View tracker

"Flora you have to work in Leicester tomorrow!"

Jag har lovat mig själv att inte klaga mer på mitt jobb men om man har tänkt att skicka iväg en liten tjej helt ensam, två timmar utanför London, till en öde stad hon inte visste existerade för att jobba i en butik hon inte vet något om så kan man väl i alla fall fråga om det är okej. Inte bara, you´re going girl. Tur var väl att den lilla tjejen har velat åka utanför London till en riktigt brittisk stad ända sedan hon flyttade hit, och att hon nu får tågbiljetten betalad och matpengar är knappast et problem.

Jag kunde inte sova på hela natten. Varje timma vaknade jag upp "JAG SKA ÅKA TILL LEICESTER" och så kollade jag stressat på klockan. När jag promenerade till tunnelbanan längs de frostiga trottoarena gick och sjöng för mig själv.

För jag ska till Leicester, för jag ska till Leicester, för jag ska till Leicester!!!!!

Jag som älskar tågresor också, lyssnade på 1975 på repeat och såg landskapet svischa förbi baklänges. Det är en timma och tjugo minuter kvar tills jag ska jobba när jag kommer fram och jag hinner sightseeinga hela staden och se alla sevärdheter som finns (och ja jag vet att det var allt för jag googlade självklart dagen innan). Kan inte säga att jag var jätteimponerad, allt var rätt slitet och öde förutom shoppingcentret som var enormt och gjort i glas. Men det var mysigt och det var häftigt tt se något som inte var London. De sex arbetstimmarna gick också bra, butiken var minimal och personalen supersnäll. När jag slutat köpte jag den största chokladtårtbiten jag någonsin sett för mina matpengar och tryckte i mig den på några sekunder när jag satt i det tomma tåget påväg hem. Funderar fortfarande på om dom skickade iväg mig för att dom tycker jag är duktig eller om det var för att dom ville bli av med mig men det spelar inte så stor roll för hela dagen var gratis och gratis är gott.

Likes

Comments

Vad brukar du göra på dagarna då?

Den frågan har jag fått så många gånger och jag har inget svar. Jag åkte till Greenwich en gång, det är allt jag kommer på.

"So you've never been to Barbican?"

Varenda britt jag träffar tjatar om det här jävla barbican så tillslut hade jag inget annat val än att åka och se vad det var. Jävligt coolt. Det var vad det var. Från Great Portland Station ska vi ta ett tåg, tunnelbanestationen är så mörk och mystisk att jag är helt säker på att vi hamnat i en Harry Potter film. Ett tegelklätt valv men dimmig luft och fuktigt vatten droppande längs väggarna. Fyra stationer senare har vi gjort en tidsresa, eller bara kommit till ett annat land. Det fanns inga tecken på London över huvud taget. Trappa efter trappa och det blir det bara ännu mer olikt. Ute vid gatan möts vi av en stor tunnel, målad i nyanser av rött, gult och organget och jag tycker att det är så coolt. Så fruktansvärt coolt och jag får en riktigt coolkänsla som bara dyker upp när något veeerkligen är coolt och jag känner, detta är varför jag flyttade till London

Dessvärre kom jag och Frida insläntrandes lite för sent. Det enorma växthuset som kan liknas vid Universeum var stängt sedan 10 minuter tillbaka. Bio var vi inte riktigt sugna på, mat hade vi ätit, bibblan var totalstängd varje söndag men vi vandrade runt och obseverade. Åkte hiss upp och ner, letade oss fram genom mörka koridorer och tog ett hundra bilder på arkitekturen. Den var förvirrande men superfin. Nästa gång ska jag tillbaka när det är dagsljus.

Likes

Comments

Och ja vi hänger där alldeles för mycket:

Och nej jag har aldrig varit nöjdare över en bild:

Likes

Comments

Åkte tunnelbana till Nottinghill på jakt efter den blå dörren. Det blåste storm och kunde inte känna mina fingrar även om jag åt en nutelladroppande crepe for att värma mig. Det va Fridas första crepe någonsin men hon blev sådär imponerad. Det finns så himla många fina hus här att mitt mitt mobiminne skulle ta slut flera gånger om om jag försökte ta kort på alla. Men jag försöker ändå.

Likes

Comments

Snöflingorna är lika stora som femtioöringar och jag lyckades få biljetter till LANY konserter på KOKO. Det snöar aldrig i London och jag trodde aldrig jag skulle få se dom live men ibland görs det tydligen undantag. Är såsåsåsåsåsåsåså glad.

Likes

Comments

En 20 minuters bussresa hem blev till 2,5 h och den röda dubbeldäckaren var proppfull redan efter första hållplatsen. Jag kom en kvart sent till jobbet, jag var tidig. De andra kom en och halv timma sent.

Likes

Comments

Jag tänkte inte gå men Jerry och Edge övertalade mig och jag är så glad för det.

"Come on, all the cool people will go"

Och jag kände mig rätt cool. Jag var helt säker på att jag skulle vara utstött, vilket jag halvt också var men Jerry, som är halvt svensk men flyttade från Sverige som nioåring och knappt kommer ihåg någon svenska, tog hand om mig. Utanför Leciester Square station stod han och väntade på mig, vilket var tur det för jag hade aldrig hittat till Zoo Bar annars. Jag var 100% säker på att det hette Zoba. Gatorna var packade av folk, kön till klubben var minimal och innanför de mörka glasrutorna var värmen ej hanterbar och syret icke existerande.

"Flora, you're here!!!!!!!!"

Fjorton förvånande ansiktsuttryck stirrade på mig. Men de log också så jag blev varm i hela hjärtat. Vi dansade och alla var så fina utan den gräsliga uniformen. Min dans fick en trea jämfört med alla spanska höfter och jag måste verkligen gå en danskurs inom snar framtid. Heliumfyllda ballonger i guld, Lydia lite för full och en Jerry som försökte hindra mig från att köpa drinkar pga han trodde jag inte kunde hantera alkohol. Jag skrattade hela kvällen så det var okej att jobba dagen efter.

Likes

Comments

Framsteg 2017: jag har haft det städat i mitt rum hela tiden, inte haft en enda finne, tränat hela två gånger, fått ett skrattanfall så att jag ej kunnat andas, blivit stoppad av två män på gatan som båda sa att jag såg väldig godhjärtad ut men även bitchig och ville bjuda mig på dejt, ätit nästan bara vegetariskt, legat på mina bara knän och skurat både badrumsgolv och köksgolv, blivit medbjuden till the spanish clique afterwork.

Är väldigt nöjd med året än så länge.

Likes

Comments

Efter fyra dagar ledigt i sträck är det dags att börja jobba igen. Härom dagen skulle jag och Frida ut i Shoreditch. Först och främst var det dött, gatorna var helt tomma. Vid 12 tändes ljuset och musiken stängdes av så vi försökt snabbt och smidigt googla fram en bar som hade öppet längre. Enligt google maps fanns det endast en.

"Det här kan inte vara öppet"

Jo men det är det, svarar Frida och öppnar dörren. Ingen vakt syns till, men man kan känna den dunkande musiken från nedervåningen i fötterna. Vi går ner för trappan, fortfarande helt tomt. Vi tittar in i garderoben, gapande tom den med. Innanför ett par tjocka trädörrar med glasfönster syns rörelse, vi går närmare för att kika in. Får en chock. I det rökfyllda rummet framför oss står ett dussintal transor endast iklädda läder. Läderkallsonger eller läderklänning, det finns lite allt möjligt. Innan vi ens hinner smälta chocken kommer en dam (man) ut genom dörren.

"Hello girls, you wanna join the private party?"

Jag börjar backa automatiskt och vågar inte ens titta på henne. Sekunden efter kommer en vakt ut genom dörren.

"Sorry girls, you can't be here, it's a private party"

Aa jo vi har fattat det. Vi nästan springer upp för trapporna och jag försöker förklara (fortfarande i chocktillstånd) att vi är jätteledsna och att vi gick helt fel.

"Såg du hon hade en piska istoppade i sina stövlar!!!!??"

Nej det märke jag inte ens, och det var väl tur det.

Likes

Comments

Har fått gjort så himla mycket idag. Köpt ett par skor som egentligen var slutsålda. Tagit ett till hål i örat och jag kunde inte ens känna det. Verkligen shoppat loss och jag köpte så många fina kläder och inte ett enda av plaggen var tråkiga. Har bestämt mig att aldrig någonsin igen köpa ett tråkigt klädesplagg. Sen åkte jag till IKEA, köpte glas, porslin, en vitlökspress och åt korv. Hemvägen var fasansfull, det tog en timma och jag hade så mycket att bära att folk skrattade åt mig när jag kom bärandes på allt. Mina händer har röda märken och jag känner fortfarande mjölksyran i armarna. Men jag kom hem med allting helt, vilket är väldiga framsteg om man jämför med förra gången.

Likes

Comments