Nu är det bestämt, & från & med i måndags blev det verklighet av de tankar & idéer jag spånat på den senaste tiden. Jag har funderat fram & tillbaka angående beslutet, tänkt på fördelar & nackdelar. Nojig minst sagt, svårt att släppa det jag håller varmt om hjärtat. MEN, jag måste också vara kritisk & tänka på vad det faktisk är jag vill & jag måste våga ta mig ur min extremt bekväma komfortzon.

Så alltså, på lördag är det dags att flytta. Flytta Boston från Nordhallands ridklubb till Horsemark. Nytt stall med många nya möjligheter. För det första vill jag påpeka avståndet mellan det nya stallet & mitt hus, vilket är runt 2 km. En aning enklare till skillnad från det avstånd på en mil mellan mig & nhrk. Bara det gör livet lite lättare för mig & de sena kvällarna jag spenderat i stallet under höstens gång blir förhoppningsvis inte lika sena från & med lördag. Jag har kommit överens med mina föräldrar att cykla till stallet, dels för att det är bra att få rörelse, men mest för att det kommer bespara oss EN HEL DEL pengar, bensin är inte billigt.

Jag kommer självklart sakna nhrk, väldigt mycket. Alla människor där, otroligt trevliga & hjälpsamma människor. Privatägare som jag lärt känna under alla dessa år jag varit en del av ridklubben. Att vinka hejdå till det jag sett som mitt andra hem i nästan 11 års tid känns absolut jobbigt. Detta kommer definitivt vara det största beslutet jag någonsin gjort hittills i mitt liv, vilket kanske låter ironiskt. Om det istället var så att jag hade flyttat runt till olika stall under dessa år hade detta självklart inte verkar ett lika stort steg. Men jag har ALLTID varit där. Jag har sett hästar komma & gå, jag hade min första häst där, & min andra. Men efter många diskussioner med Nathalie har jag frågat mig själv ”vad är det jag verkligen vill?”. Enkelt svar - jag vill satsa. Okej, har jag utrymmet & möjligheterna på det sätt för träning på nhrk? Svar nej.

Hur mycket jag än kommer sakna gemenskapen på nhrk, måste jag vara kritisk & gå efter det som ger mig störst möjlighet att följa mina drömmar & mina mål.

På lördag flyttas han, min lilla prins. Det ironiska i allt dethär är ju att när vi köpte Boston så stod han på Horsemark. Vi flyttade honom alltså från Horsemark till nhrk & nu ska vi flytta tillbaka honom. Men jag tror att han trivs mycket där, lugnare miljö & inte massa spring & skrik som på nhrk i & med ridskolan & de små eleverna som inte förstår att i stallet är man lugn.

Idag ser det ljust ut, solen försöker tränga sig fram & vinden står stilla. Till skillnad från igår & i förrgår. I måndags var det nära till storm på dagtid & på kvällen (som jag spenderade i stallet, skräll) började det snöa. Snöstorm. Kul. Igår då regnade all snön bort igen & blåsten fortsatte. Regnstorm. Kul. Men IDAG är det lugnt & stilla & nästan sol, me like.

Förutom alla goda nyheter har jag även dåliga. Boston i söndags betedde sig lite lustigt & var inte riktigt lika matglad som vanligt, han som alltid bokstavligt talat HUGGER in på mat i all form. Detta gick däremot över senare efter ett ridpass + 5 konstanta minuter räsergalopp i manegen. Då kom magen igång ordentligt & allt var bra.

Måndag var en dålig dag, men mitt dåliga humör tänkte jag skulle försvinna senare då jag äntligen skulle få hoppa för Sandra på kvällen. Men nä, så långt kom jag aldrig, för då hade Boston trampat sig själv & orsakat balltramp. Om ni inte vet vad det är, sök på Google & kolla bilder. Ser vidrigt ut, & extremt svårt att hålla rent eftersom det sitter så långt ner på hoven. Gäller att underhålla det ordentligt så att det inte blir infekterat. I vilket fall behövde vi kolla läget & tvätta, vilket resulterade i att stå över hoppningen. Jag blev så ledsen, allting verkar gå snett nu. Men igår däremot när jag tvättade rent såret igen såg det MYCKET bättre ut, så det känns bra.

Idag ska jag klippa mig, äntligen. Faktiskt påväg till frisören at the moment. Jag har tjatat om detta så himla länge nu, inte bara sedan jag bokade klipptiden. Planen är att klippa kort igen, precis så att det nuddar axlarna samt färga det. Jag är SÅ trött på att vara platinablond, så nu ska jag försöka hitta en färg så nära min riktiga som möjligt & färga ”tillbaka” det. Mörkblond/ljusbrun typ, är så taggad.

Sen blir det stallet som vanligt, tvätta rent sår & rida as usual. I måndags fick han stå då det inte blev någon hoppning & ingen manege var ledig förrän efter nio, vilket inte kändes väldigt lockande. Igår var planen att rida bort den mesta energin som han får så mycket av när han får stå en dag. Men det gick heller inte som planerat. Massa hästar överallt & regndroppar som lät som stenar när de landade på ridhustaket. Ingen isolering där inne nää. Blev en ridtur på typ 30 minuter, vilket definitivt inte var nog, men jag får ta nya tag idag helt enkelt.

Nu ska jag snart hoppa av bussen, & ta mig till frissan. Yaaayy! Lägger upp bild på resultatet sen, här kommer lite bilder på hur tankarna går i mitt huvud. Puss & kram!

Längd till vänster & färg till höger.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Goddag från en otroligt trött Filippa efter bara fyra dagar i skolan. Ska bli så skönt med helg nu, trots att jag ska jobba både lördag & söndag.

Jag började dagen med att möta upp några klasskompisar på stationen för att filma lite hos en av de. Vi har en samhällsuppgift där vi ska göra en film/dokumentär om mänskliga rättigheter. Vi var hos honom i några timmar fram till elvatiden då jag ensam drog till skolan för att hinna till idrottslektionen, där vi jobbar med ett dansprojekt. Känns som att jullovet har rubbat lite på min koll gällande skolarbeten. En veckas lov hinner man knappt koppla av på, men två veckor är typ för mycket. Jag hinner glömma en del grejer jag har att göra i skolan, & en del grejer har liksom ”pausats” i & med att lovet kom. Inser nu att jag verkligen borde ha pluggat en del under lovet, vilket jag inte gjort. Smällar man får ta.

Nu går det mot ljusare tider. Våren brukar alltid gå fort, men det är också alltid så mycket att göra. Slutspurten innan sommarlovet & därefter nytt skolår. Alla kurser jag har slutar om ett halvår & därmed gäller det att lägga kritan till & faktiskt satsa på bra betyg. Vilken pärs.

Slutade för 45 minuter sedan, men eftersom jag inte ska hämta barnen på dagis förrän klockan tre så fick jag sätta mig här i skolan & på något sött fördriva tiden. Hittills har jag haft Bibi som sällskap, men hon slutade för en kvart sen & åkte därmed hem. Perfekt tillfälle för att blogga :) eller plugga, men det tänkte inte jag på i morse så datorn förblev hemma.

Till höger - yngsta barnet jag passar, hon har blivit sååå mysig. Ville bara gosa hela tiden i onsdags när jag jobbade. Gulle<3

Efter jobbet ska jag i vanlig ordning till stallet. Alla sysslor ska göras & eventuellt rida, alternativt longera. Eller promenera, beror helt & hållet på hur manegeupplägget ser ut för idag. Ikväll klockan nio har Anna bokat två banor i bowlinghallen i Kungsbacka. Jag, Anna, Jakob & Laxen ska bowla & Karin ska titta på, efter att hon anslutit när hennes bio är klar. Det blir ytterligare en reunion för vårt lilla gäng, som inte är mycket till gäng längre. Saknar mina små vänner som nu är vuxna & bara jobbar dagarna långa. Jag känner mig så liten som fortfarande trilskas med skola & plugg, samt jobb i andra hand medan deras vardag numera är jobb. Men nu har hälften av gymnasietiden gått & är då faktiskt bara hälften kvar. Man måste tänka positivt, tiden går så fort.

Snart är det äntligen dags att gå till bussen. Ni får ha en mysig fredag, puss & kram.

Bytte box på Boston & en annan häst i stallet, så han fick en ny boxgranne. Boston verkar verkligen trivas i sin nya box, han & Jacken stod & kliade varann över ”väggen”, dör så gulligt!

Likes

Comments

Det var en minst sagt rädd & aggressiv häst veterinärerna på Slöinge fick ha att göra med i helgen. När mamma & sjukhuspersonalen talades vid i söndags innan besked om att vinkande hämta honom så berättade hon att vår häst blev mer & mer svårhanterad. För att kunna få ut kanylen för droppen han fick var de tvungna att ge honom muskelavslappnande, vilket inte ska behövas. Efter klartecken åkte vi ner efter att jag slutat för att hämta min lilla kille. Väl i Slöinge kunde vi läsa på boxen han hade att de varnade för svårhanterad & rädd häst. Lite komiskt faktiskt, men också fett onödigt. Sist Boston var sjuk hade han inga som helst problem med varken sprutor eller veterinärer, men jag tror starkt på min teori att han mådde så dåligt då att han inte hade någon ork kvar till att streta emot då han ständigt kämpade för livet rent krasst. Låter hemskt att säga. Denna gången ansåg väl han då att han inte alls mådde tillräckligt dåligt för att bli undersökt & få massa nålar stuckna i halsen.

När vi kom till Slöinge i fredags mådde han mycket bättre än vad han gjorde hemma innan vi lämnade. Kanske var det en sådan typ av kolik som bara skulle försvunnit av sig självt. Men med tanke på hur illa det höll på att gå sist så ville vi inte riskera minsta lilla. Dessutom hade jag aldrig lämnat stallet för en normal natts sömn vilket hade knäckt mig för troligtvis ”ingenting”. Men i vilket fall, på djursjukhuset skulle de undersöka honom vilket han INTE gick med på. Han flög runt alla oss i undersökningsrummet & stod nästan på bakbenen ett flertal gånger. Veterinären var otroligt duktig. Stabil, lugn men ändå bestämd över sin sak. Proffsig. Kanylen fick de inte i varken första, andra eller tredje försöket. När de sedan bestämde sig för att he lugnande gick inte Boston med på något alls längre. Så det blev inget mer för stunden, han fick gå in i boxen & vila hjärnan en stund från alla läskiga spöken därinne. Vi blev hemskickade & de lovade att ringa på lördag morgon för mer information.

Han mådde bra redan i lördags, men med tanke på situationen & hans aggressiva tillstånd behöll de honom till söndag för ytterligare undersökningar (eller försök till i alla fall hah). I söndags fick vi hämta honom & efter några lastningsförsök med en stressad & skakig Filippa så var hästen på & vi ute på vägarna. Väl hemma kastade han sig ur transporten, visste precis vart vi befann oss. Bråttom in, hem till trygghet & utan veterinärer & sprutor. En stark Boston drog med mig in i boxen där han till sin besvikelse inte fann någon mat som han hoppats på. Söte<3

Under helgen har andra planer smidits, angående Boston trots hans besök hos veterinär. Nu ska han sättas igång igen & äta specialmat i fyra dagar till, sedan ska vi successivt gå tillbaka till vanliga rutiner & foderstat. Hoppas han njuter ordentligt av de närmaste dagar utan veterinärer & sprutor, för på fredag är det dags för den årliga vaccinationen & då måste han bete sig.

Mer om alla bestämmelser senare när allt är klart. Ännu är inget skrivet i sten & inte många vet om nyheten. Därför avvaktar jag med att skriva det här så offentligt. Håll ut, detaljer kommer, hur gärna jag än vill prata om bara det. Kan i alla fall säga såhär långt att det ser ljust ut med det kommande året. 2018 KOMMER bli ett bra år!

Nu ska Boston få massa kärlek. Ikväll blir det myskväll bara jag & mamsen, alla andra är på annan ort. Vi tänkte göra typ fish and chips till middag, muuuums. Är så hungrig!! Puss & kram på er!

Min bebis på Slöinge i fredags kväll. Ser pigg ut ändå<3

Hon som talar med hundar” - en minst sagt lycklig Anna omringad av typ 6 hundar hihi.

Likes

Comments

Hej allesammans. Jag sitter nu i bilen tillsammans med pappa & Nathalie påväg ner till Slöinge djursjukhus med en sjuk Boston. Vid halv fem-tiden konstaterade vi att han hade kolikkänningar & jag ringde med en gång till veterinär som kom snabbt inpå. Gaser i magen, precis som sist. Veterinären sa att med tanke på hur det gick förra gången att vi skulle ta oss till Slöinge så snabbt vi kan, eftersom de stänger för mottagning kl 9. Jag vill inte riskera nåt & kom överens med mamma & pappa & Nathalie samt veterinär att det bästa var att åka.

Så mu sitter vi här. Lugnare än sist är jag, men läget har heller inte hunnit bli lika allvarligt än. Vi är ute i god tid, men det är alltid en pärs med sjuka djur.

Det nya året började alltså KATASTROFALT. Jag vaknade på nyårsdagen med 39 graders feber & är nu äntligen frisk, men med lite ont i halsen kvar. Därför har jag knappt vistats i stallet sen nyårsafton då Nathalie tagit Boston. Idag skulle hon också rida, men jag sa att jag ville komma till stallet & mocka & fixa resten så jag kunde träffa min lilla skrutt. & så händer detta... nu när jag äntligen är frisk igen..

Kände mig lite risig redan i söndags kväll & fick känslan av att jag skulle bli sjuk. Inte den bästa känslan att ha på nyårsafton. Vaknade upp i måndags med 39 graders feber, låg i soffan & sov till & från hela dagen. Usch va dålig jag var. I tisdags mådde jag bättre, febern hade dämpat sig men var fortfarande kass. I onsdags släppte det mesta; febern gick över, ingen irritation i varken halsen eller huvudet. Det enda som störde mitt friska jag var att jag var så fruktansvärt täppt i näsan. Fast ändå inte i näsan, utan bakom så att jag fick kväljningar. Igår & idag har jag bara haft lite ont i halsen, men det går ju över.

I helgen ska jag & Anna jobba. Kanske inte bästa läget att bli med sjuk häst, precis som förra gången. Men Boston är mitt allt & betyder mest för mig så han kommer alltid först. Att vara trött på jobbet kan jag klara, det är inte första gången. Så länge min lilla gris blir bra igen, jag hoppas hoppas verkligen inte att det är nåt allvarligt & att allt blir bra snart & att inga ingrip av stora riskfyllda operationer behövs. Hela denna situationen gör mig minst sagt stressad.

Något gott nytt år blev det definitivt inte nu till att börja med. Hoppas att resten av 2018 har något bra att medföra, tur att jag inte hade för höga förväntningar nu denna tidsperiod i alla fall. Skämt & sido, nu tänkte jag vila lite, är inte alltför långt ifrån destinationen nu. Ska se till att hålla er uppdaterade om hur det går på detta lilla ”äventyr”. Puss & kram.

Likes

Comments

Goddag alla, om cirka 6 timmar är 2017 över för gott. Mood just nu är fruktansvärt trött, hade pass i stallet idag & önskar väl att jag sovit en aning längre inatt då nyårsfirande ikväll kommer ta lite på en. Men men, nu är det som det är. Det är dags att förbereda sig på alla dessa äckligt positiva citat om det nya året. ”New year, new me”, något jag definitivt inte klarar av. Däremot kan man sätta upp mål & ha förhoppningar & förväntningar på det nya året, absolut, men en ny människa blir man definitivt inte.

Jag menar inte att låta negativ, fastän jag tenderar till att göra detta (hehe). Taggad på ett nytt år är jag definitivt, framförallt med tanke på alla planer jag har att se fram emot. Framförallt ser jag fram emot sommaren. Mycket planerat då & med tanke på att jag fyller arton i början av sommaren gör detta att många nya dörrar kommer att öppna sig. Jag sa det till pappa i bilen påväg till stallet i morse att ”tänk pappa, om ett halvår blir jag vuxen”. Pappa svarade då ”ja men Filippa, du är ju redan vuxen”. Tack pappa, för det tycker jag att han har rätt i, men när jag sa så menar jag ju självklart att bli vuxen på pappret. Jag kan gå runt & tänka att jag redan är arton hur mycket jag vill, men förrän det står ”på pappret” så kommer det aldrig accepteras ur andras ögon förutom mina egna & de som står mig nära. (Herregud vad djupt Hahah)

Årsresume vet jag inte om jag orkar göra, kanske någon dag framåt nästa vecka, men i såfall blir det en kort sådan. Mycket saker har hänt under 2017, saker ni fått ta del av & saker ni inte vet om heller. Till viss del har det vart ett bra år, men till viss del inte. Jag är fortfarande tonåring & mina humörsvängningar är inte alltid att leka med, blir jag arg så blir jag arg & sen riktigt jävla ledsen, blir jag glad så blir jag glad. Sommen berg&dalbana, upp & ner hela tiden.

Ikväll är planen att lugnt & sansat skåla in det nya året tillsammans med Anna samt min syster & hennes två kompisar. Först skulle det vara två kompisar, men slutade upp med två. Vi ska laga hemgjord pizza & sen äta onyttigheter. Kanske se nån läskig film, & lyssna på bra musik. Fest blir det inte, men man kan ändå festa till det lite fastän kvällen lutar mer åt myskväll än fest. Det är ju ändå nyårsafton :)

Just nu sitter jag i soffan & ska snart tvätta bort en ansiktsmask som en av Magdas kompisar gjort på mig. Hemgjord mask av avokado, olivolja & naturell yoghurt. Ingen aning om det funkar, men jag anser att källan är trovärdig. Hoppas min hy skriker av glädje nu, hade vart trevligt i detta torra & risiga vinterväder.

Efter ansiktsmask ska vi börja med pizzabaket. Hoppas ni får en GRYM nyårsafton & välkomnar det nya året med öppna armar. Vare sig ni spenderar på fest, hemma med vänner, familj eller partner. Vad som, ha det bäst. Puss & kram! ”Hörs nästa år”

Likes

Comments

Tjenare allesammans, guess who’s back? Nu har det väl ändå gått alldeles för lång tid sedan sist måste jag säga. Har saknat att blogga, men det har helt enkelt bara inte blivit av. Tidsbrist är lätt att skylla på, men ska vara ärlig & erkänna att bloggen inte varit en prioriterad faktor under denna period.

Snart är detta året slut, hur sjukt är inte det? Tiden har gått så himla fort, vilket låter såå klyschigt. Men vid denna tiden varje år känns det som att tiden bara sprungit iväg. Tidig vår 2017 var kaos, men det gick över snabbt i & med att det gick mot ljusare tider. Sommaren, då köpte vi Boston. Jag var så lycklig & lättad över att få komma tillbaka till stallet på riktigt. Sommaren gick & det blev höst. Hösten suger. Mörkt när man vaknar, mörkt när man kommer hem, ljust några knappa timmar däremellan (vilka man då spenderade i klassrum, så ingen sol för oss människor där inte). Boston blev också sjuk, & trots att det höll på i endast en vecka + igångsättningaperiod på ytterligare några veckor så känns det fortfarande. Med tanke på att jag ett år tidigare förlorat min första häst så fick jag sån panik över att det kunde kanske hända igen. Helt knäckt var jag & man inser verkligen hur skört ett liv är.. 

Vintern kom, kallt men ändå bättre än höst. Jul, stress & ännu mer stress. Julklappar att köpa, tider att förhålla sig till. Försöka spara pengar & samtidigt spendera, rent utsagt kaos. Jag är så glad över att julen är över, samtidigt som julhelgen har varit så otroligt mysig. Hela min familj samlades & åkte upp till Stockholm - Täby - för att fira jul med släkten. Mammas bror med familj samt syster med familj. Stämningen var mysig & lugn, lagom mat, lagom aktivitet. Barnen lekte, jag målade i min målarbok, resterande läste sina böcker & tidningar. Vi umgicks i en lugn & samsad stämning. 


Två dagar kvar till nyårsafton. Några spännande jätteplaner har jag inte. Som det ser ut nu lutar det mot mysmiddag hos mig tillsammans med Anna, min syster & hennes tre kompisar. Sen får vi se hur det verkligen blir, men känns skönt att i alla fall ha en utgångspunkt.

Idag vaknade jag tidigt, för att hinna med allt i stallet innan jag skulle träffa Anna för att dra in till Göteborg. Boston har betett sig så konstigt mot mig sedan jag kom hem (i onsdags kväll), som att han är sur för att jag övergivit honom i fem dagar & därmed inte kunnat skämma bort honom med godis. Min älskade lilla häst har nästan lika mycket humörsvängningar som mig, vilket för det mesta uppskattas men såklart ibland går överstyr. Han har en jäkla personlighet & det älskar jag honom för, min lilla gris<3 Har saknat honom så himla mycket, det önskar jag att han kunde förstå. Men inte ska väl jag komma där & dyka upp efter fem dagar & tro att jag kan peta på honom som om jag aldrig varit borta, det tycker väl han.

I stan har jag & strosat, eller snarare sagt trängts & knött oss förbi en massa människor i denna stressiga & kaosartade mellandagsrea. Jag var i Täby centrum i tisdags, så jag har redan hunnit shoppa lite (ni ska få se bilder imorgon). Dessutom var det inte ALLS lika mycket folk där som vad det var idag i Göteborg. Asså jag pallar verkligen inte trycket på mellandagsrean längre, jag får bara huvudvärk. Sen så hittar man aldrig något ändå för det är kläder & folk ÖVERALLT. Näe, inget för mig.

Trots kaos & tanke om att hålla i pengarna så köpte jag mig ett par trosor. De var dock inte på rea, men jag har snackat om att köpa såna ett tag nu så jag tänkte prova. Calvin Klein i sånt jättemjukt & tunt tyg som förhoppningsvis är sköna & gör att jag slipper all jävla skav. Får väl helt enkelt testa & se :)

Nu sitter jag & Anna på tåget mot Kungsbacka. Vi ska nu vidare hem till Ida för lite lugnt krök. Umgås, sitta & snacka & bara ha det mysigt. Ingen jävla ravefest ikväll inte, det sparar vi till någon annan gång. Vi blir nog inte alls många, knappt tio stycken, men mina närmsta vänner är de ända som spelar roll i detta sammanhang.

Höll på att glömma! Jag gjorde nya akrylnaglar idag. Tog en paus med nagelpåfyllning efter senaste gången då jag fick en annan utövare än vanligt, som höll på i över en timma & med kaosartat resultat. Det skrev jag också på bloggen att jag verkligen inte blev nöjd. Mina naglar vart dessutom så trasiga efter att jag slet av akrylnaglarna så en paus var verkligen behövligt. Idag blev jag däremot riktigt nöjd. Jag gjorde en chansning gällande utövare & det blev så bra, & tog bara 40 minuter. Matt svarta med tummen & ringfingrar i svart/silver-glitter. Så himla nöjd.

Puss & kram!

Likes

Comments

Nu sitter jag & Anna här på café Kopps i Göteborg. Behövde äta något innan vi ska vidare till bion. Vi ska äntligen se Snömannen. Ni kanske har hört talas om den, en thriller som verkar sjukt bra. Har bekräftelse från Karin som redan sett den att den var bra. Så nu har jag höga förväntningar. Den har ju gått på bio ett tag & jag & Anna var rädda att den skulle sluta gå, så vi skyndade på med att se den hihi. Vi ska även träffa Jakob som ska hänka. Saknar honom så mycket, va ett tag sedan vi sågs sist.

Vaknade vid ett idag, vilket är väldigt sent för att vara jag. Jag blev väldigt stressad eftersom jag skulle hinna med stallet innan jag behövde ta bussen till Kungsbacka. Jag hade en timma & en kvart på mig, men det löste jag med mammas hjälp. Jag fixade mat & vatten samt borstade Boston medan mamma mockade. Jag löste det så att Wilma skulle rida, så att han får röra sig.

Ikväll har jag inga specifika planer, tror jag ska äta middag ute med Anna, Karin & Ida. Men efter det har jag ingen aning om vad som sker.

Här är några bilder på mina inköp från Black Friday, förra fredagen. Som ni kanske minns var jag & Anna på kungsmässan då & jag hittade faktiskt några plagg (& ett par tofflor). Tofflorna är typ mitt favoritköp, ärligt hur söta? När jag visade dem för pappa första gången asgarvade han, & han flinar fortfarande åt dem hihi. Jag är verkligen en sucker för tofflor, har typ 7 par inklusive dessa :)

Spetsbodyn hittade jag på Melrose, första gånger jag köpt något därifrån. Det beror definitivt på att kläderna därifrån inte riktigt håller i pris för min budget. Men nu var det rea, vilket var toppen. Däremot var toppen inte jättedyr om man jämför med alla andra plagg jag tittat på där tidigare.
Båda byxorna köpte jag på Jeansbolaget, ett par typ kostymbyxor-inspirerade i velour (tror jag, eller något annat sammets-liknande tyg) i mörkt marinblått. Satt väldigt bra på. De andra paret var ett par mjukisbyxor, det absolut skönaste byxor jag nånsin haft på mig utan tvekan. Så mjuka, & trots att de är mjukisbyxor så satt de ändå bra, jag älskar dem!

Sen ska jag inte glömma mina nya pennor & mitt nya anteckningsblock. Så mycket pengar jag lägger på det, helt otroligt. Men det är alltid så satisfying med nya pennor & block.

Nu kom min macka, puss & kram!<3

Likes

Comments

ARG. Jag har smält känslan en del, men när jag tänker efter på lördagens tävlingar så är jag fortfarande arg. Inte arg på Boston, inte arg på mig själv & heller inte arg på mamma, pappa eller Nathalie. Jag är så fruktansvärt arg på de dom anordnade tävlingen på Kungsbacka ridklubb. Inget illa menat åt ridklubben i sig, eller tävlingen i sig (förutom att funktionärerna delvis inte hade 100% koll, men jag vet ju själv hur stressigt det blir under tävlingar, jag har också varit funktionär), jag är arg på hur de betedde sig mot mig. Inte alls ok.

Jag tar allt från början. Allting går som planerat med lastning, transport dit. Jag var stressad, spänd & minst sagt nervig. Det var min ALLRA FÖRSTA hopptävling jag NÅGONSIN vart med på eller deltagit i själv. Blåbärshoppningrna (pay and jump) på ridskolan är ingenting i jämförelse. Dressyrtävlingar hade jag varit med på innan jag tävlade själv, därav kände jag mig mer säker & hade bra koll. Dressyr generellt är en väldigt välorganiserad gren, där alla starter har en exakt starttid & det gör allting lite lättare att planera. Hoppning däremot, det är snabba puckar & allting går så fort, & det gäller att ta för sig - framförallt på framhoppningen. Jag är så otroligt tacksam över Nathalies hjälp i lördags, hon har en HEL DEL bättre koll på hoppning än vad jag har, dessutom känner hon mig, bra att ha en sån som henne när jag blir helt förvirrad & stressad, lol.

Jag glömde min hjälm hemma. Det var första riktiga stressmomentet. Mamma åkte tillbaka för att leta, men på grund av köer hann hon inte tillbaka med den innan jag startade. Jag hade tur att jag tävlade på en ridskola där det fanns hjälmar att låna. Det är jag också tacksam för, att jag fick låna en hjälm. Mamma missade min första start, men hittade heller inte min hjälm så jag fick fortsätta med lånehjälmen.

95 cm gick helt okej. Nej, det gick bra, inne på banan. Något stopp på grund av fel avstånd, helt mitt fel. Vad som blev stressmoment två var påväg in på banan; Boston vägrade gå in. Min kära häst har den starkaste viljan jag nånsin varit med om hos en häst. Vill han inte, nä då gör han inte heller. Han Gick i sidled, stod på bakbenen, han studsade, hoppade upp & ner, masade sig bort från dörren. Nathalie som försökte leda honom hade inte en chans, hon skulle blivit mosad. Jag förstår att överdomaren blev stressad, men det påverkade också mig. Hon ropade på mig att jag skulle hoppa av & leda in honom & sitta upp där inne. Jag gjorde som hon sa, men hennes stress smittade av sig på mig. Vi kom in på banan, Nathalie kastade upp mig & pang bom var det min startsignal som gick. Jag hade dragit ut så mycket på tiden att jag inte ens hann rida runt banan & få chans att titta på hinderna. Jag körde på, med vetskap om att han inte skulle stanna ändå. Tävlingsbanan tar Boston på allvar, hoppar allt, uppför sig. Det gjorde han också, min duktiga häst. Fick många bra språng, men nu i efterhand när jag ser på videon så hade jag behövt med kraft från bakbenen. Men jag tänkte inte på det då, det var liksom min ALLRA FÖRSTA START NÅNSIN.

Jag kom ut från banan med ett leende på läpparna. Bra känsla & utropade hur taggad jag var på nästa start - 1 meter. Jag blev stoppad av överdomaren som förklarade att nästa gång vore det bättre om jag hoppade av direkt & ledde in Boston så att tävlingen höll sitt tempo. Det var precis vad jag gjorde också inför nästa start. Tro fan då att jag får VÄRLDENS UTSKÄLLNING av speakern(?!). Orkar inte gå in på vad hon sa i detalj, men man får ju egentligen inte gå in med hästen på banan & det vet jag ju om, men som sagt hade jag en överenskommelse med överdomaren. Dessutom poängterade hon att jag gått in på banan som ett störande moment för han som startade innan mig, för han hade redan fått sin startsignal. Men alltså, dörren var öppen för mig? Då är det väl ändå inte mer än rätt att jag går in? För övrigt så var första hindret riktat MOT dörren, vilket innebar att ekipaget innan mig skulle börjat hoppa mot en öppen dörr? Det kan jag inte påstå är mitt fel.

I vilket fall, hade jag haft erfarenhet av hopptävlingar så hade jag traskat upp till sekretariatet, stått på mig & sagt inifrån. För detta var inte okej. Fine, speakern bad om ursäkt precis innan jag fick min startsignal, men då var skadan redan skedd. Jag skulle PRECIS starta, inte fan blir jag mindre stressad för ett meningslöst förlåt efter en stor jävla utskällning. Tänker även påpeka att högtalare sitter runt HELA anläggningen, så ALLA som var på Kungsbacka ridklubb kunde höra att ”Filippa Gillerberg på Royal Pride har gjort FEL!” vilket ni kanske kan tänka er inte är speciellt roligt. Snacka om att jag skämdes, trots att jag bara gjorde som jag blev tillsagd.

Jag behövde ändå gå upp till sekretariatet för att lämna hjälmen jag lånat. Där satt de & diskuterade det som hände vid min start. Oklart om jag såg det som ej ursäkt, men de kom i alla fall fram till att hon som var överdomare & hon som var speaker håller inte alltid den bästa kommunikationen. Men då känner jag bara såhär; varför i hela friden ska det behöva gå ut över mig?

Verkligen fult gjort tycker jag. Blev dessutom utesluten efter för många vägran. Jag blev för stressad av situationen att jag tappade koncentrationen. När jag kom ut på banan skämdes jag, men så fort Nathalie kom fram till mig så började jag gråta. Alla nerver & all stress & press forsade över mig som en flodvåg. Nathalie tyckte inte att jag skulle vara ledsen, utan arg. Jag var arg, jag var förbannad, men inte på Boston & jag ville inte att han skulle känna min ilska & tro att den var riktad mot honom. Därför lät jag ilskan rinna ut i tårar istället, det var helt enkelt lättast så.

Nu är det över. Tävlingen var för en vecka sedan & nu ska jag bara blicka framåt. Detta får helt enkelt bli en erfarenhet inför framtidens tävlingar.

Fredag idag, ÄNTLIGEN! Tre veckor kvar till jullov, exakt. Första december, varsågod alla julälskare, nu är det faktiskt okej att börja pynta.

I helgen är jag ledig, vilket ska bli så otroligt skönt. Hinna plugga lite, umgås med vänner & familjen, & min lilla häst såklart. Idag jobbar jag med barnen igen, vilket var ett tag sen faktiskt. Har saknat de små, så söta & underbara.

Livet rullar på som vanligt, inga konstigheter. Jag hoppas ni haft en bra vecka & får en riktigt bra helg. Vila ut nu, dessa mörka tiden tar KÅL på en! Bara att gå till skolan när det fortfarande är mörkt & sluta skolan när det är mörkt, alltså jag pallar inte. Trött på mörker, vill ha ljusare tider & sommar! Håller ni med mig?

Puss & kram!

Likes

Comments

Hejhej! Idag har jag studiedag, såå skönt verkligen. Sova ut fick jag också göra vilket jag inte brukar vara så bra på, går ju aldrig & lägger mig i tid så jag hinner sova de timmar jag behöver.

Inatt sov jag som en prinsessa, framförallt med tanke på den ordentliga hoppträningen igår. Nämnde att jag skulle hoppträna hos Sandra - alltså - det var så SJUKT ROLIGT! Fine, alla språng var inte 100%, men jag var så modig. Jag har aldrig någonsin vågat trycka på en häst så mycket innan, jävlar vad vi arbetade. Boston är fortfarande stel i vänsterbogen efter att han slet sig igenom hagen fötter tag sedan, vilket nu resulterar i att han hellre springer runt högerställd. När jag då red upp i en vänstersväng mot ett hinder så trycker han mot vänster & därmed hänger bara huvudet med men inte kroppen = han stannar eller svänger förbi. Eftersom jag tenderar att glömma andas under tiden jag hoppar så blir jag så otroligt utmattad, & då glömmer jag att hålla om med vänster skänkel.

Efter ett tag fick jag ihop hela honom, & jävlar vad han hoppar bra. Nu är jag taggad till tusen inför morgondagens tävling, bedömning Två faser på höjd 95 & 100 cm. Snart är jag igång på riktigt, förhoppningsvis löser sig transport-frågorna snart & då kan jag åka till Sandra varje torsdag & hoppträna.

Idag är det Black Friday, vilket innebär att alla Kungsmässans butiker har rabatt, så gissa vad jag & Anna gör? Vi har precis varit på uppdrag på varsin bank, Anna skulle skriva på något papper & jag öppnade ett sparkonto (!). Det var på tiden att jag gjorde det, med tanke på hur länge jag pratat om att göra det. I helgen är det löning & då passar det bra att kunna föra över en liten peng. Dags att spara inför sommaren nu, Rhodos, jag fyller arton osvosv.

Ska se om det blir några inköp idag. Om jag hittar något vettigt så känner jag varför inte. Men kritisk dka jag vara, & ekonomisk.

Hoppas ni får en fin fredag. Shoppa lugnt ;) Puss & kram!

Likes

Comments

Godkväll allesammans.

I morse vaknade jag upp till fem cm snö på marken & med temperatur på noll grader. På SMHI stod det att det successivt skulle bli varmare för varje timma & mycket riktigt, nu är det nio grader ute. Jag förstår mig inte på vädret just nu, ena dagen är det -3 & andra är det +9 (?). Jag blir minst sagt förvirrad, kan inte vädret bara bestämma sig så man vet hur man ska förhålla sig. Fine, jag varningar problem med att pendla mellan olika jackor från dag till dag, men stackars Boston går ena dagen & fryser ihjäl & andra dagen varm som in i satan då temperaturen är så oförutsägbar så man inte hinner planera. Jag är så trött på detta, vill bara ha sommar.

Igår blev det en spontan träning för Ida, mycket lösgörande & fokus på muskler. Vet inte riktigt vem som blev tröttast, jag eller Boston. Men jag skulle nog tippa på att det var jag.

Idag fick det bli lite jogging & lösgörande, för imorgon är det hårdträning som gäller. Ska samåka med Wilma (ägare till en ponny i privatstallet) hem till Sandra. Där ska det hoppas, riktigt ordentligt. Måste ha 100% känsla inför tävlingen på lördag, det kommer nog gå bra.

Nä nu blev klockan mycket. Måste hinna sova lite inatt. Puss & kram på er!

Likes

Comments