Jag kan inte sätta fingret på vad det är eller varför jag mår som jag gör nu, men jag känner mig dämpad idag. Varken hjärna eller kropp vill samarbeta med mig och jag kommer på mig själv titt som tätt med att sitta här på jobbet och stirra ut genom fönstret. På snön eller solskenet, beroende på vad vädret känner för just den här minuten. Det gynnar nog inte någon att jag stannar här längre än nödvändigt idag. Jag har gjort något halvvettigt i alla fall - fortsatt mitt självpåtagna uppdrag att rädda väldigt mogna bananer på jobbet från soppåsen. Det blir många banankakor i framtiden..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår blev sushin av! Planen var att köpa hem från Nori, men det visade sig att de har påskstängt från och med igår. Snopet, men sushi blev det ändå, men istället från Sushi Yama.

Jag började med att blanda en drink. Det stod mellan Margarita och White Lady. Personligen tycker jag att båda drinkarna är väldigt goda, men kompis hade inte erfarenhet av någon av dem. Det han gjort är att uttrycka sina åsikter om gin, sina inte hemskt positiva åsikter, det vill säga den primära ingrediensen i en White Lady. Det blev Margaritas, och den fick bra betyg - så bra att det blev en omgång till! Efter det åkte sushin fram. Det var en hel del sushi, väldigt god, jag räknade typ inte ens bitar jag åt, och plötsligt var klockan tolv och jag var en smärre tröttboll. Bra skärtorsdag.

Likes

Comments

Jag har inte samma behov av att skriva lika mycket nu som förut. Jag vet inte om det är positivt eller ej? Det känns som att det kan vara bra snarare än dåligt. Att jag är långt ifrån ett normalt förhållande till mat och kropp vet jag, men det känns som att jag har gjort några myrsteg framåt. I torsdags var jag ute med jobbet och åt på 1854. Jag körde hårt på omväxling och åt Frutti di Mare med grönsallad vid sidan om. Med andra ord ingen omväxling alls, men det var gott! Jag har ätit godare versioner av samma rätt där, men det var gott, och det var trevligt.

Sushin i fredags uteblev på grund av elaka virusar som attackerade mitt planerade sushisällskaps hals, men jag fick sällskap ändå! Förutom att det var trevligt var det även bra. Först när det bestämdes att han skulle komma över ändå, men att vi skippade matdelen, drog min hjärna igång. När ska jag äta? Vad ska jag äta? SKA jag äta?

Det löste sig. Och med sällskap fram till läggdags blir det inte tillfälle att hetsa i mig onödigt mycket av vare sig glass eller müsli. Visst, jag downade ett päron och två bananer när han gått och innan jag tagit mig till sängen, men det är ingenting.

Likes

Comments

De följande tre kvällarna har jag positiva utmaningar. Jag har ätit ute några gånger (mer än noll) senaste veckorna och det har gått bra. Nu blir det tre kvällar i rad, förhoppningsvis. Ikväll ska jag ut med jobbet, imorgon blir det förhoppningsvis sushidate hemma hos mig och på lördag ska jag tillsammans med mina föräldrar undersöka en ny Italiensk restaurang. Det blir mycket riktig mat i ett. Magen kommer säga "Oj, vad är det här?". Egentligen är det bara mysigt och trevligt, för de flesta är det lyx. Precis just nu blev jag dessutom översköljd med världens trötthet, men det borde bli bra. Väl?

Likes

Comments

Och det är såna här dagar jag antar att jag måste gå och hämta min medtagna frukost och äta, även om en väldigt stor del av mig säger att det vore en mycket bättre idé att hämta ett äpple och kalla det för frukost. Det här med vikt och kropp är jobbigt som fan. När jag skulle gå hemifrån idag tvekade jag på om jag kunde ha på mig det jag hade, för att min mage är större än förut. Som att man på grund av en icke platt mage inte får ha tighta byxor och höga klackar.

Tillbaka till frukosten. Nej, jag vill väldigt gärna ta bara ett äpple nu. Men jag vet att även om jag tänker "jag kör vidare på vanlig frukost imorgon igen", är risken tämligen stor att jag inte gör det om jag skippar den idag. Det var så den föll bort förra gången. Strunta i den en dag, och vips hade det gått två veckor med äppelfrukost igen. Så, blåbärskvarg och müsli here we go..

Likes

Comments

Jag är inte så glad över det som bilden ger sken av. Men den är mjuk. Like a lot. Och jag kan inte längre säga att jag inte haft mens på flera år. Which freaks me out.

Likes

Comments

Någon gång i söndags kom en envis jobbig huvudvärk smygandes. Det är någon variant av huvudvärk jag får ibland där tabletter inte tycks vilja hjälpa. Det kniper framme i vänstra tinningen och känns mest i just vänstra halvan. Det blev värre fram emot kvällen och jag la mig tidigt för att jag skulle vakna pigg och glad utan huvudvärk. Det gjorde jag inte. Natten bestod av att vakna med jämna mellanrum och ha svårt att somna om för att jag inte hittade något sätt att ligga på där det inte gjorde ont. Det enda positiva i det här är väl att jag genuint blev besviken över att jag inte kunde åka till jobbet. Det är inte roligt att vara hemma när det enda man kan göra är att sitta på sängen i en halvsittande ställning och blunda, för att huvudet gör ont och huvudvärken gör en illamående.

Jag blev utdragen till Linghem for a change of scenery. När mamma föreslog kändes det sådär bra, jag hade precis hämtat min rosa bunke och ställt bredvid sängen i fall att, men jag kunde väl må dåligt där ute då. Strax innan där hade jag i ett sista tablettförsök tagit dubbla treo, och när jag väl var där ute verkade det som det tog udden av huvudvärk och illamående. Det blev trots allt en bra dag, med sen naturell yoghurt-banan-russin-frukost och en lugn Linghemspromenad.

Bombmurkla! Och plankbro.

Idag var jag fit for fight igen! Förutom attt jag försov mig. Jag är tämligen säker på att jag aldrig sovit förbi ett alarm förr, men idag gjorde jag det. Jag vaknade, med ett halvvaket öka tittade jag på min digitala klocka och något kändes fel, även om jag inte såg ordentligt vad det stod. Fem över åtta. Jag skulle vara hos min fysioterapeut vid halv nio. Sängen lämnades obäddad (!!!), jag duschade och sminkade mig på fem minuter och jag var bara två minuter sen. Ändå rätt okej. Men jag vill inte göra om det. Hur fan sov jag förbi mobillarmet?

Likes

Comments

Klockan är över ett och jag är inte stressad över att jag borde sova. Jag sitter i min soffa, med min laptop, och är inte stressad. Har jag gått sönder?

Likes

Comments