Hej hej hallå allesammans, det var ett tag sedan sist ja. Det har snöat hela dagen, & nu ligger det ett tunt lager snö på backen. Det började snöa tidigt i morse, riktig snöstorm. En förvirrad Filippa minst sagt, & en förvirrad Anna med för den delen.

Sedan sist har det varit mycket fokus på hästen & stallet, som vanligt med andra ord. I helgen har jag & mamma vart ensamma hemma, både pappa & Magda åkte till Stockholm i fredags. Det har vart så skönt med lite tystnad & lugn & ro här hemm, samtidigt som det kändes ovanligt tomt fram till att Anna kom hit på tapas-middag igår.

Igår var även jag & mamma på roadtrip till Kållered för att shoppa lite hästgrejer. Allt från brösta inkl martingal till en ny hjälm, ett varmare täcke, termokjol & byxor osv osv. Sedan åt vi lunch på Ikea där vi även skulle köpa lite lampor (favoritaktivitet). Jag åt tolv stycken köttbullar med potatis, sås & lingon. Riktigt mumsigt & så typisk Ikea-mat, blir sån nostalgisk känsla då det var standard måltid för mig som barn när vi var & storhandlade på Ikea med la familia. Efter maten skulle vi leta upp lampor, inget annat. Men kedjor som Ikea vet ju vad de gör & bygger butiken så att man måste gå igenom hela & därmed hinna hitta andra saker man tycker att man behöver. Jag smörade därför till mig nya sängkläder med lakan, täckeöverdrag & örngott, allt i vitt. Jag fick till & med en ny huvudkudde, så gissa vem som sov som en prinsessa inatt?

Väl i stallet igår efter vår shoppingrunda på Hööks, gjorde jag ett ryck & rensade mina skåp i stallet. Jag organiserade liksom aldrig i skåpen från första början, vilken innebär att ingening har fått plats, därmed har jag ställt alla nyinköpta saker utanför. Jag ställde då frågan till mig själv igår vad meningen med att ha skåp är om man bara placerar allt utanför? Tog ca en timma för mig att göra iordning i skåpen, men det var det verkligen värt.

På lördag ska jag tävla. Kungsbacka ridklubb, hoppning i klass 95 & 100cm bedömning Två faser. Så sjukt taggad. Detta är en helt annan känsla än vad jag hade inför dressyren, detta är något jag inte trodde jag skulle vilja göra såhär ”tidigt”. Hoppning har aldrig varit min inrikting riktigt, men efter att Boston & jag har
Börjat träna ordentligt har jag verkligen insätt hur kul det är med hoppning. Dessutom älskar Boston att hoppa & jag längtar efter att se hur han kommer bete sig på hopptävling.


I torsdags tog jag äntligen tag i mitt gymmande igen, gick upp tidigare på morgonen & körde ett ordentligt benpass + lite cardio innan skolan började. Efteråt åt vi lyxfrukost på kaffebaren, det cafét som ligger mitt emot gymmet. Jag har nämt det tidigare, men då mindes jag inte namnet lol. Känns i alla fall väldigt skönt att komma igång med träning igen, har inte tränat på mer än en månad nu, förutom ridning det vill säga. Efter skolan ägnade jag & Anna några timmar på biblioteket i Kungsbacka till att plugga. Fick en hel del gjort, vilket fortfarande känns otroligt bra. Känns skönt att faktiskt ligga i fas med allt skolarbete för en gångs skull. Efter ca 3 timmar där gick vi till torget & provade en ny restaurang, Bao. Så himla god mat, typ vietnamesiskt om jag inte har fel (?), väldigt fräscht.

I fredags hade vi beep-test på idrotten. Gick väl si sådär, är trots allt nöjd. Efteråt gick vi till resia (!!) på kungsmässan för att få mer information om en kommande resa. Kommer prata om det mer i detalj när resan faktiskt är bokad & klar. (Såååå taggad!!).
Vi slutade ca 13 & då gick jag & Anna direkt till gymmet i våra svettiga träningskläder, för att svettas ännu mer, mums. Fokus på bål (mage + rygg) & mer cardio fick det bli. Jag körde på som vanligt, trots min långa paus från gymmet. Kan ju få tala om för er att jag fortfarande har träningsvärk, grov sådan, & det är väl positivt tycker jag, bevis på att jag kämpade bra.

I fredags kväll köpte mamma med mat från Lilla Laxen innan hon hämtade mig i stallet. Älskar Lilla Laxen, så fräsch & god mat; & lax är ju typ det bästa som finns. Som vanligt beställde jag min favorit - pastasalladen.

Nu sitter jag här i stallet & äter Ikeas motsvarighet till panpizza. Snart är det söndagskväll, imorgon är det måndag. Ångest :(

Dags att göra ett ryck i stallet. Med min nya termokjol på lär jag förhoppningsvis frysa lite mindre i alla fall. Har suttit här inne i köket ett tag nu, borde verkligen göra något vettigt, men det är ju så varmt & skönt här.

Puss & kram på er. Hopps ni har en trevlig söndag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Färdigtävlat & snart dags för hästmassage. Ritten på Cummin gick inte speciellt bra. En runda på 53 poäng, definitivt inte det bästa. Domarborden var extremt läskiga med allt de fina halloweenpyntet, så man kan ju lätt säga att det var en stressad & spänd häst jag hade att göra med inne på banan. Framridningen var toppen, han var väldigt duktig, men att det inte gick så bra inne på banan är inget jag lägger så stor vikt i. Delvis gick det bra; jag lever just nu för känslan jag fick under första skänkelvikningen & sista mellangaloppen, där jag fick en 7:a i betyg på vardera. Jag är nöjd med min insats, som sagt, jag måste bara ut & tävla för att komma in i den miljön. Cummin gjorde några krumelursprång under programmets gång, kickade med nackbenen & gick mot skänkeln en del, det ända jag kunde göra var att sitta kvar där & tänka framåt - vilket jag också gjorde. Nu är det gjort, alla som såg på & även jag fick oss ett gott skratt, mer än så kan jag inte säga. Det var en upplevelse i sig, bättre lyckt nästa gång.

Som sagt, snart ska Boston få sig en omgång av massör, en riktig lättnad för min del. Jag har lallat runt ett tag i stallet nu, fixat & donat, mockat, gjort mat & vatten yadayada.

Som update efter bion i onsdags; Jigsaw var en sjukt bra film. Riktigt vidrig & äcklig, men så himla bra. Bra koncept & snyggt gjort, verkligen sevärd. Jag & Anna hade bunkrat upp med chips & läsk & godis för att kunna stressäta under filmens gång. Men det var bara det att vi åt så mycket mat på Hard Rock innan så vi orkade knappt äta på bion. Dessutom blev jag så äcklad av filmen att jag nästan fick kväljningar, ingen idé att trycka i sig massa chips då inte. Efter några godisbitar & en läskburk kändes det som om allting var påväg upp igen. Men jag spydde inte som tur var, det hade inte varit så uppskattat antar jag.

Ikväll är det halloweenfest som gäller, imorgon & söndag ska jag jobba. Jag som såg fram emot att ha ett lugnt lov har bara fått ut tre lediga dagar under denna veckan. Men pengar är bra att ha, & jag trivs så bra på mitt jobb som helgpersonal. Det ska väl gå an tycker jag.

Imorgon kväll ska jag & min familj iväg på en konsert. Min förra musiklärare från högstadiet är med i ett band, & de ska ha spelning imorgon med efterfest & allt. Ska blir roligt, förhoppningsvis.

Nu ska jag strosa vidare i stallet, ha det så bra. Puss & kram!

Likes

Comments

Goddag allesammans. Stel som fan i kroppen, ont i fötterna, men trots det tvingar jag mig själv att promenera runt i stallet med ett par sprillans nya ridstövlar. Inte det skönaste som finns direkt, fick kämpa för att få på dem & kommer troligtvis få kämpa en del för att även få av dem sen. Men vad man måste göra det som krävs för att gå & rid in dem, desto mer jag använder dem desto mjukare kommer dem bli.

Efter två ridpass på olika hästar tog jag nu ta itu med min egna. Massörtid bokad på fredag 14:30, hur skönt(?). Fram tills dess får jag lalla lite, förutom imorgon. Då ska det hoppas, & förhoppningsvis blir han en aning mindre spänd. Det är något som sitter i muskulaturen, antar & hoppas jag. Lite massage borde göra susen. Idag blev det uteritt, kallt men skönt. Invigde mina nya reflextillbehör som mamma, pappa & Magda köpte i lördags. Reflexer är viktigt, bra att synas i mörker, framförallt gällande djur. Boston är mitt allt & i förebyggande syfte gör jag allt för att han ska må bra & inte utsättas för fara.

Jag var nära på att ramla av idag. Uteritten gick bra, över förväntan faktiskt, men väl hemma på stallplanen igen ja då fick Boston syn på en kruka som han var tvungen att inspektera. Han fattade grepp med munnen om en gren i krukan, varvid han lyckades få med hela krukan upp i luften, blev rädd, tappade krukan som flög i marken & då jävlar satte han fart. Jag hängde verkligen inte med i svängarna, men jag gav mig fan på att jag skulle sitta kvar. Så omtumlad jag är efter helgens bravader vägrade jag skada mig ytterligare. Jag hasade mig upp i sadeln igen & sen var det som att inget hade hänt, bortsett från mitt hjärta som pumpade enormt mycket snabbare än förut, kanske inte så konstigt.

Trots att jag känt mig så färdig med arbete efter helgen & haft en ”lugn & skön” ledig dag idag, så tackade jag ändå ja till att jobba imorgon igen. Denna gång bara mellan 08:00-12:00, vilket inte är så farligt. Hopplektionen går av stapeln kl 14 & jag bör även hinna med att rida Amigo om det blir som bestämt. På eftermiddagen har jag planerat mys i Göteborg tillsammans med Anna. Strosa lite, äta god mat (Hard Rock lutar det åt) & till sist gå på bio. Jag är väldigt nervös då Anna övertalade mig om att se Jigsaw, vilken verkar sjukt äcklig. Jag såg trailern häromdagen & jag fick kalla kårar, så vidrig, men jag blir ändå så nyfiken. Det är något med skräckfilmer, jag är så lättskrämd & tycker det är så obehagligt, men samtidigt är det något otroligt lockande med att se dem. Det finns däremot en gräns, typ clowner, kommer aldrig hända att jag kollar på skräckfilmer baserade på äckliga clowner. Finns inte på kartan.

Nu ska jag sova hade jag tänkt mig. Trött som fan, därmed sovdags. Tagga jobb imorgon & allt annat. Vi hörs, puss & kram skumbanan’

Likes

Comments

Nu har även jag äntligen gått på lov. Anlände till mitt hem för kanske en timma sedan, efter en fullspäckad dag i stallet & en riktigt kall resväg hem på moppen. Jag var iklädd en långärmad tröja, em fleece & två tjocka vinterjackor över. På hemvägen fick jag även låna täckbyxor av Roys ägare, jätteschysst. Men tror ni fan jag inte frös ändå? Nej jag är verkligen över moppelivet & att frysa till is, jag vill ha bil med värme & rövgrill. Ännu en gång - längtar till jag blir 18.

Lättnaden är stor efter en fartfylld helg, minst sagt påfrestande arbetstimmar i stallet. Skönt att ha det gjort & nu kan jag äntligen slappna av. Känns ordentligt i min kropp hur jag slitigt hela helgen; träningsvärk i armar efter alla turer med vattendunkar till hagar & dragkamp med hästar, träningsvärk i benen efter det oändliga promenerandet & efter alla ridpass, ont i fötterna, torra händer & resterande hy, stel rygg & stela axlar. Det har varit fruktansvärt kallt & blåsigt väder dessutom, det gör en självklart ännu stelare då man går runt & konstant spänner sig.

Idag jobbade jag som vikarie tillsammans med ordinarie personal. Ridläger var i full gång, hovslagaren var där i vanlig ordning på måndags morgon. Vi personal virrade runt i stallet & var oroliga att vi glömt saker, pga av den röriga miljön. Det gick bra trots allt & idag var alla hästar lugna, till skillnad från igår.

Boston & jag känner oss inte redo för tävling på fredag, eller jag gör det, men inte Boston. Som jag skrev i förra inlägget så är han inte riktigt 100% bra. Tidbokning för massör är på G, känns väldigt skönt. Men detta skulle ha resulterat i en avanmälan på halloweendressyren, OM det inte vore så att Elin erbjöd mig en väldigt trevlig ridskolehäst att tävla med. Cummin, som han heter, har jag verkligen velat provrida ända sen han kom till stallet. (Minns ej hur länge sedan det var, men det spelar ingen roll) Jag fick då i ”uppdrag” idag att rida honom för att känna om tävling tillsammans känns aktuellt. Det gjorde det väl, efter lite krigande om hästen skulle gå fram eller inte, om det skulle ske en eller annan bockning eller inte. Han var i vilket fall trevlig, härligt steg & positiv när han själv känner för det. Charmig minst sagt.

Jag fick även rida Amigo, en helt ny häst på ridskolan. Han som igår hade för bråttom in från hagen, in i boxen, halkade & tappade bakdelen drastiskt så att jag fick mig en smäll på benet & ramlade in i väggen. Ja, precis, HAN. En nätt, snygg modell, svart. Ganska så stissig & med stark vilja, men känslig & lyhörd. Jättefin häst, blev faktiskt glatt överraskad, framförallt över hans STORA galopp!! Gaashhh!

Boston fick springa lös i manegen idag tillsammans med hans fru Mata Harie. De var så himla söta, gick till ett hörn, stod stilla bredvid varandra, kollade på mig, gosade, kollade på mig & förstod INGENTING. Jag fick sjasa iväg dem med ett spö & smackade tills jag blev helt röd & TILLSLUT fick de fart. Dessa två är så charmiga & gulliga ihop, står & går helst bredvid varandra, eller ännu bättre PÅ varandra. Det såg till början ut som en kadrilj inne i ridhuset med de så kallade Yin & Yang. Efter det rushade de runt runt runt i full galopp. Så härligt att se hur de verkligen sträckte ut sina kroppar i en energirik galopp. Älskar dessa djur!

Imorgon är jag ledig = sovmorgon. Thank god, äntligen! Ska däremot rida dessa två hästar imorgon igen, Amigo & Cummin, därmed bör jag vara i stallet innan ridskolans lektioner drar igång vid 5-tiden. Boston får jag se vad jag hittar på med imorgon, men det löser sig då.

Nyduschad & klar, påväg för att möta upp min kära vän Karin. Vi ska mysa en stund hos mig, troligtvis (& förhoppningsvis) kommer Anna & Max hit med. Mysmys. Det är på riktigt 2 grader ute, mitt nytvättade hår kommer troligen frysa till is. Gött :) ni får ha en bra måndagskväll, Puss & kram på er!

Den bruna hästen längst ner - Cummin
Den svarta ovanför - Amigo

Likes

Comments

Äntligen lov!! (Eller?)

Ska självklart bli riktigt härligt att slippa all pers kring skolan i en vecka nu, men att starta igång lovet med fyra dagar intensiva jobbtimmar är väl inte det jag sett mest fram emot. Men när dessa dagar har passerat lovar jag att det kommer bli fett härligt med lov! I fredags jobbade jag med barnen, igår, idag & imorgon är det stallet som gäller.

Jag kan heller inte påstå att jag mådde speciellt bra i fredags. Det har gått & blivit en grej att jag aldrig riktigt är på topp på fredagar längre. Alla är så lyckliga & glada för att det ”äntligen är fredag & snart helg” medan jag känner mest att jag aldrig har något att se framemot till helgen. Jag har börjat jobba mer & mer på sistone, därav försvinner alla mina helger, en efter en. Jag är alltid trött, för att jag inte kommer till ro när jag egentligen bör sova. I vilket fall, i fredags var det extra jobbigt. Den 27 oktober 2016, förra året, var dagen då min förra häst (& även min första häst) fick somna in. I fredags, den 27 oktober 2017, var det exakt ett år sedan & jag kände det i hela kroppen - hur jag för ett år sedan var så brutalt förkrossad.

Man kan säga mycket om dessa gigantiska djur; de driver en till vansinne, är stora, klumpiga & ivägen, de har ibland inget sunt förnuft alls. Men det går inte att beskriva hur jävla bra hästar är. Coco var min första egna häst. Jag älskade honom så mycket, trots de kassa förutsättningarna vi hade ihop. På grund av brist på kunskap hon mina föräldrar kunde vi inte ”bara köpa en häst & ha den själva” utan vi tog hjälp av ridskolan & lät de ha honom i sin verksamhet. När vi sommaren 2016 bestämde oss för att bara ha honom privat så började alla skador visa sig. Pålagringar i bakbenen & fel i rygg & ryggrad som han fått efter många slitsamma år som en duktig häst riden av en utav Tysklands främste hoppryttare. Dessa skador hade alltid funnits under den period vi ägde honom, men vi hade inte märkt något då jag inte varit speciellt närvarande i stallet på grund av depressioner & mycket plugg. De dagar då han faktiskt var ”min” & jag red honom så kändes han aldrig riktigt fräsch, men jag trodde att det var på grund av dålig träning & att han aldrig blev ridne helt igenom som ridskolehäst. Man kan ju inte riktigt förvänta sig att ridskoleelever ska lyckas bygga muskler på en häst, de är ju där för att lära sig, inte för att lära hästarna.

Varför han aldrig orkade något förstod jag ju inte förrän det väl kom till kritan för ett år sedan. Eftersom han var från utlandet så valde vi att inte röntga honom mär vi köpte honom, med baktanke. Men det borde vi definitivt ha gjort, med tanke på att röntgenbilderna hade visat samma skador då som vad de gjorde när vi fick det tunga beskedet.

Jag hade ridit Coco en hel sommar, men det hade aldrig gått som jag tänkt. Inte förrän jg började träna intensivt & regelbundet för Ida kunde jag märka skillnad. Helt plötsligt blev han en annan häst. Världens snällaste häst som helt plötsligt började bocka, stegra, hoppa på stället & gjorde i princip allt för att få mig att sluta ställa krav på honom. Han gjorde aldrig något så illa att jag flög av, han hade för mycket respekt för att göra det. Men jag märkte att han hade ont & min magkänsla var att det var illa.

Filippa 16 år - jag hade precis börjat gymnasiet, skaffat nya grymma vänner & hade en häst som inte gick att rida. I skolan hade jag aldrig haft roligare, & jag ville bara umgås med kompisar hela tiden & i stallet mådde jag så dåligt. Allt var jobbigt, hösten mådde dåligt & gick inte att rida. Successivt drog jag mig mer & mer från stallvistelse & det blev ett ”måste” att åka till stallet. Alla vet hur jobbigt ordet måste låter, som ett krav. Precis så var det, jag kände ingen lycka i att vara i stallet.

Tillslut fick vi en tid hos veterinären. Jag kände på mig vilket besked vi skulle få - att vi skulle behöva avliva honom - & visst jade jag rätt. Jag hade gått & förberett mig mentalt, & kände mig hemskt nog lite lättad. Det låter fruktansvärt, som att jag inte brydde mig, för tro mig, han betydde trots allt hela världen för mig. Men jag visste att om han skulle bli förklarad som promenadhäst, så hade vi inte kunnat behålla honom ändå pga mina ambitioner. Dessutom, med tanke på hur dåligt han mådde kände jag att det bästa för honom skulle vara att få somna in & aldrig behöva känna någon smärta. Jag hade delvis rätt, men läget var såpass dåligt att han inte ens kunde fortsätta leva som promenadhäst. Ända vägen ut var att avliva, & trots hur mycket jag var inställd på detta bröt jag ihop & det kändes som om hela jag skulle förfalla.

När jag skriver detta & tänker tillbaka på hur det var då, är det som att uppleva allting på nytt. Alla känslorna kommer tillbaka igen & jag inser hur mycket jag älskade den hästen. Det tog ett bra tag innan jag ens kunde tänka på att skaffa nya häst, eller även åka till stallet. Visst, jag jobbade som helgpersonal redan då, men jag åkte aldrig till stallet om jag inte ”var tvungen”. Förra vintern slutade min syster rida lektioner, men vi hade resan betalat för en termin extra & mamma lurade in mig på att börja rida på ridskolan igen bara för att få mig tillbaka på banan igen. Tack till mamma, verkligen. Jag kände verkligen hur jag hade saknat ridningen & sen gick vi ju & köpte häst igen i somras. Jag är överlycklig över att ha Boston, han är det viktigaste jag har i mitt liv. Han är mitt allt<3

Min underbart vackra Coco, hoppas att du har det bättre än bäst på de enogt gröna ängarna. Saknar dig & kommer förfallits älska dig, du lärde mig så mycket trots vår korta tid tillsammans ”på riktigt”.



Jag har på känn att denna vecka kommer bli bra trots allt. Förhoppningsvis håller jag mig frisk så att jag pallar allt. Pågrund av sömnbrist i en veckas tid har mitt immunförsvar blivit klenare & jag känner hur en förkylning kryper i kroppen på mig. Men som sagt, nu har jag faktiskt tid för att sova ut, för en gångs skull.

På onsdag är det hoppträning igen, är så himla taggad! Sen på fredag är det halloweendressyr-tävling här i stallet & jag är anmäld. Lätt A:3, på hemmaplan, det känns som en trevlig idé. Däremot har Boston lite spänningar i vänster sida, troligen efter att han slet sig i hagen då svullnaden sitter på hans vänstra bogparti. Svullnaden har inte gått ner, & om han inte hinner bli bättre innan fredag så kan jag ju inte tävla, logiskt sagt.

Men på fredag kväll i alla fall, då jävlar händer det grejer. Min bästa vän & även barndomskompis ska ha halloweenfest & jag är så taggad. Har inte träffat henne på ett bra tag & jag saknar henne så mycket så det ska bli otroligt kul måste jag säga. Hade däremot inte tänkt mig att det skulle bli något halloweenfirande för min del så jag har definitivt inte haft några tankar kring utklädnad. Men nu har jag, med jag hjälp av Anna kommit på en idé, är så exalterad. Men mer om det en annan dag, då jag faktiskt bestämt mig (förhoppningsvis).

Jobbar med Anna idag, så mysigt. Men dessvärre blåser det sjukt mycket & det gör allting mycket värre. Tur i oturen är det i alla fall sol, det hade kunnat regna & då hade jag lackat. När vi skulle fodra lunchhö i hagarna så såg vi hur alla i Bostons hage sprang runt som vilda djur, & en tråd hade lossnat från staketen så att det fanns en öppning ut ur hagen. Jag försökte allt jag kunde att lugna ner alla fyra stressade hästarna, men misslyckades då Boston rymde. Då visade det sig att den lilla ”hållaren” för strömtråden hade gått sönder så jag kunde inte sätta fast den igen, vilket resulterade i att jag fick leka stolpe & stå vid hagen & hålla fast i tråden för att underbygga fler rymlingar. Boston älskar ju mat, vilket inte är en nyhet, & också är väldigt jobbigt i vissa lägen; men för en gångs skull var detta min räddning. Helt oskadd sprang han in i den tomma gräshagen mittemot som stod öppen & började äta gräs. Vi stängde om honom & sen fick jag hjälp av Anna (inte min kompis utan stallet-Anna) att lösa tråd-problemet. Det jobbigaste när sånt här händer är att alla andra hästar i de andra hagarna också får panik & springer som galningar, så det var tur att det var i samma veva som maten kom. Herregud, alltid lika händelserikt att jobba som stallpersonal.

Puss & kram!

Längst ner - dagens middag (atm)
Ovanför - gårdagens missa på Black Pearl i Kungsbacka. Alltså ser ni pizzan?!
TO DIE FOR, så god!!

Likes

Comments

Godmorgon allesammans. Här är några bilder från gårdagens frukost, middag & en bild på min svettiga gris efter ett hårt ridpass. Min syster hade bakat muffins & kardemummakaka igår under tiden jag var i stallet. Gissa vem som frossade när hon kom hem? Hihi :) såg gott!

Okej, angående att jag uppdaterade min mobil i morse. Min mobil har alltså laggat till & från i en veckas tid nu, & igårkväll insåg jag att det kanske berodde på att jag inte uppdaterat sen den senaste uppdateringen kom. Så jag bestämde mig för att göra detta, men upptäckte då att filterna i kameraalbumet är utbytta. Jag blev ledsen, jag brukar använda det förra filtret ”bleknat” till typ allting. Alla foton till bloggen & alla foton jag lägger upp på Instagram. Men nu finns fet inte längre. Nu blir mitt liv lite jobbigare, i-landsproblem deluxe här. De första fyra bilderna redigerade jag igår & de är med ”bleknat” men de två sista fick jag använda ett annat filter till & korrigera med ljusstyrka & annat för att få till det som jag ville. Jag hakar upp mig på väldigt konstiga saker ibland, det är jag fullt medveten om.

Något roligt däremot, & klantigt för dem delen. Igår hade jag intaget i stallet, skulle alltså hämta in alla hästar från deras hagar. Det regnade hela dagen igår så alla hästar var blöta & väldigt taggade på att få komma in. Jag hämtade först Boston & Mata Harie, släppte in de i boxarna, & gick & hämtade nästa häst. Inga konstigheter alls, trodde jag i alla fall. När jag kom tillbaka igen med nästa häst såg jag hur Boston hade gått ut ur boxen & gick på uppförd själv på stallgången. Jag stod & ropade på honom & försökte få honom att stanna upp, eftersom jag inte bara kunde släppa hästen jag höll i. Jag trodde verkligen för ett ögonblick att min kära häst skulle promenera in i foderkammaren, vilket hade blivit världens katastrof. Jag hade inte fått honom därifrån haha, han älskar ju mat. I vilket fall fick vi tag på honom & då insåg jag att jag hade glömt att stänga hans boxdörr. Han hade alltså ätit upp maten i krubban & sen tyckte han inte att det fanns något intressant i boxen längre, & såg väl då att dörren var öppen & gav sig iväg på egna äventyr. Jag garvade så mycket, hur kan man missa att stänga dörren? Herregud, det hade ju kunnat sluta illa. Men istället för att tänka ”What if” så skrattar jag istället.

Boston var så duktig igår under ridpasset. Malin & Susanne hade ställt upp ett litet hinder i manegen för att de skulle testa en hoppsadel på hästen Roy. De ville skutta honom lite för att känna om det var bra stöd i sadeln. Då tog jag tillfälle i akt & tänkte att jag också kunde skutta lite. Men det blev inte så mycket hopp utan mer fokus på ordentlig markarbete & galoppträning. Ida, min tränare, red sin häst inne i ridhuset & då kikade hon lite på oss andra när vi red. Sen slutade det med att hon hjälpte mig med min träning. Körde lite galoppbommar & ett litet hinder på ca 40 cm på en volt för att träna på att svänga & hålla igång en fräsch & mer samlad & rytmisk galopp. Varje gång Boston ser ett hinder & känner på mig att det kommer bli hoppnings som belöning, då är fokus på topp. Han blir så positiv till träning & igår kämpade han på så himla bra. Är så stolt över min häst, han är verkligen duktig när han väl vill & när jag verkligen kämpar med honom.

Måste bara tala om för er att detta schampo är så så bra! Jag berättade om detta i lördags när jag kommenterade min ”misslyckade” blondering av mitt hår. Jag fick som sagt lite lilasilver-aktiga slingor på den delen av mitt hår som liksom ”ramar in” mitt ansikte. Detta schampo gör då så att färgen i håret nyanseras & oönskade nyanser blir neutralt igen. Tipsar verkligen om detta schampo, det är grymt!

Nu är det skola som gäller. Idag har vi skolfoto, vet inte vad jag mer ska säga om det. Alltid lika jobbigt med skolfoton, det är i alla fall vad jag tycker (& typ resten av min klass). Men vad gör man inte, det är ju inte hela världen.

Puss & kram!

Likes

Comments

Ännu en vecka har gått utan något ljud från min sida. För mycket i mitt huvud just nu skulle jag vilja skylla på, men det är inte riktigt så det fungerar. Jag startade denna blogg för min egna skull, för att kunna gå tillbaka i tiden & se hur jag hade det under den perioden. Men jag ber om ursäkt & får ännu en gång försöka på nytt :)

I söndags tävlade jag, som ni förhoppningsvis förstått med tanke på mitt tjat angående det haha. Det gick väl si sådär. Inne på själva banan gick det rent utsagt åt helvete, men jag vägrar låta det tynga ner mig. Jag vet inte om Boston tävlat dressyr med tidigare ägare innan, men troligtvis inte med tanke på att han skrämdes utav dressyrstaketet & domarbordet (& även allt annat läskigt inne manegen). För det första ville han inte ens gå in genom dörren till ridhuset, vilket är ett vardagsproblem även hemma (hehe). Väl där inne var han sååå förvirrad. Fick kanske lite för många kommentarer på protokollet (alltså bedömningen av domaren) om att han delvis var felställd & det var något jag kämpa med otroligt mycket, men han kunde inte släppa blicken från det läskiga staketet som kanske skulle attackera honom, vad visste han?

På framridningen till båda starterna var det fokus till hundra procent. duktig häst, jag fick sån feeling. Jäklar va snygg har var, han verkade verkligen vilja visa upp den bästa sidan av sig själv för alla andra hästar på tävlingsplatsen. (Hoppas de andra ryttarna blev lite avis på mig för min fantastiskt snygga fyrbente kompis)
Däremot hade jag på känn att han skulle reagera så som han gjorde väl inne på banan. Mamma trodde att jag skulle vara förbannad när jag kom ut ur manegen, men jag kom utflygandes (alltså på riktigt, Boston kastade sig ut från ridhuset som om det var det läskigaste nånsin) med världens flin på läpparna. Gud vad jag garvade. Boston förstod verkligen ingenting inne på banan, min lilla skrutt. Tyckte lite synd om honom faktiskt.

Det andra programmet gick bättre, inte om man räknar poäng på papper, men definitivt för vår känsla. Han ville fortfarande inte gå in i ridhuset själv, men han hade i alla fall fått se staketet & domarna en gång så på så sätt gick det lite bättre. Måste tillägga att domaren var så schysst när jag kom inrusandes för start nummer två. Hon lät mig ta tid på mig så att Boston verkligen kunde titta runt eftersom hon märkte hur skrämd han var tidigare. Riktigt trevligt bemötande, tror eloge till henne. Dessutom kom jag ihåg hela Lätt A:3-programmet till skillnad från alla felridningar jag gjorde i första, Lätt B:2. Vilket faktiskt förvånar mig då jag hade stenkoll på Lätt B & var osäker på Lätt A när jag kom till tävlingen. Antar att jag skämdes lite över mina missuppfattningar första gången så jag ville inte vara med om det igen, haha.

Jag är överlag nöjd med min insats, trots att det inte gick så bra. Vi kom i alla fall iväg & genomförde programmen, vilket var mitt mål. Det var en upplevelse i sig & ja, det är ju bättre att börja dåligt & trappa sig uppåt än tvärtom. Så härdan framöver kan det i princip bara gå bättre.

Här får ni se massor av bilder på mig & min snygga kompis på tävlingen i Billdal. Billdals ridklubb var verkligen en trevlig anläggning. Mycket härlig tävlingsmiljö måste jag säga. Sen så träffade jag även nhrk's före detta ridhuschef & även min förra ridlärare som var överdomare på tävlingen. Jättekul att träffa henne, var ett tag sedan sist. Det var hon som hittade min förra häst, Coco, åt oss, men hon har aldrig sett Boston innan. Så det var roligt att få visa upp min prins, & hon sa att han såg väldigt trevlig ut. Sånt blir man glad av :)

Tre favoriter i en bild, mamsi, papsi & gurkan<3 också mitt kära tävlingsteam, cred till de som gjorde min söndag en aaaaning lättare (ja det hade ju inte hänt något utan de)

Annars har det inte hänt så mycket intressant i mitt liv. Skola, jobb, stall, precis som i vanlig ordning. Mycket att tänka på just nu som sagt. Jag har blonderat mitt hår, eller snarare sagt, Karin & Ida blonderade mitt hår; det var ju ett tag sedan sist. Nu ser jag alltså ut som ett ljushuvud, vilket smälter ganska bra in i min numera bleka hy haha. Däremot fick jag stress utav att nyanserna i håret blev helt kaos. Tydligen är mitt hår extremt känsligt längst fram vid ansiktet, så de tog jädrans bra med efterbehandlingen, till & med FÖR bra. Där är håret alltså lite silveraktigt medan resten av håret ät blond.. Jaja, har köpt ett schampo från märket Lanza, produkten heter "Healing color care" som ska jämna ut håret & få bort knasiga toner men samtidigt bibehålla den "korrekta" färgen, jag tror ni förstår vad jag menar :)

Boston var så söt häromdagen. Anna & Elin i stallet har nämligen fixat nya hagar till våra hästar på grusplanen vid stallet. Elins häst Mata Harie & Boston går ju ihop, så de fick en hage & även Capri & Örnen - Annas hästar - fick en hage precis bredvid. Men jag fick då ett samtal av Anna igår där hon berättade att Boston hade slitit sig igenom tråden (det var alltså ingen ström) mellan hagarna för att kunna komma in till den andra hagen där Capri & Örnen går. Detta resulterade till ett svullet parti på bogen & ja, att Boston lyckades öppna upp tråden mellan hagarna så att de fyra hästarna då gick alla tillsammans. Tydligen gick det bra & de fyra blev vänner med en gång, så nu får det förbli så. Jag garvade så mycket när Anna berättade detta för mig, Boston är så himla charmig. Tur nog gör svullnaden på bogen honom inget ont, & det var min enda oro. Mat & hästkompisar är ju det bästa han vet & det är jag väl medveten om. Han är verkligen nyfiken på alt & ALLA & han är så snäll mot alla. Älskar sällskap. Han fick i alla fall som han ville, så A for effort säger jag bara.

Men hörni, nu blev det ett väldigt långt inlägg här. Haha, så blir det när man inte bloggar på en vecka, så jag får väl skylla mig själv. Nu ska jag jobba, barnvakt är det idag som gäller. Hoppas ni får en trevlig lördag, så hörs vi (förhoppningsvis inte om en vecka denna gången). Puss & kram!

Så nöjda & så söta! Nawww

Likes

Comments

Några oldies från mitt fotoalbum.

Idag är en dålig dag. Inte just för att det är fredag den trettonde, utan bara för att. Vissa dagar kan man inte riktigt sätta ord på hur man mår & varför man mår som man gör. Idag är en sådan dag.

Min spontana känsla är att jag vill gräva ner mig i min säng, gömma mig & aldrig flytta på mig. Men jag vet samtidigt att detta bara är ett temporärt mående som kommer gå över förr eller senare. En lätt depression som pågått några veckor nu, vilket jag ibland behöver genomlida. Jag vet också att det inte hjälper att gömma sig från livet & bara ligga i sängen dag ut & dag in; det kommer snarare sagt förvärra hela situationen.

Vad jag ska göra nu är alltså att försöka uppehålla mina vardagliga rutiner, umgås med vänner som får mig att må bra & framförallt spendera kvalitetstid i stallet, för i stallet mår jag alltid som bäst.

Bild från dagen då Boston blev min. Jag kommer ihåg denna dag som om det vore igår. Lycklig Filippa så att säga. Inte för att jag ser speciellt glad ut på bilden, men jag kan lova er att det just då var den bästa dagen på länge.

Här sitter jag på bussen påväg till stallet. Skolveckan är slut ännu en gång. Tiden går så fort, redan oktober. Jag har hemsk huvudvärk, men jag får helt enkelt hålla tummarna att smärtan går över efter lite hästsdoft & mys med min lilla gris.

Idag ska jag träna stenhårt på dressyrprogrammen inför tävlingen på söndag. Får helt enkelt se hur det går.

Puss & kram

Likes

Comments

Bilder från den senaste veckan. Allt ifrån tårar till skratt, men mest tårar.. jag är inne i någon slags period just nu där ingenting går som det ska. Det känns som om allting går emot min vilja & slutar bara i irritation, ilska & tårar. När jag blir arg & stressad så gråter jag, så har det alltid varit. Jag gråter ofta & ibland ser jag det som en lättnad att vara få gråta ut & efteråt känns allt bättre. Som solsken efter regn. Men i perioder som denna så känns allt bara så grått, så deppigt & jag vet inte vad jag ska ta mig till & hur jag ska ta mig ur det. Ingenting hjälper, bara att låta tiden går.

Jag avskyr hösten.

Det finns mycket man kan tycka är mysigt med hösten. Varma stickade tröjor, mysiga jackor & sköna skor, löven får fina nyanser & man har alltid en bild framför sig om hur vackert allt ska vara. Man förbereder sig inför kallare årstider & mys-mode är på högspänn. Men, det är inte så jävla vackert i verkligheten. Glöm alla inspirerande höstbilder på Tumblr & Instagram. Hösten i Sverige går att definiera med fyra ord; grått, dassigt, blåsigt & regn. Självklart finns det undantag, som till exempel några av de senaste dagarna då solen vart uppe & vädret har varit bra. Men sen blir det kallare på natten, runt 0 grader & natten därpå är det 5 plusgrader. Temperaturen pendlar så mycket, hela tiden. Väderomslag är något jag är extremt känslig för & huvudvärken pågår nästan konstant.

Jag vill inte låta för deprimerande & nedstämd, men det är ett faktum att de flesta hjärtekrossande händelserna i mitt liv även har skett under hösten. För att dra det kort & inte nämna några namn så är det två väldigt närstående personer till mig som gått bort under hösten, & även min förra häst som gick bort för snart ett år sedan.

Jag menar inte att smutskasta höst, ni som tycker att det är mysigt får absolut göra det. Men helt ärligt så tycker jag att det är en otroligt onödig årstid. Det är som att jag själv bygger upp vinterdepressionen inom mig & går runt & är småirriterad hela tiden & bara väntar på att bomben ska släppa. Just nu får jag känslan om att livet är meningslöst & jag orkar inte någonting. Min energi ligger på minus & jag blir så frustrerad för jag förstår inte vad som är fel. Som att gå runt med konstant pms, & jag ska säga er - när jag har pms är jag inte en speciellt trevlig människa .. tjurig minst sagt.

Varför jag drog upp mitt hat mot hösten vet jag inte. Kanske också en del av min frustration & som vanligt är det bästa sättet att få ur sig allt att skriva ner det. En metod som för det mesta fungerar.

Världens sötaste nyckelring i form av ett litet bett. Jag dör.

Igår var jag inne i stan för återbesök på Lily Garden, för att fixa till mina naglar. Tråkiga nyheter att utövaren som jag gått till alla tidigare gånger, han har sagt upp sig & startat eget. Fick istället en annan, en tjej. Hon var definitivt mycket långsammare, men jag blev heller inte lika nöjd som vad jag brukar bli. Ni ser, ingenting går som det ska.

Nu ska jag inte vara sådan. Naglarna blev ändå fina, menar inget dumt. Men de hade kunnat bli bättre.. :) köpte mig en fin kaffemugg på NK som jag kan vara nöjd med istället haha.

Jag & mamma var en sväng på Hööks också, efter mitt besök i Göteborg. På agendan hade vi att köpa ett stalltäcke till Gurkan. Men såklart var täcket för litet så det måste vi byta. Jag som behövde ett täcke nu nu.. Något jag avskyr (mer än hösten) är att leta täcken till hästar. Det är alltid så mycket meck när köpt ett täcke i samma storlek som man alltid köpte, kommer till stallet & provar & det inte passat. Jag blir så matt. Då ska vi absolut inte tala om vilket täcke man ska köpa från första början. Det finns ju så många! Herregud jag blir typ yr i skallen.

Självklart kommer man aldrig ut ur en ridsportsbutik med endast en produkt. Vi köpte en sadelgjord, riktigt behövligt då min är spårlöst försvunnen, & lite grejer för upphängning av hönät, transportskydd, sporremmar, silverschampoo & gelé som gör mannen sträv för att underlätta knoppning.

Jag ska ju då som sagt tävla på söndag. Sjukt nervös, har inte tränat jättenoga på programmen men det ska gå bra ändå. Jag kan de utantill, bara när det väl kommer till kritan ska jag göra rätt. Håller på att göra en tidsplan inför söndag, måste räkna baklänges; om första start är 8:45, när behöver jag stiga upp ur sängen för att hinna med allt förarbete? Det är inte lätt ska jag säga, men här gäller det att planera ordentligt & man får inte glömma marginal utifall att något går snett. Ni kanske förstår hur stressad jag är.

Mina planer för gårdagens hästvistelse var träna träna träna. Men istället blev jag meddragen på en hopplektion på ridskolan där bara tre andra var med. Boston blev så lycklig när han förstod att han skulle få hoppa, & vad gör mig gladare än en lycklig häst? Ingenting.

Kanske känns han mer lösgjord & mjukare när jag rider idag när han fått hoppa lite. Han är ju så duktig, men med tanke på att vi sällan hoppar så blir han så stark & springig när vi väl gör det. Borde väl få in rutin på det hela så att han får kämpa lite också & inte bara förlitar sig på farten. Hoppa med teknik ska det vara, inte fart. Jobba, sitt tillbaka, halvhalt, håll om med skänkeln, sitt kvar, sitt kvar, ha honom hos dig lalala. Shit, vilken pers. Men så sjukt roligt. Kommer lära mig massor med denna fantastiska häst :)

Boston är den som kommer hjälpa mig att ta mig igenom denna period, denna hemska så kallade hösten. Så länge jag har fötterna på jorden kanske det mesta löser sig med tiden.

Puss & kram.

Likes

Comments

Efter x antal snooze imorse vaknade jag när mamma kom in till mig & berättade att det var bara 3 grader ute. Jag spände upp blicken & utropade ett frustrerat "seriöst"(?!). TRE GRADER? Det är fyra grader från minus (matregeni?), alltså vad händer. Snart är det vinter på riktigt :(

Snart är skoldagen & även hela skolveckan slut. Direkt efter skolan ska jag till stallet & dressyrträna. Blev ingen träning i onsdags som ni troligen förstod, utan istället medverkade jag oplanerat i blåbärshoppningen. Det gick lite si sådär, Boston sprang järnet runt hela banan & hur mycket jag förökte bromsa med magen & trots alla tusen små halvhalter så gick det i räserfart ändå. Hade det varit tävling så hade jag definitivt inte vart nöjd med vår insats, men med tanke på att vi inte hoppat på fyra veckor med dessutom en vecka sjuk häst så hade jag överseende. När han såg hindrena blev han pigg & när han förstod att det var hoppning som gällde för även honom & inte bara alla andra hästar & ponnys i manegen så blev han överlycklig. Lycklig häst = lycklig ryttare, i de flesta bemärkelser. Jag är nöjd. Boston fick hoppa & Boston var glad, vilket också innebär att han verkligen är frisk & kry.

Måltid nummer ett & nummer två på Nello. Tortellini med svampsås & parmesan samt en pizza med chèvre, honung, valnötter & rödbetor. Så himla gott & nu är vi minst sagt mätta & belåtna.

Var även inne på akademibokhandeln en sväng för att köpa en svart pilotpenna i 0,5. Men jag har ju som sagt någon slags av fetish för dessa pennor så jag köpte en metallicrosa & en blå till min lilla samling.
På det köpte jag en "'målarbok för vuxna". När Boston var nere i Helsingborg hade jag ingenting att göra & till en början virrade jag runt som en berusad höna hemma, i panik & oro över min stackars häst. Då var det mitt sätt att samla mig; att färglägga.

Tills vidare säger jag puss & kram.

Likes

Comments