Header
View tracker



Rosie's perspektiv

-----2 VECKOR SENARE-----

"Är du erfaren sen tidigare?" Frågade kvinnan bakom kassan. "Ska jag va ärlig, inte så värsta mycket." Erkände jag och la huvudet på snedden. Kvinnan nickade och tänkte efter en stund. "Kom hit imorgon och prova på. Ser jag att du inte passar in här så måste jag skicka hem dig, men går det bra så ska jag se till att du blir anställd." Förklarade kvinnan och log. "Åh tack så mycket!" Log jag stort tillbaka. "Ingen fara! Kelly förresten." Sa Kelly och skaka om min hand. "Rosie!" Svarade jag tillbaka.

"28kr tillbaka, kvitto?" Frågade jag och gav växeln till kunden. "Nej tack." Fick jag som svar. "Okej, ha en fortsatt trevlig dag!" Log jag tillbaka. Kunden nickade tacksamt och gick sin väg. "Rosie?" Hörde jag Kelly säga. "Aa Kelly?", "Du får jobbet!" Sa hon. "Ja! Tack så mycket Kelly!" Pep jag ivrigt och kramade om min nyblivna chef. "No problems, du verkar trivas här." Sa Kelly och log lite. "Det gör jag verkligen!" Erkände jag. "Du ska veta att, jag blev väldigt chockad när du kom in hit och frågade om du kunde få jobba här." Avslöjade Kelly och skratta lite. "Va? Varför?" Frågade jag och rynkade på ögonbrynen. "Det är inte många ungdomar som skulle vilja jobba i en liten bokhandel nu förtiden, så jag blev chockad att en liten rar och go tjej ens gick i denna affär!" Skrattade Kelly och flina lite.

Calum's perspektiv

"Så hur går det med kärleken Calum?" Frågade farmor och log. "Aa jo det går bra. Jag är på gång med en tjej nu så vi får hoppas det går rätt väg." Svarade jag och höll tummarna. "Jaså, ny tjej eller den förra du hade?", "Ny tjej!" bekräftade jag. Farmor logflina och bytte ämne. Farmor och Farfar hade kommit förbi en helg och kollat läget lite. De bodde i Sydney så det var inte ofta man träffade de. "Calum skulle du va snäll och hämta kaffet i köket tack?" frågade pappa och jag nickade och gick min väg mot köket. Kaffet hade ännu inte kokat klart så jag lutade mig mot kökön och väntade lite. Ett burande ljud susade på vägen, och jag ställde mig medens mot fönstret. Och precis som jag hoppats så var det Rosie som parkerade upp på hennes uppfart. Ett stort leende spred sig på mina läppar och jag knackade försiktigt på fönstret några gånger för att fånga hennes uppmärksamhet. Rosie som precis hade klivit ur bilen blev först lite vimsig och kollade sig konstigt omkring. Jag skrattade lite lätt innan jag knackade några gånger till och då kollade hon mot mitt håll, hon skrattade lite och vinkade lite generat. Vi stod där ett tag och bara vinkade åt varandra, sedan gjorde jag en gest som tecken på att hon skulle komma hem till mig. Rosie stod och tänkte ett tag innan hon nickade och log, och började vandra sin väg mot mitt hus.

"Har ni gäster?" frågade Rosie medan hon tog av sig skorna. "Aa, farmor och farfar är här." förklarade jag. "Aha okej, får man träffa de då?" log Rosie lite. "Men de är väll klart. Men jag varnar dig att farmor nog kommer att sitta och prata om gamla historier om mig i flera timmar." himlade jag med ögonen. "Hahah de vill jag gärna höra." flinade Rosie. "Längtar!" skojade jag och började gå mot vardagsrummet med Rosie i hällarna.

------------------------------------------------------------

(Om du hatar mig så ber jag dig att läsa detta stycke, och hatar du inte mig....läs det här stycket ändå!)

Hejsan allihopa!
Det var ett tag sen, nästan 2 månader. Och inte ett enda kapitel här uppe på bloggen! Jag ber sååååååå HEMSKT mycket om ursäkt. Anledningen är nog ganska klar, SKOLA. Jag har precis börjat i sjuan och från att gå från ett ganska lugnt sommarlov med inga prov,läxor och redovisningar till att sätta sig själv med massa prov,läxor och saker som måste göras. Så det var EN anledning. En annan anledning är att i två veckor så har jag praktiserat på en skola med en av mina klasskamrater. Och vi var i en 1-3, massa ungar som skriker, behöver hjälp, sena dagar och tidiga morgonar. Nej usch jag har verkligen inte haft nå energi till att skriva PLUS jag hade en ton läxor då. Sen har man ju också ett privat liv vid sidan om. 

Men under de här två månader har jag alltid viljat skriva. Och jag ska vara ärlig, jag har haft tid över. Men grejen är den, jag har själv inte haft nå lust till att skriva. Jag sa tidigare att jag hade en massa idéer, men låt oss säga att det var en fett stor lögn. Just nu har jag verkligen inga idéer, så snälla ni. Har ni lite tips så snälla skriv det!

Jag kommer att försöka skriva lite mer nu. Och det här med att det kommer upp kapitel vissa dagar kan vi glömma, det går inte ihop med mitt schema. Jag hoppas att ni har förståelse och fortfarande kommer fortsätta läsa på den här novellbloggen. Som sakt, jag har inte slutat, jag finns kvar här. Men för att driva en novellblogg så måste man själv vilja skriva i den. Och så har det inte alltid varit.

Xoxo M

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Rosie's perspektiv

"Men allvarligt vart ska vi!?" Frågade jag Calum otåligt. "Hahah håll ut! Vi är snart framme!" Skrattade Calum. Vi var alltså då på våran 'dejt', och hittills hade vi bara gått runt på stan och gjort ingenting. "Asså, det här inte kul!" Sa jag och sucka. "Vänta bara!" Flinade Calum. Jag himlade med ögonen och gick några steg snabbare än Calum, så att jag var framför honom. Calum ökade sina steg så fort jag var ungefär två meter framför honom, men stannade plötsligt. "Jaha, men aa hej då då?" Sa Calum med en skämtsam röst. Jag vände mig frustrerat om och la armarna i kors. "Ska du med in eller?" Frågade Calum och vifta med ena handen. Jag kollade på honom med höjda ögonbryn och förde blicken upp mot skylten ovanför dörren. 'BOWLING' stod det med stora bokstäver. "Hur visste du?" Svarade jag häpet och flinlog. Bowling har alltid varit min drömdejt, konstigt kanske men sån är jag. "Låt mig säga att Vern kanske sa nått?" Spelade Calum oskyldig. Jag skakade på huvudet och log. "Man vet aldrig med dig Calum!" Sa jag och gick in i entrén. Calum skrattade lätt till över min kommentar och följde med in.

"Jag börjar!" Hojtade jag och skrev in mitt namn på en dator liknande grej. "Okej visst, du kan väll få lite försprång" retade Calum och knöt sina bowlingskor. "Försprång? Du jag är faktiskt bra på bowling!" Sa jag med höjda ögonbryn. "Var inte så självsäker" sa Calum inte helt övertygat. "Ska jag bevisa det eller" frågade jag utmanande. "Visst! Eller jag vet, om du vinner över mig så får jag ett straff och om jag vinner så får du ett väldigt hemskt straff!" Förslog Calum och flinade lömskt. "Deal!" Skakade jag hand med Calum. "Deal" nickade Calum. "Var redo att få ett väldigt hemskt och lömskt straff ska du veta!" Varnade jag och flina.

"Striiiiike!!!" Utbrast jag och hoppade upp å ner. Vi var inne på en tredje serie och hittills så ledde jag. "Du, jag tar tillbaka det jag sa förut" erkände Calum. "Hahah nu är du inte lika kaxig va?" Småskrattade jag. "Jag var inte kaxig!" Försvarade Calum. "Neh vad var du då?" Frågade jag med höjda ögonbryn. Calum lipade med tungan som svar, sedan tog han sitt klot och gick närmare banan. Efter att försökt hitta rätt kast, så var klotet på banan. 7 käglor åkte ner. Jag klappade med händerna med skoj för att retas. Calum vände på sig och pekade finger. "Calum det finns barn här!" Skojade jag med munnen vidöppen. "Åh nej förlåt!" Pep Calum och himlade med ögonen. Jag skrattade lätt och skaka på huvudet. "Du tycker inte att det här är kul eller hur?" Frågade jag och log lite. "Nej, men jag gör det här för din skull" erkände Calum och log lite tillbaka. Jag log tillbaka innan jag började ta av mig skorna. "Vad gör du?" Frågade Calum förvirrat. "Kom! Vi sticker, jag tycker inte heller att det här var nå speciellt roligt!"

Calum's perspektiv

"Jag fattar inte varför bowling har varit min drömdejt i alla dessa år, det var ju inte alls kul som en dejt!" Funderade Rosie och skakade på huvudet åt sig själv. "Man lär sig av sina misstag, inte sant?" Sa jag nonchalant. Rosie nickade lite lätt på sitt huvud och log. "Antar att du har rätt" sa Rosie. Jag log som svars och tog tag i hennes hand och flätade ihop våra fingrar.

"Vi ses snart då antar jag?" Frågade Rosie och vickade lite på fötterna. Vi stod utanför hennes hus och skulle säga hej då. "Väldigt snart!" Ändrade jag. "Väldigt, väldigt snart!" Hängande Rosie på. Vi skrattade lite lätt innan Rosie vände sig om och började gå till sin dörr. Jag skulle precis börja gå mot mitt hus när Rosie ropa. "Calum vänta!" Ropa Rosie och jag vände mig om. Rosie halv sprang till mig och stannade ungefär en halv meter ifrån mig. "Jag glömde ge dig en sak" Sa Rosie, och innan jag skulle fråga vad det var för nått så var Rosie's läppar pressade mot mina. Jag log genom kyssen och fäste min hand på hennes rygg. "Hej då, vi ses snart" andades Rosie ut och log. "Hej då" svarade jag tillbaka pussade henne lätt på kinden.

______________________________

Jag vet att jag sa att det skulle bli ett lite längre kapitel, men hinner verkligen inte skriva nå mer idag. Och imorgon börjar skolan för mig, så vet inte hur det blir med uppdateringen i veckan men som sakt, vi får hoppas på det bästa! Iallafall hoppas verkligen ni gilla detta kapitel lite iallafall, själv blev jag inte så nöjd med det menmen bättre än ingenting. Kommentera gärna och skriv era åsikter:) Och en annan sak, skulle ni vilja att det skulle hända något speciellt i novellen. Skriv era idéer då, så kanske eran önskan blir ett kapitel:) Ha det så bra så länge och hoppas ni haft ett bra sommarlov:) <3

Xoxo M

Likes

Comments

View tracker

Sådär ja! Nu är kollot slut, kom typ hem för ungefär 20 minuter sen. Vi fick inte använda nå mobiler eller ipads osv, så därför kom det inte upp något nytt kapitel. Jag har dock fått lite nya idéer medan jag var borta, så det är det positiva. Det negativa är ju att skolan börjar snart, och jag kommer fokusera mycket på skolan så det kanske inte blir så mycket uppdatering som det har varit i somras. Jag har tänkt nu fram å tillbaka och kommit fram till att jag ska uppdatera som förut, alltså måndag,onsdag och lördag. Jag ska börja med det i september. Men iallafall, nytt kapitel är på gång kommer kommer snart, hade också tänkt att det skulle bli ett lite längre kapitel eftersom jag inte uppdaterat i över en vecka! Och jag vill också tack till er som går in varje dag här på bloggen även om det ungefär har varit dött! Så tack till er!

Xoxo M

Likes

Comments




Rosie's perspektiv

"Va!? Men gud berätta!!!" Pep Vern ivrigt, jag hade precis berättat för henne om vad som hände igår efter bion. "Ja men jag sa ju det. Vi åkte till ett ställe där man kunde se hela Seaside åså aa...", "Aa...vadå!?" Frågade Vern ivrigt. "Ehm...vi typ..ehh..kysstes" erkände jag och rodnade som en tomat. "Oh.My.God! Ahhh herregud!!! Så ni är typ tillsammans nu eller vadå?" Babblade Vern. "Nej! Vi är inte tillsammans!" Bekräftade jag. "Men hallå? Det som hände då? Kom igen ni måste väll iallafall ha nått på G?" Sa Vern. "J-jag vet inte..." Tvekade jag. "Hur vet man att man är på G då? Liksom jag har haft ett seriöst förhållande!" Frågade jag Vern. "Jag skulle säga att ni dejtar!" Svarade Vern. "Men vi har ju inte ens varit på en dejt" klagade jag i mot. "Nej me-" började hon men avbröts av att min mobil började ringa. Jag fiskade snabbt upp mobilen ur fickan, det var Calum. Jag visade panikslaget skärmen på mobil till Vern som började flina. "När man snackar om trollen!" Retade Vern och blinkade med ena ögat. "Vad ska jag göra!?", "Svara! Och glöm inte att ha på högtalare, jag vill också höra!" Svarade Vern och viftade med händerna. Jag nickade sakta innan jag tog ett djupt andetag och svarade.

Calum's perspektiv

"Hallå?" Svarade Rosie, och ett stort leende spreds på mitt ansikte. "Hej Rosie! Det är Calum" sa jag. "Aa jo jag såg det" fnissade hon. "Hahah aa i för sig! Men..vad gör du då?" Frågade jag och skratta lite lätt. "Är på sjukhuset med Vern, hon har behandling" förklarade Rosie. "Aha, hälsa från mig!", "Det ska jag! Men själv då, vad gör du?" Frågade hon. "Hänger med Joe!" Svarade jag. "Okej, kul?", "Njaa, det enda han gör är att tjata om Vern!" Suckade jag. "Samma här! Eller aa Vern tjatar om Joe" ändrade hon. Det blev lite småskrattar innan det blev tyst. "Såå...ska du göra något speciellt ikväll?" Frågade jag och väntade tålmodigt på svar. "Ehm...tror inte det, vadå då?" Undrade hon. "Ehh, skulle du kanske vilja gå på dejt med mig ikväll?" Frågade jag nervöst och knep igen ögonen. "Aa visst! Vad för slags dejt bjuder du på då?" Svarade hon, även om jag inte såg så visste jag att hon log. "Hemligt! Men vad har du på dig nu?", "Stickad tröja och jeans" svarade Rosie underligt. "Okej bra! Ha på dig det på dejten, där fick du en liten ledtråd iallafall" log jag. "Eh okej, men fattar ändå inte!" Fnissade Rosie. "Heh ja du vet, jag och mina ledtrådar! Men jag kommer och hämtar dig 18:30 går det bra?", "Aa, men vi hörs då?" Sa Rosie. "Ses!"

_________________________

Superkort kapitel! Men har verkligen inte haft tid att skriva, så förlåt för det! De kommande dagarna ska jag på ett kollo i Stockholm så vet ej hur det blir med uppdateringen. Men vi får hoppas på de bästa!:)

Xoxo M

Likes

Comments

(Lyssna gärna på Ed Sheeran - All Of The Stars medan du läser)

Calum's perspektiv

"Ska vi ta en stor popcorn och dela eller två små så att man får en varsin?" Frågade jag Rosie. "Ta en stor!" Svarade hon bet sig i läppen. "Okej, dricka?", "Hmm, fanta går bra" nickade hon. Jag gick mot kassan medan Rosie satt sig vid sofforna som befann sig i entrén. De var bara en framför mig så det skulle gå snabbt, och innan jag visste om det var det min tur. "Hej å välkommen till Seaside movietime, vad kan jag hjälpa dig med?" Frågade en kvinna i medelklassåldern. "Ehm, en stor popcorn och två fantor" sa jag och log lite. Kvinnan nickade och började med ordern. "Sådär ja, det blir 70 kr!" Sa hon och log, att gå på bio är inte billigt! Jag gav henne pengarna och fick tillbaka växeln. "Tack!" Sa jag vänligt innan jag begav mig bort till Rosie.

"Här ska vi sitta!" Utbrast Rosie och drog ner stolen. Jag följde Rosie's steg och gjorde detsamma. "Asså fattar du hur länge jag velat se den här filmen!?" Hyperventilera Rosie. "Nej och får jag gissa, 2 år?" Chansade jag. "Nära! 2 och ett halvt år!" Sa hon och blinka med ena ögat. "Attans då!" Skämtade jag. "Men vad handlar filmen om?" Frågade jag och satt mig bekvämt i stolen. "Du får kolla, jag vill inte spiola!" Svarade hon och tog lite popcorn. "Du har en poäng!" Erkände jag. "Men allvarligt, har du inte ens sett trailern?" Frågade hon allvarligt. "Nej!" Erkände jag ännu en gång och skaka på huvet. "Du måste ha levt under en sten eller nått" funderade hon. "Vadå är det så konstigt?", "Att leva under en sten eller, att inte veta ett dug om TFIOS?" Retade hon. "Ibland är du dryg!" Klagade jag och himlade med ögonen. "Men du älskar mig ändå!" Sa hon och lipa. "Ja, jag är väll så illa tvungen" skojade jag. "Ha-Ha! Hatar dig!" Sa hon och försökte göra så mycket mellanrum mellan oss. "Älskar dig också!" Retade jag tillbaka.

Det var en sorglig scen i filmen och hela salongen grät, nästan! Rosie grät lite smått och torkade var och varannan tår. Jag själv grät inte, men visst var det sorgligt. Jag sneglade lite lätt mot Rosie som såg ut att brista vilken sekund som helst. Jag tog då modet att lägga armen lätt omkring henne. Rosie hoppade först till lite, innan hon slappnade av och villade sitt huvud på min axel. I filmen hade Hazel precis fått reda på att Augustus hade dött, där brast hela salongen. Till och med jag föll några smygtårar. Rosie vände huvudet bort från bioskärmen och grät tyst. Jag kände min tröja bli lite blöt på axeln, men just nu brydde jag mig inte. "Du, det är okej. Det är bara en film" viskade jag tyst i Rosie's öra. "Jag vet, men ändå" viskade hon tillbaka och lugnade ner sig själv. Jag svarade inte tillbaka, utan kramade henne snett med ena armen.

Rosie's perspektiv

"Asså det där var nog en av de bästa filmerna jag sett!" Erkände jag när vi kom ut från biosalongen. "För att vara ärlig, ja!" Sa Calum och nickade. Vi gick sedan bort till Calum's bil och hoppade snabbt in i den. "Har du bråttom hem?" Frågade Calum startade bilen. "Nej, vadå då?" Frågade jag och log lite. "Jag vill visa dig en sak!" Flina Calum och började köra.

"Wow! Vad vackert det är!" Sa häpet och granskade utsikten. "Visst är det" instämde Calum och satt sig ner. Calum hade kört oss till ett ställe där man kunde se hela Seaside. Jag satt mig också när och försökte ta in utsikten. "Vad fick dig att ta med mig hit?" Frågade jag nyfiket. "Två saker! 1. Du och utsikter" började han, jag skratta lite lätt innan han fortsatt. "Och 2. Det är en sak jag måste prata om" sa han och kollade in i mina ögon. "Jag lyssnar!" Log jag. "Det som hände igår...betydde det något för dig?" Frågade han seriöst. "Hur menar du?" Frågade jag osäkert. "Men liksom...kände du nått? Fjärilar som virvla runt i magen på en eller var det bara en kompis sak? Var det ingenting för dig eller var det värsta gre-" babblade han på innan jag la min hand ovanför hans mun. Calum kollade frågades på mig innan jag svarade. "Ja det gjorde jag..." Erkände jag. "På vilket sätt? Fjärilar, kompis, inge-", "Hur kände du?" Avbröt jag honom. "Jag fråga först!" Sa han och kollade seriöst på mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag erkände. "Jag kände ingenting av det" började jag, Calum's blick sjönk. "J-jag...kände kärlek" avslöt jag. Okej antagligen går det här bra eller åt helvete! "Bra!" Storlog Calum. "Varför då?" Frågade jag vilset. "För det gjorde jag också" sa Calum och la en hand vid min kind. Jag kollade nervöst in i hans bruna ögon, och innan jag visste om det. Så var hans läppar på mina. När vi avsluta kyssen så kollade han på mig och log. "Det där har jag velat göra länge!" Log han. "Men du gjorde det igår ju ungefär!" Sa jag förvirrat. "Men då visste du inte att jag gilla dig mer än kompis" svarade Calum. "Gillar du mig mer än kompis?" Frågade jag och bet mig löst i läppen. "Ja, ja det gör jag! Durå gillar du mig mer en kompis?" Flinlog Calum. Jag valde att ignonera hans svar, och kysste honom istället. Calum blev först chockad men slappnade av sedan och la en arm runt mig. "Jag tar det som ett JA?" Frågade Calum. Jag log och nickade tillbaka.

"Hallå? Jag är hemma!" Ropade jag genom hallen och tog av mig skorna. "I vardagsrummet!" Fick jag som respons. Jag begav mig snabbt till vardagsrummet och fann mamma sitta i soffan. "Jag trodde filmen sluta för en timme sen?" Frågade mamma. "Ja, men Calum tog mig till ett jättefint ställe där man kunde se hela Seaside! Efter filmen, det var sååå vackert!" Förklarade jag och flina som ett fån. "Och varför ser du så glad ut?" Frågade mamma och log. "För att jag är glad!", "Varför då om man får undra?" Flinade mamma. "Ett svar, JAG ÄR KÄR!" Erkände jag och hoppade mig på soffan. "Gumman då! Vad hände?" Frågade mamma nyfiket. "Hemligt!" Sa jag och gjorde dragkedjan. "Jag kan gissa på att det blev lite pussar hit å dit?" Retade mamma och flina. "Vem vet, vem vet" log jag och gäspa.

____________________________

Hoppas ni gilla detta kapitel, isåfall kommentera!:)<3 Åh äntligen så erkände Calum och Rosie sina känslor för varandra! Har ni nå bra shipnamn till de;) Skriv då gärna det!

Xoxo M

Likes

Comments




Rosie's perspektiv

"Mamma vart är Nate?" frågade jag fundersamt. "Han sov över hos Lexie" svarade mamma och drack en klunk av sitt morgon kaffe. "De två kan verkligen inte leva utan varandra!" sa jag och skratta lite lätt. "Ja du,man undrar ju" höll mamma med. "Men snart är det väll två andra som inte kommer kunna leva utan varandra!" La hon till. "Va?" frågade jag och gäspa. "Du och Calum!" sa hon och flina. "Va? Vad me-", "Du vet väll att Nate och Lexie är väldigt stora skvallerbyttor?" retade mamma och hade ena ögonbrynet uppe. Jag kände kinderna heta till lite, Nate och Lexie...ååååhhhh!!! "Vad sa de nu då?" spelade jag oskyldig. "Nej de sa bara att de hade sett två ungdomar vid namn Rosie och Calum haft det lite kul i vardagsrummet" sa mamma och försökte spela oskyldig den här gången. "Och vad menas med 'kul'?" frågade jag. "Ungefär, H-Å-N-G-L-", "Jaja, jag erkänner! Men det var bara sanning eller konka!" erkände jag och himla med ögonen. "Bara sanning eller konka? Om du säger det så!" sa mamma inte helt övertygad. "Tro mig, det betydde ingenting!" sa jag, men innerst inne så stämmande inte orden jag sa med vad jag kände.

Mer än hälften av dagen hade gått, och jag hade bara kollat på tv och tyckt att livet var meningslöst! Nu ska jag inte va den som alltid måste göra något, men just idag var jag verkligen i behov av det! Vern, ni kan väll gissa vem hon spenderar sin dag med. Det var egentligen planerat att vi skulle kolla på bio idag, men nej. Kärlek går före vänskap, eller? Så här satt jag med två biobiljetter till 'The Fault In Our Stars', men ingen å gå med. Mamma ska jobba sent ikväll, så hon är ju ingen idé. Nate? Han är fortfarande hemma hos Lexie, så nej där också. Jag hade då alltså bara en person kvar som jag skulle kunna tänka mig att gå med, Calum. Känns det konstigt att fråga om han vill på bio med mig, efter det som hände igår? Men liksom det betydde ju ingenting så det råder väll ingen fara? Hmm....Nej vet du! Nu ska jag inte vara feg, ring honom!

Två signaler gick, innan han svara. "Calum bästa grannen ever här?" Skojade Calum och fnissa. "Vet du? Jag funderar på att byta mitt namn på din kontaktlista, bara för att du mobbar namnet så mycket!" Fnissade jag. "Åhnej! Förlåt! Jag ska sluta mobba det!" Sa Calum med en pipig tjejröst. Det blev lite småskrattar innan det blev tyst några sekunder. "Vad görs?" Frågade jag. "Förutom att snacka med dig, ingenting!" Svarade Calum. "Durå?" La han till. "Ligger i soffan och kollar på 90210 och snackar med dig!" Sa jag uttråkat. "Låter kul, får man göra sällskap?" Frågade Calum sarkastiskt. "Du får det att låta dirty!" Svarade jag och skrattade lätt till. "I dina dagdrömmar eller?" Skämtade Calum. "Ha-Ha! Men faktiskt, jag ringde dig för att fråga om du ville hänga med på bio?" Sa jag och väntade på svar. "Aa visst! Vilken film hade du tänkt?" Frågade Calum positivt. "The Fault In Our Stars!" Svarade jag glatt. "Neeeejj! Är inte det den där filmen som alla tjejer går och kollar på åså kommer de gråtandes ur biosalongen?" Klagade Calum. "Japp, helt rätt! Men snälla kan du inte gå med mig?" Försökte jag övertala honom. "Varför jag?" Frågade Calum. "För att Vern dumpade mig istället för Joe!" Sa jag och försökte låta ledsen. "Men åhh stackars dig! Så snäll som jag är går jag med dig!" Lätt Calum sarkastiskt, men ändå seriös. "Så du går med?" Frågade jag hoppandes. "Ja jag går med dig! Men bara om du betalar biljetterna, jag betalar snackset! Överens?" Svarade Calum. "Lugnt! Biljetterna är redan bokade!" Sa jag och fnissa. "Okej bra då! Men vilken tid ska jag komma till dig?", "Kom typ om 30 minuter" sa jag. "Ses om 30 då?", "Aa hej då!" Åså hördes ett klick.

__________________________

Jag är sååååå ledsen att det inte kommit upp några kapitlen de senaste dagarna. Men det har hänt en sak i mitt liv som tog väldigt hårt på mig, men försöker komma upp på benen igen! Hoppas att ni gilla detta kapitel, nästa kommer upp imorgon! :)

Xoxo M

Likes

Comments




Rosie's perspektiv

Matchen slutade 25-23. Inget jag direkt brydde om eftersom jag mest hade suttit och pratat hela matchen med Vern. Vern var inte heller nå intresserad av matchen, utan hon ville mest med för att spendera tid med Joe. Vilket jag inte blev förvånad över. Var de tillsammans redan, eller hade jag inbillat mig åt helt fel vänster? Vi satt i Joe´s bil, påväg hem efter en lång och varm eftermiddag. Joe och Vern satt fram medan jag och Calum satt här bak helt awkward. Som sagt, varför tror jag att Vern och Joe är tillsammans? Okej jag säger det kortfattat, de beter sig som ett par. Jag har ju sett Vern förut med killar, eller ja en kille som hette Dan. Vern hade sin hand på Joe's, som hade sin hand på växeln. Dom små log åt varandra och skrattade åt varandras meningar. Jag och Calum kolla på varandra och log, dom passade faktiskt.

"Dom har hållit på sådär ungefär 2 månader" små viskade Calum åt mig så att bara jag skulle höra. "Har de? Ja senast jag prata med Vern så lät det som att hon skulle bli nästa Fru Hood" viskade jag tillbaka med en chockad blick. "Jasså? Du ser jag är rätt populär bland tjejerna!" svarade Calum och flina. "Men efter 30 sekunder ändrade hon sig och sa att hon gillade Joe mer!" retade jag och höjde på ögonbrynen. "Tänkte väll det, annars hade det varit lite konstigt att hon 'dejtar' Joe men gillar mig mer." erkände Calum. Jag nickade och for med blicken till 'paret'. "Tänk om de skulle bli tillsammans, vi skulle bli värsta tredje hjulet!" sa jag och fnissa. "Bara tanken får mig att rysa!" sa Calum högt så att 'paret' vände blicken mot oss nu. "Vad får dig att rysa?" frågade Joe. "Att kyssa Rosie?" fyllde Vern i. Calum's kinder ändrade plötsligt färg till lite mer rosa brun. Jag själv kollade på Vern, om blickar kunde döda just nu! Vern själv flinade och blinka med ena ögat. "Ja eller hur! Calum har du berättat om dina känslor för Rosie nu?" utbrast Joe, vadå känslor? Calum svarade inte heller den här gången, han kollade istället ut genom bilfönstret. Nu hade Joe och Vern blicken på endast mig. "Du Joe det kommer en bil!" sa jag allvarligt. Joe förde blicken mot vägen igen, och svängde panikslaget. Vern hade fortfarande blicken på mig och flina, ok this is awkward!

När jag trodde att det var över så var det bara början. Vern hade helt plötsligt bjudit över Joe och Calum hem till mig, utan att fråga mig! Visst det var väll ingen fara, de fick komma. Men mitt huvud var fullt av tankar av vad Joe sa tidigare till Calum idag, 'Calum har du berättat om dina känslor för Rosie nu?'. Känslor, känslor ,känslor ,känslor och känslor!?!?! Det var det ända jag tänkte på. Vad menade han med känslor. "Så, vad ska vi göra?" Frågade jag när vi satt oss på sofforna i vardagsrummet. "Kan vi inte ha filmkväll?" Frågade Vern och la sitt huvud på Joe's axel. "Aa visst! Fungerar för mig!" Svarade Calum och Joe. "Vilken film då?" Frågade jag och ställde mig upp. "High school musical!" Sa Vern och hoppades på ett JA. Calum och Joe nickade som svars. "Okej, jag sätter på filmen" sa jag och gick mot dvd spelaren. Filmen var snabbt igång, då var filmkvällen officiellt startat. En filmkväll som jag sent kommer att glömma!

Vern's perspektiv

Efter filmen så var det planerat att vi skulle kolla på 2:an men det blev lite ändrade planer. "Kan vi inte spela sanning eller konka?" frågade jag ivrigt och satt mig rak i soffan. Jag fick tre positiva svar, Rosie gick och hämta en flaska medan vi tre andra satt oss som en ring på golvet. Rosie kom snabbt tillbaka med en tom vinflaska. "Jag som trodde att du inte gillade alkohol och fest?" sa Calum och flina. "Det är mammas!" försvarade Rosie. Calum skulle precis säga i mot när jag avbröt. "Calum hon kan festa, när hon vill! Hon ljög dig bara rakt upp i ansiktet!" förklarade jag och flina. "Vern!!!" sa Rosie argt och satt sig ner i ringen. "Va? Så du gillar att festa, varför ljög du?" frågade Calum chockat. "Ja, jag kände inte dig. Som sakt du kunde vara seriemördare!" erkände Rosie. "Okej ska vi börja eller!?" frågade Joe uttråkat. Rosie överlämnade flaskan till mig och lät mig få snurra först. Jag snurrade på flaskan lagom snabbt och den hamnade på Joe. "Sanning eller konka?"

Vi hade ungefär kört i 30 minuter. Skrika genom fönstret, bus ringa, krama, puss på kinden och en massa sanningar. Det var min tur att snurra igen, den här gången snurrade jag lite mer löst och den hamnade på Calum. "Calum, sanning eller konka?" frågade jag med frågandes blick. "Ehm...jag tar konka!" sa Calum, perfekt! "Okej, du ska hångla med Rosie i 15 sekunder!" sa jag stensäkert. Calum svalde hårt såg man, och Rosie såg mer skräckslagen ut. "Ehmm..." harklade Calum och flyttade sig närmare Rosie.

Rosie's perspektiv

"Ehmm..." harklade Calum och flyttade sig närmare mig. TBH så var jag livrädd. Jag har typ hånglat en gång i mitt liv, med min förra pojkvän Theo i USA. Dagen efter så gjorde han slut med mig, gissa på att jag inte var en tio poängare på att hångla. Calum kollade nervöst frågandes på mig. Jag gav honom blicken att det var okej, åså var hans läppar på mina och det dröjde inte länge förens det var hångel. Man märkte att Calum har gjort det här förut, han tyckte nog att jag var den sämsta han har hånglat med. Jag kände plötsligt fjärilar virvla runt i magen på en. I bakgrunden hörde jag Vern och Joe räkna uppåt."7...8...9...10-" , "Är ni tillsammans!?" frågade plötsligt två röster, som tillhörde Nate och Lexie. Jag och Calum avbröt 'hånglet' omedelbart och flyttade ifrån varandra. "Nate! Lexie! Ehmm kan ni gå?" harklade jag. "Är ni tillsammans? Jag ska berätta till mamma!" sa Nate. "Nej vi är inte tillsammans! Och säg inte till mamma!" sa jag allvarligt. "Calum? Var inte du tillsammans med Brittny?" frågade Lexie. "Nej Lexie, vi har gjort slut! Och kan ni snälla gå ut!?" svarade Calum lite irriterat. "Jaja!" sa de och gick iväg. Vern och Joe utbrast genast i skratt attack. Jag och Calum kollade lite nervöst på varandra och log. Där kom också fjärilarna tillbaka, jag tror jag håller på att falla för Calum!?

---------------------------

Well well! Gilla ni det? Isåfall kommentera och skriv feedback!:) Och snälla säg till om jag går för snabbt, ska jag sakta ner lite på känslorna eller ska jag fortsätta såhär?

Xoxo M

Likes

Comments




Rosie´s perspektiv

"Du haru hört???" frågade Vern och rättade till sig i solstolen. "Vadå för nått?" frågade jag. "Crittny är över!" Sa Vern och log som ett fån. "Crittny?", "Ja du vet, Calum Hood och Brittny Migon lika med Crittny" förklarade Vern. "Crittny? Allvarligt?" Sa jag och himlade med ögonen. "Jag vet jag vet, cheesy!" rabblade Vern. "Så, dom är över. Inget speciellt?" sa jag och väntande på svar. "Ja men hallå!? Calum Hood är singel! Man har ju värsta chansen nu liksom" drömde Vern sig iväg. Jag skratta och fnissa på huvet. "Men jag tror jag gillar Joe mer" sa Vern fundersamt och puta lite med läpprna. "Gilla vem du vill kvinna! Jag ska iallafall vara singel!" sa jag och vifta med handen. "Som att! Jag kan slå vad om att det hände nånting när du och Calum var borta en vecka!" började Vern och drog ner sina solglasögon. "Liksom tänk dig, du och Calum en varm sommarkväll vid poolen åså ba ´KYSS´" inte förrän nu kände jag kinderna heta till lite. "Äsch lägg av nu, jag och Calum skulle aldrig kunna bli tillsammans!" försökte jag gömma mina numera rosa bruna kinder. "Varför inte!? Ni är ju faktiskt ganska söta tillsammans!" sa Vern och la huvud på snedden. "Säger den som ville bli nästa Fru Hood" försöker jag byta ämna. "Det var förut!" skyddade Vern sig. "Aa, typ en minut sen?" sa jag och vika på ögonbrynet. Vern svarade inte tillbaka, eftersom den här gången visste hon att jag vann!

Vi blev plötsligt avbrutna av att två killar kom ingående på min altan, Calum och Joe. Jag sneglade lite över mot Vern som satt med vidöppen mun. "Tjena tjejer!" hälsade Calum, Joe hängde snabbt på. "Hej!" hälsade Vern ivrigt tillbaka. Jag körde lite mer den ´coola´ varianten, en snabb upp med huvud. Calum kollade på mig med blicken´försökerduspelacool´, jag himlade på ögonen som svars. "Vad gör ni då?" frågade Joe. "Jag trodde man kunde se det men för säkerhetskul, vi solar!" fnissade jag och tog av mig solglasögonen. "Vilken bra fråga att ragga tjejerna med Joe!" retade Calum och slog lätt till Joe på axeln. Joe blev tyst och kollade på Calum med en mördar blick. "Men en liten mer nödvändig fråga, vad gör ni här?" frågade jag och ändrade position på solstolen. "Det är final i volleyboll mästerskapen idag, och vi undra om ni kanske ville göra oss sällskap?" svarade Calum och kollade frågandes på mig och Vern. "Absolut! Vi hänger med, eller hur Rosie?" Vern kollade på mig med en bedjande blick. "Jo visst! Det låter kul, vi hänger med!" hade jag svarat annorlunda så hade nog Vern hatat mig.

Vi åkte i Joe´s bil till stranden. När vi väll kom fram så var det fullpackat med folk överallt! För att vara ärlig så hade jag inte förväntat mig såhär mycket folk. "Ska vi gå och leta upp några platser?" frågade jag. "Nej vi har redan reserverade platser! Pappas företag sponsrar förstår du?" Sa Calum och flinlog. Det var bara 10 minuter kvar innan matchen skulle börja, så vi började vandra mot våra platser. Nu ska jag inte skryta eller nått, men vi hade seriöst typ dom bästa platserna! Jag blickade med Vern, hon hade ungefär samma reaktion som jag. Hennes blick tydde på att hon var förvånande över platserna. Fler å fler folk kom desto tiden gick, jag tror seriöst att dom snart måste stoppa köerna. När jag blickade ut över folkmassan på andra sidan såg jag två personer som jag verkligen inte ville se. "Snälla göm mig!" mumlade jag, så tydligt att Calum hörde. "Vadårå?" flinade Calum. Jag svarade inte utan nika med huvudet mitt i mot. Calum kollade mot ena sidan och sökte med blicken några sekunder, innan han fatta. "Vad gör dom här!?" morrade Calum och försökte lugna ner sig själv. "Vilka då?" frågade Vern och Joe i kör. Lika med Calum så nickade han bara mot ena sidan och var tyst. Joe och Vern hittade tillslut dom två gestalterna på ena sidan, och kollade på dom med hat. När Vern fick reda på vad Josh hade gjort den där ´kvällen´ mot mig, så blev hon helt ursinnig. Det ökade bara hennes hat mot honom mer, Brittny tror jag seriöst att ingen gillar av alla oss fyra. Av det lilla jag har sett och hört av Brittny så är hon ju inte direkt mammas och pappas flicka.

Det var periodpaus. Jag och Vern stod i kön till den lilla kiosken som fanns här. Just nu skulle jag gissa på att det var tiometers kö. Vi skulle köpa lite dricka, eftersom det är varmt som in i helvete! Vi var snart först i kassan, det var ungefär tre före oss. "Du, jag ser Calum spana in dig lite" flinade Vern och blinka med ena ögat. "Aa, jo jag såg också det!" sa jag ironiskt. "Jag skojar inte med dig! Asså jag lovar den dagen ni gifter er, så vill jag att du kommer fram till mig med tio vita rosor och säga ´Du hade rätt, Calum var den rätta för mig!´" sa Vern och nickade gillandes till hennes mening.

Calum´s perspektiv

Tjejerna hade gått och köpt lite dricka så jag och Joe satt kvar på våra platser. Jag blickade försiktigt fram, där satt dom. Brittny och Josh. Josh hade armen stolt omkring Brittny. Och Brittny själv satt där och fejk skrattade. Jag var inte ett dugg avundsjuk! Jag känner mig så jä*la lycklig att det inte är jag som sitter där. Jag gillade aldrig Brittny om jag ska erkänna. Visst man använde henne lite för FAME, men kom igen vem gör inte det? Mitt i allt tänkande kom tjejerna äntligen tillbaka. "Ni tog er tid!" sa jag och nickade mot drinkarna. "DU! Du skulle bara se kön!" klagade Rosie och satt sig utmattad på sin plats. Jag flinlog mot henne och fick ögonkontakt. Hennes isblåa ögon drunknade jag i. Dom var såååååå vackra. Ögonkontakten avbröts dock av det dånade i högtalarna. Rosie vände snabbt huvet mot planen och jag kunde skymta en rosa brun färg på kinderna. Jag log för mig själv, och tog en klunk av min pepsi.

-----------------------------------

Sorry om det dröjde lite innan det här kapitlet kom ut! Men hoppas ni ändå gilla det:)

Xoxo M

Likes

Comments



Rosie´s perspektiv

En vecka går fort. Vi var redan påväg hem, efter att ha varit borta en vecka. Det skulle bli skönt att komma hem. Redan imorgon ska jag träffa Vern, jag har saknat mamma men sist men inte minst. Slippa laga mat! Visst ibland kan det vara kul att laga mat, men nu har jag gjort det i en vecka så nej tack! Jag har ungefär varit som en mamma och Calum pappa. Och våra barn har varit Lexie och Nate, skoja bara! Men en liten del av mig själv skulle sakna den här lilla ´familjen´. Men oj jag glömde nästan! Det jag kommer sakna mest, balkongen med Calum. Okej jag vet att ja har babblat mycket om den där ´
balkongen´, men den var speciell på något sätt. Varje kväll förutom den första, så hade Calum kommit ditt och vi hade suttit där tills det var ny dag. Vi kanske kände varandra bra förut, men nu känner vi varandra som att vi hade varit vänner livet ut. Vi hade snackat om allt mellan himmel å jord. Jag fick reda på mycket om honom som jag inte visste om förut, och han hade fått reda på saker om mig som han inte visste om.

"Hej mamma!" skrek jag och gav henne världens största bamsekram. Jag andades in mammas doft som jag hade saknat mycket, visst jag har inte sett henne på en vecka men för mig var det som en månad.
"Hej hjärtat, hur har ni haft det?" frågade mamma och syftade på mig och Nate.
"Vi har haft det jättebra! Mamma du hade rätt, vi behövde lite semester" svarade jag ärligt och log. "Eller hur Nate?" och Nate nickade glatt.
"Ja vad säger man, mamma har alltid rätt?" svarade mamma och flina lätt.

"Sååå, vad har ni gjort då?" frågade mamma och luta sig tillbaka i soffan.
"Lite av allt möjligt! Vi har badat, kollat på mycket film, gått till någon stor lekpark och massa mer." svarade jag.
"Men gud va kul! Så det verka som att du och Calum kom bra överens?" log mamma.
"Ja, vi var nästan som ett par unga föräldrar som fick hålla koll på allt!" klagade jag och skaka på huvet lätt.
"Ja nu vet du hur du var i din ålder!" sa mamma och flina.
"Du, jag var inte så illa!" försvarade jag. Mamma bara skratta lite innan hon fråga.
"Gillar du Calum?" frågade mamma rakt ut.
"Ja det gör jag väll, han är bra kompis!" erkände jag och nika.
"Ja han är en bra kompis värkar det som! Men jag undra om du gillar-gillar honom?" ändrade mamma. Jag blev chockad av hennes fråga och iakttog mig själv efter några sekunder.
"Mamma nej! Herregud jag har bara känt honom några veckor mamma!" svarade jag och skrattade lite diskret. "Äru säker på att du inte är full?" skojade jag, men mamma hade ett seriöst ansiktsuttryck.
"Du vet, man behöver inte ha känt varandra jättelänge för än man blir kär" sa mamma och kollade seriöst på mig.
"Kär? Ja det närmsta jag har kommit till kär, var Zac i femman!" svarade jag ärligt och fnissa.

Den kvällen var det svårt att sova. Jag tänkte bara på vad mamma sa tidigare idag. Jag var inte kär i Calum, det visste jag. Men efter det mamma hade sakt, jag kanske inte var kär i honom. Men jag gillade honom lite mer än vän, bara lite! Och dessutom så sa han ju att han hade ´lagt känslorna på någon annan´, som definitivt inte är jag!

------------------------------

Snart kommer det lite mer känslor, som jag lovat. Men jag vill bara inte att det ska gå för snabbt. Jag har läst så många noveller då de blev tillsammans i typ tredje kapitlet och liksom då har de just träffat, jag menar det händer ju inte direkt i IRL. Så förlåt om det dröjer lite, men försöker göra det så bra som möjlitg!:)

Xoxo M

Likes

Comments




Rosie´s perspektiv

"God morgon sunshine!" retade Calum mig när jag satt mig vid matbordet, som var fullt av frukost innehåll. Jag lipade och satt mig bredvid Lexie som var redan var pigg och väntade på dagens äventyr. Jag började fylla min tallrik med allt möjligt som erbjöds. "Vad ska vi göra idag?"frågade Lexie gungade fram och tillbaka på sin stolen. "Vad vill ni göra då?" frågade jag och tog en klunk av min juice. "Jag vill bada vid stranden!" hojtade Nate. "Ja det är ju fint väder, så vad säger i andra?" Sa Calum gillandes. "Jag vill också gå till stranden!" hängde Lexie på. Och nu var alla tre blickar vända på mig och väntade på svar. "Stranden blir det!" svarade jag och gjorde tummen upp. "Ja!" skrek dom andra glatt.

När vi väll kom till stranden så var det inte många där. Hallå liksom det är toppenväder och nästan ingen är här!? "Vad lite folk det är här" sa jag till Calum och satt mig ner på min handduk. "Det är det alltid. Det är bara dom som bor vid det här området som får vara här." förklarade Calum och hjälpte Nate med sin armpuffar. "Aha, vadå är det bara det bara rika som bor här eller?" frågade jag och var lite ironiskt. "Det vet jag inte, fråga fastighetsägaren!" svarade Calum på min fråga. "Du vet väll att jag var ironisk va?" frågade jag och fnissa. "Och jag var sarkastisk!" Svarade Calum och höjde på ena ögonbrynet. "Aa visst!" sa jag inte helt övertygad. "Så! Nu kan ni ut och bada, men inte för långt ut bara!" Sa Calum när han var klar med Nate´s armpuffar. "Men ska inte ni bada?" frågade Nate besviket. "Jo vi kommer, men gå och bada ni med medan!" svarade jag och log. Nate och Lexie nickade, sedan sprang dom bort till vattnet. Så fort dom var borta så började jag smörja i mig med solkräm. "Du Rosie, kan du hjälpa mig med ryggen så gör jag på dig?" förslog Calum. Jag nickade som svar. Calum vände sig om så jag fick ryggen mot mig. Jag sprutade ut lite solkräm på handen, sedan började jag massera in det i huden. Från axlarna och neråt på ryggen. När jag var klar var det Calum´s tur att göra på mig.

Calum´s perspektiv

Det hade varit en varm och rolig dag på stranden. Vi var där ungefär hela eftermiddagen, innan vi gick hem. Lexie och Nate hade somnat på direkten. Det förvånade mig direkt inte, då som hade lekt hela dan. Jag själv kollade på tv, ensam. Rosie var uppe på övervåningen och gjorde nånting antagligen, eller sov kanske? Äsch jag vet inte! Min mobil började plötsligt ringa, Brittny. "Hallå?" sa jag uttråkat, ärligt talat var jag inte på humör att snacka med Brittny just nu. "Calum!? Varför har du inte berättat att du ska vara borta en vecka, du kunde iallafall smsa mig!" sa hon och nästan skällde ut mig. "Hur visste du det?" fråga jag försiktigt. "Vadå hur visste du det!? Hela Seaside snackar om att du och den där nya tjejen Rose har åkt bort en vecka tillsammans!? Äre sant!?", "Rosie inte Rose!" rättade jag henne bara för att retas. "Calum svara ärligt!?" okej hade hon mens eller? "Ja Brittny! Jag är borta en vecka med Rosie,Lexie och Rosie´s lillebror Nate! Nöjd nu eller!?" Svarade jag ärligt. "Och varför är hon med?" frågade hon spydigt. "Vadå får hon inte det eller?" frågade jag irriterat. Brittny morrade argt genom luren. "Calum om inte du kommer hem förrän Imorn så är det slut!" skrek hon argt. Okej vänta ville hon göra slut, äntligen! "Då är det slut antar jag?" frågade jag och flina. "Va vad menar du!?" frågade hon panikslaget "Brittny, jag gör slut!" sa jag och kände en lättnad sprida i kroppen. "Va!? Men Calum nej du kan inte göra så! Calum! du kan in-", "Måste lägga på nu Brittny, ska till Rosie" retade jag och la på. Nästan ett halv år med Brittny var inget nöje, men du är jag äntligen FRI.


Efter samtalet så beslöt jag mig och kolla va Rosie hade för sig. Uppe på övervåningen var det helt tyst. Hon kanske sov ändå? Jag knackade försiktigt på dörren till ´tjejernas´ rum. Det dröjde inte länge för än jag hörde en svag röst säga "Kom in.". Jag öppnade sakta dörren, men jag hittade inte Rosie nånstans med i rummet. Lexie sov som en stock i sängen, och ena sidan var tom. Då slog det mig, balkongen! Å visst, där satt hon. Helt lugn och tyst med ögonen upp mot stjärnorna. "Är det här du sitter och smyger" sa jag och försökte skrämma henne. Rosie blev inte alls rädd utan vände bara blicken mot mig. "Bra försök" sa hon och höjde på ögonbrynen. "Jag försökte iallafall!" erkände jag och satt mig bredvid henne vid den stora runda soffan som fanns här ute på balkongen. Rosie ignorerade mitt svar och förde blicken mot stjärnorna igen. Ingen sa något, det ända man hörde var dom stilla vågorna. Jag sneglade lite försiktigt på Rosie, hon var så vacker. Det tyckte nog varenda kille i Seaside säkert. Inte så konstigt Josh gjorde som han gjorde. "Jag har gjort slut med Brittny" avbröt jag tystnaden. "När då?" frågade Rosie chockat. "Någon minut sen" log jag. "Ja du ser ju inte så värst ledsen ut" påpekade Rosie och la huvudet på snedden. "Kanske för att jag inte är ledsen, sen var det ju också jag som gjorde slut" sa jag och flinlog. "Men varför gjorde du slut?" frågade hon förvirrat. "Jag tror jag har lagt mina känslor på någon annan!" erkände jag och kände hela jag blev varm i kroppen. "Vem då???" frågade Rosie nyfiket. "Deru, det är fortfarande hemligt!" flina jag och vika på ögonbrynet. "Men..." suckade hon och lipa med underläppen. Jag skrattade lite lätt innan jag log för mig själv. Själv visste jag svaret, Rosie.

------------------------------------

Lite känslor här på slutet från Calum´s sida ;) Snart kommer det bli mer känslor det lovar jag! Jag har en fråga, vill ni ha ur ett annat perspektiv någon gång t,ex Vern, Josh eller Brittny bara t,ex! men om ni vill det skriva det gärna, så att jag vet:)

Xoxo M



Likes

Comments