Jag har med min familj gått runt Fagertärn och sett rosa näckrosor. Det ska supposedly vara det enda stället i Sverige där de växer vilt. Det fanns inte tokmånga men de var fina. Större delen av de tre kilometrarna runt sjön var klättrande och hoppande över rötter och stenar, roligt!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Efter en väldigt trevlig sushi- och pizzakväll vaknade jag och mådde sådär. Två av mina kompisar drack inget då de inte har semester, jag råkade nog dricka lite för dem med. Men det var en bra kväll med mycket skratt. Kombinationen vin och katter på Youtube är fantastisk.

Halvmåendet gör det knepigt att äta frukost, mycket för att jag inte är direkt sugen samt att jag tänker kalorier kalorier kalorier om gårkvällen. Det var bestämt att jag skulle åka till Vadstena med större delen av min familj, min systerdotter skulle gå slottsvandring där. Utan föräldrar! När mamma kom och plockade upp mig hade jag kunnat varit tyst, men jag pep fram att jag inte ätit något så där blev det frukost i bilen. Det är alltid olika sidor i mig som tycker olika saker, men just det där är väl en sådan där typiskt egentligen bra sak.

Vi hade väldig tur med vädret och Tuva fick ett extra spännande äventyr då brandlarmet på slottet gick och brandkåren fick rycka ut med blåljus. She's a tough cookie, det var inte läskigt, det var roligt. Efter hennes slottsvandring, de fick tydligen lösa ett mysterium och fick diplom, gick vi in mot stan för att äta lunch eller liknande. Jag hade ju gladeligen hittat ett fik och tagit en islatte, period. Det hade varit så mycket enklare än att vandra in på en riktig restaurang. Som vi gjorde. Det jobbigaste var nästan att redan utanför den när jag läste på menyn kände jag att jag ville ha salladen med kräftstjärtar. Det blir helt fel i mig när jag ska få in halvriktig lunch på en dag. Vad innebär det för kvällen? Hur gör jag? Vad äter jag? Kvalificerar dagen som "åt helvete" och jag kan begrava mig i en, två eller tre glassburkar när klockan närmar sig nio?

Vi gick in, stressnivån i mig ökade och jag kände mig skitjobbig. När jag dessutom har en svåger som nog inte direkt sympatiserar med matbekymmer känner jag mig ännu värre. Jag gick nästan iväg till Coop som låg i närheten där för att köpa något och sätta mig i parken och vänta på de andra. På något vis blev det ändå att jag något efter alla andra beställde en sallad. Visserligen med modifikationer. En del av mig ville ha det, en annan del av mig mådde bara dåligt så jag blev skakig och började med att spilla dricka på mig själv. Inte nog med att det blev kaos för att lunch, jag hade även bilden i huvudet av att om jag skulle göra det skulle jag sitta utomhus i sommarvädret. Jag får för mig saker, det var det jag såg framför mig som någon lite mysig grej. Bara det att vi satt inomhus (mamma med fågelfobi deluxe) gjorde bestämmandet av att äta värre.

Salladen var god. Och liksom, tar vi och frågar ätstörningsvården hade lunchen inte ens varit komplett, ändå var det ett jävla bök med ångest, lätt huvud och skakig Tina för att bestämma att ta in salladen. All in all var det en till största delen bra dag i Vadstena. Det som gjorde att det slutade på en sur not var när de andra, förutom mamma, skulle köpa glass. Jag blev så jävla sugen och såg två kulor glass i en bägare framför mig. Men efter att ha ätit lunchen gick det inte. Vilket gjorde att jag blev arg, förbannad och frustrerade på mig själv. Dubbelt, trippelt eller nästan quadruplish upp. Arg för att jag åt lunchen, arg för att det påverkar mig så mycket, arg för att jag verkligen hade velat ha glass, arg för att jag stod emot och inte tog någon.

Jag var ingen glad rolig Tina i bilen därifrån. Jag frös och mådde illa, dessutom. När jag kom hem stoppade jag i mig en chokladproteinpudding (som sedan var slut på Hemköp när jag skulle köpa hem fler, not OK), sedan la jag mig på sängen och sov i två timmar. Nu är jag vaken och vet inte alls hur jag mår.

Likes

Comments

Jag vill ha något jag kan relatera till. Det är säkert fånigt men det blir ändå betydelsefullt för mig. Fuck Cancer är vanligt, Fuck Anorexi är hyfsat vanligt, men alla vi hybrider då? Kanske fånigt. Men jag tycker om det.

Likes

Comments

Fredag, helg och början på min minisemester har varit övervägande bra. I fredags hamnade jag och min kompis efter mycket om och men över var vi skulle gå, lite olika preferenser där, på Brasserie Bouquet. Vädret var fint, jag invigde min då nyaste klänning och hade det väldigt trevligt. Det råkade bli en sådär fyra glas vin, och räksallad.

Lördagen var också riktigt bra. Förmiddagen spenderades med mamma, pappa och farmor på stan där jag råkade köpa en till klänning. Mitt på dagen blev det en del köksfixande och bakande. Mamma och jag fungerar bra i köket tillsammans, även om vi just då var något ofokuserade och virriga. Det här var innan vin.

På kvällen var hela familjen där och vädret var så härligt. Det var en sån där riktigt mysig sommarkväll. Vi satt ute i mammas och pappas trädgård, åt mat, och satt ute länge. Det enda som saknades i min mening var att det skulle varit en grillkväll, men det får väl bli en annan gång.

Färsk lax i ugnen med lite räkor och champinjoner. Kokt färskpotatis med sparris. Ugnsstekt salladslök. Padrones. Halloumi. Melon- nektarin- & fetaostsallad. Grönsallad. Guacamole. Gräddfil. Tomatsalsa. Laxromssås.

Grillkväll tänkte jag och två kompisar dock ha på söndagen. Vi skulle grilla här hos mig, men vi blev nerröstade av vädret. Grillkväll blev till ugnskväll, men det blev riktigt bra det med. Det blev en hel liten buffé med saker, och två bubbliga flaskor som plötsligt bara var tomma.Så både i fredags, lördags och söndags åt jag mat. Tankar om vad och hur mycket var med hela tiden, det säger sig självt, men jag åt och orkade inte riktigt hindra mig själv från att äta. Hade det inte varit för att jag, när jag blivit ensam i söndags, tog sönder de två glassburkar som fanns i min frys hade det varit en ganska perfekt kväll. Det allra dummaste med det där är att det är inte som att jag riktigt sitter och njuter av det. Det är något sug som kommer, den andra glassburken var inte ens jättegod för jag var inte direkt in the mood for mintglass, och vid det här tillfället var det som nämnt efter en del bubbel och vin. Den lilla "du ska nog gå och lägga dig"-rösten kastat ut genom fönstret av en "fuck that, jag bara kör."-röst. Det är inte en optimal kombination och jag får nog sluta ha glass hemma.

Igår kväll satt jag hemma och visste inte vad jag skulle göra. Jag var rastlös, ville göra något men visste inte vad och hade ingen lust alls att redan vid halv sex sätta mig och titta på serie efter serie. Det resulterade i en väldigt spontan tågtripp till Linghem, där det fanns nygjorda bagels. Jag var hungrig, det var jag redan när jag åkte hemifrån, så efter en del inre debatterande blev det en rostad bagel med tillbehör, och lite vin, i mammas och pappas uterum. ...sedan blev det en halv bagel till. Att känna vad som är vad där är så jävla svårt. Efter den första bageln kände jag att magen var fullare, den kändes större och jobbigare, jag hade aldrig tagit på mig en bikini där och då. Men det var något av mig som ville ha mer, och då är det svårt att veta om det är hunger eller bara det där suget som gör att jag skulle kunnat sätta mig och peta i mig bagel efter bagel. I slutändan blev det nog ganska bra med den där extra halvan.

När jag sedan var hemma igen satte jag mig och tittade på Netflix nya film To The Bone. Efter en stund hämtade jag glass, men jag tror jag gjorde det mer som en vanlig människa. Jag tog en liten skål och hade i glass i den och åt det. Och okej, jag hämtade lite mer i den skålen sen. Men det blev inte en glassfest med över en liter glass i mig. Kalorisiffrorna snurrar i huvudet, men det känns som något lite positivt att det inte tippade över i en binge eating session.

I morse var jag ute och gick och plötsligt befann jag mig i Rydspåret och joggade. Jag sprang hela lilla spåret plus vägen hem sedan och det var.. rätt skönt. Jag orkade, det var inte en pina att ta sig runt. Jag tror det är bagelsarnas och glassens förtjänst

Likes

Comments

Idag är sista jobbdagen innan en veckas semester. Det blir väldigt skönt, och jag började tänka redan i början av veckan på att jag borde ha något planerat ikväll för att risken för en kväll som går åt helvete ska minska. Samtidigt är det väldigt bekvämt att sitta hemma själv, det är ett dilemma och en svår balans. En jävligt svårt balans. När fixar jag det och när gör jag det inte?

I mitten av veckan dök en tanke upp i mitt huvud. Ska jag fråga en kompis om vi ska ses och typ after work:a? Fast det i hans fall inte skulle bli after work, då han har semester. Det här studsade sedan omkring i mitt huvud mer eller mindre hela tiden. Skulle jag fråga? Att fråga innebär att jag kunde få ett ja, vilket i sin tur innebär att antagligen äta mat. Riktig mat, inte frukt, inte kvarg, inte proteinpudding, inte smörgås. Mat. Och det ska jag äta imorgon med. Hur gör jag då? Struntar i att fråga för att vara på den säkra sidan? ..den säkra sidan som mycket möjligt innebär att det går fel hemma själv?

Vel hit och vel dit, nu har jag frågat, och fått ett ja. Det som kvarstår är att komma fram till ett ställe både kan tänka sig gå till. Mitt huvud drar igång, lite för mycket. Det får gärna tänka och komma med åsikter om vad som är godast, men inte komma med för många pekpinniga åsikter. Och framför allt inte för mycket "Du ska äta middag med familjen imorgon, vad är okej att äta ikväll då?".

Likes

Comments

Jag har totalt fått dille på att mixa frysta bananer med lite mjölk och kakako. Det är så enormt gott. Jag är en sådan person som snöar in på saker. Mat, kläder, sånger, personer, serier, och jag är rätt duktig på insnöandet. Men jag är inte ensam om det, det är del av min personlighet, om jag vill äta något tills jag tröttnar på det, ja, då får jag leva med det. Det här är jävligt gott.

När mobillarmet började låta i morse var jag helt övertygad om att det var måndag. Fan. Sedan kom jag på att nej, det är fredag. Och jag har semester nästa vecka. Yeah.

Likes

Comments

Är det någon mer än jag som drömmer såhär konstigt och detaljerat?

Jag var på jobbet men det måste varit ganska sent på dagen då ingen jobbade. I ena köket stod det ett piano framför den fristående diskbänken. På pianot låg det en drös med noter, en del julsånger. Jag och min kompis satte oss vid det men jag minns inte om vi faktiskt spelade något. Däremot minns jag att en kollega tittade lite extra konstigt på oss, då tog jag på mig något som jag inte minns vad, och sa något i stil med "jag kanske ska vara lite mindre naken". Ja, där blev jag plötsligt naken. Sedan hade jag kläder igen.

Nu tror jag att jag var på samma ställe på jobbet, bara att allt såg annorlunda ut. Där pianot stod fanns nu en soffa vid ett bord och på andra sidan bordet fanns stolar, som ett bord vid en restaurang. Ja, för nu fanns det några typer av restauranger där. Vid olika tidpunkter serverade olika restauranger mat. Jag satt i soffan och beställde något, någon form av sallad tror jag. Efter att jag ätit bytte det till italienskt tema på maten, och då dök folk som inte hör hemma på jobbet upp. Plötsligt satt Lollo bredvid mig och mamma mitt emot mig. Mamma ville äta italienskt och jag sa "men jag har ju redan ätit". Hon ville ändå äta italienskt och jag sa att jag kunde väl hålla henne sällskap ändå, några okända människor vid bordet bredvid tyckte jag var konstig som inte åt en gång till. Jag beställde in ett glas prosecco och mamma tog en röd bubblig drink.

Efter det skulle mamma tydligen iväg en kortis och jag satt kvar och väntade. Och väntade. Och väntade. Nu hade jag min laptop framför mig och jag pratade på Skype med en annan kompis. Han skrev att han precis missat sin buss, så nu fick han vänta på nästa. Vid det här laget var jag irriterad på att mamma inte kommit tillbaka än, jag hade väntat i över en timme. Jag slog ihop datorn och gick iväg för att åka hem. När jag gått genom en korridor hittade jag mamma sittandes, med en mörkröd hatt på huvudet, i en soffa. Hon hade fastnat i mobilen och sa oj.

"Vi tar maten en annan gång."

Vi gick ut för att åka hem. Vi hade cyklar båda två, men ledde dem och gick mot busshållplatsen. Det var en backe upp till den, det såg inte alls ut som det gör utanför jobbet. Det var snarare en variant av parkeringen vid sjukhusets södra entré. I backen, precis innan man kom upp till plan mark, satt det en kortautomat på en lyktstolpe. En sådan man blippar sina buss- och tågkort i. Vi satte upp våra kort mot den och gick upp. Där blev jag osäker på vilken väg jag brukar cykla. Jag var ganska säker på att jag skulle ta till vänster och cykla längs en väg där, men det tyckte mamma verkade konstigt. Jag sa att visst, jag kan cykla med dig istället, men vi cyklade inte iväg. Istället kom det en tågvärd för att kolla folks biljetter. När jag sträckte fram mitt kort lät hans lilla maskin argt och jag blev jätteförvirrad - jag hade ju blippat kortet! Då kände jag att jag hade ett till kort i fickan. "Ah, det måste varit det här.", men det var det inte. Nu började jag bli förtvivlad, jag var säker på att jag hade tryckt mitt kort mot blippautomaten. Då kom jag på vad som antagligen skett och förklarade det för tågvärden.

"Jag måste ha glömt bort att det inte är ett periodkort och glömt trycka på vuxen-knappen innan jag höll fram kortet."

Det struntade han i. Han sa att jag fick böta för att jag inte hade fixat biljett ordentligt, och det blev dubbel avgift för att jag hade två kort. Det gjorde mig ännu mer förtvivlad och upprörd, det verkade inte alls rätt att jag skulle betala dubbelt för att jag råkade ha två kort, och det var verkligen an honest mistake, jag hade inte alls för avsikt att planka (fast jag skulle cykla..?).

Jag grät, men han gav sig inte. Då skulle det tas någon bild för att registrera händelsen, och jag plus tågvärden började posera konstigt. Det gjorde vi ett tag, innan vi övergav det och han gick för att ta kameran och bara ta en bild av mig rakt upp och ner. Jag såg sur ut, satt med hållningen av en kokt spagettibit och vägrade titta mot kameran.

Och där tog den nog slut.

Likes

Comments

Äckelvarning.

Vissa kvällar kopplar jag bort huvudet totalt och går till affären för att köpa saker som jag vet att jag inte kommer äta vettigt. Någonstans väldigt långt borta finns den något klokare Tina som vet att det här är dumt, jag borde inte gå utanför dörren nu, men den rösten trycks bort och stoppas ner i en liten burk. Igår kväll blev det såhär. Jag gick till affären, plockade på mig bröd, skinka och randig kaviar. När jag gick förbi frysdisken med Ben & Jerrys plockade jag åt mig två sådana med. Här kan jag inflika en positiv sak, väl hemma lät jag glassen vara.

Men, när jag kom hem försvann ju bröd, skinka, kaviar, och den cream cheese jag redan hade hemma. Och det är inte så att jag faktiskt åt allt, nej, det mesta spottade jag ut. En del åker ner, det är helt emot vad kroppen vill göra att spotta ut något som är gott. Jag tycker inte alls om att skriva det här, eller ens tänka orden, men det är ju såhär jag gör i perioder och jag vet att jag inte är ensam om det.

Det är dumt. Det är dåligt. Och det är en jävla waste of money. Jag undrar hur mycket pengar man skulle få om jag lade ihop allt jag har ätit och kräkts eller gjort såhär med, över alla åren jag har haft den här ätstörningen? Många skor, I bet.

Bilden är från en lyckad bröd- skinka- kaviarätning.

Likes

Comments