Igår på stan stannade jag till på Bunches by Blomrum och fick med mig ett fång buketter. Jag brukar varva att handla på Bunches och Linnégatans Blomsterbutik beroende på vart jag håller till på stan.

Iallafall så blev det bl.a. en bukett med aprikosfärgade ranunkels till köksfönstret. Vasen köpte vi på Zara Home i Budapest. Och jag är verkligen såååå nöjd, den är urfin. Vi har ju inte jätte djupa fönsterbrädor så det är lite svårt att hitta snygga lampor (den i fönstret ska bytas ut så fort vi hittar nått som passar) och vaser som passar..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Alltsåå ååååååååh va gött! Solen skiner som bara den och värmer på gött här i götet. Det blev ytterligare en dag med jobb hemifrån då min bror lånar bilen så får jag helt enkelt fixa allt hemifrån. Men helt ärligt, det är juuu helt ok en sån här dag!

Jag och lilleman tog en promenad precis och stannade till för en stund, lutade oss (lr mer bara jag) bakåt mot en vägg och bara lät solen gassa på, iaf lite D-vitaminpåfyllning. Sen så har jag fixat vår "menytavla" (den är från Granit) så nu ska den bara hängas upp. Nu väntar mer jobb och fixa lite här hemma. Njut av solen folk!!!

Likes

Comments

Tröja med skjortdel vid ryggen från COS, svarta byxor från Zara.

I helgen när vi var i Budapest så shoppade vi lite. Kanske tråkigt att gå i samma butiker som redan finns hemma men äh, att shoppa är ju alltid trevligt hemma som på bortaplan. Men tröjan införskaffades iaf på COS i Budapest och byxorna är sedan tidigare köpta på Zara, grymt bekväma med lite resår i midjan och perfekt längd och passform över benet.

Likes

Comments

Idag jobbar jag hemifrån. Tänkte även knö in några ärenden på stan samt att vi började morgon med ett tidigt tvättpass, vilket var behövligt efter helgen i Budapest. Idag blir det även en långpromenad med lilleman till och runt Kungsladugård. Tyvärr så är det ganska grått här i Göteborg och lite ruggigt men förhoppningsvis kanske solen kan kika fram på långpromenaden. Kanske att vi tittar in i några antikbutiker om man nu får ta med sig lurven in.

Så vad gäller idag?! Tvättpass, jobba, långpromenad, snabblunch, ärende på stan, jobba och sen blir det nog att slänga ihop middag. Chooppchoop bara att köra på!

Likes

Comments

Ja det var ju ett tag sedan man var här inne och skrev några rader, tyvärr. Men jag orkade inte. Det senaste halvåret har varit för jävligt för mig. Har varit så sjuk att jag inte vetat vart jag skulle ta vägen. Så pinsamt liksom att jag inte visste hur jag skulle hantera det, vad säger man, hur förklarar man. Men nu, eller snarare för två veckor sedan fick jag nog. Jag nådde botten, eller det kändes verkligen som det. Jag ringde till min avdelning på sjukhuset och sa i princip "tar inte detta död på mitt liv så tar jag död på mitt liv. Kanske låter väldigt dramatiskt, men det var jag så jag kände, jag orkade inte mer, inte en sekund av detta mer.

Nu undrar ju säkert alla vad det är haha. Jo men det började sommaren 2015, precis när jag och L träffats. Jag började få jätte svullen mage, och svårt att gå på toa (alltså totalt STOP, det kom ingenting, tog i för kung o fosterland). Dagarna gick och toalettbesöken blev allt glesare. Men jag tänkte "eh det löser sig, kroppen fixar detta". Men så började hösten närma sig och kroppen hade inte alls löste det, så jag tänkte jamen jag måste väl vara jävligt förstoppad då. Så jag gick till apoteket och köpte diverse hjälpmedel, icke sa nicke, det var inte så mycket till hjälp.

Men redan här kändes det så tabu, så jävla pinsamt. Liksom gå till läkaren och säga att man inte kan baja!!! Speciellt pinsamt kan ni tänka er när man är nykär och man är sådär extra fin i kanten. Det där extra fin i kanten spelades över ganska fort då L förstod att det faktiskt är nått som inte står rätt till.

Efter nyår kände jag väl att det var dags att få hjälp, åkte till vårdcentralen, pratade med en läkare, fick lite mediciner, hjälpte inte, ja ni fattar... Så lite där glömdes jag bort mellan stolarna när läkaren slutade.

Våren närmade sig, solen kom med värme och uteserveringarna blev fler, hängde bort dunjackan, körsbärsträden började knoppa och man hoppades varje sekund att de skulle slå ut, jag och L blev sambos och all fokus på att starta ett nytt liv och fixa till i vår lägenhet. Men fortfarande var jag kass i kistan och kämpade varje dag med toabesöken.

Till slut ringde jag tillbaka till vårcentralen och då fick jag reda på att läkaren slutat och så där fick jag en ny läkare och ett läkarbesök. Här hände det saker. Min läkare Karin (bäst) fattade direkt att nått inte stod rätt till och fattade inte alls hur jag orkat gått med det här. Det var ju en basal human faktor som inte fungerade, inte konstigt att jag mådde som jag mådde. Jag blev remitterad till Sahlgrenska på två röda, och där är jag fortfarande, inskriven som patient, men alltså inte inlagd. Jag har gjort massvis med undersökningar, röntgen, druckit kontrastvätska och röntgats (det var fruktansvärt, så jäkla äckligt, kräktes det första jag gjorde när det var klart) ultraljud, käkat kapslar i en vecka och sedan röntgats igen, slang igenom näsan ner i magen, slang i rumpan (ja den ni, de e mys, även där kände jag fyy fan vad pinsamt). Och tillslut kom väl nån slags form av diagnos... IBS.

Jag började äta mediciner i mitten av augusti, vilket var en lycka för jag skulle läsa en kurs som började i september. Medicinering funkade!!! Eller njaee, i en månad, sen så blev substansen normaliserad i kroppen och effekten försvann. Men jag fortsatte äta tabletterna för att inte skapa kaos i kroppen utan med hopp att de ger nån slags effekt.

Samtidigt börjar jag gå på en en behandling som heter bio-feedback (ni kan googla det) ungefär var tredje vecka dock utan större resultat. Gör det fortfarande....

Vad hände för två veckor sedan då, när jag nådde botten? Medicinerna funkade inte, även receptfria hjälpläkemedel från apoteket gav ingen verkan. Jag var totalt desperat. Eller snarare sängliggandes i 6 dagar med feber, kramp och orkeslös kropp, noll aptit och en mage som den kändes att den skulle sprängas (aka gravid i 9 månaden).

Jag orkade inte mer. Jag orkade inte oroa mig varje dag, varje vecka och tänka "okej, nu var jag på toa, då behöver jag nog gå om 2 dagar o gör jag inte det så måste jag lösa det då för att vi ska bort på den middagen sen så är det kalas hos dem o efter det ska vi hälsa på där...blablabla. Många dagar har jag varit sängliggandes, kanske 2-3 dagar i veckan ungefär. Vi har inte kunnat planera nått, för vi har aldrig vetat hur jag skulle må. Många planer har fått ställas in och byts ut mot kramp och sängliggandes.

Men då när jag ringde för två veckor sedan och sa jag orkar inte mer, jag vill inte mer så fick jag ny medicin. Och den funkar, än så länge. Och det är så jävla skönt att inte behöva tänka på det, bara leva, LEVA!!! Denna sjukdom har skapat så jäkla mycket ångest, panik och fysisk stress på min kropp att jag bara hoppas att denna nya medicinen ska funka. För jag tänker inte återvända, jag vägrar, jag vill inte, jag kommer inte orka det.

Status-mms till L, dagar jag varit hemma och mått pyton och uppdaterat honom om läget. Dessa bilder symboliserar väl lite hur jag mått:)

Likes

Comments

​HEJ!!! Jag är redo, nu kör vi! Är inte det vad måndagar är till för, att börja om, en nystart, tänkte jag igår när egentligen planerade att skriva detta inlägg. Men så sprang tiden iväg och måndagen försvann. Men dag som dag, nystarter skiter väl i vilken dag det är?! 

Det senaste halvåret har varit brutalt, vilket jag tänkte berätta om i nästa inlägg. Detta är anledningen varför jag inte bloggat, jag har försökt överleva, hållit huvudet över vattenytan, knappt. Men nu hoppas jag på nya tag och mycket energi, och vem får inte en massa energi av att våren snart är här?!

SO BRING IT ON, LETS BLOG!

Likes

Comments

​I tisdags hängde jag en snabbis med Anna, vi drog ner på stan sent, nära stängningstid. Vad skönt det var, inget folk nästan! Svängde in på Bunches och fick med mig ett fång blommor. Hemma har vi nästan alltid färska blommor, det gör så himla mycket för hemmet, fräscht och hemtrevligt.

Likes

Comments

Redan direkt efter "sommaren" när jag började jobba och plugga igen kände jag att jag måste åka iväg, helst till sol och bad. Men då vi båda har alldeles för mycket att göra på hösten och att ta ledigt en vecka inte alls skulle funka så tänkte vi att Budapest skulle ju varit trevligt. Men sen så bokade Ludde in en weekendresa till London med grabbarna och jag bokade en weekendresa till Rom med brudarna så kände vi att hmm ännu en weekendresa var inte så lockande. Så då föll det ganska enkelt och snabbt på Köpenhamn. Inte långt bort, bara fredag-söndag men ändå semester. Nästa helg tar vi tåget ner och ska bara njuta och slappa, äta gott, wienerbröd och smörrebröd o sipra kaffe läääänge. 

Likes

Comments

​I måndags var jag och mamma på bio. Vi gick till den nya, Göta, som ligger på Götaplatsen. Väldigt mysig och liten. Vi såg "Love & Friendship" en Jane Austinfilm. Den var super kass!!!  Fast det verkade vi vara ensamma om att tycka för bakom mig och mamma satt ett gäng medelålders kvinnor som skrattade vid första meningen i filmen och jag o mamma undrade vid varje skratt om vi missade det roliga... Tillslut blev det att jag och mamma skrattade också, fast åt dem..haha

Likes

Comments

​I helgen hade vi våran (mammas&pappas) årliga middagstradition i oktober med skaldjur. Jag och Augustus åkte ut till ön redan på torsdagen och myste hela helgen. På lördagen kom hela gänget i form av svärföräldrar, moster och kusin. En mycket trevlig tradition!

Likes

Comments