Resor, Hawaii

Aloha från en hammock på Hawaii! Det är en solig söndagsförmiddag och planen idag är att jobba på brännan. Igår var vi på en strand med Leffe och åt poke vilket är en hawaiiansk fiskrätt. På kvällen drog vi ut, sjukt spontant vid halv ett på natten och hamnade på en klubb vår uberchaffuör tipsade oss om. Det var helt absurt. Folk grindade och kladdade på varandra likt filmer, tjejerna hade extremt korta kjolar och tighta känningar och killarna jeans hängande i knävecken. Det var som att se djur under en parningsritual, där alla som var där letade efter ett byte. Antingen dansade man tätt med någon på dansgolvet alternativt stod i kanten av det och visade sig tillgänglig för att bli uppbjuden. Det verkade inte som att det var en grej att gå ut och dansa bara för att man tycker det är kul, utan mer som att dem flesta bara är ute av en enda anledning.


Förutom det så lever vi Aloha-life. Solar och badar, omringade av palmer och höghus i Honolulu. Har det fint helt enkelt, förutom att jag fortfarande är sjuk. Fast hellre sjuk på Hawaii i än någon annanstans!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Nya Zeeland, Resor

Hallå hallå och förlåt att jag är sen! Dem senaste dagarna har varit fyllda till bredden, med upplevelser, bilfärder, flygresor samt den vidrigaste sjukdom jag någonsin varit utsatt för. Sista tiden i Nya Zeeland var alltså hektisk, men för min del var den även den bästa tiden i landet!

Målet var Raglan. Vi körde mycket och länge för att kunna spendera en dag i den lilla surfstad jag läst och hört så mycket om. Staden är liten, mysig och bohemiska. Trevlig fik och restauranger kantar gatorna, lokala konstgallerier och butiker med surfgrejer och snygga kläder lika så. Staden ligger precis vid vattnet och stränderna som finns här är för fina för att beskriva. Här åt vi lunch på the schack, ett supertrevligt café med jättenice personal. Vi strosade runt, lagade mat i solnedgången och såg späckhuggare simma förbi när vi åt frukost. Jag fick här äntligen surfa, på lugna och långa vågor i våtdräkt och med för liten surfbräda. Det var fantastisk och det var kallt.

Som ni kan utläsa finns ingen energi riktigt för att skriva på ett roligt eller intressant sätt. Jag är dödssjuk och orkar inte riktigt. Vi är i alla fall på Hawaii nu, var sjuk dem sista dagarna i Nya Zeeland också och även på flyget hit. Nu bor vi i en airbnb-lägenhet med en snubbe som heter Leif och hans katt Jean Claude. Det är asnice. Han bjuder på glass, brownies och mat och nu ser jag på gossip girl till frukostkaffet. Lever verkligen lyx i den här lilla ettan, med gymutrustning och saltvattensakvarium.

Likes

Comments

Nya Zeeland, Resor

Hej, hej, dålig uppdate från mig. Vann ingen tävling, men vad fan, får väl köra vidare på denna publika dagbok ändå. Har redan hört av från mina två mest frekventa läsare angående uteblivna inlägg dem senaste dagarna så antar att det finns ett intresse för det jag har att säga i alla fall.

Under dem senaste dagarna har det känts som att vi snabbspolat genom ett år av årstider. Vi har hunnit uppleva vår, sommar, höst och vinter, allt inom loppet av en vecka. I Queenstown har vi upplevt ett stadsliv, mycket folk och hemsk trafik. Vi har ätit glass som var precis så god som dem guldmedaljer den hade vunnit och ätit burgare som i var värda den orimligt långa kötiden. Vi har tvättat oss i en iskall å, motionerat och åter igen fuskcampat. Vi har gått ut, druckit gratis trots att vi missade det pub crawl vi vunnit och som vi stannande i stan för. Vi har upplevt sommaren, gått på marknad, solat på en öde stenstrand, läst dåliga böcker och blivit bitna av sandflugor.

Vinter då? Kanske inte lika bitig som den svenska kylan vi valt att fly ifrån, men för oss som är vana med shorts och t-shirts var dem tre grader vi vaknade upp i knappt uthärdlig. Vi tog en tur ut till fjordlandet, där långkalsonger och underställströjor fick göra den tjockaste tröjan och den enda jackan sällskap. Det var svinkallt och superballt. Vi såg sälar och pingviner, mastiga berg och skyhöga vattenfall. Det var en lång resa, med ännu en busnatt i campinglivet och en stressig resa tillbaka till civilisationen då tanken klarade sig precis fram till närmaste bensinmack 92 km bort.

Vår och höst lever vi i nu, när vi åker upp längst sydön på två dagar. Regn och sol avlöser varandra i ett slags aprilväder och det blir tydligt att den nya zeeländska sommaren närmar sig sitt slut när vi passerar genom alléer som skiftar i orange, rött och gult. Det känns sorgligt med fallna löv och regnrusk, för det blir en ganska tydlig markering för att denna del av vår resa även den närmar sig sitt slut. Om fyra dagar är vi åter i våra flygplansstolar, påväg mot nya upplevelser.

Likes

Comments

Ja. Glassen är precis lika god som den ser ut.
Nej. Det är inte tillräckligt varmt för att bada.
Ja. Gloria är verkligen så mysig som hon ser ut.
Nej. Det är inte plastnektariner som lyser färggrant i fruktlådan.
Ja. Vi promenerade i en fruktträdgård.
Nej. Vi knyckte inga äpplen.
Ja. Så här ser vägarna ut i princip överallt.
Nej. Det är inga vykort.
Ja. Vi åt glass igen.
Nej. Det är ingen kuliss bakom vår frukost.

  • 144 readers

Likes

Comments

Nya Zeeland, Resor

Ligger på en plats där vinden skakar hela bilen. Där blåsten tar tag i elden på gasspisen och gör att det tar onödigt lång tid för mig att koka vatten. Kaffepulvret för tre dollar ligger och väntar i min spacedhipmugg. Om vattnet bara vill bli klart någon gång så kan jag dricka den sörja jag för några månader sedan inte ens vågade nämna vid namn, när jag jobbade bland lyxbönor och finkaffe.

Man vänjer sig dock. En trött kopp med kaffeliknande vätska blir allmänt ganska oviktigt och lågprioriterat när man kan få bättre kickar utan koffein. Att vakna till en soluppgång, eller snarare mitt i en, är långt bättre än alla kaffedrycker jag någonsin har druckit eller kommer att dricka.

Frågade just Ebba om lite hjälp med att summera den tid som gått sedan vi befann oss i Franz Josef. Hennes svar? Det var dem där bra dagarna. Tack Ebba för din input. Dessa bra dagar har ägt rum i Wanaka. En relativt stor stad precis vid en sjö. Vi sov första natten på en fin camping nära floden, åt burgare och spanade in solnedgången. Riktigt skön kväll efter en dag med flera timmars bilkörning. Värt att nämna är att Ebba tog en tupplur i bilen, något vår självutnämnda Nap Queen inte gjort på alltför länge.

Dagen därpå var minst lika härlig. Vi vaknar, segar i Gloria, drar ut våra ihopvikbara stolar när det blir för varmt att ligga inne och ställer upp dem på gruset utanför bilen. Solen ligger på och med bikini och varsin tjock svensk deckare känner vi oss som en hybrid mellan ett gammalt par på campingsemester och två solpressande ungdomar. Det är fint det. En utläst Läckberg och 200 sidor Lars Kepler senare ger vi oss iväg. Vi tar dagen som den kommer, kör in till stan och äter glass på ett ställe med riktigt gott rykte. Gott, som glass alltid är, men vi har ju smakat bättre (I'm looking at you Byron Bay!).

Det är det vi gör. Det är det som är bra dagar. Vi tar Gloria till olika ställen med fina utsikter och läser böcker. Vi ställer upp vårt portabla kök och matbord och äter burgare med sladdrig ost och ketchup från en konservburk. Vi sover på en parkering där det inte står ordagrant att vi inte får vara och vaknar upp, som tidigare nämnt, när solen går upp över bergen och speglar sig i den djupt blåa sjön.

Likes

Comments

Nya Zeeland, Resor

Ryggen knakar och lederna är stela. Nacken stramar och axlarna skjuter i öronhöjd. Hela kroppen känns manglad och motvillig, men jag antar att det är så det blir när två pensionärer tar sig an lokalpuben i Franz Josef.

Gårkvällen bjöd alltså på dans. På den enda baren i den lilla orten Franz Josef, mest känd för sin glaciär, men tydligen också detta hak som ska vara den bästa backpacker-baren på Nya Zeeland. Min källa? Två svenska brudar vi mötte på flygplatsen och sedan stötte ihop med när vi letade camping här i stan. Det var fredag, det var drag, det var tävling i sten, sax, påse. Ebba, eller Ebbebe, kom till semi och vann ett pub crawl i Queenstown. Det var happy hour, alla var glada och musiken spelades från en spotifylista med bara en Zara Larsson-låt.

Ett ösigt avslut på en slö dag. Efter första sovmorgonen på lite för länge, med utdragen frulle och morgonläsning i Gloria. Ensamma på campingen vi betalat för och med lyxen att slippa flytta sig innan snuten dyker upp och schasar bort en. Hela dagen bjöd på regn så vi fick ställa in planen på att se glaciären. Det blev istället så segt som det kan bli, med böcker och tupplurar i baksätet och sedan lite uppfräschning och löpning i regnskogen.

Vi tog igen gårdagens misssde aktiviteter idag. Vaknar upp, utnyttjar en sista dusch som vi lyckats gå utan i fyra dagar innan vi anlände till Franz, så det var värt att passa på. Frulle på parkeringen och en omelett som matsäck och vi drog iväg för att spana in isen. Kände mig direkt, som om jag inte redan var det, supernöjd med att vi är så långt bort från svensk vinter man kan komma. Fyfan vad jag hatar kyla. Att frysa måste vara det värsta som finns och jag garanterar att jag aldrig fattat ett så bra beslut som det jag gjorde när jag hoppade över hela det svenska vinterhalvåret.

Trots kylan var det uppfriskande med en promenad i bergsområdet och det var otroligt mäktigt att omringas av isande vattenfall och forsar och framför allt att se den enorma massan is högt upp i bergen som är Franz Josef-glaciären. Det kändes lite som att vara i en HD-tv med vidvinkel. Så overkligt kändes det, att stå där mitt mellan dem höga bergen, med toppar, forsar, grönska, snö och vattenfall i ett 360 graders spann runt sig. Nu är vi åter på vägen, med det fortsatta pensionärslivet som målsättning.

Likes

Comments

Nya Zeeland, Resor

En liten bildserie från en dag i Gloria. Vi kör runt, stannar till, käkar mat och kör vidare. Tar avstickare från huvudleden och droppar in på sidospår som erbjuder mäktiga scener och svårslagna utsikter. Det är en av dem finaste grejerna på denna resa, alla dessa galet vackra ting man får uppleva mellan alla äventyr och utflykter. Vardagen, den vi har i Gloria. Med frukost i bakluckan och lunch någonstans vi inte ens hört talas om. Alla dessa detaljer som bygger upp vårt liv här på Nya Zeeland, alla dessa små saker vi alltid gör utan att ha dem som mål eller fokus, är ibland bättre alla dem planerade dagsturerna.

Vi lever ett seniorliv. Ligger och drar oss i sängen med goda böcker och rykande koppar te. Vi läser på om landets historia i reseguider och går och lägger oss vid niotiden. Vi uppskattar promenader längst vackra stråk och drömmer om en frasig kanelbulle till kaffet. Allt detta lugna i förgrunden till den dramatiska kuliss som är Nya Zeelands natur.

Likes

Comments

Tankebanken
Idag fyller världen finaste människa 21 år. Miranda Orbelius, Guds gåva till människan, utan tvekan. Jag kan skriva miljarder texter om våra tider tillsammans, dem 17 år vi haft ihop, men det jag egentligen vill säga är att jag älskar henne mest i hela världen och att om hon någonsin försvinner från min sida kommer jag ta livet av mig. Hon är bäst och alla er stackars jävlar som inte får dela sitt liv med henne kan vara säkra på en sak, ni lever inte ett fulländat liv och det kommer ni aldrig göra.

Likes

Comments

Nya Zeeland, Resor

Nelson. En mindre stad med mycket konst och museum. En liten mysig ort där vingårdar och fruktträdgårdar omringar dess utkanter. Efter en välbehövd tupplur i en park drog vi mest runt. Vi kände oss patriotiska och besökte swedish bakery som var stängt. Vi kände oss som fantasyfans och knatade till guldsmeden som gjorde ringarna till "sagan om ringen". Vi kände oss kulturella och besökte en del gallerier och konstaffärer. Vi kände oss bohemiska när vi promenerade genom den botaniska trädgården. Och när vi tagit promenaden uppför backen till nålstatyen som representerar Nya Zeelands mittpunkt kände vi oss mycket centrerade. Allt var frid och fröjd. Vi lagade middag och satt i en park, solen sken och vi åt quesedillas. Rätt som det är så blir det högljutt. I parken samlas diverse lokalbor som verkar sakna både hem och sinnesnärvaro. Det dricks, skrika och knarkas på toaletten. På parkeringen här ska vi sova i natt och med väl låsta dörrar somnar vi till ljuden av en efterfest vi inte var bjudna till och vaknar upp med äggade rutor.

Morgonen därpå rullar vi upp före solen och sätter av mot Abel Tasman. Ännu en nationalpark, ännu en hike. Vi stiger på en vattentaxi (en båt) på parkeringen där vi lämnat Gloria och bogseras sedan ut i havet av en traktor. Ser absurt ut och ja, det var ju verkligen inte vad jag hade väntat mig när vi bokade vattentaxin... Taxin stannar till vid någon berömd sten och sedan vid en liten ö med massa sälar som delar vår morgontrötthet där dem ligger och jäser i solen.

Taxin släpper oss i Torrent Bay. Härifrån traskar vi upp och ned för dem snirkliga skogsvägarna och försöker få en glimt av det vidsträckta havet på andra sidan buskaget. Fyra timmar till fots och scenarierna är snarlika hela vägen. Såklart väldigt fint, som allt här i Nya Zeeland, men jag tror Tongario Crossing har gjort oss kräsna och vi förväntade oss nog något lite mer än det vi fick se. Vi mötte dock väldigt många campare, som fullt utrustade flåsade sig fram i det varma vädret, med kängor av kvalité och vandringskäppar av trä. Jag skulle tippa att det är det bästa sättet att se denna nationalpark på, att vandra hela vägen uppför kusten och sova över på campingplatserna som ligger jämt utspridda över sträckan. Ebba och jag tog oss bara an en bråkdel och jag skulle gissa att det blir bättre ju högre upp man kommer.

Slut efter en heldags traskande åkte vi tillbaka till Nelson. Ett X antal trafiköverträdelser senare var vi framme, köpte glass och lagade burgarmiddag. Vi flyttade Gloria till en annan parkering och somnade med hoppet om att ingen skulle komma och rycka i dörrarna, som vi hört kunde hända på denna camping, eller mer bestämt parkering.

Likes

Comments

Nya Zeeland, Resor

Städer. Från ingenstans. Städer. Känns absurt. Känns malplacerat. Känns nästan lite fel. Att gå från öppna landskap och tomma motorvägar till höga hus och stadstrafik kom som en verklig överraskning. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, kanske en snäppet vassare fiskeby med tillhörande brygga? Kanske en liten glesbygd med en gul sundsfärja? Kanske en stor stad med en riktig hamn och en båt sin ser ut som Destination Gotland? Tänkte mig definitivt inte den sistnämnda, men ki fick jag. Wellington är en riktig stad, med många människor, restauranger och butiker. Full av street art och fickparkeringar. Enkelriktade gator och backiga bostadsområden som får oss att tänka på San Fransisco.

Här spenderar vi kvällen. Promenerar lite, äter middag på Mishmosh, ett burgarställe som lockar med schysst inredning, teaterbelysning och ja, mat. Varsin portobelloburgare, lite kumara Fries till mig. Inte den bästa burgaren jag ätit, men helt klart godkänd. Kumara Fries var inte heller dumma, mest roligt att pröva något som tydligen ska vara klassiskt ny zeeländskt i matväg. Smakar och ser ut som sötpotatis ungefär, vilket är det bästa jag vet.
Sen var det bara att vänta. Till färjeterminalen och på båten som gick 02.30. Tre trötta timmar senare, halvsovandes i ett säte med betongkeps och gamnacke, rullade vi av Gloria från bildäck och ner mot Nelson.

Likes

Comments