Jag är så destruktiv. Utan nytta. Syns inte utanpå men växer inuti. Nu ska jag ta en cigg.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Tankar

Jag vill inte må såhär, jag vill inte vara sjuk. Jag vill få bra hjälp. Jag känner mig liten och klen. Vill ha tröst. Tänkt mycket på döden på senaste. Jag vill inte dö men fan så heller vill jag leva.

Likes

Comments

Tankar

Visst är det konstigt hur man vill vara blödig? Hur man vill sätta sig i duschen och gråta konstant i timmar? Hur man vill slå i väggar av ilska och skräck? Men inte kan.

Likes

Comments

Tankar

Hur kliver man upp på morgonen, ringer sina kära och säger "godmorgon, idag önskar jag att jag vore död, kanske en olycka händer på väg till jobbet!"? Lockelsen av begäret är starkt och det drar i mig. Men skräcken är värre, som schasar mig från handlingen. Lidelsen av att de skulle veta att jag inte vill mer ger mig en svindlande känsla. Mina kära är inte värda det. Sedan handlar det ju om att det är uthärdligt majoriteten av tiden, men att det vore lättare att låta vinden bära med sig mig just de mornarna.

Likes

Comments

Tankar

Jag märker att det gör något med mig, det gröna och gula pillret. Hur det kryper i benen och hur jag sitter och trummar med fingrarna på datorn när jag pausar för att tänka vad jag härnäst ska skriva i just detta inlägg. Samtidigt som jag inte har ork eller motivation till något. Så det är tråkigt att ligga i sängen men inget annat är antagligen roligare heller. Det är ett frustrerande och irriterande mellanläge jag hamnat i. Jag pendlar inte längre och det var trots allt målet med medicinen. Men att vara i ständig rörelse mellan bra och dåligt kanske är vackrare än att inte känna ett uns.

Likes

Comments

Tankar

Meningen är väl att man ska skriva en klyschig presentation när man startar en ny blogg?

Hej! Här är jag! Och mitt liv! Kom var med!!! Sedan ska man kanske berätta om syftet med bloggen, varför just DU ska läsa den. Vem som egentligen står bakom bloggen och om mitt liv är tillräckligt intressant för att göra läsare gröna av avund. Om jag kan spontanshoppa en Chanelväska eller ta en oväntad roadtrip till Berlin. Och i detta fall, nej.

Den här bloggen är min utandningsluft. Ett hopp om att känslor släpper taget om jag låter dem sväva i cyberrymden. Kanske någon där ute lättat suckar av igenkännelse, andra kanske himlar med ögonen av oförståelse.

Oavsett vem du är, välkommen.

Likes

Comments