Header

Matilda Persson, många har nog hört om henne nu men asså shiit vilken stjärna hon är eller? Har följt henne redan från tiden på bilddagboken, hon har uppdaterat flitigt och jag har läst flitigare, trots att vi typ har hälsat på varandra en gång i förbifarten i falsterbo så känner jag mig fan som en stolt kompis?? Hon är så sjukt jävla stark, hade aldrig ens orkat hälften hon har gjort??

Vi alla borde verkligen lära oss lite av Matilda, ser henne aldrig klaga något utan hon bara kämpar på och gör bästa av situationen. och att se hur andra har haft hennes öde i sina händer och använt det som något testprojekt (rätta mig om jag har fel men det är så jag har uppfattat det utåt) det har gjort mig så sjukt arg och ledsen, att inte hon själv har fått välja hur hon vill göra med sin kropp och sitt liv! Är så sjukt imponerad över hur hon har orkat och kämpat!!

Som sagt så känner jag mig som en stolt kompis och jag längtar efter att få höra mer om henne i stora sammanhang i framtiden, för hallå hon kommer bli något riktigt stort!!

kunde inte få in filmen här men här får ni en tagg till en video som allaa borde se: https://www.facebook.com/ATG/videos/10155870849113771/

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vad förvånad jag blir att inläggen är skelare än ett barns tänder?? Till mitt försvar har jag vart och dansat (läs suttit i en soffa och fått flera liter öl över mig) i mitt ääälskade Göteborg! På juldagen ska det ju festas så jag åkte med två brudar till Ljungskile för att möta en sista brud för att sätta oss på ett tåg mot Göteborg!

Det var trevligt, nu ser jag fram emot ett nyår där jag inte sitter stilla riktigt lika mycket och förhoppningsvis inte får lika mycket öl på mig..
Dagen efter satte jag mig på ett tåg och åkte till skövde för att snabbt byta festkläder mot något mer socialtaccepterat och sen åkte vi till min mormor och morfar för den årliga annandagsmiddagen, som alltid består av kalkon, potatis, sås, kokta morötter, gelé och ättiksgurka för att sen äta glass med inlagda persikor till efterrätt..vi har gjort det så länge jag kan minnas och det är mysigt, ett bra sätt att träffa släkten och prata om vem som jobbar vart!

Sen åkte jag hem, gick in på mitt rum för att byta dom socialt accepterade kläderna mot ridkläder, men blev deprimerad av att det var stökigt så jag satte mig på sängen oooooch surprise surprise jag somna! Veeem hade kunnat tänka sig det???
Kompenserade det med en extra svettig häst idag..jaja det har vart väldigt skönt att få låtsas vara en normal tonåring några dagar nu, bara kunna leva life och låtsas att man inte har massa måsten.
Annars har jag bara spenderat dagen i sängen framför olika filmer, är inne på tredje för dagen..har jag nämnt att jag börjar tröttna på att vara ledig?? Speciellt här i skövde, har inga vänner eller något här ju så jag gör ju verkligen nada med dagarna..suuuck

Imorgon ska det tränas med Ola för Helena! Första gången för henne att se honom, hoppas hon gillar honom lika mycket som jag gör!

Likes

Comments

Jahapp, så här sitter jag..på självaste julafton och vad får jag för mig att göra då? Att blogga???
Det kan vara det sämsta beslutet på länge, men eftersom hela 2017 har bestått av dåliga beslut så känns det som en bra idé att avsluta 2017 med ännu ett dåligt beslut..💁

Läste igenom äldre inlägg och ja vad ska man säga, det har ju hänt lite!
Nu tänkte jag ägna inlägget åt att förklara vad som har hänt sen sist men eftersom jag inte riktigt har förklarat 2017 överhuvudtaget så kanske jag ska tillägna ett inlägg åt detta heeeelt fantastiska året...OBS ironisk!!!

Tills dess önskar jag er god jul och jag hoppas ni inte har för höga förväntningar på mitt bloggande, imorgon lär jag ha idétorka igen och har sen länge glömt bloggen..story of my life!

Likes

Comments

För fem år sedan ungefär (inte på dagen..sori..) åkte jag på tävling med min ponny Jupiter, jag hade laddat och laddat så inför den där tävlingen. Jag skulle debutera LB och hade fått kämpa länge för att övertala mamma om att jag var redo för det, ställde upp ett hinder i paddocken som låg på 90cm och sa till henne att "om jag klarar detta så ska jag få hoppa LB", ja ni förstår nog vem som fick sin vilja igenom 👼🏻
Aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att jag på den tävlingen skulle träffa en vän för livet!
Min kompis Rebecka var med en annan som hoppade på den tävlingen, hon var väldigt framåt och jag ganska blyg. Idag har jag och den tjejen vart vänner i 5 år!! Fattar ni??

Jag minns första gången jag åkte till henne och hon gick runt med en sked och en diskborste, eller när hon kom till mig och vi tänkte smygdricka på mitt rum på uddetorp, eller när vi tänkte va youtubers och spela in videor.

Hon är den jag alltid skriver till om jag har problem eller om jag ska göra något extremt roligt! Hon är den första jag skriver till när jag träffar en kille som jag gillar, hon är den första jag skriver till när någon kille är elak mot mig, hon är den första jag skriver till i alla alla alla lägen!

Vi har hållit ihop genom hästbyten och sadelbyten
genom killar och ostar
genom mobbning och skola
genom depression och glädje

Utan henne hade jag inte klarat mina skolår, hade aldrig klarat av att fortsätta trots att jag blev mobbad. Jag hade inte orkat denna våren utan hennes fantastiska råd och hennes ständiga peppning.
Idag tar denna fantastiska människan studenten och ingen kan va stoltare än vad jag är!! Fyfan vad hon är bra!!!

ha äckligt jävla kul idag och sandra..jag älskar dig mer än min katt❤️

Likes

Comments

Det är över.
Jag är fri.
Jag smakar på orden.
Jag är klar.

Jag kommer aldrig mer ligga vaken på natten för att jag har ångest över allt skoljobb jag borde göra.
Jag kommer aldrig mer ligga vaken på natten för att jag är rädd för att få höra ännu mer skit från klasskompisarna dagen efter.
Jag är klar.

Ingen är lyckligare än mig denna dagen.
Jag överlevde.
Jag tog mig igenom mobbning, f-varningar, alla samtal med mina rektorer.
Jag har klarat det??
Jag fixade det.

Jag är så äckligt stolt över mig själv.
Jag hoppade inte av trots att jag såå många gånger ville. Jag får ta studenten ihop med mina vänner trots att jag var så nära på att misslyckas. Jag lyckades!!
Ingen förstår min lycka, men jag har så många gånger under dom här åren känt att nej jag orkar inte mer. Först var det pga mobbning, sen var det pga skoltrött, sen var det pga massa saker.
MEN JAG KLARADE DET!!!

FYFAN VAD JAG ÄR BRA





Likes

Comments

Jag ska skriva ett inlägg mer om min skolgång men detta inlägget vill jag ge till en av alla skolor jag har gått på.

Detta är till er som hjälpte mig och trodde på mig när ingen annan gjorde det. Tack❤

~

Jag minns det som igår.
Resan dit. Hur nervös jag var.

Bara någon dag innan hade det blivit verklighet när jag stod i sadelkammaren i Uddetorp och halvskrek på en kompis som jag bråkade med om ifall en tränare var bra eller inte och då utbrast jag att jag sket i allt för jag skulle ändå flytta.
Inget var ens bestämt än men det var som att där och då bestämdes det.
Jag skulle flytta. Byta skola. Börja om.
Jag hade länge känt att Uddetorp inte var mitt ställe, jag ville mer än vad jag fick där. Jag hörde inte hemma där, kände mig som en outsider och det kändes hela tiden som att jag var på fel plats.

Så ett samtal senare så satt jag i bilen mot Kungsbacka. Jag hade vart på gården bredvid på praktik i några veckor och hade hört några av stalltjejerna som jobbade där hur dom pratade om skolan. Självklart två skoltrötta tjejer, man ska ta allt med en nypa salt. Men ändå av det jag kunde höra så kändes det så mycket mer rätt. Det kändes mer hemma.
Jag kom dit. Möttes av en tjej som var lika kort som mig och som jag tydligen hade träffat redan innan gymnasiet på en uttagning i Strömsholm. Med sina korta ben och sin norrländska (för ja självklart kommer hon från Kiruna, vart annars ska man komma ifrån när man går i Kungsbacka liksom...) visade hon mig runt på hela skolan och tack vare henne kändes det ännu mer rätt.. Sen att jag kände mig otroligt uttittad när jag kom i mina vanliga kläder var en annan femma, för ja där gick man ENDAST i ridkläder. En helt ny värld öppnades kändes det som. Jag hade hittat likasinnade. Någon snubbe som snacka om att äta apelsinskal, en norrlänning som är lika kort som mig och hästhästhäst.

Innan vi hann åka därifrån sa stallchefen till mig att hon skulle fixa så jag skulle få jobba hos dom på andra sidan vägen. Där jag hade vart på praktik innan och hade stortrivts. Där jag hade jobbat från tidig morgon till sen kväll utan att ens gäspa. Där allt hade vart som på en dans.

När jag åkte därifrån visste jag. Jag har hittat rätt.
Jädrar vad jag hade rätt.

Det har nu gått två år. Dom här två åren har gått så snabbt så det känns som att jag knappt har hunnit blinka. Jag lever fortfarande i världen att det var igår jag och korta norrlänningen låg i soffan och dom vi bodde med sa "tänk att dom är så här efter EN VECKA tänk hur dom är om ETT ÅR"
Jag har inte ångrat en sekund att jag bytte skola. Jag har tack vare SRG kommit upp från 1m till 135. Fått vänner för livet OCH tack vare SRG har jag tagit mig igenom en av dom svåraste tiderna i mitt liv när jag var så deprimerad att jag inte ens visste om jag ville leva så var min mentor (aka stallchefen) där och stöttade, jag vet att min mentor kan jag gå och prata med om ALLT. Jag skulle kunna ringa henne en fredag kväll och bara prata om en tävling eller så kunde jag gå in till henne på hennes kontor om det var någon kurs jag kände mig lite osäker på. Det känns inte som att jag har gått på en skola.
Jag har fått en familj.
Jag kommer verkligen vara evigt tacksam för allt SRG har gjort för mig och speciellt tacksam till min mentor.
Helt ärligt finns det ingen skola som är så här kärleksfull och det finns ingen skola som skulle göra allt detta för mig.
Jag kommer springa ut från skolan med tårar i ögonen, både för att jag är så jädra lycklig att jag tog mig igenom all skit, jag har klarat det. Jag har överlevt. Men..jag kommer även springa ut med tårar i ögonen för nu ska jag lämna allt detta, jag ska lämna min familj. Min nya familj.

Tack srg för att ni har gett mig en ny familj.
Tack srg för att ni har gett mig ett liv.
TACK


Likes

Comments

Tänkte skriva "ny veckaaa" meen asså hur ny är den när det är onsdag? 
Har hittills haft en väldigt bra vecka måste jag säga! 
I måndags vaknade jag och mådde riktigt dåligt, feber och allt..inte alls vad jag hade planerat..men vid 3 tiden åkte jag in till Skövde för att övningsköra lite och sen efter det åkte jag och mamma till skara, kollade lite på Skara hästsport och sånt, måste köpa en ny hjälm och har väl bestämt mig för hur den ska se ut och så men ville kolla på lite fler så man inte bara rusar iväg och köper något, det är ju tyvärr väldigt dyrt med hjälmar och då vill man ju att det ska vara så bra som möjligt liksom! 
Sen åkte vi vidare för när jag fyllde år fick jag presentkort på att få mina fransar fixade av en tjej i Skara så åkte dit och fixade dom, har aldrig gjort det innan utan alltid kämpat på med mina lösögonfransar när jag går ut och sånt. Blev varnad innan av flera att jag kommer bli beroende oooch jag förstår dom nu haha, man känner sig helt annorlunda med fransar! Sen hände inte så mycket mer den dagen eftersom klockan hann bli rätt mycket, så åkte bara hem och kollade lite film och sen sov.

Igår så åkte jag in lite tidigare och övningskörde igen sen efter det hängde jag lite med en kompis (haha guud vad man kände sig som en 10 åring igen) och sen åkte jag hem och åt lite innan bilen styrdes mot Falköping för träning hos Helena med Betty. Jag och Betty har ju haft lite motgångar och jag har inte riktigt hittat hur jag ska rida henne, plus att hon det senaste inte riktigt har känts så pigg som annars..så åkte dit bara för att känna lite på henne och herree min guud vad fin hon var! Hoppade bara en meter typ men hon hade lätt kunnat hoppa 120-130 utan några som helst problem. Alla linjer bara satt och hon var såå fin. Hon tyckte det var liite jobbigt i en serie som var ganska trång men det kan vara förståeligt eftersom hon har haft väldigt svårt för serier och i början när jag hade henne fick jag knappt över henne över dom. 
Sen åkte vi hem och åt pannkakor och sov. 

Idag åkte jag in ännu tidigare till skövde och övningskörde. Sen efter det gick jag och klippte mig. Alla som känner mig kommer garanterat sätta i halsen nu haha, men jaa jag klippte mig! Klippte inte jättemycket men ändå rätt mycket för att vara mig, mitt hår var ju så sjuukt slitet så det behövdes verkligen så nu ska mitt hår kunna växa på igen 😉
Sen gick jag lite på stan i väntan på att mamma skulle jobba klart så vi kunde gå och äta, finns ett ställe här i skövde med helt sjukligt goda hamburgare så det åt vi. Sen gick vi en sväng på stan och köpte det jag hade kollat ut.
​Så det blev ett par silvrig glittriga skor inför studenten, har kollat runt mycket efter det då min studentmössa har mycket silverdetaljer på sig och har tänkt gå i den stilen typ. Så blev det ett par jeans från bikbok, har knappt några jeans kvar för alla går sönder, jo jag har ett par från ginatricot som är helt urtvättade och har gräsfläckar och allt sen ett par svarta som jag typ alltid använder och sen ett par som ska vara lite sönder eller vad man säger där ena hålet har blivit helt gigantiskt..så jeans fick det bli. Ett par med ganska hög midja och väldigt smala ben, perfekt för mig haha. 
Sen blev det en t-shirt jag bara sprang förbi här om dagen inne på H&M, en ganska åtsittande liten t-shirt med någon text jag inte har kollat så noga på om jag ska vara ärlig haha men tror den kan passa bra med ett par snygga jeans 😉

Sen skulle mamma till sjukgymnasten så jag satt kvar i bilen och väntade innan vi åkte till Elins Esplanad för ännu mer shopping, där fick det bli ännu ett par jeans fast från Ginatricot, dom var lite mörkare men även dom med hög midja och smala ben. Sen blev det ett par röda klackar som jag har tänkt ha till min balklänning, har ju en svart klänning för er som har missat det och tänkte köra på röda detaljer, kändes konstigt att köpa något annat än svarta klackar haha..men någon gång ska man ju gå utanför sin lilla box haha. Seen blev det foundation och concealer plus choklad inne på maxi. Faktiskt ganska nöjd med alla inköp haha. När jag kom hem lyckades jag även klicka hem två klänningar för studenten haha..men otroligt skönt att det är nära nu och att jag har allt klart! Enda som är kvar är att 







 

Likes

Comments

Lidköping alltså..vad ska man säga ens?
Två dagar, två starter.
Två nationella 130, jag har inte hoppat mycket 130 egentligen. Så har verkligen ingen erfarenhet och är nybörjare på det. Likt ett barn som tar sina första steg skulle jag in i Lidköping och försöka komma runt dom här banorna, trots att jag inte är 100 just nu. Många tankar har hunnit snurra innan denna tävlingen, ska man stryka? Ska man verkligen försöka? Tänk om det går åt helvete bara för att jag inte är 100? Ska jag bara hoppa en dag för senast jag hoppade 130 två dagar i rad så stannade vi ju ut oss?
Igår var han klockren, han var inte så på utan väntade fint på mig och hoppade sååå fint. Det var så enkelt och hindren kändes så låga. En klockren nolla med placering. Då stod vi där..vi kunde ju inte avanmäla nu när det hade gått så bra?? Det går ju inte ge upp efter en sån runda? Nej ladda om och åka dit dag 2.
Jag tänkte att idag trycker vi ur det sista, idag kommer han stå emot och jag kommer behöva arbeta mer än någonsin.

Redan när vi fixade honom idag inför att jag skulle hoppa så kände man hur han hade myror i benen, han kunde inte stå stilla och ville bara iväg. Bra tänkte jag, det finns energi.
Framridning och framhoppning var såå bra, hoppade lite mycket åt vänster på framhoppningen men fick till några bra språng och man märkte att han hade ork kvar. Bra vi går in på banan.
Klockren.
Piloten var inte riktigt med och svängde som hon kanske borde ha gjort idag men jääädrar vad fin han var!
Svår bana med trippelbarr, vågplank och trekombination. Men han bara levererar.
Fyfan, slarvig ridning av mig idag men jädrar vad fin häst. Kan verkligen inte vara nöjdare!

En helg med 100% felfritt, sällan dom helgerna kommer och när dom väl är där så suger man åt sig av känslan.
Detta var precis vad jag behövde nu!!

Finner verkligen inte ord hur mycket denna hästen betyder från mig. Han har tagit mig från att knappt komma runt 1m till att hoppa stadigt nationell 130??? På 1,5 år???
Har så svårt att förstå alla som kollade på honom innan mig men valde bort han pga hans ålder, har så svårt att förstå att jag själv nästan valde bort han pga hans ålder?? Vad hade jag gjort utan denna häst????

Efter att ha kommit hem och landat lite i detta så åkte jag och mamma till mormor och morfar. Morfar fyller 85 och hade kalas idag som vi inte kunde komma på eftersom jag tävlade, tråkigt när man hamnar i sådana lägen att ens familj lite får prioriteras bort, men just nu ligger fokuset så på tävlandet och eftersom jag har höga mål och drömmar så finns det inget annat att göra. Det är bara att acceptera läget och göra bästa av situationen. Så vi åkte dit efter alla andra och åt lite och pratade med dom.
Dom har haft stor betydelse i mitt liv eftersom jag aldrig har haft någon farmor eller farfar som har älskat mig så som dom kanske borde så mormor och morfar har blivit både far och morföräldrar för mig och det är alltid till dom jag har ringt om jag har mått dåligt. Har bott där så många nätter att jag inte kan räkna dom på fingrarna, minns hur man låg på nätterna intill mormor och lyssnade på alla klockor som lät och hade sig. Eller alla gånger jag har bråkat med mamma och jag direkt ringde mormor, kunde deras nummer innan jag kunde vårt egna.
Så nu vill man verkligen vara med på allt som går, alla födelsedagar och alla bröllopsdagar för man vill verkligen få all tid som går med dom. Jag vill inte kolla tillbaka och ångra att jag inte var hos dom mer eller något sånt utan jag vill kunna kolla tillbaka och känna att jag kunde inte vart där mer.

Sen åkte vi hem igen och nu tänker jag inte lämna sängen igen.
Imorgon är det ny vecka, tiden går snabbt nu.

Dessutom har jag bara 2 månader kvar till studenten idag!!
Längtar ihjäl
















Likes

Comments

Dagen började med att jag åkte på tävling, har blivit någon som sover i tre år eller något så jag hann typ inte mer än vakna innan vi skulle åka till Lidköping. Gurkan hoppade en nationell 130. Tyckte den kändes väldigt låg men att hindren stod väldigt tajt på vissa ställen. Har inte riiiktigt bestämt mig för vad jag tyckte om banan, det var typ ett enda virrvarr i hjärnan och jag minns knappt att jag hoppade.
Jo jag minns att när jag svängde från åttan till nian så tänkte jag f*ck nu blev de snävt haha, annars tänkte jag inte så mycket. Han var iallafall finare än någonsin och nolla plus 10e placerad av 68 startande! Vilken stjärna han är!

Efter att vi hade kollat lite från 140 så åkte vi hem till lilla väring och red Betty!
Hon fick gå över lite bommar idag vilket hon var väldigt glad över, känns som att hon nästan mår bäst av att få gå här hemma i väring..här får hon gå ute i stora gräshagar hela dagarna, i Kungsbacka blir det små små grushagar och så går dom ute typ 4 timmar eller vad det är? Det känns som att hon är en häst som behöver röra på sig mycket för att piggna till lite i huvudet. Hon sprang nästan iväg när jag hoppade upp på henne idag så det var kul att se gnistan som jag på senaste tiden har känt har vart lite borta. Hon verkligen studsa fram emellanåt och man kände hur hon verkligen sög tag i bommarna, trots att det bara va några bommar på marken.

Sen gick vi in och jag passade på att hänga i ordning på alla rosetter igen, för er som har missat det så pyntade jag julgranen med alla mina vita, röda och gröna rosetter i julas och har sen dess inte orkat hänga tillbaka dom på rätta platsen utan dom har legat i en låda och kollat skamset på mig varje dag typ. Man har hört dom skrika på mig att dom är trötta på dammet i lådan. Så nuu fick dom äntligen komma tillbaka på rätt plats igen. För mig är rosetter något roligt, vet att många tycker det är överdrivet. Men jag vill någonstans kanske kunna visa för mina framtida barn att "kolla det var här det började för mamma". Kunna kolla tillbaka och minnas, vi lever i en värld där allt kretsar kring internet och allt ska va så tekniskt, men jag måste säga att jag gillar mina rosetter man kan ta på, man kan skriva på dom och man vet att dom är där dom är. Dom kommer inte försvinna ut i världen. Dom är där.
Sen efter att jag hade fått ordning på det så åt jag tacos med familjen, min ena bror kom och åt med oss och så kollade vi talang.

ja..mer än så fanns det inte att säga idag faktiskt!
Nattinatti folket, imorgon blir det lång dag med ännu en nationell 130 på Gurkan.
Håll tummarna för att piloten rider lika bra imorgon som idag.

puss & kram















Likes

Comments

Vilken jävla dag Sverige...
Detta ska ju inte ens vara möjligt?
Detta ska ju bara inte hända här i lilla lilla Sverige..vi som är ett så oskyldigt land. Vi som försöker hålla oss borta från allt ont. Det är så svårt att förstå hur man kan göra detta, hur kan man bli så hjärntvättad att man faktiskt gör något sånt här? HUR?
Tänker på alla er som är där och alla er som har fått saker ingen ska behöva se, alla er som har mist nära och kära i något som inte ska hända och er som ligger och kämpar för era liv.

För mig började dagen lite skakigt, eller skakigt och skakigt. Jag sov inget inatt och det var inte fören det att jag borde ha gått upp som jag faktiskt började bli trött, jag håller på och kämpar med mitt körkort som jag borde ha tagit för längesen men eftersom jag har levt ett liv på vift inte kunnat ta det så snabbt som jag ville. Jag skulle övningskört på morgonen men fick snällt ställa in, för efter att typ ha sovit en timme kändes det som inte bästa idén att sätta sig bakom ratten.
Efter mycket om och men lyckades jag sova i några timmar och vaknade sen ganska utvilad, kollade på en serie som handlar om en tjej som tar självmord.
Inte roligaste kanske, men älskar sådana serier haha. Det är trots allt något som händer överallt varje dag!
Man kan lätt sitta och tänka att men det där är ju bara på film men det är ju här och nu. Det händer varje dag, varje timme!

En sak som träffa mig hårt i den serien är när rektorn i sista avsnittet säger till tjejen som har gått till honom för att få hjälp av honom efter en våldtäkt att hon bara borde komma över det, han som hade gjort det mot henne skulle ju ändå sluta skolan snart. Det var bara att stå ut.
Nu ska inte jag sitta och försöka låtsas som att jag ens har vart i närheten av något som en våldtäkt men det blev så påtagligt eftersom när jag gick till min lärare för att få hjälp med mobbning så sa hon ungefär exakt samma sak. Då blev det så på riktigt att shit, det där har inte bara hänt mig. Asså det är inte bara mig lärare och rektorer har avisat att hjälpa och bara har sagt åt att komma över det!
Men som sagt, jag kan ju inte ens jämföra eftersom det jag var med om inte ens var i närheten av det tjejen i serien fick vara med om!

För er som tycker serien verka intressant så kan det ju vara bra att berätta vad den hette: tretton skäl varför
Den finns på netflix och på wikipedia står det:
Serien handlar om Clay Jensen som får ett paket med tretton kassettband inspelade av klasskamraten Hannah Baker som begått självmord. På banden berättar Hannah att det finns tretton olika skäl till varför hon tagit sitt eget liv.

Något man ska tänka på är att lyssna på varningarna som kommer upp innan avsnitten om man själv är känslig eller har vart med om något liknande själv för det är väldigt bra inspelat och väldigt verklighetstroget!
Men 10 av 10 stjärnor om jag får säga det.

~

Efter att jag hade kollat klart på den serien så gick jag ut till stallet, mamma hade fixat Betty åt mig så det bara var att hoppa upp och rida, hon var som vanligt en stjärna. Hon är så otroligt rolig att rida och det säger jag inte bara för att jag får låna henne utan jag tycker det verkligen! Hon är alltid rolig att rida för det är aldrig så att hon är tjurig någon dag eller något sånt utan hon är verkligen som en valack i ett stos kropp! Hon skulle aldrig tjura ihop eller något, kanske blir lite frustrerad när hon inte riktigt förstår vad jag vill men då börjar hon mest hoppa fram lite lätt och sen är det bara att fortsätta att jobba. Såå roligt att rida henne!
När jag skrittade av Betty så fixade mamma Gurkan så det bara var att hoppa upp på honom också, han var inte riktigt lika rolig som Betty idag. Han har haft en period där han har vart som smör att rida, han har gått perfekt med huvudet på rätta stället och bara vart så rolig i markjobbet. Men idag. Asså..ja...Gurkan..han är ju 17..han vet vad han vill om man säger så..han bet sig fast i höger och segade ihop totalt. Men kan inte ha dressyrspö på honom för av oklar anledning blir han jätterädd, eller jätterädd var att överdriva men det stänger av mer än hjälper om man säger så. Jag försökte mest få igenom någorlunda och inte rida så länge eftersom han tävlar både imorgon och söndag. Mest joggas.

Efter ridningen så gick jag in och duscha och sen när jag kom ut från duschen så kom ju allt som en bomb. Allt i stockholm bara forsade över en och man hamnade i chock. Man trodde det var något kasst aprilskämt. Även om man har väntat länge på att något ska hända Sverige så blev det ändå en chock. Man känner så många som lever sitt liv i Stockholm, man känner så många som är där för att koppla av lite.
man själv hade kunnat vara där nu.
Inget ovanligt att man ibland tar en dagsresa till Stockholm, har hänt förr och kunde ha hänt idag eftersom jag ändå är hemma och mest ägnar min tid åt att plugga och vila just nu. Tänk om man hade åkt dit och gått där?
Som jag sa tidigare så tänker jag på alla er som måste gå igenom de värsta i ert liv nu bara för att någon idiot ska vara hjärntvättad..
Men fokuset blev att följa facebook för att se så alla man känner är i trygghet.
Jag har sen några dagar tillbaka raderat alla sådana sociala appar men fick snabbt ladda ner allt igen för att kunna se så alla mådde bra och var i trygghet. Jag hade tur och har inte någon i min närhet som har blivit skadad, tacka gudarna för det. Känner folk som har vart i närheten men inte behövt se allt och inte blivit skadade. Är så tacksam för det. Efter min start detta året så kändes det som att jag inte ens hade blivit förvånad om varenda person jag känner hade skadats..så taack guud för att jag äntligen fick andas ut lite❤

Sen åkte jag och mamma in till Skövde för att köpa foder till hästarna, köpa sporrar eftersom jag har glömt mina sporrar jag har på Gurkan i Kungsbacka, hämta ut paket och köpa lite mys för kvällen.
Passade ju självklart på att övningsköra runt överallt haha, nu måste jag verkligen få det där j*vla körkortet. Så jag lever så måste jag ha det för att klara vardagen. Så det stör mig såå mycket att jag inte har fixat det än..men jaja..vad ska man göra.

När vi kom hem så tog jag in hästarna och mös med dom medan mamma fixade maten, sen hade vi en myskväll med god mat och självklart hade vi på nyheterna hela tiden för att följa allt som händer i Stockholm.
Nu gäller det bara för oss alla att hålla ihop.
Vi har haft tur innan att inte behövt gå igenom något jättestort, men nu var det vår tur och då är det bara för oss att hålla ihop. Vi klarar detta, tillsammans fixar man allt!

nu blir det sängen, imorgon hoppar jag 130 på Gurkan i Lidköping.

puss & kram




Likes

Comments