Vad vore en intresserad tjej vara utan sitt överanalyserande om du läst, öppnat, öppnat utan att svara, utan sina klockberäkningar sen det skickat tills den lyckliga gett respons. Troligtvis en ganska ointresserad. Eller så är det bara jag som fungerar såhär?

Funderar på en ganska allvarlig omänsklig nivå om det är värt att packa väskan, ta första bästa tåg flyg cykel skidor till en finare stad, med förhoppningvis lite behagligare väder, vackra människor, bedårande sidor.

För vad vore ett hej utan ett hejdå? En början kommer aldrig utan en handling och ett avslut. Någonting vi lär oss enda från dagen som vi börjar använda papper och penna.

Du ska eventuellt följa med mig första gången till den nya hjälpen som vi tillsammans kommit överens om. Jag säger tack på förhand för att du funnits här för mig, trots att du hjälpt mig omedvetet om en händelse som sedan blev sanning i dina ögon. Du hjälpte med mycket, men även du finns kvar bara några knapptryck ifrån. Det vet vi båda.

Text från en nykär. Varför känns det som jag svävar på moln, som om ingenting går fel? Detta är nog enda gången multitasking fungerat för mig. Att göra en sak, kanske prata med någon men samtidigt ha ett och samma namn i tankarna? En morgon glömde jag spisen på.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Tycker inte om att sova ensam. Vill kunna ligga i någons famn tills jag somnar. Vakna upp till något som jag en gång kunde säga att jag längtade till.

Vet hur du är på att svara, det är något vi alla kan konstatera om dig. Men ibland känns det som att det kanske är meningen? Jag ... kontakten.

Det kanske finns en mening med att ha de händelser som skett tidigare i baktanke? För en dag kommer jag stå där, förfrågas om ”min historia”, jag vill inte stå tomhänt. (Inbillar jag mig iallafall). En vän sa en gång till mig ”jag har mött mänga människor i mitt liv och ingen kommer någonsin utan en historia”. Vi har alla de saker som inte syns utifrån.

Du gick runt en hel kväll och tänkte på det som du nyss hörde om mig. Saken är den, vad skulle du tycka om mig om du hörde något som mest troligtvis skulle få dig att tappa hakan?

Ingen har någonsin bjudit mig på det förut. Hur kommer det sig att du är den första som vet hur man bär sig åt? Du är redan accepterad av mina vänner.

Jag lovar dig en sak. Jag finns här, oavsett vad klockan är, vart du befinner dig och hur du mår. Kan du lova mig en sak tillbaka? Att du hör av dig.


Ingen har fått mig att skratta så mycket som du. Jag älskar dig min allra käraste vän. Jag älskar dig så oerhört mycket.

Likes

Comments

Hej från en ganska livsless människa. Blir ganska tom på ord när jag inte skrivit på ett tag, trots att det är inom loppet av en vecka. Har helt tappat mitt vardagliga privata skrivande. Vart tog det vägen, kan någon förklara?? Försvann det där och då.? Kan någon hjälpa mig att komma tillbaka??

Hösten tillkallar omedvetet klagomål från min sida. Det drar ner mitt psyke. Min garderob behöver en rolig uppdatering och jag skulle behöva söka ett fast jobb. (Från en sak till en annan) men jag har hinner knappt med det.

Varför försöker en del av mig få tillbaka dig när du behandlade mig som du gjorde?

Börjar få tillbaka en kreativ boost med mitt ritande. Provade mina färger igår, målade en canvas tavla och småskisser i blocket jag fick av mamma. Fyllde i gamla målningar med färg, bara för att utmana mig själv sånt. Fastar ofta för svart och vitt.

Känns bra att dansa impro i lägenheten, trots att ytan gör det extremt svårt ibland. Jag kan sakna dansen ibland, mycket vissa dagar. Men det är en paus, bara för den här gången. Sen är jag tillbaka. Fann min impro-lista också, det är sån skön musik där. (Lyssna på: Youth - daughter och Signals - Június Meyvant)

Trodde aldrig jag skulle att jag skulle prata eller träffa dig, känns som jag känt dig hela mitt liv.

Likes

Comments

Har matkoma, sitter på bussen påväg till gamla åkern. Fick hemlängtan så tänkte stanna där över natten. Behöver egentligen knäppa upp mina byxor. Det är mycket skönare att åka buss hemhem än bara hem. Färre människor och skönare säten, får lite mera tid till mitt musiklyssnafe.

Träffade mamma idag efter en lång väntan och utanför jobb dessutom. Jag har saknat henne och våra långa pratstunder med god mat. Så vi hann träffas en stund nu innan sista bussen hem kallade.

Jag har hittat sån fantastiskt bra ny musik, kliar-i-fingrar känsla. Påminner även mig själv ofta med att göra en riktig höstlista, med sån musik och inte bara smålistor. Tror jag fått en koppling till spellistor enligt folk då det var en av första frågorna jag fick av gammal bekant förra veckan. Lite komiskt ändå.

Haft en bra-dålig dag, med fina komplimanger från min spanska lärare men mitt matteprov vill jag helst inte prata om. Några skrattstunder och skickat iväg ett sms som jag inte vet om jag ångrar. Innerst inne gör jag verkligen inte det, men för stunden så ja kanske lite? Äsch, man bör inte övertänka sådana saker. Vi alla har varit där.

Likes

Comments

En måndag i ett kallt förvirrande oktober.
Trött less förvånad. Har stress som kryper längs kroppen som du sedan kysser bort men som snabbt krälar tillbaka.
Behöver mer och bättre sömn, nu på en gång. Går det att beställa? Gör ont i kroppen efter att vakna upp efter drömmarna som inte bör existera. Speciellt den som jag vaknade upp med igår. Fy..

Börjar fundera om min vinterdepression är påväg dessutom. Tror det märks tydligt på min typstil? Ska lägga mig under täcket när jag kommer hem. Sova länge bara för att jag kan då jag har sovmorgon till efter lunch.
Dricka en kopp te
andas djupt
kanske stretcha lite
eventuellt öppna och skriva i block

Om jag hade haft en halsduk just nu hade jag nog tagit en promenad. Längesen jag gjorde det nu, rensa tankar på annat sätt. Skulle vilja lämna telefonen hemma men behöver musik. Kanske sätta på flygplansläge?

Gå längs släcka gator och smalare gränder, lyssna på nedstämd höstmusik. Tänka. Man gör lättare sånt då, eller jag iallafall. Känslor som jag bara vill skrika ut. Vissa bilder som kommer upp som får mig att blinka till hårt, göra en grimasch, dra händerna snabbt genom håret och sedan försöker gömma undan någonstans. Omedvetet.

Tänker mycket på innan. Tysta kvällar. Telefonsamtal som varade i timmar. Natten jag frös ute för dig. Ett mående och beteende som varade för två år sen. Glassträffen. Skrik från våningen under mig. Lyckan vid ett visst datum. På saker som får mig att övertänka. Bara för att jag är lite av en expert av det skulle jag gissa på?

Slås du fortfarande av tanken på mig? Tänker ofta på gången vi åkte bil. Då du sjunger medan du kör och jag sitter och lyssnar då jag inte kan texten. Vi pratar i timmar och det känns som om det var senast igår. Inget var någonsin långt borta.

Inga kläder - Veronica Maggio. ”Jag vet hur du ser ut i inga kläder, kan det vara därför du blir obekväm när. Visst du kan klippa dig, skaffa en annan tjej. Men när du strippar och klär av dig blir det samma grej”

(Hann tänkta ut ett ganska bra stycke, men hann inte få ner innan jag tappade det igen).

Man ska hålla hårt om det man har, men jag är rädd att jag håller i för hårt och ser tillbaka alldeles för mycket istället för att se framåt. 

Likes

Comments

Min telefon spökar fortfarande delvis. Känner småförvirring när notiser från tvåhundra dagar sms kommer upp. Men den har inte lagt av idag, bara behövts laddats x antal gånger. Tips till er som fortfarande håller stark om iPhone 5, uppdatera inte helveteskapet.

Sitter i sängen med tjockstrumpor, älskade dubbla täcken och forest fruit te med extra honung. Tittat på Perks än en gång ikväll. Jag är så kär i den filmen, jag kan inte ledsna. Får sån jobbig känsla i kroppen av den periodvis men den är så fin på ett sätt.

Har varit extremt produktiv idag enligt mig själv. Stannade kvar på skolan med en plugghög. Svängde förbi Ica, köpte smör och impulsköpte mango för extra pris. Kom hem med kurrande mage och åt upp mina tacorester från gårdagen. Tog en dusch och grovstädade lägenheten. Dammtorkning och sånt kul. Pluggade matte lite till innan jag psykiskt lagt ner för mycket tid på det och la undan den. Varför kunde jag inte plugga med något jag faktiskt tycker är kul??

Sover dåligt och vaknar varje natt vid samma tid och tror att jag försovit mig. Det är så oerhört drygt och det tär verkligen på mig! Tror det har med stress att göra. Fick frågan av dig igår om jag fortfarande jobbar ihjäl mig, eftersom du vet hur jag är. Men faktiskt inte, till förvåning. Men stressad, det är jag. Bör höra av mig till gamla ”psykologen”.

Likes

Comments

Fryser om tår och blåser på händer för att hålla känseln vid liv. Lägenheten är nedsläckt med endast ljusslingorna tända plus doftljuset på bordet. Jag gillar min vimpel vid fönstret och har vattnat min kaktus (vill skaffa en kompis till den).

Har bott här i circus en månad nu och har upptäckt en del saker om bo-ensam-livet. Lista?

1. Det är tyst, fast på ett skönt sätt oftast. En typ av tystnad som jag kan bestämma lite mera över.

2. Jag kan äta samma middagar tre eller fyra dagar i rad utan att någon annan stör sig på det. Vilket gör att jag äter tacos 4/7 dagar i veckan då jag oftast alltid har alla ingredienser här samt att det är universums skapelse till maträtt om guacamolen blir god!

3. Kan sova över en timme extra på mornarna nu jämfört med förut, DRÖM.

4. Detta kan vara den ultimata städlägenheten, kan knappt gå snabbare att dammsuga här. Tro mig.

5. Diskningen här är nog det drygaste med allt jag kan komma på, nästan snäppet värre än incidenten som knackat på.

6. Jag vill ha en katt.

7. Skriva listor är räddningen till att hålla reda på allt. Har en lista med massa krimskrams som behövs här, då fortfarande inte allt på plats. Sen är det bara att pricka av, effektivt. 

8. Längtar tills dagen det luktar hemma.


Hade svårt att somna av blåsten inatt, vaknade upp till regndroppar som slog mot fönsterkarmen. Det är bara andra oktober men jag är redan less på vädret. Fick sovmorgon till tjugo över tolv idag, hade två lektioner och gick sedan till Fanny i spöregn för att uppdatera om liven. Var där i någon timme innan jag tog bussen hem. Här har jag gjort middag, druckit två koppar te, duschat, tagit tag i plugg, sett gammalt avsnitt av Sherlock, skrivit med dig. Skriver just nu parallellt i anteckningar igen. Inte skett sen jag vet när.. Så jäkla tråkigt i efterhand. Lyssnar på John Vincent III på högtalaren, rekommenderar verkligen att ni kikar in hans musik. Den är FANTASTISK, speciellt Darlin' och The waves.

Det är lite roligare färger ute, jag har stora halsdukar igen och cyklar dagligen förbi samma hus som påminner mig om förflutet. Sneglar ibland men ingen är där längre, inte jag heller. Sover med dubbla täcken och långärmat för att överleva kylan om nätterna. Det blir så extremt kallt här då, kom och håll om mig snälla. Annars har min telefon lagt av fem gånger idag och det säger mig att den går in i väggen snart. Några år med den och den ger upp nu? Inte ok.

Sov gott hörni!

Var även upp till Åre en stund i helgen, om ni ville veta

Likes

Comments

Jag är smått uppe i varv då jag har en hel del att göra som jag redan nu vet inte kommer gå ihop med mig själv som tidsoptimist, klockan och dess antal timmar om dygnet och rent allmänt min otur med det mesta. Jag är hemma igen och det känns som jag bott hemifrån i år fastän det strax gått en månad. Sitter frysandes i mitt gamla rum som förvandlats till ett kontor, ingen av oss kan riktigt förstå hur hela färgbomben försvann från en dag till en annan. Försöker multitaska med mobiluppdaterande, skicka över gamla dokument till telefonen, skriva klart min psykologiuppgift som ska in på fredag samt skriva här och flika in på Monkis hemsida med jämna mellanrum. (jag har klädköparabstinens och allt som kommer upp där skriker köp mig). Fått kommentarer över att jag borde vara en grym sparare eftersom jag är världens snålaste, men saken är den att jag verkligen inte är det.

Har bakat rulltårta med syster sen jag kom hit och uppdaterat om ett och annat. Ätit en saknad citronkylingsås till middag och pratat en aning strunt. Jag saknar en hemmakänsla där man hör andra röster dagligen än en egna, trots att tonläget på syskonen kan skrivas i parantes. Det luktar hemma.

Imorgon är det torsdag, dvs nästan helg. Lillördag är nog den dag som jag börjar gå på helg rent mentalt. Själva fredagarna är bara slitsamma, för egentligen bör man ligga inne med en kopp te och Sherlock då. Hur bra vore inte det egentligen? Smått trist då jag missar träffen med föreningen en helg till då jag jobbar hela fredagen. Men men..

Älskar att jag har en disk som alltid välkomnar mig hem!

Likes

Comments

Många har klappat mig på axeln och sagt att det blir bättre med tiden. Att tysta konversationer löser sig automatiskt. Vill bara vad du ska veta vad min stora kudde som jag har i sängen har fått smakat på tårar. Tårar som spilldes för minnen som endast förblev minnen. Nu sitter jag här, jag vet inte efter hur länge och får fortfarande samma känsla ibland som jag hade då. Tiden läker inga sår. Den gör dem större.

Du försöker få med mig att se GoT med dig, men som har en tendens att aldrig bli av.

Ibland kan jag le som aldrig förr, skratta högre än alla andra vid samma bord så tårarna rinner. Det betyder inte att hjärtat är läkt, det betyder inte heller att jag skrattar bort det jag vill försöka glömma. Jag gör det för att magkänslan säger att jag borde. Något har sagt mig att man ska följa den.

Uppvuxen med modellbilden, kommentarerna kring spinkighet. Ord som sätter sig fast och slår hål. Få en hel livshistoria framför sig, rakt upp och ner. Som ungt barn, nickar man och ler. Förstår egentligen inte innebörden. Idag står man på två ben med en helt annan syn på det. Sluta överanalysera i spegelbilder, snurra runt, dra ihop och sträcka. Det blir inte bättre, lita på det Filippa. Du är inte tjock, det är du inte och det vet du. Men du är en större version av dig själv och det är det som skrämmer dig.

Tre ord. Jag måste sluta. Nu. Okej, det blev fyra.

Långa kvällssamtal som pågått under tre och snart fyra års tid nu. Kommunikation hit och dit. Folk gav mig kommentarer att släppa taget, gå vidare och sa att det var bäst för oss båda. Jag har nog aldrig varit så glad över att jag höll kvar dig och vid det som fanns. Jag vet än idag att du finns här, det värmer. 

Du sa hejdå någon gång i september för några år sedan. Tog dina väskor och begav dig söderut. Undrar ibland hur du har det? Om du lever livet och träffar människor som vi båda två skulle älskat? Kan fortfarande tänka på saker som jag vill säga till dig, saker som påminner mig om dig och vår vänskap som alltid funnits här. Men tiden ifrån varandra fick oss att växa vidare i olika vägar.

Försök att inte tänka ut de människor som jag benämner då detta mest är skriveri för min egna skull, med tankar samt verklighet. En del texter bör tas med en nypa salt. Nämner detta då jag fått en del kommentarer samt frågor

Likes

Comments

Är tillbaka i lägenheten. Det är småstökigt, med kläder här och där. En tallrik på bordet och smink utspritt på fönsterbrädan. Ett mjölkpaket vid dörrmattan, penna på golvet. Småstökigt.
Har hunnit diska, packa, tvättat bort smink, borstat tänder på circus en halvtimme.

Mitt hår är fuktigt och flätat, i hopp om lockar imorgon. Lat som man är så prioriteras sömn framför lockande. Alla dar i veckan.

Var förbi falkvägen en stund i eftermiddags över middag då farmor fyllt år tidigare i veckan. Slökolla på Öfk matchen i soffan. Längesedan jag var förbi där. Tog buss dit och såg bekant där. Gillar inte känslan av vetande bekantskap utan vänskap. Tar man ögonkontakt, ler man, säger man hej? Blir förvirrad av sånt. Känns som en typisk småstadsgrej.

Samlades med Ca hos Karin klockan sju. Tog med oss massa mat och hade kvällsfika tillsammans. Som en enda stor buffé med godsaker.! Konstaterade med Magda att matkoman var brutal. Pratat strunt och druckit te ur fina koppar. Fick med mig en matkasse hem, taack igen!

Även insett att jag inte skrivit sen i mitten på augusti. Det är en månad sen, inte ett ord har nämnts. Vet inte om det beror på tidsbrist eller om jag inte orkar. Känns jättekonstigt, faktiskt. Ska försöka få ihop nått snart, vet att jag kommer ångra mig smått annars.

Känns jobbigt att jag rent mentalt inte hunnit gå på helg än så börjar allt om imorgon. Vart tar tiden dagarna livet vägen???! Behöver nog söka semester ändå. Räkna ner till varenda helg samt höstlovet som är på g om nån vecka. Jag behöver lov. Tragiskt att det är tre år kvar av klagomål, ber om ursäkt i förhand.

Likes

Comments