Vår vardag i bilder just nu

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Fights, they spent me.
You know I never be above here.
Say, what is it with me, am I not to fit to be your lover?
I feel a way, but now I'll never say.

Allt kraschas i miljoner bitar, men det är nog rädslan som sveper mig.
Jag förstår inte hur jag orkar lägga så mycket energi på att gå ständigt rädd.
Men hur lätt är det att våga när man ständigt blivit nersparkad?
Hur enkelt är det att resa sig när dem alltid har sparkat undan fötterna för mig?
Jag är idiotisk, jag drar alla över samma linje, jag är ledsen för det.
Men 27 år är för många år av erfarenhet i svek för att våga så enkelt.
Jag saknar de jag inte borde och jag hatar dem som inte förtjänar det.
Det största problemet just nu är nog att jag hatar mig själv för hårt och tar åt mig för lätt.
När något man längtat efter känns som luft på bara en sekund.
Men för mig blir allt för stort, minsta lilla reaktion blir till ett straff emot mig själv.
Jag är så ofantligt trött på mig själv.

If I recover, if my broken parts get richer.
If I should ever see the bigger picture.

Likes

Comments

Sammanfattat
Cystiskt mesoteliom är en mycket ovanlig åkomma som dock, en passant, kan upptäckas vid operation eller laparoskopi på grund av oklara buksmärtor – i detta fall beskrivet vid misstänkt appendicit.

Diagnosen kan vara svår att ställa, och klinisk kännedom om tillståndet samt aktiv diskussion med patolog avseende specialfärgningar kan krävas.

På grund av stor risk för återfall och progress samt viss beskriven malign potential vid inadekvat terapi inbegriper behandlingen extensiv peritoneal excision och hyperterm intraperitoneal cytostatikabehandling peroperativt.


Då var operationen gjord, rädslan sitter i halsgropen och viljan för livet har blivit starkare än sten.
Jag är så tacksam för allt jag har just nu, jag är så tacksam för livets alla krav.
Jag går med största viljan att fortsätta på den stig jag går på idag, men min största kärlek bredvid mig.
Jag vill vara tacksam för allt jag lyckats åstadkomma.

Likes

Comments

I kvällens läge är man inte kaxig längre.
Smärtan är dränkt i morfin och operationen närmar sig.
Det var inte alls som dem trodde längre, ingenting känns längre bra.
Inlagd i väntan..

Ensam står stark har jag hört.
Hellre en äkta vän än 10 oäkta har jag också hört.
Jag har få, men dem jag har är mitt guld.
Ensam i detta, hade jag inte varit så modig som jag känner mig nu.
Min allra bästa vän är den jag lever med varje dag och varje dag är jag tacksam för henne.

Jag vill bli frisk nu och jag vill sluta vara rädd för att dö.
Jag klarar detta också.

Likes

Comments

Fyra veckor har gått av oavbruten smärta, det känns som att jag ständigt går runt och föder barn.
Sjukskriven från jobbet jag älskar, känns som att jag även är sjukskriven från mitt liv där jag egentligen bara vill vara som förr.
Jag vill orka vara mamma och orka vara flickvän men i nuläget är jag bara ett skal som ständigt ligger i sängen med värk så jag kräks.
Det känns som att hoppet om att min kropp ska vara så pass stark att kunna arbeta bort detta är långt borta just nu, jag går hela tiden rädd för operationen som snart närmar sig.

Men samtidigt som allt detta faller det samman, förlusten och bortvaldheten har flyttat in hos mig.
Men egentligen vill jag bara lägga energi på de som är verkligt för mig idag men hela tiden faller jag tillbaka på de som gått förlorat.
I min mening räddas inget som inte är värt att räddas, uppenbarligen var det år av förlust i väntan på ett krig jag skulle förlora.
Men jag står för det, jag har förlorat min mening och jag lär mig att leva med det.
Just nu finns det inget att vinna, mer än en strid av tillfrisknande över mig själv.

Men rädslan tar över mig fullständigt, jag erkänner, jag är så rädd just nu i ovetskap om vad som händer med mig, kommer det någonsin bli bra igen?
Jag tappar fattningen och förlorar mig själv till en värld på sjukhus nerdränkt i morfin.

Men tackar gudarna för min son som får mig att vilja leva, hoppet är det sista som sviker mig i denna smärta.
Och min Sofia, som står där och gör precis allt jag inte är kapabel till just nu, hon är innerligt mäktig och visar mig verkligen att jag inte går igenom denna sjukdom ensam.
Och älskade "mamma", du har verkligen givit oss alla en mening med livet, du har givit mig tron på att jag inte behöver vara ensam längre.

Likes

Comments

Dagens höjdpunkt - jag lyckades ta mig till jobbet. Jag har orken idag trots att jag står på benen med smärtstillande.

Dagens lågpunkt - ja, vart ska jag börja?
Idag tappade jag fattningen fullständigt, idag gjorde jag det jag länge fruktad över. Allt brast för mig i samband med min världs undergång.
Verkar jag inte berörd så är det ett försvar emot mig själv för hela min insida skriker.
Men jag ställde mig upp, jag tappade lusten för empati för en stund då jag länge blivit nedtrampad och sviken på många olika sätt.
Jag vet vart sanningen ligger, jag vet vart lögnen för sig själv ligger, jag är verkligen långt ifrån felfri men denna gång håller jag hårt på min rätt.
Jag är färdig för svek, där jag alltid har blivit den som duger när inget annat finns.
Jag är färdig med att vara den som alltid kommer i andra hand när något är bestämt på två håll så är det alltid jag som blir stående ensam kvar.
Jag är färdig med att sitta tyst i mitt egna försvar i vetskap om att helvetet brakar lös om jag inte är tyst, jag är färdig med att vara tyst för lugnet.
Jag vet vart sanningen ligger idag, den ligger i våra kastade meningar emot varandra och den sanningen kommer läggas fram i alla motstånd.
Jag tänker inte vara den som blir svartmålad mer, jag tänker inte vara den som folk pratar om bakom min rygg för att din sanning inte existerar och för att du ska slippas bli den "dumma".
Jag står i mitt egna försvar i hopp om att du ska sluta ljuga för dig själv en dag.

Men idag är jag färdig på många plan.
Jag är färdig med att bli tagen för givet för allt utnyttjande av min snällhet.
Jag ska sluta ställa upp på dem som aldrig ger något tillbaka.
Även om jag aldrig ber om något eller säger något så är jag färdig med att bli tagen för givet.
Jag kommer inte ge mer, jag kommer inte stå här och själv falla på knäna för någon annans räkning.

Räkna inte med mig om jag inte kan räkna med dig. Jag är bara människa, behandla mig så.
Och behandla folk som du själv vill bli behandlad.

Likes

Comments

Just i den stunden nu, då man känner sig maktlös, orkeslös, idiotisk rent ut sagt.
I känslan där man går ständigt rädd för att mista allt man någonsin kämpat för.
Jag försöker varje dag att stå på benen, klara av vardagens rutin som egentligen inte är jobbig alls, men för mig är den jobbig nu då smärtan är så enorm att det känns att mina ben inte existerar alls.
Jag kämpar för att kunna resa mig upp utan att behöva trycka i mig smärtstillande regelbundet.
Om NI bara kunde se min verklighet just nu så kanske alla ord och skrämmande meningar inte skulle trilla ut.
Jag är så förbannat trött på att behöva oroa mig för vad jag har lyckats åstadkomma, att någon ska slita det ur mina händer.

Varje minut känns det som att jag ligger i en mörk bubbla, ensam, där ingen kan nå mig för allt stänger mig ute från verkligheten.
Där magkramperna tar över hela min värld och jag kan inget annat än gråta och sova när tabletterna slår till.
Jag kämpar hela tiden med att försöka stå på benen samtidigt som rädslan tar över mig att förlora allt.

Jag vill bara nå ut till dem som inte förstår, att jag kämpar hela tiden med att bara försöka sätta mig upp.
Men detta kommer lägga sig snart, jag har varit med förr. Om rätt ögon kunde förstå kampen så kanske allt skulle vara lättare just nu.

Men idag är jag fruktansvärt trött på att ständigt känna mig usel och rädd.

Likes

Comments

Just nu känner jag bara att, om jag bara hade kunnat ta hälften av den smärtan du bär på så hade jag gjort det, jag hade tagit det värsta av det och burit det så som du behöver bära på det.
Du säger att du mår bra, samtidigt som tårarna strömmar ner från dina kinder.
Men vi är tillräckligt starka så vi klarar detta och nu är det min tur att bära dig så som du alltid bär mig.
Du behöver inte vara starkast idag, du har redan visat mig att du klarar att ha hela världen i dina händer.
Och trots allt så är vi alla bara människor.


Du är min förebild, min vuxna trygghet.
Du kom och blev innerligt viktig för mig och jag kommer göra allt för att du ska stå stark.
Du har fått mig att förstå att blod är inte alltid starkast.

Likes

Comments

Åren bara springer iväg, men ändå känns de som igår jag pratade med dig sist.
Jag är fortfarande i den saknadsprocessen som var dagen efter du dog.
Och idag ska jag försöka klara mig igenom dagen igen på bästa sätt, utan dig i min verklighet och försöka svälja modet i att inte bryta samman totalt.


Idag är det årsdag igen och som alla andra gånger så känns det just nu som att hela jag håller på att slitas i bitar, smulas sönder.
Och visst, nu har jag börjat lära mig att vandra igenom dagarna utan dig men ändå rasar allt idag.

Jag ska försöka göra det bästa av allt, försöka tänka på allt jag fick istället för att känna mig förlorad i allt som kunde ha blivit om du inte dog.

Saknaden är outhärdlig just nu i alla fall, men med tiden kommer allt kännas bättre.

Jag älskar dig, jag saknar dig.
Och jag hoppas att du verkligen får vila där du är nu.

Likes

Comments

Hon jobbar kvällarna vid vattnet.
Hon har gått vilse, för långt bort från hennes pappas dotter.
Det ända hon vill ha är ett liv för hennes son, på egen hand, för det finns ingen annan där.
Hon måste rädda honom.

Hon säger till honom; älskade, ingen kommer någonsin kunna skada dig, jag kommer ge dig all min kärlek och ingenting är längre viktigt förutom du!
Ditt liv kommer inte alls bli i närheten av det jag fått leva, du kommer få växa upp till ett bra liv.
Jag kommer göra allt som behövs!

Men som mamma, har aldrig fällt en tår.
År efter år har man alltid ställt saker till rätta.
Och alltid har man gett all den kärlek utan jämförelse.
När man hittar honom gråtandes, och på nåt sätt kan man aldrig nå fram och trösta den ovissa saknaden.

Nu har jag en sexåring, allt gör jag för att försöka hålla honom varm och hålla honom utanför kylan.
När han ser mig i ögonen så undrar jag om han vet att han är trygg med mig.
Jag berättar för honom att ingen någonsin kommer kunna skada honom för jag ska ge honom all min kärlek.
Ingen betyder som du!

Likes

Comments