Det är fascinerande och jobbigt hur långsamt tiden går när man väntar på att den ska göra just det. Sedan jag kom hem från jobbet halv fem har jag mer eller mindre väntat på att klockan ska bli sent så jag blir tröttare och kan somna. Nej, jag mår inte särskilt bra nu. Det är som att jag under en ganska lång period känt att "Okej, kroppen är större, jag tycker inte om det men jag lever med det och hatar det inte under en timmes alla minuter.", men att panik, hopplöshet och "Fan, jag fixar inte det här." har sprungit ifatt mig. Typ igår. Bam.

I morse tog det emot mer att åka till jobbet än vad det gjort på länge. Efter att legat en stund längre i sängen gick jag upp och duschade, fixade mig, men sedan var jag en tung och varm klump på soffan som inte kom upp. Där satt jag i kanske en halvtimme innan jag bestämde mig för att somna. Så jag sov en timme, sedan kom jag faktiskt iväg till jobbet. Med lite extra skjutshjälp av mina föräldrar som ändå var ute med bilen.

Men varför blir det såhär? Världens jävla svacka som kastar sig över mig?

Bilderna är från ett träd jag hittade och klättrade upp i igår morse. Jag ramlade inte faktiskt ner ur det, just to clarify.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår eftermiddag fick jag ett plötsligt sug efter rostat bröd med kaviar och kokt ägg. Väldigt specifikt, och hyfsat udda, jag vet inte var det kom ifrån. Hur som slutade kvällen med att jag gick och köpte kaviar (Kalles kaviar med cream cheese) och kokade ägg. Bagels hade jag att rosta i ugnen, och de tämligen - för mig - obligatoriska bageltillbehören cream cheese, sallad, gurka och tomat hade jag.

Så, det blev bagel. Med kaviar, kokt ägg, men även med skinka, och en halva med jordnötssmör och banan. Den sistnämnda kombinationen är riktigt bra, if you haven't tried it I urge you to do so. Med lite flingsalt på. Det blev en bagel, och.. sedan en bagel till. Så två bagels. Det jobbiga här är att när jag är själv tenderar det ändå att bli lite mökigt med hur jag äter. Den där andra bageln gick inte ner som den skulle. Äta. Tugga. Nej, jag borde inte äta hela. Spotta. Fast sen äta ändå. Det blir liksom.. fel. I slutändan hade jag i alla fall mer eller mindre två bagels med tillbehör i mig, och det var gott, so that's something.

Nu ikväll hade vi ett kort uppträdande med The Coursettes på L'Orient, ett nummer. När jag väl var där och dansade var det roligt, men innan var det sådär. Jag och min kropp.. nej. Jag kände inte alls för att dansa för folk, visa upp mig och le.

I onsdags var jag för övrigt på vinprovning. Det var riktigt roligt, om än ganska svårt att känna efter och hitta ord. Och då var jag ändå en av de som slängde ur mig mest ord om hur de olika vinerna doftade och smakade. Så som "våt wettex". Det var godare än det låter.

Likes

Comments

Rubriken är en väldigt kort beskrivning av min helg. Jag har dragits med huvudvärk hela helgen, men har ändå gjort trevliga saker. Det är en envis huvudvärk som kommer och hälsar på ibland, där tabletter inte vill hjälpa. Ibland stoppar jag i mig några ändå, i ett desperat försök att kanske den här gången! Nej, inte den här gången heller. Så jag körde på med det jag hade planerat, det är inte en huvudvärk som däckar mig totalt.

Fredag kväll innebar att baka cupcakes till lördagens babyshower, och när jag ändå höll i köket drog jag igång en bageldeg. Resultatet blev fina cupcakes och hyfsade bagels. Bra till smaken och konsistensen, individuella till utseendet.

Igår förmiddag hade vi anordnat en surprise baby shower till en av mina bästa vänner som hyfsat snart kommer ploppa ut en liten pojke. Jag hade med mig cupcakesen, små insektsfilurer som gärna vippade samt ingredienser till mimosas. Virgin and regular. Det blev riktigt bra! Hon blev förvånad och vi hade det trevligt. Att vädret är sommar gjorde det ännu bättre.

Jag tog treo på morgonen i hopp om att det envisa knipandet skulle släppa, men det gjorde den såklart inte. När jag kom hem igen desperatade jag mig ännu mer och försökte igen. Tablett och gå och lägga mig en stund. Success? No. Så skit samma, jag ignorerade huvudvärken och hade en jättemysig och trevlig kväll med en kompis. Jag fick mina knivar slipade, jag gjorde drinkar, snackade skit, åt bagels, snackade skit, åt glass och lite mer skitsnack. Typiskt bra kväll, och dubbelt bra för att med det sällskapet går det på något vis lättare att äta och det jag äter blir inte något som tippar över.

Fråga mig inte hur, för jag har ingen aning, men plötsligt var klockan kvart i tre. Jag var hur trött som helst, så då gick han hem, men en riktigt bra. Lite huvudvärk finns fortfarande kvar. Head ache - bite me.

Likes

Comments

Jag skriver väldigt lite, och när jag skriver är det nog för att det känns sådär. Nu känns det sådär. Idag fick jag en liten käftsmäll av kroppen. Hur den ser ut, hur den känns, dess faktiska storlek. Nu när jag skriver kan jag titta ner på magen och.. den står ut och veckar sig. På något vis måste jag få in i huvudet att jag är inte smal längre. Inte smal som i verkligen smal. Och det kanske inte är meningen med min kropp och min genetik att jag ska vara smal, men hur ska jag leva med det? Med en kropp som är som den är?

Jag känner min kropp, jag tänker, och jag önskar att jag kunde låta bli att äta kaloririka saker. Bort med ost, nötter, jordnötssmör, vin. Lev på frukt! Så tänker jag, men det är inget jag lyckas med i praktiken. Självklart vet en del av mig att det är jättebra att jag inte börjar leva på endast frukt, men när det obehaget och missnöjet med kroppen omger mig är det svårt att se det som något positivt.

Hålla in, äta, äta lite mer, överäta. Det blir väldigt lätt den varianten. Nu har jag inte ätit något riktigt vettigt alls, men ändå har jag lyckats stoppa i mig så att magen putar lite extra och den känn lätt full. Full på det viset som nog för en frisk person, med vettiga hungerkänslor, skulle kalla mätt.

Jag har småätit som en tok och fyllt min mage med diverse saker, varav nästan ingenting är faktisk mat. Det känns ju sådär. Ska jag äta mer, fast riktigare? Eller bara sova? Ja, vissa saker har nog blivit bättre, men mycket är fortfarande väldigt fuck-ass.

Likes

Comments

.. jag åt en bagel. Liksom, hela. Inget tugg-spottande, the whole shebagel. Med cream cheese, skinka, sallad, gurka och tomat på ena halvan​, jordnötssmör och banan på den andra. Huh. Det var gott. Nu behöver jag en björnkram, men får nöja mig med att krypa i säng och försöka somna.

Likes

Comments

Dagen har inneburit en del dansträning och sedan bjöd en kompis in sig på margaritas hos mig. Helt okej att bjuda in sig på det! Efter mycket velande på min sida sa jag att vi kan ju äta sushi om det är så. Det flög runt tankar i mitt huvud; Ska jag säga att vi kan äta sushi? Fast om jag inte gör det kan jag äta frukt, kvarg, müsli och nötter. Det är säkrare. Fast sushi är gott. Och om jag sedan kan hålla mig från att äta tokiga mängder av saker efter sushin kommer magen antagligen vara mindre svullen imorgon.. Fast.. Åh.

Tja, jag klämde fram min idé och det blev sushi. Margarita, sushi och vitt vin, bra sällskap med prat - helt enkelt en riktigt bra lördagskväll. Nu gäller det att hålla den där. Jag har lite vin kvar, och har en stor kopp te, ser på America's Top Model och velar över glass. Det är verkligen svårt att avgöra vad som är vad. Sug för att jag faktiskt är sugen? Eller det andra sortens sugbegär som kan komma hur full man än är i magen?

Likes

Comments

Huh. Det var väldigt länge sedan nu, vad jag kan minnas, som jag inte vill somna för att morgondagen kommer snabbare. Samtidigt som jag inte vill vara vaken och sitter färdig för sängen i pyjamas. Jag vill sova, men jag vill inte sova. Eller snarare, jag vill sova men jag vill inte vakna imorgon bitti och behöva gå upp. Jag vill inte åka till jobbet, men jag vill ändå inte stanna hemma och bara vara hemma. För.. då har jag en lång tom dag som jag är rädd kommer gå väldigt långsamt och bestå av rastlöshet och för mycket tankar. Ett helt fantastiskt dilemma. Sova? Inte sova? När ångesten i magen väl tystas av sömn är det skönt, men när jag vaknar då? Kommer den tillbaka? Ska jag åka till jobbet med den då?

Nej, varför blev det plötsligt såhär? Jag vill ju vara glad, utan överdrivet stora ångestråttor i magen.

Likes

Comments

Förhållandet till min kropp varierar. Ibland kan jag känna att det har mildrats något, men andra stunder är det bara dåligt och nu är det snarare det sistnämnda än något annat. Det jag ser i spegeln är inte en tjej som är jättesmal. Jag är inte jättesmal, och det är ju inte meningen att jag ska vara det - men det är svårt att acceptera, ibland svårare än annars.

Men jag kan inte låta bli att äta. Jag vet att jag inte äter för mycket på dagarna, även om det känns som att jag kan trycka i mig frukt hela tiden, för det är frukt. Men på kvällarna? Det är där jag blir osäker och väldigt lätt äter mycket snarare än lite. Ju längre jag är uppe, desto mer hinner jag äta. Både för stora mängder av mina vanliga saker, men nu med helg och kompismys: drinkar, choklad och jag har vid två tillfällen ätit en burk glass. Eller inte glass, låtsasglass från ProPud. Den är inte särskilt god om det är glass man vill ha, men jag insåg att det kunde vara bra att ha en sådan i frysen just för sena kvällar när jag inte kan hålla mig från att plocka fram en burk. Huruvida det egentligen är bra eller inte vet jag ej, anledningen till att det känns bra är för att det ger något mindre dåligt samvete post eating.

Jag känner mig som en blob och jag ser en blob när jag går förbi en spegel. Framför allt mitt ansikte bara skriker "RUND BOLL". Det känns trött och lite hopplöst just nu. Samtidigt som jag äter. Vilket ökar känslan av hopplöshet.

Likes

Comments

Det gick nog ganska bra igår. Eller snarare, det gick bra igår. Det är det här med att jag kan se, och ser, allt från två perspektiv. Vi har dels "Jag åt lax med sallad och fetaost, och tog dessutom låtsasglass med banan något senare. Inget av det ledde till överätning eller kräkning, Tina vers ätstörningen 1 0!", och så har vi "Jag åt lax med sallad och fetaost igår. Jag tog DESSUTOM låtsasglass med banan senare. Nötter hade jag på salladen också. Fan."

Det där sista perspektivet blir extra starkt när jag på morgonen har duschat och tittar på en naken Tina i spegeln. Det kommer en känsla av hopplöshet att det är såhär eller större jag kommer se ut nu, no more tiny Tina. Och det är väl så det ska vara, egentligen, men även om jag mycket oftare inte mår hemskt över det är det inte ojobbigt.

Låtsasglass är choklad"glass" från ProPud. Jag köpte hem den för att jag var nyfiken, och det smakar ju inte glass någonstans. Först hade jag tänkt slänga den, men den blev stående i frysen. Igår kväll blev jag sugen på något, och då kändes det ändå som en bra kompromiss för huvud, sug och samvete att äta något som är halvgott, glassliknande och sött, istället för att avstå från att äta, eller äta en burk med riktig glass.

Likes

Comments

Om någon frågar mig hur det går nu svarar jag att det känn som att det går något lite bättre än tidigare. Vanlig mat har varit mer frekvent de senaste tre veckorna. De tillfällena är dock inte när jag är ensam hemma och framför allt inte på vardagar. Jag har varit på restaurang med vänner, arbetskamrater och min familj. Jag har ätit sushi med kompisar hemma hos mig mer än en gång. Under påsken var jag hemma hos mina föräldrar där jag åt mat. Allt det här är en förbättring mot veckorna innan, men det här med att få till något som liknar riktig mat när jag är ensam.. det går mindre bra. Det är tryggare med det jag brukar äta. Det blir för nära helgen. Jag kommer antagligen äta riktig mat i helgen så då känns det säkrare att skippa det just den här dagen mitt i veckan. Tanken på att jag ska komma hem från jobbet varje dag och äta riktig lagad mat på kvällen är långt borta. Jag har två maträtter under rubriken "To Try To Do" på min svarta tavla i hallen. Där har de varit i fyra - fem veckor utan att få en liten bock efter sig. Restaurang och sushi har fått mer än en bock var - och det är bra - men de två översta raderna har förblivit bockfria. Nu snackar jag bockar som i att checka av något, inte bockar som i getter - just to clarify.

Efter mötet min fysio- och samtalskontakt kändes det som att jo men ikväll borde jag kunna göra något som är lite mer likt riktig mat. Under dagen har jag sedan vinglat fram och tillbaka över hur jag faktiskt ska göra. Det är så väldigt lätt att inte göra det, sjukt lätt. Men om någon bit av mig ändå vill framåt - och det tror jag att jag vill (även om bilden av en jag som äter riktig middag varje kväll är en bild jag automatiskt kastar i papperskorgen och tänder eld på) - måste jag nog försöka att laga och äta något med riktigt även när jag är ensam. Ingen annan är här, ingen annan kommer hit, jag kan hur lätt som helst köra på mitt vanliga ätande som egentligen består av en stor frukost med en nötinvasion. Det där med eget ansvar. Fy fan för det ibland.


Nu har jag köpt hem färsk lax och min ugn är i processen att bli varm.
Bilder från påsk.

Likes

Comments