View tracker

Här om dagen blev jag kallad till psykmottagningen för att lämna urinprov. Det är rutin att lämna både blod och urin inför fortsatt utredning. Min förhoppning var att springa in, pröjsa 150kr för att kissa i en mugg och sen ca 5min senare promenera ut redo för en shoppingtur med sambo och son. Så var dock inte fallet.

När jag blivit bemött av en professionell, trevlig och förstående kvinna så blev jag guidad till en rymlig toalett med speglar på varje vägg. Jag fick förklarat för mig att en av speglarna var som i ett förhörsrum där hon kunde titta på mig men jag kunde inte se henne. Det var alltså bara att sätta sig ner, balansera med en mugg mellan benen och kissa! Medan hon tittade på. Enkelt! Eller? Inte för mig. Min psykiska block satte sig på tvären, vattnet porlade i handfatet, mina fötter började domna och tiden gick. Jag nynnade, lutade mig fram och tillbaka, försökte slappna av och tänka på annat, men ingenting hjälpte. Jag kom plötsligt ihåg att iskallt vatten oftast rinner rakt igenom mig! Så jag ropade och frågade om jag fick dricka vatten? Visst fick jag det svarade spegeln. So be it. Nu satt jag där med brainfreeze medan vatten forsade ner i min hals ur en plastmugg med ordet URIN skrivet på. Mättnaden ökade, blodcirkulationen i benen minskade och klockan gick.

Kissnödigheten började ge sig till känna men blockeringen i mitt huvud ville inte ge med sig! Mina tankar vandrade iväg till min sambo, som vanligt, och då slog det mig att varje gång jag såg hans varma ögon, hörde hans röst eller kände hans närhet i mina tankar så föll ett naturligt lugn. En trygghet. Detta lugn lockade även kissnödigheten!

Jag hoppade av toaletten, drog upp byxorna och slängde upp toalettdörren! Jag sa till kvinnan att jag sannerligen inte kunde kissa om jag inte fick skriva till min fästman! Hon skrattade och räckte över min jacka som tålmodigt väntade på mig. Med mobilen i högsta hugg var jag redo för ett nytt försök! Det hade tydligen gått 45 minuter redan. Jag öppnade whatsapp och började skriva. Ju mer jag skrev desto kissnödigare blev jag och äntligen kunde jag greppa tag i muggen och börja sikta! Whooosh en flod av gyllene kroppsvätska forsade och jag drog en lättnadens suck under mitt glädjefyllda "Woho det funkar!"

Nu kunde jag stolt räcka över den vita muggen till den leende stackars kvinnan som stått där och väntat i nästan 50min.

Inga droger i mitt urin, men en jävla massa vatten i min mage. Gissa vem som fick spendera resterande fredag med att springa på toaletten?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker


Hmm vart börjar jag? Suger på att uppdatera bloggen. Det börjar bli jul, det snöar, jag äter popcorn! Fantastiskt gott. Choklad också... jag har inte glömt bort lchf men det är lördag och jag har gått ner 40kg så lets eat some popcorn!! Planen var att se på film och den börjar bra! Men Milo vaknar i omgångar så vi har inte sett särskilt långt... Lights out heter den iallafall. Klassisk skräckfilm och sådär härligt förutsägbar!!

Jag älskar fortfarande julen och allt som hör till! Har bakat ungefär 180 lussebullar hittills! Glögg, pynt och pepparkakor. Stjärnor i alla fönster och snön på backen. En bra tid på året! Man blir pepp.

Puss och kram och allt sånt där!

Likes

Comments

View tracker

Jepp, jag har bakåt tårta igen. Min moster fyllde år idag och önskade sig en dumletårta eftersom hon älskar dumle. Eftersom jag inte hittade något recept så gjorde jag en egen!

Det blev chokladbottnar, kladdkaksbotten, chokladkräm (med dumle i) och dumlefluff! Chokladsmörkräm utanpå och pudrad med kakao och chokladströssel. Den blev godkänd!

Slängde även ihop en liten glutenfri variant av glutenfri sockerkaka, chokladkräm och fluff.

Likes

Comments

Jag har ju helt glömt bort att lägga upp tårtan som jag bakade på halloween!

Chokladbottnar, chokladkräm, jordgubbsgrädde, kladdkaksbottnar, smörkräm och sockerpasta!

Likes

Comments

Shiiit jag skriver inte så ofta, men jag har så mycket att göra hela tiden. Milo har det jobbigt med tandsprickning så han är ganska tidskrävande och samtidigt som jag håller i hemmets tyglar så försöker jag ha lite fritid. Mina favoritsysselsättningar är väl wow och att måla i toon boom, men nu när jag är medarbetare på sajten Vin.ifokus så försöker jag jobba på en del artiklar också. På torsdag fyller min moster år och hon har beställt en dumletårta tills dess så vi får se vad jag hittar på. Dumlekräm, dumlefluff och chokladbottnar iallafall...

Nu har vi snart kommit till December redan! Och jag som var på halloweenfest för bara någon helg sen... men jag smygstartade pyntet i helgen med julgardiner! Efter halva november brukar jag börja pynta lite, hehe... det var så fint och snöigt i flera dagar, sen kom regnet. Nu känns det som höst igen!! Nåväl, vi tar en dag i taget...

Puss å kram!

Likes

Comments

Tiden går så fort så jag glömmer bort att blogga hela tiden. Ronny jobbar ju måndag-torsdag och åker hemifrån klockan 12.30 å kommer hem runt 23.50 så honom ser man inte mycket av! Milo får allt fler tänder och han har börjat bli mer mammig igen men jag klagar inte! Passar på att gosa när jag kan. I förrgår fick han testa att bada på badhus med kusin melker och moster Sandra! Babybassängen var roligast tydligen... i stora bassängen klättrade han så högt han kunde komma på mig å satt i stort sett med knäskålarna i min armhåla...

Aja, snart halloween här och då blir det käk och tårta hos mor. Ronny fyller år på söndag så vi kombinerar födelsedag och halloweenfest. Jag gillar halloween så jag ser fram emot helgen! Dessutom kommer Milos farmor också så det blir kul att se om han känner igen henne.

Nu ska jag dricka mer kaffe... Milo somnade just mot min arm i soffan 😌

puss fuckers 😘

Likes

Comments

Idag är en dag då hjärtat svider. Tårarna trycker bakom ögonen och jag kan känna en liten, liten bit av den sorg jag kände när Manson blev påkörd. Jag kan inte föreställa mig smärtan som min syster går igenom idag, för vi människor är skapta att glömma när något gör för ont. En kär katt och familjemedlem har fått lämna oss idag pga sjukdom och det gör ont att minnas den dagen då jag förlorade min stora kärlek och bästa vän. Jag vet vad min kära syster går igenom och det gör ont. Riktigt ont. Det vet nog alla som har stått sina husdjur nära. Alla som sett djuren som jämlikar, familjemedlemmar, varelser med själ och känslor.

En del tröttnar på sina djur och ger bort dom eller gör sig av med dom för att sedan skaffa ett nytt när det blir roligt igen. Det är ett ganska grymt beteende som jag aldrig har förstått... men man kan inte leva andras liv och man kan oftast inte påverka andra människors sätt att se på saker eller andra levande ting. I min familj sätter vi värde på djuren och behandlar dom med respekt, inte som leksaker som man kan tröttna på och slänga iväg. Därför gör det ont även i mig idag, trots att det var min systers katt.

Jag har tänt ljus och bett Manson att möta henne någonstans. Att visa henne vägen till vart man nu ska... hon var en fin katt. En riktig donna. I livet lämnade hon sin syster. Stackars lilla Bibi... jag hoppas att hon inte sörjer för hårt, men katter märker när någon försvinner. Särskilt om det är deras syskon... 

Likes

Comments

I fredags fyllde min systerson 1 år och jag fick äran att göra tårtorna! Fria händer runt några enstaka krav. En tvåvåningstårta med hans snuttefilt på i marsipan och en enkeltårta med någon form av badankor på! 

Jag slängde ihop en blåbärstårta och en jordgubb. Mycket vaniljkräm skulle det vara också... det blev också en liten glutenfri tårta som jag fick baka i sista sekunden! Men dekorationer är förstås det roligaste med tårtbak! Jag blandade lite färger av sockerpastan och lyckades få ihop två rätt ok tårtor! Dock skulle jag vilja ha lite mer verktyg om jag ska fortsätta öva på tårtdekorering... kökskniv, tårtspade och tandpetare ger inte samma resultat som om man hade haft kloka grejer...

Likes

Comments

Vet inte om det är någon fas, tänder, psykiska besvär pga saknaden av sin far eller något helt annat men Milo har varit förstoppad och matvägrat till och från i typ två veckor... idag har jag fått i honom en halv macka, några skedar plommonpuré å yoghurt, en våffla och en burk plommonpuré... och klockan är snart läggdags! Utöver detta är han vrång, trotsar och blir arg utan anledning... jag hoppas att det är något som går över för det är jobbigt både för honom och mig. Värst är det när han lackar ur för att han inte får som han vill. Jag försöker vara konsekvent! Jag vill inte att han växer upp och blir en sån där skitunge som får allt i världen för lite skrik... men bara han är glad och mår bra emellanåt så.

På tal om ingenting så ska vi snart ge oss på att brygga eget vin! Det börjar bli bråttom för äpplena får inte bli för mogna och vi har plockat hur mycket som helst... jag hoppas verkligen att vi lyckas!!

Likes

Comments

Varför blev jag så vriden åt olika håll? Som en disktrasa som gång på gång måste vridas ur för att inte mista sin funktion.

Om man fortsätter torka med samma trasa för länge så gör den tillslut mer skada än nytta. Jag är en mamma, jag är en "husmor", jag håller i trådarna och styr det mesta här hemma. Som en arbetsledare, men jag är också en person, som inte fungerar som man kanske tror.

Många som känner mig vet att jag ryggar tillbaka när telefonen ringer. Oavsett vem det är som ringer. Det spelar ingen roll om du är den som står mig närmast eller om du hör till familjen, det är en kamp varje gång telefonen ringer. Jag tittar på skärmen, på namnet, stirrar på den gröna luren och tänker efter två eller tre gånger "ska jag svara??" ibland hinner jag inte bestämma mig, men om jag ringer upp eller skickar ett sms så kan du vara säker på att jag hade svarat, om jag inte hade haft den här fobin.

Det knyter sig i magen när jag får sms eller när någon skriver på messenger, men jag är samtidigt tacksam att folk hör av sig. Jävligt tacksam. För jag gör ju inte det... jag vill höra av mig, ringa eller hälsa på men det går inte. Jag får bara ångest. Om jag ska få besök så har jag ångest i flera dagar innan, men det är ännu värre när folk bara dyker upp. Ändå älskar jag när någon hälsar på, för det visar att det finns människor som tänker på mig. Jag betyder något i någons liv. Jag är inte bara en mamma, jag är en person också.

Jag skulle kunna räkna upp allt som ger mig ångest, men det skulle ta en stund och det ser så jävla sjukt ut svart på vitt. Du kan inte påverka mycket, men du kan ha i åtanke att jag inte fungerar som alla andra. Ring bara om det är något som inte kan vänta. Annars, skicka ett sms. Jag har bland annat socialfobi, men det är inte det enda. Jag har mediciner men man kan inte bota allt med piller.

Om vi inte har pratat på ett tag så beror det inte på att jag skiter i dig. Det beror bara på att varje gång jag tänker skriva så slår min hjärna bort det. Hjärtat slår för hårt och klumpen i halsen växer. Så hör gärna av dig till mig, hälsa på eller bjud med mig på något kul! Vem vet, om medicinerna gör sitt jobb just då så kanske vi kan ses.

puss 😘


Likes

Comments