View tracker

Efter igår kan jag konstatera att jobba övertid på det sättet inte är något jag i nuläget fixar. Det gick bra i början, sedan blev jag tröttare och tröttare, mer och mer stressad, kände mig dummare och dummare när huvudet inte hängde med och jag inte förstod som jag borde. Vid åtta åkte cyklade jag hemåt. Jag smågrät hela vägen hem för att börja gråta lite mer ordentligt så fort jag parkerat cykeln utanför lägenheten. Tina i kombination med att jobba extra sent på kvällen är med andra ord inte ett vinnande koncept.

Jag tvättade bort mitt smink, hoppade i min pingvinonesie och la mig under en filt med mina isbitsfötter och försökte somna. Jag skrev lite till mamma, hon ringde, och jag tog mig i alla fall upp för att äta och se sett avsnitt iZombie. Efter den här kvällen vaknade jag trött med huvudvärk. Jag känner mig som en mosad potatis och kommer nog inte stanna på jobbet hemskt länge idag. Det hade varit väldigt skönt att lägga sig ner och sova en stund nu. Mina gäspningar nästan avlöser varandra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det här med övertid är ju inte optimalt när jag är som jag är med maten. Nu har jag varit på jobbet sedan halv åtta i morse. Övriga i teamet har beställt hit pizza och sitter ute i köket och äter. Jag har ätit frukter under eftermiddagen men jag känner mig tämligen trött och fluffig i huvudet. Jag vill inte äta pizza, jag tänker inte sätta mig ute hos de andra och bara sitta, jag vill äta när jag kommer hem. Eller sova. Jag kan med största sannolikhet säga att jag kommer vara tröttare imorgon på grund av idag och ikväll, så hela övertidsgrejen känns kontraproduktiv för mig. Efter Ulrika imorgon bitti kommer jag vilja åka hem och sova, inte åka till jobbet.

Likes

Comments

View tracker

Till mitt glöggmys gjorde jag bland annat salt cashewnötskola. Skillnaden mellan min gamla och nya spis är enorm. Den förra spisen med gamla plattor tog evigheter på sig att bli varma, för att sedan inte vilja svalna. Go go induktionshäll! Jag är dessutom ganska stolt över att jag kommit på hur jag ska få till kola utan att allt stelnar till en stor hård klump i kastrullen.

Likes

Comments

Varför är det så svårt att säga som det är när någon frågar? Om det är en person man inte direkt känner kanske det inte är helt rätt läge att berätta precis hur man mår, men när det är min chef som på morgonen kommer in på kontoret och frågar "Så hur är det?", och han faktiskt vet att jag har bekymmer? Varför svarar jag "Det är sådär." med en röst så det ska låta lite positivare än vad det är. Han behöver inte veta alla detaljerna, men jag kunde väl i alla fall få ur mig att nej, det är inte särskilt bra. Det är ett smärre kaos inuti mig och jag har fastnat i kladdig lera, eller djup snö. Möjligtvis slingriga växter. Pick your anology.

Likes

Comments

Det har väl inte undgått någon att jag har en tendens att överäta och då ibland kräkas upp delar av det. Jag önskar verkligen att det inte var så, men man får tydligen inte välja vilka ätstörningsproblem man ska drabbas av. Om vi jämför senaste månaden med i början av året har det blivit mer av det den senaste tiden. Det är varken bra för samvetet eller kroppen. Det värsta med det är att det känns som att jag vid vissa tillfällen gjort det av vana. Om jag tar lördagen som exempel.

När jag kom hem till min lägenhet runt sex på kvällen bestämde jag att jag skulle se till att äta något då, för att minimera risken av en kväll med flera snedsteg. Senare på kvällen såg jag på Gilmore Girls och tog glass. En skål först, med Cookie Dough, Mint Chocoltae Chunk, banan och hallon. Min tanke var att jag börjar med en skål, sen kanske tar en till men inte mer än så. Jag tog en andra skål, och efter den är jag ganska säker på att magen var helt ohungrig. Det finns alltid det där lilla suget som säger "gott! mer!", men egentligen kändes det som att det var bra där. Om jag då bara stannat kvar i soffan med min tekopp hade det nog gått bra. Men så är det som att kroppen lite per automatik och av vana ändå reser sig ur soffan och går ut i köket, och totalt ignorerar huvudets mer kloka tankar.

Det var ingen major hetsätning, men bara grejen i sig är fel och dålig. Ja, och äcklig. Det är en hemskt dålig vana som jag måste bort ifrån. Jag kanske får börja tejpa fast rumpan i soffan om kvällarna?

Likes

Comments

Här sitter jag vid mitt köksbord, med tända ljus och en tomtemugg full med glögg och mandlar. Okej att lite glögg inte gör någon skillnad, men det här ordet "lite" finns knappt i mitt vokabulär. Jag dricker glögg, okej, då tar jag tre koppar. Minst. Nu är jag väl inne på min tredje, och mandel i varje. Det är så gott, samtidigt som det ger mig så dåligt samvete. Här sitter jag och föraktar nästan varje kvadratcentimeter av min kropp och ändå häller jag i mig glögg som är långt ifrån kaloifritt. Det är en väldigt god kaloribomb. Så jag dricker och fiskar upp de gudomligt goda glöggdränkta mandlarna. För att återkoppla till mitt senaste inlägg känns det liksom lite hopplöst, för jag fortsätter äta trots samvete och ångest, vilket leder till ännu sämre samvete och ännu mer ångest.

Om man ändå ska bortse från ångesten (vilken känns onödigt och svårt, för det tar upp minst 76% av mig) är det väldigt mysigt med varm god glögg och julmusik.

Likes

Comments

Det känns som att jag har fastnat. Jag vet inte hur jag ska komma vidare. Relationen till min kropp nu är väl ungefär det värsta den någonsin varit. Måhända att jag är precis lika medveten om min kropp som jag varit de senaste åren, men den ökade vikten gör skillnad. Stor skillnad. Och tyvärr inte åt det bättre hållet. Magen känns hela tiden, och ännu mer så fort jag äter något. I torsdags när jag inte kom iväg till jobbet fastnade jag framför spegeln. Jag tittade, klämde, hatade och motståndet att ta sig iväg blev bara större.

Jag tycker att jag har "hållit på" så länge nu att jag borde fått in att kunna äta hyfsat regelbundet och utan excesser åt något håll, men nej. Det känns som att det snarare är tvärt om, jag vågar äta några fler saker vid lite fler tidpunkter på dagen, men det tar inte bort det alldeles för frekventa övertippandet. När det plötsligt ligger en halv jordnötssmörsburk plus nötter i magen - minus själva burken. Något säger mig att glas är svårsmält. Jordnötssmör, nötter och ett drinkintresse ger plus på vikten. Jag kunde väl varit nötallergiker, och tyckt att drinkar är tråkigt och överskattat? Nej, det vill jag inte egentligen. Men det är så enormt jävla jobbigt med den här konstanta konflikten inombords.

Mycket kläder jag tycker om kan jag i nuläget inte använda för jag tycker det känns och ser fel ut, och mycket av mina kläder tycker jag inte passar min kropp. Jag har en stor förkärlek till söta saker. Tröjor med gulliga och quirky motiv, så som mina jultröjor, mina diadem med renhorn och vita bollar för att bara nämna några.. Det känns som att jag inte riktigt kan ha det när jag har mer former. Att det ser fånigt och dumt ut. Inte passar.
Numera lever jag i tights, trekvartslånga tights. Jeans sitter åt och gör att låren markeras och ser större ut. BH sitter åt. Tröjor som inte är lösa visar alldeles för uppenbart hur magen putar ut. Mitt hår är för kort till mitt väldigt runda ansikte, och hyn alldeles för dålig för att jag ska kunna ha mycket annat än tights och en tröja, möjligtvis stora örringar. Om jag ens kan ha det. Senaste dagarna har jag mer och mer lagt märke till att låren mest bara ser stora ut när jag har en vanligt lång tröja till tightsen.

Så. En stor del av mig blir arg när jag trots allt äter, varför slutar jag inte? Drar in på saker? Återgår till bara frukt? Ser till att jag varje helgdag kommer ut på en morgonpromenad? Går ner i vikt igen? Det som stoppar mig är framför allt håret. I torsdags var jag hos frisören, efter att ha dragit mig för det i ett år. Det var slitet, fult och behövde definitivt klippas, men då skulle det även bli ännu kortare än det redan var. Ronja, den enda som får klippa mitt hår, tog bort det värsta så håret ser ju ändå friskare ut. Men det är kort. Det positiva är att hon sa att den biten närmast hårbotten mår jättebra. Det betyder att det ändå gått åt rätt håll där, och slutar jag äta det jag utökat med kommer även håret sluta pumpa ut glada små hårstrån. För jag kan inte få både och, hur mycket jag än vill och önskar. För det vill jag. Och önskar. Så in i helvetes mycket.

Ja, jag har fastnat. Och trots det tycker Ulrika att jag gör och gjort bra saker varje gång jag träffar henne. Jag förstår inte hur, jag snurrar ju bara runt i samma hamsterhjul. I lera.

Likes

Comments

Det tog ett tag innan jag kom upp ur sängen i morse. Jag liksom fastnade i den med nosen i katten. Att ett gosedjur kan lukta så gott och lugnande. Ibland undrar jag om det producerades en batch med narkotikafyllda gosedjur..
Förutom att det var skönt och mysigt att ligga där tog det emot att gå upp för jag inte visste hur jag skulle spendera min morgon. Det var flera veckor sedan jag vaknade och inte kände mig full och uppblåst i magen redan från start. Det gör det knepigt och jobbigt. Skulle jag gå upp och duscha för att sedan lägga mig och somna igen? Äta frukost hemma framför en serie? Äta frukost i form av bara en persimon? Tvinga mig ut ur lägenheten och ta mig ner till Wayne's? Val nummer ett och tre hade majoriteten av rösterna, men vann ändå inte. Lite som valet i USA.

Likes

Comments