Header
View tracker

Hade verkligen tänkt skriva värsta deppinlägget här och bara crycry för det är lite så mitt liv ser ut nu, inne i världens down period och har svårt att se ljuset i tunneln liksom! MEN nu känner jag att det är dax att lyfta fram det positiva i mitt liv, för det glöms tyvärr bort liite för lätt!

Positiva saker som har hänt sen sist:
-
Jag har efter mycket om och men faktiskt börjat sista året i skolan, känns för bra för att vara sant. Så många år med ångest, stress m.m ska det snart ta slut, snart ska jag äntligen få komma bort från det som har fått mig att må så dåligt så länge! Mamma och jag har pratat lite om det och så här i efterhand inser vi båda att jag borde ha gått på min magkänsla och gått lärling eller hoppat av..missförstå mig rätt, detta året på srg har vart outstanding och jag trivs så bra med vännerna där och har verkligen hamnat rätt..men skolarbetet hamnar efter mer och mer efter varje tävling man åker på, det har blivit som att jag går på distans men utan att få de hjälpmedlen som distanselever får! Men asså fattar ni om några månader står jag där med den vita mössan på huvudet och springer ifrån det som har vart ett helvete i många år för mig!!!!

- Coberlina RV, en del har kanske missat det att jag har en ny häst i stallet? Mer om henne kommer det om, lovar! Men kan avslöja att i första starten ihop var vi nolla och placerade i en nationell 120, ni förstår nog att hon ligger mig varm om hjärtat redan!!

- Gurkan och jag går från klarhet till klarhet, skämtar inte, vi har debuterat 130 och gjort 5 starter i det och har redan två nollor! Helt sjukt, jag trodde de nollorna skulle komma nästa sommar liksom?? Så nu är vi kvalade till 140! Tror ni förstår att hela mitt team är i chock, redan andra 130 rundan jag gjorde var vi nolla och placerade i och sen åkte vi till Lidköping och satte andra nollan. Kan knappt fatta att det är sant, för ett år sedan blev jag tillsagd att jag aldrig skulle hoppa högre än 130 för att jag var för dålig och nu har jag kvalat 140?? Det är bara som en enda stor solskenshistoria

- Sherraberra har blivit såld och hamnade hos en så otroligt gullig familj som jag tror kommer kunna ta tillvara på Sheraline mycket mer än vad jag hade tid eller kunskap till! Alltid lika roligt att se när det går bra för hästarna man har sålt vidare!

Så det får vara den dagliga dosen av positivitet för denna gången haha, har ju vart borta ett tag och ja asså vi alla fattar nog att jag aldrig kommer bli en storbloggare med 1000 inlägg om dagen, men jag kommer ha kvar bloggen och skriva när det faller in lite, för någonstans tror jag och hoppas jag att det fortfarande är intressant att läsa om min satsning? Kanske har helt fel men får mycket frågor av dom personerna jag kanske inte träffar så oftaa längre efter min flytt till Kungsbacka och istället för att jag ska svara på samma frågor om och om igen så kanske ni/dem finner några svar här?
Ska sätta mig ner och förklara lite läget med den nya hästen och lite mer om Sherraberra!

see you laterrrrr



i'm out

bilden ovan är från min och Coberlina RV's första start ihop som var en nationell 120 där vi kom på plats 18 av 69 startande

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker


Hallihallå!

Snacka om att det var ett tag sedan nu..sorry not sorry typ?
Har vart inne i världens down mood och känt mig allt annat än bra. Efter Falsterbo kändes det som att nä, det kommer aldrig gå. Motivationen dök ner i botten och det märktes tydligt på mina resultat i Varberg.
Det var liksom det stora målet, det största jag någonsin gjort och att inte ens få gå in på final, det var irriterande. Sen när jag kom hem med alla som ställde frågor och man fick svara samma sak om och om igen. Då tröttnade man på dom där 4 felen man allra helst ville glömma!
Sen när man skulle sätta sig och göra ny tävlingsplan och man var helt tom, vad skulle man nu satsa på liksom?
130 debuten är given att jag ska satsa på men det var ändå liksom inte riktigt samma sak..för det gör jag ju nästa tävling, men vad händer sen??

Så har i alla fall vart hur omotiverad som helst och mest gått runt och vart sur.
Tills idag när mamma kom inspringandes och halvt skrek på mig att jag måååste söka om lärlingsplatsen på Grevlunda. Drömmen ju!
Men så kommer jag till det som gjorde mig glad, eller nöjd eller vad man ska säga.
Jag kände att nej! Nej jag ska inte söka det.

Hade det vart för ett år sedan, ja då hade jag inte tvekat en sekund, eller om ett år! Då hade jag kunnat ta och packa ihop gurkan o åka imorgon. Men nu är det ett jädra år kvar. Så många år jag har gått i skolan för just den där dagen är man får springa ut med den vita mössan, ska jag bara kasta bort dom åren och hoppa över den dagen vi alla går och väntar på, för att åka ner till skåne och visserligen göra det jag drömmer om, men göra något jag faktiskt kan göra om ett år. Det är ju aldrig försent.
kommer säkert tillbaka om ett år med skadad häst så det är försent
Men nej, nej jag vill inte.

Ett år.
Det ska jag kunna stå ut.
Dessutom trivs jag ju så jädra bra i Kungsbacka, är det några jag vill ta studenten med så är det ju dom härliga människorna där?? Inga andra.
Så jag blev glad för jag insåg att fan va bra jag lever. Vad bra jag har det.
Äntligen.

Äntligen går jag på en skola där jag trivs till hundra, där lärarna förstår mig och min satsning. Där jag inte behöver vara rädd varje dag.
Sen jobbar jag på världens bästa ställe och vill verkligen inte lämna dom ett år tidigare??

så nu kanske ni får höra mer om mig igen, vad vet jag.
Har ju hänt en del sen sist, men det orkar jag inte dra upp. Det får ni leva i ovisshet om, dom som vet dom vet!

i'm out

Likes

Comments

View tracker

Började dagen tidigt imorses och var ute och fodrade hästarna, sen kom en tjej ut och kollade igenom hästarna, masserade lite och checka av så allt var okej. Vill inte åka till Falsterbo om hästen inte är 100% okej.
Båda hästarna var tipp topp och det var bara att tuta och köra!

Sen åkte jag och mamma in till stan och tog sushi till lunch, sen gick mamma och jobba och nu sitter jag här helt ensam i Skövde haha.
Börjar bli lite van.

Sen ska vi till skara hästsport för det behövs ju lite för en vecka i Falsterbo som ni nog förstår!
Ah men ni får ha det bra då!
I'm out.

Likes

Comments

Midsommar!
Hade ni det bra?
Jag hade det toppen, började med att fira mamma som fyllde år ihop med familjen. Senare på kvällen åkte jag till vänner och var med dom och hade det riktigt bra.
Har lite hatkärlek för midsommar, älskar att vara med vänner och bara ha de roligt men samtidigt går det mot mörkare tider och det är inte min grej med vinter och kyla!

Skitsamma vi kan avrunda midsommaren med att jag hade det riktigt riktigt bra!

Igår när jag skulle hem fick jag ett roligt samtal så när jag kom hem väntade en intervju ihop med Gurkan, det fotades och pratades. Något jag älskar är att prata om det jag brinner för, bilderna kan vi ju diskutera..jag var allmänt ofräsch och gurkan tyckte livet var förjävligt med alla flugor och kryp överallt. Men att få sitta på altanen och prata om min historia, om mina känslor och om min älskade älskade häst. Det är svårt att sluta prata då.

Resten av dagen gick åt till att sova, brukar inte vara den som sover bort dagarna men just igår var jag dötrött och låg mestadels i sängen. Imorse när jag vakna hade jag ungefär 500 flugor på mig, alltså på riktigt vart kommer alla ifrån???

Så nu ska jag gå o döda lite flugor innan jag kommer på något roligt att göra idag!

I'm out

Likes

Comments

Dag 1

Innan spekulationerna startar angående mitt resultat på Equipe. För er som kollar resultatet ser att det står ute, då vet ni antingen har jag flugit av, hoppat fel hinder, vägrat ut mig, rivit alldeles för mycket. Ja det finns så mycket som kan ha hänt.

Vet att många nu när dom har sett "ute" i resultatlistan tänker "ja där har hon förstört den hästen, jag visste att hon inte skulle hoppa den där tävlingen i götene!! Hon har tävlat sönder hästen!" Tråkigt att du tycker så. Tänk om tänk rätt!
Vi håller på med hästar, med djur. Dom tänker inte som oss men precis som oss kan dom ha en dålig dag! Det kan va för varmt, för kallt, för dålig framridning..ja mycket kan spela roll!

I mitt fall sitter jag på en otroligt rutinerad 16 årig häst som har sett allt o lite till. Men ändå kan även han se spöken!

Det jag vill komma till är att han hoppade fantastiskt igår, han flög över, svängde precis där jag ville. Visst peta jag andra hindret för han inte kom upp sig riktigt och jag inte fick det där stampet! Sen kom det en långsida bredvid en vattengrav, så första hindret stod han emot på men kom över, sen va det några meter fram en kombination..även där stod han emot och fick med sig en bom men kom över! sen skulle jag hoppa sista hindret, en enkel sväng tillbaka..hindret stod så man var tvungen att hoppa mot vattengraven. Första gången kände man på han att nu står det inte rätt till, först kasta han sig åt sidan. Då stod jag i valet o kvalet, ska jag testa en gång till eller ska jag bara utgå? Men kom igen men han stod emot långt långt innan. Det var bara klappklapp, rida förbi vattengraven som han tydligt visade att han inte alls tyckte om.

Tycker jag gjorde mitt bästa, han hoppade som en miljon alla andra hinder så jag är nöjd, riktigt nöjd! Kan låta konstigt att vara så nöjd med en uteslutning, men helt ärligt va detta en 10 gånger bättre runda än den i götene där jag kom åtta? Ibland är det så!

Men då vet ni, nej hästen är inte söndertävlad. Han mår bra och han älskar att tävla. Det som var olikt honom var att han stod emot hindrena, inte alls likt honom men måste vart vattengraven för han ville inte gå i närheten av den! Extra morötter på kvällen sen sova.

Dag 2

Okej dag två..vad var planen? Bara gå in hinder för hinder, hoppa framförallt dom hindrena runt vattengraven, om jag fick ett pet skulle jag utgå för att spara!

Pratade lite taktik med duktiga människor runt mig, dom hjälpte mig hur jag skulle tänka och göra.
Framhoppningen var kaos men han hoppa bättre än någonsin! Aldrig vart så fin!

Jag kom in, rider mot vattengraven. Han kollar inte ens? På riktigt, inte en min runt den. Han bara okey nu gör vi detta. Han hade typ kunnat kliva i den. Han var som en helt annan häst jämfört med igår? Okej tänkte jag. Nu tar vi hinder för hinder.
Första hindret var så man hoppa mot vattengraven, fan då tänkte jag men kommer jag över det så är det bara tre hinder runt vattengraven sen är resten av hindren borta i Kina typ, nej men ni förstår.

Hoppar första, kommer alldeles för långt ifrån men vi kommer över och styr mot nästa. Men något är fel. Väldigt fel, kollar till en extra gång. Bommen är borta. Det enda som finns är någon guldig utfyllnad, ingen bom?
Jag avbryter och känner mest att va i helvete?
Säger till funktionären som lite slött går dit och tar upp bommen. Försöker knappt skynda sig.
Jag får ny startsignal och får börja om. Fan då tänker jag, det var ju just ettan jag var nervös för. Okej om han river för de räknas ändå inte. Men vad händer om han stannar?
Kommer mot ettan och han hoppar fantastiskt! Vilket han gör resten av banan och går nolla!

Red verkligen inte mot klockan utan en avslappnad lugn runda var mer än nog idag. Fick ändå en 18e placering av 85 starter.

Verkligen fått lära mig hur olika det kan vara mellan olika dagar, igår var jag utesluten, idag nolla och placerad?
Nu tänker ni som har koll att "men de va ju högre igår" men er skrattar jag bara åt för jag kan lova er att det inte var pga det som han stanna.
Nu ska vi hem och ladda om batterierna. Nästa tävling är Falsterbo!!

Likes

Comments

Igår firades falsterbokvalet med champagne och god mat! Efter denna våren tycker jag vi alla är värda en klapp på axeln, tävlingtävlingtävling. Så skönt att ha ett så jädra bra team bakom mig som hjälper mig genom allt!
Haft väldigt jämna resultat hela våren, legat på 0 och 4 fel så jag är nöjd!

La mig vid 1 och vid 5 var det upp igen, denna gången gick bilen mot Mantorp för andra hästkrafter! Ni som har följt mig längre vet att jag älskar bilar och att min bror kör drifting! Så denna helgen är det bilbilbil. På ett sätt skönt att få ett break från hästarna ibland, träffa nytt folk och bara prata om annat!

På tisdag åker vi till Åby för hästar igen!

Likes

Comments

Bilden ovan är tagen för ett år sen.
Ett ynka år sen.

På den tiden hade jag fortfarande Sally som jag inte alls funkade med och bara red dressyr på och Sherraberra som var mer högt än lågt så fort det kom fram bommar, ja ni ser ju det enda vi har framme på bilden är två enkla bommar och hon körde rodeo all over the Place.

Jag ville sluta med hästarna, jag tappade hoppet och kände att: är det så här det ska vara?
Kommer jag bara traggla över bommar och stå på marken som groom på tävlingar? Är det detta jag ska göra resten av mitt liv?
Jag började tvivla på allt, för ja jag älskar mina hästar mer än allt annat men jag kan vara ärlig med att jag hade aldrig hållit på med detta om jag inte fick tävla och där stod jag, massa hästar men var inte ute på en enda tävling. Där stod jag precis som jag inte ville.
Alla andra tävla, jag var på varenda tävling såsom grevlunda, skyrup m.m men jag var inte där med häst, det enda jag gjorde där var mocka och byta vatten typ. Folk sa till mig att hålla ut, snart skulle det vara min tur. Men jag tvivlade, jag ville bara ge upp.

Ett år senare står jag här.
Jag står här idag och är så glad att jag inte slutade, att jag höll ut även om jag verkligen ville sluta. Jag väntade. Jag väntade på min tur.
Nu är min tur här.

Folk som bara har känt mig under dom månaderna jag har haft Gurkan brukar säga till mig att jag måste lära mig att förlora, att jag inte vet hur det är att kämpa. Att jag måste lära mig det. Att jag bara glider med och inte kämpar som många andra. Att jag är en kass förlorare.
Känner du dig träffad nu så ska jag säga dig en sak:
jag vet hur det är.

Jag har vart där. Enda skillnaden är att jag fick en möjlighet, jag fick en ängel från ovan. Som har gett mig chansen att få revansch! Nu är det inte jag som står bredvid banan längre, nu är det jag som väntar på startsignalen.
Det enda jag bad om för ett år sen var att få tävla en ynka tävling så skulle jag vara nöjd.
Nu ett år senare kan jag gå ut med att jag ska rida i Falsterbo.

kan knappt förstå det.
Jag har suttit på den där läktaren flera år och kollat på ekipage efter ekipage, medan alla andra har gått till stranden så har jag suttit där, medan alla andra har vart på mässan så har jag suttit där på läktaren. Nu är det jag som ska rida in där. Jag?? Jag som för ett år sen ville sluta??
Jag skiter fullständigt i om jag åker dit och vägrar ut mig.
Jag ska till Falsterbo.
fattar ni?
För det gör inte jag




Likes

Comments

Pluggdag nr 3.
Var på Strömsholm i helgen med två fina hästar. Sheraberra får guldstjärnan, seriöst! Aldrig vart borta på något sånt och jag var beredd på en riktigt stressad häst. Men hon bara gick in i boxen och accepterade det? Hon bah okey vill ni detta så!
Första dagen var hon lite bockig men andra dagen var hon som ett lamm, eh va!? Vad hände där?
Gurkan var stark, Fredrik drog sitt trollspö över tränset och sen poff var gurkan fin. Kan man lära sig dom trollkonsterna någonstans??

Vilket fall så bestämdes det lite snabbt att jag stannar hemma de här tre dagarna. Allt fokus på pluggpluggplugg. Sociala medier bortbort. Belönar mig med att checka insta eller checka vad någon har skrivit efter att jag är klar med uppgiften jag håller på med.
När jag är i Kungsbacka har jag svårt att koncentrera mig och springer gärna ut i stallet när det blir lite för jobbigt, nu har jag inga undanflykter!

Så nu ska jag dyka in i pluggandet igen, hoppas vi ses snart igen!

I'm out.

Likes

Comments

men alltså hallå där TACK!
Tack för all fin respons på mitt känsloladdade inlägg igår!
Jag skriver det inte för att få er att börja tycka synd om mig verkligen inte, utan jag skriver det för jag vill dela med mig av min historia. Jag vill dela med mig så fler ser att det går faktiskt! Jag vill att folk ska läsa mina texter och tänka, fan jag kan också, det finns något efter all skit!
Efter regn kommer solsken.

Kan låta som ett skit kasst citat men det är så sant.
Efter all skit jag har upplevt så lever jag idag ett liv jag bara har kunnat drömma om, har drömjobbet, drömhästen, jag gör saker som jag aldrig trodde jag skulle göra.
Pratade med bästa Sanna här om dagen och hon påminde mig om att för ett år sedan när jag var med henne i Kungsbacka på meeting så sa jag att jag önskade att jag också hade en häst att hoppa 120-130 på och åka på massa roliga meeting!
Idag sitter jag här och har hoppat i Norge!? Alltså hallå eller!? Norge!?

Så jag lever ett bra liv!
Även om jag är ärrad för livet, jag kommer få dagar då jag inte orkar, dagar då minnena väller över mig så får jag/ni inte glömma att jag har överlevt!
Jag lever.
Det mina vänner är jag stolt över!

Så idag gråter jag inte för att jag är ledsen utan jag gråter glädjetårar över att jag fixade det, över era fina ord och över mitt fantastiska liv!
Nu försöker vi blicka framåt, jag har så mycket mål och drömmar som ska uppfyllas. Så mycket saker dom inte lyckades stoppa mig ifrån.
Varje seger, varje placering, varje lyckad runda, varje tävling, gör jag för dom som gjorde mitt liv till ett helvete. För ni lyckades inte stoppa mig och ni kommer inte lyckas stoppa mig.

Okej nu lägger vi oss det bakom oss!
Nu ska vi alltså blicka framåt, vet att jag har sagt många gånger tidigare att jag ska ta tag i det där med bloggandet. Men nu tror jag faktiskt jag ska det på riktigt!
Får många frågor angående livet i Kungsbacka hela tiden och många undrar säkert massor men vågar inte fråga. Så här ska de komma mer saker!
Nej det kommer inte bli någon typisk vardagsblogg för det har ju uppenbart inte vart min grej eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om mina dagar då dom alltid ser likadana ut

Upp
Träna
Äta
Gå i skolan
Stallet
Gå i skolan
Stallet
Äta
Sova


Och att lägga ut bilder på sin mat i typ varje inlägg? Eh alltså seriöst. Tror inte ni vill se mina olika varianter på chicken Nuggets.
Så tiden får visa vad det blir för inlägg, men känner jag mig rätt blir det nog många längre inlägg som är extremt öppna, jag vill vara öppen och inte bara i den typiska rosa bubblan. För mitt liv är allt annat än rosa och gulligull. Jag vill vara som jag är i verkligheten, jag vill skapa reaktioner. Jag vill få er att tänka till. Jag vill få mig själv att tänka mer.

Så välkommen till mitt liv och mina tankar.

Likes

Comments

ALLTSÅ TACK KARTELLEN!
Tacktacktack.

Denna låten sköt mig in rakt i hjärtat. Har tänkt mycket på hur stolt jag är över mig att jag har tagit mig så långt som jag har gjort trots alla ord om hur kass jag är, hur ful jag är. Alla orden som fick mig att stå vid gränsen och tänka om det ens är värt att fortsätta, är det värt att fortsätta höra orden, känna rädslan när man går till skolan, känna rädslan när man är hemma, känna rädslan när man hör mobilen plinga till att man har fått ett meddelande. Är det dom som har skickat något. Är det dom som kommer med ett nytt ord, en ny mening. Som dom sen kan komma undan med för det är ju bara ett skämt och jag får ju bara stå ut. För jag klarar ju det.

Idag är jag stolt.
Så äckligt stolt.
Jag står här, trots att jag tänkt så många gånger när jag har gått över den där stora vägen på väg till skolan att det vore så lätt att bara stanna där när en lastbil kommer, varför ens springa över vägen för att komma till ett helvete. När jag bara kan stanna och slippa allt.
Jag är så stolt att jag trots alla dom tankarna idag kan stå här och ha ett bra liv, jag står här idag och har faktiskt kommit någonstans, medan dom som gjorde mitt liv till ett helvete sitter kvar i samma stad, samma by. Med samma personer. Utan mål och drömmar.
Jag står här och har ett drömliv.
Jag fixade det.

Även om jag aldrig blev slagen, jag blev aldrig misshandlad fysiskt så blev jag misshandlad psykiskt.
Jag minns varenda ord.
Varenda mening.
Varenda blick.
Varenda känsla.
Minns alla dagar jag ringde mamma och sa att jag va sjuk, för jag vägrade gå dit. Vägrade gå till bussen som skulle ta mig till personer som förstörde hela mig, dom gjorde mig till någon jag inte är. Dom gjorde mig tyst, dom krossade mig.
Jag minns alla nätter jag låg vaken på natten och grät.
Jag minns alla gånger jag slog huvudet i väggen för jag ville bara glömma. Jag ville inte vara med mer.

Men tack kartellen för att ni satte ord på det.
Ni hjälper mig och många andra att visa hur det känns.
Ni hjälper folk att se att det finns ett liv efter.
Även om det är ett helvete att komma dit, så finns det något efter som är värt att leva efter.
Men snälla människor, stå inte ut, skrik, sparka, ni har rätt, dom har fel. Gör allt ni kan för att få dom svinen att få betala för vad dom har gjort.
Stå inte ut.
Kämpa.
För dig, för oss, för dom, för framtiden.
Jag tror på dig.
Jag tror på oss.

"Till skolan blev en väg jag inte orka gå, om jag fortsätter skolka kanske tårar torkar"
"Välkommen till mina områden där livsglädjen första som fucking dör på en"
"Och dom var fyra-fem mot en"
"Jag va liten, jag va mobbad, jag va svag. Än idag när jag blundar jag kan fortfarande höra vad dom sa"
"En dag ska jag flyga över alla er, tänker aldrig mer falla ner"
"Det var något fel på mig, Sebbe kolla hur dom andra barnen ser på dig"
"Så från och med idag ska jag aldrig backa bak, dom ska äta varje fucking ord dom sa"
"Och det svåraste jag gjort var att förlåta dom där, jag sa till mamma jag har inte glömt bort det barnet jag var men när jag blundar idag det är en helt annan sak"
"Jag har svalt granater, många fler än vad man orkar med"

Ni måste lyssna.
Ta er tiden.
Hjälp dom som behöver hjälp.
Snälla jag klarade mig, men alla gör inte det.
Låt ett barn få växa upp och bli lika stolt över sig själv som jag.

Likes

Comments