View tracker

Det har varit en lång dag med få pauser. Repa, repa, repa, genrep, nerroddnig, inlastning, bilkörning och till sist rigga upp allt igen. Det tar på krafterna, men man intalar sig själv att man orkar lite till. Dessutom har vi haft långa dagar både måndag och tisdag plus luciarep på det. Men imorgon blir de premiär på stadshotellet! Det finns fortfarande saker att repa men de får väl lösa sig imorgon, det blir trots allt en lång dag till.

Mer sorgliga nyheter fick jag när vi kom tillbaka till caféet och upptäckte att vårt pussel som vi kämpat med i flera veckor var borta! Tydligen hade någon lagt klart det och sedan plockat bort det, inte okej! Det kunde väl åtminstone fått ligga kvar.. :((((

Nu kallar sängen, natti natt!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så kom julen till Öland. Det började redan förra veckan med lussebullar, glögg, julpynt, första advents fika och julshows rep. Repet fortsätter dag ut och dag in med teater, dans och sång till julshowen Jul Jul eller Kärlek rentav.

Idag den 1a december när vi slog upp dörren för att skynda bort till 2ornas hus för att titta på julkalendern, möttes vi av en present på trappen! Julmust, ett paket med godis och ett kort med ett långt rim!

Vi spenderade dagen på Högalids folkhögskola för att repa ihop oss. På kvällen blev det bastu, riktigt skönt. Det kom även ett litet paket från föräldrarna i veckan, så det blev en julkalender att öppna även i år!

Det kanske faller regn på våra ytterkläder men inombords finns ett behagligt snöfall. Just nu är Öland fyllt av lycka, lycka och jul, eller kärlek rentav. Just nu är det en plats jag inte är redo att lämna.

Likes

Comments

View tracker

"Himlen kan vara super vacker, men det är aldrig samma himmel".

Var ute och gick med en klassis för att få i oss lite av dagsljuset. Eftersom solen var på väg ner möttes vi av en fantastisk himmel. Försökte dokumentera med mobilkameran men som vanligt blir det inte i närheten av samma sak. Bilderna saknar även den friska luften vilket verkligen förhöjer upplevelsen. Sen jag flyttade hit har jag verkligen börjat förstå var landskapskonstnärer får sina motiv ifrån!

Detta var dagen med massa visdomsord! Min favorit livsfilosofi just nu föddes idag vid puzzlet:

"Om en bit passar så passar den och om den inte passar så gör den inte det."


Likes

Comments

Förra veckans sångvecka var helt amazing! Anna Kellander Brewitz var pedagog of the week! Lektionerna var upplaggda i masterclassformat där alla fick ca 12 minuter individuell lektion inför klassen. På måndagen hade vi masterclass hela dagen. Efter det klämde vi in att titta på genrepet av dockföreställningen Romeo och Julia, spelade av Ölands dramatiska teater. På tisdagen följde ännu mer sång. Kör fram till lunch och sedan masterclass fram till halv 5. På kvällen fanns det även tid över för helt individuella lektioner, och man får ju ta att passa på! På onsdagen tog vi en paus från sjungandet och dansade istället. Under eftermiddagen fick vi prova att spela en i tvåans egenskrivna scener. De var absurda men sjukt roliga att spela! Under torsdagens dans sa min kropp att det inte var så roligt att rulla runt på golvet och jag gick hem och sov. Jag orkade i alla fall pallra mig iväg till den sista masterclassen på eftermiddagen, som sagt man måste passa på. Fredagen blev sova plus klassamtal med kuratorn för att följa upp vad som hänt tidigare i klassen. Det var rätt jobbigt att ta upp det igen eftersom jag känt att jag lagt det bakom mig och detta bara rev upp gamla sår. Men förhoppningsvis kändes det bra för någon annan!

Sångveckan var väldigt givande! Vi tränade mycket på olika stilar och tekniker, exempelvis: belting, sobb, cry, opera osv. På mina lektioner testade jag belting, sobb, opera och gjorde skarvövning. Anna är jättebra, om man hade något man ville träna på så kunde man göra de, och om man inte hade en aning hittade hon på något. Masterclassformen var supergivande. Även om man själv bara sjöng en gång fick man ha 10 lektioner extra och man lärde sig massor av varandra. Jag upptäckte även hur sjukt peppande det är att se någon annan jobba. Jag kände mig så engagerad även om jag bara satt som publik.

För övrigt! Vi har håligt på med ett 1000 bitars puzzel i några veckor nu. Det är ett knepigt motiv och bitarna är rätt annorlunda. Hur som helst hittade vi i alla fall denna lappen vid puzzlet under veckan, tyckte det var kul xD.

På fredagen fick jag besök av mina kära Martin! :D Woho! Det var halloweenfest på kvällen, den blev lite sen eftersom halloween krockade med lov och annat här på skolan. Jag blev ett skelett och Martin en Jackson Pollock tavla. Alltid kul att få klä ut sig ^^. Resten av helgen tog vi de lugnt, promenerade, tittade på skolan och i största allmänhet bara umgicks. Blev dock jätteledsen när han åkte hem. Är alltid jobbigt när folk utanför folkisbubblan kommer hit och påminner en om att man saknar dem! Men det är ändå värt det <3.

För övrigt nummer två! Under helgen var det Syrien utställning på skolan. Ett projekt som många elever på skolan har jobbat med ett tag. Utställningen visade en del bilder från kriget men kretsade mest kring Syrisk kultur och hur det såg ut innan kriget. Bra grej tycker jag! Hann dock aldrig äta någon roliga syrisk mat från caféet, var alltid jättemätt när jag gick förbi xD.Hittade även denna skylt när vi var ute och promenerade och tyckte det var en kul kontrast till min syn på Sockersöta Öland!

Likes

Comments

Dags för söndagens sammanfattning av veckan! Veckan har präglats av konstiga val och total ensamhet. Okej, kanske inte total, men en hel del. I stunder som dessa är jag så glad över de personer som står mig nära, även om de rent fysiskt är miltals bort. Tack för att ni finns och kan få livet att kännas inte fullt så hopplöst <3.

Rent studiemässigt börjar det närma sig jul och då även julshow! I kören fick vi 9 nya sånger att lära oss! Super kul med så mycket stämsång ^^. Dansat och fått träningsvärk har vi också gjort! Utöver styrketräning och teknik har vi sysslat med rätt mycket hiphop denna vecka. Vi har tränat masken, freeze, tutting (typ dans med händer och armar, youtube is your friend!) och annat smått och gott break dansigt. Vi har även jobbat med tre koreografier. Det kändes mycket och jobbigt först men nu börjar det sitta mer och mer, vilket är kul för det känns inte helt omöjligt :D! Det var även dags för uppvisning av Dotter. Det var inte så mycket uppspel som att visa "´här är vi i arbetsprocessen just nu". Nu är det projektet över och nästa teaterdel kommer bli julshowen!

Det bäst från denna veckan var när jag på riktigt upptäckte den klassiska sångtekniken. Ögonblicket när man tror man lärt sig något och sedan lyckats på riktigt och upptäcker att man missat så mycket! Jag sjöng på låten All I ask of you och tog de superhöga tonerna med hjälp av super mycket twang. När jag tog den högsta tonen började det plötsligt vibrera i näsan! Jag testade igen och plötsligt vibrerade det även i munnen! :O. So wierd! xD.

Har ingen direkt skrivlust just nu och känner mig lite all over the place, så vi avslutar veckan med en konstinstallation i köket, skapad av en mycket talangfull konstelev, och en lapp jag tyckte var söt!

Likes

Comments

"Rain is pourin' down like the heavens are hurtin'
Seems like it's been dark since the devil knows when
How do you go on, never knowin' for certain
Will the sun ever shine again?"

Jan Werner

Igår såg vi en pjäs vid namn Syrien och Solen. Orden "Syrien gråter" fäste sig i hjärtat och tårarna bara rann. Idag vaknade jag upp till en ny värld. Orden "Trump kommer att vinna" berövade mig på morgonens dåsighet. Jag somnade till en värld där Clinton var tippad som vinnare och ledde i opinionsmätningarna. "Hon kommer vinna, det klart hon kommer det, det är en rolig fantasi men Trump kan ju inte bli president på riktigt!" Det var mina tankar, det var vad som gjorde min lugn, inte hade jag problem att somna.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är besviken. Jag är arg. Jag lider med de som nu känner rädsla, med de som utsatts för Trumps hat och brist på respekt, med de som tvingas se hur hans ord normaliseras och sprider sig som frön i vinden. Men till er som lagt er röst på en rasistisk och sexistisk man, för er fäller jag inga tårar.

"The sun shines not on us but in us"

John Muir

Likes

Comments

Till att börja med blev slutnumret på festivalen tyvärr inställt på grund av väder :(. Det är blött oh kallt oh blåsigt utomhus, och dessutom klass 1 varning. Vi träffade ändå deltagarna igår. Vi fikade och spelade upp showen för varandra (inomhus). Det är jättetråkigt att det inte blir av för jag tror det hade blivit riktigt coolt! Förhoppningsvis får vi genomföra det en annan gång, alla verkade taggade på att försöka igen. Det blev i alla fall en mysig stund igår.

Now back to the storys!

The Story About Karlskrona (typ)

Tisdag V.42 begav vi oss tidigt på morgonen till Ronneby, en liten stad utanför Karlskrona. Ändamålet med resan var att besöka Skolscen Sydost, en teaterfestival där föreställningar riktade mot skolungdomar visas och försöker sälja in sig. Vi gick på fyra helt olika föreställningar. Den första var en dansföreställning med namnet Tillfälligt avbrott. Den behandlade ämnet stress. Den var bra men vi satt längst bak och såg tyvärr rätt så dåligt. Föreställning nummer två hette 2084, och hade absolut hämtat inspiration från 1984. Föreställningen handlade om en man som levde i det kontrollerade samhället Stormakten Sverige (eller nått i den stilen). Big Sister kontrollerade invånarna med hjälp av ett vaccin som de fick genom armband de ständigt bar. Huvudkaraktären blir en dag besökt av sin syster, en (ur samhällets perspektiv) farlig brottsling. Med hjälp av publiken lyckas hon till slut övertala sin bror om att ta av sig armbandet och hjälpa henne störta regeringen. Det var roligt med framtidstemat och det var absolut ett ämne jag tycker är intressant, men den var riktade mot en yngre målgrupp och jag kände därför att det blev lite för barnsligt för min smak. Barnsligt är kanske inte rätt ord, men det är det närmaste jag kommer. Jag hade gärna sett samma pjäs inriktad mot en vuxen målgrupp för den hade absolut potential. Det jag tyckte var märkligt var dock att de hade lagt in armbanden och vaccinet som en faktor till absolut underordnad. Om vi tittar på världen och historien kan vi se att det inte behövs något vaccin för att skapa detta. Jag vet inte om de tog in detta för att göra det mer barnvänligt eller att de såg det som den enda vägen att få ett utvecklat lands invånare att bli paralyserade. Jag tror mer på det första, att använda sig av ett vaccin går absolut snabbare att förklara och är lättare att ta till sig. De lyckades fånga många viktiga faktorer som icke ifrågasättande, hur regeringen utövade sin makt och även avdomning av känslor. Men att sedan skylla det på ett vaccin blir som att säga att det finns en självklar och enkel lösning och gör problemet till något fysiskt istället för psykiskt. Detta gör att man missar en viktig aspekt, det behövs inget ont vaccin för att detta ska hända. Men som sagt det går snabbare och enklare att förklara, resten får komma i vuxenversionen.

Jag vill bara flika in att det ingick arbetsmaterial (ex diskussionsfrågor) om man köpte föreställningarna till skolan.

Tredje pjäsen var en monolog med namnet Komma ut. Det var i stort sätt skådespelarens egen berättelse om när han kom ut som homosexuell för sin familj och vänner. En del i klassen tyckte att det var mycket överdrivna gester men jag tyckte historien var tillräckligt underhållande och intressant för att inte störa mig på det. Den sista pjäsen Kentaur var väldigt jobbig. Den handlade om fyra personer som hade utfört ett sexuellt övergrepp på en klasskompis som sedan tagit livet av sig. Hela pjäsen utspelade sig i ett garageutrymme där de fyra personerna diskuterade vad som hänt och vad som skulle hända. Den visade ett hemskt klimat som faktiskt finns på skolor runt om i landet. Den handlade om fruktansvärda saker som händer och gav inblick i maktstrukturer inom gäng. När vi röstade om föreställningar ett par veckor tidigare ville jag inte se denna pjäsen, efter en majoritetsbeslut blev det så ändå. Jag var därför redan från början inställt på att det skulle vara jobbigt och jag var förberedd på att det skulle bli obehagligt. På något sätt lyckades jag, inte stänga av utan mer, trubba av min känslor. Jag fokuserade mycket på gruppdynamiken och individerna, deras beteenden, vad de sa, hur de rörde sig, vem som hjälpte vem osv, vilket var super intressant by the way. Efteråt kände jag mig... avdomnad, tom fast inte alls. En känsla som jag ännu inte har namn på. Till en av skådisarna sa jag: Jag vill säga att det var jättebra, men jag kan inte riktigt. Det var upplevelsen. Det var en jättebra pjäs och skådisarna var super duktiga på att framställa sina karaktärer och få allt att kännas verkligt, som att vi inte såg på teater utan något som faktiskt hände i detta nu. Men känslan av Waw va detta var bra! infann sig aldrig. Temat var för jobbigt, glädjen var död. Dagen då jag kan säga hur bra den var kanske aldrig kommer, kanske var den för hårdsmält.

Efter sista pjäsen var alla omskakade. Tur var så hade vi en fikapaus inplanerad hos en i klassens mamma! Socker tröstar alltid! Tack för fikat <3


The Story About Göteborg

Efter tisdags festival kom snart fredagen. Efter ett träningspass på morgonen begav vi oss på klassresa till Göteborg! Vi körde hela dagen och kom fram lagom till rusningstrafiken! På restaurangen Vapiano där vi skulle äta var det också rusningstrafik och det tog ett tag att få mat. En del av oss skulle vidare på en föreställning och var borta när jag började äta. Visst var det gott men knappast värt väntan. Efteråt begav resten av oss till Götaplatsen och tittade runt där och inne på stadsbiblioteket. Där hittade jag även en liten Pontus, vilket var kul! :D Trötta tog jag och två klasskompisar en av skolbussarna hem till mina föräldrar. Där gjorde vi kladdkaka, drack lite varmt och pratade med mina föräldrar. Lite kaos inträffade även då en av klassisarna hade blivit av med mobilen på vägen hem. Vi bestämde oss för att försöka lösa det på lördagen. Vi kunde spåra den till Heden och det såg ut som den låg i en bil där. Till och med polisen dök upp för att hjälpa till, men mobilen hade slut på batteri och återfanns aldrig. Efter en förmiddag och lite till i kylan åkte jag och en klassis till Haga. De andra gick på rundvandring på Operan. Jag kände att jag kunde hoppa det den här gången då jag redan varit där 2-3 gånger. På kvällen gick vi på folkteatern på föreställningen Gruppen köper sig fri. Det var väldigt väldigt mycket text... så ibland var det lite svårt att hålla sig fokuserad. Men den var annorlunda, kul och bra. Efter pjäsen begav vi oss till Nefertiti och tittade, och lyssnade, på Simbi och Sanba Zao. Det var härlig musik och mycket dans! Helgen tog snabbt slut och på söndagen besökte vi scifi bokhandeln och gick på Hair på Operan. Vi satt på tredje balkong vilket var nytt för mig ^^. Visst man såg sådär men dansen blev i alla fall riktigt cool uppifrån! Jag kände nog inte att det var det bäst jag sett på Operan och blev inte så fångad av historien, även om jag vet att den är stark. Men fick som tips att titta på filmen, vilket jag kommer göra! Vi rullade hem efter Hair och var tillbaka på Öland runt midnatt.

The Story About The Brandövning

Säkerhet är viktigt, men visst kan man ha roligt samtidigt som man lär sig något. Innan lovet hade vi del 2 i brandutbildning som vi får av Kalmar län. Första delen var teoretisk, typ vad brinner och hur. Andra delen var praktisk! Vi samlades tidigt en morgon utanför huvudentrén. Där hade brandutbildningssnubbarna ställt upp brandsläckare och annat smått och gott. Vi fick testa de tre sorterna av brandsläckare: kolsyra, skum och pulver i ett släp med en kontrollerad gaslåga längst in. Sedan fick vi testa att släcka en docka med brandfilt. Vi lyckades allihopa och är nu säkra, eller i alla fall säkrare, elever! Hurra!

The Story About The Tårta

Det fanns en gång en liten pojke vid namn Oscar. Han tyckte om pokémon Jättemycket... En dag fyllde Oscar år. Han låg fridfullt i sin säng och sov. Plötsligt bankade de på dörren. Det bankade inte bara en gång, nej bankningarna bara fortsatte och fortsatte, blev högre och högre, fler och fler. Oscar tog sig ur sängen för att se vad som stod på. När han öppnade dörren, redo för att möta en tom korridor, stod där hans klasskamrater. De brast genast ut i sång. Ja må han leva, ja må han leva! Den nyvakne, halvnakne Oscar blev mycket chockad men också väldigt glad. Han fick en blomma, som snotts från rabatten, och ett ljus, som han fick bistå med tändare för att få tänt, och sedan var klasskamraterna tvungna att ge sig av till slottet för att öva dans. Oscars dag förflöt relativt harmlöst fram till att han skulle ha teaterlektion. Lektionen gick bra men plötsligt blev han väldigt illamående. Oscar ville bara gå hem och lägga sig men hans lärare Mia sa att det var klassmöte och han var tvungen att gå. Kanske använde hon vänligare ord, kanske inte, vi får aldrig veta. Oscar följde i alla fall med sina kamrater ner till matsalen, varför klassmötets skulle hållas just där förstod han inte, dock grubblade han inte speciellt mycket över det. Klassen satte sig vid ett bord medan de inväntade de sent ankommande kamraterna. Plötsligt dök de sista upp och när detta hände började alla sjunga: Pokémon! Måste fånga fler, helt okej, tillsammans blir vi ett lag, pokémon! Oh min bästa vän vi räddar världen om igen, pokémon! Oscar hörde den vackra sången och såg vad kamraterna höll i händerna, nämligen en tårta dekorerad som en pokeboll! Deras vackra gest gick rakt in i hans hjärta, han hade aldrig fått en special gjord tårta förut. Oscar kände sig om hemma och för ett ögonblick försvann all ensamhet och sorg från hans hjärta och ersattes av kärlek. Tårar rann ner från hans ögon när han smakade på tårtan och upptäckte att den till och med var god.

Nu kan jag ju inte garantera att allt detta är 100% sant, eftersom det inte är skrivit ur mitt perspektiv. Mitt perspektiv var dock inte lika roligt att skriva om. Vi bakade en tårta till Oscar, den blev fin, han blev glad, de va kul, den var till och med god, slut. :)

Likes

Comments

Dansen rullar på. Vi övar steg, koreografier, kör styrka, stretchar, rullar runt på golvet. hoppar upp i luften, står i positioner och faller graciöst. Vi dansar jazz, modernt, street och lite ballet. I stort sätt är det jättekul! Det händer ibland att jag känner mig helt lost och som jag aldrig kommer förstå ett visst steg eller kommer hänga med i en viss koreografi. Skönheten är dock den att man övar, man ber om förklaring och en dag så faller den där pusselbiten som saknats, vars avsaknad gjort det omöjligt att förstå, på plats och känslan av omöjlighet och obekvämhet lättar.

Modern dans och ballet är där jag känner mig som mest hemma. Inte för att jag haft någon undervisning i det eller kan påstå att jag vet speciellt mycket om stilarna, men det känns mest naturligt och ligger nära mitt eget rörelsemönster. Streeten kan kännas som att den är lättaste att greppa rent koreografiskt, men också som att den ligger längst bort från mitt naturliga uttryck. Jag kan känna mig helt bortkommen och inte alls få "gunget" att kännas bekvämt, det känns tillgjort på nått vis. Jazzen är kul, eller svår, kanske lätt, antagligen inte lätt, men lagom, jazzen är jazz helt enkelt!

Vi jobbar vidare med allt ovannämnt, det blev även ett kärt återbesök på gymnasten i Kalmar! Den här gången var jag inte sjuk och bestämde mig för att våga lite mer. Jag fick inte till några volter tyvärr, men lärde mig att använda häftena i danshopp och fick en uppenbarelse om hur man står på händer! Vi jobbade även vidare med vår dans till festivalen "Ljus på kultur". Vi fick de vita flaggorna vi kommer dansa med på Kalmars slottsmur, som har jättefint tyg by the way, och har övat med dem. Vi besökte även slottet för att testa dansen där och för att vifta med större flaggor som vi kommer använda efter dansnumret. De låter som det kommer bli storslaget och trots att det antagligen kommer bli kallt ser jag fram i mot det! Så här står det på festivalens hemsida om numret:

"På en flotte och i roddbåtar, samarbetar eldgruppen Illumina, Kalmars T.o.m Waits orkester, En stråkkvartett med rötterna i Camrata Nordica, nycirkuselever, drillare och dansare, i gatuteateruttryck och skönhet.

Denna föreställning utspelar sig i Kalmar slotts vallgrav. Om människor från här och fjärran. Till en härligt brokig samling artister kommer ett okänt uttryck från horisonten. Kommer de att kunna samexistera eller t o m förmeras i en Grand Finale. Spelas i slottets vallgrav."

Föreställningen heter "Vi och Vi" och är alltså finalen på festivalen. Nu hoppas vi bara att det kommer in mer vatten i vallgraven så att båtarna kan ro in orkestern... Och fint väder såklart!

Veckan innan lovet var det dags för sångvecka nummer två! Denna veckas pedagog hette Anna Persson. Efter en välbehövd sovmorgon hade vi gemensam uppstart. Vi gick igenom lite olika tekniker och sångstilar. Precis som sist hade vi sedan två individuella sånglektioner under veckan. Jag visste inte riktigt vad jag ville sjunga, förutom musikal. En aning framtvingat hamnade vi i Fantomen på operan. Första lektionen gick åt till att träna på att inte läcka luft för att hitta den klassiska sångstilen. Jag kände inte riktigt att jag klickade med Anna på den här lektionen och kände mig tveksam till hela konceptet. Låten jag fick var All I ask of you. För att inte läcka luft sjöng vi med jättemycket twang hela lektionen (man låter typ som ett litet barn som retas). Jag övade själv till nästa sånglektion och kunde ta bort mer och mer av twangen. På min andra lektion började det låta riktigt bra, hehe, och vi gick vidare och testade högre delar av låten. Jag kom upp till toner som känts helt omöjliga och det blev bättre och bättre för varje gång. Andra lektionen kändes helt klart mycket bättre och mycket roligare! Twang och sötpotatis är fan nått av det bästa som hänt mig!

Vidare på sångfronten hade vi även lite solo- och sånguttrycks inriktning på kören. Vi var indelade i grupper och hade ett litet framförande för klassen. Min grupp (och de flesta andra) hade valt en sjörövarsång. Jag har länge känt att jag vill uppträda med sång och teater tillsammans och det var jätteroligt! Det är dock fortfarande så att min kropp är så ovan vid att sjunga framför publik att den blir lite rädd. Även om jag är lugn och har roligt inombords börjar min kropp gärna att skaka, den har inte riktigt fattat att det inte är en livhotande situation än, vilket är liiiiiite jättemycket störande. Så, det finns inte så mycket annat att göra än att sjunga sjunga sjunga! Sicken otur ;).


Likes

Comments

Vi spolar tillbaka bandet lite, två veckor ungefär. Det var kaos. Ja eller nått. En storm som drog förbi, som under flera veckor lagt grunden till förödelse och sedan plötsligt drabbade oss alla. Jag vill inte gå in på detaljerna men det hela slutade med att klassen än en gång krympte med en person. Det var en väldigt känslosam vecka, fylld av både skratt och gråt, rädsla och ilska. Vi gled ifrån varandra och kom samtidigt närmare. Nu måste vi städa upp efter stormen.

På fredagen fick vi besök av kuratorn som pratade känslor och känslohantering. Under helgen var jag trasig. Jag kände mig ensam, jag ville något mer, något annat, jag var trasig... Nästa vecka kom, jag behövde en förändring. Fake it til you make it, som Tyra Banks eller någon annan en gång sa.

Vi började jobba två och två med ett manus: Dotter. Kort sagt handlar det om en mamma och en dotter som har en knacklig relation. Jag hade svårt att finna mig i rollen som mamma, det kändes bara som en värld så långt ifrån min egen. Egentligen handlade det nog om att jag inte kände min karaktär. Vem är hon? Vad har hon med sig? Jag hade ingen aning och kände mig förlorad, ville inte jobba med teatern alls. Det okända är skrämmande, det främmande osäkert, så det fanns bara en sak att gör, lära känna denna mamma. En tankesession senare kändes det lättare. En teaterlektion med vår lärare och min partner kändes det som en dans! När vi kom upp på golvet och fick jobba försvann alla blockeringar och teaterkärleken återvände. Vi fick experimentera med våra karaktärer och leka med impulser, vilket också är ett sätt att hitta den man försöker gestalta och dess relation och syn på världen.

Likes

Comments

Måndagen började som sagt sångveckan. Vi inledde med en gemensam uppstart med denna veckas sångpedagog: Helena Martinsson. Eftersom jag inte hade någon individuell sånglektion denna dag blev det att gå hem och kurera mig istället, med andra ord sova. På kvällen blev det föreläsning med Sven Wollter! Han berättade om sin karriär och viktiga byggstenar inom teater. Det var intressant och under de drygt 2 timmarna vi spenderade med honom fick jag intrycket av att han är en väldigt trevlig person.

Tisdag hade vi kör hela förmiddagen. Eftersom det är oktober så är det som vanligt dags att börja preppa för julshowen! Vi fick en ny låt som kommer vara med, som tur var den inte så julig så vi får stanna kvar i hösten lite längre. Vi fick även välja en av tre låtar att arbeta med i smågrupper för att öva solosång, vi ska jobba vidare med dem nästa vecka. Hade även min första sånglektion idag! Det var lite ovant och jag förstår verkligen att det kan vara frustrerande. I vårt samhälle kan sångrösten var ett känsligt ämne och det kan kännas väldigt personligt när någon går in och säger att man "gör fel". Men eftersom jag är här för att lära mig var det inga problem. Fick lite övningar och hjälp med hur jag ska jobba, de tre ledorden: Stöd, hållning, mun! Kändes bra på lektionen och lätt om man jämförde med hur det va att öva själv. Tycker alltid att det är så, så mycket svårare att träna på egen hand. Antagligen eftersom jag inte får någon feedback på det jag gör. Fick även en sång att träna stödet på. Jättekul att äntligen komma igång med sången! På kvällen var vi på teater i Kalmar. Samma scen som vi kommer ha vårt slutprojekt på! Vi såg Hairy tales av Mighty Performing Arts Collective och jaa... den var speciell. Var inte alls vad jag väntat mig och jag blev rätt besviken. Det lät som en spännande forskning kring normer om hår men det kändes mest som flumm, sorry. Jag ogillar pjäser där man själv måste hitta på en handling eller mening för att allt är så långsökt eller rent ut sagt betydelselöst. Det var också mycket "clown humor" och sökande av applåder, vilket jag inte heller tycker är speciellt kul att titta på. Fett ouppskattat när de slängde runt med vad som såg ut som förstorade dammtussar, satte igång min hosta rejält. Det fanns danser och i alla fall en scen jag tyckte om, en del roliga håruppsättningar och mycket cool akrobatik! Och ja, mycket hår.

Onsdagens danslektion åkte vi till gymnasten i Kalmar. Det fanns hur mycket skojigt som helst! Saker att hoppa på och saker att landa på. Allt en gymnast kan tänkas behövas. Vi fick lära oss lite danshopp, träna olika hjulningar, volter och annat. Det var kul men jag vågade inte riktigt ta i till max eftersom jag fortfarande var sjuk. Efter detta åkte vi till Kalmars slott och träffade arrangören för finalnumret i Ljusfestivalen som kommer hållas där i slutet av vecka 44. 7 stycken från klassen ska vara med och dansa. Vi fortsätter med temat frysa och kommer vara utomhus, it's what we do okey. Det kommer nog bli bra! Resten av dagen gick rätt långsamt. Jag ville öva sång eller dans men hade väldigt ont i halsen så det blev inte mycket av det. Istället jobbade jag lite med att sortera bilder och lära mig mer av "Let it go" på piano. På kvällen kom Högalids Folkhögskola till oss och spelade. Vi kommer jobba tillsammans med dem under julshowen så det var roligt att få se dem!

Torsdag dansade vi och jobbade med koreografin till Ljusfestivalen samt lite jazz med massa utåtvridningar. Det kändes att man hade gymnastiserat sig dagen innan. Ganska skönt att åter ha träningsvärk, då känns det som man jobbar på bra. Hade också min andra sånglektion. Till en början gick det ganska trögt och det kändes inte som jag hittade någon klang alls. Men det blev bättre när vi började jobba med en låt. Det känns väldigt nyttigt att ha sånglektion och tycker vi har det alldeles för lite. Försökte jobba vidare med sången själv efteråt, men va så fruktansvärt trött i magen så det va svårt att få till stödet xD. På kvällen åkte vi till gamla biografen i Borgholm (Öland) och tittade på genrepet av Waitz Varieté med Waitz orkester. Det var en konsert med Tom Waitz på svenska. I orkestern är bland annat några av våra lärare med och spelar. Vi var tidiga eftersom repet blev framflyttat så vi tog en promenad runt i staden och på bions vind. När konserten till slut drog igång var det jättebra! Jättebra musik, jättebra sång, jättebra framfört och många små rolig saker att titta på under konsertens gång. Super! Fick till och med känslan att jag vill köpa deras cd, och det händer inte ofta! Men det finns tyvärr ingen... :(

Fredagen besökte vi Högalids folkhögskola för att träffas och prata kring projektet vi kommer ha tillsammans. Det kommer bli en julshow som spelas på soppscen, alltså mat och underhållning. Vi lekte lite och spånande låtar. Det var kul att träffa alla, men kände mig stel och konstig, rent av falsk, när vi gjorde några teaterövningar, vilket var mindre kul. På vägen hem blev det en omväg kring Smedby, de är inte lätt med vägarbeten.... På kvällen åkte några från klassen till Byteatern i Kalmar och såg föreställningen En på miljonen. Den handlade om områden som kom till under miljonprogrammet. Pjäsen var byggd på historier från verkliga människor från Norrliden. Historierna berörde och karaktärerna kom verkligen till liv. De jobbade med rummet på ett väldigt kul och intressant sätt som jag inte upplevt förut. Publiken satt på pallar i en cirkel och rummet var avskärmat så det blev en låda. På golvet fanns olika stora träklossar i vit och grått. Skådespelarna jobbade i hela rummet, i mitten, bakom och framför publiken. Det fanns även små upphöjningar i golvet här och där som de använde som små scener. Det ovanliga var dock att man som publik fick vara med i pjäsen. Om en skådespelare behövde ett område där man satt fick man ta sin pall och flytta på sig. Vi fick även gå i demonstrationståg på vägen in, besöka torget för att lyssna på gatumusikanter och sjunga allsång. Det var kul och annorlunda och samtidigt ett riktigt smart sätt att berätta människors historier på. Det blev nämligen mer som ett möte med verkliga personer än att titta på teater med karaktärer. Riktigt bra pjäs! Vi pratade dock med en av skådisarna efteråt och alla våra hopp och drömmar om att bli skådespelare krossades... så det slutade lite bistert, men men. Vi åkte sedan hem och kollade på första akten ur musikalen Jekyll and Hyde.

Och till sist Helgen! Inte varit super spännande men i alla fall lugn. Har i stora drag sovit, övat, spelat och städat. Vi tittade även klart på Jekyll and Hyde och jag tog en promenad i regnet. När jag var ute i regent passade jag även på att köpa närodlad potatis ur potatisvagnen! Hihi landet är så sött! Öland är så mysigt! Nu skiner solen igen och det är dags att ladda om för en ny vecka med nya utmaningar. Kraaam!

Likes

Comments