Ni läste rätt, imorgon så kommer Lillan äntligen hem igen. Min kropp mår så otroligt mycket bättre, men mitt hjärta har gapat. Jag mår aldrig riktig bra utan henne vid min sida och det har jag förstått nu. Så imorgon kopplar vi på transporten och hämtar min kära vän och här ska hon få stanna till sitt sista andetag.

/Felicia

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår så åkte jag in till stan för att hämta mitt aggregat som varit sönder. Våra hästar är inte rymningsbenägna, men vi har inte vågat separera på dom utan ström. Vi kan alltså inte rida ut själva, vilket man måste kunna göra någon gång även om vi alltid är ute samtidigt. Men nu ska vi kunna pröva och se om dom håller sig relativt lugna! Sen så blev det även lite shopping, som det av någon anledning alltid blir haha... Clinton har ömmat väldigt mycket när vi varit ute, han har redan boots fram. Men det blev ett par till bakhovarna med, så nu hoppas jag att han gillar dom! Det blev även en H2O bag då jag börjar bli trött på att dra runt på vatten. Sen så köpte jag en täckesgjord till Jossan och godis till herr kräsen, men jag vet att han gillar detta.

/Felicia

Likes

Comments

Något som gör mig otroligt ledsen och upprörd är när folk skaffar sig en ny häst och helt plötsligt glömmer bort sin andra häst. Såklart så lägger man lite extra tid för att lära känna sin nya vän, men det försvarar inte att man lägger mindre tid på den tidigare hästen. Kanske är din nya häst dyrare, bättre på att hoppa och mer välriden. Den kanske ska bli din nya tävlingshäst, den får finast, nyast och dyrast utrustning. Kanske så pysslar du lite extra länge, rider extra långt. Din Instagram pryds endast av din nya stjärna och era framgångar är många. Men i hagen så står din vän som stått bredvid din sida i flera år. Din vän kanske inte är lika framgångsrik, snygg och rolig. Till slut så tröttnar du på din vän, så du säljer den vidare.

Jag tycker detta är så otroligt ledsamt, hur man bara kan glömma bort en livskamrat och sälja den som ingenting. När jag kom till insikten att jag var för sjuk för att ge Lillan det som hon behöver så var det fruktansvärt tungt. Men jag visste att jag inte kunde ha kvar henne på hennes bekostnad, så det fick bli foder. Dock skulle jag aldrig kunna sälja henne, inte för alla pengar i världen. Hon är min stora lycka och får mig alltid att sträva framåt och att bli bättre. Hon är 17 år gammal, 138 cm hög och alldeles knasig. Men hon är min knasboll och jag hade inte kunnat önska mig en bättre vän. Hon ska stanna hos mig tills hon tar sitt sista andetag och hon kommer aldrig vara mitt andrahandsval.

/Felicia

Likes

Comments

Nu är det exakt en vecka tills min och Lillans uppvisning! Så imorgon ska jag ta mig till henne och ta ett ordentligt pass, jag ska även klippa henne då hon är extremt varm under vinterpälsen... Plus att jag ska hinna rida Clinton innan och sen så kommer hovslagaren, fullt ös som vanligt! Jag längtar verkligen till nästa vecka, det kommer bli så himla roligt.

/Felicia

Clinton blev också klippt häromdagen då han var jättevarm och svettig bara av att stå i hagen.

Likes

Comments

Jag har varit väldigt oaktiv de senaste dagarna för jag har helt enkelt inte mått bra. Igår natt så sov jag endast två timmar, varför? Jag var lamslagen, min hjärna var beredd på att slåss, men kroppen var väck. Jag tittade på säsong 3 av Skam, har aldrig tittat på den tidigare men det vände rakt upp och ner på mitt liv. Jag har aldrig någonsin relaterat så mycket till en karaktär som Isak, det blev för mycket för min hjärna att hantera. Så istället för att sova så låg jag där och trodde jag skulle dö. Men det får man inte säga, för man får inte må dåligt. Man får inte prata om psykisk ohälsa, för då är man galen. Folk klagar alltid när något är jobbigt, man kanske har ont, stressar över skolan osv. Jag försökte trycka tillbaka dessa känslor när jag var yngre och har väldigt svårt att prata om det. Men varför ska jag skämmas? Varför ska jag skämmas över att jag varit psykiskt sjuk? Varför ska jag skämmas över att jag kämpar varje dag med mina egna hjärnspöken? Jag får alltid höra att jag inte ska skämmas över min reumatism, men varför ska jag trycka undan och va tyst om min inre kamp? Nej, bullshit säger jag. Det är så otroligt stigmatiserat och jag tänker inte skämmas.

/Felicia

Min bästis som alltid får mig att må bättre, det är väldigt tufft utan henne just nu.

Likes

Comments

Idag så blev det en riktig långritt i solen och det var så himla skönt. Hästarna fick ligga på ganska så bra i både trav och galopp, dom skötte sig super bra! Clinton var jättepigg och glad, hade på mig sporrarna och vi flög iväg i världens travartrav om jag nuddade honom haha! Detta händer bara när han är tvåa, annars bryr han sig inte speciellt mycket om sporrarna, knäppis. Men nu är jag helt slut, fick så ont i rumpan så jag fick hoppa av och promenera sista biten. Nu ska jag hoppa in och värma mig i duschen och sen så ska jag slänga mig på soffan med lite chips.

/Felicia

Likes

Comments

Igår så fick jag höra den bästa kommentaren någonsin om Lillan, jag fick höra att hon skulle vara en perfekt ridskolehäst. För hon är ju en gammal ridskolehäst, inte den där sega avdankade saken som knappt går framåt. Utan den där hästen som skrämde folk ifrån ridhuset när hon klev in, som hade ett sånt rykte om sig så folk utanför Lammhult visste vem hon va. Alla hade hört talas om Lilla Grå, för hon var ju ett monster som var ute efter blod. Mitt hjärta dög tydligen inte, hon var för snabb. Hon stegrade, hon kunde inte arbetas, hon var aggressiv. Mina 100 talas timmar har äntligen gett resultat, ingen vill höra att deras häst är en perfekt ridskolehäst. För då är hästen automatiskt tråkig och sjunker i värde. Men detta är det finaste jag hört, mitt hjärta duger. För en gång skull så får jag höra hur fin hon är, inte hur hon är galen och farlig. Hästen som inte lyssnade på någon, som vägrade arbeta och som var aggressiv. Idag så är hon super känslig och lyssnar på minsta vink, hon älskar att arbeta och göra rätt. Hon är även extremt tillgiven. Detta är till er som inte trott på min vän, för hon är bättre än alla andra. 6 år har det tagit, men oj vad det har varit värt det.

/Felicia

Likes

Comments

Jag sitter för tillfället och pluggar på mitt gymnasiearbete, har nästan fått ihop en sida bara idag. Vi har redan varit ute och fixat till hästarna, dom var lika glada som vanligt. Ikväll så ska jag ut till ridskolan och titta på när Alice och Lillan hopptränar, är så taggad! Det är längesedan Lillan tränade för tränare, så ska bli roligt och se. Jag ska försöka filma lite och lägga upp på instagram.

Jag heter flennartzon där, det är bara och följa på! Det som inte kommer upp här brukar jag ladda upp där. Ni får även gärna lägga till mig på snap, där laddar jag upp vardagsbilder ifrån stallet och annat smått och gott!

/Felicia


Min snapkod!

Likes

Comments

Man hör ofta att hunden är människans bästa vän och det stämmer, till en viss del. Men enligt mig så är hästen människans bästa vän och detta bevisade Clinton mig idag. Vi red upp en sväng till paddocken, när vi red iväg så var solen framme men det blåste lite. Clinton bryr sig vanligtvis inte om blåsten så vi knatade på och han skötte sig bra. Men när vi ridit en stund i paddocken så började det hagla, det haglade inte så mycket så vi tänkte inte så mycket på det. Tills himlen öppnade sig och det började storma ute, jag pratar inte om lite blåst och regn. Utan det blåste så mycket så hästarna knappt kunde gå och haglet och regnet piskade så att det gjorde ont. Då jag har tidigare erfarenheter med blåst och storm så är jag otroligt rädd, sådär rädd så jag nästintill blev psykiskt lamslagen. Men Clinton hade bestämt sig, han skulle ta med mig hem, även om jag inte gav honom något som helst stöd. Rädslan och ångesten tog över, vilken annan häst som helst hade tagit mina känslor som flykt men inte Clinton. Lika snäll som vanligt så började han promenera hem, haglet piskade så hårt så han la hela huvudet och halsen på sne. Men ändå så tog han mig hem, hur jobbigt och läskigt det än var för honom. Jag har fortfarande inte smält dagens händelse, det var så fruktansvärt obehagligt. Bilder från tidigare händelser och alla gamla känslor forsade över mig, men vi tog oss hem och mår bra. Jag är så oerhört tacksam för att det var Clintons trygga rygg som jag satt på, efter idag så behöver jag aldrig någonsin känna mig orolig tillsammans med honom.

/Felicia

När vi kommit hem så fick han på sitt mysiga fleecetäcke och sin müsli och han var lika nöjd som alltid.

Likes

Comments

Idag så hade jag en väldigt intressant konversation. Människor tror att de har någon rätt att få komma och rida min häst. Som att min häst är en leksak som jag delar ut och låter alla få leka med. Jag brukar säga att min hästar är världens snällaste och det är dom, men det är emot mig. Lillan accepterar definitivt inte alla, hon har 3 personer som hon tycker om utöver mig. Detta säger jag inte för att skryta, hon är en sån individ. Hon tyr sig inte till flera personer, men de som hon tycker om håller hon nära. För hon är verkligen världens snällaste, jag kan göra precis vad som helst och hon står bara och väntar på mig. Det är för att hon vet att jag aldrig skulle skada henne eller bete mig illa emot henne. Detta betyder inte att hon är snäll emot dig, för hon känner inte dig. Mina hästar är allt för mig, jag lägger ner hur många timmar som helst att få dom att lita och vara bekväma med mig. Skulle jag förstöra det genom att slänga upp någon som dom inte litar på, som skulle skrämma dom och göra dom illa. Det spelar ingen roll om man gör det med mening eller inte, lägger du en hand på min häst som hon inte gillar så får du med mig och göra. Man får behandla mig illa om man vill, för jag kan försvara mig. Men en häst kan inte säga när det inte är okej på samma sätt som en människa gör. Du ser inte de signaler som jag gör, du har inte lagt ner hur många timmar som helst på att vinna deras förtroende. Är du villig att lyssna på mig och min häst och vill lära dig om hur vi tänker? Självklart kan du få rida, så länge min häst säger ja. Det är trots allt dom som kommer bära runt på dig. Men ska du rida för att det är coolt och kunna skryta om det? Inte en chans.
Nej, mina hästar är mina. Vill inte dom ha dig uppe på ryggen så vill inte jag ha dig där heller. Sluta anta att du ska få rida, det är levande varelser vi pratar om. Inte en bil som du kan reparera om du tar sönder den.

/Felicia

Lara var min förra häst, en helt fantastisk individ. Men precis som Lillan inte accepterade alla.

Likes

Comments