Idag var jag på bedömningssamtal för dagvården. När jag gick från jobbet vid halv tolv började jag med att snubbla eller trampa snett i trapphuset så jag hamnade på knä och fick ont i tummarna för att jag höll emot med dom. 12,5 cm kombinerat med rejäl nervositet och ångest var kanske inte den mest slående kombinationen, nu vet jag det.

Det mesta som sades på mötet var saker jag visste sedan innan. Jag gick på dagvården när den var i Motala och övergripande är upplägget det samma, men det har konkretiserats och framför allt stramats upp. Det är "hårdare och strängare". Det är nog bra och ungefär vad jag väntade mig, men vad som helt caught me off guard var att dom vill att man - jag - ska avbryta all fysisk aktivitet i början av dagvården. Jag hade inte en tanke på att jag, som ligger över min målvikt (ÖVER!), skulle få några åsikter alls på mina fritidsaktiviteter. Jag förstår tanken bakom det, men dansen är den en riktigt stora bra saken jag har i livet just nu. Det kan vara segt att komma iväg ibland, men efter 30 minuter där har det mer eller mindre alltid vänt och jag har kommit hem med världens energikick. Och det ska tas ifrån mig på grund av princip. Tanken på att jag på något vänster ska äta ordentlig frukost, riktig lunch-lunch och dessutom riktig middag - samt mellanmål utöver det.. jag kan inte ens föreställa mig det, men det är något som jag har lättare att ta än att jag inte ska få dansa. Jag kan hoppa över danskurserna i höst om det är så, men att inte få dansa med min showgrupp. Det gör ont. Tanken på pizza till lunch är surrealistisk, att ta bort dansen är värre. Mycket värre.

Och ändå är jag hyfsat inställd på att göra det här. Jag tänker att ska jag äta vill jag välja helt själv vad jag ska äta, men det fungerar ju helt uppenbarligen inte alls. På sätt och vis känns dagvården som det enda alternativet just nu. Att få ordning på maten, hur det nu ska gå till, och komma in i vettiga rutiner.

Men, på riktigt, FAN dom som tar bort dansen från mig. Hur fan ska jag lyckas med det?

Jag är inte underviktig. Jag ligger över min supposed målvikt. Jag dansar inte med mina tjejer för att kompensera för något. Låt mig för fan få mina endorfiner och happy-kick några få gånger i veckan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Åh. Nu gjorde jag en sådan här riktigt dum sak. Jag räknade ut på ett ungefär hur många kilokalorier jag fick i mig under gårdagen. Det blev mycket högre än vad jag ville, och då var jag medveten om att jag inte räknat med precis allt samt att jag nog åt mindre igår än vad jag generellt gör en dag. Det var en hemskt dum idé, det är jag fullt medveten om.

Tokigt god mixgrunka i alla fall.

Likes

Comments

Lite ledsna men riktiga blommor från hotellet.

Nu har halva första arbetsdagen efter min en veckas semester passerat och jag är trött. Jag är så hemskt trött i både huvud och kropp, och ingenting i kroppen känns bra. Jag vill helst springa ut ur den, om det var möjligt.

Jag blir trött bara av att vara, hur ska jag kunna jobba?

Likes

Comments

Jag har med min familj gått runt Fagertärn och sett rosa näckrosor. Det ska supposedly vara det enda stället i Sverige där de växer vilt. Det fanns inte tokmånga men de var fina. Större delen av de tre kilometrarna runt sjön var klättrande och hoppande över rötter och stenar, roligt!

Likes

Comments

Efter en väldigt trevlig sushi- och pizzakväll vaknade jag och mådde sådär. Två av mina kompisar drack inget då de inte har semester, jag råkade nog dricka lite för dem med. Men det var en bra kväll med mycket skratt. Kombinationen vin och katter på Youtube är fantastisk.

Halvmåendet gör det knepigt att äta frukost, mycket för att jag inte är direkt sugen samt att jag tänker kalorier kalorier kalorier om gårkvällen. Det var bestämt att jag skulle åka till Vadstena med större delen av min familj, min systerdotter skulle gå slottsvandring där. Utan föräldrar! När mamma kom och plockade upp mig hade jag kunnat varit tyst, men jag pep fram att jag inte ätit något så där blev det frukost i bilen. Det är alltid olika sidor i mig som tycker olika saker, men just det där är väl en sådan där typiskt egentligen bra sak.

Vi hade väldig tur med vädret och Tuva fick ett extra spännande äventyr då brandlarmet på slottet gick och brandkåren fick rycka ut med blåljus. She's a tough cookie, det var inte läskigt, det var roligt. Efter hennes slottsvandring, de fick tydligen lösa ett mysterium och fick diplom, gick vi in mot stan för att äta lunch eller liknande. Jag hade ju gladeligen hittat ett fik och tagit en islatte, period. Det hade varit så mycket enklare än att vandra in på en riktig restaurang. Som vi gjorde. Det jobbigaste var nästan att redan utanför den när jag läste på menyn kände jag att jag ville ha salladen med kräftstjärtar. Det blir helt fel i mig när jag ska få in halvriktig lunch på en dag. Vad innebär det för kvällen? Hur gör jag? Vad äter jag? Kvalificerar dagen som "åt helvete" och jag kan begrava mig i en, två eller tre glassburkar när klockan närmar sig nio?

Vi gick in, stressnivån i mig ökade och jag kände mig skitjobbig. När jag dessutom har en svåger som nog inte direkt sympatiserar med matbekymmer känner jag mig ännu värre. Jag gick nästan iväg till Coop som låg i närheten där för att köpa något och sätta mig i parken och vänta på de andra. På något vis blev det ändå att jag något efter alla andra beställde en sallad. Visserligen med modifikationer. En del av mig ville ha det, en annan del av mig mådde bara dåligt så jag blev skakig och började med att spilla dricka på mig själv. Inte nog med att det blev kaos för att lunch, jag hade även bilden i huvudet av att om jag skulle göra det skulle jag sitta utomhus i sommarvädret. Jag får för mig saker, det var det jag såg framför mig som någon lite mysig grej. Bara det att vi satt inomhus (mamma med fågelfobi deluxe) gjorde bestämmandet av att äta värre.

Salladen var god. Och liksom, tar vi och frågar ätstörningsvården hade lunchen inte ens varit komplett, ändå var det ett jävla bök med ångest, lätt huvud och skakig Tina för att bestämma att ta in salladen. All in all var det en till största delen bra dag i Vadstena. Det som gjorde att det slutade på en sur not var när de andra, förutom mamma, skulle köpa glass. Jag blev så jävla sugen och såg två kulor glass i en bägare framför mig. Men efter att ha ätit lunchen gick det inte. Vilket gjorde att jag blev arg, förbannad och frustrerade på mig själv. Dubbelt, trippelt eller nästan quadruplish upp. Arg för att jag åt lunchen, arg för att det påverkar mig så mycket, arg för att jag verkligen hade velat ha glass, arg för att jag stod emot och inte tog någon.

Jag var ingen glad rolig Tina i bilen därifrån. Jag frös och mådde illa, dessutom. När jag kom hem stoppade jag i mig en chokladproteinpudding (som sedan var slut på Hemköp när jag skulle köpa hem fler, not OK), sedan la jag mig på sängen och sov i två timmar. Nu är jag vaken och vet inte alls hur jag mår.

Likes

Comments

Jag vill ha något jag kan relatera till. Det är säkert fånigt men det blir ändå betydelsefullt för mig. Fuck Cancer är vanligt, Fuck Anorexi är hyfsat vanligt, men alla vi hybrider då? Kanske fånigt. Men jag tycker om det.

Likes

Comments

Fredag, helg och början på min minisemester har varit övervägande bra. I fredags hamnade jag och min kompis efter mycket om och men över var vi skulle gå, lite olika preferenser där, på Brasserie Bouquet. Vädret var fint, jag invigde min då nyaste klänning och hade det väldigt trevligt. Det råkade bli en sådär fyra glas vin, och räksallad.

Lördagen var också riktigt bra. Förmiddagen spenderades med mamma, pappa och farmor på stan där jag råkade köpa en till klänning. Mitt på dagen blev det en del köksfixande och bakande. Mamma och jag fungerar bra i köket tillsammans, även om vi just då var något ofokuserade och virriga. Det här var innan vin.

På kvällen var hela familjen där och vädret var så härligt. Det var en sån där riktigt mysig sommarkväll. Vi satt ute i mammas och pappas trädgård, åt mat, och satt ute länge. Det enda som saknades i min mening var att det skulle varit en grillkväll, men det får väl bli en annan gång.

Färsk lax i ugnen med lite räkor och champinjoner. Kokt färskpotatis med sparris. Ugnsstekt salladslök. Padrones. Halloumi. Melon- nektarin- & fetaostsallad. Grönsallad. Guacamole. Gräddfil. Tomatsalsa. Laxromssås.

Grillkväll tänkte jag och två kompisar dock ha på söndagen. Vi skulle grilla här hos mig, men vi blev nerröstade av vädret. Grillkväll blev till ugnskväll, men det blev riktigt bra det med. Det blev en hel liten buffé med saker, och två bubbliga flaskor som plötsligt bara var tomma.Så både i fredags, lördags och söndags åt jag mat. Tankar om vad och hur mycket var med hela tiden, det säger sig självt, men jag åt och orkade inte riktigt hindra mig själv från att äta. Hade det inte varit för att jag, när jag blivit ensam i söndags, tog sönder de två glassburkar som fanns i min frys hade det varit en ganska perfekt kväll. Det allra dummaste med det där är att det är inte som att jag riktigt sitter och njuter av det. Det är något sug som kommer, den andra glassburken var inte ens jättegod för jag var inte direkt in the mood for mintglass, och vid det här tillfället var det som nämnt efter en del bubbel och vin. Den lilla "du ska nog gå och lägga dig"-rösten kastat ut genom fönstret av en "fuck that, jag bara kör."-röst. Det är inte en optimal kombination och jag får nog sluta ha glass hemma.

Igår kväll satt jag hemma och visste inte vad jag skulle göra. Jag var rastlös, ville göra något men visste inte vad och hade ingen lust alls att redan vid halv sex sätta mig och titta på serie efter serie. Det resulterade i en väldigt spontan tågtripp till Linghem, där det fanns nygjorda bagels. Jag var hungrig, det var jag redan när jag åkte hemifrån, så efter en del inre debatterande blev det en rostad bagel med tillbehör, och lite vin, i mammas och pappas uterum. ...sedan blev det en halv bagel till. Att känna vad som är vad där är så jävla svårt. Efter den första bageln kände jag att magen var fullare, den kändes större och jobbigare, jag hade aldrig tagit på mig en bikini där och då. Men det var något av mig som ville ha mer, och då är det svårt att veta om det är hunger eller bara det där suget som gör att jag skulle kunnat sätta mig och peta i mig bagel efter bagel. I slutändan blev det nog ganska bra med den där extra halvan.

När jag sedan var hemma igen satte jag mig och tittade på Netflix nya film To The Bone. Efter en stund hämtade jag glass, men jag tror jag gjorde det mer som en vanlig människa. Jag tog en liten skål och hade i glass i den och åt det. Och okej, jag hämtade lite mer i den skålen sen. Men det blev inte en glassfest med över en liter glass i mig. Kalorisiffrorna snurrar i huvudet, men det känns som något lite positivt att det inte tippade över i en binge eating session.

I morse var jag ute och gick och plötsligt befann jag mig i Rydspåret och joggade. Jag sprang hela lilla spåret plus vägen hem sedan och det var.. rätt skönt. Jag orkade, det var inte en pina att ta sig runt. Jag tror det är bagelsarnas och glassens förtjänst

Likes

Comments