View tracker

Oj är jag tillbaka? Ja det är jag, jag kan ju inte lämna bloggen bara för att mitt experiment är över.

På tal om experimentet, det slutade med att jag skrev till henne och vi pratade som vanligt. Hon visade inga tecken på att ha undrat vad jag har hållt på med under en vecka. Det kanske är en bra sak, att en vecka kan gå utan att vi pratar med varandra men när vi pratar igen är det precis som vanligt igen.

Vi har också pratat varje dag den här veckan. Vissa konversationer har varit bra, hon verkar inte tycka att jag är jobbig vissa dagar. Jag lyckades faktiskt få hennes nummer två dagar sen. Det var faktiskt inte en grej som var planerad, konstigt nog.

Jag har glömt att säga att jag brukar planera våra konversationer. Jag brukar ofta avstå från att gilla hennes bilder så att jag kan prata med henne när hon säger till mig att gilla bilderna.

Den gången jag fick reda på att hon inte har några föräldrar var också planerad. Jag hade hört att hennes föräldrar hade dött, men jag var inte riktigt säker så jag började prata om mitt sommarjobb och så vips så fick jag det konfirmerat att hon inte har några föräldrar. Det är ganska hemskt om man tänker på det.

En dag kom jag på att jag ville kalla henne något annat än hennes efternamn men jag kunde ju inte bara säga till henne att "nu ska du heta så här" så jag gjorde en plan.

När jag skulle skriva något till henne började jag att säga hennes efternamn, men bara halva namnet. Andra halvan skrev jag efter så att det skulle se ut som att jag misslyckades med ett meddelande bara.

Nu kallar jag henne för första delen av hennes efternamn (vilket jag förmodligen har sagt tidigare men jag orkar inte tänka tillbaka. Dessutom gillar jag upprepa mig själv)

Jag har några fler exempel, men det här inlägget skulle bli för långtråkigt om jag skulle skriva om alla. Tillbaka till våra konversationer den här veckan:

De senaste två dagarna har det mest varit jag som försöker komma på ämnen att prata om, typ att jag säger något och hon svarar med hennes favoritord "haha" och sen säger jag något som handlar om något helt annat.

Jag har märkt att hon inte alls är nyfiken om grejerna jag gör. Om jag berättar någonting ställer hon inga frågor om det. Idag sade jag faktiskt att jag skulle blogga men hon verkade inte ens märka det utan sade bara hejhej eftersom jag hade sagt hejdå efter jag sagt att jag skulle blogga.

Det kanske var bra ändå, hon ska ändå inte läsa den här bloggen på länge. Kanske när sommaren är över eller nästa år, kanske om ännu längre tid om ingenting händer mellan oss. Jag hoppas att det inte tar för lång tid, då kommer hon inte orka läsa allt. Jag tänker nämligen fortsätta med den här bloggen, ni som läser detta (det är ingen som läser detta) måste ju få veta hur det går för mig och henne.

Nu ska jag vakna om ca 6 timmar så jag tänkte lägga mig, godnatt.

//P (Mitt namn börjar inte ens på P men det är första bokstaven i namnet som hon kallar mig)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det här inlägget handlar inte om henne, det här är bara en sak jag kom att tänka på. Om jag fick en önskning, vad skulle det vara?

I början tyckte jag det var en lätt fråga, jag skulle önska att bli ihop med henne. Sen fortsatte jag tänka och tyckte att jag kunde göra så mycket mer med önskningen, att jag ska bli ihop med henne är lite för själviskt.

Jag började tänka globalt. "Jag önskar att ISIS slutade finnas" eller "jag önskar att det inte finns några mer kriminella" eller något sånt.

Idén med att IS skulle försvinna kastade jag bort, det skulle alltid komma fler terroristorganisationer, fler krig.

Idén med att allt kriminellt skulle försvinna var lite bättre, då skulle ingen vara terrorist, inga krig skulle skapas, inget skulle bli stulet, ingen skulle bli våldtagen. Ingen skulle köra in i stora folkmassor med en lastbil.

Världen skulle alltså bli mycket bättre, men som alltid måste man tänka på de dåliga konsekvenserna också. Det största problemet skulle vara att väldigt många jobb skulle försvinna. Militären, poliserna, vapenbutiker, affärer som säljer larm och lås till hus. Vapenbutiker skulle fortfarande finnas kvar till jägare, men dem flesta butikerna skulle stängas ner.

Jag som själv kanske vill vara polis tycker det här är dåligt. Det var då jag insåg att jag är för självisk för att önska något bra om världen, jag började tänka på saker om mig.

Det mest lockande alternativet skulle vara att bemästra alla sorters instrument, väldigt bra också, typ världens bästa på alla instrument. Egentligen gillar jag bara att spela piano och piano kan jag ju öva upp själv och det tänker jag göra också. Jag får bara ha lite tålamod tills jag kommer upp i Glenn Gould nivå (det kommer jag förresten aldrig komma upp i, men ändå).

Att kunna prata alla språk helt flytande, kunna alla ord och dess betydelse. Det skulle vara något, jag skulle kunna åka till vilket land som helst och prata med alla där, kunna jobba var som helst (om jag får tillåtelse till det) och vara allmänt cool.

Den önskningen är dock väldigt liten, det skulle bara vara en liten del i mitt liv. Jag måste tänka större (jag började tänka på det här nu medan jag skriver, därför byter jag till nu-form).

Tänk om jag skulle kunna göra allt? Kunna spela alla instrument, prata alla språk, vara starkast, snabbast, vigast i världen, bäst på alla sporter, vara smartast av alla, vinna alla argument, bäst på alla spel, sikta skarpast med all typer av vapen och mycket mer förstås.

Jag skulle vara helt perfekt. Då skulle hon förmodligen vilja vara ihop med mig, så det är ju en stor bonus.

Dags för dåliga konsekvenser. Jag skulle bli alldeles för känd. Alla skulle veta vem jag är, jag skulle behöva skriva autografer, vara med i intervjuer, inte ha något privatliv alls. Det är inte så jag vill leva. Jag måste kunna göra något mer diskret.

Som onaturliga saker. Kunna läsa andra personers tankar, manipulera andras känslor, kunna stanna tiden, bli osynlig, teleportera mig, trolla fram saker ut tomma intet, bryta mot fysikens lagar helt. Jag skulle vara det troende personer kallar för en gud. Allt det här utan att någon märker det, jag kan hålla det hemligt och leva ett "normalt" liv.

Okej, jag kom på en sak. Det där är lite fler önskningar än en. Det är bara en önskning jag skulle få och att önska om fler önskningen tillåter jag tyvärr inte. Där rök den drömmen.

Jag försöker komma på något som är riktigt praktiskt. Att inte behöva sova och fortfarande vara lika pigg hela tiden. Då skulle jag kunna göra vad som helst under nätterna. Spela, plugga, spela piano. Det skulle dock bli otroligt tråkigt om jag inte kommer på något att göra om jag t.ex. är utomlands. Att sitta stilla i tio timmar är inte något jag ser fram emot att göra varje natt vissa veckor. Det skulle vara bra med den här egenskapen ändå.

Att kunna bestämma när jag vill sova då? Då slipper jag ligga vaken i en timme eller två när jag har svårt att sova. Okej det var en ganska futtig önskning.

Att inte behöva äta eller dricka. Där har vi den. Jag skulle aldrig behöva spendera pengar på mat. Om jag vill gå på upptäcktsfärder skulle jag kunna det. Jag skulle kunna ("jag skulle kunna" har jag sagt minst tio gånger men det är bara att leva med det) bestiga vilket berg som helst utan matpackning, gå hur länge i skogen som helst.

Det där med att aldrig behöva köpa mat skulle vara bra. Alla resor skulle vara mycket billigare och jag skulle bli rikare. Sen måste jag ju tänka långsiktigt också. När jag får barn när jag är 30-40 år måste jag ju köpa mat till dem, så då skulle min önskning vara förgäves. Jag vet inte om jag sagt det förut, men jag är 16 år. Tänkte att det kunde vara bra att veta för någon som läser det här.

Att ha ett kreditkort som aldrig tar slut med pengar. Min ekonomi skulle vara mycket bättre än om jag önskade den förra önskningen. Tänk att kunna åka var man vill, äta vad man vill, köpa vad man vill. Aldrig behöva jobba så man kan spela piano hela dagarna och slipper önska den där instrument önskningen. Jag kan träna, spela spel, läsa böcker, göra allt jag vill göra utan att ha någon tidspress, utan att ha några responsibilities (gömde vad det heter på svenska).

Visst skulle jag kunna skaffa ett jobb om det blir för tråkigt, men om jobbet blir för jobbigt kan jag säga upp mig när jag vill.

Jag tror att den önskningen skulle vara bäst, att leva vilket liv jag vill är något jag verkligen vill göra.

Nu måste jag laga mat så jag hinner inte tänka på det här mer. Det här är nog det längsta "snabba inlägget" jag kommer göra, det råkade bli längre än alla mina andra inlägg. Tack och hej (jag ska laga taco så det var kul att säga tack och hej eftersom taco hej visst är jag rolig?).

//P

Likes

Comments

View tracker

Okej, nu hat det gått 24 timmar sedan hon lade upp sin bild och fortfarande har hon inte sagt något till mig. Hon har dessutom lagt upp en till bild (en ganska snygg selfie faktiskt ("ganska" är att underdriva)), så om hon inte säger något snart kommer jag tro att jag har misslyckats.

Jag börjar själv bli lite rastlös, jag har inte pratat med henne i snart en vecka. Förresten, ska jag prata med henne på söndag eller måndag? Jag röstar på söndag. 1-0. Söndag vinner.

Jag har tänkt lite på vad jag ska säga för ursäkt till varför jag inte pratat med henne eller gillat hennes bilder. En idé är att min laddare har gått sönder och alla i familjen har inte varit hemma i en vecka (alltså har jag inte kunnat låna deras laddare). Det kanske inte är den bästa ursäkten, men det skulle kunna vara sant.

Just det, mitt förra inlägg fick faktiskt en like! Jag vet inte om den som gillade faktiskt läste bloggen men i alla fall, jag råkade också klicka på gilla knappen så då fick jag två likes på det inlägget men det skulle se konstigt ut om jag hade gillat mitt egna inlägg så jag skulle ta bort min like men det gick tydligen inte så nu har jag gillat mitt egna inlägg och vet inte vad jag pratar om eftersom jag tittar på tv samtidigt som jag skriver det här och det har egentligen tagit en kvart att skriva det här stycket så jag ska nog sluta nu. Jag tittar fortfarande på tv men jag ska försöka koncentrera mig på bloggen.

Okej jag kom inte på något mer att skriva så jag uppdaterar imorgon ifall hon gör något.

//P

Likes

Comments

Hallå! Idag hände något fantastiskt för mitt experiment, hon lade upp en bild på sin privata Instagram! Nu kommer det bara ta ca 12 timmar innan hon kommer fråga varför jag inte gillat hennes bild än och då har jag lyckats ännu bättre. Tänk att jag är exalterad över det här. Det är ganska annorlunda faktiskt, men annorlunda är ingalunda som man brukar säga.

Jag kom faktiskt på det uttrycket nyss, jag vet inte vad det betyder. Det rimmade i alla fall.

Anledningen till varför jag inte bloggade igår var för att inget hände och jag sov över på en ö utan internet, så jag var utan internet på riktigt en natt.

Det var inte bara jag som skulle sova över där, vi var några stycken. När vi skulle sätta upp en presenning som ett regnskydd såg vi flera mördarsniglar på presenningen. Det skulle egentligen inte vara ett problem, men någon sa att ön vi var på var tydligen en mördarsnigelfri ö. Det betydde att alla sniglarna var tvungna att bli dödade och kastade i vattnet.

Vi tyckte förstås det var lite konstigt, men konstigare saker har hänt i livet. Tills en kille råkade sparka iväg en snigel men såg inte vart.

Nu kan det låta som att jag överdriver, men jag skämtar inte när jag säger att vi på ön letade i över en halvtimme efter denna snigel, utan framgång. Den ganska stora snigelfria ön kommer i fortsättningen inte vara så snigelfri, och det är vi ansvariga för. Jippi. Glädjerus.

Ni kanske tänker att snigeln var själv, så den kan inte föröka sig, men mördarsniglar är riktigt jobbiga. De kan nämligen få barn med sig själva, och det på bara en dag eller två. Alltså kommer ön efter väldigt mycket incest bli snigelbefolkad inom någon vecka.

Okej nu har jag pratat om sniglar lite för länge, jag lämnar den biten. Imorgon hör jag av mig ifall något händer. Om inget händer hör jag av mig ändå, hejdå. Jag gillar att rimma ibland.

//P

Likes

Comments

Hej igen! Jag är hemskt ledsen för att jag inte skrev något igår, men jag glömde helt enkelt bort det (jag är egentligen inte alls ledsen, det hände absolut ingenting igår och jag orkade inte skriva något alls, dessutom är det ingen som läser den här bloggen så det är lugnt om jag missar en dag).

Idag hände det inte mer. Hon har inte lagt upp något på instagram, inte lagt upp en story, inte visat något tecken alls på att ha använt sociala medier.

Det har gått tre dagar sen vi pratade senast, det är mer än det någonsin gått under sommaren, så hon måste väl börja undra vad jag håller på med. Hon kanske tänkte att jag har förlorat intresset. Det kanske är väldigt dåligt att göra det här, det kan förstöra våran relation helt. Våran låtsasrelation menar jag då eftersom en riktig relation skulle bara hända i den mest optimistiska personens vildaste fantasier.

Min fantasi under sommaren är inte den bästa, så nu kommer jag inte på något att skriva om så jag säger hejdå så kanske vi ses imorgon.

//P

Likes

Comments

Hej någon som kanske läser det här! Om ni läst min presentation så är det här mer ett experiment än en blogg. Det kanske är en blogg, men det vet inte jag eftersom jag aldrig bloggat förut.

Jag gör det här eftersom jag tänkte igår att jag ville starta en blogg. Sen kom jag inte på varför någon skulle vilja läsa om mitt liv förutom mina vänner, men de har jag inte kontakt med under sommaren (förutom en person som allt det här egentligen handlar om. Visst, det finns många orsaker till att jag kom på att göra det här, men i slutändan handlar det bara om henne).

I alla fall, jag var tvungen att komma på något att skriva om. Det tråkigaste jag kunde komma på var det här, nu kommer jag få veta vad det tråkigaste folk är villiga att läsa om.

Jag ska nog förklara vad det här är för något, vad jag menar med att försvinna från internet. Jag kommer ha internet hela veckan, jag ska fortfarande vara inne på Instagram, Snapchat och... Ja, det är typ bara det jag använder. Det är typ bara det hon använder.

Snabb paus, ska man ha så här många stycken i en blogg? Om inte, ska det vara mer eller mindre? Om det är någon som någonsin kommer läsa det här är jag tacksam för svar ifrån denna.

Jag tänker heller inte svara på kik meddelanden, åtminstone inte de som känner henne, då kanske de upplyser henne om att jag fortfarande finns i internetvärlden.

Som jag sagt, jag ska använda alla sociala medier, men ingen kommer veta att jag använder dem. Jag ska inte gilla andras bilder och ingen kommer se att jag sett deras snapstory. Det krävs lite förberedelser för det här, men inte mycket alls, det är bara att skapa ett nytt snapchat konto.

Det låter ganska lätt, men jag lyckades komplicerade det. Jag skulle helst göra det här själv, men jag var tvungen att fråga en kompis vad det stod när jag hade addat honom på snapchat. Det visade sig att det stod både mitt namn och efternamn när jag skickade en vänförfrågan. Det berodde tydligen på att jag hade använt mitt telefonnummer när jag skapade kontot, så det var bara att göra om. Nu får jag se om jag kan lita på denna kompis.

De här förberedelserna gjorde jag igår, men glömde blogga om det. "Glömde" säger jag men menar "orkade inte".

Den här "hon" måste jag nog förklara. Det är så enkelt som att det är en tjej jag gillar. Jag är ca 77% säker på att hon gillar mig också (ye rite), men hon har inte erkänt det än. (Obviously)


Okej jag vet egentligen att hon inte gillar mig men det tänker inte stoppa mig från att låstas det.


Jag vet att hon kommer vara den enda som kommer reagera på att jag inte tittar på hennes story, gillar hennes bilder eller svarar på kik. Jag vet samtidigt att hon inte kommer reagera alls. Visst är jag förvirrande?


Vi pratade igår, så hon kommer nog inte skriva något den närmsta dan, men när det gått 12 timmar utan att jag har gillat hennes senaste bild så får jag garanterat ett mycket argt meddelande. Det är först efter jag inte svarat på det som hon kommer börja undra. Hon kommer leta efter minsta tecken på att jag varit inne på instagram eller tittat på hennes story, kanske till och med hennes vänners story, men hon kommer inte hitta något. 


Okej jag kanske överdriver lite (notera lite) med hur hon kommer reagera, hon kommer förmodligen inte göra något alls men det är roligare att skriva om det andra.

Mitt liv är så roligt att jag tycker det här är jättekul, det kanske visar vem jag är lite (jag har faktiskt ett väldigt kul liv just nu och har haft det hela mitt liv, men om det finns en chans att ha ännu roligare tar jag den).

Värst vad smörig jag har blivit. 

Mitt användarnamn (fluffyrandomunicorn) är ganska annorlunda, men det kom faktiskt hon på när jag frågade om namn till mitt psn-konto. Jag frågade på Instagram, så om det finns någon jag känner som läser det här som har bra minne så kanske denna listar ut vem jag är.

Jag valde inte det namnet till mitt konto eftersom det var för långt, det blev Garihunter istället (ännu ett tips på vem jag är. Inte för jag heter det på psn men för att jag använt det namnet under ett annat tillfälle).

Så, nu är första dagen av min blogg/roman/självbiografi klar. Jag kommer säkert lära mig hur man bloggar med tiden, men man måste börja någonstans.

Missa inte den andra superspännande dagen i detta experiment eller vad det nu är!!! Själv kan jag knappt sitta still av excitement! (Glömde bort vad det heter på svenska. Och ja, jag brukar vara sarkastisk).

//P

Likes

Comments