Allt som har hänt är nått jag skäms över. Oavsett hur mycket det inte är mitt fel skäms jag över att det här fick bli en del av mitt liv.Det är extremt svårt att prata om men jag behöver få ut mina tankar och min berättelse någon stans.

För ungefär tre år sen träffade jag en kille på bussen som verka underbar och perfekt för mig.. Efter att ha varit ihop i 6 månader flyttade jag in med honom. Jag var 16 år, ensam i Sverige och trodde han var allt i mitt liv. Redan då hade jag svårt med depression men med stort press på att vara den perfekta sambon gömde jag mig bort ännu mera.

När en vecka hade gått tycktes det att jag skulle visa min kärlek genom att städa. Älskade jag honom kunde det inte visas på något annat sätt än att skura hans golv. Lite senare började han sakta men säkert kolla genom min mobil när jag sov. En kväll hittade han samtalen mellan mig och min nära vän där vi pratade om livet. Eftersom det var en kille var jag otrogen i hans ögon.

En morgon när jag skulle in i duschen fick jag klä av mig och stå still framför honom. Allt som han tyckte inte var perfekt började han påpeka.

"Du kanske ska ta en näsoperation eller?"

"Kan du börja träna mer, då kommer din rumpa se bättre ut"

Personen som ska få mig känna mig bra gjorde att jag aldrig våga tänka positivt om mig själv.

Efter att jag hade brutit all kontakt med mina vänner var nästa steg att ändra mina klädstil. Mina armar fick inte synas och tröjor skulle komma upp till halsen. Tajta byxor eller kjolar var inte okej. Kläderna var anpassade och nu blev jag kallad dum och idiot. Han bad mig hålla käft när jag inte tyckte samma sak som honom och inom kort började händer att lyftas. Blåmärken jag inte kunde förklara och ett hjärta helt förtvivlad.

2,5 år efter vi blev ihop började tankar komma in. Tankar som inte tyckte att det var okej längre att bli behandlad som skit. Jag rymde från honom med hjälp av otroliga vänner och blir nu efterföljd av ett avundsjuk ex när jag går ut.

Visst, det var helt för jävligt att lämna honom efter så länge, men jag mådde inte bra. Ibland vill jag tillbaka för att bara bli av med allt det jobbiga även om jag vet att det är fel. Det kommer ta tid och under den tiden måste jag lära mig att det är okej att vara ledsen, att det är okej att gråta och att man får må skit.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Alla har dåliga dagar. Just nu har jag en. Tankar flyger runt och världen snurrar för mig.

Dagar som idag känner jag mig oälskad. Jag börjar tro att ingen vill ha mig eller vara vänner med mig för att jag är en elak människa som inte kan något. Dagar som detta känner jag mig äcklig och kan inte kolla mig själv i spegeln. Mitt namn låter äckligt och min kropp är i vägen. Det känns som att kroppen väger ett ton och som att dörren aldrig kommer låsas upp igen. Sängen är där jag vill vara. Tanken på att gå ut och visa mig själv framför människor gör mig rädd. Tänk om de ser hur jag känner mig eller också tycker att jag är äcklig.

Jag vägrar röra på mig och ta tag i det som behövs få gjort.

Dagar som denna vill jag inte leva.

Likes

Comments

Varför?

Varför valde min mamma att aldrig låta mig träffa dig?

Varför ville du inte träffa mig?

Gjorde jag något fel?

Efter ni skilde er, såg jag dig aldrig igen. Att endast säga ditt namn var en synd i familjen. Jag hade ju fått en ny pappa nu. Det fanns ingen anledning att prata om dig enligt min mamma.

Ditt namn glömmer jag inte oavsett hur många år som har gått. Det enda jag inte minns är vem du är. Hur du ser ut är inget problem. Jag minns din rutiga jacka och ditt krulliga hår jag ärvde. Inget av detta spelar roll, för nu sitter jag kvar med 100 frågor.

När något jobbigt hände i familjen använde hon dig som exempel när vi börja förstå mer. Mamma berätta att du var otrogen,äcklig, våldsam och mycket annat hemskt. Min mamma hjärntvättade mig på ett sätt där jag glömde alt vi någon gång hade gjort ihop. När jag tänker tillbaka på familjmiddager sitter inte du ved bordet. Min mamma sudda bort dig från mina minnen. Som ung och dum visste jag inte bättre och godkände historian. Att få veta något om dig var bättre en inget.

Med tiden skapade jag en bild av dig i mitt huvudet. Ett monster. Någon jag var rädd för att träffa på gatan. Nu sitter jag hemma och har fattad att människor har olika syn på händelser. Bara för att min mamma uppleva det så betyder inte att min pappa verkligen var så. Nu fattar jag att han kanske har ett annat syn på vad som hände.

Även om alla runt om mig berättar mig att du är ett monster´vill jag fortfarande höra din sida av historien. Inget av detta betyder att jag vill ha dig som min pappa i mitt liv. Det betyder att jag vill ha svar på alla mina frågor för att själv slippa ha tankar som håller mig vaken på natten.

- Din dotter


Why?

Why did my mom choose to never let me meet you?

Why didn't you wanna meet me?

Did i do something wrong?

After you got divorced, I never saw you again. Just saying your name was a sin in my family. I had gotten a new dad. there was no reason to talk about you according to my mom.

I won't forget your name no matter how many years it has been. the only thing i can't remember is who you really are. How you look is no problem. I remember your checkered and the curly hair I inherted after you.. Non of this matters, because im left with a 100 questions.

Whenever something crazy happend in our family, my mom useed you as an example as we grew p. Mom told us that you were a cheater, a nasty human beeing, violent and a list of other bad things. My mom brain washed me in a way where I forgot everything we ever did together. When I think back and picture our family dinners, you werent there. My mom erased you from my memory. As young and stupid I didnt know better and accepted the story. To know somthing about you was better then nothing.

With time created a pictuure of you in my head. A monster. Someone I was afraid of meeting on the street. Now i'm sitting t home and realizing people have different vieuws on events. Just because my mom experienced it this way doesn't mean you really are that way. I understand now that you might think different about everything.

Even if everyone around me tell me you're a monster, I still want to know your side of the story. This doesn't mean I wan't you to be my dad again. It means I want answers to my questions just so I dont have thoughts keep my up at night.

- Your Daughter



Likes

Comments

Precis som nästan alla andra börjar en konstig livshistoria med en föräldrarnas skilsmässa och en elak far. Exakt så var det i mitt tillfälle. Nu minns jag inte mycket men det jag kommer ihåg ser jag i mina drömmar ofta.

En sommar dag tror jag det var. Min pappa sprang ut och skrek på min mamma, pappa hoppa i bilen och mamma kom in med tårar. Då var jag bara 5 år och gömde mig bakom en blå dörr för att undvika frågor. Dagen försatte och ingen hade tänkt berätta mig eller mina syskon vad som hade hänt.

Våran granne var ihop med en kvinna och hade dotter som endast var ett år yngre en mig. Dagen min pappa bestämde sig för att lämna oss var samma dag som grannes fru också lämnade dem.

Det nästa jag kommer ihåg var middagen min mamma gjorde där köttet var för kallt och grannen satt vid matbordet. Hans dotter fick vara med och alla åt i tystnad. Plötsligen ringde min pappa på mammas mobil och frågar efter mig. Såklart tar jag telefonen mot örat och sätter mig på soffan. "saknar du mig?" frågade han. Jag var rädd för att svara på frågan. I total panik för att svara fel på frågan, rann tårar ner ansiktet. Jag slängde från mig mobilen och gömde mig i köket.

Dagen efter ville min äldsta Danielle syster till pappa. Mamma ringde och fick avtalat en tid där Daniella kunde få följa med pappa. Annabelle, MIchelle (mina andra syskon) och jag fick följa med. Efter en lång stund i bilen kom vi fram till ett ställe där det fanns en Mc Donalds.

Under tiden vi gick runt för att hitta min pappa hade han redan hittat våran bil, startat den, hittat Danielle och åkt iväg. Han rånade våran bil, lämna oss långt hemifrån och tog med mammas plånbok. Först då fattade jag vad som verkligen pågick.

Den dagen var den sista dagen jag såg min äldsta syster.


Likes

Comments