Hej kära blogg. Jag börjar bli dålig igen. Jag är inte mig själv. Om jag ens vet vad jag själv innebär. Vem är jag? Har tappat bort det way länge sen. När jag blir dåligt så tänker jag inte alls. Jag är helt tom. Allt jag tänker på är när och hur jag ska dö. Allt jag vill är att dö och skada mig själv. Vet inte vart jag ska börja men kan försöka. När jag var 4 år tills 9år så var mitt liv helt kaos. Mamma älskade inte mig. Min pappa visste ja inte vart han var. Min låtsas pappa slog mig och misshandlade mig psykiskt och fysiskt. Redan som åtta åring hade jag självmordstankar. Det var då jag började fly från verkligheten.Ibland kunde jag vara helt borta och tom. Jag kunde inte rymma så jag rymde inne i mitt huvud istället. Jag har alltid trott att det inte var meningen att jag skulle vara här. Att jag var ett misstag på alla sätt. Men allvarligt. Det är som om jag är i en slags bubbla ensam mot värden. Jag är inne i min egna värd. Svårt att beskriva men jag tror att allt är en dröm. Att detta inte är verkligheten och att jag snart kommer vakna upp till verkligheten där jag hör hemma. Ingen annanstans. Efter allt jag har gått igenom så har jag tänkt mycket. Kanske för mycket. Jag är en tänkare. En stor tänkare. Kan inte hjälpa det bara. Jag har drömmar. Men drömmarna VS mitt dåliga självförtroende så vinner alltid det sämsta självförtroendet. Positiva drömmar blir negativa. Jag vill skriva och bli författare. Jag älskar böcker och läsa men mest älskar jag att skriva.

Likes

Comments

Alla känslor samtidigt. Jag saknar ord. Man tror att jag är glad och äntligen fri men minnen försvinner inte bara. Speciellt inte efter ett är. Bokstäver, ord, ärren i mitt hjärta. Allt har förstört min barndom. Känner inte mig ok. Jag känner mig tom. Sorsen. Svag och försvarslös. Jag vill inte vara här men ändå inte dö. Jag har vänner. Men jag flyttade nydligen. En ny stad. Det känns som om att jag har bytt värd. Inget är detsamma. Inte heller jag. Jag vill tillbaka. Men jag får väll försöka överleva och jobba hårt för mina betyg. Mina drömmar är den enda andledningen till att jag fortfarande finns här. Det är meningen att jag ska uppfyllla drömmarna. Jag bara vet det.

Likes

Comments