View tracker

Det är i dessa ögonblick då det känns som att verkligheten helt håller på att förfalla.
Jag försöker hitta hål att stoppa min gråt i, men blir påkommen överallt och allt faller.
Jag är totalt vilse i mig själv nu, jag har nog försökt för länge att hålla andas i schack och jag har växlat upp en gång för mycket nu.
Jag trodde inte att verkligheten skulle komma ifatt mig springandes när jag själv kryper.
Jag har totalt tappat hållning, jag har totalt förlorat mig själv i det blinda.
Jag strider emot demoner som ständigt sparkar sönder hela mig och snart rasar allt.

Jag känner mig tom, ofantligt ensam.
Men det är något jag får skylla mig själv för, jag puttar bort allt som kommer i min närhet och får världen att se så ljus ut.
Men mitt i de ljus ni ser i mina ögon så faller mörkret i mitt inre.
Hela min insida är totalt sönderskuren och jag vågar knappt andas.
Så fort tystnaden intar så omfamnas hela jag av skrik, jag skriker mig hes hela nätterna.
Jag somnar inte om det inte är av total utmattning av ångestattackerna som omfamnar hela mig konstant.
Vart är jag påväg?
Jag vågar inte möta världen längre.

Är det samtalet med Å som fick hela min värld att rasa samman? Hennes iskalla hand som gav mig en sån käftsmäll jag aldrig någonsin upplevt?!
Jag tror det är där min historia började brinna.
Men egentligen borde jag vara van vid bemötandet av kränk, bortvaldhet och allmän kyla.
Men denna gång frös hela jag och jag vägrade möta morgondagen.

Jag kan inte idag berätta för er vem jag längre är.
Jag är en kallhamrad ragata som enbart soppar till allt som visar sig vara perfekt.
Jag tål tydligen inte perfektionen som är, jag är inte värd den helt enkelt.
Jag måste göra mig av med mig själv så fort som möjligt innan alla andra går sönder.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 51 readers

Likes

Comments

View tracker

Vardagen rullar på som det ska, i rätt riktning med stadiga kliv.
Jag känner att jag hänger med nu, att allt är kompletterat med längtan och saknaden som ständigt var där innan.
Ljuset har börjat sippra in i mitt ansikte.
Sofia var det bästa som kunde hända nu, det hon ger mig är något jag aldrig känt innan.

Vardagen slår som sagt hela tiden, allt händer nu.
Jag är färdig undersköterska och på köpet med sista praktiken så fick jag en vuxen förebild att luta mig emot. Jag vann inte bara kampen med mig själv och utbildningen, jag vann en människa som blev viktig.

Jag är så fruktansvärt stolt över Sofia, hon lyckas så bra med jobb och kämpar så hårt med allt, hon är så jävla duktig och det skriker jag ut varje dag.
Hon är verkligen min stora stolthet.

Kelian - mitt älskade barn vad du är livet för mig.
Jag är så stolt över min stora skolkille som är så duktig.
Idag är de 14 dagar tills du läggs på operationsbordet, jag försöker hela tiden svara på dina nervösa frågor om den, försöker svalka din rädsla.
Och jag kommer alltid finnas där för dig och jag kommer aldrig någonsin vika en sekund från din sida.

Likes

Comments

View tracker

Att sakna någon går i vågor,
men ikväll drunknar jag.

Likes

Comments

Jag älskar er!

Likes

Comments

Jag blir totalt förblindad av det vackra som jag lyckats fånga i mitt liv nu.
Lyckan är så total och jag vill inte ändra någonting.
Jag är totalt förlorad i henne, hon, min vackra Sofia.
Och jag är den stoltaste mamman till det finaste barnet som skapats.
Allt är så komplett nu.

Likes

Comments

Just nu är de mycket känslor som snurrar i hela mig. Men det positiva överväger det negativa nu och jag känner verkligen hur livet har börjat.

Hon som får hela min värld att snurra är hos mig igen, och hon kom hit för att stanna denna gång.
Saknaden och uppgivenheten som skapas varje gång vi lämnar varandra, den har slutat nu.
Det känns som att jag lever i en dröm där verkligheten ens inte uttalas.
Den lyckan som strömmar i mig är helt oövervinnerlig.
Jag har verkligen hittat rätt i min värld, jag blev fångad av det absolut finaste människa på denna jord.

Jag har aldrig någonsin känt mig så älskad och uppskattad som nu.
Hon har hela mig, alltid.

Jag älskar henne!

Likes

Comments

Det handlar enbart om stundvis som känslorna sköljer över mig, har jag verkligen gjort rätt val med att låta dig gå?
Men samtidigt tänker jag, vad är mindre värt än att sitta här med all längtar som livet bär efter en människa som egentligen har skyldighet att älska mig?
Vad gör det värt att vänta in en relation med en människa som egentligen inte vill?
Men jag tror att allt handlar om svartsjuka, avundsjuka på vad andra har, kanske där det gör ont, just för att det dem har vill jag också ha och det är allt jag skrikit efter i så många år nu.
Men denna saknad är inget som börjat tränga nu, det är något som legat i mig så länge.
All min kamp har alltid slutat till förgäves, onödigt.
För jag vet att, hur mycket jag än skriker och gråter efter dig så kommer du aldrig vilja förstår, jag kommer aldrig nå fram till dig i alla fall för du har valt bort mig.
Du valde bort mig så fort och beslutet i att behålla de valet höll i.

Men nu var det min tur att svika, min tur att släppa taget och välja bort.
Men jag väljer inte bort dig för att det är enklast så, jag väljer bort dig för att kunna intala mig själv att sluta strida emot mig själv.
Jag valde bort dig för att jag kanske någon dag ska kunna stå på ren mark och känna att jag ändå är någon, även om det är utan dig och även om att vara utan dig var det sista jag skulle valt i mitt liv.

Känslan av att behöva sakna en självklarhet dödar mer känslor än svek.
Och det är mycket jag skulle offra för att vinna dig.
Det är mycket jag skulle göra för att vara en del av dig.
Men jag har nog insett nu att mina känslor är ingenting du känner och min längtan är inget du vill radera.

Jag kan inte sakna dig mer, jag vågar inte älska dig mer.
Jag dödar mig själv medvetet genom med att vänta på något som aldrig kommer komma till mig.
Ditt eviga svek skadade mig mer än vad jag någonsin kunde föreställa mig och jag tror detta är min väg vidare, utan dig.
Trots allt, så älskar jag dig mamma!


But I'm only human
And I bleed when I fall down
And I crash and I break down
Your words in my head, knives in my heart
You build me up and then I fall apart


Likes

Comments

Jag försöker infinna mig i känslan som idag blev så stark och skör, att hela verkligheten kan kännas som ett helvete att leva i när allt kraschar som kanoner runt omkring mig.
Jag saknar, jag älskar, och jag längtar efter hennes varma famn som var så enorm för mig att aldrig vilja behöva leva utan. Just i stunden då fanns ingenting annat än oss som var där, jag tog tag i det, och när mina ögon skådade ditt namn igen så föll allt samman, hela min värld rasade, men jag var inte ensam.
Innan sa jag alltid till dig, att jag kan inte tänka mig ett liv utan dig, men nu lever jag för dig.

Men sen känner jag nåt mer, något som är helt obeskrivligt, en känsla som inte går att förklara.
Är det besvikelsen som tar över, för dem människor som väljer att åter igen knäcka mitt försvar till tillit?
Människor äcklar mig, människor som vägrar möta sanning äcklar mig.


Men sen finns det ingenting i denna värld som kan ta detta ifrån mig.
Jag infinner mig i känslan av att vara något för någon.

Likes

Comments

Nu är jag exakt där jag velat vara för så länge. Det är här känslan av trygghet och lugn finner sig till ro.
Att få välja att hela tiden skåda, beröra och infinna sig i i en verklighet så stor och mäktig.
Här mår jag bra, det är just här jag vill vara nu och just nu finns ingenting annat än det jag ser.

Likes

Comments

Jag står mitt emellan med att göra precis som du eller visa att jag är bättre än det.
Jag vet inte vart jag hamnar i detta och jag vet absolut inte hur jag ska hantera det.
Är jag den som kan lyfta upp från marken när det är jag som får dig att falla ner dit?
Jag hamnar i någon slags position av försvar till att inte tillåta mig känna igen och jag tror det var här du var när min värld rasade samman.
Men det är inte rätt att vilja ge igen, det är inte rätt att se på när någon ramlar ihop.
Men i hela min värld har alla bara stått och sett på när jag nuddat marken, så det var ingen som lärde mig hur man plockade upp resterna, så jag vet inte hur man plockar upp bitar efter en annan människas fall.
Jag vill kalla mig själv levande men förstörd, oförstådd och sviken.
Så vem ska stå där och döma mig när jag väl viker min hand inåt enbart för att skydda min egna hud?

Jag står på sidan av och väntar på svar, väntar på att någon annan ska plocka upp bitarna, för det var
du som visade mig hur man gjorde.
Det var du som berättade för mig att ensam är stark och att hellre låta vara för att slippa reda i kaoset.
Men ingenting handlar om att låta någon vara, det handlar om ett val, att välja sin vilja till någon annan.

Så många dagar, så många veckor som jag låg fullständigt nedsparkad och inte ville leva, så fanns det inte en sekund för mig.
Jag fick ligga där ensam tills jag hittade styrkan till att ta mig upp igen.
Så många dagar av gråt, uppgivenhet, bortvaldhet som slukade hela mig så byggdes min mur, och klandra mig inte för att den är svår att krossa idag.

Likes

Comments