View tracker

Hej allesammans!
Nu var det dax för ett sånt där oseriöst inlägg igen (bara för att jag vill) haha.

Jag måste bar berätta lite om en underlig person som många tror att jag ogillar, men sanningen är att jag egentligen ser upp till honom, eller mer eller mindre tycker synd om honom. Han är vad jag kallar för "My enemy". Killen är tuff, cool och har ett rätt snyggt utseende men det drar ju också till att han är spydig, irriterande och har en för jävlig personlighet. Men vi alla människor har våra dåliga sidor, och om vi inte skulle ha haft dem...skulle vi inte ha sätt det fina i oss. Så på sätt och vis måste det vara rätt bra att han är som han är. Och dessutom måste jag tacka denna knasiga människa för att ha hjälpt mig att tänka mer på mig själv. Det är något jag har kämpat med lääääänge som ni vet.
Hur som helst. Jag tror att han kan vara en riktigt varm kille. Någon som skulle vara sjukt rolig om man bara lärde känna honom. Tyvärr har jag tappat den chansen för länge sen och är rädd att våga ta kontakten igen då jag inte vill sjunka ner till samma nivå som jag gjorde första gången. Men som sagt tror jag fortfarande att han är okej. Vi alla går igenom saker som ändrar oss som personer, om sakerna är dåliga kan vi får dåliga erfarenheter av det. Alla blir inte perfekta, sanningen är att ingen är det. Så varför döma?
Jag önskar att jag vågade ge killen en chans, men jag vågar helt enkelt inte det.
Feg som vanligt kanske det är bäst att låta honom vara...vem vet, om det är ödet att han och jag ska va vänner/ovänner kommer vi ses igen. Det är jag säker på.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!
Det var ett tag sen jag skrev och jag kände att nu var ett bra tillfälle att skriva ett nytt ointressant, konstigt och tråkigt inlägg.

Haha så vart ska jag börja denna gång? Det har hänt mycket sen mitt senaste inlägg och det mesta är drama (både kdrama och verkliga drama situationer) men har en känsla av att jag inte ska berätta om dem "drama situationerna" även om många gillar skvaller och såna historier...så vi skippar det ^^
Det finns mycket annat som har hänt, tillexempel att jag har fått mina älskade Linser jag har drömt om så länge. Jag kanske har berättat det tidigare men för mig är det fortfarande årets största grej haha. Jag älskar hur dem ger mig ett annat utseende än det jag är så rädd för att se i spegeln. Jag känner mig söt och underbar för en gångs skull. Att se mig själv i spegeln ger mig ett leende för dagen och jag har börjat få bättre självförtroende av dem med. Jag tänker inte så mycket på vad jag äter längre, börjar klä mig mer feminint och sätter till och med upp håret. Jag börjat känna mig hemma i mig själv igen^^ jag letar till och med efter snygga klänningar till sommaren^^
Så för mig har det varit att ta ett stort steg med bara att våga lite.

Tänkte att jag skulle lägga upp en text jag har skrivit sen tidigare, eftersom det var ett bra tag jag gjorde det. Så läs och njut (om den nu är bra) haha.

Dag efter dag sitter jag på samma plats och drömmer mig bort till bättre tider. Tänker på den där speciella, några hundra mil bort. Funderar över vem han är och hur han är, om han tänker de samma om mig. Långt bort i sin säng eller kanske på en bänk i södra Korea. Någon jag aldrig har mött men som jag drömmer om varenda natt. Kan han vara den rätta? Eller vill dem bara spela mig ett spratt, ännu en gång? Jag har ingen aning. Kanske något mitt i mellan... Men nu sitter jag på samma plats, funderar om den rätta, kan han vara d
en rätta?


Denna bild tog jag på flygplatsen i Bangkok innan vi skulle ta oss vidare till Kallasin. Jag bär mina bruna, älskade linser som jag köpte av en kompis i skolan. Just nu har jag tappat bort dem och är väldigt ledsen över det, men dem kommer alltid va mina favoriter^^

På den här bilden har jag dem gråa linserna. Inte lika omtyckta men i alla fall något. Haha ^^

Likes

Comments

View tracker

Hej mina fina!
Nu är det så att jag inte har bloggat på nån vecka men jag har faktiskt en riktig ursäkt denna gång. Jag har varit iväg till Thailand i ca tre veckor och bara haft internet nån gång ibland...:/ tråkigt nog. Men nu är jag tillbaka! Jag antar att ni vill höra om min lilla resa till himmelriket så jag kan nog skriva en kortfattad text om de ;) annars finns det några få bilder på Instagram då jag har berättat om min dag. Men men vart ska jag börja?

En vecka innan vi åkte frågade min pappa om jag ville följa med och träffa våra vänner och familj där. Jag var lite osäker då jag efter i skolan och skulle precis starta min behandling på BUP mot något traumatiskt jag har upplevt sen tidigare. Men min lärare pratade med min pappa och tyckte att jag borde åka, så vi kan säga att det var han på sätt och vis som bestämde det^^ Hur som helst, åkte jag iväg med fyra bröder, ena brorsans flickvän, pappa och hans fru. Tydligen skulle vi inte direkt hem till "mormor" och min syster, utan vi skulle åka runt och se turist grejer. Tyvärr är jag en sån människa som verkligen avskyr turister, att sitta och trängas i en varm bil i flera timmar men när jag väl var framme kunde jag inte låta bli att le.
Först åkte vi till något ställe jag först inte förstod var de var tills jag fick se tigrarna. Haha en helt underbar känsla att sitta bakom en stor tiger hona, vara rädd för livet men ändå njuta till max... Det vart några fina bilder innan vi skulle ge oss av till nästa ställe. Olyckligt nog och rätt typiskt tappade vi bort oss där inne och fick fråga någon om hjälp för att hitta ut men det gick bra till slut. Dagen var ju rätt sen då så vi åkte till ett mysigt litet hotell för att sova. Dagen därpå åkte vi iväg för att först se ett enormt vattenfall som vi också badade vid, med kläderna på så tror jag har förstört en utav minna favorit klänningar :/ efter det fortsatte vi vår färd...
Mycket mer hände men det är något jag vill spara med att berätta. Tex hur ena elefant skötaren sprutade ner både mig och min bror och fick oss att leka med dem, eller hur min så söta Thai bror kastar en apa i huvudet på mig när vi var i Apstaden...haha som sagt har mycket mer men vill spara de till senare. Hoppas ni ser fram i mot det.
Hej svejs :)!!


en utav tigrarna jag fick mysa med. Även om jag bara ville ha bild på den vackra tycke killarna där något annat ^^ så det vart några bilder med dem också...

utanför det första hotellet.

vattenfallet som var så underbart. Även om det är lite som syns på bilden så var det mycket större i verkligheten...

Likes

Comments

Hej mina små smurfar! 

Är riktigt uttråkad här på lektionen och irritera då allt bara går fel,.. har inte fått sova fler timmar än 2 i natt och natten innan så känner väl mig rätt hängig. Dessutom skulle jag ha ett möte både i dag och på torsdag men då ringer tanten och säger att hon inte kan! Blev ju inte lite irriterad på det då jag faktiskt har väntat i över ett halv år på hjälp... men men vad kan jag göra? Måste nu vänta i två till tre veckor till innan det börjar på allvar. Hur som helst är jag glad att jag i alla fall får hjälp med det till slut. Tog ett tag innan jag ens börja ta tag i det. (TIPS till de som faktiskt känner sig hängiga, deprimerade eller allmänt osäkra. Ta tag i det på en gång. Vänta inte eller fundera inte i en evighet på det. Det här handlar om din hälsa. Gör du något åt det kan det bara bli bättre, visst må du ha jobbiga stunder men det kommer att vara värt det.) 

Nu för att fördriva tiden tänkte jag att jag kör en sån där " 10 sanningar om mig". Har ju förstås gjort det tidigare men vad gör det för lite uppdatering...

1: Jag vill bli författare, men eftersom jag skriver såna känslomässiga texter är jag rädd för att få mycket kritik.  

2: I framtiden vill jag göra något som att jobba på ett barnhem och hjälpa andra. Ligger väl i släkten skulle jag tro. 

3: Jag avskyr när människor bråkar och jag sitter i mellan. Att blanda sig i sånt är bara onödigt i mina ögon.

4: En stor dröm är att fixa ett eget café och driva. Inte för pengarnas skull men bara för att må bra.

5: Jag försöker att lära mig latinska, koreanska och thailändska men det går åt helvete. 

6: Jag är väldigt intresserad av Kfashion och Street fashion då jag känner mig som mest hemma i det. 

7: Har många egna idéer jag skulle vilja förverkliga. 

8: Jag tänker mycket på vad jag ska göra för att må bra i framtiden. 

9: Jag älskar koreansk popmusik. Även om jag knappt fattar vad dem sjunger finns det nått underbart med det.

10: Jag är demivegetarian (eller pollotarian som jag kallar det). Med andra ord äter jag allt utom kött. 

Ja de var väl det. Måste nog återgå till pluggandet även om sängen känns mer lockande...hmm surt. 


  




Likes

Comments

Hej mina kära läsare! Det kändes ovanligt att börja så...haha. Men nu var det dags för ett inlägg igen. 

Sitter just nu och deppar till GMX (Det är en tradition), lyssnar på hans låt  "En gång till". Min favo... man känner sig så hemma i hans låtar även om man inte riktigt har varit med om dem i verkligheten. Haha men på nått sätt lyckas man alltid fläta ihop hans texter med sina egna problem. Jag är i alla fall en expert på det. Han får mig verkligen att tro att killar har skuldkänslor, även om jag är lite skeptisk till det (förlåt mina manliga läsare, men ingen har bevisat motsatsen än..) Så i logiken verkar killar oroa sig lika mycket som oss tjejer gör när det kommer till kärleksrelationer, eller så är det bara vad vissa gör. Kan ju inte påstå att alla gör det då jag inte har träffat alla människor i denna värld, verken kvinnor eller män. Börjar fundera på om detta ämne börjar kila sin egen väg i stället för riktning mot rubriken..."Hämnd i blicken". rätt kuslig va? Ville få mina läsares intresse lite extra nu ;) 

Så vart ska jag börja? Som ni vet är jag rätt öppen av mig men ändå inte skriver för detaljerat, för att hålla det ändå lite privat. Hur som helst finns det någon jag inte längre känner att jag kan lita på, denna person har inte bara en gång fått mig sårad, utan flera. Bland annat genom att dissa mig på min egen födelse dag (fy skäms på dig). Jag borde väl då ha varit smart med att lämna honom bakom mig men ack inte. Dum dristig som jag är lyckas jag börja snacka med honom igen (även om jag kämpade i mot i början!) och det slutar med det värsta. Jag föll för honom. Jag tänker som sagt inte ge allt för mycket detaljer om denna knasboll men  jag kan säga att jag föll riktigt rejält för honom då, och trodde tyvärr att han hade gjort det samma. Men en dålig egenskap med mig är att jag alltid lyckas tro saker som inte stämmer. Man blir ju bländad av förälskelse så det är inte konstigt att jag inte la märke till sanningen. Aja vet inte riktigt om jag kan skylla på honom heller, även om jag så gärna vill det. Hur som helst känner jag mig som en leksak. Och jag är inte tjejen som gillar att bli lekt med så ni kan nog ana vad jag menar med rubriken. Jag vill ha hämnd, men samtidigt är jag osäker på om jag ska vara lika dålig som han troligtvis var. Om han inte var det kommer jag att känna mig skyldig och dum...sen är jag så arg att jag bara gick på allt. Men så är det väl att vara tonåring? Att luras om och om igen, falla sen krossas gång på gång utan att lära sig ett skit, sen börjar visan om igen? Jo jag tror fan det (sorry för svordomen..). Men nån gång måste man ha lärt sig sin läxa, även om jag tror att det inte är denna gång. För att avsluta det här vet jag inte vart jag ska ta vägen. Känns som att han kommer att dyka upp överallt från och med nu, han gör det ju redan. Och jag är inte stabil nog att möta hans blick just nu, kanske med en "bitch blick" men knappt det. Vill nog bara undvika honom ett tag. 

Så där har ni en rejäl uppdatering om mig just nu. Ska försöka skriva oftare (som jag alltid lovar...), inte så känslomässigt kanske men ändå intressant. Uppskattar verkligen att ni fortsätter läsa om mitt så ointressanta liv. Ni hjälper mig verkligen att må bättre. Så ett stort tack till mina underbara läsare för att ni finns där och ändå bryr er på nått sätt, stor kärlek till er !  


Likes

Comments

Hej Allesammans! 

Som ni nog har märkt har jag ändrat lite på min design på bloggen, då den förra kändes så dyster...haha men nu är jag inte här för att skriva om det. Det gäller något mycket viktigare än så, att klara av att ta hand om sig själv.

I många lägen känns det som att allt bara sviker, att dem man litar på försvinner och att din värld blir svart. Man glömmer bort dem ljusa, vackra stunderna med skratt, kärlek och harmoni, man vill bara tina bort... Man gör illa sig själv både fysiskt och psykiskt. Trycker ner sig själv till botten där man ängsligt försöker ta sig upp igen. Men man lyckas aldrig. För efter att man har lyckas fått några fasta tag inträffar alltid något som gör att man tappar taget och faller till baka till det mörka igen. Själv känner jag att detta är en sån stund, men till skillnad från förut vill jag inte falla, jag vill inte falla och göra mig illa tusen gånger om. För det gör ont. Jag vill inte vara tjejen som alltid försöker påbörja något men som aldrig lyckas avsluta det.  Jag vill inte vara tjejen som börjar gråta så fort jag blir sårad. Nu börjar jag känna att detta går mot det mer personliga hållet, och det är ju inte det som jag ville skriva om. Det jag menar är att många förstår nog vad det är jag menar men inte alltid klarar av att känna till sanningen. Som sagt man vill bara tina bort, och så ska det ju inte va. Så ta hand om er själva, det spelar ingen roll hur hårt det är att kämpa, hur många ärr som svider för er, för ni kommer att klara det även om det känns rätt hopplöst nu. 

"Vid köksbordet satt en kvinna och grät. Hon var rädd för att någon skulle komma ner och se hennes rödspräckta ögon, hon var rädd att någon skulle komma ner och se såren under hennes tröjärm. Men mest av allt var hon rädd för att sanningen skulle fram. Hon ville inte att det skulle vara så här. Kvinnan saknade känslan av känna sig lycklig och hon saknade känslan av att känna sig trygg, hon saknade de människor som en gång i tiden hade fått henne allt det där, och även de som hade fått henne att känna lite till. Men dem fanns ej längre vid hennes sida, dem hade valt en annan väg. Eller var det hon som hade det? Dem skulle aldrig mer stanna vid hennes sida, för dem hade fått henne sårad, ledsen och deprimerad. Men speciellt hade dem fått henne rädd. Så här satt kvinnan vid sitt köksbord och grät, grät över något hon egentligen inte visste om, att även dem som en gång har sårat henne, gör de samma. Att även dem satt vid sina köksbord och att även dem grät." 



Likes

Comments

Hej!

Som jag alltid säger "det var ett tag sen"..."förlåt för att jag inte skriver så ofta"  bla bla bla... Vi alla har hört mina ursäkter och det ända jag säger om dem är fler ursäkter. Det är hemskt. Men morgonen kan inte bli bättre...dags för mig att ta itu med lite av mina problem innan skolan börjar så tänkte vara ärlig och skriva om dem nu. 

Som  nummer ett kan vi väl konstatera att jag är en falsk person på många sätt men ända vill folks bästa. Jag har alltid varit mångsidig, te.x när jag umgås med vänner i skolan är jag tjejen som är små korkad, skrattar mycket, och verkar för det mesta vara helt väck. Medans tjejen som umgås med sin allra bästa vän, ler, undviker kontakt och bara pratar om viktiga grejer när hon egentligen vill hem och gråta. Så ett stort problem för mig är med andra ord att jag känner mig osäker på vem jag egentligen är. Jag vill vara en person som alla gillar, en person som aldrig får klagomål på hur hon är...eller ser ut. Och det är svårt att hitta rätt. Många känner nog samma sak, men ändå på ett annorlunda sätt... så vet ärligt inte hur jag ska va.

Nummer två handlar om mitt komplex över min kropp. Det här är ett ämne som jag vet folk har svårt att prata om eller lyssna på...Jag vill bara säga att det är okej att hoppa över det här kapitlet om ni tycker att det är jobbigt att läsa om. Men ni som vill fortsätta... så är jag en av många tjejer runt om i världen som har ett jätte svårt problem med att acceptera min kropp. Allt började med när jag var 8 och gick igenom en hel del saker som bland annat har gjort att jag har svårt med vissa saker. Jag kände mig förrådd, lämnad och vilsen. Idag har alla mina traumatiska situationer gjort så att jag bokstavligen avskyr mig själv. Ett tag kunde jag inte ens se mig i spegeln för att jag bröt ihop. Det gick ett år att komma över spegelbilds-rädslan men än idag har jag svårt för det. För det ända jag ser i spegeln är en människa som jag tycker ser tjock, hemsk och ful ut. Ibland känns även sminket hopplöst. Jag tröståt som gjorde det hela värre också, jag började göra mig själv illa, skriva hat brev till mig själv och till och med fantisera om min död. Nu för tiden försöker jag att undvika det. Jag försöker att må bättre, att se ut bättre. Få tillbaka den där självkänslan jag förlorade för så många år sedan...och det kommer att bli bättre.

Jag är inte säker på nummer tre... Jag vill bara vara lycklig. Utan allt det jobbiga omkring mig som jag måste dölja när jag är i skolan. Jag måste spara på de pengar jag har för jag har alltid levt,...fattigt. Många kanske tror och säger att jag har en bra familj men alla vet att varje familj har sim hemlighet, och vad jag känner så har min flera, kanske inte hemligheter men saker som gör att det är svårt. Jag har inte bott hos min mamma på mer än två år. Jag kan knappt prata med henne längre. Jag var den som drog mig undan, jag var den som sa nej och jag var den som valde att jag inte ville ha med henne att göra längre. Men ändå är det jag som får all skit för att jag vägrar att bo där. Hon var den som förstörde allt, hon var den som startade allt och hon är den som fortsätter ställa till allt. Det är hon, inte jag.

Ja det var väl det, inte det roligaste inlägget, värken för mig eller er... Men det är sanningen. 


Likes

Comments

Hej allesammans.
jag har kommit på att jag inte är bra på att hålla mitt löfte för er. det har gått månader sen jag skrev sist och det är sorgligt...

just nu är klockan 12.46 och jag har inte kunnat sova på flera nätter. jag är som en vampyr, skillnaden är att jag inte dricker blod, äter inte ens kött länge (ska testa att bli vegetarian) så jag vet inte riktigt vad jag är haha...
Nä för att vara ärlig saknar jag många personer, bland annat mina yngre bröder, har inte sett dem på veckor så det är självklart att jag saknar dem då. sen saknar jag min bästis, men han är som han är haha så kan inte göra mycket åt det.
en annan anledning till att jag har sömnbrist är att jag är väldigt nervös inför framtiden. har haft ett stort bråk med min mamma (har inte bott hos henne på år), skolan börjar snart och sen en andra massa saker dom jag inte kan sluta tänka på... men vad kan jag göra åt saken? INGET.

ska försöka att sova nu och inte tänka så mycket, vote nog en bra idé.


helt totalt krossad.

något som alltid får mig på bättre humör. Kdrama. många av dessa kan man gråta till, skratta och känna medlidande.
  • 728 readers

Likes

Comments

Hej allihopa.
i det här inlägget ska jag skriva och berätta om en tjejkompis som stog mig riktigt nära. som vanligt skriver jag inte namnet på denna persom men jag tror att om hon läser det här kommer hon nog att förstå ett och annat. det hoppas jag i alla fall...

för att vara ärlig träffade jag henne första gången genom att hon faktiskt stalkade mig och min nuvarande bästis. det var rätt läskigt...hon liksom dök upp precis överallt och det slutade med att vi på sätt och vis försökte undvika henne.
en tid senare började hon på min skola när jag gick i nian och hon sjuan. jag kände inte igen henne först men en tid senare, då jag hade kommit henne närmre visste jag att hon var vår stalker haha.
jag kommer fortfarande ihåg första natten jag sov hos henne. vi trodde vi såg ett ansikte i fönstret men det var nog bara inbillning. jag kommer fortfarande ihåg dem andra gånger som vi hade "sleepover" haha ja jag vet inte hur mycket jag kan skriva om det men det var otroligt roligt...
jag kommer även ihåg att vi kom varandra så pass nära att vi var på sätt och vis oskiljaktiga. vi var som systrar, det kändes som det, och vissa kunde till och med tro att vi var lesbiska. haha en gång när vi satt och väntade på min buss stod ett par äldre tanter och pratade om ungdomar nu för tiden. när hon sen skulle gå skrek vi till varandra saker som "hejdå älskling" "älskar dig sötnos" och liknande, senare hör jag hur tanterna säger: "vad härligt med att ungdomar nu förtiden vågar visa att dem är lesbiska" sen log dem mot mig. jag skrattade så mycket när jag berättade det för henne att jag trodde vi skulle dö.
Många gånger har vi hamnat i liknande situationer. men vi har även hamnat i andra sorgliga saker, men då har vi alltid stöttat varandra, funnits där för varandra, och visat varandra vad riktigt vänskap är.

tyvärr har jag sårat henne nu. jag vet att hon går igenom mycket och jag är ledsen att jag inte kan stötta henne i det... många gånger har vi bråkat men inget har varit lika stort som det här. jag sa upp vänskapen med henne för att jag insåg att jag faktiskt inte kan hjälpa henne med allt då jag själv redan har en massa att ta reda på. jag insåg att hur mycket tid jag tog åt att oroa mig över hennes problem, att jag glömde att ta hand om mig själv. många av mina andra kompisar i skolan oroade sig och frågade varför jag gjorde allt för någon som inte kan hjälpa mig. dem sa att hon la alla sina problem på mig som var på sätt och vis sant, men jag var medveten om att det skulle bli jobbigt ett tag när vi väl bryter upp vänskapen. men jag har alltid trott att även om vi är osams nu, så kanske vi kan bli vänner i framtiden då vi båda mår mycket bättre och lever lyckligare. hon var väldigt lik mig på många sätt och därför tror jag fortfarande på det.
nån dag hoppas jag att vi kan möta varandra utan gräl, skrik och besvikelse, bara le och vara lyckliga för varandras nya jag.
texten är löjligt jag vet, men jag bryr mig inte. för jag kan uppriktigt sagt säga att jag fortfarande älskar henne som en syster, bara att jag inte kan ta hand om henne längre. jag vet att det finns många där ute som stöttar henne, som även jag tappade kontakten med bara föe att dem är på hennes sida. det är jag glad för.

hur som helst jag älskar dig, min galna vän. jag saknar dig massor och jag förståe att du är arg på mig för det jag utsatte dig för. men just nu kan jag inte göra nått åt det. jag sa att vi har växt ifrån varandra, att vi har gått skilda vägar men jag hoppas att dem vägarna nån gång leder till samma plats så att vi kan se på varandra och skratta. Du får hata mig hur mycket du vill, du får kalla mig vad du vill, du får berätta vad du vill om mig, jag bryr mig inte om vad folk tror om mig, huvudsaken är att vi vet vad som är sanning. en dag då vi båda har växt upp ska jag skriva ett brev till dig och visa dig dem vackraste platserna jag har fått sätt, och önska att du var där med mig. jag ska visa dig att du var en av dem som fick mig på rätt väg till det fina...jag hoppas du vill det. jag vill att du lyssnar på den här låten jag länkar och sattsar allt du kan i livet på att bli lycklig precis som jag, bevisa för alla att du kan, speciellt för mig. Hoppas du förstår mina tankar, jag älskar dig.


Likes

Comments

Hej igen. 

Är inte på toppen humör för att blogga som ni nog har förstått men ska göra mitt bästa i alla fall...Denna månad har varit....jobbig. Mycket har hänt, bland annat har jag rensat lite bland mina kontakter, blivit sviken och lurad, men framför allt tappat hoppet. Saker har förändrats, lika så modet för att fortsätta framåt....jag ser inte ljuset längre, litar bara på det är där... det bästa som finns är att vara i skolan även om det finns en person jag helst undviker att träffa på just nu... under förmiddagens lektion bröt jag ihop lite, skylde på filmen jag såg men i efter tanke var det inte bara filmens fel. Jag orkade bara inte. Som sagt har jag svårt att se en ljus framtid just nu, men vill ändå fortsätta att komma nån stans. Ska försöka färga och klippa mig under veckan men det får nog bli på fredag. I morgon ska jag vara barn vakt och i helgen ska jag jobba på en bröllops mässa. Det ska väl bli roligt, hoppas jag. Vet då inte vad för kläder jag ska ha på mig men det får bli typ svarta byxor och en snygg blus, om jag hittar det haha. På den senaste tiden har jag inte varit så kreativ när det kommer till mina kläder eller något annat. Synd nog. Men ska väl fortsätta lite med att göra det jag gör nu...chilla, lata, drömma mig bort härifrån...som vanligt med andra ord. 

Hejsvejs! 

Likes

Comments