Så vad har hänt sen sist? Jag borde uppdatera lite mer frekvent. Förra veckan så hände det inte så speciellt mycket under själva veckodagarna, men helgen var desto roligare! På lördagkväll så kom Ellen hit! John och barnen var och lyssnade på en symfoni så med undantag för Melissa hade vi huset för oss själva. Vi lagade tacos med min från Sverige medhavda tacokrydda och sen åt vi glass och såg på film. En riktig myskväll vilket jag tror att vi båda behövde! Dagen efter så drog vi oss på förmiddagen innan vi begav oss till fiket Amelie's French Bakery för att äta lunch. Därefter så gick vi faktiskt på bio! Vi såg en film som heter Stronger som handlade om ett av offren vid explosionen vid Boston Marathon för några år sedan. Den byggde på en verklig historia och var faktiskt ganska bra. Kan rekommenderas! När vi sedan kom hem, och Ellen skulle ta sin bil och åka hem till sig så frågade Melissa om Ellen inte ville sova över en natt till. Hon visste att Ellen skulle sova själva och eftersom att det var något som heter Columbus day på måndagen så var alla lediga och jag behövde alltså inte dra upp barnen i ottan morgonen efter. Så det slutade alltså med att Ellen sov över här i två nätter. Hur mysigt som helst och jag är verkligen så glad över att jag har fått en så fin värdfamilj som bjuder hit mina kompisar bara sådär!

Den här veckan har sedan flutit på som vanligt med träning, städning, bilkörning, mathandling, läxläsning osv. Igår torsdag så träffade jag en tysk tjej för att fika. Vi åt cupcakes med frosting som var större än själva muffinsen vilket jag uppskattade eftersom det var det godaste! Den här helgen ska familjen iväg på camping med Andrews Boy scouts och jag ska alltså vara själv. Efter att ha frågat och fått ett nej från 7 olika personer om de var lediga och kunde äta middag med mig ikväll så hade jag ställt in mig på att det bara skulle bli jag och djuren, men då smsade Ellen. Det visade sig att hennes hostmum gett henne ledigt ända till måndag, så förhoppningsvis får hon komma hit ikväll och sova över igen! Men om inte det går så är det inte hela världen för vi har storartade planer inför morgondagen!

Kram Filippa


PS. Idag är det två veckor kvar tills jag ska åka till New York och träffa min alldeles egna och dessutom världens bästa familj! Jag längtar ihjäl mig!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Så nu har jag alltså varit här i över två månader! Som jag skrev i det förra inlägget så känns det som att jag har varit här längre! Något som är lite tråkigt är att de flesta andra au pairer jag träffat jobbar på dagarna så det gör det lite långtråkigt för mig! Ellen är ju dock ledig samtidigt, men eftersom att hon bor 40 min bort och dessutom har lite begränsat med användningen av bil så är det svårt att få till det. Men i onsdags förra veckan så åkte jag ut till henne för att spela frisbee-golf. Vi mötte andra som hade hela väskor med massa av frisbees, men jag och Ellen hade bara varsin. Vi fattade inte riktigt och hittade på egna regler, men det var roligt! Sedan åkte vi till en restaurang som heter Crackel Barrel för att äta lunch. Vi har varit där förut och då hittade jag en tröja som jag ville ha men den fanns inte i min storlek. Det gjorde den däremot idag så jag köpte den! Jag vet att jag är töntig, men jag har alltid velat ha en jultröja!



För några veckor sedan hittade jag en annons om att man i Charlotte kunde köpa biljetter till att titta på den första Harry Potter filmen samtidigt som en symfoniorkester spelade! Jag kollade, men tyckte att biljetterna var alldeles för dyra och att de få platserna som fanns kvar var alldeles för dåliga! Jag nämnde det ändå för Melissa i förbifarten, och några dagar senare sa hon att hon tänkte köpa biljetter om jag ville följa med! Så i lördags begav vi oss alltså ner till stan för att kolla på detta! Barnen tyckte att det var jätte spännande och hade klätt ut sig och så. I foajén kunde man pyssla sin egen trollstav och prova på att spela olika instrument. Men när själva konstarten började så visade det sig att det var just det - en konsert. Det var bara instrument, ingen film över huvudtaget. Det visade sig att Melissa hade köpt biljetter till en annan grej än det jag hade pratat om. Det var mysigt och kul, även om jag blev lite besviken. På vägen hem från konserten stannade vi för att köpa pumpor. Familjen har nämligen pyntat för Halloween redan! Lite överdrivet tycker jag, men kul! Senare på kvällen så träffade jag en tysk tjej som heter Alicia. Vi gick till en restaurang som heter The Cowfish som har sushi och hamburgare. Det var tredje gången jag åt mat därifrån och det har varit lika gott varje gång. Det är inte så dyrt heller och ligger nära mitt hus så jag kommer säkert äta där fler gånger!

Kram Filippa

Likes

Comments

I Lördags så var det en festival i Freedom Park med det fyndiga namnet "Festival in the Park". Jag och Ellen gick dit för att kolla en sväng. Längs med hela sjön så var det små vita tält uppställda där folk sålde mat och olika konstgrejer som de gjort. Jag var nära på att köpa en elefant gjord av en Colaburk, men så blev det inte. Istället köpte vi isglass för att svalka oss i den trettiogradiga värmen, och sen satte vi oss i skuggan och åt falafel. Efter det åkte vi till ett köpcenter i närheten för där fanns ett café som jag sett på Instagram som vi ville besöka. Det heter "Amelie's French Bakery" och är alltså ett franskinspirerat café med massor av goda franska bakelser. Inredningen är också väldigt speciell. Det fanns hur många konstiga detaljer som helst att titta på, exempelvis en lampa gjord av durkslag, en hylla som föreställda en gigantisk kavel och en bild på Napoleon där han rekommenderade gästerna att köpa Napoleonbakelser. Super roligt café med gott fika så dit kommer jag gå igen! Efter det tog jag med mig Ellen till bokhandeln Barnes & Nobles som Nora visade mig innan hon åkte. Jag köpte världens finaste suduckobok och ännu en till klassiker i fint omslag, nämligen "The Odyssey". De där klassikerna är så otroligt fina och kostar bara 10 dollar styck, men nu måste jag börja läsa de jag har innan jag köper några fler.



Jag tycker att det är skönt att träna på morgonen direkt efter att jag har lämnat barnen och idag var jag med om en märklig grej när jag var på gymmet. Jag brukar åka dit på tisdagar eller torsdagar för då har jag hela salen för mig själv tills det börjar en yogaklass vid 9.30, men imorse kom det in två tjejer redan vid 9.00. En av tjejerna kom fram till mig där jag stod vid kanten längs med ena väggen och frågade om hon fick rulla ut sin yogamatta. Självklart sa jag och fattade ingenting, varför frågade hon mig där i hörnet om lov när det fanns ett nästan helt tomt rum på typ 20x30 meter att använda? Då började hon flytta på mina vikter och RULLA UT SIN MATTA 2 CM FRÅN MIN MATTA???!!! Hon tog god tid på sig och var väldigt noga med att mattkanten hamnade exakt parallellt med skarven mellan två golvplankor. När hon var nöjd så slog hon sig ner på mattan och började skriva i en anteckningsbok. Jag bara glodde på henne, men blev tvungen att flytta på min matta för att hon inte skulle vara i vägen och därmed få en tjottablängare i huvudet när jag gjorde mina övningar. Det var ju inte precis ont om plats i rummet, men om hon absolut måste lägga sin matta på exakt den platsen med millimeterprecision så kanske hon kunde vänta tills jag gick? Det var ju liksom en halvtimme kvar till passet började och bara en annan yogaperson i rummet så hon hade ju inte precis bråttom. Jag vet att svenskar kanske är lite knäppa på det här sättet, men jag kände VERKLIGEN att hon inkräktade på mitt personal space så att säga. Jag undrar om en amerikan hade reagerat likadant som jag eller om det hon gjorde är normalt här. Hur som helst tyckte iaf jag att det var väldigt konstigt gjort.


Vet ni förresten att på torsdag så är det den 28 september vilket innebär att jag har varit hos familjen i exakt två månader? På något konstigt sätt så tycker jag att det känns som att jag har varit här mycket längre, jag har upplevt så himla mycket olika saker! Känns mer som tre månader. Och imorgon, onsdag, är det den 27 september och exakt en månad kvar tills jag ska få träffa min saknade familj igen! Vi ska ses i New York och jag längtar sååå!

Kram Filippa


Likes

Comments

Det är nästan två veckor sedan jag skrev sist. Ursäkta för dålig uppdatering, men här kommer ett megalångt inlägg som kompensation. Jag tar det från början.

Dagen efter att jag skrev senast, alltså fredagen den 8e september, så gick bilen sönder. När jag skulle hämta upp Andrew och Johnny från skolan så slutade helt plötsligt radion att fungera på vägen dit. När de hade satt sig i bilen och jag börjar köra så börjar alla lampor på instrumentbrädan blinka, och bilen hackar liksom fram. Jag hinner komma ut på vägen, men vänder tillbaka till skolans parkering och stannar bilen. Sen gick den inte att få igång. Vi blev tvungen att ringa Melissa som fick komma och hämta oss och även ringa en bärgningsbil. Jag fick världens adrenalinpåslag när det hände, blev super rädd för att bilen med barnen i skulle stanna mitt på vägen mellan alla andra bilar. När vi kom hem var jag alldeles darrig och hade spagettiben, men allt gick ju bra. Vi fick tillbaka bilen några dagar senare, jag vet inte riktigt vad det var för fel förutom att den är gammal och att saker går sönder på gamla bilar. Det tog flera dagar innan jag kunde köra bilen avslappnat igen, det kändes som att jag satt på en tickande bomb.

Samma dag som bilen gick sönder var det dags för att se på min första amerikanska fotbollsmatch. Det var elever (high school tror jag) från barnens skola som spelade mot ett annat lag och Claire var cheerleader. Alla tjejer på lower school fick chansen att vara med på ett nummer i halvlek och Claire hade stannat kvar efter skolan hela veckan för att öva. Det var kul att se för hon hade så roligt. Själva fotbollsmatchen var väldigt lång och det blev lite långtråkigt för jag fattade inte reglerna och hade svårt att hänga med i spelet. Men det såg kul ut, jag hade gärna velat prova att spela!




Under resten av helgen så träffade jag på lördagen två tyska tjejer som heter Nina och Alicia. Vi åt lunch, supergod glass och åkte till ett köpcentrum som ingen egentligen ville åka till. På söndagen träffade jag Ellen igen. Vi åt brunch på ett ställe som heter Cracker Barrel. Det var inrett lite som en fjällstuga och var ganska mysigt faktiskt! Men det var väldigt mycket folk, jag har upptäckt att det alltid är det på restauranger vid den tiden på söndagar för folk åker dit efter kyrkan. Jag åt iaf pannkakor med persika och det var väldigt gott! Sedan skulle vi åka till en park för att spela frisbeegolf, men det visade sig att man behövde ta med sig sin egna frisbee vilket vi inte hade. Det slutade med att vi gick till ett café där vi spelade kort innan vi båda behövde åka iväg på våra au pair möten (tyvärr är vi inte i samma grupp). Ellens grupp skulle gå på en klass i självförsvar medans min grupp skulle till ett ställe som heter Kinetic Heights. Det är som en höjdhögsbana inomhus. Det var riktigt roligt faktiskt även fast det bara var ungefär 8 m högt upp. Det hela avslutades med en linbana som var det roligaste av allt.


Under veckan som följde (förra veckan) så gjorde jag inte speciellt mycket på dagarna förutom att träna, tvätta, läsa och sådana saker. Det är lite tråkigt, för den enda jag känner som har tid att ses på dagarna är Ellen och hon bor ju 40 minuter härifrån. Det kan bli lite jobbigt att ses en vardag, men förra veckan så sågs vi på lördagen istället. Hon och den andra svenska au pairen Tilda skulle gå på bio och se filmen IT, men jag ville inte följa med hahah för jag är för feg. Därför träffades jag och Ellen lite tidigare för att ha picknick. Jag visade henne en affär jag har hittat som säljer Ballerinakakor och sedan inhandlade vi även lite mat på mataffären Harris Teeter. Därefter åkte vi till en park som heter Freedom Park och dukade upp vår mat på en liten ö som ligger i mitten av parkens sjö. Det verkligen så mysigt! Det är så skönt att ha Ellen här, dels för att vi är väldigt lika och för att hon är härlig att umgås med, men också för att hon är svensk. Det är lättare att vara sig själv på svenska och jag kan liksom slappna av lite när jag är med henne.



Efter picknicken så åkte Ellen vidare till bion medans jag gjorde mig redo för en kväll med familjen. Melissa, jag och barnen packade ihop oss i bilen och åkte 40 minuter utanför stan för att träffa en kompis till Johnny och hans föräldrar. Vi skulle gå någon slags kinesisk ljusutställning. Det bestod av olika områden med djur och växter i något slags uppblåsbart material som lös. Visst var det lite mysigt att gå omkring där när det var mörkt, men jag tyckte mest att det var löjligt och lite ovärt att slösa pengar på. Men barnen hade iaf kul!



Under söndagen och den här veckan har jag inte gjort något speciellt precis och inte har jag några planer för helgen heller. Jag hade tänkte fråga Ellen om hon antingen ville åka till Carowinds (ett nöjesfält) eller bergen för att vandra, men igår så frågade Melissa och John om jag kunde tänka mig att vara barnvakt på lördagkväll. Eftersom att båda dessa aktiviteter kräver en heldag så får det bli en annan helg istället, men jag får försöka komma upp med något annat att hitta på. Det är svårt att komma på något annat än att typ äta lunch eller åka till något köpcentrum, för jag vet inte riktigt vad man kan göra här! Jag har googlat, men inte hittat så jätte mycket. Men det ger sig nog!

Kram Filippa


Likes

Comments

Så i fredags satte vi oss alltså i bilen och begav oss mot Chattanooga, Tennesse! Resan tog ungefär 6 timmar så vi gick till sängs direkt när vi kom fram. På lördag förmiddag åkte familjen till Johns mammas minnesstund medans jag blev kvar med Rosie. Efter ett tag så tog jag med mig henne på en promenad längs med floden som gick genom staden. Staden var ganska mysig, men utanför downtown så kändes det lite ruffigt. Tydligen är staden känd för att det var ett viktigt slag där under amerikanska inbördeskriget. Därefter åt jag en jätte god sallad på en restaurang innan vi gick tillbaka till hotellet och inväntade resten av familjen. På kvällen så åkte vi och spelade bowling med Johns syskon och deras familjer! Det var riktigt roligt, men det roligaste var dock att se hur förvånade de andra (Johns familj) var över hur pass duktig jag var. De trodde typ inte att det fanns bowling i Sverige och att det var första gången jag spelade haha! På söndagen så satte vi oss i bilen redan vid klockan 10 för att komma hem i någorlunda tid. På hemvägen så åkte vi genom några berg som heter "Smoky mountains". De var väldigt gröna och fina med mycket träd, men det skulle nästan ha kunnat vara i Sverige. Överlag så tycker jag att landskapet här är ganska likt Sverige. Även fast jag inte såg så mycket av staden Chattanooga (inte mycket att se dock den är ju liten) så är jag glad att jag följde med!

Idag, onsdag, skulle jag och Melissa åka iväg för att jag skulle försöka ta mitt amerikanska körkort. I vissa stater räcker inte internationellt körkort utan man måste ha körkort för själva staten och såklart så är North Carolina en sådan stat. Trots att Melissa hade ringt försäkringsbolaget flera gånger tidigare dagar för att be dem skicka en pdf-fil på att jag är med på deras försäkring så hade hon inte fått något. När vi tillslut fick den hade klockan hunnit bli mycket och vi kom inte dit förens 10.15. Då var det redan fullt av folk!!! Vi kom inte därifrån förens 6 timmar senare och när vi kom hem vid 5 hade jag inte ätit på 10 timmar... Men tillbaka till själva provet. Jag var inte så orolig över körningen, men ganska nervös inför teorin. Först fick jag kolla på några olika skyltar och förklara vad de betydde. Därefter var det ytterligare fyra skyltar som man skulle förklara, men det såg ut som att du såg dem bakifrån så man såg bara formen. Jag klarade alla dessa men sen var det dags för själva testet. Man fick 25 frågor och behövde ha minst 20 rätt. Så fort man fick 20 rätt så hade man klarat det, det är alltså inte säkert att man behöver svara på alla frågor. Jag fick 4 fel och klarade mig alltså precis! Därefter var det en kort uppkörning på 5-10 min där jag fick köra ut på en lite större väg, sedan köra in på en mindre, göra en three point turn, tvärbromsa, stanna vid stoppskylt och sedan köra tillbaka. Oroväckande lätt men skönt för mig! Väldigt skönt att ha klarat detta och ha det överstökat.

Just nu är det en orkan, hurricane Irma, som kanske är på väg åt vårt håll. Den är skala 5/5 och den största som någonsin uppmätts på Atlanten. Det är fortfarande för tidigt för att veta om den kommer komma hit, men oavsett vad så kommer vi nog få mycket regn i slutet av denna/början på nästa vecka! Jag är lite orolig faktiskt för den här är ännu större än den i Houston, men det ska nog gå bra!

Kram Filippa



Bilder från Chattanooga!

Likes

Comments

Nu är första hela skolveckan till ända. Det har flutit på bra, men än så länge så har barnen inte så mycket läxor och aktiviteter. Det kommer bli mer att göra nästa vecka! På dagarna har jag pluggat mycket körkortsteori. Det mesta är samma, men det är ändå mycket att lära sig t.ex. hur säger man vattenplaning och högerregeln på engelska? I onsdags var jag med Ellen! Först åkte vi till Ikea för att äta pannkakor. Sedan gick vi raka vägen till matavdelningen där jag köpte köttbullar, knäckebröd, drottningsylt och lite lösgodis. Därefter åkte vi till mallet Southpark. Jag hittade en jätte fin klänning som jag fick billigare eftersom att en knapp hade trillat av. Sen gick vi vidare till cheesecake factory, denna gång för att smaka på cheesecake! Måste faktiskt säga att jag blev lite besviken, de såg ju så goda ut!

I onsdags så började det klia super mycket i mitt huvud. Det kändes konstigt eftersom att det inte har kliat någonting under min lusbehandling så jag var helt säker på att lössen hade kommit tillbaka. Igår, torsdag, ringde jag alltså till luscentret och jag fick en tid bara 20 minuter senare så det var bara att kasta sig i bilen. Sån tur var så hade jag inga löss! Jag hade egentligen en tid för återbesök i nästa vecka men jag vågade inte vänta för jag ska nämligen dela säng med Andrew och Claire i helgen. Just nu sitter vi i bilen påväg till en stad i Tennesse som heter Chattanooga. Johns mamma gick bort för några månader sedan så vi ska på hennes minnesstund. Jag ska dock inte gå på själva minnesstunden utan tänkte hänga i stan med Rosie medans de är borta. Kanske inte låter som den roligaste resan precis, men jag vill passa på att se så mycket som möjligt medans jag är här!

Kram Filippa


Ellen och pannkakor!



Claire och Rosie!

Likes

Comments

Igår var vi alltså på ett så kallat Escape Room! Det var väldigt roligt! Vi var nio stycken au pairer som blev inlåsta i ett rum och hade en timme på oss att ta oss ut. De enda instruktionerna vi fick var i princip; ni ska hitta ett virus och sedan göra ett botemedel för att få komma ut. Sen fick vi en iPad och blev insläppta i rummet. Det var ett ganska litet rum som var format som en kantig halvmåne och i mitten var det ett till rum, fast dörren dit var låst. Rummet var inrett lite som ett labb, det fanns skrivbord med massor av anteckningar, bokhyllor med massor av faktaböcker, både "människo"- och djurskelett, plancher på periodiska systemet och världskartan mm. På väggarna satt det också en massa siffror och burkar med bokstäver i. Vi hade verkligen ingen aning om var man skulle börja utan gick bara runt och letade överallt. Sedan började vi hitta delar av en instruktion till att göra botemedlet till viruset och förstod att vi behövde hitta resten av lapparna. Men det var verkligen inte självklart vad man skulle göra. Till exempel hittade vi fyra stora lappar som tillsammans bildade bluetooth tecknet. Efter ett tag förstod vi att vi genom att sätta på bluetooth på ipaden vi fick kunde öppna dörren till det andra rummet... där inne fanns det en massa olika boxar med kodlås. En av koderna hittade vi genom att använda ett plastkort som hängde om halsen på människoskelettet. Det kortet skulle man dra framför ventilen nere vid golvet så att den öppnade sig och där inne fanns en kod. Sjukt komplicerat! Tillslut hittade vi viruset och hade 1,5 minut på oss att blanda ihop botemedlet. När tjejen som ordnade allt öppnade dörren för att tiden var slut stod vi där med botemedlet och koden för att komma ut genom dörren, vi hann bara inte slå in den. Men hon var snäll och sa att vi hade klarat det ändå! Det var verkligen super kul och vi pratar redan om att komma tillbaka och köra fler rum!

Efteråt så åkte vi till ett mall som var det största jag någonsin sett. Det var kö redan på avfarten på motorvägen för att det var så mycket folk påväg dit. Det fanns till och med en karusell inne i mallet! En annan kul sak var att kompisen som Ellen tog med sig heter Tilda och är svensk! Så nu är vi tre! Även om jag inte har kommit ända hit för att umgås med svenskar så känns det lite mer hemma att kunna prata svenska ibland.

Kram Filippa


På bilden är det Ellen, jag, en tysk tjej som heter Kendra, Noelia, Nina, Ninas syster som är på besök och en polsk tjej som heter Anna. De som sitter ner är Tilda och Alicia från Tyskland.


Likes

Comments

I onsdags var det barnens första skoldag! Alla dagar har sett ungefär lika ut, jag har gått upp klockan 6 för att göra frukost och väcka barnen. Sedan lämnar jag och Melissa dem på skolan vid 7.30 och därefter är jag ledig fram tills 3.30 innan det är dags att hämta dem igen. Under dagarna har jag sysselsatt med mig med att åka till gymmet, handla mat, städa, tvätta, springa, läsa, plugga körkortsteori och annat. Man blir lite trött på sitt eget sällskap så när Melissa berättade att hon och barnen skulle iväg på något ikväll så kände jag att jag verkligen inte ville vara hemma själv! Därför så smsade jag Noelia (som jag ätit lunch med och som skjutsade mig till au pair träffen) och frågade om hon ville göra något! De slutade med att vi två, Noelias tyska kompis Nina (hon var med och åt lunch), Ninas syster som var på besök och en tysk tjej som heter Alicia träffades på restaurangen Chilli's för att äta middag! Det var mysigt! Alicia kom hit för exakt en vecka sedan och när vi träffades på au pair mötet hade hon alltså varit här mindre än 24 h. Men hon var väldigt trevlig och vi bytte nummer. Vi hade bestämt att vi skulle göra något imorgon lördag, men då frågade Nina och Noelia om vi ville följa med på något som heter escape room istället. Man blir inlåst i ett rum i en timme och så ska man lösa olika uppgifter för att ta sig ut. Det blev billigare ju fler man var så jag frågade Ellen och hon och hennes kompis ville gärna vara med. Det ska bli väldigt kul och jag ser fram emot det! Idag är det förresten 4 veckor sedan jag kom till familjen! Det känns som att tiden har gått snabbt men att jag samtidigt har hunnit med mycket!

Kram Filippa


Nu i veckan så lärde jag dem den där ritleken när man gör gubbar. Ni vet när man först ritar huvudet och viker bak pappret så att det inte syns, byter papper, ritar kroppen på nya pappret och viker igen, byter papper och ritar benen osv. De hade aldrig lekt det förut men tyckte att det var väldigt roligt!

Likes

Comments

Eftersom att väderprognosen visade regn och åska över Charleston idag så beslöt vi oss för att inte köra dit. Istället packade vi in oss i bilen och körde 3,5 söderut till staden Greenville i South Carolina. Vi hade ju kunnat stanna i Charlotte för att kolla på solförmörkelsen men eftersom att den bara skulle bli 97 % här så ville vi åka söderut för att se den fulla. Jag är så glad att vi gjorde det! När vi närmade oss Greenville märkte man hur det sakta blev mörkare. Vi hoppade ut på en parkeringsplats och satte på oss glasögonen som man måste ha för att skydda ögonen när man tittar på solen. De stängde ut allt ljus förutom själva solen som syntes som en röd skärva. Sen blev den sakta mindre och mindre allt eftersom månen kom i vägen för solen. Det är så svårt att beskriva ljuset runt omkring, det var liksom inte mörkt utan mer som att ljuset sken genom dimma, det blev liksom dunkelt. Tillslut blev det nästan helt mörkt och svart och det enda man såg var strålar från solen som lös runt månen, man såg solens korona som det kallas. I horisonten såg det ut som att det var solnedgång åt alla håll. Efter ca 2,5 minuter blev det sakta ljusare tills det såg ut som vanligt igen. Hela upplevelsen var verkligen super häftig och jag är så glad att vi satta oss i bilen och åkte ner för att få den fulla solförmörkelsen. Det coolaste av allt var ju när solen täcktes helt och det blev alldeles mörkt. Trots att trafiken var helt sjuk nu på hemvägen (vi satt i bilen i 6,5 timmar istället för 3,5) så tycker jag att det var så värt det. Detta var verkligen en "once in a life time opportunity"!

Kram Filippa

Kort på solen genom glasögonen!


Ser ut som solnedgång trots att klockan bara är 14.40!


I verkligheten var koronan, ljuset, mycket smalare.

Likes

Comments

Jag hade fel, det finns visst ett ställe att springa på nära huset! Idag på förmiddagen tog jag med mig Rosie på en promenad för att utforska lite. Området här är väldigt grönt med många små skogsdungar och det finns en liten gångväg som liksom slingrar sig omkring mellan husen och träden. Den förgrenade sig på massor av ställen och jag höll nästan på att gå vilse. Ett tag kände jag inte igen mig men trodde att jag visste var jag var. Det visade sig att jag var åt helt andra hållet. Om man springer lite fram och tillbaka så kan man nog få ihop en bra springrunda. Det tråkiga är att det är asfalt, vi får hoppas att mina ben orkar det, men jag kommer definitivt pröva att springa där!

På eftermiddagen så var det dags för mitt första au pair möte. Noelia som jag åt lunch med i torsdags hämtade mig och så körde vi till Charlotte Motor Speedway som ligger en liten bit utanför Charlotte. Där hoppade vi in i bussar och fick åka på en liten rundtur runt banan. Otroligt ointressant faktiskt! Den enda roliga var när busschauffören körde ut på själva banan. Tror inte att det finns sådana här banor i Sverige, men det var liksom som en stor oval bana. I de två kortändarna så gick det uppåt så att banan lutade 24 grader. Det var coolt! Kan dock inte säga att mötet var så givande för man satt mest i en buss och lyssnade. Den enda jag pratade mer med var en tjej från Tyskland, men det var i Noelias bil på vägen dit! Jag hade gärna velat få chansen att prata lite mer med de andra au pairerna.

En väldigt cool sak som händer här på måndag är att det kommer vara full solförmörkelse! Så imorgon ska jag och John plocka upp Melissa och barnen på flygplatsen för att sedan åka vidare till en liten stad vid kusten som heter Charleston. Där ska vi sova en natt i ett beachhouse som deras vänner har hyrt. På måndagen är det bad och på eftermiddagen blir det full solförmörkelse. Det ser jag fram emot! Nu ska jag gå och göra min sista hemmabehandling för lössen och efter det tänker jag aldrig mer ha olivolja i året!

Kram Filippa



Likes

Comments