Likes

Comments

Likes

Comments

Ja, jag är medveten om att mina läppar ser skeva ut, men who cares. Denna helg är fullpackad, som dom flesta. 18års fest, personalfest och jobb as usual. Och som toppen på tårtan är jag ledig från skolan idag!! Dock står ändå jobb på schemat med uppstigning klockan åtta. Men men, cash is kind haha.

Likes

Comments

Ibland fantiserar jag om att ta kniven och skära ett lodrätt sträck över handlerna för jag har hört att doktorer ej kan sy igen det då, men jag vet inte om det är sant. Jag kan drömma om att hoppa från en höghöjd. Känna adrenalinet när inget längre håller mig tillbaka. Lättnaden över att vara fri. Friheten att sväva löst i luften på väg mot slutet. Ibland när jag passerar ett tågräls funderar jag på vad det är som hindrar mig från att kliva på det och vänta på nästa tåg. Och bara stå där och se slutet närma sig. Låta friden slå till mig. Låta smärta försvinna i takt med mitt medvetande. Men jag gör det inte.

Istället sitter jag här och borstar mina fransar med den mörka färgen min favorit mascara innehåller. Jag tar inte livet av mig. Trots att längtan ibland är så stark att jag skakar. Jag klär på mig och klistrar på ett leende. Jag har lärt mig att ge människorna omkring mig det dom vill se, så dom slipper ta itu med de trasiga delar som jag är uppbyggd av. Eller snarare dom trasiga delarna av en gång lycklig och någorlunda glad människa som är ihop limmade med superlim. Jag kliver på bussen till skolan med hörlurarna i och någon låt jag inte lyssnar på spelar högt. Jag klarar bara inte av att höra alla människor omkring mig. Musiken fungerar som öronproppar, dom spolar ut surret runt om mig. Men dom täcker även mina egna tankar som ekar högt att ingen vill ha mig och att allt vore bättre utan mig.

I början visste jag att det inte var sant men allt efter som åren passerat är jag inte längre säker. Och denna orealistiska röst litar jag nu blint på och baserar alla val jag gör helt och hållet på den.

Varför jag fortsätter att leva vet jag ej, men för stunden så är det de jag gör. Även fast jag inte skulle kalla de jag gör för att leva. Men jag är i alla fall här och jag fortsätter i alla fall att kämpa vidare, dag för dag.

Likes

Comments