Jag skulle kunna stirra mig blind på ditt vackra, det är livsfarligt att fastna med blicken på dig.

Idag är en hanterbar dag, och oftast så blir det som tunghäfta i munnen på mig, hela jag blir tom.

Jag har tagit en lång promenad, gjort träningen, inte ätit för mycket och ska gå hem från jobbet ikväll och då körs träningen en gång till.
Jag vill bara kunna titta på mig själv och känna mig nöjd över det jag ser.

  • 41 readers

Likes

Comments

Vardagen går i sin riktning, jag hänger med och försöker andas in den luft jag får.
Idag känns allt främmande, som att man lär känna verkligheten på nytt för jag har blivit alldeles för bekväm i overklighetens drag.

Idag tog jag svansen mellan benen och ringde samtalet jag länge vetat att jag behövt göra.
Innan har jag varit så inrutad i att jag vet ju att jag kan skydda mitt barn från allt ont så jag vet att jag kan läka honom också.
Men mitt i mitt oförstånd från hans avvikelse så förlorar jag fotfästet ordentligt.
Det mitt lilla barn skriker efter, kan jag inte ge honom.
Jag som skulle ge han allt.
Men när det kommer till en annan individs bedrift så kan jag inte längre påverka.
Nu är det dags att tänka om och stötta mitt lilla barn på bästa sätt jag kan och jag kommer göra allt som behövs.
Du lovade att aldrig ge vår son en bristande uppväxt.
Men det är allt du gjort.

Mitt i allt detta så speglas hela min barndom i min sons längtan efter en trasig sanning.
Samtidigt som jag ska stå där stark för honom så faller jag handlöst till grunden så fort pojken slutit sina gröna för natten.
Men vem ska stå där och bygga ihop mig?
Jag har alltid fått lägga tillbaka mina bitar på plats själv innan, men nu önskade jag att någon annan kunde göra det åt mig, för jag har glömt bort vart dem ska vara.

Jag vågar inte lyssna till tomheten längre.

  • 49 readers

Likes

Comments

30 minuters promenad och en omgång av 7-träningen är gjort än så länge.
Kaffe och citronvatten är överlevnaden.

Det känns som att jag aldrig får nog, jag vill springa mig smal, springa tills luften är ur mig.
Men vad är det egentligen jag flyr ifrån?
Min verklighetsbild just nu är hanterbar.
Så vad är det jag springer ifrån?
Mig själv?
Dig?
Det är nog allt vider i mig som behöver slås sönder.

Jag bearbetar förlusten efter dig både dag och natt.
Om dagarna använder jag fortfarande dem där destruktiva beteendena just för att den smärtan kanske någon gång ska ta över känslorna jag känner efter dig.
Men ibland är tyngden lättare att handskas med.
Om nätterna vaknar jag upp, täckt av svett och morgonfrossa, även om jag känner på morgonen att jag verkar må bättre.
Men jag är påväg ut ur detta konsttalande rum, ut ur vredens snara.
Det kanske är just den här processen jag behöver för att överleva dig, att kunna bestrida saknaden efter dig.
Men än så länge klandrar jag fortfarande mig själv för att du valde att överge mig.

Men ibland slår det mig hårt, det jag lovade mig själv som barn, att aldrig sluta som du.
Och jag har nåt det målet, jag är absolut inte som dig.
Jag älskar min son bottenlöst, jag skulle aldrig för något i världen överge det barnet, så som du övergav mig för något annat.
Jag har blivit någon jag länge kämpat för och mitt jobb är min livsglädje.

Men jag måste bara hitta slutet på tunneln.

  • 65 readers

Likes

Comments

Igår påbörjade jag min resa, min resa till en nöjd jag.
Jag ska nå mitt mål och jag ska komma dit snabbt.

Idag gror äcklet inom mig, så fort jag ser mig i spegeln så gråter jag.
Jag har kommit in i dåliga vanor pågrund av synen på mig själv, men det är här för att arbetas nu.
Jag har tappat fästet fullständigt.

Jag vet vart jag är påväg och jag måste ändra riktlinje och hitta en bättre väg.
Vad jag ser i spegeln är något helt annat än vad andra ser när dem tittar på mig.
Ibland önskade jag bara att vissa kunde se mig med mina ögon så ni kunde förstå vad jag kämpar för.

Jag har hamnat här på grund av brusten kamp från två personer som skulle övertygat och stärkt mig från början.
Jag är här just för att jag har fått lära mig själv att hitta strategier till en uppväxt.
Jag har alltid stått på egna ben och fått lära mig allt själv, det är aldrig någon som berättat för mig vem jag är, så när jag skulle göra det själv så föll jag på vägen någonstans.

Jag var det där oönskade barnet från dem båda, det där barnet som blev till och tvingades att behållas.
Det är ord jag vuxit upp med.
Den ena gav upp direkt och övergav, och den andra försökte ett tag innan han gav upp.
Men idag tackar jag för det livet jag lyckats skapa, för utan all misär hade jag inte stått här nu med allt jag har, önskade bara att jag var lite mindre trasig.

Men idag börjar min kamp och den kampen är bara min, och jag står här för att klara det.

  • 105 readers

Likes

Comments

Det är vid dessa tillfällen som det skär mig. Det är dem som säger att dem känner mig, tycker att jag ser ut att må bra, jag är glad och positiv, jag svarar alltid tillbaka med ett leende.
Men om ni tittar djupare inpå mitt inre så ser ni inte samma gensvar av leende längre.
Det är på insidan som allt exploderar när utsidan ständigt blir angripet av den där glädjen.
Det är insidans mörker som smyger de sanna känslorna som man egentligen vill slå sönder med ord som ger hopp.
Det är utsidans ljus som väcker vreden inuti och det är där allt behöver slås sönder i mig.
Jag behöver hitta strategier som bryter tystnaden, jag behöver hoppas på att livet seglar framåt och inte fastnar krampfast i det förflutna som alla säger till mig att arbeta bort.
Men vad är det ni egentligen kräver att jag ska förtränga?

Även om det inte är alldeles lätt att genomgå vreden så är de inte samma känsla som innan, den känslan av att dö på insidan.

  • 64 readers

Likes

Comments

Känslan när hela världen rasar samman i ett svep, när hjärtat krossas sönder i småbitar och själen dör.
Märkte nu att hela jag dog med dig.

Jag är innerligt ledsen för att jag aldrig blev den du ville ha, jag försökte ta din hand och visa dig mig men jag lyckades aldrig innan det blev för sent.

Jag önskar nu att jag hann bli någon för dig, men jag kom för sent, min vrede tog över för fort.

Förlåt mamma!

  • 119 readers

Likes

Comments

Det är i dessa ögonblick då det känns som att verkligheten helt håller på att förfalla.
Jag försöker hitta hål att stoppa min gråt i, men blir påkommen överallt och allt faller.
Jag är totalt vilse i mig själv nu, jag har nog försökt för länge att hålla andas i schack och jag har växlat upp en gång för mycket nu.
Jag trodde inte att verkligheten skulle komma ifatt mig springandes när jag själv kryper.
Jag har totalt tappat hållning, jag har totalt förlorat mig själv i det blinda.
Jag strider emot demoner som ständigt sparkar sönder hela mig och snart rasar allt.

Jag känner mig tom, ofantligt ensam.
Men det är något jag får skylla mig själv för, jag puttar bort allt som kommer i min närhet och får världen att se så ljus ut.
Men mitt i de ljus ni ser i mina ögon så faller mörkret i mitt inre.
Hela min insida är totalt sönderskuren och jag vågar knappt andas.
Så fort tystnaden intar så omfamnas hela jag av skrik, jag skriker mig hes hela nätterna.
Jag somnar inte om det inte är av total utmattning av ångestattackerna som omfamnar hela mig konstant.
Vart är jag påväg?
Jag vågar inte möta världen längre.

Är det samtalet med Å som fick hela min värld att rasa samman? Hennes iskalla hand som gav mig en sån käftsmäll jag aldrig någonsin upplevt?!
Jag tror det är där min historia började brinna.
Men egentligen borde jag vara van vid bemötandet av kränk, bortvaldhet och allmän kyla.
Men denna gång frös hela jag och jag vägrade möta morgondagen.

Jag kan inte idag berätta för er vem jag längre är.
Jag är en kallhamrad ragata som enbart soppar till allt som visar sig vara perfekt.
Jag tål tydligen inte perfektionen som är, jag är inte värd den helt enkelt.
Jag måste göra mig av med mig själv så fort som möjligt innan alla andra går sönder.

  • 167 readers

Likes

Comments

Vardagen rullar på som det ska, i rätt riktning med stadiga kliv.
Jag känner att jag hänger med nu, att allt är kompletterat med längtan och saknaden som ständigt var där innan.
Ljuset har börjat sippra in i mitt ansikte.
Sofia var det bästa som kunde hända nu, det hon ger mig är något jag aldrig känt innan.

Vardagen slår som sagt hela tiden, allt händer nu.
Jag är färdig undersköterska och på köpet med sista praktiken så fick jag en vuxen förebild att luta mig emot. Jag vann inte bara kampen med mig själv och utbildningen, jag vann en människa som blev viktig.

Jag är så fruktansvärt stolt över Sofia, hon lyckas så bra med jobb och kämpar så hårt med allt, hon är så jävla duktig och det skriker jag ut varje dag.
Hon är verkligen min stora stolthet.

Kelian - mitt älskade barn vad du är livet för mig.
Jag är så stolt över min stora skolkille som är så duktig.
Idag är de 14 dagar tills du läggs på operationsbordet, jag försöker hela tiden svara på dina nervösa frågor om den, försöker svalka din rädsla.
Och jag kommer alltid finnas där för dig och jag kommer aldrig någonsin vika en sekund från din sida.

Likes

Comments

Att sakna någon går i vågor,
men ikväll drunknar jag.

Likes

Comments

Jag älskar er!

Likes

Comments