View tracker

​Hej på er!

Var ett tag sen, har haft mycket att göra och har inte kunnat tänka tillbaka hehe;)

Mitt sluta röka går super bra, har varit rökfri i en månad nu, och börjar bli relativt stabil, jag vet inte precis vad jag ska skriva om. Känner mig ensam på något sätt trotts att jag har vänner familj och pojkvän vid min närhet hela tiden. Har funderat lite över min far, det har liksom kommit i kapp mig igen så skulle kunna berätta om när jag faktiskt fick se hans missbruk på riktigt.


 Pappa hade varit nykter och drogfri i tre år ungefär, jag var 10 år och gick i 3:an och det var sommar lov och jag hade precis börjat våga vara hos pappa själv och skulle vara där i två veckor på sommaren som vanligt. 

Min farmor och farfar skjutsa ner mig och dom skulle stanna en natt, när vi kom fram och kom in i hans lägenhet så var det extremt stökigt vilket jag visste kunde hända ibland men vi alla börja städa till och med jag i den tobaksdoftande kvarten av misär.

Allt var precis som vanligt och jag var glad för att äntligen få vara med min far, mitt kött och blod.

Men dagen kom och mina två veckor skulle förändra mycket.

Farmor och farfar sov över men åkte dagen efter, pappa och jag gick till några kompisar till honom, (jag vill tillägga att detta var en hemsk och traumatisk period för mig vilket gör att jag vet ej om jag berättar allt helt rätt då allt är väldigt suddigt för mig och första gången jag berättar det så här detaljerat) I alla fall, hans kompis hade en flickvän som jag skulle vara hos under dagen då pappa skulle hjälpa någon att flytta, timmar gick och pappa kom för att hämta mig, men saken var den att han var förändrad, något var konstigt med pappa, rösten och hur han rörde sig han var bara förädrad och tröjan han hade var smutsig, Jag fick en klump i magen och fick ont i bröstet och med stor sorg följde jag med honom trotts att jag egentligen velat stanna hos flickvännen.

Vi kom hem och pappa skulle laga mat, jag gick direkt ut i tv rummet och satt med stor sorg i ögonen och funderade på vad jag skulle göra åt saken, jag ville inte ringa mamma, hon kanske skulle förbjuda mig att aldrig mer träffa pappa, nej jag var tvungen att bita ihop, men grejen var att jag inte orka! Jag hörde hur det banka från köket... pappa var mycket duktig på att laga mat men när jag går ut så står han med hammare och slår på en köttbit, maten var klar och jag minns att han inte ens hade helt av spadet från bönorna vi hade till köttet så allt låg som en sörja på tallriken. Detta gjorde det nog, jag minns tydligt att jag kände att det var jag som var förälder och att jag var tvungen att passa på pappa. Jag fråga pappa om jag fick gå tillbaka till den där flickvännen som hade varit barnvakt åt mig, pappa sa att jag fick det för en stund. 

Jag sprang!

Jag kände hur klumpen lättade och jag sprang enda hem till henne, hon öppna dörren och jag fråga fråger och grät, när jag tänker efter så blir jag riktigt förbannad på att inte ens hon kunde ha ringt min mor... jag menar hon verkade bry sig men om hon hade det så skulle hon inte låtit mig varit kvar.

Jag stanna där över natten och även de flesta nätter förutom än då pappa aldrig var nykter förutom en, det hände en gång att jag sa till pappa att jag ville hem, men då hade han börjat gråta och sagt att han inte skulle dricka mer bara jag stanna,, och dum som jag var lyssnade jag, men tror ni att han drack mer hehe.... Han drack samma kväll.

Det var mycket tårar dom här två veckorna, jag kände mig så maktlös och jag ville bara hem, jag kände mig så ensam och ingen kunde hjälpa mig.. jag ville bara där i från. 

Exempel en gång när vi var hos några av hans vänner, det var så stökigt och smutsigt att jag mådde illa och var yr, det var så smutsigt... det går inte att beskriva och doften det var liksom dom misärer man kan se på tv ibland. Det dofta starkt av rök exempel och jag förstod inte hur han som bodde där ville i överhuvudtaget sova i sin säng lakanen var helt bruna av smuts, jag var bara 10 år men jag mådde extremt dåligt av att vara i den där misären och sen dess har jag alltid mått dåligt av att ha det smutsigt runt omkring mig.

I alla fall, min pappa drack så klart men han gjorde även något som gör mig riktigt arg, han fråga mig för varje burk om det var okej att han drack och jag var ju 10 så tveksamt sa jag ju ja till ungefär två stycken, sedan kräktes han,, och då frågar han  om han fick ta mera, han hade ju spytt upp allt.. och hans vänner höll även med min pappa så hur fan ska jag en liten flicka på 10 år kunna säga nej.

När vi skulle gå hem hade klumpen av att vara fast av sorg och hemska känslor suttit sig i bröstet igen, pappa var jätte full han kunde knappt gå och till sist gör han något som man bara inte gör enligt en 10 åring vi var ju liksom mitt emellan två hus,,, han satte sig ner och sket och kissa,, Jag hade nog aldrig skämts så mycket under hela mitt liv.. så när vi sedan börjat gå börja jag springa. Jag kände inte igen pappa, han var läskig och obehaglig, jag sprang och sprang ifrån honom och han ropa mitt namn och bad mig stanna, då sprang jag ännu snabbare, enda fram till kompisens flickvän och ringde på och bad till gud att hon skulle hinna öppna innan pappa hade fått tag i mig, jag grät och minns inte så mycket men jag minns att hon sa åt pappa att gå hem och lämna mig ifred. Detta var självklart rätt men detta av någon anledning känner jag dåligt samvete för.

Det är väl så jag minns det, jag kan säga att det aldrig varit så skönt att komma hem och träffa mamma, efter ett tag kom en anonym soc anmälan in, jag vet ännu inte vem det var som gjorde den. Men tack till den som gjorde det, och mamma förbjöd mig inte att träffa pappa, hon skulle häller aldrig göra det vilket jag är glad för.


Tro mig min pappa värdens bästa pappa, detta var inte han utan hans missbruk. han var nog den mest ödmjukaste och omtänksamma personen jag någonsin träffat, detta jag nyss berätta om var hans missbruk, jag ber om ursäkt i alla fall detta var otydligt men som sagt detta är väldigt suddigt för mig och ett av mina mest känslosammaste minnen, grät mig nog igenom hela skrivandet. Detta lärde mig att inte gå samma väg som min far. Men som sagt detta var inte min far egentligen utan hans missbruk!! Jag skulle även vara glad om respekt visas då detta var min bort gångna far jag skrev om som är väldigt känsligt.

Tack för att du läste!

Puss flicka! :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!
Som ni såg så fundera jag lite på att ta bort min blogg, men samtidigt så tycker jag att det känns bra att dela med mig av mitt liv
Samtidigt som att jag kan få lite ångest över detta
Självklart ska jag inte ta bort den, men det jag berättar i min blogg för det mesta är mina mest hemska saker som har hänt mig
Därför är detta väldigt känsligt liksom ett sår trotts alla år av bearbetning
Det som känns jobbigt är väl för det mesta vad ni tycker
Om ni ens tror mig, eller ser mig endast som en tragisk person

Det jag vill med min blogg är att hjälpa andra, att dom inte ska få känna sig ensamma
Det är alltså inte så att jag söker uppmärksamhet som jag fick en fråga i ask om, då jag är anonym och ingen mer än jag själv vet vem som skriver dessa blogg inlägg
Så jag skulle vilja att ni behandlar mina inlägg med respekt då jag också bara är en människa

Och vill även till lägga att jag är en mycket glad tjej som älskar livet och har höga mål!
Det var det jag behövde säga tack för att just du tog dig tid att läsa

Kram flicka
💗

Likes

Comments

View tracker

Som​​​​ jag har skrivit om innan vart jag mobbad som liten vilken trotts att det fick ett slut satte spår i mig i form av självskadande beteende

Jag börja söka bekräftelse och inte hur om helst utan igenom msn och Bilddagboken jag tog bilder på mig själv varje dag för att få höra att jag var fin, söt m.m. msn använde jag för att adda killar och sedan börja skriva med dom kanske tio åt gången, egentligen ville jag bara höra att jag var fin men dom här killarna eller jag kanske ska kalla dem männen då dom var så pass mycket äldre än mig.

 Dom nöjde sig så klart inte med att bara se mitt ansikte och prata med mig dom bad mig såklart skicka bilder och visa mig i cam, och osäker som jag var, jag menar jag var ju bara 11-13 år och jag ville ju fortsätta höra att jag var vacker så jag visa väl det dom ville se och tänkte väl att dem blev nöjda sen.

Så här höll det på varje dag som småningom fick jag ju dåligt ryckte då det kom fram, då börja folk kalla mig hora slampa m.m. vilket gjorde mig mer osäker och gjorde att jag sökte mig ännu mer till män det var ju där jag var någon, det var ju i deras ögon jag dög och var fin i. Men jag förstod inte att jag blev utnyttjad och fick bara sämre ryckte vilket blev en ond cirkel. 

Det var så här något väldigt hemskt börja så jag kommer fortsätta skriva om det här i senare blogg inlägg

Tänk på att detta är också ett själv skade beteende vad jag menar är att hon du kanske kallar hora på grund av något sådant mår säkert extremt dåligt och behöver hjälp för att komma där ifrån 

Tack för att ni läste och döm mig inte för detta 

Puss och kram där ute!💜

Likes

Comments

Hej jag har skapat en ask för er som vill fråga mig saker anonymt, Jag kan tyvärr inte svara på vem jag är eller saker som är för avslöjande

Jag heter Fliickaa

http://ask.fm/Fliickaa

puss och kram på er där ute💚

Likes

Comments

4-April-2015

Detta datum tog jag min allra sista cigg ever visst det är extrem svårt att stå emot men jag vet att om jag skulle röka så skulle jag bli extrem besviken på mig själv.

Beroenden är något fruktansvärt hemskt som egentligen inte borde finnas liksom alkoholism och narkoman, beroenden som gör att en människa skulle kunna döda för att  få tag i sitt gift, man blir även egoistisk låter sitt beroende gå över allt viktigt

​Vad är egentligen ett beroende?

Jo en röst i ditt huvud som säger åt dig vad du behöver och ska göra exempel som mitt rökberoende, nu är jag lite ledsen så nu förtjänar jag en cigg eller nu har jag varit duktig nu kan jag ta en cigg, nu behöver jag en cigg, OSV. allt detta säger mitt beroende till mig. 

Men samtidigt har jag en röst som säger nej, nej gör det inte, så lönge den rösten har övertaget kan vem som helst sluta det gäller att bestämma sig.

Jag försöker tänka att det bara är mitt beroende som vill ha ciggen, det är mitt beroende som vill få mig att tro att jag behöver en liksom, det är extremt dyrt och ohälsosamt? Jag kommer tillslut dö om jag fortsätter med detta så.

Önska mig lycka till! 

Puss och kram på er💗

Likes

Comments

​​​Jag hade rymt hemifrån, Jag hade fått nog

Jag hade varit borta i ett halv år men varför och vart jag var OSV. kommer jag berätta senare i min blogg.

Min soc ringde  och sa att jag inte kunde hålla mig borta längre jag var tvungen att åka nu direkt till ett jourhem, jag hade sen innan varit på jourhem samt stödfamilj så jag förstod vad detta betydde.

Jag hade börjat bli trött av att bli jagad trött på att sova på dagen och vara vaken på natten, inte våga gå till skolan m.m. så jag gav upp jag bad om att få en timme med min vän som hade "hjälpt" mig under den här tiden.

Jag fick som jag ville och tillslut var det dags att åka.

Jag kom fram och mötes av kärlek, Jag trivdes mycket bra på mitt jourhem, mitt hopp var att få stanna här men soc envisades fortfarande om att jag skulle till ett annat hem.

Jag gav det en chans att i alla fall åka dit och kolla.

Jag kom fram och hade för väntat mig att mötas av en varm och kärleksfull kvinna men istället mötes jag av en stark och iskall person, hon fick mig att bryta ihop samma dag jag kom dit, jag ville aldrig mera tillbaka.

Tiden gick och jag vakna på morgonen trodde att jag skulle till skolan men... 

När jag kom ner möttes jag av soc, jag satte mig och lyssna, dom berätta att jag skulle åka till foster hemmet, jag börja gråta.

När jag sedan lugnat ner mig så fråga jag när jag skulle åka, jag fick svaret - Nu. Jag bröt ihop igen, Jag över vägde om jag skulle rymma igen men hade inga skor ingen ting, jag besluta mig i alla fall för att stanna, Min jourmamma packa och vi begav oss iväg.

Vi kom fram och jag packa upp m.m. det jag minns är att jag satt i köket och min foster mamma säger - När jag tagit någon under mina vingar så kommer dom aldrig här i från.

Dom här 2 1/2 åren var både hemska och underbara, mitt mål var egentligen att komma där ifrån så fort som möjligt så därför skötte jag skola samt gjorde allt hon sa. 

Men det jag aldrig tänkte på var hur mycket jag gjorde för mig själv samt hur mycket hon gjorde för mig.

När jag slutat 8:an hade jag anmält två våldtäkter och fått genom det i rätten, fått full närvaro i skolan, stipendium i naturvetenskap samt C i alla ämnen + en fungerande relation med mamma.

I dag är jag så tacksam för att jag har fått så mycket hjälp, och hur mycket soc kämpa för att hjälpa mig, i dag är jag precis som vem som helst med en bra framtid. 

Tack för att jag fick en ny start och en ny chans att ändra hela mitt liv.

Vad jag vill få ut av det här är, om någon där ute sitter i liknande situation som  jag gjorde, ta hjälpen du får visst kan det kännas som det sämsta alternativet just då, och jag kan inte på stå att jag mådde så bra under min behandling men nu idag efter åt, har jag kunnat lägga allt bakom mig. Sluta aldrig kämpa och fast det känns jobbigt ge inte upp och lite på de vuxna, dom förstår mer än vad du tror!

kram Flicka💗

Likes

Comments

Är du allergisk mot något? Lite känslig mot katter

Brukar du skratta för dig själv? Haha aa

Är du beroende av något? Ja kaffe och tuvärr cigg

Vad står det på ditt senaste inkomna sms? Nö <3

Vad har du för mobiloperatör? 3

Brukar du googla? Ja, kanske lite för mycket

Har du varit kär någon gång? Ja absolut

Hur ser din drömkille ut? Den jag har nu

Har du kysst någon den senaste veckan? Ja, min pojkvän

Hur svarar du i telefon? Aa

Vem ringde dig senast? mamma

Hur många kuddar har du i sängen? Har två sängar på olika ställen, men fyra i den ena och tre i den andra

Brukar du komma i tid? För det mesta

Mår du bra? Har aldrig mått bättre

När blev du fotad senast? I förr går ut av en kompis

Hur känner du dig nu? Trött!

Är du smart? Ja samt lite nördig

Hade du en bra kväll igår? Ja förutom att min hund höll mig vaken nästan hela natten

Vad dricker du helst till frukost? Kaffe eller apelsin jucie

Är du blyg? Ne, men lite tillbaka dragen i början när jag träffar en ny person

Vad gör du imorgon? Åker tillbaka till skolan

Vad är det värsta du vet? Fördomar och när djur blir dåligt behandlade

Vill du gifta dig? Ja!

Gillar du att dansa? Ja

Tycker du om sushi? Gillar? Älskar dessutom lärt mig att göra ;)

Bor dina föräldrar tillsammans? Nej

Senaste låten du lyssna på? Ingen aning

Vad skulle du behöva nu? En choklad och göra klart läxan samt plugga inför prov

Gillar du någon just nu? Ja

Gillar någon dig just nu? Ja

Vill du vara singel i sommar? Nej

Tycker du om din längd? Ja men skulle inte skadat att vara lite kortare

Din jobbigaste tid i livet? När min far gick bort (dom första 3 åren)

Din bästa tid i livet? Nu, har aldrig mått så bra som jag gör nu



Likes

Comments

Jag hade tänkt att prata om in tid i skolan 1-4:an .

Jag hade bytt skola och flyttat till stan skola börja på en ny skola och detta skulle förändra mitt liv.

Allt var bra till en början, men till slut börja jag märka hur killarna i klassen börja kalla mig saker som troll, ful, att jag hade fult namn och ingen ville umgås av dom, men det värsta var när en av dom sa att fängelse straffet för att mörda en person skulle vara värt att ta för att få döda mig.

jag hade väl en enstaka vän men inte precis som alla andra.

Jag blev extremt utfryst och bara känslan när jag skulle sitta bredvid någon var hemsk när killarna i klassen flytta sig sedan.

Jag blev kallad det ena och det andra, ibland på hoppad och dom betedde sig som om jag vore luft.

I vilket fall önskade jag varje dag att jag skulle få bli en av dom andra tjejerna som killarna tyckte om och ville umgås med, det enda jag ville var att dom skulle låta bli att säga något bara strunta i mig, att jag skulle få slippa känna skam och att jag var dålig.

Tiden gick och jag blev tröttare och på dom och våga stå på mig mer och mer, så en dag då det var klassmöte eller vad det nu heter (där vi prata om hur det fungerade i klassen) Jag satt och funderade på om jag skulle ta upp det eller inte. Till sist var nästan klassmötet nästan slut och min mentor fråga om det var något mer, jag tog mig mod och räckte upp handen, läraren sa mitt namn.

Jag svalde och börja berätta allt framför killarna som hade gjort detta, jag berätta allt dom sagt och gjort, många sa - det har jag inte alls sagt, läraren prata med dom och det verka som om det inte gav något resultat, jag gick ut på rast med dom andra med en klump i magen. Men innan jag ens hunnit ut stod flera killar runt mig och sa - sa jag verkligen det? var det verkligen så?. Jag sa som det var och det hela sluta med att dom alla sa- Jag ska aldrig mer säga något sånt till dig något mer.


Den här händelsen kommer jag aldrig glömma och dom här killarna som trotts sitt beteende bad om ursäckt och faktiskt aldrig mer gjorde något elakt, jag fick vara med och nästan alla tyckte om/respektera mig. Jag började må bra och jag kommer då, nu och för alltid stå upp för mig själv.

Hoppas det var intressant att läsa, ska försöka skriva mer i morgon.

Puss och hej!

Likes

Comments

Om det finns något jag hatar så är det sexism, liksom när man använder uttrycken "som en tjej" i en negativ klang. Jag förstår inte mig på när en tjej själv använder uttrycket ja hon är bra på det för att vara tjej osv.
Listan kan göras lång...
Jag blir inte bara upprörd när detta används mot tjejer. Även när en kille blir kallad bög för att han gråter eller visar sina känslor osv.
Till er som är rasister, sexsister eller homofober... Snälla, vi är människor allihop vi är olika på olika sätt men vi är fortfarande människor allihop, det finns inget naturligt eller onaturligt. Jag har så svårt för att känna förståelse för dessa fördomar och diskriminering.
Tack för att jag fick spy ur mig ❤️

Likes

Comments

Jag var 12 år nära till 13, det var vinter och kallt.

Jag var på väg hem från skolan och min faster ringer...

Jag svarar

-Hej

-Hej

-Vart är du din pappa är här

Vi hade inte sätts på ett år  och jag skynda mig hem till min faster jag, pulsa igenom snön med en härlig känsla i hela kroppen, jag ringer på dörren och min faster öppnar.

Jag ser min pappa i köket, han har svarta kläder, skäggstupp och lite väl långt hår.

Han reser sig och går sakta fram till mig jag ser att något tungt följer med honom liksom som han drog med sig 50kg stenar efter sig.

Han kommer fram tillslut, han omfamnar mig och gråter precis som stenarna släppte honom.

Jag var mållös, i chock.

Jag kunde inte gråta även om jag ville, vi stod där länge och bara höll om varandra, lukten av min pappa gör mig trygg, den luktar inte speciellt gott lite som tobaksrök och ungkarls lya men för mig betydde doften pappa.

Det här minnet är mitt mest starkaste och känslosamma. Han stanna hos mig i en vecka, han var så lycklig över att få uppfyllt sin stora dröm, testat på att vara min pappa på riktigt och vara med mig i skolan.

Han hade tänkt att komma senare igen till sommaren men så blev inte fallet.

Han skulle in på behandling och det var dagen innan, han hade varit hos sina vänner men sedan kännt sig mycket trött och ville ta en dusch och sova.

Jag vill lägga till att min far hade varit väldigt trött under en period.

Han hade tagit sin dusch och sedan gått och lagt sig på den sida av sängen jag bruka ligga på när jag var på besök.

Han vakna aldrig mer, han kom aldrig till behandlings hemmet. Han fick aldrig chansen att säga, Pappa älskar dig mest över allt annat igen.

Min fars kompisar tyckte att det var konstigt att han inte sagt hejdå innan han åkte i väg på behandling. Dom hade bestämmt sig för att gå hem till min far, dörren var alltid öppen, Dom kom in i min fars sängkammare och får mötas av min döda far.

Han hade legat i 1-2 dygn i solen därför väldigt uppsväld och bloding.

Annonsen misstänkt mord kom ut i tidningen, och snack i radio om detta.

På kvällen hade jag min pojkvän på besök, det knacka på dörren, jag går fram till dörren tittar ut igenom nyckelhålet, där står två poliser.

Mamma öppna och jag märkte direkt att något var fel, dom hann inte ens öppna sina munnar innan jag sprang där i från och grät.

Mamma och poliserna satte sig i köket och prata och jag hörde något om att, din före detta sambo har hittats död.

Dom ber mig komma ut och prata, den här händelsen är den enda jag inte klarat mig ut ifrån jag sörjer ennu och vägrar acceptera att han är borta.

Jag vill till lägga att han hade inte blivit mördad, han hade gulsot och levern hade lagt av.

Jag kommer skriva mer om min pappa och andra upplevelser med honom, men var inte rädd att fråga om det här, fråga vad ni vill, Jag klarar av det och svarar på allt jag kan svara på.

Hoppas att någon tyckte om det här blogg inlägget!

Puss och kram ❤

Likes

Comments