Vi ska flytta härifrån.

Jag vill inte tänka på det alls, så jag skriver om det. Smart. Jag kommer inte att sakna så mycket, utom flimmret på väggarna i mitt rum om kvällen när bilar kör förbi. Deras blåa ljus träffar träden och träden skuggar in i mitt rum, så ljuset och skuggorna tillsammans skapar som en tavla som bara finns i dom sekunderna då bilden kör förbi. Det är det allra finaste med att bo här.

Jag tänkte först att jag nog kommer att sakna minnena som finns i den här lägenheten, minnen som jag har funnit här. Sen kom jag på att det är ju just minnen, så dom finns bara i mig och inte i väggar här. Jag hoppas så iallafall, och att alla dåliga minnen kanske har fastat i väggarna trots det. Det hoppas jag.

Nu ska jag försöka att slumra. Det är någonting som jag är extremt dålig på att göra. Sova. När jag säger att

"Jag kan inte sova"

till mamma eller till Isabel så svarar dom alltid

"Du behöver inte sova. Men, vila lite bara".

Jag har alltid förstått att det som dom vill att jag gör när jag "vilar lite bara" är att somna till slut. Och att jag visst behöver sova. Det är väl sant också, annars hade jag inte levt, men jag tror att dom inte förstår att jag förstår. Och jag tror inte att dom heller vet att jag till och med är dålig på det också. Att vila.

Godkväll. Eller godnatt. Eller godmorgon, beroende på hur du ser allting.

Likes

Comments