Stockholm

En försenad födelsedagspresent. Ett oanvänt presentkort. En 53 år ung mamma. En 22 år gammal dotter. Lägg ihop dessa härliga faktorer och ni har min söndag i enkel mattematik. För att fira att mamma fyllt ojämt bjöd jag henne på en tur till fotografiska museet i Stockholm, för brunch, utställning och allmän kvalitetstid. Att denna trevliga utflykt föll in under farsdag var inte avsiktligt, men det var ack så passande. Min ömma moder har hela mitt liv rott vår lilla familjebåt helt själv och agerat dubbla föräldrar till två bråkiga ungar. Hon är bäst, min kära mamma, som orkat med all vår skit i 25 långa år. Hon har styrt skutan utan besättning och gått i hamn utan att hamna på grund. Hon är en pärla, ett fantastiskt väsen skapad på samma sätt som powerpuffpinglorna, av socker, salt, peppar, allt som är snällt och såklart kemikalien X som jag bara antar består av krut, engagemang och kärlek. Hon förtjänar att firas varje timme, och inte minst på farsdag, då hon är pappan jag alltid önskat mig.

Åter till söndagen nu då. Vi tar tuben till slussen, promenerar i kylan längst den otroligt ocharmiga byggarbetsplatsen som är vägen till fotografiska. Vi hänger av oss, strör runt lite bland alla fotografier och sätter oss slutligen till bords på andra våningen. Med utsikt över gamla stan på ena sidan och djurgården på andra, sitter vi bredvid dem enorma fönster som omger oss och spanar ut över Stockholm. Menyn består mest av tillagade rotfrukter, bröd och ostar, grönsaker och en korv vi inte äter av. Det är gott, men det är ingen "släng dig i väggen Berns"-upplevelse. Vad betalar vi för? Troligen miljön, servicen och inträdet till museet. Det smakar bra, morötterna med krispig grönkål är verkligen inget att leka med, men jag må ändå säga att jag är lite besviken. Det fanns ingen fisk förutom lite inlagd sill, någonting som inte alls faller mig i smaken. Efterrätten duger i krig, men jag får lite av en sockerchock av dem supersöta macarongerna och brödpuddingen smakar mest vattnig limpa. Sällskapet är dock godare än allt på tallriken så man kan ju inte klaga i slutändan.

I priset ingår inträde på själva museet, så efter ett X antal portioner samt fyra minimala koppar kaffe, rullar vi ned bland bilderna. Vi spanar in höstsalongen, där jag faller pladask för Tobias Häggs luftburna foton på sanslösa landskap i starka färger. Vi tar även en lång titt på Paul Hansens utställning "Being there" med galna bilder från alla hans resor till krigszoner jorden runt. Det är mäktigt, att få någon form av inblick i den verklighet som miljontals människor lever i och att på så nära håll se det helvete dem går igenom dagligen. Man blir tagen, det är helt klart, och får insikt om vilken fantastisk tur man har som föddes i ett land som Svergie. Att man föddes med tak över huvudet, ett socialt skyddsnät och mat på bordet. Att man är så privilegierad som just jag är, att jag har levt i trygghet sedan dag ett, fått gå i skola och ha gratis utbildning. En utställning som får en att tänkta, att reflektera, över hur bra man egentligen har det. Även om jag fryser när jag går ut, även om jag är törstig när jag inte har druckit. Även om jag är trött, hungrig eller smutsig, så vet jag att alla dem känslorna är temporära. Jag kan äta, jag kan sova och jag kan tvätta mig, möjligheter som för mig är så självklara samtidigt som dem för andra är den mest lyxiga tillvaron tänkbar.

Det var en jävla fin dag, farsdag 2017. En söndag bättre än många andra. Ett lyckat födelsedagsfirande kan man nog kalla det, eller det tycker i alla fall jag. Ni får fråga mamma, det var ju trots allt henne vi firade....

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tankebanken

Det finns en historia bakom den här bilden. En förtrollande saga om varma dagar och sand i bikinin. En berättelse om gassande sol, en öde strand och ett turkost hav. Likt en fantasybok utspelar sig allt på en magisk plats, där färgerna lyser starkare och dem gröna bergen som omringar oss verkar vara tagna direkt ur en bilderbok. Det finns en fabel om en prinsessa som levde lyckligt i alla sina dagar, men hon visste inte att dagarna var räknade.

Missförstå mig inte. Jag är fan brutalt lycklig just nu. Även om vinterdepressionen är på ingång och jag ständigt går på minor för att se när helvetet verkligen smäller av, så är jag i skrivande stund så glad för allt jag har i mitt liv. Det enda som stör mig är tröttheten. Herregud vad kämpig denna morgon har varit och det värsta är att värre blir det. Hela min kropp har bytt tidszon och allt jag gör känns som att det tar tiotusen gånger längre tid än det vanligen gör. Är så trött att jag blir förvirrad, försöker använda mitt busskort för att gå ut ur spärrarna och greppar inte att jag inte behöver det för att komma igenom. Jag är seg och jag är dåsig och jag har ingen ork. Jag känner mig så luddig, nästan lite berusad, för jag är så otroligt sömnig och samtidigt så himla glad. Jag har inte energin, men jag har känslan. Lite som lustgas, lite lätt suddig men ändå väldigt nöjd.

Likes

Comments

Musik

Jag har lyssnat på Kahlid hela denna morgon. Han hjälper mig tänka, han hjälper mig skriva. Han håller mig på banan, han kaffe och tuggummi.

Jag lyssnar om och om igen, på samma låtar och samma sång. Ett beat som får mig att leverera, får penna till papper eller fingrar på tangenter. Jag har skrivit mer idag, denna morgon, än jag gjort dem senaste två månaderna. Även om jag svamlar nu, så är det i alla fall någonting som skapas.

Hans röst, hans sound och hans texter är så bra att det leder till skrivkramp. Han får mig att slappna av samtidigt som jag blir så akttiv, en kombination jag inte tidigare trodde var möjlig.

Hela det där albumet American Teen har gått på repeat sedan jag hittade det för sex månader sedan och jag tröttnar aldrig på tracken 8teen, american teen, young dumb & broke, Thearapy och hopeless. Det blir bara inte dåligt. Texterna är fina, går att relatera till och har en story bakom. Jag är sen med det här inlägget, skulle skrivit det för hundra år sedan, men bättre sent än aldrig. Jossan, denna snubbe är till dig, det var han jag hintade om förra gången. Så har ni nu hamnat på efterkälken, fastnat i någon bubbla eller haft ett halvårs radioskugga, så måste ni nu komma ikapp verkligheten och lyssna igenom allt han någonsin gjort och gör det nu.

Likes

Comments

Cibo, Stockholm

Vilken grej. Efter succén med "halv åtta hos mig" så har vi valt en ny väg att gå för att kontinuerligt kunna ses. Vi kallar det, som rubriken då säger, för pizza night with the ladies. Uttalat med lagom mycket ironi för att det inte ska bli obehagligt och cringigt.

Upplägget då? Jo vi kör såhär, vi ses en gång i veckan/varannan vecka, lite oklart hur det blir men med relativt korta intervaller. Vi köper en pizzadeg och vi slänger ihop olika varianter varje gång. Igår blev det pizza med tomatsås, broccoli, grönkål, lök, mozzarella och fetaost, toppad med persilja och citronzest. En dröm för magen och ett sällskap som är en dröm för psyket.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det här är ett så jävla bra koncept för att hålla kontakten med dem man önskar man kunde träffa oftare. Man får tänka om och inte begära för mycket för då får man ingenting. Ta en kväll då och då, gör det avancerat som vi gjorde med "halv åtta hos mig" eller förenkla det hela med en idé likt denna. Så jäkla gött att vi är på banan igen, har saknat dessa brudar lite väl mycket. Nu blir det pizza för hela slanten och Novembermörkret kommer lysas upp av dessa fagra ljuspunkter!

Likes

Comments

Gotland, Resor

På en ö i Östersjön stannade jag tiden. Dagarna flöt ihop i en enda underbar smet och jag ville inte sluta dega. Ville inte se den nalkande hösten i vitögat, ville inte inse att sommaren var påväg mot sitt slut. Ville inte tänka på att semestern snart är över, att utvecklingen stannar och det enda som kommer förändras är siffrorna på kontot.

Jag tog tillvara på tiden, lät er komma i andra hand. Är inte ett dugg ledsen över det. Hade det för bra för att bry mig. Spelade kubb. Solade. Badade inte för att det var svinkallt i vattnet. Läste Harry. Åt god mat. Drack gott vin, ja tro det eller ej men jag har nästan slutat hata det. Fotade får i hagar, såg solen gå ned över Västergarn. Träffade Lasse, bodde hos Hasse. Sprang bland åkrarna. Cyklade utan backar. Spelade spel. Drack te. Vandrade i Visby. Åt glass. Köpte sylt. Åt burgare. Grillade halloumi. Det var sommar. Riktig svensk sommar. En veckas lyx och mys. En veckas lifegoals. Inte undra på att jag inte hade tid att skriva, jag levde ju livet.

Det var bra, nästan för bra för att vara sant. Det var varmt, det var tyst och jag var brunbränd som en pepparkaka. Livet på Gotland en vecka i Juli är nog på riktigt det bästa som finns av allt i världen.

Likes

Comments

Tankebanken

Ska nog hämta ut en tusenlapp, lämna in den hos Forex och byta ut den mot glänsande 10-kronor. Jag ska ta min tunga kasse som klirrar likt spargrisen jag hade som liten och knata i motvinden, mörkret och kylan, rakt in till solarieöarna. Hur är det ens möjligt att vara så fräsch som jag var en gång i tiden? När benen hade den där bruna nyansen och glänste likt en spegelblank sjö. Håret var solblekt och visserligen fnasigt som fan, men det var så jävla fint. Fräknarna tog över, finnarna torkade ut. Nu sitter jag här med blåspräckliga händer, blödande nagelband och skrynkliga naglar. Ett rödflammigt ansikte i kontrast till den likbleka kroppen där varenda ådra lyser blått likt floden i Amazonas sedd uppifrån.

Det är så tabu, så emot allt jag är att lägga mig i en lysrörskista med en fläkt som låter som en ångvält, bara för att jag inte står ut med att se ut som ett spöke. Jag sminkar mig sällan, har aldrig färgat håret. Tvärvägrar läppförstoring och ögonfransförlängning. Men likt Michael Jacksson så står jag inte ut med min hudfärg. Jag känner mig som en levande zombie och påsarna under ögonen talar ju för detsamma.

Likes

Comments

Musik
Min första riktiga skiva. Mitt första album och min första singel. Mitt första band egentligen, var The Sounds. Med Maja Ivarsson i spetsen har dem rockat mina hörlurar sedan början av 2000-talet och dem står sig stadiga än idag. Ibland hamnar dem i glömska, försvinner i mängden av rock, pop och house som cirkulerar på mina spellistor. En fullträff på shuffel, likt en gåva skänkt från ovan, tar dem tillbaka till mig och mig tillbaka till ungdomens glada dagar. Fyfan vad bra dem är. Jag blir så snuskigt taggad att jag inte vet vad jag ska göra med all den överskottsenergi dem ger mig. Tony the beat, seven days a week, shake shake shake och såklart Livin' in America, bara för att nämna ett fåtal av allt det guld dem har framställt i studion.


Idag har dessa låtar gått varma i mina öron. Från första morgonstund tills sista minut innan arbetspasset. Det är fantastiskt. Jag tänker tillbaka på när jag satt hemma i mitt delade sovrum och lyssnade på min CD:spelare, om och om igen på låtar med texter jag absolut inte förstod. Jag tänker tillbaka på hur skivan fick repor när vi bilade genom Turkiet och sorgen var total när det hackade till gång på gång. Knep och såpa blev min räddning i dessa dagar och jag kunde åter igen rulla upp och ner för bergen med Majas ljuva stämma i mina oproportionellt stora barnöron.

Jag får minnesbilder i huvudet, flashbacks från mina gladaste dagar första året på Peace & Love. Det är lite lustigt att tänka på det nu, hur den där gången, den där konserten, den där timmen mot kravallstaketet, gav mig den kärlek jag har idag till spelningar och hur jag beter mig under dessa. Jag hade ju sett saker innan, varit på Britney Spears och the Kooks, men någonting likt detta hade jag aldrig tidigare upplevt. Tackar bandet såklart, men tackar nog mest den galna bruden som stod bredvid mig den där dagen. Hon var så hundra procent svincool, obrydd och asskön så det smittade av sig. Hon visade vägen, tog fanan i handen och ledde hela publiken ut i kaoset. Skriksjunga, hoppa och dansa hela konserten ut, någonting jag tidigare aldrig gjort. Det var livet. Det var så förbannat jävla asroligt att jag än idag röjer på samma sätt.

Det gör ont i mitt hjärta, det smärtar i min själ, att jag inte har biljetter till deras spelning på Debaser i December. Att det skulle bli slutsålt borde jag förstått, dem är ju trots allt bäst. Jag ger dock inte upp ännu, så länge det finns tid så finns det hopp och jag ska fan i mig se dem igen. Jag ska bli 15 år igen, sjunga och dansa som den där coola bruden jag mötte på festivalen. Jag ska visa alla i lokalen att jag kan varenda jäkla textrad, från dåtid fram tills nu. Den här käppen i hjulet ska ryckas ut och jag ska stå där och jag ska se The Sounds igen.

Likes

Comments

Musik
Här ska ni få, från mig till er, ett hett tips på musikfronten. Jossan, du kan sluta läsa nu för det här är precis den skit du inte vill höra. Ni andra som nu är här och härjar, nu ska jag namedroppa någon som kommer förändra era liv, eller i alla fall förbättra dem. Han heter Deniz Koyu och han gör hetsig house som taggar igång även den tröttaste av själar.


Passande tillfällen? När du städar och vill blir klar snabbare. När du vill bränna allt på backintervallerna. När du vill krossa träningspasset eller bara vill dansa sönder sovrummet i dina underkläder. Deniz är där för dig med topplåtar som lift (aviators), Follow you och Sonic.

Sådär ja, nu vet ni vad ni ska lägga till i träningslistan eller till fredagspeppen. Varsågoda allihopa (utom Jossan då, men ta det lugnt, ditt kommer!)

Likes

Comments

Cibo, Flipptip
Livet som svenne vore ingenting utan fredagsmys med tacos. Färs, majs, gräddfil och grönsaker insvepta i ett uppvärmt tortillabröd. Det finns få saker som slår. Nachos i ugnen med smält ost och lite salsa. Ah, ni kan känna smaken bara vid tanken. Vad är det då som gör det klassiska tacomyset lite bättre? Vad är pricken över i:et, vad är körsbäret på toppen? Vilken skål töms först? Vad tar slut innan man knappt hunnit börja? Svaret på dessa frågor är enkelt: Guacamolen! Livets bästa röra som förtärs inom loppet av några sekunder. Länge har jag experimenterat, knegat och kämpat i köket för att få till den optimala varianten, den som mest liknar den Kate knåpade ihop åt oss när vi hälsade på henne i San Diego. Igår kom jag fram till något, igår knäckte jag nöten som tidigare aldrig velat krossas. Mina damer och herrar, kråkor och sandaler, här kommer nu framgång i receptformat, bara för er och för alla i er närhets välvilja och välmående!!
3 perfekta avokados

2 feta vitlöksklyftor

1 schalottenlök

1/2 tomat

salt och peppar efter smak

ett knippe färsk timjan

en skvätt pressad citron

1. Dela avokadon på mitten. Gröp ur, hacka och mosa sedan ihop till en röra med en gaffel.

2. Pressa vitlök och rör ner i avokadon.

3. Hacka lök, tomat och timjan fint och blanda ned tillsammans med salt, peppar och citronsaft.

4. Servera med tacos och nachos. Eller ät det rakt av, funkar det också.

Likes

Comments

Flipptip, Stockholm

Höst behöver nödvändigtvis inte vara synonymt med mörker, ångest och kyla. Det behöver inte vara tanken på kallar tider och längtan efter sommaren. Visst är det så i många fall, det ska gudarna veta, men inte varje gång och framför allt inte varje lördag. Är du en vanlig dödlig, ledig på helgen och har fri lek hela dagarna, så rekommenderar jag varmt ett besök på Bondens Egen Marknad på Södermalm i Stockholm. Fynda lokaloldlade grödor, skogsplockade svampar eller gårdsproducerade ostar och syltar eller ta dig en kantarelltoast som heter duga. Varför inte sätta tänderna i en grillad majskolv med smör eller köpa en stor bukett blommor? Här finns lite av varje och alltid någonting att se, ett hett tips för dig som vill få ut det mesta av din ledighet och för att hedra dem som likt mig får stå i arbetskläder tills skymningen kommer!

Tid: Lördagar 10-15

Plats: Katarina Bangatan, Södermalm

Likes

Comments