View tracker

​Idag är det söndag och söndag betyder kyrka och även våran sista dag här i Chitaba. Pågrund utav detta var det våran chans att en gång för alla säga några ord och säga farväl. 

Klockan 10:30 anlände vi till kyrkan och såg allt folk. Genom fönsterrutorna hörde vi de ljuva stämmorna som kom inifrån. Kören var redan igång inför dagens gudstjänst. 

Nervositet började bubbla sig fram i oss alla när vi såg hur många som tagit sig dit. Av den anledningen att vi tjejer skulle framföra ett tal och även en sång, också Jan skulle hålla tal. 

   När det började dra igång och våran tur var kommen, kunde vi inte tänka på annat än: hur högt ska vi sjunga? Kan vi lyckas sjunga lika högt och fint som kören precis gjort? Kommer dom förstå vårt tal? Kommer nervositeten ta över? 

Det var mycket som flög runt i huvudet, men när vi väl började prata och Tuesday hjälpte till att översätta så tror vi faktiskt att det förstod våran innebörd. 

"Att lära sig att se livet i ett annat perspektiv."

Efter talet sjöng vi en låt på svenska som hade med just perspektiv att göra och det kändes såklart nervöst att sjunga i början. Men efteråt kände man sig stolt! 

En viktig tanke vi fått med oss efter denna gudstjänst är från en klok man  Samson. Han höll ett tal specifikt för oss från Sverige där han sa:

"Here in Chitaba we don't say goodbye, we say see you soon"

Det är av den anledningen att ingen gillar att ta farväl. För ett hejdå vet man inte hur länge de tar till man ses igen. See you soon är ett sätt som berättar att vi ses snart och han förklarade på så sätt att vi alltid har varann i varandra hjärtan, där vi kan plocka fram en person eller en händelse och tänka tillbaka på den. 

Att ha någon när hjärtat och tänka på en speciell person när en situation dyker upp var även något Tuesday tog upp vid middagsbordet idag. 

   Han berättade för oss att vi verkligen satt fotspår i Chitaba. Vi har gjort kvinnors röst hörd i samhället, vi har gjort byn till ett team där även kvinnorna får visa sina kunskaper i fotboll. Det är ett stort steg att ta, att skapa ett dam fotbollslag i byn där alla andra runt omkring accepterar och stöttar det. 

Vi har gett tjejerna en stor skjuts framåt i livet och visat att även tjejer kan. Vi anser att byn på fyra veckor har fått en annorlunda och bättre kvinnosyn och detta är något som Tuesday och sina vänner kommer jobba vidare med. 

Han menade också på att tjejerna och det andra i byn alltid kommer tänka på oss när det relaterar till damfotbollen.  

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Denna lördag, vår allra sista, och Fannys första som 19 år innehöll en överraskning som Jan och Tuesday planerat. Det var en lyckad sådan, nämligen att åka till "The snake house". Tuesday, lurig som han är valde att köra på en bushväg så att vi inte skulle lista ut vart vi var på väg och för att vi skulle få en sista känsla för "the real Africa". Det var faktiskt uppskattat från vår sida att ta den vägen, även om den innehöll alldeles för många gropar för vår smak. Anledning till att vi uppskattade den vägen var för att vi fick se hur människor har det här nere även på andra ställen än Chitaba. Vi körde i cirka 1,5h rakt ut i bushen från de lantliga ställe vi åkte från, ändå så fann vi kvinnor med deras packning vilande på deras huvuden, män gående med sina arbetsredskap och barn lekande på deras gårdar. Vi frågade oss hur dem gör när dem behöver köpa förnödenheter och skämtade om att dem säger: Mamma och pappa, jag åker till affären och köper lite saker, hemma om en vecka!". Visst är det lite överdrivet, men det tar absolut sin tid!

Till dagens huvudaktiviteten- The snake house. Det var ett större inhägnat område där många djur gick fritt. Det fanns en restaurang och dem hade uteservering på en stor grön gräsmatta där vi åt. Utsikten var vacker med en liten sjö med rikt på fisk- och fågelliv. Vi satt och åt under några stora trädkronor som skyddade oss mot den starka solen och åt varsin cheeseburgare med tillbehör.

Reaktionerna angående ormarna var väldigt blandat. Alla stod i förskräckelse och ogillade de små ringlande djuren vid första åsyn, men känslorna förändrades allteftersom. Tillslut var det hälften av gruppen som vågade att hålla i en orm- Jan, Jesper och Fanny. Jesper hittade sig en favoritorm, en ung boa, som han tog med sig under resten av visningen.

Efter ormarna så nalkades en sista överraskning tillägnad Fanny- En tårta. Allt detta var mycket uppskattat och det fick Tuesday och Jan äran för.

Likes

Comments

View tracker

​Tänk dig att du möter en hel ny grupp människor. Du trivs i sällskapet och känner dig verkligen hemma. Du kan säga vad du tänker och sedan kommer någon med en annan åsikt och ni får diskutera och komma överens. Men även om ni tycker olika så är ni fortfarande vänner och trivs med varandra. Tyvärr så kommer den oundvikliga dag då du måste ta farväl av dina nyblivna vänner. 

Farväl, ja vissa tar hårdare vid det här ordet än andra. Idag var det dags för oss att säga hejdå till skolan, elverna och lärarna och det var inte ett sentimentalt adjö. 

Fridayparty. En dag med massa skoj och lek! Så kändes det också när vi kom dit idag. Allt vkändes som vanligt och att vi ska träffa alla igen på måndag. Men plötsligt slog det oss när barnen började sjunga "goodbye" sånger att vi inte kommer träffa dom igen. På måndag börjar våran resa hem mot Sverige.. 

Idag var sista gången för oss att säga några sista ord till barnen och till lärarna.

Vi och lärarna samt några av barnen höll tal. Båda talen anhöll tacksamhet och lärdom. 

Vi har tagit del av varandras sätt att lära ut och tagit kunskap om varandras religion. Vi har samarbetat och slagit ihop våra idéer tills vi kommit fram till en lösning. 

Likes

Comments

​Skolan denna torsdagsmorgon blev kort för oss studenter, men den var fylld med engelskaträning och geografi. Anledningen till att våran skoldag blev kort är för att vi blev tvungna att åka till immigrations-avdelningen på flygplatsen i Ndola som ligger en timme bort. Detta var vi tvungna att göra då visumen endast är giltigt till idag, och därmed behöver vi förlänga det ytterligare några dagar. Tur är att vi märkte det i tid!

Tack vare vår fantastiska vän Tuesday är vi nu tillåtna att stanna några dagar till!! Detta firar vi med en lunch och förhoppningsvis lite glass i Ndola. 

I eftermiddag ska vi sitta ner och planera inför sista skoldagen och även planera vår "opening diskussion" med tjejlaget som äger rum imorgon istället för fotbollsträning. Mer om vår spännande diskussion imorgon! 

​Dagens lunch. ÄNTLIGEN något annat än kyckling och majsgröt

Likes

Comments

​Idag var det dags för en ny skoldag där barnen även idag fick göra deras terminslut prov. 

Att vara med på detta var frustrerande vissa tillfällen då lärarnas inlärningsätt är annorlunda till vad det är hemma. Här upprepar barnen allt lärarna säger utan att veta vad dom egentligen säger eller vad innebörden är. Idag te.x i ett av terminsprovet skulle dom säga vilken bokstav de såg på pappret.

Bokstaven A stod på pappret och de flesta sa de att de var en "4" och hur man än försökte förklara att det var en bokstav och inte siffra så förstod dom ej. Detta är något vi vill försöka ändra på, för det är ofta lärarna inte ger barnen en chans att svara, utan de svarar åt dom och på så sätt lär sig barnen inte att tänka själva. 

En annan situation vi reagerat på är när de ska säga hejdå efter skolan:

"Goodbye teacher!" 

"Goodbye children, when do we meet again?"

"Tomorrow!"

Och detta säger de varje dag efter skolan, även fredagarna när de ska på helg. Och detta är ett tydligt sätt att se att dom inte förstår vad dom säger. Utan de säger vad de förväntas säga utav lärarna.

Efter skolan blev vi väldigt överraskade utav lärarna som kom fram med varsin present. Nämligen handgjorda korgar och skålar, riktigt fina! Och väldigt imponerade är vi också eftersom en sån tar ungefär 2 veckor att göra. 

Det förklarar deras sätt att visa uppskattning och det är alltid kul! 

Klockan 16:00 hade vi fotbollsträning med tjejerna och även vi ville visa uppskattning för att vi tillsammans vann matchen och för att vi är ett härligt gäng! Därför valde vi att ge dom varsitt klädesplagg från ginatricot och det uppskattade de verkligen. 

Likes

Comments

​Klockan 10:00 idag kom ännu ett gäng med barn till vårt hotell, redo för simskola.

Liksom den tidigare simskolan fokuserade vi på bröstsim, innehållande bentag och armtag. Vissa lärde sig fortare än andra, men ändå är vi imponerade att de lär sig så fort på bara 2 timmar. Även två lärare var med och simmade och kunde nästan utan problem röra sig framåt, vilket vi tar som positivt eftersom de har förstått våra instruktioner.

Vi har förhoppningar om att de ska fortsätta med detta i framtiden när vi inte längre är här och tänk då vad de kan utvecklas. Det känns alltid underbart att få göra något för samhället! Vem vet, kanske blir simning liksom Sverige, något som måste ingå i skolan inom några år, vilken utveckling!!


Likes

Comments

När vi vaknade i morse var det många tankar som snurrade i huvudet. Vi har nu en vecka kvar, ska vi vara glada för att komma hem eller ska vi vara ledsna för att lämna..

Vi tror att denna sista vecka kommer

innehålla mycket blandade känslor då vi nu börjar känna oss som "hemma" och skapat vänskapsband med många här nere. Det är inte längre "konstigt" att vi är här utan mer normalt, då vi och folket tar hänsyn till varandra.

Idag var det dags för ännu en skoldag och det börjar närma sig slutet av terminen för barnen. Därför fick vi idag vara med och se hur ett termins prov ser ut här i Zambia.

Även idag under några träd, på en persienn och på några tegelstenar satt barnen och skrev sitt prov i engelska och matte.

Efter skolan fick vi ännu en smaklig måltid inne i Mr Tuedays vardagsrum som sedan följdes av en runda runt byn, på de delarna vi ännu inte sett.

Vi börjar verkligen känna oss bekväma här i områdena!

Likes

Comments

​En helg bestående av fotboll var precis i vår smak! På lördagen inleddes den årliga fotbollsturneringen för både tjejer och killar och vi var taggade.

Lördagens bravader startade med den klassiska förseningen, African time ni vet... Någon timme senare så var spelet igång och Jesper spelade sin första match och spräckte även turneringens måltorka. Hemmalaget presterade och även publiken med deras hejande som bestod av livlig dans och högljudd sång! Varje gång bollen nådde nätmaskorna så stormades planen av alla åskådare, det utbröt alltid jubel och glädje! 

Som önskat gick Jespers lag vidare i semin på straffar och på söndagen väntade en spännande final. 

När klockan slagit 2 på söndagen var det först tjejernas tur att leverera. Detta var extra spännande då det var första gången Chitaba ställde upp med ett damlag. Publiken mottog oss med ett fantastiskt välkomnande och det var häftigt att se hur tjejerna för första gången fick mer uppmärksamhet än killarna. Inmarschen bestod av ett varv runt planen samtidigt som atmosfären fylldes av applåder, riktigt mäktigt. 

När Cornelia i andra halvlek spräckte nollan och satte 1-0 till Chitaba tänkte vi att det var klart, nu vinner vi. Men någon minut innan slutsignalen blev spänningen olidlig då Kayenda kvitterade till 1-1 vilket resulterade till straffläggning. 

Efter sju straffar var det klart och Chitabas tjejlag stod med pokalen högt upp i luften. Vi är så stolta och det var roligt att få vara en del i ännu något historiskt. 

Efter att ha firat segern skulle Jesper och hans lag spela sin finalmatch. Det var en jämn sådan, 0-0 in i andra halvlek tills en, som kom att bli turneringens spelare, i Chitaba satte en fin volley i motståndarmålet! Sedan, tio minuter senare så satte Jesper spiken i kistan då han utökade ledningen till 2-0. Detta blev slutresultatet och firandet av vinsten var som förväntat- invasion av planen från publiken!

Efter två mycket välförtjänta segrar så väntade prisutdelningen. Vi muzungos fick vårt guld för segrarna och "Muzungoboy" fick även Topscorer av cupen.

Likes

Comments

Hemma från Livingstone och tillbaka till verkligheten.

Idag var de äntligen dags att träffa barnen och visst har vi saknat det små liven. Det märktes snabbt att det inte bara var vi som hade saknat dem utan barnen och lärarna välkomnade oss med kramar, handslag och skratt.

Vi kom lagom tillbaka till skolan då det var tid för veckans höjdpunkt som vi infört "fridayparty" som är högt uppskattat!

Vi blev bjudna på en svensk- inspirerad lunch av Mr. Tuesdays dotter som varit au pair i Sverige för något år sedan, vilket vi blev mycket glada över. Sedan var det dags för veckans första träning för tjejerna. Denna gången hölls träningen av oss själva förutom Jesper som satt och planerade morgondagens turnering.

Kvällen avslutades sedan med en överraskande måltid- Fläskkotlett!

Likes

Comments

Under en 13 timmars lång resa på 90 mil mellan Livingstone och vårt hem i Afrika så hinner man att se mycket i och med att man korsar Zambias norra landområde till de södra och tillbaks.

Precis när man når landets huvudstad Lusaka så möttes jag av något jag inte riktigt hade räknat med. En stor modern fotbollsarena i toppskick på högersida med flera fina planet runt omkring- Oj, vad fint, det här är nog en välmående stad! tänkte jag och funderade vidare på huruvida landets ministrar fördelar landets riksdaler. Det behövdes endast en blick till vänster så stod det klart att huvudstaden inte alls är så rik som fotbollsarenan antyder. Dessa ministrar kanske anser att publicitet genom fotboll är viktigare är stadens/ landets invånare, vem vet? Det jag såg var hundratals människor av många slag, vissa gick och försökte sälja sina nyskördade grödor medan andra tvättade fordonen som stod i kön in mot stadens kärna för att skramla ihop någon slags inkomst för dagen. Andra hade på ett eller annat sätt slutat kämpa sig ur dagens problem och ersatt dem med droger och alkohol. Detta var nedslående och sorgligt att se för mig. Detta är en annan persons liv, dess vardag! Dag in och dag ut i skuggan av den stora arena byggd på miljonbelopp. Orättvisa förhållanden tycker jag, väldigt värt att lägga en tanke vid.

Orkar ni en annan tanke? Ni vet hur man kan döma personer efter deras materiella tillgångar? Vi avgör alldeles för ofta vad vi tycker om en person efter vi sett vad personen kör för bil, bär för kläder och hur den bor. Intressant nog är att vi tror vi är experter och skapar oss en nästan fullständig bild av denna person utifrån våra korta iakttagelser.

I Zambia har jag upplevt och sett otroligt stora skillnader mellan olika samhällsklasser. 

Jag har träffat så godhjärtade och verkligen genuint snälla personer som inte har mer än sin familj och gård. Med gård menar jag två till fem hyddor och grödor som man sköter om. Dömer du dem efter deras kläder blir det svårt. På deras T-shirt så får du kanske läsa en reklamslogan på engelska eller till och med svenska då dem fått T-shirten i second hand, försöker du tolka personen av dess skor så kan du märka att personen inte bär skor överhuvudtaget, vilket säger sitt. Vad kör personen då? Volvo, Merca eller kanske Skoda? Nja, jag kan räkna bilarna i Chitaba med 1500 invånare på handen, just precis, handen- i bestämd artikel. Om du slitit och kämpat på arbetet eller haft gynnsam skörd så har du kanske fått möjligheten till att köpa en cykel. En cykel, hur många av de du känner har inte en cykel? Flertalet, om inte alla, eller hur? Nu pratar jag inte en eller flera tusen kronors-cykel som vi köper till våra små barn, utan en skramlig cykel som slangen ständigt går sönder på.

Deras boende är simpelt, ofta en rund hydda med halmtak, ett fint men enkelt bygge. Andra bor i små tegelhus dem byggt, består många gånger av Master bedroom, Spare bedroom och ett intryckt Livingroom.

Har du tur så är du född utan handikapp som vattenskalle eller outvecklade kroppsdelar som gör livet komplicerat, sjukvården är oftast för dyr för många invånare. 

 Detta är en liten bild av hur de vi umgås med lever i sitt liv. Vi dömer inte dem efter deras materiella tillgångar, vi älskar dem ändå. Sedan finns det de personer som bor i större städer eller har ett gynnsamt arbete som är bilägare, har elektricitet och rinnande vatten i sitt boende.

Det jag skulle vilja ta med till den svenska kulturen från Zambia är den sociala och hövlighet som finns mellan bekanta och obekanta. I gengäld får den zambiska kulturen lite ordning och organisation av Sverige, för i detta land råder organiserat kaos, speciellt i större städer.


J.E

Likes

Comments