I min stad för tre år sedan hade vi ett konstprojekt med modifierade sittbänkar runt om i staden och vid Resecentrum fanns en som inte var rak utan bågformad uppåt. Jag vet inte exakt hur mina tankegångar gick då, men jag kände mig ganska nere och behövde göra något tramsigt. Det händer ibland att jag känner att måste göra något dumt bara för att påminna mig själv om att det inte spelar jättestor roll om folk tycker att man är dum i huvudet. Det kanske går att jämföra med att hoppa ner i den kalla sjön istället för att långsamt och plågsamt vada ner för då kan man simma fritt därefter. Så en kväll fick jag spontant en idé och satte mig med ett metspö och en banan som bete och fiskade i tomma luften. Jag hade ingen egentlig tanke bakom det hela, utan ville mest se vad som händer. Vad skulle hända liksom och hur skulle folk reagera? Kunde det bli ett trevligt minne av kvällen kanske?

Jag satt där ganska länge och det hände inte särskilt mycket. Några få skrattade med eller åt mig, jag undrade vad jag ens försökte uppnå och frös för det var december. Jag var lite nervös, för jag förstod ju att det kanske var lite provocerande om en idiot metar med en banan mitt i resecentrum. Framförallt var jag dock rädd för att någon skulle tycka att jag inte var ascool.

Efter ett tag kom iallafall ett par fram till mig.

- Ursäkta, är det något socialt experiment du håller på med eller vad gör du? frågade de.
- Jag är faktiskt inte säker, svarade jag.

Sen snackade vi och de berättade bland annat att de håller på med teater. Jag fick inte ens stryk eller något. Kan spoila direkt att jag inte fick det på hela kvällen! Det var bara socialt och trevligt. Efter ett tag kom en jättesöt utbytesstudent fram och frågade vad vi pysslade med på engelska (jag fick hennes nummer sen också 👍). Då drog de första två sig tillbaka, men innan de stack tog den ena den här bilden:

Observera bananen i nedre högra hörnet!

Sen hörde jag aldrig mer från dem. Härligt. Typiskt fucking livet. Man kan ha världens jävla moment med främlingar och bara känna sig lite mindre ensam i universum, men tror ni det är något man får behålla? Nej, självklart inte. Allt bra som händer måste man snart lämna bakom sig. Om det är något jag vill att ni bär med er från min blogg så är det att livet bara är ett ögonblick, ingenting är beständigt och vi alla dör ensamma.

Ja eller vänta, nu blir jag osäker. Öh, hur fick jag då tag i fotot? Juste! Berättelsen hade en liten twist kvar. Bra att ni är uppmärksamma.
Han som tog bilden la upp den på facebook och skrev typ "roligast idag, en kille på rese metar med banan". Jag var ju inte vän med honom på facebook så det såg jag inte, men två år senare började min kompis med teater och blev vän med honom, och för någon vecka sen delade teaterkillen bilden igen på facebook. Då såg min kompis det och taggade mig. Nu hade ju jag också börjat på den teaterkursen, och när vi hade julavslutning kände jag igen honom och hälsade. Cirkeln var sluten.





Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments