Gick tidigare från dagis idag eftersom Alba var i närheten och erbjöd sig att skjutsa mig hem. Så snällt! Nu hann jag landa hemma en stund innan dansen vilket var skönt. Blir i vanliga fall lite små stressigt eftersom jag måste hinna fixa iordning ett kvällsmål att ha med mig. Har nämligen bytt plats på middagen och kvällsmålet så det är därför jag måste ha med det dit. Vi äter alltid middag sent på grund av diverse träningar osv. Tycker ändå det fungerar bra. Känns lite konstigt att äta två "icke varma måltider" på raken, men det får duga under en period.

Dagens eftermiddags mellanmål som jag fixade ihop till mig och Novis. Mango och hallon smoothie toppad med Pauluns granola. Sparar min andra näringsdryck till kvällens avsnitt av Grey's. Ja, jag har lyckats bli av med den tredje! Yeey!?!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Det blir allt vanligare att barn och unga under sexton år drabbas av ätstörningar. Ändå har gruppen inte fått den vård de har rätt till. Det vill man förändra med en ny satsning på Östra sjukhusets Anorexi och bulimiklinik.

I veckan har både Sveriges radio och SVT varit här på avdelningen. De har intervjuat personalen som har hand om patienter under 16 år. De har nämligen startat upp en ny behandlingsform som erbjuder mer familjestöd. Där får familjer komma till avdelningen, liknande den dagvård jag går på, men även få stöd i hemmet med måltider och ångesthantering.

"I både dag- och hemvård för de yngre, arbetar personalen familjebaserat för att stötta föräldern att kunna hjälpa sitt barn i matsituationer. Forskning visar att ju tidigare i sjukdomsförloppet man ingriper, desto bättre är prognosen att bli frisk. Kan man fånga upp de yngsta i tid, kan man också förkorta deras sjukdomstid med flera år." Läs hela artikeln här.

Det är helt fantastiskt att det äntligen kan erbjuda mer hjälp. Personligen hade jag önskat att det var en självklarhet att kunna få hjälp på det här viset. Hade det funnits när jag blev sjuk första gången hade jag kanske inte behövt gå så långt som jag gjorde. Jag hoppas verkligen att det här kommer hjälpa många. Det är så skönt att det äntligen börjar hända grejer, särskilt inom vården för ätstörningar.

Likes

Comments

Kom på att jag glömt att visa er hur det blev efter att jag möblerade om för ett tag sedan. Här har ni en liten glimt av det iallafall och så gick jag loss inne i stan på vägen hem från dagis (dagvården, haha). Fick trots allt lön idag, även om det inte är så mycket nu med allt... Jaja, den som säger att lycka inte går att köpas för pengar kan inte ha mer fel i detta nu. Kände att det behövdes lite nytt för att komma på bättre tankar. Hade även tänkt klicka hem ett par nya skor som jag såg var på rea. Hoppas ni haft en fin start på veckan.<3

Likes

Comments

De senaste dygnen har varit tunga. Jag bråkar med tankarna och ångesten ligger som ett mörkt moln och lurar. Har varit mycket bättre på att följa matschemat denna veckan vilket är jättebra, men antar att det är det som får tankarna att eka. Jag är orolig över hur jag kommer reagera när jag ställer mig på vågen på tisdag. Jag försöker påminna mig själv om att det är meningen att jag ska gå upp och fortsätta kämpa. Varje bortval ger plats för ätstörningen att växa, varje steg mot den får den att försvinna. Jag har gjort det förut, jag kan göra det igen.

Jag vet att vikten tillslut stannar, jag kommer inte fortsätta upp. Jag vet att det inte är farligt att äta sex mål om dagen, jag blir inte tjock av att dricka mjölk. Jag vet att jag inte är min vikt, det finns viktigare saker att lägga sin energi på. Jag vet att jag mår bättre vid min målvikt, tankarna får mindre plats där. Jag vet att det går att bli fri, en dag är jag där!

Likes

Comments

20 November 2012

"Sluta deppa Flora, var lite glad"
Jag vet inte längre. Nu går det åt fel håll igen. Jag äter knappt någonting och jag blir proppmätt och illamående av minsta tanke på mat. Jag vill på något sätt fortsätta ner. Får mat som jag behöver äta men slänger bort det när ingen ser på. Jag gråter hela tiden, jag vet inte vad som händer längre. Allt jag vill är att känna mig älskad och vara stolt över min kropp.

Jag trodde aldrig det svåraste skulle vara att gå upp. Jag har ju aldrig slutat äta helt och jag har heller aldrig lyckats kräkas. Träningen hjälpte mig med det. Den gjorde det lättare att äta och inte känna skuld. Men nu utan den väller ångesten över mig. Jag måste skynda mig upp till den vikt de låter mig träna på. Då blir det nog lättare med maten också.

28 November 2012

Andra dagen hemma från skolan. Vi bestämde att det var bäst så. Så att jag kan ta det lugnt och inte komma undan med att inte äta. Det känns bra. Mamma och jag har förtroende för varandra. Idag var hon tvungen att åka till jobbet. Bad henne komma hem på kvällen för att det gick dåligt med maten och jag frös. Allt pendlar från dag till dag. Mat kommer jag inte undan längre, men mina tankar plågar mig konstant.

Det värsta jag vet just nu är när folk jämför mig. De tror det ska få mig att må bättre genom att säga att de har sett värre. Förstår de inte att det bara ger motsatt effekt?? Det får mig bara att också vilja gå så långt!

2 December 2012

Idag har jag varit pigg och haft ett bra humör. Så jag använde det för att komma undan med de lilla jag fick i mig till frukost. Vi hade ytterligare ett bra samtal igår som fick det att kännas som att jag nått vändpunkten, men som vanligt var det borta idag. Jag kom av en slump in bland mammas meddelanden på mobilen och alla de senaste handlade om mig!? Folk jag inte känner hade skrivit och frågat hur det är med mig. Jag som kämpat så mycket för att ingen ska få reda på det, men tydligen vet alla nu...

4 December 2012

Jag är inne i det igen. Försöker komma undan med allt.

Hela förmiddagen har varit suddig. Trots att jag nästan svimmar varje gång jag ska förflytta mig, att det gör så ont i magen att jag måste rulla ihop mig till en boll, att jag inte kan sova en hel natt eller att jag fryser något hysteriskt vill jag ändå inte äta! Jag kämpar mot att få i mig mat samtidigt som jag kämpar för att överleva... Hur kan en människa vara så förstörd som jag är inuti just nu? Jag trodde inte man kunde gråta så mycket som jag har gjort. Jag känner mig så tom, men tårarna tar ändå aldrig slut.

Likes

Comments

Vårsolen i sitt esse. Idag gick vi en promenad ner till vattnet på fysioterapin. Skönt med lite miljöombyte för en gångs skull. Solen sken och det var första gången på länge som jag inte frös. Sjukt ändå hur mycket vädret kan påverka ens humör. Allt blir bättre med lite sol!

Likes

Comments