När jag väl började denna blogg var allt annorlunda. Jag levde under ett tak jag skulle önska brann ner och tog döden på mig. Under taket fanns inte en enda sak jag tyckte om.

Varje dag kämpade jag för att komma ur sängen och leva verkligheten. Varje dag gick jag ut med märken på kroppen jag hoppades på att ingen såg. Inte alltid var det märken på kroppen men märken i mina tankar.

Du manipulerade mig så mycket så att jag trodde att mitt liv inte var till för att var bra. Allt du plugga in i mitt huvud började jag tro var verkligheten.

Jag började godkänna att min framtid kom att vara ett helvete. För mig var det okej att jag kom att leva under kontroll och gömd hela livet. Det var din röst i mitt huvud som sa att jag var för äcklig för att visa min hud. Rösten som sa att jag inte förtjäna att vara lycklig var okej.

Till slut orkade jag inte kämpa emot tankarna längre. Det var okej att må skit så länge jag inte var själv.

Det senaste slaget du gav mig var det sista slaget jag ska få i livet. När din hand försvann från min hud den dagen vände det en knapp i tankarna.
Ingen ska leva som detta. Sakta men säkert rymde jag ut.

Mörka, ensamma och tysta kvällar ledde till tårar. Tankar om att gå tillbaka endast för att inte behöva känna smärtan fanns en stund.

Du har förstörd mig så mycket så att jag fortfarande tvekar på om jag kan ha på den kjolen eller inte.
Du har förstörd mig så mycket att jag inte vågar prata med människor.
Du har förstörd mig så mycket att jag ibland knappt vågar andas.

Du kommer aldrig röra mig mera.

Jag är fri...

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Varför?

Varför valde min mamma att aldrig låta mig träffa dig?

Varför ville du inte träffa mig?

Gjorde jag något fel?

Efter ni skilde er, såg jag dig aldrig igen. Att endast säga ditt namn var en synd i familjen. Jag hade ju fått en ny pappa nu. Det fanns ingen anledning att prata om dig enligt min mamma.

Ditt namn glömmer jag inte oavsett hur många år som har gått. Det enda jag inte minns är vem du är. Hur du ser ut är inget problem. Jag minns din rutiga jacka och ditt krulliga hår jag ärvde. Inget av detta spelar roll, för nu sitter jag kvar med 100 frågor.

När något jobbigt hände i familjen använde hon dig som exempel när vi börja förstå mer. Mamma berätta att du var otrogen,äcklig, våldsam och mycket annat hemskt. Min mamma hjärntvättade mig på ett sätt där jag glömde alt vi någon gång hade gjort ihop. När jag tänker tillbaka på familjmiddager sitter inte du ved bordet. Min mamma sudda bort dig från mina minnen. Som ung och dum visste jag inte bättre och godkände historian. Att få veta något om dig var bättre en inget.

Med tiden skapade jag en bild av dig i mitt huvudet. Ett monster. Någon jag var rädd för att träffa på gatan. Nu sitter jag hemma och har fattad att människor har olika syn på händelser. Bara för att min mamma uppleva det så betyder inte att min pappa verkligen var så. Nu fattar jag att han kanske har ett annat syn på vad som hände.

Även om alla runt om mig berättar mig att du är ett monster´vill jag fortfarande höra din sida av historien. Inget av detta betyder att jag vill ha dig som min pappa i mitt liv. Det betyder att jag vill ha svar på alla mina frågor för att själv slippa ha tankar som håller mig vaken på natten.

- Din dotter


Why?

Why did my mom choose to never let me meet you?

Why didn't you wanna meet me?

Did i do something wrong?

After you got divorced, I never saw you again. Just saying your name was a sin in my family. I had gotten a new dad. there was no reason to talk about you according to my mom.

I won't forget your name no matter how many years it has been. the only thing i can't remember is who you really are. How you look is no problem. I remember your checkered and the curly hair I inherted after you.. Non of this matters, because im left with a 100 questions.

Whenever something crazy happend in our family, my mom useed you as an example as we grew p. Mom told us that you were a cheater, a nasty human beeing, violent and a list of other bad things. My mom brain washed me in a way where I forgot everything we ever did together. When I think back and picture our family dinners, you werent there. My mom erased you from my memory. As young and stupid I didnt know better and accepted the story. To know somthing about you was better then nothing.

With time created a pictuure of you in my head. A monster. Someone I was afraid of meeting on the street. Now i'm sitting t home and realizing people have different vieuws on events. Just because my mom experienced it this way doesn't mean you really are that way. I understand now that you might think different about everything.

Even if everyone around me tell me you're a monster, I still want to know your side of the story. This doesn't mean I wan't you to be my dad again. It means I want answers to my questions just so I dont have thoughts keep my up at night.

- Your Daughter



Likes

Comments

Precis som nästan alla andra börjar en konstig livshistoria med en föräldrarnas skilsmässa och en elak far. Exakt så var det i mitt tillfälle. Nu minns jag inte mycket men det jag kommer ihåg ser jag i mina drömmar ofta.

En sommar dag tror jag det var. Min pappa sprang ut och skrek på min mamma, pappa hoppa i bilen och mamma kom in med tårar. Då var jag bara 5 år och gömde mig bakom en blå dörr för att undvika frågor. Dagen försatte och ingen hade tänkt berätta mig eller mina syskon vad som hade hänt.

Våran granne var ihop med en kvinna och hade dotter som endast var ett år yngre en mig. Dagen min pappa bestämde sig för att lämna oss var samma dag som grannes fru också lämnade dem.

Det nästa jag kommer ihåg var middagen min mamma gjorde där köttet var för kallt och grannen satt vid matbordet. Hans dotter fick vara med och alla åt i tystnad. Plötsligen ringde min pappa på mammas mobil och frågar efter mig. Såklart tar jag telefonen mot örat och sätter mig på soffan. "saknar du mig?" frågade han. Jag var rädd för att svara på frågan. I total panik för att svara fel på frågan, rann tårar ner ansiktet. Jag slängde från mig mobilen och gömde mig i köket.

Dagen efter ville min äldsta Danielle syster till pappa. Mamma ringde och fick avtalat en tid där Daniella kunde få följa med pappa. Annabelle, MIchelle (mina andra syskon) och jag fick följa med. Efter en lång stund i bilen kom vi fram till ett ställe där det fanns en Mc Donalds.

Under tiden vi gick runt för att hitta min pappa hade han redan hittat våran bil, startat den, hittat Danielle och åkt iväg. Han rånade våran bil, lämna oss långt hemifrån och tog med mammas plånbok. Först då fattade jag vad som verkligen pågick.

Den dagen var den sista dagen jag såg min äldsta syster.


Likes

Comments