View tracker

Konserter, Musik

2013-12-05: Jag satt på andra raden. Du var obeskrivligt nära och det kändes nästan lite för intimt. Du började sjunga och jag kom ihåg varför jag satt där jag satt. Varför jag ansökt om en plats på denna lilla spelning hos Sveriges Radio. Du är ju kungen. Danne, du är ju kungen. Organismen kom in. Du var fortfarande kungen, fast med en sidekick. Jäklar vad du levererade. Fläckfri sång och magisk scennärvaro. Hade jag suttit längst fram hade jag nog svimmat. Tur att jag satt på andra raden, fnissade som en liten skolflicka och gömde mig bakom systemkameran.

2013-11-13: Dagen D är här. Dagen Big D. Efter månader av väntan, år av längtan, så är den här för att förgylla min vardag och för att agera soundtrack åt min kommande vinter. "Innan vi suddas ut". Även om ingenting någonsin kommer klå "svart, vitt och allt däremellan", den mest fulländade skiva som någonsin gjorts, så blir jag inte besviken. Dannes två sidor, Snook-rapparen och skönsångaren möts i en salig blandning på denna skiva och kompletterar varandra lika väl som sommar och sol. Bästa låten? Där regnbågen tar slut. Definitionen av skivan, sista tracket efter en pampig resa som avslutas på fetaste möjliga sätt. Med skivans höga densitet, tunga bas och släpiga sång. Fuck yes kalla kårar längst hela ryggraden. Jag kan känna pirret börja i svanskotan och kota för kota går det upp längst ryggen och ut i fingerspetsarna. Att skivan innehåller en låt dedikerad till min favorit Soran Ismail gör saken inte sämre. Han har gjort det igen och jag kan inte att än tacka och bocka.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Resor

Oj oj oj, här händer det grejer! Har inte haft tid, lust eller ork att skriva, men nu ligger jag här utan något bättre för mig så kan väl likväl diktera lite medan jag väntar på att Ebba ska vakna.

Vi har nu lämnat Hikkaduwa efter tre dagar som spenderats med strandhäng, surf och besök på bland annat teplantage och kanelfabrik. Inte superimponerande utflykter, men ändå kul att se.

Vi drog oss ner mot Midigama härom dagen. En liten håla där allt är dedikerat åt surf. Här heter varenda hotell och restaurang något med "surf" och alla ställen erbjuder uthyrning av brädor och lektioner för dem som vill lära sig. Ännu har vi inte gett oss på dessa vågor som med mina ögonmått både är små och svåra, men också livsfarliga då dem slår lite väl nära en drös klippor. Hittills har vi bara chillat på den fina stranden som dock befläckas av osköna människor. Vill knappt besudla bloggen med beskrivning av vad vi sett dessa dagar, men känner ändå att jag måste dela med mig av mina osmakliga upplevelser också, allt är inte fest hel tiden! Första dagen smygfotades vi av ett gäng unga killar och blev senare bilden för en mans njutningsprocess som han helt ogenerat utförde mitt på ljusa dagen, under en palm och framför ett barn bör tilläggas. Kändes riktigt otrevligt, och värre blev det när vi dagen efter fick besök av en man som gav Ebba tydliga inviter, även detta under solens högsta timma, och som drog fram skydd och lekte lite strött med i vår närvaro. Till slut fick jag avisa honom från platsen då han vägrade gå. Så synd att en så fin strand nu bara kommer associeras med dessa förnedrande minnesbilder.

Igårkväll var det party på vårt hotell. Ljudnivån blev tydligen för hög så polisen kom och hämtade med ägaren, Baba kallas han och han är en tvättäkta bror och verkar vara lite av en legend och förebild här i krokarna. Det var kul så länge det vara, vi hängde med en del andra gäster från hotellet som är riktigt schyssta, avslappnade och snälla. En av dem är typ deb coolaste brud jag träffat. Långt hår, snygga piercingar och surfar såklart. Sen att hon tänker tatuera in dödsrelikerna gör henne bara ännu ballare!

Nu drar vi snart från sri lanka, en ö som verkligen överträffat mina förväntningar, men vi har en del kvar på hinklistan så jag hoppas Ebba vaknar snart så vi kan ta itu med det hela!

  • Resor
  • 2 readers

Likes

Comments

View tracker

Ja hörni, vad säger man? Tiden går som en elvisp! Nu har vi varit på resande fot i en vecka och en hel del har hänt sedan vi hördes sist. Sjukt oklara random ting som bara tillskrivs till resor som denna.

Torsdagen spenderade vi Unawatuna. En jättefin liten strand en bit längre söderut. Vi åt frulle på en supertrevlig restaurang där dem som jobbade var otroligt gästvänliga och fixade upp oss med solstolar. Vi stannade tills regnet kom och tog en tuk-tuk hem. Kvällen spenderade vi på funky The bar där det var fullt ös och folk som dansade i alla åldrar och tillstånd. Min favorit? Kvinnan i 60-årsåldern med bruten arm som körde någon form av jogg på stället och hysteriskt leende på läppen i tre timmar. Helt klart spirit animal. Vi träffade Ida igen och hängde med henne och hennes syskon, avslutade kvällen med fyllekäk á la Sri Lanka: rotty med choklad på ett hak mitt i gatan!

Fredag då? Tog oss till Bentota, en annan strand lite högre upp. Bussarna och tågen strejkade (tror vi, oklart om vi blev lurade) så slantarna gick till ännu en tuk-tuk. Vi åt frulle på ett superfint hotell, la oss på playan som sträckte sig hur långt som helst och var näst intill tom. Vi tog ett dopp och han precis sätta oss när det mörka molnet stannade precis över oss. Det blev på riktigt storm. Regnet smattrade och vinden ven. Vi blev inhasade i ett litet surfskjul av en jättebror gubbe tillsammans med två grabbar från Tyskland och några finska tjejer. Där satt vi, dyngsura och frysande. Gubben sprang genom monsunen och köpte öl och vi hade det oväntat trevligt i det lilla skjulet. När stormen dragit förbi spenderade vi dagen med detta oklara gäng, solade, badade,spelade volleyboll. En idyllisk drömdag på en fantastisk strand med skitroliga människor. På kvällen drog vi ut (igen? Vem är jag?!) med den tyska grabbarna som kommit till Hikka. Drack sri lankas nationaldryck, lyssnade på beiber och kollade på stjärnorna på stranden. Mötte sen en 16-årig tjej från Sverige som jobbade i baren vi gick till sen. Sjukt oklar dag, sjukt bra dag dock.

Igår då? Trötta och slitna spenderade vi hela dagen på stranden in Hikkaduwa. Såg en varan simma förbi hotellrummet först såklart, käka sen frulle på ett ställe där jag rånade göra vår servitör jättesur, helt utan anledning, så vi fick vår mat först när en annan kille tog över. Allt för att jag frågade om yoghurten var smaksatt... solen sken och nu är vi båda medlemmar i hummerklubben. Vi såg solnedgången ockuperad av surfarsiluetter i en liten hydda med bra musik. Så nära magi man kan komma, garanterat. Till middag prövade vi äntligen curry på ett anspråkslöst litet hak och det var fan i mig det godaste jag ätit på länge. Kostade typ 75kr också. Fantastiskt gott, smakrik och välgjort. Det blir det helt klart mer av! Så är ni i Hikkaduwa är curry på JLH ett måste! Fantastisk servitör också, som jagade oss till mataffären med notan för vi hade råkat misskalkylera lite. Jättepinsamt men också skitkul. Nu dricker jag Nescafé och ska snart surfa, vi hörs när rödbetan lagt sig!

Likes

Comments

Resor

Idag tar vi en snabbtitt på packning på bästa sätt. Jag är och förblir organiseringens konung och har ett ultimat system när det kommer till packning av semesterväskan, någonting jag fick kämpa aningen mer med inför senaste (pågående) utflykt...

För stadsresor med förväntad shopping ska inte för mycket packas ner, det måste finnas utrymme för de nyinköpta varorna. Dessa varor kan du, om de är kläder, även bära under vistelsen och på så sätt spara massor av plats.

Det bästa tipset är dock att först göra en lista, skriva ner allt som ska med och sedan lägga fram allt på samma ställe, exempelvis sängen eller ett bord. Det är viktigt att du kan se allt som ska ner i väskan på samma gång, innan du packar ner det. På detta sätt kan du systematiskt få ner allt på ett passande sätt utan att missa någonting. Ta även fram en reseoutfit, det vill säga de kläder du tänker ha på dig när du flyger. Då slipper du stressa över det och eventuellt behöva någonting från resväskan.

Likes

Comments

Konserter, Musik, Recensioner
Mando Diao. Älskade, älskade Mando Diao. Ett band som aldrig slutar förvåna mig och i lördagskväll var det inget undantag. Längst fram vid staketet fick jag bevittna mycket naket och mycket vackert. Jag kunde glatt konstatera att dem blivit mer vältränade sedan jag såg dem strippa på skanskens scen förra sommaren men att dem bibehållit sitt totala flum. Ibland undrar jag om grabbarna rökt någonting innan de går upp på scenen, men jag tror snarare att dem blir höga på energin i rummet. På publikens jubel och kärlek som växer sig starkare ju längre in i konserten man kommer. En lite trög start slutar med ett riktigt party. Gamla hits blandas med nya låtar och det är så bra att jag inte kan beskriva det. Mando Diao gör det igen. I färre kläder än vanligt, största delen av tiden utan skor och med allt speciellare mellansnack. Jag funderar på om dem drar ut på sina konstigheter, bara för att se hur långt dem kan gå innan deras fans på riktigt blir oroliga. Svaret är nog hur långt som helst, för dessa killar kan helt ärligt göra en skiva med samma spår tolv gånger på rad och jag skulle aldrig sluta älska dem. All kärlek till dessa killar, för dem gör helt enkelt livet så mycket bättre.

Likes

Comments

Det kom ju en dag då allt vände. Då jag bestämde mig för att det var okej att älska Taylor Swift, Miley Cyrus och One Direction. En dag då jag tillät mig lyssna på popmusik som jag faktiskt älskar utan att skämmas, för varför ska man göra det? Ändå har det tagit mig alldeles för lång tid att på riktigt upptäcka och uppskatta den helt otroliga artist som är Ariana Grande. Herre min Gud, vilken pipa! Här har vi en brud som kan sjunga, på riktigt. Tror ingen kan mäta sig med henne, på riktigt tror jag inte det. Efter att jag sett helgens avsnitt av Saturday Night Live så är jag helt betagen. Kvinnan sjunger så makalöst bra att jag inte med ord kan beskriva det. Jag vill säga att hon sjunger som en Gud, men på något sätt känns det inte tillräckligt. Hon sjunger minst lika bra, om inte bättre, live än på skiva. Hur otroligt är inte det? Samtidigt är hon helt fantastiskt bra på att imitera andras röster, kolla bara på den här sketchen där hon sjunger som flertalet stora popartister. När hon kommer till Withney och sätter varenda jävla ton (4.12) ryser jag i hela kroppen. Här har vi en stjäna som inte bara är otroligt vacker, utan framför allt begåvad. Hennes röst talar för sig själv och att hon råkar vara den sötaste människa jag sett gör det hela än mer magiskt. Tror, och hoppas, att det är hennes röst som har tagit henne dit hon är idag och att utseendet bara kommit på köpet. All cred till denna tös, för att en sådan där röst ska fan i mig inte gå obemärkt eller ouppskattad!

Likes

Comments

Rödbrända näsor och likbleka ben. Vi kommer ikapp här förr eller senare, spf30 går bokstavligen varm i solen och vi smörjer pss efter bästa förmåga. Känns dock inte som solen tar på grund av ett ständigt molntäcke, men resultatet av dagens stek syns i lysrörsljuset hos juveleraren som växlar våra pengar.

Sen vi kom till Hikkaduwa har vi hunnit äta ananas godare än godis, sitta på ett X antal strandhak, sola, bada och ha det allmänt bra. Vi har mött massa trevliga, konstiga och höga människor som erbjudit oss magiska svampar. Jag tackade nej älskade mor, så oroa dig inte. Har även hunnit klippa mig så jag ser ut som Robert wells/owen Wilson/Malin i Saltkråkan (fast ful)/min egen mamma på 60-talet. Är ofantligt ful för tillfället, men det växer väl ut lagom tills jag kommer hem igen. Nu ska vi äta curry.

Likes

Comments

Efter tre dagar av förlamande huvudvärk. Tre dagar av smärta i pannan lik ingen jag tidigare upplevt. Efter tre dagar med ett bultande huvud som bäst kan beskrivas som den Harry Potter känner när Voldemort är nära, så är jag nu på banan. 12 alvedon, 3 Ipren och cirka 16 timmar sömn (nej jag överdriver inte, har på riktigt spenderat nästan all tid däckad i sängen) hjälpte inte. Skulle aldrig vågat tro att jag var så beroende som jag var, men två dygn utan kaffe golvade mig något brutalt. Imorse blev jag återställd. Snuskigt äckligt Nescafé var min räddning, tillsammans med en magisk frukttallrik och en idyllisk utsikt över höga vågor beridna av surfare. Nu mår jag bra, nu lever jag drömmen. Tack Gud för kaffe, hur äckligt det än må vara!

Likes

Comments

Cibo, Tankebanken

Det var bättre förr. Den frasen har man hört allt för många gånger från dem äldre generationerna. Min mormor hade det bättre när hon var ung, min mamma lika så. I alla fall till viss del. Tror varken mamma ett eller mamma 2 kan säga emot utvecklingen som gör vardagen så mycket enklare idag, så som teknikens under och fenomenet internet. Jag tror inte dem skulle byta rökrutorna nu mot rökfriheten från förr. Jag tror inte dem skulle byta Gotlandsfärjan på 8 timmar mot dem 3 timmar den tar i skrivande stund.

Jag tycker inte det var bättre förr, inte på särskilt många plan i alla fall. Jag saknar inte min knapptelefon, mina uppslagsverk eller busslistorna på stationerna. Jag vill inte ha tillbaka mina CD-skivor, jag vill inte ha tillbaka min grova acne. Jag skulle aldrig byta min arbetsdagar idag mot skolböckerna från högstadiet. Jag skulle framför allt aldrig offra den fantastiska utveckling maten har gått igenom från mina yngre dagar fram tills nu. Att vara vegetarian 2008 och 2016 är två helt olika liv. Förr var det torrt halvfabrikat, uteslutning av protein eller salladsblad som dominerade mina måltider. Det var inte ens varje dag det fanns ett köttfritt alternativ på menyn, varken på restaurangen eller i skolcaféterian. Förr behövde du anmäla dina måltider som specialkost och målsmans underskrift var av största vikt eftersom mattanterna annars antog att du bara inte gillade det som serverades för dagen och du fick så snällt vända om och peta bort oxbitarna i dagens pytt-i-panna.

Förr höjde nästan alla på ögonbrynen, gapade stort eller bara ifrågasatte allmänt ditt val av kost. Jag säger inte att folk inte fortfarande undrar eller är oförstående. Jag vet att det än idag finns människor som inte begriper vad jag har på mitt porslin, hur jag får i mig min näring och hur jag kan gå efter tallriksmodellen utan kött eller fläsk. Det är dock en markant skillnad i mängd från förr. Det är så mycket lättare idag att det till viss del har blivit svårare. Hur ska jag nu kunna välja burgare på MAX när dem har fler än ett alternativ? En bagatell i en värld av möjligheter om du frågar mig.

Allt är dock inte guld och gröna skogar. Att vara vegetarian har blivit förknippat med den löjliga gluten- och laktosfria hetsten som pågår just nu. Där ingen tål varken det ena eller det andra och allt du äter ska präglas av sojaprodukter eller rawfood-alternativ som kostar alldeles för mycket. Jag säger inte att jag inte uppskattar nyttig kost och hälsosamma val. Helt och hållet motsatsen faktiskt, jag tycker jättemycket om mina gluten- och laktosfria smoothie-bowls jag dagligen äter till fruksot, men jag tycker det är för mycket just nu.

Det var inte bättre förr, i alla fall inte som vegetarian. Jag har mina egna hyllor i kyl- och frysdisken. Jag har miljoner inspirationsbloggar på internet. Jag har restauranger och caféer med helt köttfria sortement. Jag kan laga mat utan att behöva tänka på att få i mig all näring jag behöver, för den finns bara där. Forskningen går framåt och dag för dag blir mitt sortement och mitt urval större såväl i virtuella världen som i det verkliga livet.

Likes

Comments

Resor

Klockan är 02.50 och jag kan inte sova. Efter att första planet blivit försenat på grund av vädret i Stockholm (classic) så ligger jag nu här, 32 timmar efter att jag för sista gången stängde dörren till min lägenhet.


Förseningen ledde till att vi missade vårt andra flyg, så natten spenderades på Doha flygplats frysandes i deras vilorum, där trötta passagerare ligger som strandade valar i väntan på att få fortsätta sina resor. Vi slog följe med en tös som hette Ida som delade vårt missöde och när vi väl klev ombord på planet fick vi varsin rad om fyra säten att bara bre ut oss över. Länge sedan jag sovit så gott på ett flyg.

När planet slog ned hjulen så var kontrasterna mellan landningsbanan här och i Sverige mer påtagliga än man kunnat föreställa sig. Här spelar ungdomar fotboll 2 meter från jumbojettar som går snabbare än ljusetsnhastighet på en sidan om planen och 1 meter från ett hönshus på andra sidan.

Trots att jag fått skicka väskan som specialbagage så anlände den smidigt och vi kunde ta oss vidare. Det är enormt fuktigt, svettigt och hetsigt på flygplatsen och det är riktigt irriterande hur påstridiga alls taxichaufförer är. Man kan inte gå en meter utan att dem ger en olika erbjudanden och totalvägrar när man ber om hjälp att hitta lokalbussen. Vi lyckades efter mycket om och men hitta en buss in till Colmobo där anslutande bussar skulle ta oss till Hikkaduwa där vi tänkte starta vår vistelse. Här kör dem som galningar och mjuka inbromsningar finns inte ens i ordförrådet. Var beredda på att folk vill lura er, det pris som sägs i början gäller tydligen inte alltid i slutet, framför allt inte om du ska ha med bagage...

Vi kommer till busstationen och kastas in i en extremt lökig lokalbuss, med indisk musik på högsta volym, blinkande ikoner ovanför chauffören och försäljare som kränger vatten, lotter och målarböcker i gången. Sjukt oklar business. Bussresan tog 4 timmar och första 1,5 bestod mest av stopp och start i enorma bilköer. Ingen AC, supervarmt och supertrångt och helt vilt. Här hoppar dem av bussen i 30 km/h och springer i kapp den i 50.

Tackar gud för att vi träffade Ida, utan henne hade ebb och jag inte vetat var vi varit! Hon tog befälet och hjälpte oss navigera oss fram. Utan henne hade vi betalat lika mycket för en tuk-tuk på 1km som för hela bussturen från Colmobo till Hikkaduwa där jag ligger just nu, svettas och kan inte sova för att dygnsrytmen har blivit helt fucked up.

  • Resor
  • 9 readers

Likes

Comments