Header

Contains affiliate links Romantik

Regissör: James Foley

Åldersgräns: 18 år

Genre: Romantik

Längd: 1h 58min

Utgiven: 2017

Mitt betyg: Bättre än förväntat

När Christian försöker vinna tillbaka Anastasia är hon villig att ge honom en ny chans om han går med på ett nytt upplägg. När de börjar bygga upp tillit till varandra igen dyker skuggor från Christians förflutna upp. Jack Hyde och Elena Lincoln ansluter till ensemblen, fast beslutna att ödelägga parets hopp om en gemensam framtid.

När jag såg första filmen Fifty shades of Grey blev jag inte så imponerad. Den var helt okej men ingenting jämfört med dennes bok. Därför hade jag inte så höga förväntningar på Fifty shades darker samtidigt som jag hade det då jag hade läst boken som blev en av mina favoriter i serien.

För det mesta när jag har läst en bok och sedan kollar på filmen stör jag mig på allt som har tagits bort från originalhistorien. Även om det bara är småsaker som inte kan vara med för det skulle bli en alldeles för lång film. Anledningen till varför jag inte störde mig på det i den här filmen var nog för att jag under hela filmen berättade alla dessa smådetaljer för personen jag kollade på filmen med. Jag pausade stup i kvarten för att berätta om någon scen de hade tagot bort eller för att berätta hur Ana kände sig just då. Tror det gjorde filmen bättre för både mig och personen jag kollade med.

När jag fick göra det, berätta alla detaljer, tankar och känslor som inte kunde visas i filmen förstod jag hur bra gjord den var. Scener som var med i boken hade ibland till och med gjorts bättre i filmen vilket bara fick mig att uppskatta Anas och Christians historia ännu mer än innan. Ett väldigt stort plus.

Väldigt bra film med så få brister att det inte ens behövs nämnas. Det är också därför den här recensionen blir så kort och lite rörig. Det är svårt att få ner alla tankar och känslor som kommer fram när man både har läst boken och sett filmen. Det är svårt att skilja känslorna från boken och filmen. Men Fifty shades darker var mycket bättre gjord än den första filmen vilket gör att jag nu har väldigt höga förväntningar på Fifty shades freed. Hoppas den kommer bli lika bra.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Drama, Komedi

Regissör: Nisha Ganatra

Åldersgräns: 18 år

Genre: Komedi och Drama

Längd: 32 min

Utgiven: 2017

Mitt betyg: Gillar den här serien

Seriens handling: Det gifta paret Jack och Emma anlitar en eskortflicka för att få fart på sitt sexliv. Men när romantiska känslor uppstår tar det hela en oväntad vändning.

Avsnittets handling: Izzy har dåligt samvete och bestämmer sig för att skärpa till sig - och röja i sin lägenhet. Emma avslöjar en hemlighet och Jack vet inte vad han ska tänka.

Karaktärslista:

Jack: En av huvudpersonerna, och är gift med Emma.

Emma: Huvudkaraktär nummer 2, och är gift med Jack.

Izzy: Huvudkaraktär nummer 3, och är då den som börjar dejta Jack och Emma.

Andy: Izzys av och på pojkvän eller snarare "friend with benefits".

Lori: Hon är Jack och Emmas granne.

Izzy, Jack och Emma

Utdrag från recensionen om första avsnittet:

Utdrag ett:

"Samtidigt som jag tyckte om Izzy kunde jag inte bestämma mig för om jag tyckte de andra karaktärerna var gulliga eller bara konstiga. Men när jag sedan kom lite längre in i avsnittet började jag faktiskt gilla alla tre huvudkaraktärerna, och jag har bara sett första avsnittet."

Nu har jag verkligen bestämt mig. Jack och Emma är gullig och jag gillar dem nästan lika mycket som Izzy nu. Nästan men inte helt. Hon ligger mig fortfarande varmast om hjärtat. Men de är allihop både gulliga och roliga. Love that.

Utdrag nummer två:

"En annan grej med det här avsnittet är att det finns många awkward (kan inte komma på ett annat ord som beskriver det lika bra) scener. Detta hände oftast när någon försökte vara sexig eller liknande, och jag gissar att det är grejen. Det gör allt lite mer verklighetstroget och relaterbart, samtidigt som det gjorde det hela lite roligare. Det gillade jag."

Detta stämmer fortfarande och jag skulle gissa att det kommer fortsätta så också. Inget mig emot, så länge det inte går till överdrift. Som det är nu är det pinsamt nog för att man nästan ska krypa ur skinnet men man kan inte göra annat än att skratta och ibland till och med relatera.

Jack, Emma och Izzy

Utdrag nummer tre:

"Dessutom får jag en känsla av att det här är en av de komediserier som försöker för mycket, som försöker vara så roliga som möjligt, men som istället bara gör det krystat och pinsamt."

Just detta håller jag inte längre med om. Det kändes verkligen som om de överdrev i första avsnittet men som tur är verkar det ha släppt det nu. Det är mer humor nu. Tack och lov.

Utdrag nummer fyra:

"Sedan var det karaktärernas sett att hantera saker. Tex berättar Jack genast att han har varit och träffat Izzy för Emma, och Emma reagerar på ett sätt jag inte förväntade mig. Hennes sätt att reagera fick handlingen ta en trist jag inte var beredd på trots att jag borde ha listat ut det. Bra jobbat."

Gillar att Emma och Jack fortsätter att vara så ärliga mot varandra. De undviker inte att svara om den ena frågar vad som har hänt med Izzy eller hur de känner för Izzy trots att de är rädda att det kanske kommer förstöra deras äktenskap. Om ändå alla hade varit så ärliga mot varandra.

Jack och Emma

Nu vidare till de punkter som jag inte kan återkoppla till det första avsnittet. För det första så tyckte jag enormt synd om Andy. Han verkade så gullig och snäll och förtjänar någon som gillar honom lika mycket som han verkar gilla Izzy. Han förtjänar mer än vad Izzy kan ge honom.

Sedan var det Jack och Emmas granne. Hon gjorde mig väldigt orolig. Hon verkar vara alldeles för nyfiken på Jack, Emma och Izzy. Det kan bara leda till problem.

Lori


Ännu ett bra avsnitt. Fortsätt så och jag kommer att sluka serien med hull och hår.


Likes

Comments

Romantik

Regissör: Galt Niederhoffer

Åldersgräns: 13 år

Genre: Romantik

Längd: 1h 35min

Utgiven: 2010

Mitt betyg: Inget för mig

Ett gäng vänner återförenas igen när två av dem är påväg att gifta sig. Mycket har hänt sedan de sågs sist och allt är inte avklarat ännu. Ett av problemet är att Laura som är en av brudtärnorna är kär i brudgummen Tom, och hon är inte redo att släppa honom.

The romantics började bra. Handlingen tilltalade mig och liknade andra filmer som jag har tyckt om. Början av filmen var också helt okej vilket fick mig att tro att den skulle bli bra. Tyvärr hade jag fel. Jag började ana det när de hade repetitionsmiddag inför bröllopet och alla hade konstiga och pinsamma tal, och alla betedde sig underligt. Efter det gick det bara utför.

Till att börja med fick karaktärerna panikattacker. Brudgummen ballade ur, bruden ballade ur och brudens mor fick en mini panikattack. När man ser det såhär känns det helt naturligt att de kan få smått panik. Det är förståeligt. Men det var sättet de ballar ut på som bara gjorde det löjligt och komiskt.

Sedan har vi de andra karaktärerna. Vännerna till Brudgummen och bruden. Det var paren Weesie och Jake och Tripler och Pete. Weesie och Jake hade planer eller inte planer på att gifta sig och Tripler och Pete var gifta. Det var så det var, men det var inte med sina respektive partner som de umgicks med denna kväll. Dessa två par bytte när de skulle gå och leta efter Brudgummen som hade försvunnit under kvällen. Men det halvhjärtade letandet övergick snabbt till något helt annat.

Sedan var det Laura (huvudtärnan) som var en av huvudkaraktärerna och var nog den som betedde sig mest ”normalt” av alla i filmen. Men trots det klarade jag inte av henne heller. Det var nog hennes sätt att hantera sina känslor för brudgummen som störde mig och kanske för att hon fortfarande ville ha honom efter allt han gjort.

Sist men inte minst var det slutet. Det var nog länge sedan jag stötte på ett mer irriterande slut. Man fick inte reda på någonting, och det är säkert meningen (som man ibland brukar göra i filmer) men den här lämnade alldeles för mycket osagt för att jag skulle kunna acceptera det. Man fick inte reda på om de två paren stannade hos varandra eller om de kanske bytte. Inte heller fick man reda på om bruden och brudgummen faktiskt gifte sig eller om brudgummen istället gick tillbaka till Laura. Man fick inte reda på något. Det fanns inget avslut.

Allt detta gjorde att The romantics inte föll mig i smaken alls. Jag störde mig på karaktärerna, allihop, men mest av allt brudgummen. Hur de betedde sig och hur de behandlade varandra. Men det kunde jag stå ut med bara för att jag ville få reda på hur det skulle sluta. Så när slutet kom och inte gav några svar alls, var det den sista droppen. Slutet drog ner filmen ännu mer i smutsen än vad den redan var och lämnade mig med en känsla av ogillande.

Likes

Comments

Drama, Komedi

Regissör: Nisha Ganatra

Åldersgräns: 18 år

Genre: Komedi och Drama

Längd: 32 min

Utgiven: 2017

Mitt betyg: Gillar den här serien

Seriens handling: Det gifta paret Jack och Emma anlitar en eskortflicka för att få fart på sitt sexliv. Men när romantiska känslor uppstår tar det hela en oväntad vändning.

Avsnittets handling: Jack följer sin brors tveksamma äktenskapsråd och kontaktar Izzy, en 25-årig student som extraknäcker som eskortflicka.

Tankar innan: Verkar vara en speciell och intressant serie, men är orolig över att jag har för stora förhoppningar. Har gått och velat fram och tillbaka över om jag ska börja se den eller inte. Jag bestämde mig sedan för att se den då jag för femte gången fastnade för framsidesbilden och stannade upp för att läsa handlingen ännu en gång. Så jag tog tjuren vid hornen och började se den, med tanken att jag helt enkelt kunde sluta se den om den visade sig vara en besvikelse. Och om den visade sig vara bra var det ingen skada skedd, eller hur?

Karaktärslista:

Jack: En av huvudpersonerna, och är gift med Emma.

Emma: Huvudkaraktär nummer 2, och är gift med Jack.

Izzy: Huvudkaraktär nummer 3, och är då den som börjar dejta Jack och Emma.

Jack, Izzy och Emma

Det började inte bra om jag ska vara ärlig. Jag satt och skrattade för att det var så konstig och rent ut sagt pinsamt. Karaktärernas beteende och sätt att vara och tala skrämde iväg mig mer än vad de lockade in mig. Ingen bra början på en serie enligt mig. Dessutom får jag en känsla av att det här är en av de komediserier som försöker för mycket, som försöker vara så roliga som möjligt, men som istället bara gör det krystat och pinsamt.

Emma

Tack och lov blev det bättre när Izzy kom in i bilden. Älskade hennes starka karaktär och rättframma sätt att vara. Om det inte hade varit för henne är jag inte säker på att jag hade kollat vidare. Samtidigt som jag tyckte om Izzy kunde jag inte bestämma mig för om jag tyckte de andra karaktärerna var gulliga eller bara konstiga. Men när jag sedan kom lite längre in i avsnittet började jag faktiskt gilla alla tre huvudkaraktärerna, och jag har bara sett första avsnittet.

Izzy

En annan grej med det här avsnittet är att det finns många awkward (kan inte komma på ett annat ord som beskriver det lika bra) scener. Detta hände oftast när någon försökte vara sexig eller liknande, och jag gissar att det är grejen. Det gör allt lite mer verklighetstroget och relaterbart, samtidigt som det gjorde det hela lite roligare. Det gillade jag.

Jack och Izzy

Okej, jag kommer nog tycka om den här serien i alla fall. Speciellt om man ser igenom deras försök att vara så roliga som möjligt och fokuserar på handlingen. Jag gillade som sagt Izzys starka karaktär och det visade sig att Emma också var det. Sedan var det karaktärernas sett att hantera saker. Tex berättar Jack genast att han har varit och träffat Izzy för Emma, och Emma reagerar på ett sätt jag inte förväntade mig. Hennes sätt att reagera fick handlingen ta en trist jag inte var beredd på trots att jag borde ha listat ut det. Bra jobbat.

Likes

Comments

Contains affiliate links Äventyr

Originaltitel: The Legend of Tarzan

Regissör: David Yates

Åldersgräns: 11 år

Genre: Äventyr

Längd: 1h 50min

Utgiven: 2016

Mitt betyg: Väldigt bra

Det har gått många år sedan mannen, som kallas Tarzan, lämnade djungeln för ett liv som John Clayton, Lord Greystoke, med sin älskade Jane vid sin sida. Han har nu blivit inbjuden att åka tillbaka till Kongo som ett sändebud åt parlamentet, omedveten om att han bara är en bricka i ett dödligt spel av girighet och hämnd.

Här kommer ännu en Disneyfilm till liv och det var en självklarhet att jag skulle se den. Det är ju Tarzan ändå. En av mina favorit filmer som liten.

Det var vad jag trodde den här filmen skulle vara. Måste nog kommentera att jag inte hade läst handlingen innan jag började kolla och det var därför som jag antog att det skulle vara en omgjord disneyfilm. Där hade jag fel. Vilket jag märkte bara några minuter in i filmen. Det är snarare en film om vad som händer efter disneys Tarzan. Detta gjorde mig lite besviken eftersom jag hade varit så inne på att det skulle vara som disneyfilmen.

Jag kan också lägga till att det stör mig lite när karaktärerna i filmer inte talar det språk som filmen ska utspela sig i. Det känns inte lika äkta. Det förstör själva poängen med att vara i det landet. De kunde ju i alla fall haft en anledning till varför det talades ett annat språk. Detta hade de tack och lov när det kom till ursprungsbefolkningen. De hade en bra förklaring till varför de kunde Engelska, plus att man även fick höra några fraser på deras egna språk. Det var ett plus i kanten.

När jag sedan kom över min lilla besvikelse i början tyckte jag om filmen väldigt mycket. Jag älskade att Tarzan och Jane hade en sådan bra vänskap med ursprungsbefolkningen. Det var också ett roligt inslag att Tarzan inte bara hade en relation till aporna i djungeln utan också till Lejonen och Elefanterna. Han var inte bara välkänd bland aporna helt enkelt, och det gillade jag.

Naturen var också något som jag fastnade för. Det var en otroligt bra gjord djungel och djur. Alla smådetaljer så som ljus och regndroppar. Speciellt tyckte jag om det när man fick en överblick över djungel och när Tarzan träffade elefanterna. Det var då jag insåg hur fint gjort det var.

Det sista jag gillade med den här filmen var inslagen av humor. Det var ett bra inslag i den annars så allvarliga handlingen. Tillbakablickarna som man fick under filmens gång var också ett bra trick att få in mer i handlingen än bara allvar och krig.

Trots min besvikelse i början av filmen (då jag trodde det skulle vara en omgjord Disneyfilm) var det en väldigt, väldigt bra film, med många bra inslag. Legenden med Tarzan var en intressent twist på berättelsen om Tarzan och kanske kommer den till och med bli omsedd.

Likes

Comments

Retelling

Originaltitel: Beauty and the beast

Regissör: Bill Condon

Åldersgräns: 11

Genre: Retelling

Längd: 2h 9min

Utgiven: 2017

Mitt betyg: Små brister men väldigt bra

Belle är en intelligent, vacker och självständig ung kvinna som tas till fånga av Odjuret och fängslas i hans slott. Trots sin rädsla blir hon vän med slottets förtrollade invånare och lär sig se bortom Odjurets skräckinjagande yttre. Belle inser att det finns ett gott hjärta och en sann prins under odjurets yta.

Jag skulle nog säga att jag är en ganska stor nörd när det kommer till animerade filmer, och disneys skönheten och odjuret är en av dem. Om jag skulle gissa har jag nog sett den uppåt tio gånger, så när jag fick reda på att den här filmen skulle komma skrevs den genast upp på min ”att se lista”. Jag hade väldigt höga förväntningar och hade hört mycket gott om den. Den gjorde mig inte besviken.

Det enda som störde mig var musikstyckena. De var väldigt långa, för långa för min smak. Efter mindre än halva musikstycket tappade jag koncentrationen och började nästan göra andra saker för att få tiden att gå. Jag väntade bara på att de skulle ta slut så att handlingen kunde fortsätta.

Förutom musikstyckenas längd var allt precis som jag hade tänkt mig, och ibland till och med mer. En sak som positivt förvånade mig var själva odjuret. Jag älskade hur bra gjord han var. De hade inte överdrivit och gjort honom för otäck samtidigt som de inte hade tagit bort själva odjursutseendet. Inte heller såg han onaturlig ut vilket var ett stort plus då det är lätt hänt. Jag tyckte också som att man kunde se hans känslor genom hans ansiktsuttryck. Det var inte bara i hans tonläge utan i varje ansiktskiftning.

Men det jag nog gillade mest var slutet. Från det att förbannelsen har slagit in och framåt tog andan ur mig. Ärligt talat hade jag svårt att tro att den här filmen skulle kunna slå disneys animerade skönheten och odjuret men den här biten gjorde det verkligen. Jag älskade ändringarna och de små detaljerna de hade lagt till. Ändringarna och tilläggen medförde ett mer sorglig och gulligt slut. Det var nästan så att det blev gråtvarning. Väldigt gulligt och bra ihopsatt slut.

Så allt som allt var det en väldigt bra film med fina och bra gjorda detaljer, som till och med slog sin animerade version i slutet. Det kan till och med bli så att jag ser om den någon gång i framtiden, en eller två eller tre gånger. Jag rekommendera definitivt Skönheten och odjuret.

Likes

Comments

Contains affiliate links Drama, Komedi

Regissör: Alfonso Gomez-Rejon

Åldersgräns: 7 år

Genre: Drama

Längd: 1h 45min

Utgiven: 2015

Mitt betyg: Inte den bästa, inte den sämsta

Tonårskillen Greg försöker glida igenom High School så osynlig som möjligt för att överleva och undviker därför att skaffa några nära vänner över huvud taget - han kallar t ex sin närmsta vän för medarbetare. Hans liv vänds upp och ner på när hans mamma tvingar honom att hitta på något med Rachel, en tjej i Gregs klass som just fått veta att hon har cancer, och han får nu upptäcka fördelarna med äkta vänskap.

Jag är inte ett jättestort fan av komedi filmer eller filmer som ska försöka vara roliga. Jag förstår oftast inte den humorn som filmen är byggd på, vilket gör att jag bara tycker det är störande eller frustrerande.

Den här filmen är en av dem. Det märks att den ska försöka vara rolig men det är som om de försöker för mycket, vilket gör att det blir helt tvärtom. Det blir bara konstigt. Och i den här filmen finns det mycket konstigt:

Det finns en konstig pappa som går runt med en katt hela tiden och pratar med dov, långsam röst. Plus att han går runt och äter massa speciella och udda maträtter. Jag förstår inte riktigt vad han ska tillföra i filmen och framför allt handlingen.

Det finns en konstig mamma som tvingar sin son att träffa en som inte vill träffa honom. Vilket sedan leder till att han lider för att hon är sjuk och hon lider för att han inte kan göra något. Ingen kan göra något och för att det inte är någon ide att starta en vänskap som bara kommer att skapa sorg och smärta i slutet.

Det finns en konstig mamma 2 (Rachels mamma) som står och kramar Greg i 10 min medan hon säger massa konstiga och pinsamma saker, samtidigt som hon nästan (kanske) flirtar med honom. Men kanske är det hennes sätt att sörja över det som hänt Rachel.

Och sist så finns det en konstig huvudkaraktär som pratar om allt och ingenting för att försöka vara rolig, vilket gör att han inte är det. Plus att saker han säger alltid får honom att råka illa ut. Men han är inte lika konstig i slutet. Det är ingen av dem.

Till en början hade jag ingen aning om vad jag skulle säga för bra saker om den här filmen. Jag kunde inte kommer på något även fast jag inte tyckte den var dålig. Det var okej och i slutet var den till och med gullig och lite sorglig. Jag kan också tillägga att den här filmen är en av de få filmer som faktiskt är bättre än boken, vilket förhoppningsvis kan förklara för dig att jag (trots allt jag har skrivit här över) faktiskt tyckte filmen var bra på sina sätt.

Likes

Comments

Contains affiliate links Skräck

Regissör: David F. Sandberg

Åldersgräns: 15 år

Genre: Skräck

Längd: 1h 21min

Utgiven: 2016

Mitt betyg: Bästa jag sett sedan Sinister

När Rebecca växte upp var hon aldrig riktigt säker på vad som var verkligt och inte då lamporna släckts. När hon flyttade hemifrån trodde hon att hon lämnat rädslan bakom sig. Hennes lillebror Martin upplever dock samma oförklarliga och hemska saker som tärde på hennes psyke som liten. Ett skrämmande väsen som har en mystisk sammankoppling med hennes mamma, har återkommit. Men denna gång närmar sig Rebecca sanningen och det finns ingen tvekan om att alla deras liv är i fara... när lamporna släcks.

Lights out var spännande från första stund. Jag älskar att de började med det läskiga med en gång.Det var ingen build up eller bakgrunds fakta om huvudpersonerna innan filmen verkligen satte igång. Det gjorde att man satt som på nålar resten av filmen. Och då men jag inte bara under det läskiga utan man satt på nålar ändå eftersom man var rädd att allt skulle vända och bli läskigt.

En annan orsak till varför jag satt som på nålar hela tiden var för att jag blev så frustrerad över att de lämnade lillebrodern ensam med mamman hela tiden. Jag ville bara ta honom därifrån. Skydda honom från mörkret. Vilket gjorde att jag fick panik varje gång de var i närheten av huset eller så fort det började mörkna.

Under hela filmen var jag också konstant rädd över att någon skulle dö. Det måste ju alltid finnas en uppoffring (eller hur?) och i just den här filmen var jag ganska säker på att det skulle vara någons död. Så jag satt och försökte lista ut vem det var som skulle behöva offra sig och till en början hade jag ingen aning. Det kunde vara vem som helst. Rebecca, Martin, pojkvännen, mamman. Men i slutet var det nästan för enkelt.

Jag vet att hela grejen med skräckfilmer är att allt läskigt ska hända på natten när det är mörkt eftersom det gör det mer skrämmande. Men det är just sådana här filmer som gör att man blir rädd för mörkret på riktigt. Mycket på grund av att ljuset i den här filmen var den enda räddningen. Du kunde stå bara några centimeter ifrån monstret och det enda som skyddade dig var en cirkel av ljus.

Det enda jag tyckte var lite dåligt gjort var att mamman helt plötsligt kom till sanns lagom till slutet så att hon kunde rädda sina barn. Det skulle varit bättre om barnen hade lyckats få i henne en tablett utan att hon märkte det, och att det gjorde så att hon äntligen insåg vad som höll på att hända. Annars var det ett väldigt bra slut. Jag trodde att det skulle bli någon jobbig plot trist där Diana kom tillbaka, men det blev det som tur var inte.

Lights out var en väldigt bra skräckfilm. Jag tror faktiskt inte jag har sett en sådan bra film sedan jag såg Sinister, och det var många filmer sedan jag såg den. Sättet att börja mitt i handlingen och den speciella och intressant handlingen var det som gjorde den till en så bra film. Kanske var den till och med bättre än Sinister, svårt att avgöra. Kanske kommer jag till och med kolla om den igen.

Likes

Comments

Contains affiliate links Anime

Originaltitel: Kimi no na wa

Regissör: Makoto Shinkai

Åldersgräns: 7 år

Genre: Anime

Längd: 1h 46min

Utgiven: 2016

Mitt betyg: Bästa jag har sett på länge

När Taki vaknar så har han en känsla av att han har drömt något viktigt. Han var i ett främmande rum och i en annan kropp … en flickas kropp. I en annan del av Japan drömmer Mitsuha om ett annat liv, ett liv så långt bort från sin hemby som möjligt. Hon önskar att hon var en snygg kille från Tokyo. En dröm som besannas när hon somnar. Plötsligt lever Mitsuha Takis liv i Takis kropp och vice versa. När de vaknar har de återvänt till sig själva, men när natten kommer byter de kropp igen. Samtidigt som de, lite fumligt, försöker vänja sig vid att vara den andre så anar de att det finns en djupare orsak till varför det sker, frågan är bara vad..?

Det var mer av en slump som jag såg Your name. Jag gick in på sf sida för att kolla vilka filmer som var på bio för tillfället, då jag var sugen på att gå på bio. Det var då jag fick syn på Your name. Jag fastnade direkt för omslaget och blev ännu mer intresserad när jag läste handlingen. Men jag var lite tveksam till det svenska talet. Jag hade helst sett den med original språket (Japanska), men jag bestämde mig för att fråga min vän om hon hade sett den i all fall, då jag hade en känsla av att den skulle vara bra även på svenska. Tack och lov hade min vän inte sett den ännu och hade till och med planerat att se den. Så vi bestämde att gå på filmen redan nästa dag.

Jag fastnade direkt för filmen. Mycket därför att historien började direkt. Den var spännande från första början och det blev bara bättre.

Your name var både gullig och rolig när man fick följa med när Taki och Mitsuha lärade känna varandra och hur de anpassa sig till varandras liv. Det gick inte att undgå att skratta högt första gången de byte plats med varandra samtidigt som man tyckte synd om dem. Man kunde inte heller låta bli att skratta när Mitsuhas syster tror att Mitsuha har blivit galen för att Taki är i hennes kropp och kryper över golvet emot henne. Men samtidigt som det var roligt att se dem i varandras liv var det också väldigt gulligt att se dem försöka leva varandras liv. Att se hur de förändrar i varandras liv både för att försöka irritera varandra men också för att försöka hjälpa den andra. Att se hur deras vänskap växte fram och blev starkare trotts att de aldrig träffade varandra ansikte mot ansikte.

Det var efter halva filmen som allt vändes upp och ner. Taki tappar kontakten med Mitsuha och bestämmer sig för att försöka leta upp henne trotts att han inte vet vart hon bor eller ens namnet på hennes stad. Det enda han har till hjälp är bilder av staden som han själv har ritat. Han och några vänner ger sig av för att försöka hitta Mitsuha. Ingen kunde förutspå vad de skulle hitta. När den här delen av filmen började satt både jag och min vän som på nålar och tog inte bort blickarna från skärmen ens för en sekund. Jag har inte blivit så uppslukad av en film på väldigt länge. Det var också här som det nästan blev "gråtvarning" speciellt eftersom jag trodde filmen skulle sluta där. Tack och lov gjorde den inte det.

Jag var överlycklig över att filmen inte var slut ännu men det som hände sedan gjorde mig frustrerad. Den gjorde mig frustrerad för att jag är en människa som hela tiden försöker lista ut vad som ska hände här näst och när jag inte kan göra det blir jag frustrerad. Men det är bra. För samtidigt som jag älskar att försöka ta reda på vad som ska hände tycker jag lika mycket om när jag blir överraskad. Och överraskad blev jag verkligen.

När man sedan fick reda på hur allt hängde ihop fick man den där "aha känslan", den där friande känslan när man äntligen förstår. Jag var lättad men hade också ett hopp för hur filmen skulle sluta. Men man fortsatte att sitta på nålar för att man gång på gång trodde att de skulle träffa varandra igen men varenda gång slank det undan. Man retades till gränsen där man nästan satt och skrek åt skärmen av frustration. För att i nästa börja skratta för att man blev så frustrerad.

Slutet av filmen framkallade samma känslostorm av lättnad, hopp och frustration. Hopp och lättnad för att man äntligen fick reda på hur allting slutade. Men jag var också lite frustrerad då jag inte är jätteglad över öppna slut. Jag vill gärna få reda på exakt hur det kommer går för huvudpersonerna och när man inte får det blir jag lite besviken. Trotts det passade det här slutet på filmen väldigt bra. Det kan jag inte låta bli att erkänna.

Den här filmen var den bästa jag har sett på länge vilket gjorde att den automatiskt hamnade på min top- lista med en gång. Jag älskade hur vackert gjord den var, inte bara animationen utan också själva historien. Filmen fastnade också rätt rejält. Jag kunde inte sluta tänka på den på flera dagar. Jag ville se den igen och det kommer jag verkligen göra. Och den här gången tror jag det får bli med originalspråket. Kanske kommer det få mig att gilla den även mer.

Likes

Comments