View tracker

Idag, 4 juni, var det två år sedan det var vi som gick på röda mattan & njöt av kanske studenttidens roligaste kväll! Det är alltid ett nöje att kila ner till arenan på våren och titta på alla vackra avgångselever i deras glamorösa klänningar och stiliga kostymer. I en liten stad som Örnsköldsvik finns det alltid några bekanta ansikten vilket gör det extra roligt att plocka fram kameran och fota. Hoppas ni som fastnat på min lins är okej med att bilden finns här på bloggen - om inte är det bara att skicka ett meddelande så tar jag bort den. Och om någon önska att få bilderna skickar jag dom gärna!

/f.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Första dagen i Cartagena och ännu en gång dyker vi på en fantastisk stad! Våra förväntningar var inte särskilt höga då många vi mött inte varit direkt entusiastiska när det talat om denna miljonstad i norra Colombia. Vi hamnade i Getsemani, en statsdel nära till Gamla stan - idag fick vi dock byta boende men till vår förvåning visade sig det vara något av en uppgradering, samma område men ett finare hostel. Klimatet här är så pass att det faktiskt går att promenera runt om staden utan att förgå av värme, vilket känns oförskämt att ha klagat på när jag vet hur kylan råder där hemma - men vi är iaf nöjda eftersom vi har kunnat strosa runt i denna fantastiska statsdel hela dagen. Under kolonialtiden byggde colombianerna en gigantisk mur runt denna stad som skydd mot piraterna som härjade i karibiska havet. Trots en del förstörda murväggar är den mycket välbevarad för att inte tala om staden innanför. När vi vandrade på de smala gränderna kändes det som taget ur en film; de färgglada byggnader med snirkliga balkonger täckta av alla möjliga blommor, för att inte tala om alla mäktiga portar till dörrar. Det pittoreska byggnaderna gav oss en känsla av gamla tider medan de små butikerna och restaurangerna skulle locka vilken europé som helst. Det är inte bara byggnaderna i sig som skapar den härliga känslan här, de små gröna parkerna som fylls av gatumusikanter och äldre farbröder som tydligt uttrycker sin glädje över att få delar några ord på spanska med tureturist som man är, oavsett jag bär på kameran eller ej. Jag måste ju vara ärligt och säga att mitt solbleka krullerull till hår utmärker sig i folkmassorna vare sig jag vill eller inte. Gamla stan i Cartagena överträffar nog alla vackra gränder jag vandrat på under denna resa. 

Vi kom precis hem efter en god middag på en mysig restaurang och en promenad runtom vårt område och jag kan garantera att alla förvarningar man hört tidigare om Colombia som ansetts vara ett farligt land att resa i är totalt bortblåst. Allt vi kände var hur salsa musiken och människorna gav liv på nytt i de gamla husen. 

Imorgon är en ny dag, blir spännande att se vad den har att erbjuda!

Buenas noches, f

Likes

Comments

View tracker

Last day in paradise! Ja i alla fall detta paradis. Vi avslutade vår vistelse med en dag inne i centrum, inte som det låter utan på stranden i runt om öns centrala del. Det var rätt molnigt idag, solen tittade fram lite då och då - lagom såhär efter flera soldagar i rad. Som en blixt från halvklar himmel drog ett rejält regnmoln över oss så vi fick springa från stranden i ösregn. Minnena från Rio och Ems & min tur med vädret påminde mig om vilken tur Mami & jag har haft med vädret. Vi har många gånger hört folk säga att de haft så dåligt väder, bland annat här på San Andres, i Quito och; hör och häpna, på Galapagos med - så vi skattar oss lyckliga som haft god hand med vädret än så länge.

Nu ska vi strax röra oss mot flyget som ska ta oss till en helt ny stad igen, exiting.

Here we come, Cartagena!

/f

Likes

Comments

Idag har vi varit på möte i den äldsta baptistkyrkan som vi också besökte när vi körde runt ön med bilen. Denna gång var dock kyrkan full av människor. Vi blev hälsade välkommen av en man som frågade varifrån vi var och ville skriva ner det i hans block. Jag antar att de har många besökare från Nordamerika för han såg otroligt glad ut när han läste att vi var långväga från både Sverige och Australien. Vi trodde det var över där men senare vid det offentliga välkomnandet(till hela kyrkan) skulle vi som var gäster ställa oss upp var och en, säga våra namn och varifrån vi kom. Jag fick lite flashbacks från Filippinerna faktiskt och alla de gånger jag fick äran till "the closing prayer" eller bönen innan maten - de är minnen det! Men, det får jag skriva ner en annan gång. Vi fick hur som helst njuta av en gospel-inspirerad gudstjänst med mycket sång och musik. Alla kyrkor här på ön håller sina samlingar på engelska vilket gör det betydligt enklare att förstå budskapet. 

När mötet var över promenerade vi tillbaka till huset och sedan ner till stranden för att njuta av em. solen. Det är kanske den skönaste stunden på dagen, det är inte så varmt att man måste ner i vattnet var 5 minut utan sådär lagom att man kan ligga och njuta av solens varma strålar och den lätta breezen. 

Sen på kvällningen drog vi till stan å - just de! det har flyttat in en annan familj här, från Colombia som bara pratar spanska men som ändå pratar mer än gärna. De kom förbi när vi stod och väntade på bussen och erbjöd oss skjuts i deras lånebil - såå bussigt, fast än dom inte var påväg åt det hållet. Väl i stan njöt mami och jag av en cesarsallad, första på länge nu och den var såå god. Ett bra avslut på sista kvällen vi har i San Andres.

/f   

Likes

Comments

Vi sitter på kanten av ett förfallet hus alldeles intill stranden av San Andres: de vita sandkornen lyser under våra brunbrända fötter, solen börjar sakta närma sig horisonten och när vinden tar i, värmer handduken skönt runt kroppen. Framför oss ser vi det klara vattnet i olika blå nyanser, reggae-musiken från den lilla strandbaren en bit bort ger en skön feeling och jag kan inte förmå mig att säga något då tillvaron redan känns komplett. Det är inte ofta jag saknar ord men här verkar det som att det är mitt allmäntillstånd. Det är såna stunder man tappar känsla för tid & rum - man bara är i nuet, och det kunde inte kännas bättre. 

Jag hade nog aldrig kunnat tro att stillhet och tystnad kunde vara så viktigt. De senaste veckorna, och kanske speciellt dagarna här på San Andres, har det funnits utrymme att bearbeta sakerna jag varit med om, inte bara på denna resa utan också den senaste tiden i mitt liv. Saker jag gjort som har varit bra och jag kan känna mig stolt över, ouppklarad konflikter och misstag som ännu inte är förlåtna av mig själv, situationer som jag nu i efterhand reflekterar över och tar med mig som lärdomar för framtiden. Ena sekunden känner jag mig totalt avslappnad i både kropp och själ - livet känns för bra för att vara sant och ingenting tycks förstöra den perfekta tillvaron. Andra sekunden känns det som en berg- och dalbana av känslor och jag har svårt att fokusera på något alls. Mitt i allt kaos av perfektion och frustration känner jag mig ändå förnöjsam på något vis. Everything happen for a reason. Jag ser hur min resa här i Sydamerika faktiskt ändrar mitt sätt att tänka och värdera saker. Att hamna i en vardag där man varje dag tvingas kliva utanför bekvämlighetscirkeln, anpassa sig till kulturer och miljöer som är såå långt ifrån livet jag lever. Att bredda vyerna av hur olika verkligheten ser ut runt om i världen, det går inte att värdera - det är för mig något av det mest värdefulla erfarenheter jag har. Varje kväll jag går och lägger mig känner jag sån otrolig tacksamhet över vad jag får uppleva - tacksamhet till familj och vänner som stöttat mig när livet hemma i Sverige inte tycktes gå någonstans. Framtidsplanerna gällande studier existerande inte och det ända som jag verkligen gick igång på var att resa - långt bort & länge.  

Och här är jag, på andra sidan jorden - detta var rätt plan för nuet iaf. //f

Likes

Comments

En dag på Rocky Cay då vi spelade strandtennis tills att ett racket gick sönder och vi fick ge upp. På stranden idag träffade vi också ett svensk par, tro det eller ej! Mannen hade varit till Colombia förut och nu var dom här på San Andres i 2 veckor. Dom är få, och när man mist anar det dyker dom upp - svenskarna haha. Vi hade idag precis som igår med oss en fruktsallad som vi gjorde iordning hemma innan vi gick ner, den tillsammans med lite glass från lilltjorran bredvid - de va toppen det. Inte så mycket att skriva idag - självklart ska vi strax dra igång en rulle och som ni ser är John & jag laddade! Haha, dags för Frosen, eller Frost som mamma säger och gör vår engelsktalande vän lika förvirrad varje gång. Vi har kommit att lära känna John så väl att man glömmer bort sig att han inte talar svenska haha, jag skrattar lika gott varje gång mami eller jag påbörjar meningarna och kommer på oss själva.

Hoppas ni har det gott i Sverige,

Kramar från Colombia, f

Likes

Comments

Två dagar utan internet var ungefär vad vi klarade. Hahah när men idag drog vi lite längre ner på kusten till en strand som vi såg igår när vi körde omkring. Här var vattnet om möjligt ännu lite klarare än stranden närmare oss. Jag gnuggar mig bokstavligt talat i ögonen innan jag konstaterar att jo, det är verkligt, inga filter, inget fejkat - det är så här vackert! En liten restaurang alldeles intill stranden och lite uppdatering på vad som händer där hemma var skönt. Idag höll vi verkligen ut dagen, lunch var egen frukt + glass och så åt vi en suupergod fisk med sallad till middag när solen började gå ner, muy rico.

Mamma frågade mig idag om jag kände att jag var full av intryck efter mina månader på resande fot. Det tog inte lång tid att svara på den frågan, självklart är bägaren inte full, det finns alltid plats för fler äventyr och intryck - dock har hon rätt i en sak. Jag uttrycker varken i ord eller kropp-språk att jag är exalterad över det jag ser eller gör, men det innebär inte att jag inte njuter till 110%. Jag ha kommit på mig själv flera gånger då jag försöker spara ner kulturen här, människornas intresse av att umgås, tala med nya människor och bry sig om sina medmänniskor, genuint liksom. Jag gör massa jämförelser med Sverige, vad har vi som Sydamerika skulle behöva ha mer av och vad har de som Sverige skulle ta efter. Kanske oväntat, eller inte, men det känns ofta som att vi har mer att lära än vise versa.

Kvällningen spenderades i vårt otroligt fina hus med underhållning av, en film såklart.

/f

Likes

Comments

Vilken dag! Vi hyrde en golfbil och cruisade runt ön idag, helt fantastiskt! Efter att ha varit på Galapagos kändes det som att jag sett det bästa av det bästa - men nu börjar jag tveka på den saken. Det är så otroligt avslappnat, lugnt, vackert - tänk vilken pärla till ö Colombia håller på. Hade aldrig kunnat tänka mig ännu ett sånt paradis där vattnet är kristallklart, de kritvita stränderna med palmer som skuggar skönt under den starka solen. Vi startade vår tur på norra delen av ön och tog oss vidare väster ut. Det känns bra att bo på den östra kusten då vi kom att upptäcka att västkusten i största del bestod av stenar - säker jättebra snorkling, vattnet var om möjligt ännu mer klart här. Vi passade även på att få kika på ett bevarat orginalhus som de kallar det, åka till Morgans Cave och få berättat om tiden då piraterna härjade och lite allmänt om historien med San Andres Island. När vi senare kom ner till södra delen av ön, alltså nanting så vackert! Bara en enkel väg med palmträden på båda sidor, en liten bergskant och därefter blått/turkost vatten som bara lyser mot den vita sanden. Aa, jag kan inte förklara hur otroligt fint det är här, Galapagosfeelingen är nära.

Vi avslutade vår cruise med att åka till The Oldest Baptist Church som är placerad mitt på ön. Otroligt vacker kyrka som håller alla möten på engelska. Vi fick även gå upp i kyrktornet där vi hade en imponerande vy över ön. Mest fascinerande var att se vattnet från ovan - det ser overkligt ut, som att någon målat med de klaraste färgerna - bara att detta är helt naturligt!

That was it for today // f

Likes

Comments

Sådärja, imorse flyttade vi in i nya lyan och promenerade sedan ner på stranden för lite sol och bad. En sån där slappdag då tankarna fick gro ner sig i en bok och bara koppla bort omvärlden. Varmt som attan är det på dagarna här, säkert 35 grader, vattnet ligger nog på ca 28 grader, knappt svalkande enligt skandinaverna i sällskapet! Nej men verkligen njutbart skulle jag säga. Vad jag har längtat efter att få göra just ingenting. Vi tog oss dock en simtur ut till en ö ca 500m ut. Det var fantastiskt faktiskt att få se strandkanten från havet en annan vinkel. Vi lunchade på en restaurang innan vi återgick till att steka kotlett. Klantig som jag varit på resan lyckades jag såklart dyka i vattnet precis där sand samlat sig som en kulle så numera solar jag med ett palmblad för att täcka det sår som blev resultatet av denna klantighet haha. Mot kvällningen blev det egengjord sallad i vårt otroligt fina hus följt av en film.

Mamma frågade mig idag om jag kände att jag var full av intryck efter mina månader på resande fot. Det tog inte lång tid att svara på den frågan, självklart är bägaren inte full, det finns alltid plats för fler äventyr och intryck - dock har hon rätt i en sak. Jag uttrycker varken i ord eller kropp-språk att jag är exalterad över det jag ser eller gör, men det innebär inte att jag inte njuter till 110%. Jag ha kommit på mig själv flera gånger då jag försöker spara ner kulturen här, människornas intresse av att umgås, tala med nya människor och bry sig om sina medmänniskor, genuint liksom. Jag gör massa jämförelser med Sverige, vad har vi som Sydamerika skulle behöva ha mer av och vad har de som Sverige skulle ta efter. Kanske oväntat, eller inte, så känns det ofta som att vi har mer att lära än vise versa. Det är som att jag undermedvetet tänker på att resan inte blir längre för var dag som går, utan tvärt om. 

John Blund hälsar.

Godnatt, f

Likes

Comments

Goood morgon vackra ö! Vi vaknade upp till en ljusblå himmel, en stekande sol och karibiska havet ett stenkast bort. Det känns obeskrivligt bra att vara här. Vi tog en promenad mot stan och på vägen stötte vi ihop med John så han gjorde oss sällskap. De höga husen och hotellen mot den vita långa stranden och palmerna, det både skär sig och fascinerar. Eftersom vi hört att östkusten är the place to be för den som gillar områden med färre turister & mer avslappning. Vi hoppade på bussen och åkte mot Rocky Cay - som stranden kallas i början av området San Luis. Att hitta ackommodation var svårare än vi trodde, det fanns endast ett fåtal hostel och hus som hyrde ut rum. Vi letade oss mot ett område som kallas Little Hill som en man på flyget berättade var bra för att hyra rum för duglig prislapp. Little hill nja, snarare Big Hill - svinbrant backe i stekande sol var ingen höjdare men det var värt det, för närmare toppen av kullen hittade vi Posada Miss Glori! Stort hus med 3rum - 2 dubbelrum och ett familjerum samt ett stort kök/vardagsrum - för 112kr natten. KAP. Här kan vi laga frukost och måltider att ta med när vi traskar iväg på stranden, kan inte bli bättre! Nöjda och glada hoppade vi på bussen tillbaka mot centrum en sneakpeak på stranden i närheten av vårt nya boende, denna gången var bussen fullsmockad och jag hängde i dörröppningen för att rymmas. Jag älskar det här tokiga med Sydamerika, gammal som ung, full buss eller tom buss - det finns alltid plats för en, två tre fyra... personer till!

Väl i stan gjorde mami värsta kapet på en ny GoPro 4 Kamera, efter lite prutande såklart! Nu har vi precis virrat runt i vårt kvarter i försök att hitta tillbaka till vårt hus. Vem kunde tro att det skulle bli så mörkt så fort, borde visserligen ha lärt mig det här för länge sen men som alltid får vi hjälp av godhjärtade medmänniskor. Efter att ha frågat om vägen av ett medelålderspar gick vi med bestämda steg i den riktningen men upptäckte efter ett tag att det var fel, omedvetet såklart. Tro ni inte detta par kommer körandes på motorpeden, letandes och ropandes, då de i efterhand kom på att de givit oss fel vägbeskrivning. Haha så fina människor, detta händer inte i Sverige alltså. Tusen tack kära colombianvänner!

Godnatt, f

Likes

Comments