Det enda jag saknat hemifrån är mina högtalare. Att kunna lyssna på så hög musik att basen känns i golvet och grannarna blir irriterade. Och sen har jag saknat Kitty också då. Och min säng. Och min dusch. Och svenskt bröd. Och min syster. Och mina föräldrar. Och mina bästisar. Känns så konstigt att vara på semester hemma, det va till och med kul att gå till busshållsplatsen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag jobbar hela tiden, är aldrig ens ledig två dagar i sträck, så när jag får mitt schema på söndagskvällen och ser att jag är ledig från måndag till onsdag bokar jag är biljett hem på 20 minuter. Dock skriver jag fel mailadress och storgråter för att jag tror att det inte kommer lösa sig. Men klockan 12 igår är jag på svensk mark igen, allting är grått och kallt men jag kunde inte älskat det mer.

Linn står och räknar brev på hennes jobb när jag kommer in genom dörren. Jag lägger handen på hennes arm och hon vänder sig om. Chock. Och hon skriker och jag gråter och sen gråter hon också och vi kramas.

Eiras mamma släpper in mig genom dörren och jag visar att hon ej ska säga att det är jag. "Nej tack vi ska inte ha något" ropar hon. Jag smyger upp för trappan och går in i Eiras rum. Hon bara stirrar på mig, det tar flera sekunder innan hon ens verkar fatta att det är jag. Jag springer fram och vi kramas, hon tappar datorn i golvet men hon är för chockad för att reagera.

De enda som visste att jag skulle komma hem va Mamma och Pappa (reaktion: åh vad kul), Malva (reaktion: trevligt (utan någon som helst entuasiasm)), Elin (reaktion: gallskrik) och Alice (reaktion: tårfloder).

Sen överraskar jag alla på mitt jobbs personalfest och denna dagen är det roligaste på så himla länge.

Likes

Comments

Denna mening kommer skrikandes ca 4 gånger om dagen. Vet inte vad som är värst, att dom vill döda oss eller att våran store supervisor föreslår genom samma skavande hörsnäcka att vi ska "Make love" till våra kunder för att dom ska köpa mer. Jag har alltså hamnat på en bordell?

"Flora are you afraid of me?"

Frågar Carlos när jag ifrågasätter hans hårdhet. Jag förklarar att jag är jätterädd och han skrattar för det lät som ett skämt. Det va ingen skämt. Jag är verkligen rädd. Men jag har kommit på en plan, och jag vet att han redan börjar gilla mig för jag är så äckligt bra på att fjäska.

Är man inte spansk är man offer. Man är verkligen utstött, ensam och mobbad.

"Necesistas este papel?"

Säger jag nöjt och ler triumferande mot den spanska klanen. Önskar att jag pluggat mer. The spanish clique ska ut idag, som en AW. Jag är inte med, ofc, för jag söker inte efter smärta. Men jag hoppas att Guiermo saknar mig, han är kort, har axellångt, chokladbrunt hår och ett öga som han alltid blinkar åt mig med, älskling.

Likes

Comments

Värmen har gått sönder. Ground floor är nästan täckt av is. Jag fryser så mycket att jag inte ens kan röra mina fingrar. Vi fick lov att ha jackor på oss, efter vi tjatat ett tag, men det hjälper knappt. Det ser rätt komiskt ut, men min svarta kappa täcker nästan hela den fula uniformen så jag är nöjd. Har insett att jag knappt har användning av några av mina kläder eftersom jag jobbar 5 dagar i veckan och då går jag runt i stela kostymbyxor, en blå blus som får mig att se sjuk ut och utanpå detta en otroligt ful kofta. Får passa på att njuta av mina egna kläder när jag väl kan.

Likes

Comments

Hur stelt är det att gå tillbaka till ett ställe där man gav sitt nummer till en av servitörerna? För måste tillbaka. Det är så himla fint. Det är så mycket rosa, nästan allt är rosa, guldigt eller i marmor. Förutom delen vi satt i som var marinblå men tänker att man får jobba sig uppåt. Vet inte vad som är värst, att han dissar eller inte dissar. Skäms för att jag blev så nervös, har nog aldrig skrivit så fult, kunde inte ens skriva numret rakt. Varannan siffra är uppe och varannan nere och pennan funkade knappt. Jag hade tre pennor i väskan i morse, dom här behöver jag inte tänkte jag och fiskade upp dom ur innerfacket.

"Men tänk om jag ser en jättesöt kille och bara måste ge mitt nummer till honom"

Så jag la tillbaka en av pennorna. Tur det. Vi fick stammiskort av honom. "Om ni kommer tillbaka om tre timmar är det cocktails för 5 £" säger han och ler. Kvittot vi får är så fint, rosa, med samma bild som lyser i neon på betongväggen. Det tar verkligen emot att skriva på det men så fort det sista x:et lyser i svart bläck på den rosa kvittobiten springer vi därifrån. Fyfan, det tog verkligen mina nerver. 

Likes

Comments

LÄS ELLER KOLLA EJ PÅ BILDERNA UTAN ATT SÄTTA PÅ It's beginning to look a lot like Christmas - Michael Bublé (ev. andra Michael Bublé låtar)

"Det enda jag saknar hemma är snö och Jul på Liseberg"

Parishjulets blinkande ljus syns ändå från marble arch. Winter Wonderland, verkar rätt lame men är nog lite mysigt i alla fall trodde jag. Tänk dig Jul på Liseberg men du adderar gödningmedel och flera dussin liter vatten, då får du Winter Wonderland. Det är så mycket bättre att det är skrattretande. Har redan planerat in mina sju nästkommande besök.

Kalla stålstaket formar vägen till ingången, du måste ta dig förbi de orangeklädda vakterna med reflexer innan du får passera porten med en stor lysande Winter Wonderland-skylt. Halsdukar har de flesta människorna här inne glömt och kroppsvärmen från alla besökare räcker tyvärr inte för att höja värmen några grader även fast det är packat. Träbodar, polkagrisrandiga stånd och blinkande karuseller breder ut sig över halva Hyde Park, känns det som. Det är superstort. Man kan köpa pepparkakor, choklad i tre former, polkagrisar, minimala tomtar, lösgodis, klubbor, stickade halsdukar, churros och allt annat friterat du kan komma på. Det går till och med att hitta mulled wine, britternas motsvarighet till glögg. Har lite svårt för alla attraktioner, de är för plastiga, försöker att bara titta på allt gjort i trä. Och alla granar. Och de vita såpbubblorna som virvlar runt i den svarta luften. När jag går förbi en ismålad karusell börjar en mansröst ljunga It's beginning to look a lot like Christmas. Jullåten nummer ett, finns ingen bättre. Bara genom att höra låten känner man hur man sitter i farmors soffa, bredvid julgranen med endast guldigt pynt och äter farfars kletiga knäck och varm julskinksmacka, utan senap även fast pappa tjatar. Jag var iskall, men smälte ändå. Började längta hem, när jag inser att jag kommer behöva stå och sjunga Staffan stalledräng på spanska i år. Men chokladfontänerna muntrade upp mig snabbt och jag struntade i att känseln försvann i fingrarna när vantarna låg i väskan för att jag skulle kunna ta kort. Stora öltält finns uppställda lite här och var? Jag trodde detta bara var för barn. Nerkylda promenarar vi ut vid Hyde Park Corner, de orangea vakterna står och sjunger christmas carols i sina megafoner. Det är värt att åka till London bara för detta.

Nu. Är så trött att mina ögon är helt torra, blinkar, det går knappt, det är liksom för trögt, känns som att jag har grus i ögonen. Men jag vill inte stänga av julmusiken. Och jag vill äta lite fler skumtomtar. 1:a advent duger. 


Likes

Comments

Therese har gjort en lång lista på ca 100 barer vi måste testa. Än så länge har vi gått till tre. Har bott i Soreditch i två månader men har fortfarande så svårt att hitta, vi snurrade runt bland gatorna på jakt efter hamburgare. Senare var målet en bar men snygga shoreditch killar.

"Var går snygga killar ut i shoreditch"-googlingen hjälpte tyvärr inte. Men vi hamnade tillslut på Cirque som inte hade cosmopolitans, sakade snygga killar och gjorde alldeles för gröna mojitos, men det var rätt mysigt.

Sen åkte jag till Cirque nr 2. Och en varning är, ta aldrig uber på kvällen en helg. Jag funderade så många gånger på att hoppa ut och gå hela vägen, trafiken stod stilla. Äntligen framme efter en timma. Var så glad för jag skulle träffa Karin. Två meter från ingången står jag när vakten skriker att det är fullt. Flytta på er allihopa ni kommer inte in. Nejnejnejnejj

Men jag kom in ändå tillslut. Och det var mycket bättre en cirque nr 1, för här fanns jobbig rapmusik, polkagrisar, Karin, snöflingor och ett vitt bollhalv. 

"Bollhav är verkligen så du Karin."

Likes

Comments

​Överallt sitter det skyltar. "Londons only planetarium" När jag ser den femte blir jag nästan irriterad. Det va ett jävla tjat om det här planetariumet, jag vet inte ens vad det är. Ute i den stora hallen slingrar sig en lång kö, i taket hänger en skylt som säger Planetarium. Allvarligt. Måste vara något fett töntigt. Men så slår det mig, kanske kanske kanske så vet jag vad det är. Nej det kan inte stämma, det kan inte vara det. Men tänk om. Jag börjar nästan hyperventilera och rycker up telefonen ur fickan för att googla fram det. No service. Vid receptionen står det att sista showen börjar om två minuter, kön börjar röra på sig och jag får panik för är ett planetarium det jag tror att det är så kommer jag bokstavligt talat dö. Så jag chansar. 

"Är det för sent att köpa en biljett nu?"

Det va precis i sita sekund, säger tanten i kassan. Jag springer bort till ingången och glömmer visa biljetten så vakten drar argt tillbaka mig. 

"Ticket please"

Sorry. Just nu är jag så nervös för det kan ju inte vara så att jag har rätt. Det händer ju inte. Men jag går in genom dörrarna och där är det, precis det jag hoppades på. Jag har velat gå till ett sådant här ställe så länge jag kan minnas, men jag har alltid tänkt att det varit omöjligt av någon anledning. Vart hittar man ett sånt liksom? Jag har läst om det, sett det på film, men nu sitter jag på bakersta raden och är faktiskt där. Vet ni inte vad ett planetarium är så googla. Det är som en bioduk som är uppsatt inuti en kupol och så sitter man under medan de visar 3D bilder och videor av rymden. Det känns som att man är i rymden. Det känns som att man svävar runt bland brännande stjärnor. Jag börjar gråta redan innan det börjar. Och sen gråter jag mig igenom halva showen för det är så jävla coolt.

Likes

Comments