething
Warming
That makes my feel happy
Soothing
Constant
Something that's always there
A feeling
That makes me know
That you'll always care
I want
love
Do you want it to?
The only love
I really want
Is the kind from you ♡

Likes

Comments

Oförståelsen är oändlig, JAG VILL HA MITT LIV TILLBAKA?! Eller, vilket liv egentligen? jag kan inte minnas dagen jag inte hade ångest, jag var så liten när det först började. Jag minns högstadiet, hur ni var, de elaka orden. Jag kommer ihåg hur ni sa att jag förstår, men rynkorna på pannan sa en helt annan sak! Men de är allt i de förflutna, jag förstår att ni ville vara till tröst, att ja skulle öppna mej, berätta hur ja kände, hur mitt liv egentligen var. Men jag kan säga er att oförståelsen förstår jag, man kan inte förstå hur de är förrän man gått i samma skor, burit samma kläder, levt samma liv.
Men.. de är fortfarande de som gör ondast, inget rakblad, inget ord gör lika ont som just de. Kanske är oförståelsen en sjukdom också.? vem vet..

Likes

Comments

Jag kan inte börja med att beskriva hur jag känner, hur jobbigt det egentligen är..
När de blir sådär, hur jag bara vill springa som om jag sprang för livet, springa och aldrig sluta, springa tills jag inte längre andas, tills jag faller ihop. Om jag skulle sätta ord på de så är det så jag känner, hur jag blir för allmämheten är en helt annan fråga, hur skrämda folk blir är en helt annan fråga. Knappt jag vet svaret på den, men jag skulle kunna gissa på att de inte är jag.
Jag vill säga upp mej från världen, sticka och aldrig se tillbaka, lämna allt. Men de går inte, jag har alldeles för mycket här. Alldeles för mycket att ge upp helt enkelt.
Så jag bestämmer mej för att övervinna mina rädslor inte låta dom kontrollera mitt liv, inte låta dom vinna! Så jag börjar kämpa, börjar skaka som vanligt, men jag vet, jag vet att de försvinner, att de en dag kommer lämna mej ifred, att jag någon gång kommer vara tillräckligt stark, att jag kan lämna de bakom mej, kanske till och med hjälpa dom med samma problem inte vet jag.. men jag kommer vinna, de vet jag!
- don't be afraid.. sure..

Likes

Comments

He's amazing, I don't mean like ordinary amazing. Like amazing, amazing! He makes me smile like I've never smiled before and I can't stop! He's in my head all the time, I can't focus on anything, everthing becomes a mess with him in my head. I can't believe that I'm saying this after only to weeks. GAAAH!!

Likes

Comments

I don't know what to think anymore. Is this world really that fucked up? Well I guess I could say I'm happy for you, I'm just sorry for the baby about to come for having such a whore for mother and asshole for father. Well for this minute I know I did the right choise, ask me again tomorrow!

Likes

Comments