men inte nog med det, ett mail med en förfrågan från en vän till två personer, mor och dotter, som drabbades så sent som i förrgår. Det jag märker är att de som hör av sig gör det tidigare och tidigare efter självmordet de drabbats av. Två veckor eller t o m som nu två dagar efter den fruktansvärda förlusten hittar trasiga och chockade anhöriga till SPES. Jag har också sett en ökad förfrågan till vår slutna Facebook-grupp nu efter nyår. Så det är verkligen så att många inte orkar gå vidare i livet när ett nytt år tar sin början. Det är oerhört tragiskt. Samtidigt är jag så glad och tacksam över att fler och fler hittar oss - SPES är ju den enda hjälp du kan få, förutom om du inte själv söker dig till vården inom psykiatrin eller en kurator. Men av egen erfarenhet är det absolut bästa stödet och hjälpen att få träffa andra drabbade och tillsammans dela sina förluster. Endast vi så själva är drabbade förstår den oerhört svåra blandningen av känslor: sorg, ilska, skuld och skam.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nytt år och alla ser fram emot ett nytt spännande 2018! Eller inte! Tyvärr är nyårsdagen den dag på året då flest väljer att ta sitt liv. Du är bakfull efter för mycket festande, är kanske arbetslös eller har ett misslyckat förhållande bakom dig. Problem med ekonomin eller misslyckade studier. Du känner dig såååå värdelös. Ingen tycker om dig. Det är bäst att du försvinner. Försvinner ur allas liv för alltid. Det du inte tänker på när du står med de här tankarna är att det inte finns någon ångerknapp. Din handling är definitiv. Efter dig lämnar du en chockad familj och nära vänner. Chockade och oförstående arbetskamrater eller studiekamrater. Deras liv kommer aldrig bli som förut. Någon fattas dem för alltid.

Eller så har du under en lång tid lidit av psykisk ohälsa p g a någon sjukdom. Depression, ångest och panikångest är andra exempel liksom social fobi, ätstörningar och borderline. En sexual läggning som omgivningen eller du själv har svårt att acceptera: bisexuella eller transpersoner har det oerhört tufft i vårt ofta trångsynta samhälle. Mobbing är likaså ett enormt stort problem, speciellt hos unga. Min lista kan göras lång tyvärr.

Något som oroar mig väldigt mycket är att den psykiska ohälsan ökar hos våra unga. Därmed riskerar den gruppen att öka vad gäller självmord också. Tyvärr är det den grupp som ökar mest.

Men det finns hjälp att få, inte bara inom den psykiatriska vården. Organisationer som Mind, Balans och Hj(ä)rnkoll gör ett enormt stort jobb för att stödja personer som har det jobbigt. Genom träffar, olika aktiviteter, information, utbildning och genom olika jourtelefoner dit man kan ringa när som helst på dygnet. När man mår dåligt. När man inte orkar längre. Det finns också en ganska nystartad app som man kan ladda ner på sin iPhone som heter Bluecall. Där finns alltid någon som lyssnar.

Jag arbetar ju mycket med att stödja efterlevande efter ett självmord genom Riksorganisationen SPES (suicid prevention, efterlevandes stöd). Det vet mina vänner. På bara tre dagar har jag blivit kontaktad av två vänner som är oroliga över någon närstående som mår dåligt och har det kämpigt av olika anledningar. Jag hjälper dem gärna med det lilla jag kan. Att vara orolig över och känna hopplöshet för någon du har kär är bland det svåraste du kan råka ut för. Ett viktigt råd är att VÅGA TALA! Tala med den som mår dåligt. Ställ frågor! Visa att det bara är ett tillfälligt problem - att det går över. Det gäller bara att orka kämpa lite lite till. Kom för guds skull inte med klämkäcka kommentarer som "Ryck upp dig!" för det går inte. Att lyssna, finnas nära, stötta och underlätta och att FRÅGA är det bästa du kan göra.

Likes

Comments

För mig har det gjort det. Genom att jag kom i kontakt med och senare började arbeta i den ideella föreningen SPES så har jag fått en till familj på köpet. Jag får många tillfällen till både gripande och intressanta möten med andra drabbade, gå på inspirerande och intressanta utbildningar som MHFA (första hjälpen till psykisk hälsa) och biblioterapi, få informera, utbilda & föreläsa om det jag brinner för: efterlevandestöd och suicidprevention. Då känns det som om förlusten av David har lett till något meningsfullt

Likes

Comments

är sååå viktigt. Efter Davids död så behöver jag det mer än någonsin. Jag klarar inte av stress, har svårare med koncentrationen, mitt närminne har försämrats. Allt detta förklarade läkaren och KBT-terapeuten Ludmilla Rosengren för mig efter det att jag rasat ihop totalt tre år efter hans suicid. PTSD blev diagnosen, eller komplicerad sorg som läkaren vid Vårdcentralen uttryckte det. För sorg är ingen sjukdom och måste behandlas annorlunda än en depression.

Därför tillåter jag mig att vila i naturen eller göra lite annorlunda saker. Att åka till Mehedeby kursgård till exempel. Jag och min syster anmälde oss till en Love Boost-helg hos underbara Cecilia Rosenmåne. Hon är en av den mest varma och kärleksfulla personer jag mött. Jag blir lugn och avslappnad enbart av att vara i hennes närhet. På övervåningen i familjens hus tar hon emot oss. Vi har valt att stanna en hel helg och Cecilia visar oss det vackra rum som vi skulle sova i. Utanför ligger den stora samlings- och meditationssalen där mjuka mattor och kuddar ligger längs med väggarna. En underbar gammal öppen spis tronar mitt på ena kortsidan. Överallt är ljus tända och det doftar av örter och rökelse. Lugn och avslappnande musik strömmar ut ur högtalarna och vi sätter oss ner på varsin matta och serveras en kopp chaga the och kallt och krispigt vatten. Jag riktigt känner hur all stress och tid  försvinner. Här och nu finns jag.

Under helgen får vi göra olika övningar som meditation, andningsövningar, lyssna till olika klangskålar, göra en trumresa  och många fler övningar. Hela helgen serverar Cecilia dessutom massor med god och nyttig mat: smothies, raw food, chaga the och färsk frukt - en riktig detox meny. Underbart gott. När vi återvände hem igen var det med en inre frid och massor med energi. Och tacksamhet över att få möta underbara Cecilia.

Vill du veta mer om Cecilia Rosenmåne klicka här: http://www.rosenmane.se/




Likes

Comments

Ok! Jag har inte skrivit något på bloggen sedan februari. Har ingen aning om varför egentligen, men tyckte det var skönt att vila mig lite från skrivandet. Så, nu har jag vilat färdigt och inser att det har hänt massor i mitt liv sedan sist. Få se vad jag väljer att skriva om men jag fortsätter väl där jag slutade. Senvinter och snö, väntan på våren som blev ovanligt sen. Snön kom sent men låg sedan kvar rätt länge. Bjuder på några bilder från månaden mars.

Likes

Comments

I dag känns våren väääääldigt långt borta. Gråmulet, snålblåst och blöt snö som fastnar som pingisbollar på mina pälsklingars ben. Ändå vet jag ju att våren väntar runt hörnet, står där och stampar för att inta scenen när kung Bore drar sig tillbaka för den här gången. En solig dag, som i lördags, värmer den frusna själar, får snön på taken att smälta och droppa, får finkar och talgoxar att sjunga. Hackspetten hamrar på de gamla trädstammarna, korpparet har bråda tider att hitta sig ett bo som de kan inreda och deras lite hesa "korrrrrp korrrrrrrp hörs över hela skogen. Jag längtar efter att se de nykläckta korpungarna flygträna mellan tallarna i vår skogsbacke. Lyssna på surrande humlor och bin, känna doften från lavendeln ... Ta på sig badkläder under badrocken och följa stigen ner till badbryggan en stilla sommarmorgon. Livskvalitet och balsam för själen. Känner mig lyckligt lottad som har allt detta att se fram emot.

Likes

Comments

Vad betyder det ordet för dig? Smaka på det: s i n n e s r o! Vilket sinne tänker du på? Om jag googlar på "våra sinnen" får jag fram Illustrerad Vetenskaps definition:

De klassiska fem sinnena – synen, lukten, smaken, hörseln och känseln – är alla riktade mot vår omgivning. Dessutom har vi balans- och kroppssinnet, som talar om var vi befinner oss i förhållande till omgivningen

De menar alltså att vi har sju sinnen. Men vänta nu! Syn, lukt, smak, hörsel, känsel, balans, kroppssinnet ... kan vi få ro i syn? Eller i vår lukt? Nej, det låter ju helt befängt.

Så har vi det vi kallar vårt sjätte sinne. Du har säkert varit med om att du tänkt -Nu kommer det någon snart och vips så ringer det på dörren. Eller du tänker att du ska ringa din syster eller mamma och vips - så ringer hon på telefonen.

Sjätte sinnet är nära kopplat till själen, läser jag. Se där, ett annat omdiskuterat ord. Så här säger Wikipedia om själen:

Själsbegreppet i filosofin.

I antiken talade man om två typer av själar. Dels räknade man med att alla levande varelser hade själar. Men människan hade också en särskild själ, en förnuftig själ, (psyché logiké).

René Descartes utvecklade en dualistisk hållning, där han menade att människan dels hade en materiell kropp, dels en andlig själ. De två stod i förbindelse med varandra via tallkottkörteln.

I modern materialism räknar man själen endast som ett uttryck för processer i nervsystemet. Ett sådant synsätt kallas även reduktionism, eftersom det reducerar människan till endast materia.

Själsbegreppet i psykologin

Psykologin är den vetenskapliga läran om själen, vilket också ordet psykologi betyder. Inom psykologin använder man dock sällan det svenska ordet själ, utan föredrar det grekiska lånordet psyke. Eftersom psykologins studieobjekt är just själen, hänvisas här till artikeln psykologi.

Själsbegreppet i religionerna

I de flesta religioner räknar man med en eller flera själar hos människa och/eller djur. De ses som regel som självständiga från materien. I de flesta religioner tänker man sig att själen tillfälligt eller för alltid kan lämna kroppen.

Så vilket sinne är det som vi kan få ro i? Jo själen. Men, var sitter själen?

Hur som helst, så hoppas jag du har sinnesro just nu. Att du kan släppa alla måsten och bara vara. DET är sinnesro.


Likes

Comments

Time flies!

Det är ett år sedan mitt senaste inlägg här och jag kan inte fatta vart den tiden har tagit vägen. Förvinner tiden ner i ett hål eller har någon stulit den? I alla fall så har det hänt mycket sen sist (kan vara en av förklaringarna över min undran) . Jag har blivit med arbete igen och jag stormtrivs! Tänk att få sommarlov igen, ha ha! Jag kan cykla till mitt jobb, ja det är sant. Slut med passandet av busstider, slut med skrapandet av bilrutor, jag kan promenera till jobbet. Helt underbart och efter att ha pendlat i 25 år känns det helt fantastiskt.

Jag arbetar med språkintroduktion på vårt gymnasium på orten där jag bor. Att lära dessa fina unga pojkar och flickor vårt språk, våra seder och bruk, om vad yttrandefrihet och demokrati innebär är bara något av det vi diskuterar. Att få lyssna på deras berättelser om den svåra, farliga resan hit upp till vårt land, om förhållandena i hemlandet Tyvärr har det smugit sig in en kollektiv oro då fler och fler får avslag på sin asylansökan och riskerar att skickas iväg till ett land där de aldrig varit och där de inte har några familjemedlemmar eller vänner. Jag talat om de afghanska pojkar och flickor - jo då, vi har även flickor - som fötts och vuxit upp i Iran men som utvisas till Afghanistan. Jag hoppas verkligen detta vansinne tar slut.

Sommaren som gick var händelserik. Vi reste en hel del och sammanlagt var vi borta drygt en månad. Gotland, Öland och Grekland hann vi med. Vi har bott i en gammal kvarn, på hotell, i tält och i en lägenhet. Omväxlande och intressant.

Hoppas ni har haft det fint och ser fram emot den underbara årstid som väntar oss med vitsippor, fågelsång, sol och bad.



Likes

Comments

Himlen är full av fina änglar. En av dem är min son. För några dagar sedan kontaktade en förtvivlad pappa mig. Hans äldste son, 18 år gammal, hade tagit sitt liv. Pappan hittade sonen när han kom hem på eftermiddagen efter sitt arbete och det kom som en enorm chock. Sonen hade inte visat några tecken på att något var fel eller att han var deprimerad. Vad är det som händer med våra barn och ungdomar? Världen ska inte se ut så här med chockade föräldrar och syskon som mist ett barn eller ett syskon.

Jag arbetar med sorgegrupper i SPES regi och det händer ofta att jag kommer i kontakt med förtvivlade föräldrar. Just nu är det fyra föräldrapar som kommer till samtalsgruppen. Där finns också de som mist sin sambo eller en förälder. I vårt samhälle finns tyvärr inget samordnat stöd eller hjälp för oss som mist någon i suicid. Varken inom vården eller kyrkan. Vår räddning är att Riksförbundet SPES finns. Den består av enbart personer som själv är drabbade, som helt ideellt, jobbar med att stötta andra drabbade. Jag skulle önska att beslutsfattarna såg vilket fantastiskt arbete vi utför så att de kunde bevilja oss ett rejält ekonomiskt stöd. På så sätt skulle vi kunna hjälpa andra drabbade så mycket mer.

Så om du som läser det har arbetar politiskt eller känner någon som gör det: sprid detta till dem är du snäll. Säg åt dem att vakna upp - vårt land förlorar ca 1500 barn, föräldrar, syskon, vänner eller arbetskamrater VARJE ÅR! Det blir i snitt fyra personer varje dag. En var sjätte timma! Något radikalt måste göras för att förhindra att fler familjer drabbas. NU! För det är bråttom!

För dig som vill stötta oss - bli medlem i spes   www.spes.se är adressen till vår hemsida där du kan få mer information. www.suicidezero.se är en annan viktig organisation som arbetar med att förhindra suicid.

Likes

Comments

att stanna upp i tankarna på augusti 2011. Det är inte så ofta, för jag är så rädd, att om jag gör det så faller jag. Ner i sorgens svärta, ner i djupet, att jag inte ska kunna ta mig upp på fast mark igen. Jag vågar inte släppa taget om nuet. Men ibland hittar mina tankar till den där hösten när livet stannade, utan att jag hinner stoppa dem. Nu senast när jag åkte förbi avtagsvägen till platsen där David bodde, platsen där han tog sitt liv. När jag läser skylten med namnet på den lilla byn där han hyrde ett rum i väntan på en egen lägenhet, så mår jag rent fysiskt illa. Jag försöker blunda men det funkar ju inte om det är jag som kör. Tankarna på hur han mådde den kvällen. Var han rädd? Eller kände han ett lugn när han tagit beslutet om att lämna denna världen? Trodde han på ett liv efter döden? Att hans älskade morfar skulle finnas där och vänta på honom? Tänkte han över huvud taget?

 Tanken på hur han måste ha känt sig när han inte såg någon annan lösning än att lämna oss gör mig förtvivlad. Jag, hans mamma, kunde inte skydda honom, fanns inte där för honom när han behövde mig. Jag kommer aldrig få några svar på mina frågor och sorgen finns alltid med mig. Sorgen, som sägs vara kärlekens pris. Fan ta sorgen! Fan ta demonerna som tog över hans tankar. Fan! Fan! Fan1     

Likes

Comments

Nouw Magazine