Just i den stunden nu, då man känner sig maktlös, orkeslös, idiotisk rent ut sagt.
I känslan där man går ständigt rädd för att mista allt man någonsin kämpat för.
Jag försöker varje dag att stå på benen, klara av vardagens rutin som egentligen inte är jobbig alls, men för mig är den jobbig nu då smärtan är så enorm att det känns att mina ben inte existerar alls.
Jag kämpar för att kunna resa mig upp utan att behöva trycka i mig smärtstillande regelbundet.
Om NI bara kunde se min verklighet just nu så kanske alla ord och skrämmande meningar inte skulle trilla ut.
Jag är så förbannat trött på att behöva oroa mig för vad jag har lyckats åstadkomma, att någon ska slita det ur mina händer.

Varje minut känns det som att jag ligger i en mörk bubbla, ensam, där ingen kan nå mig för allt stänger mig ute från verkligheten.
Där magkramperna tar över hela min värld och jag kan inget annat än gråta och sova när tabletterna slår till.
Jag kämpar hela tiden med att försöka stå på benen samtidigt som rädslan tar över mig att förlora allt.

Jag vill bara nå ut till dem som inte förstår, att jag kämpar hela tiden med att bara försöka sätta mig upp.
Men detta kommer lägga sig snart, jag har varit med förr. Om rätt ögon kunde förstå kampen så kanske allt skulle vara lättare just nu.

Men idag är jag fruktansvärt trött på att ständigt känna mig usel och rädd.

  • 27 readers

Likes

Comments

Just nu känner jag bara att, om jag bara hade kunnat ta hälften av den smärtan du bär på så hade jag gjort det, jag hade tagit det värsta av det och burit det så som du behöver bära på det.
Du säger att du mår bra, samtidigt som tårarna strömmar ner från dina kinder.
Men vi är tillräckligt starka så vi klarar detta och nu är det min tur att bära dig så som du alltid bär mig.
Du behöver inte vara starkast idag, du har redan visat mig att du klarar att ha hela världen i dina händer.
Och trots allt så är vi alla bara människor.


Du är min förebild, min vuxna trygghet.
Du kom och blev innerligt viktig för mig och jag kommer göra allt för att du ska stå stark.
Du har fått mig att förstå att blod är inte alltid starkast.

  • 52 readers

Likes

Comments

Åren bara springer iväg, men ändå känns de som igår jag pratade med dig sist.
Jag är fortfarande i den saknadsprocessen som var dagen efter du dog.
Och idag ska jag försöka klara mig igenom dagen igen på bästa sätt, utan dig i min verklighet och försöka svälja modet i att inte bryta samman totalt.


Idag är det årsdag igen och som alla andra gånger så känns det just nu som att hela jag håller på att slitas i bitar, smulas sönder.
Och visst, nu har jag börjat lära mig att vandra igenom dagarna utan dig men ändå rasar allt idag.

Jag ska försöka göra det bästa av allt, försöka tänka på allt jag fick istället för att känna mig förlorad i allt som kunde ha blivit om du inte dog.

Saknaden är outhärdlig just nu i alla fall, men med tiden kommer allt kännas bättre.

Jag älskar dig, jag saknar dig.
Och jag hoppas att du verkligen får vila där du är nu.

  • 64 readers

Likes

Comments

Hon jobbar kvällarna vid vattnet.
Hon har gått vilse, för långt bort från hennes pappas dotter.
Det ända hon vill ha är ett liv för hennes son, på egen hand, för det finns ingen annan där.
Hon måste rädda honom.

Hon säger till honom; älskade, ingen kommer någonsin kunna skada dig, jag kommer ge dig all min kärlek och ingenting är längre viktigt förutom du!
Ditt liv kommer inte alls bli i närheten av det jag fått leva, du kommer få växa upp till ett bra liv.
Jag kommer göra allt som behövs!

Men som mamma, har aldrig fällt en tår.
År efter år har man alltid ställt saker till rätta.
Och alltid har man gett all den kärlek utan jämförelse.
När man hittar honom gråtandes, och på nåt sätt kan man aldrig nå fram och trösta den ovissa saknaden.

Nu har jag en sexåring, allt gör jag för att försöka hålla honom varm och hålla honom utanför kylan.
När han ser mig i ögonen så undrar jag om han vet att han är trygg med mig.
Jag berättar för honom att ingen någonsin kommer kunna skada honom för jag ska ge honom all min kärlek.
Ingen betyder som du!

  • 73 readers

Likes

Comments

Jag önskade så innerligt att jag kunde skydda mitt lilla barn från all smärta han bär på just nu.
Vissa dagar är värre än andra, men ikväll var ytterligare en kväll sömnlös då jag fick torka hans tårar.
Han är inte värd detta, han ska inte behöva känna denna övergivenhet och han ska inte ha förstått känslan av att sakna något så självklart redan.
Jag vill bara trolla bort allt ont i hans lilla kropp och göra honom omedvetet lycklig igen.

Jag skyller mig själv för att jag valde just Han som pappa, att jag var så dum som inte kunde lista ut detta innan.
Jag kanske är alldeles för blåögd som tror på vad folk säger, men det har jag lärt mig nu, att det finns inte en ända människa som dyrkar ärlighet.
Jag skyller mig för allt misär, även om jag vet att jag inte kan påverka en annan människas vilja.
Jag bara önskade att jag kunde göra något för att hjälpa mitt barn igenom detta och att jag kunde finna förstånd någonstans där jag hittar förmågan att förstå hans svek.

Jag är inte världens bästa mamma, men jag är både mamma och pappa på heltid och jag kommer aldrig svika eller avvika.

Jag växte upp utan föräldrar och jag är fortfarande trasig, men min son ska växa upp hel.

  • 140 readers

Likes

Comments

Nu är det precis som att luften har sugits ur mig..
Just nu önska jag bara att någon stod bakom mig och tog emot mig.
Det är vissa dagar som verkligheten springer ifatt mig och jag hänger inte med..

Har känslan av att jag vill springa mig slutkörd, spy ut allt äckel och bara landa i en famn.

  • 146 readers

Likes

Comments

You are a beautiful view.

Idag började jag dagen med en lång ensam promenad på 1.5 timme, sen direkt hem och gjorde träningen.
Jag börjar få upp hoppet och tron på mig själv nu att jag ska fixa detta, jag ska fixa det jag kämpar för.
Det sista som får svika mig nu är hoppet.

Men i allmänhet så tror jag att ljuset börjar närma sig, jag är påväg dit jag strävar efter.
Just nu, i denna stund så finns det inget som kan ta detta ifrån mig.
Om man inte tror på sig själv, vad har man då att gå på? Vad har man då för grund att stå på?

I hela mitt liv har jag varit missnöjd med mig själv, men blivit nersparkad i mina försök så jag har alltid gett upp.
Dem är en dålig ursäkt för avslutad kamp men antagligen har min styrka varit för svag.
Men hon som sög mest energi från mig är borta nu, och samtidigt som saknaden efter mammas famn river i hela mitt inre så känner jag mig så befriad från smärta och mörker, känner mig lätt nu.
Innan var min kamp för hennes hand större är något annat här i världen så jag tappade liksom allt annat, men jag har fått inse nu att det var aldrig värt 27 år av kamp.
Idag ligger min kamp och styrka i att ge mitt barn det jag aldrig fick och det är enkelt att ge när man vet vad man saknade själv som barn.

Nu ser jag att stigen har sin vändning, jag ser vart jag gick vilse och jag vet nu vart jag är påväg.
Jag får inte släppa ifrån mig det också.

  • 143 readers

Likes

Comments

Jag skulle kunna stirra mig blind på ditt vackra, det är livsfarligt att fastna med blicken på dig.

Idag är en hanterbar dag, och oftast så blir det som tunghäfta i munnen på mig, hela jag blir tom.

Jag har tagit en lång promenad, gjort träningen, inte ätit för mycket och ska gå hem från jobbet ikväll och då körs träningen en gång till.
Jag vill bara kunna titta på mig själv och känna mig nöjd över det jag ser.

  • 168 readers

Likes

Comments

Vardagen går i sin riktning, jag hänger med och försöker andas in den luft jag får.
Idag känns allt främmande, som att man lär känna verkligheten på nytt för jag har blivit alldeles för bekväm i overklighetens drag.

Idag tog jag svansen mellan benen och ringde samtalet jag länge vetat att jag behövt göra.
Innan har jag varit så inrutad i att jag vet ju att jag kan skydda mitt barn från allt ont så jag vet att jag kan läka honom också.
Men mitt i mitt oförstånd från hans avvikelse så förlorar jag fotfästet ordentligt.
Det mitt lilla barn skriker efter, kan jag inte ge honom.
Jag som skulle ge han allt.
Men när det kommer till en annan individs bedrift så kan jag inte längre påverka.
Nu är det dags att tänka om och stötta mitt lilla barn på bästa sätt jag kan och jag kommer göra allt som behövs.
Du lovade att aldrig ge vår son en bristande uppväxt.
Men det är allt du gjort.

Mitt i allt detta så speglas hela min barndom i min sons längtan efter en trasig sanning.
Samtidigt som jag ska stå där stark för honom så faller jag handlöst till grunden så fort pojken slutit sina gröna för natten.
Men vem ska stå där och bygga ihop mig?
Jag har alltid fått lägga tillbaka mina bitar på plats själv innan, men nu önskade jag att någon annan kunde göra det åt mig, för jag har glömt bort vart dem ska vara.

Jag vågar inte lyssna till tomheten längre.

  • 174 readers

Likes

Comments

30 minuters promenad och en omgång av 7-träningen är gjort än så länge.
Kaffe och citronvatten är överlevnaden.

Det känns som att jag aldrig får nog, jag vill springa mig smal, springa tills luften är ur mig.
Men vad är det egentligen jag flyr ifrån?
Min verklighetsbild just nu är hanterbar.
Så vad är det jag springer ifrån?
Mig själv?
Dig?
Det är nog allt vider i mig som behöver slås sönder.

Jag bearbetar förlusten efter dig både dag och natt.
Om dagarna använder jag fortfarande dem där destruktiva beteendena just för att den smärtan kanske någon gång ska ta över känslorna jag känner efter dig.
Men ibland är tyngden lättare att handskas med.
Om nätterna vaknar jag upp, täckt av svett och morgonfrossa, även om jag känner på morgonen att jag verkar må bättre.
Men jag är påväg ut ur detta konsttalande rum, ut ur vredens snara.
Det kanske är just den här processen jag behöver för att överleva dig, att kunna bestrida saknaden efter dig.
Men än så länge klandrar jag fortfarande mig själv för att du valde att överge mig.

Men ibland slår det mig hårt, det jag lovade mig själv som barn, att aldrig sluta som du.
Och jag har nåt det målet, jag är absolut inte som dig.
Jag älskar min son bottenlöst, jag skulle aldrig för något i världen överge det barnet, så som du övergav mig för något annat.
Jag har blivit någon jag länge kämpat för och mitt jobb är min livsglädje.

Men jag måste bara hitta slutet på tunneln.

  • 190 readers

Likes

Comments